TEKNISK BESKRIVNING VINDPARK GRÄVLINGKULLARNA

Transkript

1 Bilaga B Stena Renewable AB [Type text]

2 Titel Författare Teknisk beskrivning, Vindpark Grävlingkullarna Johnny Carlberg, Gabriella Nilsson & Hulda Pettersson, Sweco Uppdragsnummer Sweco Energuide AB Box Stockholm Utgivare Stena Renewable AB Box Göteborg Ort och datum Stockholm, oktober 2014 Kartmaterial I rapporten använt kartmaterial: Lantmäteriet. Foton, illustrationer och kartor har, om inte annat anges, tagits fram av Sweco och Stena Renewable AB. 2 (19)

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING KONTAKTUPPGIFTER 5 2 VIND OCH PRODUKTION 5 3 VINDKRAFTVERKEN 6 4 YTBEHOV FUNDAMENT KRANPLATSER UPPSTÄLLNINGSPLATS VINDPARKENS INTERNA VÄGNÄT 10 5 TRANSPORTER OCH MATERIAL MATERIAL OCH TRANSPORT FÖR VÄGAR, KRANPLATSER OCH VINDKRAFTSBYGGNATION TRANSPORT AV VINDKRAFTVERK EVENTUELL ANVÄNDNING AV NATURGRUS KEMIKALIER 14 6 ANLÄGGNINGSSKEDET 16 7 ANSLUTNING TILL ELNÄTET 17 8 DRIFT, UNDERHÅLL OCH SERVICE HINDERMARKERING ISBILDNING OCH ÅSKA 18 9 AVVECKLING OCH ÅTERSTÄLLNING REFERENSER 19 3 (19)

4 1 INLEDNING Stena Renewable AB (Stena) ansöker om tillstånd enligt miljöbalken för uppförande och drift av en gruppstation med vindkraftverk inom ett projektområde benämnt Grävlingkullarna i Filipstads kommun, Värmlands län. Projektområdet för den planerade vindparken Grävlingkullarna är lokaliserat i östra delen av Filipstads kommun, Värmlands län på gränsen mot Hällefors kommun och Örebro län, se Figur 1.1. Området ligger ca 11 km öster om Filipstads tätort och 7 km väster om Hällefors tätort samt upptar en total yta om ca hektar Figur 1.1. Karta som visar områdesavgränsningen samt planerad utformning av vindpark Grävlingkullarna. 4 (19)

5 Föreslagen vindkraftetablering omfattar 18 vindkraftverk med en maximal totalhöjd om 200 meter. Hur vindkraftverken kan placeras inom projektområdet beror bl.a. på vilken typ av verksmodell som blir aktuell vid byggnation. Ansökan baseras på den förespråkade parklayouten, d.v.s. upp till 18 vindkraftverk med fasta koordinater med en flyttmån om 100 meter. En ansökan om miljötillstånd ska enligt miljöbalken innehålla ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om förhållandena på platsen, produktionsmängd samt användningen av råvaror m.m. Syftet med en teknisk beskrivning är således att beskriva vindkraftanläggningens tekniska komponenter och innehåll samt redovisa arbetsmetoder för anläggande av vindkraftanläggningens väg- och elnät, uppställningsytor m.m. 1.1 KONTAKTUPPGIFTER Stena Renewable AB Adress: Box 7123 Kontaktperson: E-post: Göteborg Pia Hjalmarsson Telefon: VIND OCH PRODUKTION Vind uppkommer genom tryckskillnader i atmosfären men påverkas även av andra krafter som t.ex. gravitation. På låg höjd påverkas vinden av markfriktionen, d.v.s. terrängförhållanden som topografi och ytråhet. Med höjden ovan mark ökar således vindens energiinnehåll. Vid etablering av vindkraft i skogsmiljö behöver vindturbulensen ovan skogsskiktet tas in i beräkningarna, vilket medför att tornen behöver vara så höga att vindkraftverkets bladspets vid sin lägsta punkt passerar tillräckligt högt ovan trädtopparna att turbulensen i vindflödet som skapas av träden undviks. Den tekniska utvecklingen av vindkraftverk har resulterat i allt större, tystare och effektivare vindkraftverk med lägre produktions- och driftskostander. Ett stort vindkraftverk med större generator och ett bredare vindspann utvinner mer energi inom ett begränsat område än ett mindre vindkraftverk. Grundläggande för en god vindkraftetablering är områdets vindförhållanden. Vindens tillgängliga rörelseenergi är en funktion av vindhastigheten i kubik, vilket medför att en förhållandevis liten ökning av vindhastigheten ger en stor ökning av mängden producerad elenergi. Lokaliseringen av vindkraftverken på detaljnivå inom projektområdet är således av stor betydelse för att så mycket tillgänglig energi som möjligt ska kunna utvinnas. Stena har god kunskap om rådande vindförhållanden inom projektområdet från de Sodarmätningar som genomförts under ett år i området. Sodar är en teknik som mäter tillgänglig vindenergi genom att skicka ut ljudvågor som mäter vindhastighet, höjdvariationer över marken, termodynamisk struktur av troposfären. 5 (19)

6 För att kunna nyttja tillgänglig vindenergi inom projektområdet så optimalt som möjligt krävs normalt ett års långtidsmätning med en vindmätningsmast för att kunna verifiera vindhastigheter, vindriktningar, frekvenser och turbulensgrad. Långtidsmätningen av områdets vindresurser kommer att utvärderas och ligga till grund för produktionsberäkningar, ekonomiska kalkyler och vilken verksmodell som upphandlas. Hur tätt vindkraftverken kan stå är beroende av rotorbladens storlek och det vindklimat som råder inom projektområdet. Om verken står för tätt uppstår så kallade vakeffekter och verken stjäl då vindenergi från varandra och produktionen sjunker. För att kunna nyttja vindenergin optimalt bör avståndet mellan vindkraftverken uppgå till ca 4-6 rotordiametrar. Ett vindkraftverk producerar energi vid vindhastigheter mellan ca 3 och 25 m/s. Vindkraftverken har generellt variabla varvtal och bladen kan vridas så att effekten kan optimeras utifrån rådande vindförhållanden. Rotorns varvtal är beroende av vindhastigheten och vindkraftverkets rotordiameter. Ju större rotor desto lägre varvtal vid samma vindhastighet. Maximal effekt, den s.k. märkeffekten, uppnås vid ca m/s, beroende på turbintyp. Vid vindhastigheter över 25 m/s stängs vindkraftverket normalt av för att förhindra förslitningsskador. Ett modernt vindkraftverk nyttjar idag ca procent av vindens energiinnehåll och producerar energi under ca procent av årets timmar. 3 VINDKRAFTVERKEN Ett vindkraftverk består i regel av ett fundament i betong, torn, transformator, ett nav med tre rotorblad samt ett maskinhus med generator (nacell). Generatorn omvandlar rörelseenergi till elektrisk energi som sedan via en transformator ansluts till överliggande elnät. Vindkraftverkets installerade effekt beror på en mängd olika tekniska faktorer såsom rotorns svepyta, rotorns förmåga att fånga upp vind samt generatorns verkningsgrad. Transformatorn kan antingen placeras inne i vindkraftverket eller utanför i en transformatorkiosk. Beroende på verksfabrikat kan maskinhuset även innehålla en växellåda. Både generatorer och en eventuell växellåda kommer att vara luft- och/eller vattenkylda. I tornet finns en ingång så att nacellen kan nås via en stege eller hiss. Beroende på turbinmodell är sammansättningen av ingående material något varierande. En del torn består av betong, men den övervägande andelen av verksleverantörerna har material av stål. Rotorbladen består vanligen av en kombination av glasfiber, kolfiber, trä och epoxy. Exakta dimensioner kan inte anges i dagsläget då val av turbin ännu inte gjorts. Teknikutvecklingen går snabbt inom vindkraftbranschen varför dessa dimensioner ständigt förändras och varierar mellan leverantörer. Principen om att tillämpa bästa möjliga teknik enligt miljöbalken tillåter inte att det i dagsläget fastställs vilken verksmodell och leverantör som kommer att väljas vid tidpunkt för upphandling. Som utgångspunkt för upprättad tillståndsansökan med tillhörande MKB har projekteringen utgått från verksmodellen Vestas V126 med en navhöjd om 137 meter. Vindkraftverken i Grävlingkullarna kommer oavsett fabrikat och modell att få en enhetlig utformning och färgsättning. 6 (19)

7 Navhöjd Rotordiameter Totalhöjd Antal ansökta vindkraftverk Årlig elproduktion Etableringsmiljö Ca meter Ca meter Maximalt 200 meter Maximalt 18 st Ca 12 GWh/ vindkraftverk Skogsmark Figur 3.1. Beskrivning av de olika måtten på ett vindkraftverk. Vid produktionsberäkningarna har turbiner av typen Vestas V126 (modell med navhöjden 137 meter och märkeffekt 3,3 MW) använts. Beräkningarna är inklusive förluster (t.ex. vakförluster 1, isförluster, transformatorförluster och smuts på blad). Ett vindkraftverk av den storlek som planeras bedöms på den aktuella lokaliseringen vid Grävlingkullarna producera ca 12 GWh per turbin och år. Till varje vindkraftverk finns en transformator. Transformatorerna placeras inne i vindkraftverkens maskinhus, nederst inuti tornet eller utomhus bredvid vindkraftverken. Vindkraftverket förankras antingen genom ett gravitationsfundament eller genom ett bergfundament. Vilken fundamenttyp som används bestäms av markens geotekniska förhållanden, se vidare i avsnitt 4.1. Ett vindkraftverk styrs automatiskt genom ett avancerat system av givare som samlar in data i form av vindhastighet, vindriktning, varvtal, effekt m.m. Här registreras eventuella felaktigheter som obalanser i rotorn, friktionskrafter och läckage. Data samlas in i ett automatiskt övervakningssystem som varnar för eventuella driftosäkerheter. 4 YTBEHOV Vindpark Grävlingkullarna omfattar en yta på drygt 24 km 2 inom vilken 18 vindkraftverk föreslås placeras. Det permanenta ytbehovet som krävs för att anlägga 18 vindkraftverk kommer att utgöra mindre än 1 procent av det totala projektområdets yta, räknat på uppskattningen av ytbehov som anges nedan för respektive åtgärd inklusive breddning av befintliga vägar. Beräknat markanspråk visas i Tabell 4.1. En fundamentyta om 1200 m 2 och en kranplats om 1500 m 2 per vindkraftverk har antagits i beräkningarna. 1 Förlust som beror på att vindkraftverken tar vind från varandra. 7 (19)

8 Begreppen som presenteras i tabellen och varje respektive ytas funktion beskrivs vidare nedan. En karta med exempel på parklayout och internt väg- och kabelnät visas i miljökonsekvensbeskrivningen. Tabell 4.1. Beräknat ytbehov för Vindpark Grävlingkullarna med 18 vindkraftverk. Beskrivning Beräknat ytbehov (m 2 ) Fundamentytor inklusive arbetsytor Kranplatser Etableringsyta, en för hela parken Ny väg (6 m bred) ca 16 km Förstärkning och breddning av befintlig väg (3 m breddning) ca 17 km Totalt ytbehov Projektområdets yta Totalt ytbehov i procent <1% 4.1 FUNDAMENT Varje vindkraftverk behöver ha en stabil förankring i marken för att klara de krafter som vinden alstrar. De två vanligaste typerna av fundament för vindkraftverk är bergförankrat fundament respektive gravitationsfundament, se Figur 4.1 och Figur 4.2. Vilken typ av fundament som används bestäms av markens geotekniska förhållanden. Fundamenten kommer att byggas på plats. På mark med normal beskaffenhet sker normalt förankring via gravitationsfundament, vilket innebär att tornet gjuts fast i armerad betong, nedgrävd under markytan. Vid etablering på berg kan ett fundament av typen bergadapter användas. Då förankras tornet med bultar, fastklämda med betong i djupa hål i berggrunden. Figur 4.1 Gravitationsfundament i en av Stenas vindparker Figur 4.2 Bergförankrat fundament i Stenas vindpark Lemnhult 8 (19)

9 Fundamentets dimensioner kan variera beroende på val av turbin och några exakta dimensioner kan därför inte anges. Ett gravitationsfundament för ett vindkraftverk av aktuell storlek upptar uppskattningsvis en yta på ca 400 m2. Ytan för ett bergförankrat fundament är betydligt mindre. Fundamentyta inklusive avverkad yta runt gravitationsfundament uppgår vanligtvis till ca m2 (35x30 meter), för vissa platser kan upp till 1 500m2 krävas. Fundamentyta inklusive avverkad yta runt bergfundament uppgår till ca 1 200m2. Vidare kräver gjutningen av ett gravitationsfundament för ett verk i aktuell storlek ca m 3 betong. Ett bergfundament kräver ca 200 m 3 betong. För ett verk i storleksordningen 3 MW krävs ca ton armeringsstål för ett gravitationsfundament beroende på vilken typ av verk och leverantör som väljs. För ett bergfundament åtgår ca 23 ton armeringsstål. Efter att fundamentet är byggt lämnas det ca en månad för att härda. Därefter följer besiktning innan montage av vindkraftverken kan påbörjas. Verksleverantören anger vilken typ av fundament som ska användas i det aktuella fallet för att garantivillkoren ska uppfyllas. Uppskattningsvis kommer de flesta av vindkraftverken i anläggningen kunna förankras med bergfundament. Resterande del kommer att förankras med gravitationsfundament. 4.2 KRANPLATSER Utöver ytan för fundament och avverkad yta kring fundamenten krävs en hårdgjord yta i form av kranuppställningsplats för varje verk. För ett vindkraftverk av aktuell storlek krävs en kranplats om ca m2 (ca 25-30x50-60 meter) per verk beroende på verkets dimensioner. Kranplatsen fungerar alltså som uppställningsplats för kran och hjälpkran vid byggnation och består av en hårdgjord yta av grus. Kranplatsen dimensioneras efter mobilkranen och vindkraftverkens storlek. Utformningen av kranplatsen kan skilja sig beroende på verksleverantör samt möjlig anpassning till terräng och förekommande natur- och kulturvärden. Förutom vid resning av vindkraftverken kommer kranplatserna att nyttjas i samband med underhålls- och reparationsarbeten under drifttiden. I Figur 4.3 visas exempel på en kranplats. Eventuellt kan även en något mindre och tillfälligt hårdgjord yta längs vägen krävas för uppställning av hjälpkran vid montage av huvudkranen. De ytor som röjs från vegetation under byggnationen men som inte hård görs kommer efter byggnation i huvudsak kunna återbeskogas. 9 (19)

10 Figur 4.3 Kranplats i Stenas vindpark Lemnhult. 4.3 UPPSTÄLLNINGSPLATS Med uppställningsplats avses den yta som krävs för de följdverksamheter som vindkraftetableringen ger upphov till; servicebyggnader, platskontor, temporära lagringsytor m.m. En eller ett fåtal uppställningsplatser kommer att anläggas. Den totala ytan för uppställningsplatser uppskattas till ca m 2. Sannolikt kommer uppställningsplatsen att kunna samordnas med något av vindkraftverkens kranplatser, vilket i så fall medför ett betydligt mindre behov av ianspråktagande av yta. Uppställningsplatsen kommer att anläggas på strategiskt utvald plats med hänsyn tagen till projektområdets natur- och kulturvärden. Etableringsplatsen kommer att anläggas enligt samma princip som byggnation av väg och kranplats. 4.4 VINDPARKENS INTERNA VÄGNÄT Det ställs stora krav på vägens bärighet och geometri för att klara de långa och tunga transporterna. Inom projektområdet finns redan ett befintligt vägnät av skogsbilvägar av god kvalitet som idag nyttjas för tunga timmertransporter. Dessa vägar kommer att nyttjas i möjligaste mån samt breddas och förstärkas där det är nödvändigt, se vidare i miljökonsekvensbeskrivningen. Nyetablering av väg kommer dock att krävas fram till respektive verksplacering. Med nyetablering av väg avses de vägsträckningar som måste nyanläggas. Med uppgradering av väg avses förstärkning och breddning av redan befintliga vägar. För ansökt layout med 18 vindkraftverk beräknas cirka 16 km nyetablering av väg krävas och uppgradering av cirka 17 km befintlig väg. Utifrån ansökt layout har möjlig väg- och kabeldragning utretts, vilket redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. Observera att ändringar i presenterad väg- och kabeldragning kan komma att göras i förhållande till de tekniska krav som ställs för transport av den verksmodell som slutligen upphandlas. Slutlig vägsträckning kommer att tas fram i samråd med tillståndsmyndigheten. 10 (19)

11 En geoteknisk undersökning görs normalt för att bestämma utformning och grundläggning av vägarna. Vägarna byggs ca 5-6 meter breda med breddning i kurvor där behov föreligger för att klara de långa transporterna av rotorbladen. Transporterna med rotorbladet kan vara upp till ca 65 meter långa. Avverkning av träd krävs på båda sidor av vägen. Bredden på den avverkade korridoren varierar beroende på terräng och vägsträckning m.m. Korridoren krävs för att möjliggöra breda transporter, snöröjning och för att tillfälligt kunna lägga upp det ytskikt som schaktas av och som sedan används till bl.a. släntning. På vissa platser, t.ex. vid kurvor, krävs bredare korridorer. Under drifttiden tillåts vegetationen växa upp i hela eller delar av skogsgatan. Utformningen av de nyetablerade vägsträckningarna kommer att variera beroende på markförhållanden och topografi. För vägbyggnation används i så stor utsträckning som möjligt sprängmassor och fyllnadsmaterial från projektområdet och i andra hand konventionellt krossmaterial. Någon asfaltering bedöms normalt inte behövas såvida inte redan asfalterad väg uppgraderas. Vid uppgradering av befintlig väg kommer vägkroppen att bibehållas och överdelen att förstärkas med nya bärlager medan breddningen konstrueras. Se vidare i bilaga 1 Principskisser byggnation där vägens uppbyggnad redovisas i form av tvärsnitt. Inom projektområdet förekommer naturvärden som är knutna till hydrologiska förhållanden. Hänsynsåtgärder kommer att vidtas för att minimera anläggningens påverkan på hydrologin, se miljökonsekvensbeskrivningen. För vägens funktion och stabilitet är det viktigt att vägkroppen dräneras och att vatten avleds från vägområdet. Yt- och grundvatten kan orsaka erosion och andra skador på vägarna. Vid nyetablering av väg ska vägtrummor således placeras genom vägkroppen med jämna mellanrum. Vid uppgradering av väg kan befintliga vägtrummor bytas ut och ersättas av, i första hand, plasttrummor med minst samma diameter som har funnits tidigare. Om det föreligger behov av att öka trummans diameter för att inte förorsaka dämning uppströms väljs en större trumma. Vid nyanläggning av väg över dike, vattendrag eller naturlig lågpunkt i terrängen förläggs trumma i erforderlig storlek för att möjliggöra en naturlig avrinning och undvika dämning. Mindre trumma än 300 mm 11 (19)

12 används inte eftersom sådana kan ge dålig självrensningseffekt. Vägtrummor kontrolleras efter byggnationen och eventuella skador repareras. Skulle väg behöva anläggas över våtmark eller i nära anslutning till våtmark kommer vägbanken under mark att byggas upp av grovgenomsläpplig sprängsten alternativt ett materialavskiljande lager av geotextil mellan våtmark och vägkropp för att inte stoppa det naturliga flödet i marken. Väg över våtmark anläggs utan diken. 5 TRANSPORTER OCH MATERIAL Vindkraftverk och övrigt material transporteras med lastbil till projektområdet via det allmänna vägnätet. Från allmän väg planeras transporterna gå in till projektområdet, se miljökonsekvensbeskrivningen. Nedan redovisas uppskattade mängder och material samt förväntat antal materialtransporter till och från området. Uppskattningen bygger på schablonvärden och omfattar föreslagen vindkraftetablering med 18 vindkraftverk. 5.1 MATERIAL OCH TRANSPORT FÖR VÄGAR, KRANPLATSER OCH VINDKRAFTSBYGGNATION Vid byggnation av anläggningen eftersträvas massbalans. Massbalans innebär att berg och jordmassor som behöver schaktas eller sprängas för väg, kranplatser, kabeldiken samt fundament, återanvänds som fyllnadsmaterial i anläggningen. Som överbyggnadsmaterial för vägar, kranplatser och uppställningsplats används i första hand krossat berg i olika fraktioner, men även moränmaterial kan bli aktuellt. Krossmaterialet tillhandahålls genom krossning av befintligt berg/moränmaterial i väglinjen eller genom inköp från leverantör av krossmaterial. Massorna i projektområdet kommer troligtvis inte att fylla det totala materialbehovet, men det minskar behovet av inköp från leverantör och därmed även antalet transporter vilket innebär minskad miljöpåverkan. Ett alternativ till att köpa in material från befintliga täkter är att anlägga en ny täkt inom projektområdet. Detta har ännu inte utretts. Vid anläggande av ny täkt för vindkraftanläggningens försörjning i projektområdet minskas antalet transporter betydligt. I dagsläget utgår Stena dock från att nyttja befintlig täkt i närområdet. I det fall det blir aktuellt med nyetablering av täkt kommer den att omfattas av en separat tillståndsansökan och prövning. Uppskattning av mängden transport med lastbil via väg för väg- och vindkraftsbyggnation kan ses i Tabell 5.1. Uppskattningarna gäller enkel väg och inkluderar inte verksdelar. Tabell 5.1. Uppskattning av mängden transporter för väg- och vindkraftsbyggnation under byggskedet. Typ av transport Antal transporter med lastbil (enkel väg) Berg-/grusmaterial för nya och befintliga vägar samt uppställningsytor 3700 Betong för fundament 1500 Sand till kabelgravar 300 Konstruktionsmaskiner och kranar (19)

13 Beräkning av berg-/grusmaterial har gjorts utifrån väglängd x vägbredd x lagertjocklek x densitet på massa / ton per bil, där det antagits att en lastbil kan frakta 30 ton per last. För uppställningsytor har liknande förutsättningar använts vid beräkningarna, men för en yta om m 2 per uppställningsplats. Om en del av berg-/grusmaterialet kan tas internt blir dessa transporter då inom parkområdet. För beräkning av betong för fundament har antagits 600 m 3 betong per fundament och att en lastbil kan frakta 7 m 3 per last. Om tillverkning av betong sker inom parken kommer dessa transporter endast vara inom parkområdet. Sannolikt nyttjas i första hand befintliga betongstationer. Då transportkostnaden är en stor del av den totala kostnaden för betongen kommer sannolikt den betongstation som har kortast transportavstånd att nyttjas, vilket rimligen också ger minst negativ miljöpåverkan. Alternativt kan en mobil betongstation användas. Med en mobil betongstation tillverkas betongen på plats inom projektområdet. Grus, cement och vatten blandas då på plats. En mobil betongstation innebär minskade transporter. Beräkning av kabelsand för kabelgrav har gjorts utifrån längd på kabelgrav (=hela väglängden) x djup x bredd på sandbädden, och att sanden har en densitet på 1,8 ton/m 3 samt att en lastbil kan frakta 30 ton per last. För konstruktionsmaskiner har 10 transporter per vindkraftverk antagits. Figur 5.1 Befintliga täkter i närheten av den planerade vindparken. Svart cirkel visar vindparkens ungefärliga lokalisering. Källa: Sveriges geologiska undersökning ( Karta hämtad TRANSPORT AV VINDKRAFTVERK Detta avsnitt avser transporter av vindkraftverk via väg, dvs. efter att de ankommit till hamn. Varje vindkraftverk är uppdelat i ett antal huvuddelar som pga. sin storlek oftast kräver en lastbil med anpassat släp. En sammanställning av huvuddelar och antalet transporter de genererar finns i Tabell 5.2. Typ av torn som blir aktuell för 13 (19)

14 Grävlingkullarna är beroende av leverantör och typ av vindkraftverk som vid detaljprojekteringen bedöms mest lämplig för vindparken. Tabell 5.2. Uppskattning av mängden transporter per vindkraftverk Huvuddelar av vindkraftverk Antal transporter med lastbil per verk Maskinhus 1 Blad (3 blad tillsammans eller 1 blad per transport) 1-3 Torn Ståltorn 3-5 Betongtorn 65 Kablar/instrument 1 Generator och verktyg för montering 1 Hub och noskon 1 Ingjutningsgods EVENTUELL ANVÄNDNING AV NATURGRUS Naturgrus har länge brutits för användning som ballast vid konstruktioner av t.ex. vägar och andra hårdgjorda ytor. Samtidigt utgör naturgrusförekomster de viktigaste grundvattenreservoarerna. Det finns dock andra alternativ än naturgrus som är ekonomiskt och tekniskt rimliga att använda. Ersättningsmaterial bedöms utifrån möjligheten att uppnå teknisk prestanda likvärdig den som naturgrus har. Det ska även bedömas om det är ekonomiskt rimligt att använda ersättningsmaterial i varje enskilt fall i samband med prövning enligt miljöbalken av länsstyrelsen. Möjligheten att hitta ersättningsmaterial är i huvudsak beroende av om det i närområdet finns bergartsråvara som är lämplig att krossa, bearbeta m.m. för avsett ändamål. Beträffande betong (sand till betongvaror, sprutbetong och fabriksbetong) krävs att konstruktionen ska hålla under mycket lång tid, vilket innebär att producentansvaret för beständigheten och arbetbarheten är särskild viktig. I första hand är det finfraktionen, 0-2 mm alternativt 0-4 mm, som är de kritiska fraktionerna för en betongblandnings reologiska egenskaper. För att betongen ska vara lättflytande behövs en låg inre fraktion, vilket bl.a. är beroende av partiklarnas kornform. Natursand uppfyller normalt de krav som ställs på sandmaterialets reologiska egenskaper. Som ersättningsmaterial kan t.ex. krossat berg användas där den finmaterialandel som genereras vid krossning frånskiljs med hjälp av vindsiktning eller tvättning. Metodutveckling för dessa förädlingsmetoder pågår. Bergråvaran måste hålla en jämn (oföränderlig) materialkvalitet för att åstadkomma en över tiden likvärdig betongproduktion. Val av produktionsmetod görs i byggskedet utifrån de lokala förutsättningarna, transportavstånd, miljöpåverkan och byggkostnader, vilka utvärderas kontinuerligt. 5.4 KEMIKALIER 14 (19) De kemikalier som hanteras i vindkraftverken är hydrauloljor, växellådsoljor, ev. ballastvätska, lagerfett och eventuellt glykol för kylning. Vanligast är att vindkraftverken är

15 luft- och/eller vattenkylda. Vissa tillverkare använder dock glykol som kylmedium. Även frostskyddsvätska kommer att användas. Därutöver förekommer diverse kemikalier som används i underhållsarbetet, såsom avfettningsmedel, lim, färg osv. Totalt innehåller vindkraftverkets växellåda ca 500 liter smörjolja och ca 200 liter hydraulolja i styrsystemet. Ett vindkraftverk som saknar växellåda innehåller totalt ca liter olja. För föreslagen vindkraftetablering kan turbiner både med och utan växellåda bli aktuellt. Vindkraftverken kontrolleras löpande och service utförs minst årligen enligt anvisningar från leverantör. Varje år tas normalt ett oljeprov för att se om oljan är behov av ytterligare rening (utöver kontinuerlig filtrering) eller eventuellt byte. I möjligaste mån renas oljan och byte undviks. Ett oljebyte sker ungefär vart tredje till femte år beroende på oljekvalitet och slitage. Uttjänt olja kommer att tas omhand och transporteras till godkänt företag för upparbetning och destruering av oljor. Förutom oljan används under löpande drift mycket små mängder kemikalier. Ett oljeläckage skulle kunna innebära att intilliggande mark och grundvatten kan bli förorenade. Normalt ställs krav på skydd mot kontanimering av mark vad gäller oljespill och glykol vid offertförfrågan till turbinleverantörer. Risken för ett oljeläckage bedöms som mycket liten. Under anläggningsfasen används även drivmedel i form av bensin och olja till de maskiner och motorfordon som används vid etableringen. Smuts på vindkraftverkens rotorblad kan minska vindkraftverkets aerodynamiska effektivitet och således leda till minskad energiproduktion. Smuts på rotorbladen kan vara t.ex. lav, alger och insekter. Problem uppstår inte över allt men kan förekomma på vissa platser vid vissa förhållanden. Problemet är inte uppmärksammat i Sverige som något som förekommit och är inte heller något som Stena upplevt på de verk som bolaget har i drift. Det förekommer dock fall där smuts varit ett problem, och att man därav haft anledning att rengöra rotorbladen, t.ex. i Spanien. Lös smuts lossnar oftast när det regnar, men efter några år i drift kan det på vissa platser och i vissa förhållanden bli beläggningar på rotorbladen. För att få bort beläggningar och hårt sittande smuts används i första hand högtryckstvätt med enbart vatten. Om inte detta fungerar kan vattnet blandas med avfettningsmedel. De avfettningsmedel som används idag är miljöanpassade. Om rengöring av vindkraftverkens rotorblad skulle bli aktuellt kommer Stena att utreda vilken metod som fungerar bäst med minsta möjliga miljöpåverkan. Det kan löna sig att polera eller putsa rotorbladen med tanke på de stora ytorna, och de energiproduktionsförluster som uppstår om inte ytan är slät. Polering/putsning ger vanligtvis inga utsläpp till omgivande natur då medlet putsas direkt på rotorbladen, som sedan torkas av. Alla kemikalier som används kommer att förtecknas i överensstämmelse med gällande bestämmelser om verksamhetsutövares egenkontroll. Dessa avser i dagsläget: Produktens namn Omfattning och användning av produkten 15 (19)

16 Information om produktens hälso- och miljöskadlighet Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet Alla kemikalier, liksom farligt avfall, kommer att lagras enligt gällande praxis för att undvika läckage till omgivande mark och vatten. 6 ANLÄGGNINGSSKEDET Vindkraftverken transporteras i sektioner in till projektområdet och reses därefter med hjälp av en specialkran, en s.k. huvudkran, se Figur 6.1. Även huvudkranen transporteras till området i sektioner och monteras på plats vid varje verksplacerings montageyta. För att montera huvudkranens bom krävs det att en mobilkran (hjälpkran) lyfter bommens sektioner på plats. För att kunna montera huvudkranen projekteras vanligtvis vägen rak de sista metrarna fram till montageplatsen, för att undvika att ytterligare skog eller mark måste tas i anspråk för kranmontaget. Figur 6.1 Resning av vindkraftverk, montage av rotorblad. Bottendelen av tornet monteras till fundamentet vartefter resterande tornsektioner och nacellen lyfts på plats. Beroende på verksmodell monteras rotorbladen antingen på marken eller också var för sig direkt uppe vid navet. Resningen av vindkraftverket brukar kunna genomföras på ett par dagar, under förutsättning att vindförhållandena är gynnsamma. Slutligen tar det någon vecka för driftsättning innan elproduktionen kan påbörjas. 16 (19)

17 7 ANSLUTNING TILL ELNÄTET Det svenska elnätet är indelat i tre nivåer; nationellt stamnät, regionala nät och lokala nät. Det nationella stamnätet ägs av staten genom Svenska Kraftnät. Vindkraftanläggningar med mer än fem verk ansluts i huvudsak till regionnäten, vilka ägs av ett fåtal elnätsbolag och länkar samman stamnätets högre spänningsnivåer med de lägre spänningsnivåerna som tillämpas på lokalnätet. Enligt 2 kap 1 Ellagen får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). Koncessionsprövningen finns för att elnätet ska få en lämplig utformning ur samhällsekonomisk synpunkt och prövningen ska ske gentemot miljövärden och motstående intressen. Energimarknadsinspektionen prövar tillståndsansökningarna gällande nätkoncessioner. Vindkraftanläggningens anslutning till elnätet ingår således inte i den aktuella ansökan om miljötillstånd enligt miljöbalken. Bedömningen av elanslutningens miljökonsekvenser görs i aktuellt fall därför endast vad gäller vindparkens interna, icke koncessionspliktiga, elnät inom projektområdet. Anslutningsledningar från projektområdet till anslutningspunkt med överliggande elnät redovisas endast översiktligt UPPSAMLINGSNÄT INOM VINDPARKEN Vindkraftverken kommer att kopplas samman med markförlagd 11, 20 eller 33 kv elkabel. Kablarna förläggs i ledningsschakt och kommer så långt som möjligt att följa vägarna inom parken. De metoder som vanligen används för att förlägga kablar i mark är plöjning, schaktning, kedjegrävning och tryckning. Val av metod beror på markens beskaffenhet och känslighet. Kablar förläggs vanligen på ca cm djup. Närmast kablarna läggs finkornig sand för att kablarna inte ska skadas. Kabelschaktet fylls igen med de massor som grävdes upp vid kabelförläggningen, förutsatt att de inte innehåller för mycket sten. Vid blötare markpartier är det möjligt att kabeln inte kan förläggas i vägkroppen, utan läggs i en separat kabelgrav. Kabelnätet samlas upp i en transformatorstation som placeras inom eller i nära anslutning till vindparken. De ingående kablarnas positioner kommer att mätas in och vid behov markeras i fält ANSLUTNING TILL ÖVERLIGGANDE ELNÄT Förutsättningar för anslutning till existerande överliggande elnät är goda för Vindpark Grävlingkullarna. Anslutning planeras preliminärt till Fortum Distribution AB:s befintliga regionnätsledning precis norr om projektområdet. Anslutningen till överliggande elnät kommer att utredas i separat koncessionsärende. 8 DRIFT, UNDERHÅLL OCH SERVICE Genom vindkraftverkens övervakning av driftkriterier och styrsystem kommer driften i huvudsak att skötas på distans. Enklare driftstopp kan oftast åtgärdas på distans, men större driftstopp måste åtgärdas på plats. Regelbunden service av vindkraftverken sker normalt sett ett par gånger per år för att säkerställa säkerhet och drift. Vindkraftverken är också utrustade med ett övervakningssystem som stänger av verken om temperaturen i turbinen blir för hög. 17 (19)

18 Vid vindar som är så hårda att vindkraftverket riskeras att skadas vinklas vindkraftverkets rotorblad med hjälp av automatiserad mekanik så att en större andel vindenergi släpps förbi. Därmed blir krafterna på rotorn mindre. Vid ihållande vindhastigheter över 25 m/s vinklas rotorbladen så att all vind släpps förbi. På så sätt undviks att skadliga laster från vinden uppkommer på vindkraftverkets rotor och därmed minskar risken för haveri. Vidare görs alltid beräkningar på vilka extrema vindstyrkor som kan uppkomma inom projektområdet så att man kan säkerställa att rätt typ av vindkraftverk väljs. Inom områden där större risk för extremvindar föreligger väljs ett vindkraftverk som kan klara av större laster utifrån ett klassificeringssystem. Denna klassning sker utifrån ett standardiserat system utvecklat av IEC (International Electrotechnical Commission). Med anledning av storleken på föreslagen vindkraftetablering kommer sannolikt en servicebyggnad att anläggas i anslutning till anläggningen där servicetekniker är stationerade. Under drifttiden förekommer normalt transporter kopplade till underhåll av vindkraftverken. 8.1 HINDERMARKERING I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering föremål som kan utgöra en fara för luftfarten (TSFS 2010:155) finns reglering kring hur vindkraftverk ska markeras. Hinderljuset placeras på den högsta fasta punkten på vindkraftverket, d.v.s. på ovansidan generatorhuset. Vindkraftverk med en höjd som överstiger 150 m ska enligt föreskrifterna hindermarkeras med vit färg samt med blinkande högintensivt ljus. I en vindpark med vindkraftverk med en höjd över 150 m ska samtliga vindkraftverk, som utgör parkens yttre gräns, markeras enligt ovan. Under dager ska det högintensiva ljusets styrka vara candela (cd), under gryning och skymning cd, och i mörker minskas det till cd. Föreskrifterna ger även utrymme att avskärma ljuset så att ljuset inte träffar markytan på närmare avstånd än 5 km från verken. Övriga verk inom parken ska markeras med vit färg samt förses med minst lågintensiva ljus om inte Transportstyrelsen meddelar annat i beslut. Lågintensiva ljus ska, enligt föreskrifterna, utgöras av fast rött ljus och det högintensiva ljuset ska utgöras av ett vitt blinkande ljus. 8.2 ISBILDNING OCH ÅSKA I Svealands inland kan det periodvis vintertid förekomma isbildning på vindturbiner. Is som ansamlas på turbinbladet medför att de aerodynamiska egenskaperna hos turbinen gradvis försämras och orsakar förluster i energiproduktion. Om is bildas på bladen kan det bli obalans i vindkraftverkens rotorblad, och vindkraftverket kan då stängas av för att undvika skador på verket. Erfarenheter från befintliga vindkraftverk i Vänerområdet visar att risken för isbildning är mycket liten i aktuellt område. Moderna vindkraftverk är utrustade med åskledarsystem i rotorblad, maskinhus och torn som skyddar vid blixtnedslag. 18 (19)

19 9 AVVECKLING OCH ÅTERSTÄLLNING Den tekniska livslängden för ett vindkraftverk är år. När vindkraftverken tjänat ut avvecklas parken. Verksamhetsutövaren ansvarar för demontering och avveckling. Vid nedmontering och återställande av platsen kommer, liksom vid byggnation, transporter och arbeten att ske. Vindkraftverken monteras ned, kablar kan tas upp eller lämnas kvar i marken och marken återställas till stor del om detta då befinns vara den miljömässigt mest lämpliga åtgärden. Återvinning av vindkraftverkets delar är att föredra i möjligaste mån, såväl ur ett miljömässigt som ett ekonomiskt perspektiv. Resurser för återställande fonderas, vilket redovisas vidare i tillståndsansökan för vindkraftanläggningen. 10 REFERENSER Sveriges geologiska undersökning, 2011: Ersättningsmaterial för naturgrus kunskapssammanställning och rekommendationer för användningen av naturgrus. Rapport 2011:10. Transportstyrelsen, 2013: Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:155) om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten (omtryck). TSFS 2013:9 19 (19)