Eftersök av försvunnen person

Transkript

1 Polisutbildningen Höstterminen 2003 Handledare: Lena Matthijs Eftersök av försvunnen person - från kritik till nuvarande organisation Johan Autere P4A

2 SAMMANFATTNING... 3 INLEDNING... 4 PROBLEMFORMULERING... 5 METOD... 5 KVALITATIV METOD... 5 TEORI... 7 BAKGRUND... 7 RPS RAPPORT 1997: Brister i organisationen... 7 Åtgärdsförslag... 9 LAGTEXT UR RÄDDNINGSTJÄNSTLAGEN (1986:1102) LAG (2003:788) OM SKYDD MOT OLYCKOR TRÄDER I KRAFT HUR ARBETAR POLISEN IDAG? ÅTGÄRDSPLAN EN ANMÄLAN OM FÖRSVUNNEN PERSON INKOMMER INITIALA ÅTGÄRDER Bedömning av kritiskt läge Ovisshetsläge Beredskapsläge Nödläge FÖREDRAGNING FÖR POLISCHEF RÄDDNINGSTJÄNST FÖREDRAGNING FÖR RÄDDNINGSLEDARE RÄDDNINGSLEDAREN Beslut i stort POLISINSATSCHEF (PIC) MSO MANAGING SEARCH OPERATIONS Mattson-modellen Objektsprofil - kategori Passiva sökmetoder Aktiva sökmetoder Hundar Helikopter SLUTDISKUSSION BILAGA MALL FÖR BEDÖMNING AV KRITISKT LÄGE BILAGA INSATSPROTOKOLL BILAGA SEGMENTSJOURNAL BILAGA RÄDDNINGSTJÄNSTRAPPORT BILAGA MATTSON-MODELLEN LITTERATURFÖRTECKNING

3 Sammanfattning Varje år anmäls cirka 7000 försvinnanden till polisen. När en människa har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller hälsa, ankommer det på polisen att leda efterforskningarna. Efter ett antal försvinnanden där barn omkommit ute i terrängen ifrågasattes polisens förmåga att efterforska försvunna personer tillsattes en utredning som sedermera kommer fram till att den polisiära efterforskningsorganisationen lider av flertalet brister. Denna studie tar upp den kritik som utredningsgruppen framförde i sin rapport samt hur polisens efterforskningsarbete bedrivs idag. 3

4 Inledning Varje år inkommer det omkring 7000 anmälningar om försvunna personer till polisen. Dessa människor har på något sätt avvikit ifrån sitt naturliga beteendemönster, varför dess omgivning uppfattar vederbörande som försvunnen, när de inte kommer i kontakt med denne. Människor ur alla kategorier försvinner, dvs. barn, ungdomar, vuxna och gamla. Omständigheterna och ingångsvärdena kring ett försvinnande kan se mycket olika ut. I många fall har den som uppfattas som försvunnen lämnat hemmet och inte återkommit. Barn försvinner från daghem eller sina dagmammor eller från föräldrarna ute på stan. Ungdomar kommer inte hem i tid. Vuxna med sociala och medicinska problem eller relationsstörningar försvinner. Äldre människor lämnar sjukhusavdelningen och försvinner. Människor kommer ifrån varandra när de är ut i naturen för att plocka bär och svamp eller kommer ifrån varandra i samband med någon fritidsaktivitet. Av dessa 7000 anmälda försvinnanden är det endast ett fåtal ärenden som är rena vilsesituationer, d v s. människor som tappat orienteringen och gått vilse. Vanligast är att man helt enkelt håller sig undan av fri vilja, men försvinnandet kan också bero på brott eller olyckshändelse. Polisens efterforskningsarbete utgår sedan 1997 ifrån en metod baserad på statistik och kända beteenden hos människor som tidigare varit försvunna. Denna metod togs i bruk efter att polisen fått kritik både från egna led samt massmedia efter uppmärksammade försvinnanden där personerna omkom. 4

5 Problemformulering Jag har granskat Rikspolisstyrelsens utredning avseende polisens efterforskningsmetoder. I denna rapport påtalas en rad brister i organisationen. Hur ser polisens efterforskningsarbete med stöd av räddningstjänstlagen ut i dag, med utgångspunkt ifrån den kritik och förslag på åtgärder som levererades i utredningen? Metod För att kunna genomföra min studie i ämnet har jag valt att kontakta ett flertal personer vid polismyndigheten i Södermanlands län. Jag har intervjuat vakthavande befäl om dennes uppgifter och skyldigheter, då en anmälan om en försvunnen person inkommer. Jag har även intervjuat hundförare och utbildade polisinsatschefer samt efterforskningssamordnaren om deras åtaganden vid ett eftersök samt utbildning och planering. Samtliga av dessa poliser är MSO-utbildade och har stor erfarenhet av problematiken och innehar en vital funktion i myndighetens efterforskningsarbete av försvunnen person. Den information som jag bedömt som användbar redovisas integrerat med övrig text i studien. Utöver dessa intervjuer har jag granskat RPS rapport 1997:1, samt annan litteratur och föreskrifter som jag fått låna av myndigheten samt av enskilda polismän. Denna litteratur är till stora delar utgiven av Rikspolisstyrelsen, men är även skriven av eftersöksansvariga i länet. Vissa delar av den litteratur som jag har utgått ifrån är några år gammal, vilket medför att jag har fått jämföra det gamla materialet mot vissa nyskrivna stycken, för att på så sätt kunna utgå ifrån en uppdaterad och användbar information. Jag har valt min litteratur efter rådfrågning av de polismän jag varit i kontakt med. Jag har strävat efter att få tag i litteratur som speglar efterforskningsarbetet från början till slut. Kvalitativ metod Jag har valt att genomföra en kvalitativ undersökning då jag eftersträvar kunskap i den nu vedertagna eftersökningsmodellen kombinerat med erfarenheter från de polismän som ofta är inblandade i dessa ärenden. 5

6 Det kvalitativa arbetssättet medför att jag har en möjlighet att nå en djupare kunskap i problematiken kring eftersök av försvunna personer, då det erbjuds en möjlighet att själv tolka den information jag granskat. En kvantitativ undersökning skulle endast ge mig siffror som representerar det genomsnittliga arbetssättet och på så sätt utelämna möjligheterna till att ta del av ett nytänkande och utvecklat arbetssätt. 6

7 Teori Bakgrund I januari 1994 försvann det kosovoalbanska syskonparet från en flyktingförläggning i Valdemarsvik. Polisens efterforskningsarbete gav inget resultat. Polisen börjar sedermera misstänka att föräldrarna håller barnen gömda med hjälp av släktingar utomlands något som skulle visa sig vara felaktigt. Sju månader senare anträffas syskonparet avlidna, två kilometer ifrån Norrbacka flyktingförläggning i Valdemarsvik. De hade frusit ihjäl. Det riktades massiv kritik emot polisens efterforskningsinsatser i både media och ur egna led. RPS rapport 1997:1 I november månad 1994 beslutade Rikspolisstyrelsen att det skulle genomföras en utredning rörande polisens efterforskningsmetoder. En utredningsgrupp tillsattes med länspolismästaren Seppo Wuori som ordförande. I rapporten beskrivs polisens arbete beträffande eftersök av försvunnen person med utgångspunkt ifrån hur det såg ut Beskrivningen har gjorts utifrån intervjuer med ca 25 polismän från hela Sverige. Förutom dessa intervjuer har ett 70-tal efterforskningsfall från olika delar av landet granskats. Brister i organisationen Det framkommer i utredningen att det råder ett flertal brister i polisens efterforskningsorganisation. De brister som påpekas är inte ämnade att ses som kritik, utan snarare att väcka en tanke om vilka åtgärder som är önskvärda i organisationen. Utredningen menar att det råder en ojämnhet i polismyndigheternas kapacitet att hantera efterforskning av försvunna personer. De menar att det råder erfarenhetsskillnader när det 7

8 kommer till att efterforska en försvunnen person, då det på vissa platser i landet är mer vanligt förekommande att sättas inför dessa situationer. De menar även att vissa efterforskningsinsatser har klarats av p.g.a. enskilda befattningshavares intresse för dessa ärenden, då dessa har utvecklat en lokal organisation för dessa händelser. Dock saknas en nationell plan för hur dessa ärenden skall hanteras. I utredningen påtalas även ett otydligt chefskap. Många av de intervjuade polismännen upplevde att det ofta inte klargjordes vem som var chef under en sådan insats. Ledningen i efterforskningsarbetet delades många gånger upp där vakthavande befäl styrde de yttre styrkorna samtidigt som en spaningschef styrde den inre spaningen. I och med detta menar man att det föreligger en risk för att värdefulla uppgifter om försvinnandet stannar längst vägen och aldrig kommer att bearbetas eller följas upp 1. Den yttre spaningen förefaller inte vara lika väl utvecklad som de inre. När det kommer till att söka igenom terrängavsnitt anses det föreligga svagheter i planering och genomförande. Polisen anses även lita för mycket på sina egna resurser, vilket i många fall har inneburit att de inte har tagit civila organisationer eller militära förband i anspråk för efterforskningsarbetet, vilket i sin tur innebär en kraftig tidsförlust, då beslut om att kalla in extern personal fattas 2. Det påtalades även en osäkerhet om räddningstjänsts inledande samt när en räddningsledare skall utses. Vissa myndigheter har medelst tjänsteföreskrift reglerat frågan gällande räddningsledare, där det framkommer att polischefen skall agera räddningsledare i de fall denne inte utser någon annan till det. Vem denne är vet man oftast inte p.g.a. att räddningsledare inte har blivit utsedd vid något efterforskningsfall 3. Utredningen menar att det avsaknas ett distinkt agerande när det kommer till att mobilisera väl användbara resurser, vilket medför att man har gått miste om värdefulla timmar i efterforskningsarbetet om den försvunne inte hittas av polis under den första tiden. I utredningen framkommer det att polisen tvekar att vidta åtgärder, trots att det finns information kring försvinnandet som pekar på att den förvunne kan vara i omedelbart behov av hjälp 4. I utredningen framkommer det att det tycks finnas en tendens att bortse från befintlig fakta och samtidigt tro att den försvunne snart kommer att komma till rätta. Enligt 1 RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. Sid RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. Sid RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. Sid

9 utredningen kan en trolig förklaring till detta agerande vara osäkerhet inför de åtgärder beslutsfattaren bör vidtaga samt stressymptom. Åtgärdsförslag Utredningsgruppen har studerat flertalet olika sorters metoder för att efterforska försvunna personer. De allra flesta metoder kommer ifrån USA, vilka i sin tur är en sammanställning och systematisering av erfarenheter runt om i världen. Den metod som främst har studerats är taget ur handboken Managing the search function. Boken är utgiven av en civil organisation som arbetar för att utveckla de befintliga efterforskningsmetoderna. Handboken är intressant för den svenska polisen då utredningsgruppen har noterat att det är samma kategorier av människor som försvinner i USA och Kanada om man jämför med Sverige. Utomlands finns en samlad och systematiserad bank av erfarenheter från försvinnanden. Uppdragsgruppen rekommenderar Rikspolisstyrelsen att köpa det amerikanska efterforskningsprogrammet Managing the search function och anpassar det till svenska förhållanden och anta det som en kunskapsbank och efterforskningsmetod. De civila resurser som finns att tillgå i Sverige vid en efterforskningssituation bör tas till vara på genom att organisera en utbildningsplan för att på så sätt få en överblick av tillgängliga resurser samt kompetenser. De civila skall sedan övas för de uppgifter de kan komma att ställas inför. Utredningsgruppen föreslår även att den osäkerhet som råder skall elimineras med utbildning och förberedelse. Den polisiära personalen skall utbildas och övas i efterforskning av försvunna personer. Önskvärt är även att polismyndigheterna skapar rutiner samt insatsplan för vilka åtgärder som bör vidtagas i olika skeden av försvinnandet samt bygga upp en organisation för efterforskning med kort varsel. Ett förslag om att Rikspolisstyrelsen framställer allmänna råd gällande efterforskning av försvunna personer läggs fram och även att en handbok för dessa ärenden bör tas fram. Till denna bör knytas ett utbildningspaket för certifiering av räddningsledare och polisinsatschefer. 4 RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. Sid. 26ff. 9

10 Utredningen vill att polisen eftersträvar att utse personal för ledningsfunktion där kunskaper och erfarenhet finns. Många av de polisbefäl som kan tänkas för denna befattning är ofta de som håller kontakt med andra myndigheter, organisationer och frivilliga som kan vara behjälpliga vid efterforskning av försvunna personer. Utredningsgruppen anser att ett nära och informellt samarbete mellan polisen och utomstående myndigheter och organisationer är av yttersta vikt, då det är samma personer de skall leda vid ett eventuellt försvinnande 5. Räddningsledaren bör därför rimligen utses lokalt. Kompetens för att kunna verka som räddningsledare bör finnas bland polisbefäl på olika nivåer. De bör även utses flera som har behörigheten för att på så sätt säkerställa uthålligheten vid längre tids insatser. Utbildningen av räddningsledare bör vara central för att få tillgång till den bästa möjliga utbildningen. En av dessa räddningsledare bör utses till samordnare av verksamheten, vilket skulle underlätta att länets resurser kan tas tillvara på ett bra sätt. För att skapa en möjlighet till ett distinkt agerande i initialskedet av ett försvinnande vill utredningsgruppen införa samma sorts lägesbegrepp som nyttjas flyg- och sjöräddning och som är internationellt vedertagna. Lägesbegreppen är indelade i tre kategorier; ovisshetsläge, beredskapsläge samt nödläge. Detta skall hjälpa vakthavande befäl att vidtaga de rätta åtgärderna vid bedömd situation. För att kunna göra denna bedömning finns flera olika sätt att komma fram till vilken angelägenhetsgrad ärendet har. Ett av dessa är att välja ett antal faktorer som inverkar på den försvunnes möjligheter att överleva. Dessa kan vara; ålder, fysik och psykisk hälsa, om den försvunne var ensam eller tillsammans med någon. Till detta läggs den försvunnes erfarenhet, utrustning samt väder och terrängförhållanden. En bedömning huruvida det föreligger ett kritiskt läge görs således. En efterforskningsplan skall tas fram, vilken har till syfte att rädda liv genom att användas som ett instrument för beslutsfattaren, då denne skall fatta adekvata beslut och att arbetet skall kunna bedrivas effektivt. Planen bör utgå ifrån det aktuella polisdistriktet/området. Vissa områden har kanske har ett stort skogsområde med förekomst av myrar, sjöar eller andra ting som kan innebära livsfara för den försvunne. Detta bör dokumenteras till hjälp för de som skall leda efterforskningsinsatsen, då detta effektiviserar genomsökandet av tänkta riskområden. I 5 RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. Sid

11 planen skall det även framgå vilka frivilligorganisationer som kan tänkas vara användbara i olika situationer. De skall även ges en primäruppgift, vilken skulle kunna bestå i att den lokala orienteringsklubben skall övas och vara beredda på att genomföra sökmoment som innebär snabba genomspringningar av ett sökområde etc. Planen bör även innehålla saker som en sambandsplan, åtgärder vid inre spaning, åtgärder när brott misstänks, dokumentation, organisationstablå över räddningsledare och övriga ledningsfunktioner etc. Rikspolisstyrelsen bör även genomföra en hemställan till civilförsvarsförbundet om att de bidrar med utbildningsmaterial gällande friluftssäkerhet samt deltar i annat förebyggande arbete och hjälper polisen att organisera och utbilda frivilliga spårfinnarkårer. Rikspolisstyrelsen bör även verka för att landbaserade nödsignaler blir allmänt kända samt vidareutvecklar metoder att använda hund vid efterforskningar av försvunna personer. Lagtext ur räddningstjänstlagen (1986:1102) 2 Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs enligt a utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse. Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insatsen. Lag 1992:97 25 Inom fjällområden skall polisen 1. Efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för hans liv eller allvarlig risk för hans hälsa, 2. rädda den som har råkat ut för en olyckshändelse eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp. Lag 1992:97 11

12 27 a I andra fall än som avses i skall polisen efterforska personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa. Lag 1992:97 31 Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare. 32 Räddningsledare är 1. i den kommunala räddningstjänsten räddningschefen eller den som denne har utsett, 2. i fjällräddningstjänsten och i fråga om efterforskning enligt 27a polischefen i distriktet eller den som denne har utsett, 3. i övrig räddningstjänst den som den ansvariga myndigheten har utsett. Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör mer än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestämma vem av räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte räddningsledarna själva har bestämt det. Arbetet utförs i enlighet med vad som föreskrivs i FAP Lag (2003:788) om skydd mot olyckor träder i kraft Räddningstjänstlagen (1986:1102) är sedan utbytt mot Lag (2003:788) om skydd mot olyckor. I 4: e kapitlet regleras statens skyldigheter gällande räddningstjänst. Fjällräddningstjänst 1 I fjällområden skall den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ansvara för den räddningstjänst som innefattar att 1. efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för dennes liv eller allvarlig risk för dennes hälsa, 2. rädda den som råkat ut för en olycka eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp. 12

13 Enligt 4 kap. 1 förordning (2003:789) om skydd mot olyckor, är polismyndigheterna i Dalarna, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbotten utsedda att ansvara för fjällräddningstjänst. Efterforskning av försvunna personer i andra fall 4 I andra fall än som avses i 1-3 (fjällräddning, flygräddning och sjöräddning) skall den eller de myndigheter som regeringen bestämmer efterforska personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa. I 4 kap. 11 förordning (2003:789) om skydd mot olyckor, regleras polisens ansvar för efterforskning av försvunna personer i andra fall. Denna paragraf ersätter RtjL 27a. Hur arbetar polisen idag? Åtgärdsplan Vid varje polismyndighet finns en åtgärdsplan i vilken det föreskrivs hur myndigheten skall bedriva efterforskning av försvunna personer. I denna plan finns det bl.a. utskrivet vilka polismän som har särskild kompetens för ändamålet, som t.ex. utbildade polisinsatschefer samt hundförare. Polisen har även en förteckning över de resurser utanför polisorganisationen som kan tänkas tas i anspråk vid ett efterforskningsarbete. Störst nytta i detta sammanhang gör resurser som har en egen struktur och därmed en egen ledning. De människor som på detta sätt, på frivillig grund, tas i anspråk av polisen måste informeras, utbildas och övas med regelbundenhet 6. I dagsläget har polismyndigheten i Södermanland ett mycket gott samarbete med Hemvärnet som kan mobilisera 150 man på en timme. 6 Rikspolisstyrelsen, Civilförsvarsförbundet Efterforskning av försvunna personer. (1999). Sid

14 En anmälan om försvunnen person inkommer När en anmälan om en försvunnen person inkommer till polisen skall den som tar emot samtalet intervjua anmälaren enligt den åtgärdskalender som finns för sådana ärenden. Informationsinhämtningen är mycket viktig för att kunna göra en första bedömning. Någon form av åtgärd måste alltid vidtas när en person saknas. Det kan gälla allt mellan att kontrollera en uppgift till ett konkret sökande. En anmälan om ett försvinnande skall alltid betraktas som en brådskande tjänsteåtgärd tills annat har framkommit 7. Den initiala intervjun bör minst innefatta dessa frågor 8 : Vem är saknad? Kön? Ålder? Signalement på vederbörande? Sedan när är den försvunne saknad? Vad gjorde personen i anslutning till försvinnandet? Vad har den försvunne för utrustning för att klara av eventuell terräng etcetera? Vilken klädsel bär personen? Är den saknade ensam eller i sällskap med någon? (Ej civilstånd) Fysisk hälsa/kondition är vederbörande i behov av mediciner nu eller senare? Psykisk hälsa/kondition finns uttalad livsleda har vederbörande gjort suicidförsök? Erfarenhet av terräng/miljö etcetera? Senast sedd senast kända plats? Har den försvunne sagt vad han/hon har tänkt göra? Terrängtyp? Väderförhållanden? Vem är det som anmäler försvinnandet? Finns det någon annan som kan veta något? 7 Poliskommissarie Leif R Eriksson, Polismyndigheten i Södermanland. Efterforskningsplan enligt räddningstjänstlagen 27a. 8 Åtgärdskalender i STORM (polisens ärendehanteringssystem). 14

15 Initiala åtgärder Om det inte föreligger en uppenbar anledning till att påbörja ett eftersök av den försvunne, skickas en polispatrull till anmälaren för att göra ytterligare en bedömning av läget samt undersöka omständigheterna, vilket underlättar ett beslutstagande för vakthavande befäl. Det kan även vara uppenbart att räddningstjänst kommer att inledas, vilket medför att en patrull skickas till platsen för att påbörja eftersök av den försvunne, i avvaktan på polischefsbeslut 9. I initialskedet är det alltid bråttom! Den patrull som initialt skickas till platsen bör vara en hundpatrull som påbörjar sök efter utgående spår. Hundföraren som kommer till platsen för försvinnandet har till uppgift att säkerställa att den försvunne inte finns inom närområdet 10. Närområdet där den försvunne kan tänkas finnas eller varit synlig senast söks alltid igenom. Det kan handla om den försvunnes bostad, ett daghem eller ett ålderdomshem samt dess omgivning. Det har i många fall, speciellt när det rör barn, visat sig att den försvunne finns i närområdet trots att t.ex. daghemspersonal anser sig ha letat ordentligt 11. Trots att närområdet sägs vara genomsökt av allmänheten/personal skall polisen genomsöka området noggrant. Om läget bedöms som allvarligt kontaktas bl.a. vaktbolag, taxibolag och kollektivtrafiken för att på så sätt få ut uppgifter om den försvunne personen och således ges större möjligheter att finna vederbörande. Finns möjligheten att få ut signalementsuppgifter i lokalradion görs även det. Polisen kontaktar även sjukhus, vårdcentraler samt psykkliniker i det närliggande området, då den försvunne kan tänkas ha sökt vård i någon form. Gäller försvinnandet ett barn eller en gammal människa får ärendet en särskild hög prioritet. Om någon har försvunnit i naturen betraktas det som allvarligt, särskilt när det råder mörker och kyla. Vakthavande befäl använder tillgängliga polisresurser för snabba inledande eftersök i naturen Polisinspektör Thomas Karlsson, polismyndigheten i Södermanlands län. Utbildad PIC samt MSO-ledare. 10 B-G Carlsson, polismyndigheten i Blekinge. Utveckling av räddningssöket. Sid Rikspolisstyrelsen, Civilförsvarsförbundet Efterforskning av försvunna personer. (1999). Sid Rikspolisstyrelsen, Civilförsvarsförbundet Efterforskning av försvunna personer. (1999). Sid

16 Bedömning av kritiskt läge En anmälan om försvunnen person upprättas. Utifrån de uppgifter man har, gör vakthavande befäl en bedömning huruvida det föreligger ett kritiskt läge 13. Mallen är strukturerad på så sätt att man svarar på sju frågor som härrör den försvunnes ålder, hälsa samt om vederbörande kan antas vara själv eller tillsammans med någon vid försvinnandet. Frågor om vädret, utrustning, erfarenhet samt terräng och risker, ingår även i bedömningen. Det finns även ytterligare faktorer som inte direkt påverkar den försvunne men som har betydelse för vilket beslut som bör fattas. Hit hör tidigare händelser som har inträffat i området och hur de har slutat. Varje svar är poängsatt från 1 3. Det totala resultatet kommer att variera från 7 till 21, där 7 11 är att anse som ett nödläge. Om någon av frågorna har bedömts som en etta (1), oavsett det totala resultatet, skall efterforskningen bedömas som ett nödläge. När man räknat ihop det sammanlagda resultatet kommer man att hamna i ett av tre olika lägen: Ovisshetsläge Ovisshetsläge råder då man inte har några konkreta omständigheter kring ett försvinnande. T.ex. då en vuxen person inte har infunnit sig till en avtalad mötesplats. En utlandsregistrerad personbil har under en vecka stått parkerad längst en skogsväg. En tonårig pojke har inte kommit hem som avtalat på lördagskvällen. Två makar har grälat mannen har gett sig iväg i bilen och inte hörts av på ett dygn. En fiskare har inte kommit hem efter att ha varit ute med båten vädret har varit bra 14. Det här läget kännetecknas av att det inte finns någon direkt anledning till oro, men det finns ett informationsbehov för att få svar på varför den som saknas inte har visat sig. Åtgärder vid ovisshetsläge: 15 Bedöms läget som ett ovisshetsläge bör vakthavande befäl: Påbörja dokumentation (Beslutslogg), 13 Mall för bedömning av kritiskt läge, se bilaga RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. 15 Poliskommissarie Leif R Eriksson, Polismyndigheten i Södermanland. Efterforskningsplan enligt räddningstjänstlagen 27a. 16

17 Om ärendet, efter granskning av VB, bedöms som ett ovisshetsläge, överlämnas det till berört närpolisområde för fortsatt handläggning. Hålla kontinuerlig kontakt med närpolisområdets chef angående utredningens bedrivande och eventuella framsteg. Om det framkommer uppgifter som gör att ärendet övergår till ett beredskapsläge, vidtaga åtgärder enligt åtgärdskalender för beredskapsläge. Om det framkommer uppgifter som gör att ärendet övergår till ett nödläge, vidtaga åtgärder enligt åtgärdskalender för nödläge. Beredskapsläge Beredskapsläge innebär oro. Åtgärder som har vidtagits vid ovisshetsläget har inte gett någon förklaring till varför den som saknas är borta eller var vederbörande finns. Det kan också vara så att anmälan i sig ger anledning till oro. Ett litet barn som sedan en timme är borta från föräldrarna i en park inger oro. Det gäller också när en åldersdement person lämnar den andre maken i den gemensamma bostaden och inte dyker upp. Bärplockare som inte återvänder kan hänföras hit men också till ovisshetsläget beroende på hur länge de har varit borta. Ålder och klädsel spelar också in i bedömningen. Någon omedelbar fara bedöms inte föreligga i det här läget 16. Åtgärder vid beredskapsläge: 17 Utöver åtgärder och överväganden i ovisshetsläge bör vakthavande befäl eller räddningsledaren vidtaga följande åtgärder: Om ärendet, efter granskning av VB, bedöms som ett beredskapsläge, överlämna ärendet till berört närpolisområde för fortsatt handläggning. Påbörja dokumentation (Beslutslogg). Underrätta polischef eller jourhavande polismästare om en etta finns i bedömningen av kritiskt läge. 16 RPS rapport 1997:1, Efterforskning av försvunna personer, enligt räddningstjänstlagen. Sid Poliskommissarie Leif R Eriksson, Polismyndigheten i Södermanland. Efterforskningsplan enligt räddningstjänstlagen 27a. 17

18 Underrätta personalansvarig för inventering av tillgång på egen personal för minst två dygn framåt. Kontakta hundtjänstbefäl/instruktör för uttagning av minst två hundpatruller, vilka skall finnas tillgängliga för tjänst med kort varsel. Undersök tillgång till helikopter och värmekameror. Informera aktuella helikopterbesättningar. PIC som kan komma ifråga underrättas/förvarnas/orienteras om ärendet. Förvarna externa resurser att ett nödläge kan inträffa. Håll regelbundna kontakter med aktuell närpolischef. Bedöms läget övergå till ett nödläge, vidtages åtgärder enligt Nödläge, åtgärdskalender för VB. Nödläge Nödläge innebär fara. Åtgärder som har vidtagits i de andra lägena har varit resultatlösa. Omständigheterna är sådana att det finns anledning att tro att den försvunne behöver omedelbar hjälp. Situationen kan också vara sådan att det redan från början kan antas att finns fara för den försvunnes liv eller att denne riskerar att allvarligt skadas. Ett typfall är när barn och åldersdementa försvinner under ogynnsamma förhållanden, t.ex. om vädret är dåligt och de är tunt klädda. Hur lång tid som förflyter mellan de olika lägena kan variera beroende på vilka bedömningar som görs. Ibland kan tiden vara mycket kort. Det är inte heller givet att alla tre lägena blir aktuella. I en viss situation kan nödläge inträffa omedelbart. I en annan stannar man vid beredskapsläge eller går från ovisshetsläge till nödläge och hoppar över beredskapsläge beroende på vilka uppgifter som finns om man försvinner och hur de tolkas. Åtgärder vid nödläge: 18 Vakthavande befäl skall: Skapa ett insatsprotokoll Poliskommissarie Leif R Eriksson, Polismyndigheten i Södermanland. Efterforskningsplan enligt räddningstjänstlagen 27a. 19 Insatsprotokoll, bilaga 2. 18

19 Sänd en patrull (från berört närpolisområde) till anmälaren för att inhämta ytterligare information. Utse polisinsatschef. Beordra samtliga tillgängliga i tjänst och lediga, hundpatruller samt hundbefäl till platsen för att i samråd med PIC omedelbart påbörja eftersök. Underrätta polischefen/jourhavande polismästare för beslut om insättande av räddningsledare och ledningsstab. Larma närmast tillgängliga polishelikopter samt rekvirera värmekameror. Larma räddningsledare och stabspersonal om polischef/jourhavande polismästare har beslutat om detta. Utse sambandsgrupp till polisinsatschefen förfogande vid brytpunkten. Efterlysning i lokalradion och/eller riksradion. Kontakta också TV. Underrätta taxi- och bussbolag, central-/tågstationer, vaktbolag samt SOSAB. Kalla in alla, i tjänst varande, polismän som inte oundgängligen erfordras för andra uppdrag. Personalen skall ställas till polisinsatschefens förfogande på brytpunkten. Ta fram kartor. Kontrollera sjukhus och eventuella hotell. Upprätta en formell anmälan. Beordra personal att ställa i ordning ledningsrummet. Förbered föredragning för räddningsledaren. Räddningsledaren övertar ansvaret sedan han fått ärendet föredraget. Föredragning för polischef När vakthavande befäl har fått information som tyder på att den försvunne personen uppehåller sig i ett visst område och befinner sig i en nödsituation som motsvarar vad som beskrivs i räddningstjänstlagen föredras ärendet för polischefen eller jourhavande polismästare. Det är då polischefens uppgift att besluta om det fortsatta efterforskningsarbetet skall bedrivas med stöd av räddningstjänstlagen eller inte. (Fr.o.m gäller Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. 19

20 Räddningstjänst När polischefen har tagit ett beslut om att den fortsatta efterforskningen skall bedrivas enligt räddningstjänstlagen, beslutar han/hon vem som skall utses som räddningsledare, vilken kan utgöras av polischefen själv eller av särskilt lämpad polisman. Föredragning för räddningsledare Vakthavande befäl föredrar ärendet för räddningsledaren som sedan tar över ansvaret för insatsen. Exempel på föredragning Stund Ställe Styrka Kalle Karlsson försvann från sitt hem omkring kl i dag. Hemmet ligger i X-sund i X-stad Kalle var ensam vid försvinnandet. Slag Kalle Karlsson är fem år. Normallång för sin ålder, har mörkt, kort hår och bruna ögon. Han var klädd i mörkbruna läderstövlar, blå jeans, mörkblå tygjacka, vit keps samt ljusa vantar. Sysselsättning Senast han sågs satt han i lekparken 50 meter ifrån bostaden. Sagesman Vidtagna åtgärder Kalles mamma, Lena Karlsson, samt grannen Hasse Svensson. Sök i närområdet genomfört utan resultat. Två hundpatruller finns på plats och har påbörjat eftersökningsarbete. Polismyndigheten i X-län är kontaktade och kan medverka med 5 hundekipage. Räddningsledaren Beslut i stort Räddningsledaren fastställer ett sökområde och fattar ett beslut i stort (BIS). Beslutet formuleras på sådant sätt att målet med räddningstjänsten klargörs samt hur man skall genomföra det fortsatta arbetet. Genomförandedelen anger vad som skall göras och bör 20