.. ~~. förhållanden rå tillbaka OCh detta således även efter eventuell. verkställande sker.

Transkript

1 das som material i publikationerna för FolkskolanS 100- årsminne, att jag också kan få låta den inflyta i en lokaltidning för Tidaholm? De foton, som nu ävenledes bilogas, önskar jag under alla förhållanden rå tillbaka OCh detta således även efter eventuell användning, enär jag saknar dubbletter till dem. Vore taaksam rör svar härå så snart som möjligt,innan något verkställande sker... ~~. adr. S K U L T O R P Skultorp den 18 mars Med utm ~rkt högaktning:

2 FRL~ SKOLBÄNKEN TILL KATEDErtN OCH folks}~o1expedi tionen: Uinnen och crfurenheter från bllrndomssko1an i Södra H'Eirene, folkskollärareseminariet i Göteborg och 34-årig lärarverksamhet 1 Tidaholm. Av A.J. ffårnelius.

3 som varit hävstbngen vid folkskolans storartade utveckling under det elngna seklet, även görn sie gällande, när det blir fråga om att celebrera den urpn~dda nilstolren i folkskolans historia. Att det här varit fråga om en imponerande utveckling, finner man redan, om man blott llclt ytligt tänker rå skolornas lokala anordning och gör en jämförelse mellafi t'furr ll och "nu". l'ionhirerna fin~o. fullgcrci sitt arbete i. tr~\.nea, osunda och pil?;ljt sätt obekväma bygcnader'. Iiu duremot anses endast det bästa gott nog, och ffi~ncenatädes st~ t!:'.j.ljonpalatsen:l för ändal":::"let till förfogande. JälIlfbrelsen skulle kl..ama I1lulgfaldigas till belysning av den onorna lltvecklin::.;en. Men avsikten är icke att här närmare ineu.hlirpl.. - andra toga si::.kerligon itu med elen uppt:iften och länna sakkun:liga uppgifter därom. Jför min del skall jag blott försöka att ur minnet framdraga nlera konturer fr';n min eeen första bekantskap I:led folkskolan, utbildningen för lärarekallet, tjunstguringen som lärare och i aaillmanhang därmed framf0ra n&gra glimtar fr&n Tidaholms folkskola, där jag hade Lkitt s}~olarbete under 34 år dhrav de sistt. l{ Lren som överlärare. 1 Södra Härene folkskola. Först efter fyllda 8 tr ficle jag bör ja nin slwlghne. Det var i S0dra Härene, Elfsborgs län. Därvarande folkskolläraren Joh. Nyström, som var en gedigen undervisbre, fosterländsk och varm.t intresservd för all llndervisning men sdtsldlt för kris tendomsundervisninger,t, hade samtliga skolans 6 klasser att undervisa. Nåeon lärarinna för srnhskolan fanns ännu icke i Rärene men en s&dan blev dock snart tillsatt. Från sffib.sl{oluns första klass blev jag uppflyttad redan efter tv& dagar och frln andra klassen vid läslrots slut. Kalenderåren pabserades de fyra folkskolekla,serna och llnder sex

4 kristenctomslektion. vår lärare gav en av gossarna följande fruga: "Hur lyder Luthers förklaring till tredje artikeln?". Denne. som hade en aning om något, som hette "förnuft", svarade: Ja tror, att ja inte har mitt förnuft". -"Det tror j : också", inföll li:iraren samt tl:lade: "Du h<.lr inte läst över läxan ordentligt t det förstå vi j u" Väl kunde den s.k. utanläsningen vara ganska mödosam för somliga b~rn, men nog bl~v det i alla fall ett gott kapitel av värde i ett kunskapsförråd, som sedan ägde bestånd för hela livet, ty det 30m ordentligt inpräntas under barndomstiden, det 3lömmer man aldrig. Nog torde det därför kunna ifrågasättas, om man ej gått v l l!ngt, då ~an under den sista tiden 1 betydlig mån avskaffat utanläsnill~en. B..lrncn i skolan sutto i s.k. långbtinkur. Vid alla övningdr i skrivning och räkning användes "grifflar tt och '!griffeltavlor". Orgel fanns ej i skolan t men sång förekon dagligen under lärarens lodning. Morgonpselm.en var för det mesta "Din klara sol går åter UPP" och aftonpsalmen " så går en dag än från vbr tid". Till ooväxllng under dagens lopp sjöngos allt som oftast fosterländska sånger, t.ex. "vf.rt land", "Du gamla, du fria", "Hell dig, du höga t;ord tl, "Kung Karl, den unge h~älte". nu!, ~venska hjärtan djup en gång't, o.s.v. Lektionerna började ki.9 på m.orgonen och avslöts kl. 4 på e.m. med middagsrast kl l. på rasterna kastade man boll eller "pjäxade" med sme kulor. Det rådde inga ledsw~eter, och det glada gla~~et hördes vida omkring från skolgården - något som tydligen behåller sig o förändrat tidorna leenom, hur allt annat än växlar och ändr~r gestalt. - Skolan var för barnen "varannandagsläsande". Efter avslutade kurser i folk- och fortse:'ttningsskolan följde

5 stökade. Det v~r en arbetsam tid. Man fick göra bekantskap med de mångfaldiga och ofta mycket strävsamma göromålen, som på den tiden krävde så mycket mera T'and- och ar.mkraft än nu t då maskinhjälpen 8!ldast minimalt stod till buds. Det vdr.att med lien avmeja skörden, att tr~ska rågen med Tfslaga ff, att som bonden PdVO "gräva dubbelt flera diken" m.m. ~;~en lyckligtvis saknades varken lust eller kraft, och d~rför gick det bra. För övrigt var arbetet både lärorik~ oeh hälsos3mt - en god skola var det också.. Under tiden leldes emellertid varken boken eller pennan åsido utan användes när helst tillfälle därtill bjöds, vanligen både morgon och kvlll samt ofta även på rasterna mellan dacens arbetstider. När jag så. fullgjorde andra årets värnplikt å Grunnebohed, nära Vtinersborg, beslöt jag mig för att söka inträde vin Göteborgs Folkskolläröreseminarium. Jag anhöll hos kompanichefen om pc.rmission for att resa till C'cteborg för att undergå inträdesprövning. 2ermission kunde blott beviljas för en dag, nen seminariets rektor Sam. Nygren var så tillmötesg&ende att prövningen, som annars pågick under tre dagar, f ör mig fick forceras igenom på en dag. Knogigt var det, men lyckan stod mig bi. Kollegiet godkände mina prov och jag räknades bland dem som blivit antagna som elever vid terminens början Detta var så mycket mer glädjande som en av mina bröder, nämligen John, han som V,jr närmast efter!nig i ålder bland bröderna, samtidigt blivit antagen. Under hele seminarietiden hade vi alltså förmånen att få vara bänk- och rumskamrater. I förbigående kan här ntirnnb.s, att denna broder efter lärare examen fick plats först i Redslared i Elfsborgs län, sedan i Längjum, Skaraborgs län. samt Slutligen 1 Grästorps köping, där han omsidor blev förste lärare vid folkskolan, ordf. i akolr~det m. m. Under tiden tog han initiativ till anordnandet aven högre folkskola i köpingen och hr ordförande i dess styrelse. Till heder för vår hemsockens varannandagslåsande folkskola må vidare i förbigående nämnas, att två av våra yngre

6 hög grad underlätta och jämna vägen för dem, som vilja framåt på kunskapens och yrkesskicklighetens område. Till seminariet. Från de fullbordade värnpliktsövningarna reste jag direkt till ~Jteborg för att börja vid seminariet. Det kändes en smula kusligt att inträde bland de i stort sett för mig okändd kamraterna fjorton daear efter sedan de börjat~ Men även detta gicl,. bra, tack vare den omständigheten att jag av dem möttes med od kamratlighet samt a~ lärarna hälsades välkoiil':1en. Men nog fick jag erfara att nina kamrater fått ett visst försprång, och det gällde att inte "tappa sugen" för att någorlunda komma i nivå med dem. Läroti~~arna voro många, och ideligen kommo nya ämnen pt dagordningen. Redan kl. halv 7 på morgnarna skulle samtliga klasser vara samlade i tfbönsalen" till morgonandakten, som förrätt<.ldes av rektor Nygren. Kl. 7 började lektionerna, som fortsatte i följd till kl. 10, då det var l 1/2 timmas frukostrast. ~fter kl. 1/2 12 följde ytterligare 3 l~ktlonatimmar. Vurje lektion pågick minst 50 minuter. Vissa dagar var det sedan lektioner i övningsämnena: gymnastik, trädgårdsskötsel, musik och slöjd. Längre fram i de högre klasserna h... de man också "gruppövningur" till förberedelse för provlektioner med barnen i seminariets övningsskola. Dessutom hade man läxorna att klara för den följ~nde dagen. Ofta var man sålunda nödsakad att vara i arbete till långt fram på natten. Det ingick nämligen också i kursen att skriva lektioner eller utkast till sådana för de praktiskt övning~rna. Och för detta arbete hade man ingen tid under dagarna. hållas i närvaro av lärare och kamrater. Provlektionerna skulle Vilka man därvid hade största respekten f0r, lärarna eller kamraterna, det kan man låta vara osagt, men ~äkert ~r, att kamraternas kritik kunde

7 rektor S muel Aygren. Det vl.lr en from ocl! god man, välmenande och lugn, enkel och flärdlös men i allt sitt förhållande klar och djupgående och detta i all synn~rhet vid undervisningen. H~ns gedigna lektionor i kristendomskunskap voro grundade på bibelordet och ytterligt väl genon~tänkta och planlagda. Och vud som genomgåtts ~nder lektionvrna, delgavs eleverna ytterligare i hektograferad skrift, som i lösa blad utdelades till var och en av dem. De sk.ulle sedan undan för undan inskrivas i en bok av varje elev och helst läras utantill. Boken kallade man sedan "luntan". ~nga ansågo visserligen, att allt detta vållade den ett autf5r omfattande arbete, nen 1 de allra flesta fall erkände man dock, att det låg något mycket lärorikt och värdefullt di:iri. Och även om man icke alltid under semlnarietiden fullt insåg värdet av detta arbete, så blev det nog klart efteråt, då man för undervisningen hade stor nytta därav. Under alla förhållanden hade man erhållit ett ganska gott nått av teologisk kunskap och många värdefulla intryck av det helhjärtade allvar, som besjälade den samvetsgranne rektorn och den utmärkte pedagogen. I kristendom undervisade också med nit och allvar adjunkt J.A. HUltqvist, som sedemera blev kyrkoherde i Enslöv. t~c.nga av de övriga lärarna voro också sb.rskilt kunskapsrika och goda pedagoger. Bland dem må särskilt nämnas historieläraren doktorerna.lidolf Jallerius t som sedermera blev kyrkoherde i Ujärtum och ledamot av riksdagens första ka~~are, samt Carl Gri.m!>erg, som gjort sig känd för sin historiska forskning och som författare till" Svenska folkets underbara öden". Adjunkt Bökman var en hänförd och hänförande naturforskare, adj. G.O. Börjesson en begåvad matematiker. I mo~ersmålet undervisade bl.a. adj. rrartin Graner, som sedan blev rektor vid folkt skollärareseminariet i Uppsala. För gymnastik- co vapenövningar svarade löjtnanterna Lundgren och Kruse, och dessa övningar,

8 på lärosalen. l) Lagen såsom nådemedel. 2) KOnj~tivens användning i svenskan. 3) Grunddragen av den s~enska adelns historia från nyare tidens början till slutet av Karl XI:s regering. 4) Djurens och växternas betydelse för varandra. 5) Areometrar. 6) Grunddragen i Rousse us uppfostringslära. 7) "All hjärtekraft, all ädel glöd har vuxit under kamp och nöd, försa~se och fara" (Topelius). Undertecknad valde det första. Följande skrivdag förelågo två ämnen, av vilka jag valde: "Vilka fordringar kan rodn ställa på berättandet vid undervisning i historia?'. Vid den tredje skrivningen hade man också frihet ~tt välja mellan två ämnen, v~rvid jag skrev om "Den metodiska behandlingen aven Jesu liknelse."

9 före provet. De voro [-.lv två slag: ett kunskapsämne och ett övningsämne. }f.an fick dessa ämnen på samma sätt som man får sina lotter 1 ett tombola-l~tteri; tombolan var i detta fall rektorns cylinderhatt. Ur den fingo vi i två omgongar draga ut vår lott, en för v~.rtdera ämnet. Det var med en. viss bävan man upprullade paprerslappen för att få veta sitt öde. Jag hade därvid tur: på den ena stod det: ttvästmanltind", på den andra: "Teckning med I:I:dje klassen. Men vid första provet h~de jag oturen ~tt bliva den n&st siste som blev uppkallad. Skönt tändes det emellertid, när biskopen och de övriga bärvar6nde blivit så orienterade i Västm~nland att biskopen reste sig och uttalade de förlösande orden: "Tack så nycketl" - Den diirpå följande teckningslektionen v' r ocksh snart och lyckligt överstanden. Därmed var avgångs examen klar, och lycklig och blomsterbekransade stodo vi färdiga att gå ut i livet för att fylla nya uppgifter. 'Våra betyg utdelades vid den högtidliga ersavslutningen den 5 juni, då vi voro 27, som erhöllo lärarediplom. Semlnarietiden var ~isserligen fylld av enträget och mödosamt arbete, men det var dock en ljus och förhoppningsfull tid, som.. efterlämnat många ljusmättade minnen

10 överbefolkad femte- klass, SOlli forut under en tid undervisats aven lärarinna. I synnerhet pojkarna voro allt annat än lätthanterlica. Dl.t Gick inte att leda dem med "lösa tyglar". I början beredde ja,-~lsorgsfullt pb. lektionerna med inledningsord och Hsmidiea" övergbngar enligt seninariel~utymen, där sldant var pi:. sin plats. een jag fann snart, att ilet här fordrades mera drastiska netoder OCll en l'akt - på sak gf..cnde undervisning, all n&got resul tut skulje kunna &stadl;:ollmas. J"ag fann ocks&' att dessa barn hade föga berli:igenhet att nedlägba nleon onborg pa liixh~sningen. Och det var inte lävt att fa den anlägga en stdnn benttgcnt:et. De hade dessutom för vana att viska och prata med varandra under lel::tionerna. S.s.dant kunde j u inte få förekoruna Och vad viskade de om? Ja, det kunde vara vad so~ helst, bäde likt och olikt. En glng kom jag nitt under en kristendo~2s1ektion P& en poj~e, son hade nagot att säga till sin bänkkanrat. Det är att uärka att det rldde stornväder därute, sanden på skolgurden yrde upp mot skolsalens fönster ocll pappersrei.:i.sorna pb innanfönstren elvo dl. och dl vemodiea ljud ifrån sig. Ja~ fr~gade, vad pojken hade haft att viska all. En smula triunferande reste sig de.'1 viskandes bllnkkamrat och yttrade ned ljudlig röst: "Han sa' e, att ja' tror att f - n tar oss snart allihop. " Naturligtvis var det att in~ripa med lämplig bestraffnine mot oskicket och den re.hct, som därieenom röjdes. så småningoo blevo förhållundena i lilas sen betydligt förbättrade, men likgiltigheten och håglösleten gick ej att borttaga i första tar:et. Men vidare härom senare. Jag når~de ny~s, att vikariatet cällde för vårterninen. Men under densur-.. ma visade det sig, att barnan"talet vid nästa läsurs början sl:ulle bliva så stort, att en ny läraretjänst mtste inrättas. Under höstterninen behövdes m.lunda en vikarie och jag fick vikariatet. Den nya tjlinsten ansägs nödvandig även i fortsättningen och annonserades ledig för ordinnrie innehavare. Jänta tvenne andra sökte jac; den. Vid valet pl kyrkostädnan blev

11 Belfraee bl~ v häpen, när han besökte klagsen och erfor, att den var s~ stor, och han p&pekade särskilt svari gheten a~t k~nna rätta olika slags skrivböcker i en sl överbefolkad klasb. - rmja, det ordnade sig så smånineom, men klabserna fortforo att vara stora till fram på 1920-talet, då förhtllandet blev ganska normalt. Som redan.tidicare plpekats var intres~et för skolan och läsningen ganska Qini ~lt bade hos barnen och till stor del även hos deras föräldrar. SkolgLneen ver ooks& i vissa fall ojämn. än var det ett f6rhinder, än ett annat. Ofta uteblevo barnen på grund av - sbson rapporten löd : "Tarlnavärk. II Men icke st.. sällan upptäckte man nog, att det även kunde vara andra orsaker, som 1&60 bakorj.. l:an fick av mödrar eller fäder, som ko;uno till skolan i nagot ärende aneeende barnen, ofta höra sudana yttranden soo detta: tlvad tjänar det till att barnen s~,-c:..ll knoga och e~ i skolan srunt arbeta ned läxor o. d., de bli se~cn andl bara "arbetare., SO[,l inte ha nlc;on nytta därav?" En missnöjd fader sade en L"'""~l~ r'ent ut: "Barnen ska läsa och knoea, bara för a t t lärarna akt.. kurlda u.. pvisa vackra resultat, fa meriter och bli befordrade. T! Lyckligtvis var det l ångt ifr~n sb, att alla föräldrar hade en s&dan trivial och vanställd uppfattnin~), och ännu ner lyckligt var att, där en sådan uppfattning fanns, den undan för undan all tcrer trädde tillbaka för sundare och nera rimliga åsikter. Att su skedde, hade förvisso till stor del sin grund däri alt arbetareorganisationer na bildades och utvecklades ~ed verkliga bildningssträvanden pb pro{~ra.'ti.illot, sedan deras studiecirklar o. d. trätt i verksar:lhet. Det blev en hävstung, som verkade upplyftande liven på skolarbetet och allmhnhetens intresse fbi' detsar.:::ma. IltHl dessuto21 tillkom en annan omständighet, som i kanske ännu högre grad bidroe till starre förtroende för & olan och de~s verksamhet. Arbetarna, sor~ tidigare satnat egentligt

12 bel G..?;cn vid Tiden och llär fanns on liten ltolao och på denna en g:h!'d, son i:allados Holn.lon eller HoJn.a~t.!1l2.!1. n'::'rav U} pl:.o~ nc.rn.net Tidahalo. något sru::.hälle fa!1ns icl:e, förrän ~rih. Hans von I!s.;.en, SOL'1 benwmes fltidaholr.1s c;rundlå "0", bor jade utnytt.~a vo. ",tenkraften i Tid&n för st.cvcrk oc1: en del nindre verkstädor, v':'ll:et utgjorde b rjan till bebyg elnon. For c:.vric;t Vflr hllr rena landsb eden, där blott ett par!lth'regods ut:;jorde n got avbrott. lncur~s ~yrkn var bol~con vid Tidons strand, ej l~ngt fr~n den nuvarande kyrtan, som ~ir gg!:tel.l.snm for: Ti(:nhol~. ~,L lenetorp. Fbrst eftor ~r 186B, d~ t:ndsticksfubriken Vulaa anlades av frih. von :':ssen, blov det furt i utvec.ldlnco4". Bostuder by ~des och foh: strömmade till för att fl':. orbvte. År 1891 blev Tid'!hol köping, oc! 1910, dl'.. sar.:lhäll t fr... ll den l j n. ficl~ otadsriitticheter, rå! nados hur e n folkn.~ned, SO::l överster: pcl'samer. Av dessa voro omkring; anstullcln. vid tåndsticlcsi'abriken. Donna hade icke.mindre Un G50 specialmaskiner, egen litoeraf'isk anhiccnins för tryckning avetikotter för tilndstickslsknrna o.d. Vulcan ans~gs vara v:r1dens största thndsticksf&brik med en tillverl!line av o~l:rinc OG\; t lind... ticl:saskar per dog. - Des.Guto~ d.cev Tldoholms '')rul: en gans}.a omfattande induntr':"ell verl:sunhct och sysselsatte 1LnC8 arr nr. Ven har oj hl\rt talan om. '"TiduhDlms Kårran", Tid -holms auto..; obiler, bussar, möbler o. d. fr... n Tiduholt:l. - Det är helt naturlir;t, att denna snabba och cnor::.ta utvecklinc :[Erornakade!Jt.nc;n beilov, som :.ate ti lleodoses i dct DU.Jl l!o, som sulunda ko '1it till stånd. Att ntir:18,rc iner. hlirp~., skulle bliva alltför VidlyftiGt.. Blir l... blott!!li.onus, att nun... r 1<,)05 fick till stund en na.mskola för den fortsatta ujldervlsningen. Denna r-:':rv5.ndlades föi'st till kof'l.. unal oellallskola Odd r 01s1::oloeXDocnsrJtt samt onbildcdeo slutligen till en statens realskola.

13 som klockare och skollbrare i pastoratet, sedan han avlagt prov för klockaretj~nsten i lngarps kyrka till s~dan belqtenhet, att L&n ver självskriven för denna befattning. Ock du han des_utom äede goda f0iutsättningar atv ~derviga barn enlict den s.k. "Lancastermetoden, Il vij.lcet han kunde intyga cenon skrivelse, som hade Växjb do -;:api tals sielll och bi skop LSE4ias 'l'e..:;ners eeennändiga underskri f t, bit. v han SOL1 reäan nä:mts ocksb. utsedd a t.t undervisa barnen i pastorutet mot en lon av tj sl.:urpor råg oeh 6 sl.:uppor havre. Undervisnincen skulle pleti. fr n morgon till!lviill och p& en llungd olika stlil1en i pastoratet. Led anledninc av folkskolestadcun av år 1842, son hrllvdc L0ere koopetens, blev Rylander, so hhrstal:..ffi&c...e fr' n Byar U.::JS socken, ctönkppincs Hin, nödsakad att utuka clensar:i.4la cenom att. '~onsultera vid Skara se i narium under ledning av prosten Otterstr(,m. S.'1crt voro tvl.t. sl:olor anordnade inon pastoratet, den ena för cklil a - Baltak och den andra för Agnetorp nen ned awbulering mellan Q~t nu uppvaxande Tidaholr:l och J'obacken i gnetorp. Vid de sistnärmda båda s tällena tjunstcjorde Rylander till Lr 1876, da han son lärare efterträddes av folkskollär~ren Per AUGust Kjellen, född 1853 och bördig fr t... n Sjocerstad i Skaraborgs län. Under den all! a första tiden ambulerade ä~en han. Tidaholms folkskola under Kjellens ledninc. År 1876, d~ det minsta flv de nuvarande skoibilusen i T., blivit bygwt istället fer den ('&mla skollokalen, som var inrynd i Saf.'.U,la bygc;nad son fattighuset je.. lt ett.. at:asin r:led belägenhet pt. den nuvarande slolcurden unc:ofh.r mitt fvr stora bron over Tidan, blev skolan i Tidaholn E:.ntli-,en förvandlad till fast folksl:ela. Det nybygcda skolhuset h~de till atu b0rja m~d i bottenvl.ni~cen endast två l~rosalar, som dock voro mycket stora, sa~t i Qittelpartiet en l"rarebostad och i andra våni icen ett konnlunairum.

14 och inte ~inst i det avseendet att duplikationen föranledde läsning ph efteroidda.:=:arna och kom i l-:.onflikt med slöjdundervisni ~.gen vlllade den obehag och var "svndert,rasande" både för barnen och lärarna. fjen i det all tjf.lj:7.lt framittskridande samhället, vers folk..1.b.l1gd och barnantal stundigt ölmdes, hade Kjellen gting rå ghng mlst göra frn.'!lställning om nya lokaler och utrymmen, och m.an undrar kn~prlst pz.. att bb.de han och de anslacsbeviljande nyndi(';heterna i saclllllet tröttnade vid att se.. ofta töra den visan upprepas. Je den Tidahoio blivit stad, dr5jie det inte m~nga &r, innan den f0rindrincen vidtogs beträffande skolväsendet att skolan kod att sortera under en Folksko18styrelse och Stadsfullnhktige istället för under skolråd och kyrkostä lilla, v llket gav större enhetliel1et o..:h stabilitet bt det hela samt en.j:lcra koncentrerad ansvarsk~nsla, när det Gällde skolans angelägenheter och deras ordnande. Skol styrelsen fick ockst en betydligt större befogenhet än skolrådet förut haf t, bl. a. ~ven att välja lärare, villet tidieare tillkom kyrkost~.m.rilan...'jur skolans på dagordningen länge st&ende lokalfrt.ga ä.'ltlir,en uppsattes på proe:ra:!ffiet i hela sin omfattning för en nujaktie lösning, se. blev det också till :..;ist,-.:enom skolstyrelsens behjärtande och först& else för frågan ett avgörande, som blev gelt och tillfyllest. 1::en när detta verl~ställdes, hade Kjell.Bn avgat t fr... n sin t jä.nst, vilket skedde 1919, dcl. han erhöll pension. lian dog Under en {3-Lrig tjänstetid hade "f. A. Kjel16 n flitt bevittna en storartad utveckling i sitt sar.b.älle och icke olnst p~ det ecna gebitet - folkslolan. I början av sin tj&nst hade han blott fat~ ä.gna Tidaholm ~älften av sin kraft, den andra Iu.i.lften tol:: r:obacken i Acnetorr Vid avg;"ncen däremot stod flan i Tidaholm omgiven av ett 20- tal kolleeer. Lycket arbete och G:...I.I._a omsorger 1&6 bairom en s~dan utveckling. }:jellem var en för sitt kall intresserad och beelvad man, som framförallt kunde

15 Efter Kjell~ns avg~ng beslöts, att en överlurure skulle tillsättas. Innan denna frhe,a hunnit uvcörcls, fick folkskoll. K.J. HÖGlind tjunstgbra son ttforstelärare", eftersom han var äldst bland lurarna. Annu Vbr ooellrtid Kjell~n till hands och kunde stå till t j 1..1 n s t vid eventuella tillfällen. }itur den blivande överläreren hade stadsfullnliktige pl färslue av folkskolestyrelsen fastst:llt lönoförnlner o.d. för denne. En instruktion för överl. hade utarbetats och av skolbverstyrelsen blivit godk~nd. Tj~nsten a~nonserades ledig. Flera stkande a~~lde sig. Ans~kninga.na bleve uvershnda till Skolöverstyrelsen för ~ransknin~ av de sgkandes bel.urichet. Valet förrättades av folkskolestyrelsen. En larare JI. Villart blov vald. Valet 0vcr~labG.des. Under tiden begärde Villart att icke vidare ifråcako,1f.,a ror t~änstel'j., v'.j.rpb. följde att nytt val skulle företagus efter förnyau a jl ä~ 'Lingstid. å uppoaning av kamrater v id skolan och även Ull<1.CEl i Tidallolm inllli:lllude blven undertecknad denna glng - uen första gc.ngen sgkte jag icke - Glin ans(;kan. Vid det ddrpu förrättaae valet don? aug. 1920, erhb1l jag 8 av do 10 avgivna rösterna och blev sblunda vald. Frtn och fled Ar 1921 tilltrbdde jac alltsa överlärarebefattnir.lcen vid Tidaholms folkskola, ocl1 (lllroed fl,ljde en ny period i min skoltj~nst, som därefter fortgick wldcr 14 hr, under vil!wn tid liven jag fick "am.bulerat!, nämli 30n mellan katedern och e 2:::P e di tionen. Hl;!! VBr ff1nns den sistnärmda? Det fanns in ~ en stdnn. D t enda 800 fanns var ett sklp, innehlllande en hel del gamla dagböcker OC.1 e:mr.lcnskataloc;er, &tskilliga camla ansgkningshnnd1ingar för vid skolan valda lärare, nlera s.k. "1i "care" c.d. Eneilertid hade folkskolinspoktör A.Th. i.allström. nyss inspekterat vid skola4. D~rvid haae bl. annat folkskolestyrelsen sa,11!l.unkullclts och inför densa::nrn.a uppdrog inspektören rikt-

16 Redan vid varterfl+nens början 1921 var expeditionen provisori~kt klar. l)å sommaren flyttades den sedan till s,ola11, dlir aen bostad, som Kjellen innehaft, nu var utrymd. Där fick m.an.di.. ocknl ett tillfelliet materialrum. Skolstyrelsens ekonol'linumnd var i livlir: verksamhet med u"tredniugcr och försla: för d.en nu p.':t allvar upptagna fr t gan ou övriga skollokalers Inskaffande. C.~ider lyckades det att ko.we till ett pralctiiskt och e;ott resultat genom en radikal förändring och ett bd.ttre tillvaratae;ande av utrynmena i de bl.da förefintliga skolhuse!l, där samtliea bostilder förvandlades tilj skollol-:aler. Ert,)r denna g...;;nomt:ri~o"nde i'0r~ndring, vilken vorkstäl.ldes i tre -etapper, nlnlit;en tren 1923, 1925 och 1926, erhbll man inalles 18 pruktig8 lärosalar, C:YrJllastiksal, naturkunnighetssal, teckninessal, ett. stc.:rre och et t flindre lärarerum, tvt.. rymliea materialru.m, expoditionsrurn scmt ett stort, präktigt sl\:olkök, det sistn-.t.:mda delvis genolt tillbyt:'~l1ad. Dessutom blev ytterligt2!re ett litet run tillgängligt för eventuellt behov. Tack va e folkskolestyrelsens beredvilliehet, &tadsfullf'1.äktiges anslagsbeviljande välvillighot och lärarekbrons värdefulla nedvorj:an blevo sålunda jämf15resev is sm rt samtliga av folkskolinspekti..jren frarn3t~11da önskemål f <.i r v E..r",.liga de, val'med följde förökad arbetsguid~e för såväl barnen SOLl lärarna och i sammanhang därmed oclcs& ett bättre ardctsreaultat. GkoH~31{et kunde också starta sin verksamhet. Den första kursen för flickor, tillhörande fortslit..,niacsskoilans undra årskurs plbörjades den l nov under ledning av skolkökslärarl!lnan!,:aja Skoog. I~an UPlska.ttt::.de allmänt vad som l;.tgjorts i?len alldeles särskilt detta, att flickorna fingo unc..ervisning i hushlllsgoron.ål. Wir deras mödrar vid kursernas avslutning fingo vara med och se sina döttrar i arbete vid kbksspisarna och av dem bli serverade av

17 sl:olans expedition. Vad som under allt do,ta 00.. vid fulleörandet av 211n övribo {lli _ anden bör frat:h~11as såsom för nig synnerligen Glädjande, det är den V8rnu förbt~1.olse o'h välvilja, som städse ~cor;:! bf...de sl;,olan och nig till del frtn ledam()tcrna i skolstyrelsen. Dc t svek aldrig. Saf'.rrta Goda int sae å(l_[~gal2,dcs bt..ce föt' dat, son blivit.. tr~to\-at, ocl: för det, so... boh~:vde göras. Den ofta ratt 1:1 'va. d(~ frbutsbördf.&n blev duricenor.. avsevärt uncerlbttac.. Med ao tre pereoner i s!,wlnt,.:rcls,m, so 1 efter va... andra irmehede ordfliran<j.osl:u:;:-et - r,;rostt-jn l.~c.r}:us LindsL:oc, ~ärnhandlo.nden G.L. Södcrbo C ocrl fabriksförmar:nen AeH. U:.:gnusson - :,,~ ndo jag ois oc1:8a alltid stå i (lot allra bustu saofbrsti'...nd. Ett v3rc1efullt elcxir,,:ar oolwl. d~n välvilja och hjäll sa mot, som iclte sällan lwr1 laic till del tran.glina nrbets.. ar:j.ruter vid slwlun, vilka bl. a. värdesatte nyordningen av skolans m:pedl-1; tionella fijrhhllamlen. Genom deltfl.cande i lwm.si tteer t du nya kursnlanci't rsllcmenten, ordni~gsbtudeu m. n. skulle eivas ir~ot.åll och form, voro do välvillict L'ledverkande, varir;enom arbetet både underlilttac10s och 1'rarnförallteI:llöll stgrrc ocll.c:l!ngsidlcul'e saklighet. 1ven ocll icke minst de olh:c. Folkskolinspektörer, svarade för s tatens synpunkter och övervaknincen av stolans vqrlrs a r1il c t, ha hos mig kvarhlr;mat odelat goda och bol:aeliga ninncn len vad jag l=.ansko ända ufter avslutad t~g.nst r:.:i s t av all t saknsr, det år den rena, varrun D;lannerr och den h:el'lo.:.:.sfulla v'uviljan, 80 ou ofta 1~1'5t~ frufll och strålade mi till rli.-tes från v':nj.iga och coda barnaöcon, ntr jag intoc platsen!;'å h:atedorn, där jag hade den livslevande frul':för mg, eller pu ez:;>editionon, der jac tyckta ~ig so den, när jec införde deras n a ~~ i <le olika böckerna eller när jag 8utte eitt ec(,t nana under deras avgungobetyg. I deras blic1:ar avläste jag liksom ett tc.ck för dct arbete; som. vi H~rarl;) utförde _dlder önskan ocll förhoppning däran, att dov skulle bliva barne~ill eagn och välsicnelso -

18 x x Vurje kallelse i livet h~r både mörka och ljusa sidor. Lörarek~11et utgör ingalunda undantag härifrån. Men efter avdlutad tjänstgöring vill jag allra helst minnas de ljusa sidorna och önskar, att ollu de många. som varit föremål för.m1n verksarrillot jamt också alle andra. som j ag därvid kom i ber5rlng med. måtte vara besjtilade av den goda viljan att överse med bristernu och framförallt förstå och minnas de roda uppsåten, som lågo bakom. denna ver}; samhet. 3kultorp den 20 febr A.J. Hlirnel1us f.d. överlär~re i Tldaholm.