Paper till HSS

Transkript

1 En processmodell för interaktiv verksamhetsutveckling Bengt Pontén, Ing-Marie Andersson, Ann Hedlund, Gunnar Rosén, Alexis Rydell, Rune Wigblad, Marie Moström Åberg, (Tema Arbetsliv, Högskolan Dalarna) Inledning Detta paper är ett första försök att beskriva en processmodell. Det är i dagsläget ofullständigt, men under presentationen kommer genomförd empiri, som ligger till grund för modellen, att presenteras. Efter HSS2011 kommer processmodellen att analyseras och diskuteras närmare för att testa dess giltighet. 1 Bakgrund Tema Arbetsliv vid Högskolan Dalarna har under en 10-årsperiod byggt upp en verksamhet med nära samverkan med arbetsplatser och stödjande aktörer. Via olika forsknings- och utvecklingsprojekt har praktiker, forskare och stödjande aktörer samverkat kring verksamhetsutveckling med fokus på den mänskliga resursen. Sammantaget har Tema Arbetsliv vid högskolan samverkat med fler än 200 företag och fler än 50 stödjande aktörer. Aktuella områden har varit omstruktureringar, arbetsmiljö, kompetensförsörjning och ledarskap. De använda interaktiva arbetssätten har varit uppskattade av ingående aktörer. Vi har därför sett behov av att genomföra en metaanalys av arbetssätten och undersöka möjligheten till att utveckla en processmodell. 2 Mål Syftet med detta paper är att utveckla en interaktiv processmodell. Målet för den interaktiva samverkan har varit en successiv uppgradering via Lärande för handling där alla medverkande har både specifika och gemensamma projektmål. Med detta avses att ingående aktörer lär av varandra i den interaktiva samverkan. Lärandet växer i samverkan när praktiker, stödjare och forskare aktiverar sina kunskapsbaser i gemensam problemlösning. Detta lärande ligger till grund för handling hos respektive aktör. Den kunskap som skapas mellan ingående aktörer ger synergier. Med synergier menar vi kunskaper som inte kan nås utifrån en enda kunskapsbas, utan uppnås interaktivt. Specifika projektmål för en praktiker kan t ex vara att halvera dammexponeringen, för stödjaren att välja ett effektivt verktyg och för forskaren att förstå principerna för hur dammexponering kan minskas. Det gemensamma projektmålet är att skapa en bra arbetsmiljö. Andra gemensamma mål kan vara; utveckling av regionen, kommunen, branschen, etc, eller användbara och kvalitetssäkrade metoder och modeller. 1

2 3 Beskrivning av roller Tre olika roller kan beskrivas: - Praktiker är aktörer som är verksamma i företag och organisationer, och som bidrar med lokal kunskap som är baserad på egna erfarenheter. De vill göra sin verksamhet bättre och effektivare, med fokus på hela verksamheten. Den lokala kunskapen är stark och verksamheten utvecklas genom reflektion över egna erfarenheter. - Stödjare är aktörer som är verksamma som stöd/resurs åt praktiker. Stödjare bidrar med semilokal kunskap baserad på vetenskap anpassad till lokala miljöer utifrån erfarenheter. De vill bidra till praktikerns utveckling av verksamheten, med specifikt fokus som beror på deras förtrogenhet och kompetens. Genom att använda likartade metoder hos flera praktiker får de semilokal kunskap och omformar teorier till behandlingsmetoder. - Forskare avser aktörer med grund inom akademin och som bidrar med generaliserbar kunskap som är vetenskapligt baserad. Genom att studera, strukturera och analysera empiri utvecklas vetenskapliga teorier och modeller. Forskaren vill bidra till praktikerns och stödjarens utveckling av sina verksamheter, med specifikt, generaliserbart fokus. Relationen mellan lärande och handling varierar hos de olika aktörsgrupperna. En djupare beskrivning av respektive aktörs roll ges nedan. Figur 1: En tentativ modell av tre aktörsgruppers interaktiva samverkan. 3.1 Praktiker Praktikerns specifika roll är att tillsammans med lokala kunskapssystemet hela tiden agera för att skapa resultat. Denna roll skapar hela tiden kunskap i handling. Ofta är det snabba resultat som ska åstadkommas Lokala kunskapssystem Gustavsen (1992), talar om lokala teorier och lokal kunskap. Gustavsens begrepp baseras på Elden M.(1983) som uttalar The problem is to synthesize the concrete knowledge of individuals into a local theory of cause and effect relationships.. Syntetisering och teori är forskarens konstruktion. Begreppet lokala kunskapssystem beskriver bättre den kunskap som praktiker står för. Rogers (2003) beskriver att det finns lokala kunskapssystem som har 2

3 överlägsen kunskap om den lokala kontexten. Ur ett användarvänligt perspektiv blir dessa lokala kunskapssystem ovärderliga att uppmärksamma i interaktiv samverkan Kunskap i handling Erfarenhetsbaserad eller förtrogenhetsbaserad kunskap innefattar både en tyst och en explicit komponent samt är personlig (Polanyi, 1958). I handling tenderar dessa komponenter att blandas och förstärka varandra. En oerfaren observatör blir vanligen förvånad när den tysta kunskapen aktiveras i handling, och refererar då ofta till detta som personlig skicklighet, eller ett personligt yrkeskunnande. Schön (1983, 1987) tar upp flera exempel på hantverksskicklighet på mästarnivå, för att illustrera detta kunnande. Molander (1996) har utförligt klargjort vad Schön menar med en reflekterande praktiker. Skicklighet (både implicit och explicit) har också beskrivits som två idealtyper. Den första idealtypen identifieras av Johannessen (1999) som färdighetskunskap, vilket förvärvas som träning, genom utövning av etablerad praxis, t ex hantverksskicklighet. När detta har uppnåtts utövas praxisen oreflekterat, om den inte innefattar att något nytt tillskapas. Typexempel på denna kunskapstyp är just hantverksarbete. Den andra idealtypen är förtrogenhetskunskap, som förvärvas genom långvarig direkt interaktion med andra, samt utvecklas via dialogisk interaktion. Reflekterad kunskap formas alltså i dialogisk interaktion och skapar successivt förtrogenhet. Förtrogenhet blir då definitionsmässigt en reflekterad erfarenhet från långvarigt agerande och kommunikation i sociala sammanhang. Efter lanseringen av Schöns (1983) begrepp Den reflekterande praktikern har Greenwood (1993) och van Manen (1991) riktat kritik mot att begreppet inte innefattar människors planering av sitt handlande. Den nuvarande forskningen visar att de två skickligheterna kan byggas upp via reflektion före, under eller efter handlandet (Seibert, K.W.; Daudelin, M.W.; 1999, Daudelin, 1996). 3.2 Stödjare Stödjarens specifika roll är att tillsammans med praktiker i det lokala kunskapssystemet agera för att skapa resultat. Rollen är att utifrån sin semilokal kunskap anpassa beprövade metoder och modeller till det lokala kunskapssystemet. I denna roll ingår också att i samverkan med praktiker avgränsa sitt uppdrag i tid, rum och omfattning Semilokala kunskapssystem Stödjaren har en ämneskompetens, med grund i teorier, som bas. Dessutom behövs förmågan att ställa diagnos i förhållande till förväntningar och krav. Kunskap om metoder/modeller behövs för funktionell tillämpning. Därtill behövs förmågan att kommunicera, interagera och engagera med användare. Detta kan beskrivas som en professionalisering. Professionalisering ser vi som en process som har att göra med kunskap och färdigheter, och strategier för att legitimera sig socialt (Selander 1989). En hög professionell skicklighet innebär exklusiv praktisk kompetens som ökar med reflekterad erfarenhetsbaserad kunskap. Praktiskt värderas status och professionalitet via referenstagning. Stödjaren tillämpar sin professionella roll på specifika och unika fenomen i olika lokala kunskapssystem. Det specifika och unika fenomenet diagnostiseras utifrån kunskap i det semilokala kunskapssystemet. Professionella tillämpningar på nya fenomen berikar det semilokala kunskapssystemet om det kombineras med reflektion. 3

4 3.2.2 Anpassning av metoder och modeller Med grund i kombinationen av teoretiska kunskaper och egna erfarenheter relativt det aktuella lokala kunskapssystemet eftersöker stödjaren lämplig metod/modell. Metoder/modeller som har särskilda egenskaper som är viktiga för att skapa motivation och engagemang för förändring (Åteg m.fl., 2005). 3.3 Forskare Forskarens specifika roll är skapa generaliserbar ny kunskap. För att kunna skapa sådan kunskap behöver forskaren vara uppdaterad på det aktuella kunskapsläget. Forskaren bidrar till den vetenskapliga kunskapsfronten i form av vetenskapligt publicerade artiklar. En pragmatisk inriktning är en grund för att kunna samverka med praktiker och stödjare Generaliserbar kunskap Forskare strävar idealtypiskt efter tre olika sorters generaliseringar; statistisk, överförbar (Denscombe, 2004) och generisk (i t ex Goldkuhl, 1999). Statistisk generalitet förknippas oftast med analys av enkäter. Överförbar generalisering kan genomföras teoretiskt eller praktiskt. Teoretisk generalisering är t ex utveckling av begrepp och teorier som kan tillämpas. Typexempel på praktiska är benchmarking, dvs förändring med hjälp av goda exempel. Generisk generalisering är en logik som ger funktionalitet, som i sin tur spridas Praktiknära forskning Forskare interagerar i olika grad med praktiker och stödjare i det lokala kunskapssystemet med syfte att skapa generaliserbar kunskap. Forskaren bidrar initialt med översikter över den aktuella vetenskapliga kunskapsfronten. Intresse finns för att skapa en interaktivitet mellan de olika kunskapssystemen. Interaktiviteten tillsammans med tidigare vetenskaplig kunskap utgör basen för forskarens analys. 4 Beskrivning av en modell Det interaktiva arbetssättet kan beskrivas som en process innehållande ett antal faser, se figur 2. De medverkande samverkar i faserna, som genomförs iterativt och i olika ordning. A. Förståelse för de medverkandes verksamhet och deras roller och mål i processmodellen. B. Skapa consensus kring processpecifika mål. C. Samhandling baserad på Praktik Behandling Empiri. D. Analysfas bestående av Reflektion Diagnos Förståelse. E. Resultatfas som ger Förbättrade lokala kunskapssystem, Förbättrade behandlingsmetoder, Vetenskapliga rapporter. F. Utvärdering av den interaktiva processen och de process-specifika målen. 4

5 A Förståelse för varandra B Skapa gemensamt mål C Samhandling D Analys E Resultat F Utvärdering Figur 2: Process beskrivning A Förståelse för varandra I den första fasen lär aktörerna känna varandra och skapar förståelse för varandras verksamheter. Diskussioner förs kring respektive aktörs roll, bidrag och behov för en samverkan. B Skapa gemensamt mål Utifrån förståelsen för varandra och de olika aktörernas nytta skapas ett gemensamt mål med processen. Förutom det gemensamma målet förekommer ofta egna processpecifika mål hos respektive aktör. C Samhandling När det gemensamma målet är överenskommet och formulerat startar genomförandet. Respektive aktör bidrar med sin kompetens och sitt nätverk. Praktikern bidrar med sin praktiska erfarenhet och kunskap om förhållandena i den aktuella situationen. Stödjaren bidrar med sina erfarenheter från tidigare genomförda åtgärder vid likartade förhållanden. Forskaren bidrar med teori och tidigare forskningsresultat. Utifrån den gemensamma kunskapsmassan väljs lämplig arbetsmodell eller metod som sedan tillämpas. D Analys Med tillämpning av arbetsmodellen eller metoden skapas praktiknära resultat. Dessa resultat ska sedan analyseras. I det interaktiva samspelet skapas en trepartsdynamik där de olika aktörerna bidrar med reflektion, diagnos, respektive förståelse. Utifrån respektive 5

6 kunskapssystems perspektiv uppstår ett interaktivt gränsöverskridande mellan dessa tre väldigt olika kunskapssystem. E Resultat Genomförandet leder till gemensamma och aktörsspecifika resultat. Ett samspel mellan forskarens analys, stödjarens diagnos och praktikerns reflektion generera ny gemensam kunskap. Utifrån detta kan respektive aktör återkoppla till sitt kunskapssystem och skapa specifika resultat. Därmed uppnås förbättrad praktisk handling, utvecklade metoder och/eller modeller, samt generaliserbar kunskap. F Utvärdering I den sista fasen görs idealt en trepartsutvärdering av process och måluppfyllelse. Utvärderingen av processen innefattar lärande, roller och tillvägagångssätt. Utvärderingen av målen avser både det gemensamma målet med processen och de processpecifika målen hos respektive aktör. 5 Referenser Daudelin, M.W. (1996); Learning from Experience Through Reflection, Organizational Dynamics, Vol. 24 Issue 3. Denscombe, M. (2010) The Good Research Guide for small-scale social research projects. 4th edition, McGraw-Hill, Glasgow. Elden, M., Democratization and participative research in developing local theory, Journal of Occupationsal Behaviour, (1983), Vol. 4, Greenwood, J. (1993) Reflective Practice: A Critique of the Work of Argyris and Schön. J. Adv. Nursing, 18, pp Goldkuhl G., Röstlinger A. (1999) Expanding the Scope from Language Action to Generic Practice, In: Goldkuhl G., Lind M., Seigerroth U., Ågerfalk P.J. (1999) Proceedings of the Fourth International Workshop The Language Action Perspective on Communication Modelling. Jönköping International Business School Gustavsen, B., (1992) Dialogue and development: Theory of communication, action research and the restructuring of working life. Van Gorcum, Assen and Stockholm. Johannessen KS (1999). Praxis och tyst kunnande. Stockholm: Dialoger. Molander, B (1996). Kunskap i handling. Göteborg: Daidalos. Polanyi M (1958). Personal Knowledge. Routledge Kegan Paul Ltd. Rogers, M.E., (2003) Diffusion of Innovations, 5th edition, New York. Schön D (1983). The Reflective Practitioner. San Fransisco & London: Jossey Bass Publisher. Schön D (1987). Educating the Reflective Practitioner, London. Seibert KW & Daudelin MW (1999). The role of reflection in managerial learning - theory, research, and practice, Westport, CT : Quorum. Selander, S (editor)1989. Kampen om yrkesutövning, status och kunskap: Professionaliseringens sociala grund. Lund Studentlitteratur. Van Manen, M. (1991) The Tact of Teaching: The Meaning of Pedagogical Thoughtfulness. The State och New York Press, New York. Åteg, M, Andersson, I-M och Rosén, G. (2005) Moveit. Motivations och engagemangsskapande metoder i arbetsmiljöarbetet. Arbete och Hälsa, 2005:8. Stockholm, Arbetslivsinstitutet. 6