ROVDJUR. våra. Samexistens människor, tamdjur och rovdjur i Spanien. Djup oenighet om ny rovdjurspolitik Jägare som är för rovdjur

Transkript

1 ROVDJUR våra LEDARE: En rovdjurspolitik som kör över fakta, vetenskap och förespeglat samförstånd Nr 4/2013 Djup oenighet om ny rovdjurspolitik Jägare som är för rovdjur Samexistens människor, tamdjur och rovdjur i Spanien

2 ledare En rovdjurspolitik som kör över vetenskap, fakta och förespeglat samförstånd Sverige ska få en ny rovdjurspolitik. Eller vad det nu är vi får. Vi har definitivt fått förvirring. Vi har fått förakt för fakta och vetenskap. Vi har fått en djupare politisk splittring i rovdjursfrågorna än någonsin tidigare. Allt levererat av en regering som sagt sig eftersträva samförstånd och breda, hållbara lösningar. Det hela är, för att citera miljöpartiets kritik mot hanteringen, möjligen begripligt om syftet är att kunna leverera ytterligare en vargjakt före valet. Annars helt obegripligt. Som ett resultat av det beslut som allianspartierna med stöd av Sverigemokraterna, kommer att driva igenom i riksdagen den 5 december, enligt den kända politiska turordningen när detta skrivs, har Sverige nu två olika besked om vad gynnsam bevarandestatus för de stora rovdjuren i vårt land innebär. De siffror som Naturvårdsverket på regeringens uppdrag rapporterade till EU i somras är genomgående högre än de som riksdagsmajoriteten lägger fast. Rriksdagens målnivåer är dessutom inbördes oförenliga. Enligt riksdagen krävs det minst 500 järvar och 700 lodjur för att stammarna ska vara livskraftiga. Vargstammen kan däremot nå livskraft redan vid 170 djur, trots att den är mer genetiskt isolerad än de andra båda arterna. Får vi be någon av de många politiker som försäkrar att regeringens siffror vilar på gediget vetenskapligt underlag att komma med en biologiskt hållbar förklaring, tack! Vi får vidare ett mål för lodjur som är olagligt. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv får inte gynnsam bevarandestatus sättas lägre än stammens faktiska storlek vid landets EU-inträde. Den referensnivå för lodjur riksdagen beslutar om är djur. När Sverige gick med i EU 1995 fanns det enligt Artdatabanken omkring lodjur i landet, men regeringens förslag baseras på en felskrivning i en rapport från Artdatabanken. Där står att lodjursstammen i landet var 700 djur. I själva verket inkluderade siffran inte renskötselområdet, där det fanns relativt gott om lodjur vid den tiden, utan avsåg bara det mellansvenska skogslandskapet. Artdatabanken har påpekat misstaget för riksdagens miljö- och jordbruksutskott, vilket utskottet avfärdat med att äldre uppskattningar av arters populationsstorlek omgärdas av stor osäkerhet. Sveriges riksdag beslutar med den motiveringen 2 att förvaltningen av vår lodjursstam ska baseras på ett korrekturfel. Det finns fler egendomligheter och inkonsekvenser som kunde lyftas fram, men de stora bristerna i den nya rovdjurspolitiken ligger på en betydligt mer fundamental nivå. Vi tvingas till exempel än en gång konstatera att rovdjurspolitiken baseras på en egendomligt vag och närmast fördomsfull problembild. Det talas om att tamdjurshållningen inte får försvåras, att man måste slå vakt om människors möjligheter att leva och verka på landsbygden och att rovdjursstammarna måste glesas ut i rovdjurstäta områden. Inte en enda siffra eller sakuppgift redovisas för att bygga under dessa resonemang, varken i propositionen eller utskottsbetänkandet. Kanske för att såväl fårnäring som fäbodbruk expanderar i varglänen och har gjort så länge. För att de samlade förlusterna på grund av rovdjursrivningar (utanför renskötselområdet) är någon enstaka promille av det totala antalet djur, och därmed inte på något sätt ett hot mot näringarna. Eller för att det inte finns några enkla samband mellan vargstammens täthet och antalet rivna djur. Varför, Lena Ek och Eskil Erlandsson, skulle vi inte känna oss lurade? Varför skulle vår misstro i dag inte vara större än innan vi satte oss i den vargkommitté, som enligt regeringen skulle lägga grunden för en hållbar vargpolitik genom samförstånd mellan näringarna, jägarna och miljöorganisationerna? Om regering och riksdag tar lagstiftningen på allvar och slutar dribbla med vetenskapliga fakta och principer så kommer svaren på frågorna om vad som är gynnsam bevarandestatus för våra stora rovdjur sannolikt att bli politiskt svårhanterliga, inte minst när det gäller varg. Ändå finns det ingen annan grund för en stabil rovdjurspolitik. Den dag miljöorganisationer och naturvänner känner sig säkra på att rovdjurspolitiken utgår från vetenskap och fakta, den dag vi vågar tro att det finns en ärlig politisk vilja att ta ansvar för våra rovdjurs långsiktiga överlevnad den dagen kommer vi också att acceptera en rovdjursförvaltning där jakt och beskattning av populationer är ett medel bland andra att hantera problem och konflikter. Just nu känns den dagen ännu mer avlägsen än tidigare. Roger Olsson Ordförande Foto: Hans Ring Våra Rovdjur ges ut av Svenska Rovdjursföreningen till medlemmar och prenumeranter fyra gånger/år Organisation Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen Stockholm E-post: info@rovdjur.se Telefon: Hemsida: Medlemsavgift och prenumeration 325 kr, familjemedlem 40 kr, betalas till bg eller pg För boende utomlands tillkommer 100 kr i porto. Adressändring medlemsregister@rovdjur.se Redaktör och ansvarig utgivare Tatjana Kontio Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen Stockholm , tatjana.kontio@rovdjur.se Redaktionsråd Anders Bjärvall Hans Ring Magnus Hagman Mattias Öyen Lise-Lotte Norin Lina Ricklund Medverkan med material i tidningen sker på ideell basis. Våra Rovdjur redigerar materialet i samråd med medverkande och väljer publiceringstillfälle. Välkommen med textoch bildbidrag! Manusstopp Våra Rovdjur nr 1/2014: 16 januari 2014 Upplaga ex Omslagsfoto Hans Ring varg (hägn) våra rovdjur Nr

3 4 plats för både tvåbenta och fyrbenta jägare Fem jägare positiva till rovdjur ger här sin syn 7 Djup oenighet om ny rovdjurspolitik Regeringspartierna och oppositionen i helt motstående läger björnar skjutna i årets licensjakt Sammanställda data från jakten och om de skjutna björnarna 10 Fjällrävsläget: Positiv överraskning Över 40 valpkullar födda denna sommar trots dåligt lämmelår 12 I tätbefolkat land är vargen nära Samexistens mellan människor, hästar och vargar i Spanien 14 Vargen i Spanien tillgång och problem Seminarium i Spanien: Forskare om utbredning, acceptans och turismresurs 15 Ingen rädder för vargen här Effektiv tradition i Spanien med stora tuffa boskapsvaktande hundar 18 Äntligen där står vargen! Efterlängtat vargmöte efter många år med kameran i beredskap 20 Vargläget Vargar i Skandinavien och Finland , sammanställning 21 Uppskattade av vargen Vildsvinet står högt på vargens meny på flera håll i Europa 22 Historiskt avtal för skydd av snöleoparden Tolv länder har beslutat samarbeta för att bevara det sällsynta kattdjuret 24 Älgjakt förvandlades till vargjakt Efter slopad anmälningsplikt till polisen har ett stort antal vargar skjutits enligt Rättsrutan Splittrad och otydlig lagstiftning vad gäller skyddsvärda rovdjur 25 Ungdomar startar Upprop för vargen Ny Roots & Shootsgrupp igång i Sverige efter alla vargskjutningar 26 pilgrimsfalken levde stadsliv Den majestätiska fågeln bjöd på daglig uppvisning i duvjakt från kyrktornet 27 Recension Lärorik barnbok och kortfilm om fjällräven 28 Acceptansen finns! Opinionsundersökning och debatt: Rovdjuren är inte ett stort landsbygdsproblem Föreningen i farten Vinnare i fototävling, auktion, medlemsträffar, seminarium, marknader, minnesord 34 kallelse till Årsmöte 2014 Föreningsnytt: Årsmöte, valberedningen, ny regionansvarig 36 Rovdjurskalender 2014! Årets bästa julklapp med fantastiska rovdjursbilder från fototävlingen allmänt innehåll Svenska Rovdjursföreningen anser att rovdjuren, liksom alla andra arter, har rätt att existera för sin egen skull oavsett om vi människor betraktar dem som skadliga eller nyttiga. Rovdjursföreningen bildades 1997 och är en ideell och politiskt obunden organisation som arbetar för att rovdjuren i vårt land ska garanteras långsiktig överlevnad. Målet med arbetet är att öka människornas förståelse och acceptans för rovdjurens rätt att finnas som en del av vår biologiska mångfald. Det viktigaste instrumentet för att nå målet är att förmedla faktabaserad information om våra rovdjur och deras roll i naturen. Styrelsen Ordförande Roger Olsson tel Robert Franzén tel Vice ordförande Ylva Lindberg tel Ordinarie ledamöter: Mattias Tronje Mats O G Eriksson tel tel Suppleanter: Rolf Johansson tel Asinja Holma tel E-postadresser till samtliga: fornamn.efternamn@rovdjur.se Kansli m.m. Generalsekreterare Ann Dahlerus Kanslist Annika Lundin Jonsson vardagar Medlemsregister/ Adressändring Ekaterina Valerio Kansli- och kommunikationschef Lena Vängstam Regionsamordning Jonatan Borling Nr våra rovdjur 3

4 fjällrävsläget I Helagsfjällen föddes denna sommar 17 kullar med fjällrävsvalpar. Många valpkullar var dock små och färre valpar överlevde till hösten jämfört med under goda lämmelår. Foto: taigaphoto.se Sommarens fjällrävsvalpar en positiv överraskning 10 Trots ett dåligt lämmelår föddes över 40 fjällrävskullar i de svensk-norska fjällen. Det skedde nästan uteslutande i områden där insatser med bland annat stödutfodring gjorts. Det är dock osäkert hur många av årets valpar som har överlevt. Det svensk-norska samarbetsprojektet Felles Fjellrev genomför insatser för den akut hotade fjällräven. Vi hade inom projektet egentligen inte förväntat oss att fjällrävarna skulle lyckas föda fram valpkullar i någon större omfattning under sommaren Det fanns få synliga tecken på lämlar och andra smågnagare och vi hade räknat med ytterligare ett bottenår i linje med mönstret från tidigare år under 2000-talet. Vi fick uppleva två bra lämmelår , med en topp 2011, som resulterade i förhållandevis många fjällrävskullar, framförallt i Felles Fjellrev-området. År 2012 blev, som väntat, ett mellanår med noll föryngringar. Under vintern och vårvintern 2013 kunde vi visserligen notera att många lyor var aktiva och beboddes av en eller flera fjällrävar sannolikt som ett resultat av de omfattande stödutfodringar som vi kontinuerligt genomför i Felles Fjellrev. Men avsaknaden av lämlar ingav inte något hopp om fjällrävsföryngringar under det här året. Vi kunde i våras ana en viss ökad lämmelaktivitet i söder och väster i vår fjällkedja, men trodde nog inte att det skulle vara tillräckligt för att förmå fjällrävarna att föda fram nya valpkullar. Men uppenbarligen såg fjällrävarna fler positiva tecken, i form av lämlar och andra smågnagare, än vad vi kunde se. (Rävarna tycks kunna tyda kommande förändringar i exempelvis lämmeltillgång bättre än vi människor.) Resultatet av årets inventering blev därför mer positivt än vi hade förväntat oss. De preliminära resultaten av 2013 års inventeringar av fjällräv i Skandinavien redovisas nedan och i diagrammen intill: Helagsfjällen - 17 föryngringar Borgafjäll Sverige - 3 föryngringar Børgefjell Norge - 0 (ingen) Vindelfjällen - 0 (ingen) Norrbotten - 0 (ingen) Varangerhalvøya - 0 (ingen) Dovrefjell - 11 föryngringar Norge övriga - 13 föryngringar våra rovdjur Nr

5 30 Antal föryngringar fjällrävsläget Helagsfjällen Borgafjäll SE Børgefjell NO 90 Antal föryngringar Vindelfjällen Norrbotten Varangerhalvøya Dovrefjell Norge övriga Omr me stödåtg Omr uta stödåtg Diagrammet visar antalet födda valpkullar av fjällräv i Skandinaviens viktiga fjällrävsområden under 14 år. I Helags, Borgafjäll Sverige, Dovrefjell och området Norge övriga görs stödåtgärder för fjällräven. Stödåtgärderna har gjort det möjligt för fjällrävarna att föda fram nya valpkullar, främst under år med dålig tillgång på de för fjällräven livsviktiga lämlarna. Antal födda fjällrävskullar i områden med respektive utan stödåtgärder. Blå kurva visar de sammanräknade valpkullarna i alla områden med stödåtgärder, röd kurva i områden helt utan stödåtgärder. Man kan tydligt se att fjällrävarna under år 2013 har lyckats föda fram nya valpkullar nästan enbart i områden där man genomför kontinuerliga stödåtgärder och i områden där det norska avelsprojektet har satt ut fjällrävar födda på avelsstationen i Dovrefjell. I övriga delar av vår skandinaviska fjällkedja föddes inga fjällrävskullar. I Helagsfjällen och Borgafjäll SE genomförs stödåtgärder genom Felles Fjellrev. I Dovrefjell genomförs stödåtgärder, delvis genom Felles Fjellrev och delvis av andra aktörer. I det område som i digrammet benämns Norge övriga genomförs stödåtgärder, delvis genom Felles Fjellrev och delvis av andra aktörer (bl a utsättningar från det norska avelsprojektet för fjällräv). Osäker valpöverlevnad Men de fjällrävskullar som föddes i år var mestadels relativt små och de preliminära resultaten av de observationer som har gjorts under sensommar och tidig höst pekar mot att valpöverlevnaden ett sådant här dåligt lämmelår har varit ganska dålig. Nu hoppas vi få uppleva ännu en lämmeltopp med fler nya valpkullar under de kommande åren. Man kan spekulera i orsakerna till att fjällrävarna i Felles Fjellrev-området, och i närliggande områden, har lyckats att föda fram nya valpkullar under detta dåliga smågnagarår. Vi tror inom Felles Fjellrev, på goda grunder, att våra stödutfodringar och övriga stödåtgärder har resulterat i starkare och friskare fjällrävar som, trots en förhållandevis dålig lämmeltillgång, därför har lyckats föda fram ett antal nya valpkullar. God tillgång på föda under vinterns flaskhalstillvaro, framförallt i Felles Fjellrevområdet, bör ha gynnat fjällrävarna. Skabbdrabbade rävar botades Under vårvintern 2013 konstaterade vi, genom våra automatkameror vid lyor i Stekenjokkområdet, att ett antal fjällrävar i norra Jämtland och i södra Västerbottens län, områden som i Felles-sammanhang kallas Borgafjäll SE, hade drabbats av rävskabb. I samråd med Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, och Naturvårdsverket beslutade länsstyrelsen i Jämtlands län att genom medicinering försöka rädda drabbade fjällrävar på ett antal lyor inom området Borgafjäll SE. Medicinbehandlat kött lades ut vid lyor med misstänkt smittade fjällrävar vid fyra tillfällen med två veckors mellanrum. Behandlingen tycks ha gett önskad effekt och nyare bilder från automatkamerorna visar fjällrävar som ser friska ut. Text och foto: Mats Ericson Projektledare Felles Fjellrev Felles fjellrev Projekt Felles Fjellrev omfattar fjällområdena i Nord- och Sør-Trøndelag på den norska sidan och Jämtlands län i Sverige. Ett av de viktigaste målen för Felles Fjellrev är att förbättra utbytet av fjällrävar mellan kärnbestånden i Børgefjell/ Borgafjäll, Sylane/Helags och Dovrefjell. Detta görs genom bland annat åtgärder i mellanliggande fjällområden, vilka kan fungera som spridningskorridorer som knyter ihop de tre kärnbestånden. Om åtgärderna övervakning, stödutfodring och jakt på rödräv fungerar så som är tänkt, kommer vi att få en mer sammanhängande population av fjällräv i denna del av vår gemensamma fjällvärld. Felles Fjellrev är delfinansierat av Inter- Reg/EU genom Nordens Gröna Bälte. Miljødirektoratet i Norge och Länsstyrelsen i Jämtlands län i Sverige är projektägare. Norskt institutt for naturforskning (NINA) och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet deltar i projektets fältaktiviteter tillsammans med personal från Statens naturoppsyn och Länsstyrelsen. Nr våra rovdjur 11

6 Spanien Iberisk varg är något mindre än skandinavisk varg. Foto: F. Lema, F. Santiago & A. Rivadulla Frigående hästar i bergstrakterna jagas I tätbefolkat Den iberiska vargen sprider sig åter i Spanien, där den bildar Västeuropas största vargpopulation. Över vargar lever i ett starkt människodominerat landskap med gott om tamdjur och ont om bytesdjur. Vargforskaren José Vicente López-Bao berättar för Våra Rovdjur om hur ett speciellt rovdjur-bytesförhållande mellan varg och frigående hästar påverkar samexistensen med människan. 12 José Vicente López-Bao. Spanien är något större än Sverige och hyser tillsammans med Portugal mellan och vargar. De är av en underart kallad iberisk varg som endast finns på den Iberiska halvön, det vill säga i Spanien och Portugal. Spanien är ett tätbefolkat land där det lever fem gånger fler människor än i Sverige. På Iberiska halvön finns den största vargpopulationen i västra Europa och ungefär en femtedel av Europas alla vargar, uppskattade till runt individer, säger José Vicente López-Bao som är forskare vid Grimsö forskningsstation och som har jobbat med de spanska vargarna under de senaste tio åren. Här finns vargar som lever i starkt människodominerade landskap, ibland med fler än 150 invånare per kvadratkilometer och där det kan vara väldigt ont om vilda bytesdjur. Historiskt var vargen rikligt utbredd i landskapet som människor har format av jordbruk och boskapsdrift. Som exempel jagades mellan 1855 och 1859 mellan och vargar varje år i Spanien. Efter långvarig förföljelse var arten nere på sin lägsta nivå på 1970-talet. De överlevande vargarna fanns i nordvästra delen av landet. Sedan vargen återhämtat sig har den spridit sig söderut och västerut. I dag finns vargar som etablerar revir och föder valpar så nära som fem mil från huvudstaden Madrid, berättar José Vicente López-Bao. Det finns i dag, förutom populationen på nordvästra Iberiska halvön, en liten och isolerad vargpopulation i södra Spanien, i Sierra Morena. Den uppskattas till färre än 50 individer och är akut hotad. Bara en födsel av valpar där kunde konstateras Den senaste övergripande statusrapporten över den iberiska vargens totala population sammanställdes för tio år sedan. Nu pågår en ny landsomfattande inventering. José Vicente López-Baos forskning är fokuserad på ekologi, bevarande och förvaltning av stora rovdjur i människodominerade landskap. Vargen på Iberiska halvön är en mycket bra modellart för att studera hur stora rovdjur klarar att leva i människodominerade miljöer. Att förstå mekanismerna bakom att vargar kan överleva här och den historiska samexistensen med människan, är nyckelelement för artbevarande i människodominerade landskap. Denna forskning är betydelsefull, då vargar naturligt börjar återkolonisera sina forna levnadsområden och potentialen för konflikter med våra rovdjur Nr

7 Spanien av vargen där det är ont om vilda bytesdjur. Foto: V. Sazatornil Källa karta: Nordisk skolatlas 1954 land är vargen nära människan är hög, förklarar José Vicente López-Bao. Han redogör för ett egenartat exempel inom ett område där det finns vargar, frigående hästar och ont om vilda bytesdjur: I nordvästra Spanien finns förmodligen en av de mest intressanta varg bytesdjurrelationerna i Europa; förhållandet mellan vargar och bergsponnyer. Bergsponny är en gammal hästras som bönder har gående på kommunal mark i små hjordar och där de reproducerar sig fritt. Denna traditionella extensiva boskapsdrift är starkt kopplad till den traditionella lokala kulturen, som ett sätt att använda hedar med lågkvalitativ vegetation. Förr var ponnyn ett värdefullt djur, men nuförtiden har den knappast någon betydelse för de lokala böndernas ekonomi. Emellertid spelar ponnyer en viktig ekologisk och socioekonomisk roll i bevarandet av dessa hedlandskap, som är upptagna i habitatdirektivet. Det medför åtgärder som skydd mot bränder, bete av marken och upprätthållande av en lokal vargpopulation uppskattad till fler än 250 individer i ett område med låg tillgång på vilda bytesdjur. Vargarna tycks jaga ponnyer där de finns och de tycks utgöra den viktigaste födoresursen, då åtminstone hälften av de vargfekalier som insamlats i elva vargflockars revir innehållit rester från ponnyer. Värt att nämna är att under de sista fyra årtiondena har mer än 98 procent av vargens diet bestått av domesticerade djur. Det intressanta med denna predator bytesdjurrelation, menar José Vicente López- Bao, är hur den påverkar samexistensen med människan. Vargens predation på ponnyer hotar inte bondens ekonomi och tycks tolereras mer än angrepp på mer värdefulla boskapsdjur. Faktum är att kampanjer där lantbrukare kräver vargkontroll är mindre vanliga än man kunde förvänta sig med tanke på både vargflockarnas utbredning med 2,25 flockar per km 2, den stora förekomsten av boskap och lilla förekomsten av vilda bytesdjur. Tillsammans kunde dessa faktorer vara grund för en kraftigare konflikt mellan varg och människa. Naturligtvis finns det många uppfattningar om vargen i Spanien, några hatar den på grund av predation på boskap och vilda hjortdjur, andra hyser respekt och beundran och andra visar rädsla. Men exemplet med vargarna på Iberiska halvön illustrerar att stora rovdjur såsom vargar kan bli en del av den normala faunan i människodominerade landskap, förutsatt att tolerans och acceptans i någon mån finns, säger José Vicente López-Bao. Jonatan Borling Fakta Den iberiska vargen (Canis lupus signatus) är något mindre än den skandinaviska. Som vuxna väger honorna 31,5 36 kg och hannarna kg. Den iberiska vargen är mörkt brun på sommaren och grå på vintern. Olika förvaltningssätt tillämpas på samma vargpopulation i olika områden. Kantabrien: jaktkvot och kontroll, Asturien: speciell skyddsstatus, populationskontroll, Galicien: bara tillåtet att ta bort individer i områden med hög konflikt och huvudsakligen för boskapsägare, ingen jaktkvot, Kastilien- Leon: jaktkvot och populationskontroll, Portugal: helt fredad Människor och vargar/ Spanien och Sverige: Spanien Yta: km 2 Befolkning: 47,4 miljoner Befolkningstäthet: 93,7 invånare per km 2 Antal vargar: Sverige Yta: km 2 Befolkning: 9,1 miljoner Befolkningstäthet: 20,3 invånare per km 2 Antal vargar: 380 Nr våra rovdjur 13

8 ekologi Uppskattade av vargen I många områden i Europa står vildsvin högt på vargens meny. I de svenska vargarnas jaktmarker finns gott om älg som därför är huvudbytet. När vargens och vildsvinets utbredningsområden möts, är det kanske bara en tidsfråga innan även vargarna i Sverige lär sig tackla risken med att jaga detta farliga men feta byte. svenska media får man ibland höra att vargen undviker att ta vildsvin. Bland andra I påstår vargforskaren Olof Liberg att vargen inte kan vara till någon hjälp när det gäller en växande vildsvinspopulation i en kommentar i SR P4. Påståenden av detta slag om varg och vildsvin kan ifrågasättas, på sakliga grunder. Efter återkomsten till Sverige har vargen funnits en mycket kort tid i Kronobergs län där det finns gott om vildsvin. Där vargen funnits längre har det hela tiden funnits gott om älg men inga vildsvin. Tittar man i Sveriges omgivningar ser det helt annorlunda ut. I östra Baltikum och Centraleuropa finns sparsamt med älg men gott om vildsvin. Där jagar vargen mycket vildsvin. I Tyskland ser jägare allt oftare varg jaga vildsvin och hur vargen lyckas fånga kultingar. Man har observerat hur vargflocken arbetar med att skilja ungar och suggor åt. Några medlemmar av vargflocken uppehåller suggorna, som är farliga för vargarna, medan andra flockmedlemmar försöker fånga åtminstone en kulting. Det är en jaktteknik som kräver en stor vargflock och som tar tid för vargarna att lära sig. Men strategisk jaktteknik ligger i vargens natur. Forskningsrapporter visar vargars val av vildsvin Det finns flera vetenskapliga studier som visar att vargen kan lära sig jaga vildsvin och att det kan ske i stor omfattning. Vargen kan begränsa vildsvinsstammen. En studie i Lettland visar att 25 procent av vikten på vargens byte totalt, utgjordes vildsvin. Man hade analyserat innehållet i magarna på 165 vargar som skjutits under tre års tid. Mestadels åt vargarna dock hjort (65 procent). I Estland genomfördes två undersökningar i ett naturreservat. Vargarnas föda utgjordes till 37 procent av vildsvin, 31 procent älg och 12 procent rådjur. Just i reservatet fanns mer vildsvin än andra bytesdjur, men så var inte fallet i övriga Estland. Vildsvinskött innehåller mycket fett och forskarna tror att det är därför vargarna gillar det. Det har ett högt energivärde. Även i Ungern är vildsvin vargens huvudsakliga byte 36 procent. Vildsvin förekommer där tätast av alla bytesdjur. Näst vanligaste bytet var hjort 33 procent. En undersökning i Polen visade på 63 procent hjort, 28 procent vildsvin och fyra procent rådjur i vargarnas diet. I nordvästra Italien består, enligt en studie, vargens huvudsakliga föda av vildsvin, som utgör två tredjedelar av dieten. Många vargar i Europa föredrar alltså vildsvin. Således finns goda chanser att även Sveriges vargar upptäcker det feta bytet och lär sig jaga vildsvin alltmer effektivt med tiden. Därmed kan de också påverka vildsvinsstammens storlek och tillväxttakt. Den är i dag extremt hög i Sverige just genom att vildsvinen hittills, där de brett ut sig i landet, saknat naturliga fiender. Men vildsvinens naturliga fiende är just varg! Holger & Wiltrud Daniels Läs mer: Prey Selection by an Apex Predator: The Importance of Sampling Uncertanity, PLOS ONE 2012; Diet of wolves Canis lupus returning to Hungary, Acta Theriologica 2012; Food habits of the wolf Canis lupus in Latvia based on stomach analyses, Estonian Journal of Ecology 2009; Kill Rates and Predation by Wolves on Ungulate Populations in Bialowieza Primeval Forest, Ecology 2002; Winter Diet and Movements of Wolf (Canis Lupus) in Alampedja Nature Reserve, Estonia, Acta Zoologica Lituanica 2003; Winter diets of wolf Canis lupus and lynx Lynx lynx in Estonia and Latvia, Acta Theriologica För att jaga ett tufft byte som vildsvin har vargarna i Tyskland en strategi att skilja suggan från ungarna. På bilden en vildsvinssugga i Sörmland som ordnar med sitt bo. Foto: Hans Ring insproblemen i Sverige Jordbruksverket bjöd i november in myndigheter och intresseorganisationer till ett seminarium på Landsbygdsdepartementet för att diskutera vildsvinsproblemet i Sverige. Vildsvinsstammen orsakar skador för miljontals kronor varje år, enligt verket. Regeringen har redan beslutat om flera åtgärder för att minska vildsvinsstammen och komma tillrätta med vildsvinsproblematiken, men mer behöver göras, enligt landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Tatjana Kontio Nr våra rovdjur 21 Foto: Hans Ring