VINNARINTERVJU ANNA LARSSON

Transkript

1 1 ANNA LARSSON Operadirektör, hovsångerska, festivalgeneral, debattör, sångcoach, bloggare, projektledare. Det är bara att kapitulera inför uppgiften att sätta endast en titel på Anna Larsson. Sång och artisteri i världsklass, absolut. Men det är det breda engagemanget för musiken som har övertygat oss i år. Stort grattis Anna förstaplatsen på OPUS-listan är din! TEXT OLOF ESBJÖRNSSON foto anna thorbjörnsson

2 Kontrasten kunde inte vara större. Jag ringer på porten till en nationalromantisk koloss på övre Östermalm. Anna Larsson med Moussi i tätt följe (en sällskapssjuk strävhårig tax som parkerar sig vid mina fötter under hela intervjun) öppnar och hälsar mig välkommen. Men istället för att bli visad till en överdådig salong med kassettak och stuckatur tar vi trapporna ner. Till källaren. Ganska snabbt infinner sig känslan av att vara på väg till någon av Berlins hetare svartklubbar. Källarlokalen som vi går in i, med svartmålade väggar klädda med planscher och tidningsurklipp, signalerar inte direkt finkultur. En flygel i hörnet, samt frånvaron av sladdar och förstärkare får mig på andra tankar. Även de utspridda notställen ger sken av att här pågår en något mer sofistikerad verksamhet. Det är bestämt ett ställe för akustisk musik. I efterhand slår det mig att inramningen ändå är ganska logisk. För det är ju från den här fönsterlösa källarstudion i botten på Skeppargatan 86 som det utgår det klassiska musiklivets kanske mest levande underground-rörelse just nu: Anna Larssons, ska vi kalla det sido-verksamhet. Kort sagt alla de projekt som Anna Larsson, tillsammans med maken Göran Eliasson, ägnar sig åt när de inte befinner sig på operascener och konsertestrader runtom i världen. Som festivalfixande, sångcoachande, projektlederi, skrivande, repeterande, bloggande och just nu, operaskapande. Och agentverksamhet. Fast agenturen håller vi på att lägga ner. Den tar tyvärr alltför mycket tid och energi från allt annat spännande som vi också vill göra. Det låter kanske inte som ett helt logiskt beslut att lägga ner den del av verksamheten som rimligen borde ha mest potential att dra in pengar. Klassiska agenturer är ju inte direkt kända för att gå på knäna i dessa tider. Men det är inte så Anna Larsson funkar. För om hon hade varit intresserad av att i första hand maximera det ekonomiska utfallet av sin artistiska förmåga skulle hon inte göra annat än att åka runtom i världen och sjunga Mahler-tvåor. Eller Mahler-treor. Erbjudandena från världens konserthus är stående, och hon tackar också ja till en hel del. Men Anna Larssons drivkraft är främst en annan. Min målsättning är framför allt att kunna förverkliga alla de konstnärliga drömmar och visioner som jag går och bär på. Och att hjälpa andra att göra detsamma. Engagemanget kan ta sig uttryck i att dagen efter en OPUS 39

3 avslutad konsertturné ta en taxi från Arlanda och ta emot fem sångelever på raken för privatlektioner här i källaren. Eller att ha möten om projektansökningar och planera för att kunna sätta upp en samtida opera som bara måste få ses av en större publik. Eller bara fika med inspirerande människor, garva och föda idéer. Idéer som inte sällan leder till födelsen av ännu ett projekt. Men varifrån kommer denna drivkraft att inte bara slå sig till ro med det man är trygg med och kan bäst? Jag aldrig har varit rädd för att driva projekt. Jag är uppvuxen i en företagarfamilj och pappa var vd för ett stort byggbolag. Samtidigt var han också ordförande i Svenska skidförbundet, och drevs av en vilja att lyfta fram de talanger som då växte fram. Hans arbete har helt klart inspirerat mig att göra något liknande. Sven Larssons tid vid rodret för Svenska skidförbundet sammanföll med vad man brukar kallla det svenska skidundret. Bland de talanger som fick möjlighet att blomstra under hans ledarskap återfinns namn som Torgny Mogren, Pernilla Wiberg, Anja Persson, Per Elofsson. Och Gunde Svan. Osökt kommer vi in på Anna Larssons engagemang för en viss by i Dalarna Vattnäs. Några kilometer norr om Mora ligger denna vykortsidyll som, trots att hon bott hela sitt liv i Stockholm, är hemma för Anna Larsson. Pappa kom ju därifrån och jag har alltid återvänt till Vattnäs på somrarna. Jag känner en väldigt stark anknytning till bygden. Något jag visserligen inte är ensam om. Gårdarna i Vattnäs är ju nästan aldrig till salu, utan går i arv inom familjen.»publiken i Vattnäs har inga förutfattade meningar om vad som är bra eller dålig opera. De kan lika gärna se något nyskrivet. Så varför inte satsa på att lyfta fram några av alla de fantastiska samtida operor som de stora operahusen ändå aldrig vågar sätta upp?«så även familjen Larssons gård. Sedan några år tillbaka har denna och de andra husen i Vattnäs fått en ny granne det kombinerade operaoch konserthuset Vattnäs Konsertlada. Huset har Anna och Göran byggt med egna medel, och så snart det stod färdigt körde de igång en egen operafestival. Två operor har det blivit hittills och publiken växer stadigt. Men det är inte bara tillresta premiärlejon från storstäderna som man spelar för. Konsertladans publik utgörs av framför allt lokala besökare. Många i Vattnäspubliken har i princip inte haft någon relation till opera innan vi började. Så de har lärt känna konstformen genom våra uppsättningar. Men det är inte några klassiska instegsoperor som La Boheme, Trollflöjten eller La Traviata som paret Larsson-Eliasson har valt att satsa på så här i början. Istället har de två Vattnässäsongerna hittills sett uppföranden av Brittens The Rape of Lucretia och Carl Unander Scharins Tokfursten verk som få operachefer vågar ta i sina händer. Men det har inte hindrat att det ändå blivit succé. Publiken i Vattnäs har inga förutfattade meningar om vad som är bra eller dålig opera. De kan lika gärna se något nyskrivet. Så varför inte satsa på att lyfta fram några av alla de fantastiska samtidaoperor som de stora operahusen ändå aldrig vågar sätta upp? Jag sjunger ju alltid i uppsättningar där nära nog allt bestäms av andra. I Vattnäs får Göran och jag ta kommandot, bjuda hit våra opera- och musikervänner och göra våra önskeprojekt. Ta risker, testa operakonsten. Och pressa oss till stordåd. Men kan den lokala publiken verkligen ta till sig av den samtida musiken som ni presenterar? Ja, det är vår erfarenhet. Men vi har märkt att det är viktigt att vi sjunger på svenska, så att publiken förstår och hänger med i handlingen. Och att vi måste ha riktigt bra artister som verkligen kan beröra på ett känslomässigt plan. Anna Larsson berättar lyriskt om förstagångsbesökare som kommit ut gråtande efter att ha sett sommarens Tokfursten. Samtidigt har Vattnäspubliken också blivit alltmer kräsen. Folk kommer numera hit för att de vill bli känslomässigt berörda. De nästan kräver att få gråta! 40 OPUS

4 Sommarens stora satsning lär inte göra dem besvikna på den punkten. Silverfågeln, den nyskrivna operan om Jussi Björling som man beställt av Mats Larsson Gothe, innehåller, åtminstone på pappret, allt man kan begära i form av känslostormar. Dramatiskt sett är förutsättningarna de bästa tänkbara. Jussis liv och karriär innehåller så otroligt många dimensioner. Men vi är angelägna om att också belysa de mörkare sidorna av hans liv. Grunden för Silverfågeln är Yrsa Stenius populära, men också omdiskuterade bok Tills vingen brister. En berättelse där Jussis alkoholproblem får tar en stor plats. Det finns en sådan svärta i Jussis liv. Pappan som mer eller mindre berövar honom och hans bröder deras barndom. Missbruksproblemen. De återkommande vistelserna på anstalter Samtidigt är det genom att verkligen gå på djupet och visa på alla aspekter av Jussis liv som man kan förstå den enorma vidden av hans konstnärskap. Så det har varit väldigt viktigt för oss i arbetet med Silverfågeln att också få med dessa sidor. Varför föll valet på Mats Larsson Gothe? För att han helt enkelt är den bästa operatonsättare vi har just nu. Jag arbetar just nu med en sångcykel som Mats har skrivit för mig och Göteborgssymfonikerna. Oerhört rörande musik och så djup och ärlig. Han förstår verkligen dramats betydelse och kan berätta en historia som griper tag på allvar. En svaghet i nyskriven opera är annars ofta att tonsättare inte vågar ösa på med stora känslor. Men Mats är inte det minsta rädd för det. Så vi är otroligt glada att han tackade ja, trots att hans kalender är mer än fullbokad. Premiär blir det den tionde juli och därefter väntar ytterligare fem föreställningar. Och så blir det förstås en riktig operagala med Jussi-pärlor. FAKTA Namn Pers Anna Elisabet Larsson Ålder 48 Familj Göran, Axel 13, August 9 och taxen Moussi 10 Bor På Lidingö och i Vattnäs Karriär i korthet Debuterade internationellt ett år efter examen på operahögskolan med Mahlers andra symfoni och Berliner Philharmoniker med Claudio Abbado. I samma veva följde Erda på Staatsoper i Berlin med Daniel Barenboim och konsertturnéer med Esa-Pekka Salonen och Zubin Mehta. Sen dess har det rullat på. Men Silverfågeln är inte det enda operaprojektet Anna och Göran tänker gå i mål med i sommar. En dryg månad efter den sista föreställningen i Vattnäs är det dags att återigen slå upp portarna till en ny Dalhalla-uppsättning: Puccinis Turandot med Nina Stemme i huvudrollen. Fjolårets interna konflikt, som bottnade i att Dalhallas eventbolag hade bokat in ett coverband mitt under operaperioden och därmed omöjliggjort en operaproduktion, är bortglömd. Vi har ett bra samarbete med den kommersiella sidan nu. Drömmen på sikt är förstås ett stort in- OPUS 41

5 ternationellt festspel med många gästspelande produktioner och orkestrar. Anbuden haglar nu efter Rhenguldet. Samtidigt är det otroligt viktigt att trovärdigheten för operaverksamheten är intakt. Att vi växer långsamt och hela tiden har stenkoll på ekonomin. Till exempel budgeterar vi aldrig med mer än 50 % beläggning i Dalhalla. Ni har ju redan ert egna operahus i Vattnäs. Varför detta engagemang för ytterligare en opera i Dalarna? För att Dalhallas scen är helt unik. Det är helt och hållet därför. I Dalhalla har man en fantastisk möjlighet att bygga en föreställning helt utifrån scenens förutsättningar. Vissa menar att det finns tekniska hinder, men vi ser inte dem. Man kan ha dykare i sjön som kör flottar och båtar, enorma ljusspel, klättrare på väggarna. Inte många arenor i världen fungerar så. Nu finns goda förutsättningar att utveckla verksamheten och bygga vidare på det arbete som vi påbörjade med Rhenguldet förra sommaren.»jag har hela tiden ambitionen att bredda min repertoar. Men det får inte gå för snabbt. Jag är till exempel väldigt mån om att behålla mitt låga register.«anna och Göran framför en snart färdigbyggd Konsertlada, sommaren Parallellt med alla projekt och engagemang fortsätter och fördjupas Anna Larssons karriär som konsert- och operasångerska. På senare tid har det varit mycket Wagner, Strauss och Mahler, och i vår debuterar Anna i en ny viktig roll: Klytaimnästra i Strauss Elektra på Wiener Staatsoper. Jag har hela tiden ambitionen att bredda min repertoar. Men det får inte gå för snabbt. Jag är till exempel väldigt mån om att behålla mitt låga register, vilket jag tycker har funkat. Samtidigt har jag på senare år utvecklats alltmer mer på höjden. Bland de roller som Anna Larsson på senare tid har lagt till repertoaren kan nämnas Kundry i Parsifal, Waltraute i Ragnarök, Herodias i Salome och Skogsduvan i Gurrelieder. Samtidigt har den svenska publiken kunnat se henne i flera lågprofilprojekt, inte sällan med liten ensemble. Projekt som Anna Larsson menar är minst lika viktiga för henne där hon befinner sig just nu. Det gäller att hela tiden känna in olika områden som passar. Jag är öppen för att testa det mesta, det viktiga är de medverkandes inställning och vilja att göra någonting på riktigt, att investera i projektet. Det är härligt att vara öppen för de sammanhang där man känner att man har flow. Och flow, det känner jag att jag har med det mesta just nu. Anna Larsson om Abbado & Barenboim "Mina långa samarbeten med Claudio Abbado och Daniel Barenboim två dirigenter med en närmast altruistisk hållning till sin musikgärning har fått mig att inse att när man når en viss nivå, då är det ens förbannade plikt att hjälpa andra. Att helt enkelt dela med sig av sitt konstnärskap och kunnande, så att andra också har möjlighet att göra samma resa." Turné- & familjeliv Det funkar egentligen inte men ändå på något jävla vis! Men barnen är vana och är dessutom involverade i det mesta vi gör och familjen reser ofta med. Vi har väldigt kul också i våra projekt, hela gänget." Text & teknik Texten är verkligen kärnan i all sångteknik. Jag vill se det som att det har blivit ett adelsmärke för mig. Med texten kan man dessutom uppnå en dubbel effekt. Dels blir det tydligt och rent, men vad viktigare är: man växer som artist. Det är med hjälp av texten och perfekt uttal man tar sig till de riktigt stora scenerna. Jag önskar att högskolorna skulle förstå att eleverna måste lägga tid på det. Idag kuggas många svenskar på internationella provsjungningar på grund av undermåligt uttal och dålig textning. Ungdomar & klassisk musik Det är inte så stora saker som ska till om vi ska lyckas utbilda barn till framtida publik. Och man behöver definitivt inte klä ut sig till clown! Men konserterna måste vara anpassade till barn och ungdomars format det får aldrig bli långtråkigt, och man får aldrig tumma på kvalitén. Barn är betydligt hårdare domare än vuxna. Jag tycker att vi ska ge barn det finaste och bästa vi har i kultur, inga konstiga halvprojekt. Susanne Osten gjorde ett fantastiskt jobb där för barnteatern. En sådan dedikerad barnmusikmänniska skulle vi ha. Som vågar ta barns behov av kvalitet på allvar." Göran Eliasson "Min man och jag jobbar oerhört nära varandra i allt. Vi träffades i juni 1991 och sedan dess har vi ett ständigt pågående samtal om förändring, förnyelse och att ha kul i vårt yrke. Han är fri, kunnig, klok och vågar tänka nytt. Göran har jobbat som opera- och konsertsångare på högsta internationella nivå, med Simon Rattle, Pappano, Jurowski. Nu har han varit agent i sju år, sadlar om igen med alla erfarenheter det har gett. Han kommer att konsulta åt de som vill ha hjälp med casting och tips, men han är i bättre form sångmässigt än någonsin. Min kvalificerade gissning är att han kommer sjunga lite mer i framtiden.» 42 OPUS