EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN. Den sociala dialogen i EU - en drivkraft för modernisering och förändringar

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2002) 341 slutlig 2002/0136 (CNS) MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Den sociala dialogen i EU - en drivkraft för modernisering och förändringar Förslag till RÅDETS BESLUT om att inrätta ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning (framlagt av kommissionen)

2 MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Den sociala dialogen i EU - en drivkraft för modernisering och förändringar Förslag till RÅDETS BESLUT om att inrätta ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning... 4 Inledning Social dialog för bättre styrelseformer Bättre samråd med arbetsmarknadens parter En mer synlig social dialog Stärka arbetsmarknadsparternas roll På EU-nivå På nationell nivå På lokal nivå I företagen Den sociala dialogen - en drivkraft för ekonomisk och social modernisering Att strukturera trepartssamrådet Stärka arbetsmarknadsparternas engagemang i de olika delarna av Lissabonstrategin Bredda och berika den sociala dialogen Stärka förhandlingarnas ställning och bredda dem Den sociala dialogen på branschnivå Den branschövergripande sociala dialogen Bättre uppföljning och tillämpning Riktlinjer och handlingsramar Avtal enligt artikel Social dialog och utvidgningen - en avgörande fråga för unionen Stärka den sociala dialogen och dess aktörer Utveckla den sociala dialogens roll i föranslutningsstrategin Anpassa befintliga strukturer

3 4. Den sociala dialogens internationella dimension Bilaterala och regionala förbindelser Multilaterala förbindelser Bilagor FÖRSLAG TILL RÅDETS BESLUT om att inrätta ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning

4 MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Den sociala dialogen i EU - en drivkraft för modernisering och förändringar Sammanfattning Social dialog och goda relationer mellan arbetsmarknadens parter står i centrum för den europeiska sociala modellen. Vid Europeiska rådets möten i Laeken och Barcelona, liksom vid de socialpolitiska toppmöten som föregick dem, betonade stats- och regeringscheferna, arbetsmarknadens parter och kommissionen vikten av social dialog på alla nivåer för att främja modernisering och förändringar såväl inom unionen som i kandidatländerna. Enligt fördraget skall kommissionen främja och stödja den sociala dialogen på EU-nivå. I det här meddelandet utvecklar kommissionen sina synpunkter på den sociala dialogens framtid, både som en nyckelfaktor för bättre styrelseformer i en utvidgad union och som en drivkraft för ekonomiska och sociala reformer. I meddelandet presenteras konkreta åtgärder som syftar till att stärka olika former av social dialog på alla nivåer. Denna syn på den sociala dialogen grundas på arbetsmarknadsparternas förklaring till Europeiska rådet i Laeken och på diskussionerna i högnivågruppen för arbetsmarknadsrelationer. 1. Den sociala dialogen är en drivkraft för framgångsrika ekonomiska och sociala reformer. I Lissabonstrategin understryks dialogens betydelse när det gäller att ta sig an de avgörande utmaningar som EU står inför, t. ex. att höja kompetens- och kvalifikationsnivån, modernisera arbetets organisation, främja lika möjligheter och mångfald, samt utveckla åtgärder för aktivt åldrande. Förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter är det bästa sättet att föra utvecklingen framåt i fråga om modernisering och hantering av förändringar. I detta meddelande uppmanas arbetsmarknadens parter i EU att vidareutveckla sin självständiga dialog och upprätta gemensamma arbetsprogram. Denna aspekt framhölls i Laekenförklaringen som fick stats- och regeringschefernas stöd vid Europeiska rådets möte i Barcelona. uppmanas arbetsmarknadens parter att följa uppmaningen från Europeiska rådet i Barcelona och lämna in en årsrapport om sina insatser. stöds ett starkare samråd mellan arbetsmarknadens parter och EU:s institutioner om ekonomisk och social politik. Ett nytt "socialt trepartstoppmöte" föreslås, där arbetsmarknadsparternas ansträngningar för att genomföra Lissabonstrategin skall sammanstråla. uttrycker kommissionen sin önskan att stärka arbetsmarknadsparternas engagemang i de öppna samordningsförfarandena. Detta skall bl. a. ske genom att man rådfrågar arbetsmarknadens parter innan förslaget till riktlinjer för sysselsättningen utarbetas, så att parterna kan bidra till arbetet på ett bättre sätt. 4

5 uppmanar kommissionen till en ökning av det tekniska stöd som erbjuds arbetsmarknadens parter, för att de skall kunna rapportera om tillämpningen av riktlinjerna för sysselsättningen. 2. För att förbättra styrelseformerna i den utvidgade unionen måste alla aktörer engagera sig både i beslutsfattande och tillämpning. Arbetsmarknadens parter har en unik ställning inom det civila samhället, eftersom de har det bästa läget för att ta itu med arbetslivsfrågor och kan sluta bindande avtal. För att främja den sociala dialogens roll bland EU:s styrelseformer, för att stärka kopplingen mellan nationell nivå och EU-nivå, och för att öka kunskapen om resultaten av den sociala dialogen på EU-nivå, särskilt inför utvidgningen, innehåller detta meddelande ett brett spektrum av konkreta förslag: En EU-konferens om social dialog skall anordnas. Nationella rundabordskonferenser skall genomföras. Samrådet med arbetsmarknadens parter om EU-initiativ skall förbättras, för att höja kvaliteten på EU:s lagstiftning och se till att den uppfyller alla berörda parters behov. 3. Att förbereda utvidgningen. I meddelandet understryks den vitala roll som den sociala dialogen i kandidatländerna har att spela, liksom bristerna i dialogen i dessa länder. Under det senaste decenniet har stora framsteg gjorts med stöd från EU:s program och initiativ. Mycket återstår dock att göra för att bygga upp arbetsmarknadsparternas kapacitet och engagera dem i anslutningsprocessen. I meddelandet beskrivs pågående och nya åtgärder som kan stödja denna utveckling. 5

6 INLEDNING Den sociala dialogen anses som en grundläggande del av den europeiska samhälls- och utvecklingsmodellen, tillsammans med ett gott socialt skydd, investeringar i utbildning och kvalifikationer, samt reformer för en mer dynamisk ekonomi 1. Att den sociala dialogen fått denna betydelse beror på att den är både unik och oersättlig. Arbetsmarknadens parter är direkta företrädare för sina respektive intressegrupper och kan diskutera konkreta arbetslivsfrågor. Dessa frågor kan gälla allt från arbetsvillkor till fortbildning eller lönesättning. Dessutom kan parterna på eget initiativ ta upp avtalsförhandlingar i alla dessa frågor. Den här situationen har sitt ursprung i Europas historia. Den är ett av unionens särdrag jämfört med de flesta andra regioner i världen. Detta innebär att den sociala dialogen, som är olika utformad i olika medlemsstater, ingår såväl i de demokratiska styrelseformerna som i den ekonomiska och sociala moderniseringen. Dagordningen för denna modernisering under det här decenniet har fastställts i Lissabonstrategin. Om de strategiska mål som fastställdes i Lissabon, nämligen full sysselsättning och en stärkt social sammanhållning, skall kunna uppnås beror i stor utsträckning på de insatser som arbetsmarknadens parter gör på alla nivåer. Arbetsmarknadsparterna har de bästa förutsättningarna för att kunna ta itu med kärnfrågan i Lissabonstrategin - positiv hantering av förändringar. Syftet är att kunna förena den flexibilitet som är oundgänglig för företagen med den trygghet som är nödvändig för arbetstagarna, särskilt när viktiga omstruktureringar i näringslivet måste genomföras. En ambitiös och aktiv social dialog bör spela en central roll för hur vi reagerar på dessa utmaningar. Den sociala dialogen är dels en flexibel och effektiv anpassningsmetod genom vilken man kan undvika konflikter, dels ett sätt att överkomma hindren för moderniseringen. Därför uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte i Barcelona i mars 2002 arbetsmarknadens parter att agera inom sina respektive branscher och geografiska områden för att uppnå dessa mål, bl. a. genom att ta fram ett flerårigt arbetsprogram. Den sociala dialogen har redan tidigare gett goda resultat: kollektiva förhandlingar på EU-nivå har lett fram till avtal om föräldraledighet, deltidsarbete, visstidsanställningar och distansarbete. Den bör nu breddas ytterligare genom ett ökat samråd om sysselsättning, ekonomisk politik och socialt skydd, och genom att man på nya sätt deltar i genomförandet av den ekonomiska och sociala reformstrategin, särskilt inom ramen för EU:s samordning av sysselsättningspolitiken. Genom att fungera som drivkraft för moderniseringen av EU:s ekonomi och den europeiska sociala modellen, kan den sociala dialogen hävda sin centrala och unika plats bland EU:s demokratiska styrelseformer. I vitboken om styrelseformerna i EU 2 fastslogs att arbetsmarknadens parter måste delta mer aktivt i beslutsprocessen inom unionen och dess institutioner, genom ett ökat samråd inom ramen för de bestämmelser som infördes i fördraget Detta är särskilt viktigt inför den nära förestående utvidgningen. I kandidatländerna har arbetsmarknadsparterna och den självständiga sociala dialogen en relativt svag ställning, särskilt på branschnivå. Detta kommer givetvis att påverka styrelseformerna i en framtida utvidgad union. Arbetsmarknadsparternas engagemang är också en logisk följd av meddelandet "Ett projekt för Europeiska unionen", där kommissionen konstaterade att en av de viktigaste uppgifterna 1 2 Slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona, punkt 22. KOM(2001) 428 slutlig 6

7 för EU är att konsolidera sin ekonomiska och sociala utvecklingsmodell för att säkerställa både välstånd och solidaritet. Dessa frågor är avgörande för Europa. Kommissionen är medveten om att den genom fördraget ålagts ett särskilt ansvar att lösa dem. Enligt fördraget skall kommissionen "främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå och ( ) vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta dialogen mellan dem" 3. Det här meddelandet grundar sig på ingående diskussioner med såväl experter på arbetsmarknadsrelationer som med parterna själva, och på direkta bidrag från arbetsmarknadens parter inrättade kommissionen en högnivågrupp för arbetsmarknadsrelationer i samband med förändringar. Gruppen fick i uppdrag att undersöka vad som stod på spel och hur arbetsmarknadsrelationerna skulle kunna förnyas. Gruppen lämnade in sin rapport i februari I ett gemensamt debattinlägg som lades fram vid det socialpolitiska toppmötet i Laeken presenterade arbetsmarknadsparterna på EU-nivå ramen för en ny fas i den sociala dialogen. Denna ram gäller dels en rationalisering av samrådet, som skall ske inom ett nytt, enhetligt forum, nämligen det sociala trepartstoppmötet för tillväxt och sysselsättning, och dels en fördjupning av den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens parter genom att man antar ett arbetsprogram. Den sociala dialogen på EU-nivå står vid ett vägskäl. Den har ett stort handlingsutrymme som ytterligare kommer att vidgas genom de insatser som kommer att behövas i samband med den nära förestående utvidgningen. Den sociala dialogen står för starka värderingar i fråga om deltagande och ansvar, som grundas på väl förankrade nationella traditioner. Den utgör en lämplig ram för att styra moderniseringen, även i kandidatländerna. För att den sociala dialogen skall kunna fullgöra sin uppgift på EU-nivå väl måste den dock bredda sin verksamhet, diversifiera sina arbetsmetoder och utnyttja alla möjligheter att sluta avtal. I det här meddelandet presenteras de olika vägar som skall leda till en stärkt social dialog i ett utvidgat EU. 1. SOCIAL DIALOG FÖR BÄTTRE STYRELSEFORMER Bland de olika aktörerna i det civila samhället har arbetsmarknadens parter en särskild uppgift och ett särskilt inflytande 4. Denna särställning beror på de frågor och de intressen som parterna företräder, som gäller arbetslivet. Arbetsvillkor, lönesättning, fortbildning (bl. a. avseende ny teknik), och hur arbetet skall organiseras och arbetstiden förläggas för att nå balans mellan flexibilitet och trygghet är några av de frågor som arbetsmarknadens parter, i egenskap av företrädare för arbetstagare och arbetsgivare, har legitimitet att diskutera. I och med genomförandet av Lissabonstrategin, som grundas på en integrerad dagordning för ekonomisk och social politik, kommer de frågor som parterna har ett specifikt ansvar för att bli fler och förnyas. I fördraget erkänns dessutom arbetsmarknadsparternas möjlighet att inleda en verkligt självständig social dialog, dvs. oberoende förhandlingar om avtal som, sedan de slutits, blir rättsligt bindande. Det är denna möjlighet att sluta avtal som ger den sociala dialogen dess särställning. Arbetsmarknadens parter kan också begära att få uppdraget 3 4 Artikel Vitboken om styrelseformerna i EU, s.18. 7

8 att genomföra direktiv på nationell nivå. Dessa direktiv innehåller ofta bestämmelser som parterna kan anpassa till specifika situationer. Den självständiga dialogen mellan organisationer på EU-nivå inleddes Det var det första steget mot europeiska avtal. När Maastrichtfördraget trädde i kraft togs ett nytt steg, i och med att det i fördraget formellt fastställdes att arbetsmarknadens parter skulle delta när EU:s socialpolitik utformades. Den sociala dialogen på EU-nivå omfattar idag dessa två grundläggande områden: samråd och förhandlingar. Kommissionen arbetar också för att utveckla en dialog med övriga aktörer i det civila samhället, bl. a. de icke-statliga organisationerna. Som en följd av vitboken om styrelseformer antog kommissionen den 5 juni 2002 ett meddelande om allmänna principer och minimistandarder för samråd som riktar sig till det civila samhället. I meddelandet fastställs vilka frågor samrådet skall gälla, vilka som skall delta, och vilka följder det skall få. Meddelandet är ett svar på de allt fler kraven på att få delta i beslutsfattandet, och ett sätt att ta bättre hänsyn till de olika problemens alla dimensioner genom att engagera alla berörda parter. Arbetsmarknadens parter bör ta specifika initiativ eller inleda specifikt samarbete med de organisationer som är verksamma på alla relevanta områden. Kommissionens vill främja och förbättra den sociala dialogens bidrag till bättre styrelseformer i EU genom ett antal förslag på viktiga områden: bättre samråd, arbetsmarknadsparternas representativitet, bättre samordning och engagemang mellan olika nivåer, samt insyn i dialogen Bättre samråd med arbetsmarknadens parter I vitboken om styrelseformerna i EU understryks att ett effektivt och öppet samråd med berörda parter när politiken läggs fast är mycket viktigt för att förbättra lagstiftningens kvalitet. I artikel 138 i fördraget finns redan bestämmelser om obligatoriskt samråd i två steg. Innan kommissionen lägger fram socialpolitiska förslag skall den samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd. Efter detta första steg, och om kommissionen anser att en gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den samråda med parterna om åtgärdens innehåll. Denna typ av samråd har genomförts i tolv frågor sedan 1993 (se bilaga 3). Det är en unik form av samråd, med följande två särdrag: Genom detta samråd kan man inhämta de berörda parternas åsikter och på så vis bedöma konsekvenserna av eventuell lagstiftning. Det innebär att kommissionen kan lägga fram politiska åtgärder som till form och innehåll är anpassade till de problem man försöker lösa, utan att glömma målet om social modernisering och förbättrad konkurrenskraft för företagen. Samrådet kan leda till en självständig dialog mellan arbetsmarknadsparterna, på branschnivå eller branschövergripande nivå, och därigenom eventuellt till avtal som sedan kan integreras i gemenskapsrätten 5. På så sätt är samrådet en konkret tillämpning av 5 Kollektivavtal på branschövergripande nivå om följande tre frågor har genomförts genom direktiv: föräldraledighet 1995, deltidsarbete 1997 och visstidsarbete Två ramavtal om arbetstidens förläggning inom sjötransport och civilflyg har genomförts på liknande sätt. Vad gäller det avtal om 8

9 subsidiaritetsprincipen på det sociala området - det är i första hand arbetsmarknadens parter som skall ta fram lämpliga lösningar inom respektive ansvarsområde. EU:s institutioner skall, på kommissionens initiativ, ingripa endast om förhandlingarna strandar 6. Kommissionen avser att samråda med arbetsmarknadens parter om viktiga initiativ som får sociala konsekvenser. Kommissionen kommer att tillsätta en enhetsövergripande grupp som skall få i uppdrag att inventera befintliga metoder och strukturer för samråd. Genom denna grupp kommer samtliga berörda avdelningar att på ett bättre sätt kunna delta i arbetet med den sociala dialogen. Kommissionen kommer att ta fram interna regler för samråd med arbetsmarknadens parter. Till dessa obligatoriska och systematiska samråd kommer naturligtvis de samråd som sker inom de rådgivande kommittéerna och i samband med att kommissionen inhämtar berörda parters åsikter, t. ex. när en grönbok antas. På de områden där kommittéer har inrättats (hälsa och säkerhet i arbetet, yrkesutbildning, lika möjlighet, fri rörlighet för arbetstagare och migrerande arbetares sociala trygghet), kommer kommissionen även fortsättningsvis att skilja mellan samrådet med arbetsmarknadens parter inom ramen för den sociala dialogen enligt artikel 138 i fördraget å ena sidan, och samrådet med de rådgivande kommittéerna å andra sidan. Detta samråd, som sker när förslagen till gemenskapslagstiftning håller på att utformas, kompletteras med ett systematiskt samråd med arbetsmarknadsparterna på EU-nivå om rapporterna om införlivande av lagstiftning. För att samrådet med arbetsmarknadsparterna skall vara legitimt och effektivt måste dessa parter vara representativa. Kraven på representativitet varierar i förhållande till aktörernas ansvar. (Kraven är strängare när arbetsmarknadsparterna kan sluta rättsligt bindande avtal än när det gäller ett enkelt samråd). Inom ramen för sitt uppdrag att främja den sociala dialogen på EU-nivå har kommissionen fastställt representativitetskriterier beställde kommissionen en undersökning av arbetsmarknadsparternas representativitet 8, vars huvudsakliga slutsatser bekräftar att parternas strukturer på EU-nivå stärkts. I samband med utvidgningen kommer öppenhet och samarbete mellan organisationerna att vara särskilt viktigt. Arbetet på gemenskapsnivå har redan medfört väsentliga framsteg vad gäller organisation och strukturering av aktörerna i den sociala dialogen på EU-nivå. distansarbete som slöts i maj 2002, kommer det för första gången att genomföras enligt arbetsmarknadsparternas och medlemsstaternas egna förfaranden och praxis. 6 Det var fallet när kommissionen den 20 mars 2002 antog ett förslag till direktiv om anställda i bemanningsföretag grundat på de ståndpunkter som arbetsmarknadsparterna enats om, trots att deras förhandlingar strandat i maj KOM (93) 600 slutlig och KOM (98) 322 slutlig. Den omfattar för närvarande följande branschövergripande organisationer och branscher: textil, handel, byggbranschen, bankväsendet, försäkringar, postväsendet, telekommunikationer, vägtransport, flygtransport, järnvägstransport, inre sjöfart, sjötransport, elektricitet, jordbruk, lokala offentliga tjänster, hotell och restaurang, tjänster till privatpersoner. 9

10 Kommissionen - kommer att beställa en ny undersökning av representativiteten. Syftet är att täcka nya branscher som återspeglar utvecklingen i EU:s ekonomi och att genomföra specifika studier av arbetsmarknadsparternas branschövergripande organisationer och branschorganisationer i kandidatländerna. - lägger fram en uppdaterad förteckning över de organisationer som tillfrågas vid samråd enligt artikel 138 i fördraget (se bilaga 1). Om så behövs kommer kommissionen att återigen ändra förteckningen när nya sociala dialogkommittéer inrättas och när resultaten av representativitetsundersökningen blir färdiga. Arbetsmarknadens parter - uppmanas att stärka sitt samarbete, i synnerhet på branschnivå, för att säkerställa bästa möjliga representativitet. - bör fortsätta att förbättra sitt interna beslutsfattande i samband med utvidgningen, särskilt i fråga om behörighet att förhandla och sluta avtal En mer synlig social dialog De insatser som görs av arbetsmarknadens parter på EU-nivå på branschövergripande nivå likväl som på branschnivå är inte tillräckligt kända och uppmärksammade. Detta gäller i första hand resultaten av den sociala dialogen, inklusive de avtal som slutits sedan 1993 och som sedan blivit direktiv. Det gäller även resultaten av de samråd som genomförs av kommissionen och rådet. Kommissionen anser att det är viktigt, särskilt med tanke på nästa utvidgning, att all information om den sociala dialogens deltagare, forum och resultat på EUnivå är lättillgänglig i samtliga medlemsstater. Kommissionen - kommer att skapa en webbplats där all information om den sociala dialogens deltagare, forum och resultat på EU-nivå kommer att finnas tillgänglig på unionens samtliga officiella språk. - kommer att stödja anordnandet av rundabordskonferenser på nationell nivå där insatserna inom den sociala dialogen på EU-nivå tillvaratas. - kommer regelbundet att kalla till en "EU-konferens för social dialog" där samtliga nationella organisationer som är engagerade i den sociala dialogen på EU-nivå kan delta. - kommer att, i nära samarbete med Dublinfonden, fortsätta att publicera regelbunda rapporter om arbetsmarknadsrelationerna i Europa för att analysera i vilket sammanhang dessa relationer utvecklas, lägga fram forskningsresultat, utveckla indikatorer och använda statistikkällorna inom detta område Stärka arbetsmarknadsparternas roll I vitboken om styrelseformerna i EU understryks behovet av ett bättre samspel mellan EUinstitutionerna, de nationella regeringarna, lokala och regionala myndigheter och organisationer i det civila samhället, till vilka arbetsmarknadens parter hör. Parterna finns med på alla nivåer där politiska åtgärder tillämpas, från det enskilda företaget till EU-nivån, i olika branscher och på olika platser. Även ur denna synpunkt är parterna unika och oersättliga. Man bör således stärka kopplingarna mellan alla dessa olika nivåer. 10

11 På EU-nivå Den sociala dialogen på EU-nivå breddas och fördjupas, särskilt i och med genomförandet av den strategi för ekonomiska och sociala reformer som beslutades i Lissabon och vidareutvecklades i Barcelona i mars Detta kräver ett omfattande och fortlöpande arbete för att inhämta information om och analysera olika system och praktiska former för arbetsmarknadsrelationer i Europa. I och med den kommande utvidgningen kommer antalet olika system att bli ännu större. Arbetsmarknadens parter, både på EU-nivå och på nationell nivå, har utformat olika åtgärder och program för att möta behovet av utbildningsinvesteringar. I och med det ökande samrådet om de olika delarna av Lissabonstrategin anser kommissionen att man måste stärka aktörernas kapacitet genom att investera i gemensamma utbildningar för de personer som har ansvaret att uttala sig om övergripande riktlinjer för EU:s vidare utveckling. Kommissionen uppmanar Dublinfonden att anordna gemensamma kurser för företrädare för myndigheter och arbetsmarknadsparter, för att främja partnerskapet runt teman kopplade till de riktlinjer som fastställdes i Lissabon På nationell nivå I artikel 137 i fördraget ges arbetsmarknadens parter en uppgift i samband med genomförandet av direktiv. I de flesta EU-texter understryks denna uppgift i genomförandet genom avtal på EU-nivå. Dessutom innehåller många direktiv bestämmelser som gör det möjligt för parterna att anpassa reglerna till olika nationella situationer (t. ex. i fråga om arbetstid). I ett antal fall uppmanas arbetsmarknadsparterna direkt att genom förhandlingar lösa genomförandet av de mål som fastställs i EU:s direktiv (europeiska företagsråd, stadgan för europabolag). I direktiven avseende hälsa och säkerhet i arbetet åläggs medlemsstaterna att rapportera om det praktiska genomförandet av de olika direktiven. Arbetsmarknadsparternas kommentarer skall inkluderas i rapporterna. Kommissionen kommer att samråda med arbetsmarknadens parter vid utformningen av rapporterna om de olika direktiven På lokal nivå Det är på det lokala planet som man kan hitta nyskapande lösningar i fråga om sysselsättning, kampen mot utslagning och förbättrad livs- och arbetskvalitet. Erfarenheterna av utvidgade partnerskap i olika städer och på lokala arbetsmarknader har visat att dessa initiativ är effektiva. För att de skall lyckas krävs ett verkligt, starkt engagemang från arbetsmarknadsparternas sida. De regionala och lokala arbetsmarknadsparternas deltagande i det forum om lokal utveckling som anordnas under 2003, kommer att vara särskilt viktigt. 11

12 Kommissionen kommer att stödja - tillvaratagandet av erfarenheter som gjorts inom ramen för olika EU-program och EU-initiativ. - informationsinsatser som inriktas på arbetsmarknadens parter (webbplats om lokal utveckling). - dialog på det lokala planet I företagen Den europeiska integrationen medför att företagen utvecklas transnationellt. En stärkt europeisk eller transnationell dialog i företagen är en mycket viktig fråga för morgondagens Europa, särskilt vad gäller frågor om rörlighet, pensioner och erkännande av kvalifikationer. De europeiska företagsråden, som inrättats i mer än 700 transnationella företag i Europa sedan direktiv 94/45/EG om europeiska företagsråd antogs, är ett stöd för denna dialog. Det finns ett stort antal avtal som visar hur dialogen på denna nivå kan bidra till att hantera och styra förändringar. Det kan ske dels genom att informationen till och samrådet med arbetstagarna utvidgas till frågor som t.ex. lika möjligheter, fortbildning, rörlighet och miljöpolicy, dels, i vissa fall, genom att man träffar avtal om hur omstruktureringar skall genomföras och hur industriella förändringar skall hanteras. Kopplingen mellan företagsnivån och förhandlingar på mer central nivå är mycket viktig i det här sammanhanget. Vidare är främjandet av den policy som praktiseras av företag som framhäver sitt sociala ansvar ett sätt att bredda förhandlingarna på företagsnivå. I juli kommer kommissionen att anta ett meddelande om företagens sociala ansvar som kan bidra till att förbättra den sociala dialogen. 2. DEN SOCIALA DIALOGEN - EN DRIVKRAFT FÖR EKONOMISK OCH SOCIAL MODERNISERING Den sociala dialogen i EU är en drivkraft för positiv hantering av förändringar för att åter uppnå full sysselsättning. Genom dialogen kan man finna lämpliga lösningar, som skapar ny flexibilitet och ny trygghet, på dagens stora frågor - t. ex. livslångt lärande, ökad rörlighet, aktivt åldrande och främjandet av lika möjligheter och mångfald. Därför begärde Europeiska rådet i Barcelona att arbetsmarknadsparterna i december i år skall lämna in en rapport om hur de på alla nivåer kan bidra till den europeiska sysselsättningsstrategins framgång. Den sociala dialogen i EU får också en ny dimension i och med framstegen i den ekonomiska och monetära integrationen, som skapar ett behov av dialog, utbyte och samordning i fråga om arbetsmarknadsrelationer. Samma sak gäller när EU vidtar åtgärder i frågor som har ett direkt samband med internationaliseringen. Arbetsmarknadens parter uppmanas därför att anpassa sina olika arbetsformer - samrådet, den självständiga sociala dialogen, parternas deltagande i de olika delprocesserna i den "öppna samordningsmetoden" (sysselsättning, integration, socialt skydd) - och att förbättra genomförande och uppföljning av uppnådda resultat, för att göra sina bidrag till Lissabonstrategin effektivare och mer synliga. Det finns många olika modeller för arbetsmarknadsrelationer inom EU. De återspeglar medlemsstaternas specifika system och traditioner och visar på en mångfald som man måste ta hänsyn till på EU-nivå. Bidragen från arbetsmarknadens parter, som ser ut på många olika 12

13 sätt och som återspeglar de olika nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer, skulle kunna utvärderas och "standardiseras". Arbetsmarknadens parter - bör utvärdera hur arbetsmarknadsrelationerna kan bidra till genomförandet av Lissabonstrategin. - bör utveckla indikatorer för sammanhang, resurser och resultat för att ta fram en fungerande "benchmarking" för kvaliteten på arbetsmarknadsrelationerna i Europa. Kommissionen kommer att tillsätta en teknisk grupp, bestående av företrädare för arbetsmarknadens parter och för medlemsstaterna, som skall förbereda inrättandet av denna mekanism för analys och utbyte Att strukturera trepartssamrådet Samrådet är djupt rotat i EU:s arbetssätt, och resultatet av en politisk strävan att koppla arbetsmarknadsparterna nära till framstegen i den europeiska integrationen. Samrådet startade inom ramen för rådgivande grupper (de branschövergripande rådgivande kommittéerna), för att sedan under 1970-talet stärkas och breddas i fråga om sysselsättning och hantering av förändringar (inrättande av ständiga sysselsättningskommittén och trepartskonferenserna). Detta samråd har under senare år i hög grad diversifierats genom arbetet med den makroekonomiska dialogen, EU:s sysselsättningsstrategi, frågan om socialt skydd och uppföljningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon. Riktlinjerna för sysselsättningen diskuteras regelbundet av sysselsättningskommittén och arbetsmarknadens parter, samt av ständiga sysselsättningskommittén. De olika parternas inlägg om de tekniska och politiska aspekterna av samordningen av den ekonomiska och monetära politiken debatteras inom ramen för den "makroekonomiska dialogen" som inrättades efter Europeiska rådets möte i Köln. Diskussionerna mellan företrädare för kommissionen, rådet, Europeiska centralbanken och arbetsmarknadens parter i den makroekonomiska dialogen sker med hänsyn till de enskilda deltagarnas kompetens. Dessa dialoger har idag en mycket viktig roll att spela. De bör fortsätta att utvecklas och fördjupas inom respektive forum. I enlighet med ordförandeskapets slutsatser från Köln, där den makroekonomiska dialogen inrättas, bör denna dialog även fortsättningsvis vara konfidentiell och informell, vilket garanterar dess självständighet. Halvårsmötena med trojkan av stats- och regeringschefer som infördes 1997 av det luxemburgiska ordförandeskapet ger arbetsmarknadsparterna i EU möjlighet att kommentera frågorna på Europeiska rådets dagordning. De socialpolitiska toppmöten som anordnats i mars 2001 i Stockholm, i december 2001 i Laeken och i mars 2002 i Barcelona, har tydligt visat att en integrerad dialog på högsta nivå är nödvändig och ger resultat. I sitt gemensamma inlägg till Europeiska rådets möte i Laeken framhöll de branschövergripande arbetsmarknadsparterna att utformningen av samrådet på denna nivå bör omarbetas för att bättre samordna de olika processer som parterna deltar i. Kommissionen delar arbetsmarknadsparternas åsikt att reformen av den ständiga sysselsättningskommittén 1999 inte inneburit att samrådet mellan rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter inriktats på samtliga delfrågor i Lissabonstrategin. 13

14 Den ständiga sysselsättningskommittén sammanträder två gånger om året, och det fungerar inte längre att vid dessa sammanträden ta upp ekonomiska och socialpolitiska frågor inför Europeiska rådets vårmöte. Det föreslagna sociala trepartstoppmötet för tillväxt och sysselsättning skall bestå av trojkan av stats- och regeringschefer, kommissionens ordförande och en begränsad delegation arbetsmarknadsparter. Kommissionen anser att trepartstoppmötet, som skall ersätta den ständiga sysselsättningskommittén, kommer att ge möjlighet till informella diskussioner om arbetsmarknadsparternas bidrag till Lissabonstrategin. I Laeken och Barcelona gav Europeiska rådet sitt stöd till detta arbetssätt, som redan tillämpats vid flera toppmöten. De ekonomiska och monetära frågorna tas upp i den makroekonomiska dialogen, som bör fortsätta att fungera på sitt eget sätt. Detta innebär att den makroekonomiska dialogen inte påverkas av detta beslut. Vidare bör samrådet om sysselsättning och socialt skydd stärkas genom möten med ministrarna med ansvar för dessa områden, samt, ur teknisk synvinkel, genom en strukturerad dialog med sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd. Befintliga forum Den makroekonomiska dialogen Den befintliga dialogen skall fortsätta på teknisk och politisk nivå. Sysselsättningsdialogen Den befintliga dialogen skall anpassas på teknisk (möte med sysselsättningskommittén) och politisk (möten på ministernivå) nivå avseende samtliga aspekter av den europeiska sysselsättningsstrategin. Dialogen om socialt skydd Denna dialog skall struktureras i samarbete med kommittén för socialt skydd (icke-statliga organisationer skall delta i frågor om kampen mot utslagning). Alla dessa diskussioner kommer att berika debatten vid det sociala trepartstoppmötet för tillväxt och sysselsättning. På så sätt kan en integrerad debatt genomföras före Europeiska rådets vårmöte, där bidragen från samtliga berörda områden tas upp. Kommissionen föreslår att ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning skall inrättas. Kommissionen kommer att se till att arbetsmarknadens parter får ta del i förberedelserna för detta trepartstoppmöte och i dess uppföljning Stärka arbetsmarknadsparternas engagemang i de olika delarna av Lissabonstrategin I Lissabonstrategin fastställdes ett nytt verktyg för att genomföra strategin: den öppna samordningsmetoden. Denna metod är särskilt lämplig på områden där subsidiaritetsprincipen tillämpas fullt ut. Metodens handlingsram omfattar alla nivåer, och alla aktörer kan frivilligt engagera sig. Det är en arbetsmetod som inte gäller resurser utan mål och som innebär att man regelbundet mäter framsteg och utvecklar uppföljningsindikatorer. Metoden tillämpas på många områden som berör arbetsmarknadens parter: sysselsättning, social integrering, pensioner och snart även yrkesutbildning. Nytt TREPARTS- TOPPMÖTE FÖR TILLVÄXT OCH SYSSEL- SÄTTNING 14

15 Arbetsmarknadens parter kan bidra till detta arbete på följande två sätt: I fråga om riktlinjerna och arbetet i sig rådfrågas arbetsmarknadsparterna regelbundet. Kommissionen föreslår att dialogen med arbetsmarknadens parter skall struktureras på samtliga områden där den öppna samordningsmetoden tillämpas, på samma sätt som för den makroekonomiska dialogen, nämligen i två nivåer för tekniska respektive politiska aspekter. I fråga om sysselsättning och socialt skydd skall dialogens utformning på teknisk och politisk nivå ses över i samarbete med sysselsättningskommitten och kommittén för socialt skydd. Arbetsmarknadens parter bör delta aktivt när dessa regler utformas. I fråga om innehållet kan arbetsmarknadsparterna ibland själva lösa problem som formulerats i de riktlinjer som fastställts inom ramen för den öppna samordningsmetoden. På sysselsättningsområdet är detta särskilt relevant i fråga om främjande av yrkesutbildning, socialt skydd, kampen mot utslagning och modernisering av relationerna i arbetslivet. Arbetsmarknadsparterna har haft vissa svårigheter att utnyttja alla möjligheter som står till buds när det gäller att på nationell nivå integrera och sprida de riktlinjer som antagits av rådet, samla in information om de initiativ som tagits i medlemsstaterna och inleda utvärdering och samarbete. I november 2000 tog arbetsmarknadsparterna på branschövergripande nivå fram ett kompendium kallat "Factors for success", som innehåller exempel på bra metoder för att bidra till att tillämpa riktlinjerna för sysselsättningen. Det är ett originellt initiativ som kan ge arbetsmarknadens parter på alla nivåer idéer om hur de kan driva sina förhandlingar. Europeiska socialfonden (ESF) är det ekonomiska verktyg som används i genomförandet av sysselsättningsstrategin. Enligt strukturfondsförordningen skall arbetsmarknadens parter delta i arbetet. Företrädare för parterna ingår i uppföljningskommittéerna (med rösträtt, möjlighet att besluta om urvalskriterier för projekt och uppdraget att följa upp genomförandet). Tyvärr är parternas deltagande i kommittéerna ojämnt. Kommissionen föreslår att man skall tillvarata och sprida information om bra metoder på detta område. Inom ramen för halvtidsutvärderingen av de strukturella åtgärderna kommer man att särskilt uppmärksamma frågan om hur partnerskapet fungerar. Om så behövs kommer kommissionen att undersöka hur det kan stärkas. Kommissionen - kommer att samråda med arbetsmarknadens parter när den utarbetar sitt förslag till riktlinjer för sysselsättningen. - kommer att stärka det tekniska stöd som erbjuds parterna för att samla in, analysera och diskutera information om genomförandet av riktlinjerna. Arbetsmarknadens parter - uppmanas att utveckla sina egna insatser inom ramen för EU:s sysselsättningsstrategi. - bör följa den uppmaning de fick av Europeiska rådet i Barcelona att lägga fram en årsrapport om sina insatser för Lissabonstrategin på alla relevanta nivåer. 15

16 Medlemsstaterna uppmuntras att använda en del av sin finansiering av tekniskt stöd inom ESF för att stödja arbetsmarknadsparternas insatser för att genomföra och följa upp riktlinjerna för sysselsättningen Bredda och berika den sociala dialogen Inför de stora frågor som hänger samman med den europeiska integrationen, globaliseringen, Europas nya plats i världen, utvidgningen å ena sidan, och demografin, sysselsättningen och de allt snabbare tekniska genombrotten och förändringarna å andra sidan, måste de arbetsmarknadsrelationer som i det förgångna bidragit till europeiska modellens jämvikt och framgång, moderniseras och anpassas till en snabbare utveckling Stärka förhandlingarnas ställning och bredda dem För att bidra till att genomföra EU:s strategi för ekonomisk och social modernisering kan den sociala dialogen stödja sig på sina erfarenheter och verktyg som bevisat sitt värde både på branschnivå och på branschövergripande nivå. Den uppgift som den sociala dialogen fick genom avtalet om socialpolitik 1993 är det tydligaste exemplet på detta. Det var en avvägning mellan de offentliga myndigheternas roll och parternas utrymme att träffa avtal. Dagordningen för den sociala dialogen måste nu breddas. Kommissionen har redan uppmanat till detta ett flertal gånger (se bilaga 4). I likhet med de framgångsrika initiativ som tagits i de flesta medlemsstater, bland annat genom slutandet av pakter, kan den sociala dialogen bidra till att skapa en inramning på EUnivå för bättre konkurrenskraft, nyskapande och social sammanhållning. Samtidigt kan dialogen bidra till att orientera anpassningsprocessen i kandidatländerna genom att erbjuda en huvudriktning och strategiska riktlinjer för reformerna. Den sociala dialogen på EU-nivå kan vara ett verktyg för den modernisering som beslutades av Europeiska rådet i Lissabon för samtliga centrala frågor på EU:s dagordning. Bland de frågor som ofta tas upp finns förberedelser för inträdet i kunskapssamhället genom erkännande av det livslånga lärandets och kompetensförvärvandets nyckelroll; integrering av rörlighet och yrkesbanor i diskussionerna om arbetsvillkor; aktivt åldrande; främjandet av lika möjligheter; hänsyn till sysselsättningen och lättare inträde på arbetsmarknaden; främjandet av en hållbar utveckling; integrering av kvalitetsaspekten för att allmänt öka effektiviteten i fråga om arbetsorganisation, arbetsmiljö, arbetstagarinflytande och förhandlingar om hur förändringar skall hanteras. På alla dessa områden kan arbetsmarknadsparterna på EU-nivå använda ett stort antal verktyg. De kan avge yttranden, utbyta bra metoder, vidta samordnade åtgärder och sluta avtal. Därigenom kan de föreslå principer för åtgärder som gör det möjligt att engagera alla berörda nivåer och att ta hänsyn till de olika områdenas komplexitet och deras samspel. Kommissionen anser att förhandlingar i regel är det bästa sättet att lösa problem i fråga om arbetsorganisation och relationer i arbetslivet, både på branschövergripande nivå och på branschnivå. Därför anser kommissionen att det avtal som nyligen slöts mellan arbetsmarknadsparterna om distansarbete är mycket viktigt. Arbetsmarknadens parter uppmanas att bättre utnyttja sina avtalsmöjligheter på EU-nivå genom att på grundval av sina erfarenheter sluta avtal som införlivas i EU-rätten eller tillämpas enligt deras egna nationella förfaranden och praxis, mot bakgrund av de första erfarenheterna i fråga om distansarbete. Parterna uppmanas att ta fram arbetsprogram, både på branschövergripande nivå och i varje bransch. 16

17 Kommissionen understryker att det ligger i arbetsmarknadsparternas intresse att utnyttja de befintliga verktygen fullt ut när de lägger fast sina mål, och då särskilt det observationscentrum för arbetsmarknadsrelationer (EIRO) och det centrum för övervakning av förändringar (EMCC) som nyligen inrättas av Dublinfonden Den sociala dialogen på branschnivå Till följd av beslutet i maj 1998 om att inrätta branschvisa dialogkommittéer har 27 kommittéer inrättats på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter i respektive bransch (bilaga 2). Det är en stor framgång, som visar att det finns stora möjligheter att utveckla den branschvisa sociala dialogen i EU. Kommissionen vill fortsätta stödja denna dialogs framsteg, och främja inrättandet av nya kommittéer så att alla stora branscher täcks in av dem. Det är rätt nivå för att diskutera många frågor som bl.a. rör sysselsättning, arbetsvillkor, yrkesutbildning, industriella omställningar, kunskapssamhället, befolkningsutvecklingen, utvidgningen och globaliseringen. Kommissionen - kommer att fortsätta sin politik för att inrätta nya kommittéer i alla de fall då villkoren är uppfyllda, dvs. då det finns väl uppbyggda organisationer som är representativa på EU-nivå, som kan sluta avtal och som vill engagera sig i strukturerade förhandlingar. Den berörda branschen måste också ha tillräcklig betydelse. - kommer att uppmuntra nödvändiga sammanslutningar och nödvändigt samarbete mellan branscher. - kommer att inrikta verksamheten inom de branschvisa dialogkommittéerna enbart på dialog och förhandling. Information och samråd kommer inte att förekomma, eftersom de kan genomföras på branschövergripande nivå, med undantag för specifika samråd beträffande en särskild bransch. - kommer att i första hand stödja de kommittéer vars verksamhet ger konkreta resultat som bidrar till att genomföra och följa upp Lissabonstrategin. - kommer att stärka kontaktforumets ställning som priviligierat forum för information till och allmänt samråd med samtliga arbetsmarknadsparter, branschövergripande såväl som branschvisa Den branschövergripande sociala dialogen Den branschövergripande dialogen mellan arbetsmarknadens parter, även kallad "Val Duchesse-dialogen", började spela sin banbrytande roll redan Det är på denna nivå som självständiga parter först beslutade sig för att inleda avtalsförhandlingar. Detta beslut, som fattades 1985 av UNICE, CEEP och ESF, beredde vägen för att arbetsmarknadsparternas ställning skulle erkännas i fördraget. Beslutet gav dessa organisationer möjlighet att gemensamt utforska och diskutera huvudfrågorna för EU:s uppbyggnad: införandet av en samarbetsstrategi i fråga om ekonomisk politik, genomförandet av den inre marknaden, tillämpnignen av den sociala stadgan för arbetstagares grundläggande rättigheter samt förberedelserna för den ekonomiska och monetära unionen. I och med att det sociala protokollet trädde i kraft 1993 gick den branschövergripande dialogen in i en ny fas. Genom att arbetstagarnas parter fick rätt dels att rådfrågas om lagstiftningsförslag i socialpolitiska frågor, dels att begära att dessa frågor skulle behandlas avtalsvägen i stället för genom lagstiftning, fick de en central roll i EU:s socialpolitik. Den sociala dialogkommitté som inrättades 1992 för att fungera som ett ständigt organ för den sociala dialogen, behöver i dag få ny kraft. 17

18 Kommissionen anser att den uppgift den fått i fördraget att främja den sociala dialogen är mycket viktig. Därför kommer den att fortsätta föra en aktiv dialog med arbetsmarknadsparterna på branschövergripande nivå om institutionaliseringen av den sociala dialogen, och då särskilt om de resurser som krävs för att parterna skall kunna förbereda förhandlingarna och följa upp tillämpningen av avtalen. Arbetsmarknadens parter uppmanas att tillämpa sin förklaring i Laeken genom att inrätta en politisk nivå som varje år kan stimulera arbetet i den sociala dialogkommittén. Kommissionen kommer att stödja denna stimulans från årliga toppmöten inom den sociala dialogen Bättre uppföljning och tillämpning Arbetsmarknadsparterna på EU-nivå har antagit ett mycket stort antal gemensamma yttranden, uttalanden och rekommendationer. Det finns över 230 gemensamma texter av detta slag på branschnivå, och ungefär 40 branschövergripande texter. Det har varit ett sätt för parterna att påverka debatten och ibland t.om. föregripa den, även inom Europeiska rådet, och framhäva de åsikter man är eniga om i fråga om ekonomisk politik, sysselsättning, strukturpolitik, yrkesutbildning och modernisering av arbetsmarknadens sätt att fungera. I de allra flesta fall har dock dessa texter inte innehållit några bestämmelser om hur de skall tillämpas och följas upp, eftersom de varit avsedda att gälla på kort sikt. De är föga kända och dåligt spridda i de olika medlemsstaterna. Det innebär att det ofta är tveksamt om de är särskilt effektiva. Under de senaste åren har arbetsmarknadens parter allt oftare diskuterat och antagit en s.k. "ny generation" texter (t. ex. stadgor, regler och överenskommelser) som innehåller åtaganden om tillämpning på längre sikt 9. Vidare har parterna inom flera branscher tagit fram konkreta verktyg för utbildning eller stöd, främst i fråga om arbetsmiljö och offentlig upphandling (sockerbranschen och privat säkerhet). Arbetsmarknadens parter bör klargöra de benämningar som används på deras texter och reservera benämningen "avtal" för de texter som skall tillämpas enligt förfarandet i artikel i fördraget Riktlinjer och handlingsramar Frågon om hur de texter som antas av arbetsmarknadsparterna på EU-nivå skall tillämpas är särskilt viktig. På grundval av rekommendationerna från högnivågruppen för arbetsmarknadsrelationer i samband med förändringar framstår användningen av mekanismer som inspirerats av den öppna samordningsmetoden som en mycket lovande möjlighet. Arbetsmarknadsparterna skulle på så sätt kunna genomföra vissa icke rättsligt bindande överenskommelser genom att fastställa mål eller riktlinjer på EU-nivå, regelbundet samla in nationella tillämpningsrapporter och genomföra regelbundna och systematiska utvärderingar av framstegen. 9 De etiska reglerna om barnarbete som utvidgats till att gälla alla grundläggande rättigheter i skobranschen (november 2000); stadgan för grundläggande rättigheter och principer i arbetet inom handeln (augusti 1999); arbetstidsavtalet inom jordbruket (juli 1997), avtalen om distansarbete i telekombranschen (februari 2001), i handeln (april 2001) och på branschövergripande nivå (maj 2002). 18

19 Den handlingsram för livslång kompetens- och kvalifikationsutveckling som antogs av de branschövergripande arbetsmarknadsparterna i samband med det socialpolitiska toppmötet i Barcelona är utformad i denna anda. Arbetsmarknadens parter uppmanas att - anpassa den öppna samordningsmetoden till sin dialog på alla lämpliga områden. - utarbeta uppföljningsrapporter om genomförandet på nationell nivå av dessa handlingsramar. - införa mekanismer för ömsesidig utvärdering (s.k. "peer review") som anpassas till den sociala dialogen Avtal enligt artikel 139 När det gäller tillämpning och uppföljning av avtal som slutits av arbetsmarknadens parter finns följande två alternativ: Kommissionen kan lägga fram ett förslag till rådets beslut i de frågor som berörs av artikel 137. Detta sker på gemensam begäran av de parter som undertecknat avtalet och efter det att kommissionen undersökt följande aspekter: de avtalsslutande parterna måste vara tillräckligt representativa, samtliga klausuler i avtalet måste vara lagliga i förhållande till EU-rätten, och bestämmelserna om små och medelstora företag måste följas. Sedan skall Europaparlamentet yttra sig om avalet innan det överlämnas till rådet för beslut. Detta är ett förfarande för att göra avtalet tillämpligt på alla arbetsgivare och arbetstagare. Rådet måste därför uttala sig om parternas text utan att ändra dess innehåll. Uppföljningen av genomförandet av rådets beslut sker på normalt sätt beroende på vilken lagstiftningsform som använts (direktiv, förordning eller beslut). Kommissionen anser dock att de arbetsmarknadsparter som ursprungligen förhandlat fram lagtexten har ett särskilt ansvar för dess tillämpning. Medlemsstaterna bör engagera arbetsmarknadens parter när en text som avtalats på EU-nivå skall genomföras på nationell nivå. Kommissionen kommer systematiskt att samråda med de parter som undertecknat avtalet om genomföranderapporterna. Detta har redan skett i fråga om föräldraledighet och deltidsarbete. Avtalet på EU-nivå kan genomföras enligt arbetsmarknadsparternas och medlemsstaternas egna förfaranden och system. Det är det alternativ som valts t.ex. av de parter som förhandlat fram avtalet om bättre villkor för anställda inom jordbruket och det branschövergripande avtalet om distansarbete. I detta fall uppmanar kommissionen arbetsmarknadens parter att avsevärt förbättra den befintliga uppföljningen och att ta fram återkommande rapporter om tillämpningen av avtalen. Rapporterna bör innehålla information om de framsteg som görs när det gäller såväl hur avtalsinnehållet tillämpas som dess tillämpningsområde. Sådana strukturerade rapporter är särskilt nödvändiga när avtalet slutits av arbetsmarknadens parter till följd av ett samråd som kommissionen initierat på grundval av artikel 138 i fördraget. Kommissionen och arbetsmarknadsparterna kan tillsammans undersöka vilka tekniska 19

20 och logistiska resurser som krävs för denna uppföljning, antingen genom att använda befintliga budgetverktyg eller genom att inrätta nya mekanismer. Dublinfonden skulle kunna komma in här genom ett ökat utnyttjande av observationscentrumet för arbetsmarknadsrelationer (EIRO). Utöver detta, på längre sikt, måste man i samband med den europeiska sociala dialogens utveckling ställa sig frågan om möjligheten att sluta rättsligt bindande europeiska kollektivavtal. Denna fråga bör tas upp i diskussionerna om nästa reform av fördraget. 3. SOCIAL DIALOG OCH UTVIDGNING - EN AVGÖRANDE FRÅGA FÖR UNIONEN I de flesta kandidatländerna har en radikal anpassning av de ekonomiska och sociala strukturerna inletts sedan tio år tillbaka - en anpassning som har påverkat arbetsmarknadsrelationerna och aktörerna i arbetslivet. Dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare är i de flesta kandidatländer något helt nytt, och på branschnivå är den närmast obefintlig. Den sociala dialogen ingår dock i den gällande EU-lagstiftningen, eftersom den är omnämnd i fördraget Stärka den sociala dialogen och dess deltagare För att kandidatländerna verkligen skall kunna delta i den sociala dialogen på EU-nivå krävs strukturerade organisationer och väletablerad nationell praxis. Detta innebär att arbetsmarknadsparternas uppbyggnad i kandidatländerna måste stärkas inför anslutningen. De nationella strukturerna måste vara tillräckligt starka, dels för att kunna delta på ett effektivt sätt i förhandlingarna och i annan verksamhet inom den sociala dialogen på EU-nivå, dels för att kunna tillämpa avtalen på nationell nivå. Arbetsmarknadsparterna inom Europeiska unionen har sedan flera år tillbaka knutit kontakter med organisationerna i kandidatländerna genom enskilda eller gemensamma insatser, både på branschöverskridande nivå och på branschnivå. Initiativen har i huvudsak gällt information, utbildning och utbyten. Genom dessa initiativ har man kunnat fastställa vilka parterna är i kandidatländerna och få bättre förståelse för de problemställningar som väntar i en utvidgad union (gemensamma konferenser i Warszawa och Bratislava, rundabordskonferenser för arbetsgivarna, CEEP:s seminarier, EFS:s integrationskommissioner, branschvisa seminarier och rundabordskonferenser, UEAPME:s Business Support Programme). Europeiska unionen har bidragit till att stärka arbetsmarknadens parter och utveckla den sociala dialogen i kandidatländerna genom det tekniska stöd som givits inom ramen för partnerskapsverksamheten (programmen Phare, Consensus och Twinning). I sin gemensamma förklaring i Laeken påpekade arbetsmarknadens parter att man måste hjälpa till mer på detta område, och konstaterade att det råder allvarlig brist på social dialog i kandidatländerna. Kommissionen - kommer även i fortsättningen att stödja arbetsmarknadsparternas initiativ. - kommer att använda alla tillgängliga finansinstrument för att bygga upp kapaciteten hos arbetsmarknadsparterna i kandidatländerna så de kan fullgöra sina uppgifter. 20