STUD 1. Samtalsmetodik

Transkript

1 STUD 1 Samtalsmetodik Jag förberedde mig med hjälp av kurslitteratur i. Jag läste mycket om upplägg och olika faser i en människas förändringsprocess. Hur man på bästa möjliga sätt kan förändra ett beteende med hjälp av olika strukturer/frågor/bemötande ii. Att lyssna på patienten och inte skynda på förändringsprocessen var något jag tog till mig och försökte applicera i mina samtal iii. Mitt första samtal gick ut på att ställa frågor som skulle hjälpa mig att se om de fanns någon motivation till att sluta röka hos patienten (ville patienten sluta röka?) iv. Samtalet flöt på och det gick över förväntan, jag tror det berodde på att jag hade förberett mig så väl. Jag arbetade mycket med öppna frågor/reflekterat lyssnande och sammanfattade vad patienten sagt, för att sedan avsluta med att fråga patienten om jag förstått rätt. v Vid det andra besöket hade jag förberett mig genom att analysera vad patienten sagt under vårt första besök, för att sedan bygga vidare med frågor på detta. Det kan ibland vara svårt att praktiskt applicera den teori man läst. Jag insåg att man inte alltid kan gå enligt regelboken, i detta fall t.ex. när det gäller att sätta upp en stoppmånad och inte ett stoppdatum (på patientens egen begäran) vi. Man får inte heller bli för ivrig och gå för fort fram. Detta är något man inte kan läsa sig till, det är något man måste få uppleva själv. Etiska aspekter handlar om den rätta handlingen och hur man bör hantera eventuella situationer som kan uppstå, men även i vissa fall undvikas. Det är viktigt att utgå ifrån vilka konsekvenser dina handlingar kan få för patienten. vii Är de mer negativa än positiva, är de negativa så pass alvarliga att de väger över de positiva? I mitt fall, anser jag att eftersom jag frågade min patient om lov innan jag började vårt avvänjningssamtal och patienten godkände detta, har jag inte skadat patienten med att inleda våra samtal. viii Att ge råd utan att fråga om lov är något som dessutom visat negativa resultat i förändringssamtal ix. Däremot har det varit svårt att ställa följdfrågor på känsliga områden som patienten har berättat om. Det är ytterst viktigt att bevara patientens integritet(skydda patientens personliga sfär), och ibland har det varit svårt att balansera detta. x Det är viktigt att inte pressa patienten, utan ställa öppna frågor så patienten själv får välja vad han/hon vill berätta. Det finns här fyra principer man bör ha i åtanke. Göra gott- hjälpa patienten genom att tillgodose hans/hennes behov, rättviseprincipen - behandla alla lika oavsett åkomma/värderingar etc., autonomiprincipen -låta patienten bestämma själv (du måste informera och låta patient själv avgöra om han hon vill genomgå behandlingen) och inte skada principen - inte skada patienten samt undvika omotiverat risktagande. xi Dessa principer har jag utgått ifrån under mitt samtal med patienten. Ett problem jag stött på, i detta patientfall, är vilka konsekvenser min patients rökstopp kan leda till, då patienten är nykter alkoholist. Huruvida rökstoppet kan leda till ett nytt alkoholmissbruk är ett etiskt dilemma jag fortfarande tvingas brottas med. Detta är något vi pratat om och patienten själv uppger att detta inte kommer att ske. Jag har tänkt mycket på autonomiprincipen, hur viktigt det är att patienten får möjlighet att avsluta behandlingen när han/hon vill, och det får han i detta fall xii. Att visa empati och förståelse är något som är viktigt, vilket man sett i forskningssammanhang xiii. Man har även sett att

2 terapeutens interpersonella förmågor påverkade patientens engagemang positivt. xiv Detta är också något jag verkligen tagit till mig och försökt följa under patientsamtalet. i Det motiverande samtalet om tobaksvanor, Leg. psykolog Barbro Holm Ivarsson (reviderad upplaga december 2004 ii Det motiverande samtalet om tobaksvanor, Leg. psykolog Barbro Holm Ivarsson (reviderad upplaga december iii Det motiverande samtalet om tobaksvanor, Leg. psykolog Barbro Holm Ivarsson (reviderad upplaga december iv Det motiverande samtalet om tobaksvanor, Leg. psykolog Barbro Holm Ivarsson (reviderad upplaga december 2004) Sid-13 v Det motiverande samtalet om tobaksvanor, Leg. psykolog Barbro Holm Ivarsson (reviderad upplaga december vi vi Det motiverande samtalet om tobaksvanor, Leg. psykolog Barbro Holm Ivarsson (reviderad upplaga december 2004) Sid-21 vii viiiviii viii ix Adherence to principles of motivational interviewing and therapeutic outcomes- D. Catley, K.J Harris, M.S Mayo, S. Hall, K.S Okuyemi, T. Boardman et al (2006). x x xi xi xii xii xiii xiii D.Catley,K.J Harris,M.S Mayo, S.Hall, K.S Okuyemi, T.boardman et al Adherence to principles of motivational interviewing and therapeutic outcomes- (2006). xiv T.B moyers, W.R. Miller, S:M:L Hendrickson,How does motivational interweiewing work? Therapist interpersonal skills as a predictor of client behavior within motivational interwieving sessions. Journal of consulting and clinical psychology,73(2005).

3 STUD 2. Samtalsmetodik Samtalet jag har valt att ta upp i denna uppgift är ett av de samtal jag har haft med en av mina tobakspatienter under hösten Samtalet var med Kjell Alm, som jag redan innan första besöket hos mig visste var rökare. Jag bestämde mig att han kändes lämplig att ha som en av mina tobakspatienter till kursen av vad jag läst i tidigare journalanteckningar och information från arbetskollegor och förberedde mig där efter. Innan samtalet förberedde jag mig genom att gå igenom de föreläsningar och föreläsningsanteckningar jag samlat på mig under tobakskursen. Tanken med detta var att jag ville känna väl förberedd och säker på ämnet. Jag la stor vikt vid att kunna lite om de olika nikotinläkemedel som finns på marknaden. Innan jag förberedde mig specifikt för detta samtal gick jag igenom motiverande samtalsstrategin inför kursstart hösten Jag ville repetera och påminna mig själv om strategin då jag både snart skulle ha klinik på skolan igen men även ute i verkligheten då jag fått jobb som tandhygienist. Jag skrev ned några inledande frågor inför samtalet. Jag ville ta reda på rökvanor ställde sedan frågor till patienten för att ta reda på detta. Några av frågorna jag ställde var; - Berätta lite om din rökning - Hur mycket röker/snusar du? Hur länge osv. Efter insamlingen av information om patientens vanor frågade jag patienten om vad han faktiskt kan. Jag frågade även om lov om att få berätta lite mer vilket patienten gav samtycke till. Därefter bad jag patient jämföra för och nackdelar, det blev att vi samtalade en hel del om hälsan och detta samtal resulterade i att patient sa att han ville försöka sluta röka igen. Jag tycker att samtalet gick bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag var ganska nervös innan och det var en ytterligare anledning till att jag valde att läsa på extra om ämnet. Jag var också rädd att ämnet skulle vara känsligt och patienten inte alls skulle vara intresserad, vilket jag även upplevde i början av samtalet. Det kändes som att ämnet var väldigt känsloladdat och patienten verkade känna stor skuld inför att han försökt sluta röka vid tidigare tillfällen men inte lyckats. Jag känner dock och inser även att jag har blivit bättre på att föra MI-samtal, än vad jag var i början. Jag tror mycket att det har att göra med övning och att jag upprepade gånger har gått tillbaka till litteraturen för att lära mig. Jag tycker t.ex. att det är enklare nu att ställa öppna frågor och göra reflektioner. När vi började med MI minns jag att jag ofta menade att ställa en öppen fråga men så blev den istället ledande eller sluten. Jag tror att Kjell blev bekvämare under samtalets gång då jag tror att de flesta frågor jag ställde var öppna och därigenom fick han tänka efter och svara på sitt sätt. Jag har märkt att ibland om en fråga blir ledande får jag ofta det svar jag förväntar mig och som även patienten kanske tror att jag vill höra, men om jag istället ställer en öppen fråga upplever jag det som att patienten är mer ärlig och att en tanke väcks.

4 Något som jag också märkt under tidigare samtal men även under detta är att reflektioner är väldigt hjälpsamma. Reflektioner hjälper till att klargöra hur patienten tänker och jag upplever det som att när patienten får höra vad hon/han själv har sagt att det ofta ger nya insikter. Det är också ett bra sätt att visa empati. Sammanfattningsvis upplevde jag samtalet som att det gick i rätt riktning och att det, precis som meningen med MI är, väckte ett litet förändringstänk hos patienten. Nu ville Kjell redan innan vårt samtal sluta röka även fast det kanske inte gått som han har tänkt sig. Jag tror dock kanske att vårt samtal var ytterligare en hjälp på vägen. Kjell hade aldrig pratat med någon om rökningen utöver personer i hans närhet tidigare. Det ska bli väldigt spännande att se hur vårt nästa möte bli i början av januari. Referenser Sjögren K, Holm Ivarsson B. (2011) MI motiverande samtal (andra upplagan). Gothia Förlag STUD 3 Samtalsmetodik, tobaksavvänjning Anledningen till varför jag valde denna patient var pga. att jag ville se en beteendeförändring angående dennes tobaksbruk. Under avvänjningsprocessen skulle vi inte endast ha fokus på att sluta/minska tobaksanvändningen, utan jag ville vara där som ett stöd genom att ha ett motiverande samtal med henne. Under detta samtal använde jag mig av de metoder jag har fått ta del av i boken; MI-Motiverande samtal (skriven av Barbro Holm Ivarsson och Karin Sjögren) och motiverande samtal om tobaksvanor (skriven av Barbro Holm). Som förberedelse fick jag inspiration till samtalsmetodik och inledde samtalet med att ställa öppna frågor. Vi reflekterade kring det patienten sade där hon fritt fick berätta om sina vanor. Jag fokuserade på att få patienten att prata öppet och fritt så att det inte var jag som styrde konversationen, utan att det var en balans i vår diskussion. Som förberedning hade jag med frågor för att ha en röd tråd o stöd. Under samtalets gång uppkom även nya frågor som på så vis gjorde diskussionen mer flytande. Med att be om lov att få baka in kunskap om tobakens påverkan på munhälsan/hälsan gav jag patienten en tankeställare och fick henne att inse vikten av att sluta röka. Vi använde oss av olika övningar där patienten själv var involverad i det vi gjorde. Vi hade bland annat ambivalensövningen där vi tog upp det positiva och negativa med att rökning samt att sluta röka. I det samtalet speglade jag vad patienten sade och ställde en öppen följdfråga för att visa mitt intresse och för att få samtalet att flyta på. Under det motiverande samtalet bad jag om lov att få rekommendera olika nikotinläkemedel, vilket patienten gick med på. Att jag bad om lov visar att jag ger patienten respekt och ger en valmöjligheten att själv få bestämma. I slutet av samtalet sammanfattade jag det som hade sagts för att summera vår diskussion och för att patienten skulle komma ihåg de viktigaste punkterna som tagits upp. Samtalet med denna patient gick väldigt lättsamt till. Hon är väldigt motiverad till att sluta röka samt intresserad av vad som togs upp. Hon pratade väldigt mycket om vad för positiva faktorer som kommer att gynna henne när hon väl slutar röka. Det kändes aldrig jobbigt eller obekvämt att prata om hennes beroende utan jag märkte att hon kände att det var något hon ville få ur sig eftersom hon kunde prata så mycket om det. Genom att jag ställde frågor som: "Hur känner du?" "Vad tänker du kring detta? Berätta." "Vad skulle du vilja göra?" etc.

5 lyckades jag få henne att prata utan att känna att jag dömde henne eller var bestämmande. Något jag lärde mig efter att ha haft ett motiverande samtal med min patient var att vara lyssnande och anpassa mig till hur patienten var och vad som sades, samt att en följdfråga fick samtalet att bli mer naturligt. Jag upplevde samtalet som väldigt harmoniskt. Det var mellan två individer och inte mellan behandlare och patient. Patienten fick sitta upp under samtalet och vi hade samma ögonhöjd, vilket gjorde att man kunde se den andres kroppsspråk samt tyda känslor vid olika sammanhang. Styrkor avseende detta samtal var främst drivkraften och den röda tråden vi lyckades åstadkomma. Det blev aldrig en långvarig tystnad utan vi kunde prata o relatera till både erfarenheter och det vardagliga livet, exempelvis att göra något till en vana eller att göra något "för mycket/för lite" fast man vet att det är mindre bra. Att kolla på TV för mycket. Att inte motionera. Att sova för lite. Precis som med rökning lever vi människor efter rutiner och lust. Vi gör saker för att det ger oss en slags tillfredsställelse och på så sätt lurar vi hjärnan att vi "behöver/inte behöver" det. Svagheter avseende samtalet var att det ibland kunde kännas för personligt att prata om vissa saker. Vissa påståenden eller frågor kan anses attackerande, men allt är individuellt och beroende av hur personen tolkar det. Det gäller att kunna anpassa sig till den man pratar med. Jag kände dock inte att det blev obekvämt någon gång, men jag hade fortfarande känslan av att det skulle kunna vara för djupt eller personligt. Att finna balansen mellan att vara för personlig och att vara lagom personlig är diffus. Det kan dessutom vara svårt att ta upp saker som behöver ändras på för att kunna göra en beteendeförändring men att samtidigt inte vara för påstridig, då det är väldigt känsligt att prata om ett beroende. Patienten kan känna skuld och skam, vilket gör att det är viktigt att du som behandlare har kunskap och rätt samtalsmetodik. Referenser: Holm Ivarsson Barbro, Sjögren Karin. MI-Motiverande samtal: praktisk handbok för tandvården: mat och dryck, munhygien, fluor, tobaksbruk. Gothia, Stockholm Holm Ivarsson Barbro. Motiverande samtal om tobaksvanor.