VÅRDUTVECKLINGSPLAN OCH KVALITETSINDIKATORER STÖD I ARBETET MED VÅLDSUTSATTA KVINNOR Enheten för Fortbildning År 2012

Transkript

1 VÅRDUTVECKLINGSPLAN OCH KVALITETSINDIKATORER STÖD I ARBETET MED VÅLDSUTSATTA KVINNOR Enheten för Fortbildning År 2012 FÖRFATTARE Eva Sundborg Distriktssköterska, leg. barnmorska, doktorand Vårdutvecklingsledare våld mot kvinnor Enheten för fortbildning

2 Centrum för allmänmedicin FÖRFATTARE Eva Sundborg, distriktssköterska, leg.barnmorska, doktorand, vårdutvecklingsledare, Centrum för allmänmedicin REFERENSPERSONER Kristina Marttinen, leg. sjuksköterska, mag. i folkhälsovetenskap, Stöd till evidensbaserad medicin, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms läns landsting Lena Wennersten, kurator, Boo vårdcentral, Akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset Christel Wisdahl, distriktssköterska, verksamhetschef Gröndals vårdcentral Christian Palmstierna, distriktsläkare, Gustafsbergs vårdcentral OMSLAGSBILD Foto: Eva Sundborg, Vigelandsparken i Oslo Copyright Eva Sundborg. Kontakt: eva.sundborg@sll.se CeFAM -ett centrum att räkna med Centrum för allmänmedicin (CeFAM) är det största utvecklings-, utbildnings- och forskningscentrumet inom allmänmedicin i Sverige och bland de största i Europa. Verksamheten är ett samarbete mellan Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet. CeFAM vänder sig i första hand till personal och studenter i primärvården inom Stockholms läns landsting. Vår främsta uppgift är att utveckla och förmedla kunskap för att förbättra människors hälsa och förbättra för patienterna i primärvården. Den mesta verksamheten har en tydlig förankring inom allmänmedicin och primärvård med frågeställningar som förenar hög vetenskaplig klass med patient- och samhällsnytta. Verksamheten omfattar bland annat att: Bedriva klinisk, folkhälsovetenskaplig och epidemiologisk forskning. Utveckla kunskap om förebyggande arbete kring stora folksjukdomar, exempelvis diabetes och hjärt-/kärlsjukdom. Samordna, designa, bedriva och kvalitetssäkra grundutbildning, specialistutbildning, forskarutbildning och fortbildning för många olika yrkesgrupper. Rekrytera och stödja handledare och vårdcentraler till verksamhetsförlagd utbildning Bearbeta och analysera medicinska data. Utveckla mätinstrument, kvalitetsindikatorer, metoder och verktyg som ska kunna användas av kliniker för att förbättra vården. Sprida och föra ut FoUU-information. 2

3 CeFAM har cirka 200 medarbetare. Läs mer på INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 4 BAKGRUND... 4 SAMMANFATTNING. Kvalitetsindikatorer för arbete med Våld mot kvinnor... 6 STRUKTUR... 7 Ledningsansvar... 7 Kunskap och kompetens... 7 Redskap... 7 Förslag på strukturindikatorer (mått)... 8 PROCESS... 9 Fråga om våldsutsatthet... 9 Lyssna och bekräfta... 9 Att agera Förslag på processindikatorer (mått) RESULTAT Förslag på processindikatorer (mått) Referenser CHECKLISTA EXEMPEL PÅ LOKAL, SKRIFTLIG RUTIN

4 SAMMANFATTNING Våld mot kvinnor är ett av Sveriges största folkhälsoproblem och 46 % av den kvinnliga befolkningen uppger att de någon gång utsatts för våld av en man. De fysiska effekterna av våldet läker men de långtgående effekterna av våldet i form av t.ex. smärta och depression kan kvarstå lång tid efter att våldet upphört. Därtill är ofta tilliten till andra människor skadad hos kvinnor som utsatts för våld i en nära relation. All personal inom hälso- och sjukvården bör fråga alla kvinnor om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Denna vårdutvecklingsplan med kvalitetsindikatorer avser att kvalitetssäkra mötet med våldsutsatta kvinnor då de söker vård inom primärvården. Med hjälp av planen kan kvaliteten på verksamheten även utvärderas och vid behov förbättras. BAKGRUND Våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem och en brottslig handling som minskar kvinnors livsutrymme både i det egna hemmet och i den offentliga miljön. Vården är det ställe våldsutsatta kvinnor vanligen vänder sig när de söker hjälp (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski 2001). Inom primärvården söker våldsutsatta kvinnor främst för de långtgående effekterna av våldet, för symptom som kan finnas många år efter att våldet eller hoten har upphört. Det bör därför i primärvården liksom i all annan hälso- och sjukvård finnas beredskap så att kvinnor tillfrågas om våldsutsatthet som en del av anamnesen och en kunskap om hur man sedan ska agera om kvinnan väljer att berätta om våld hon utsatts för (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2010). Målet med hälso- och sjukvården är att ge patienten en god och säker vård i enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen (Rikskvinnocentrum 2003). För de kvinnor som utsätts för mäns våld och som söker vård till följd av våldets direkta eller indirekta effekter på hälsan innebär det att personalen har beredskap att möta dem. Detta innebär: Att kvinnor tillfrågas om våldsutsatthet i anamnesen Att lyssna och bekräfta Att erbjuda information Att ge adekvat vård och behandling Att dokumentera Att samverka Våld mot kvinnor innefattar psykiskt, fysiskt och sexuellt våld eller hot om detta. Kvinnor som har utsatts för våld har generellt sämre hälsa och konsumerar mer läkemedel än icke våldsutsatta kvinnor (Lundgren et al. 2001). De kan söka vård både för akuta skador till följd av det våld de utsatts för och för hälsoeffekter som uppstår lång tid efter att våldet har upphört t ex depression, smärta och olika stressrelaterade besvär (Rådestad, Rubertsson, Ebeling & Hildingsson 2004, Campbell 2002, Plichta & Falik 2001, Krantz & Östergren 2000). Studier visar att det psykiska våldet påverkar hälsan negativt i större utsträckning än direkt fysiskt våld. Det är också vanligt att de söker för dessa besvär utan att berätta om den bakomliggande orsaken, dvs. våldet (Stockholms läns landsting 2003). Att kvinnor utsätts för våld av någon de har en nära relation till är ingen marginell företeelse i Sverige. Totalt har 46 % av Sveriges kvinnor någon gång under sitt liv utsatts 4

5 för våld av en man och 11 % i pågående förhållande. Våldsutsattheten är jämt fördelad i olika åldersgrupper (Lundgren, Heimer, Kalliokoski & Stenson, 2001). Sedan börjar av 90- talet har därtill 17 kvinnor dödats varje år av nuvarande eller före detta partner. Vid allt arbete med våldsutsatta kvinnor bör barnperspektivet tas i beaktande. Barn behöver inte vara direkt vittnen till en våldsam situation i hemmet för att ta skada. Att uppleva våld i hemmet definieras som psykisk barnmisshandel. Barnen räknas, sedan 2006, som brottsoffer. Risken att de utsätts för direkt psykisk och i många fall även fysisk misshandel är 15 gånger högre då mamma utsätts. I Sverige beräknas ca barn leva i familjer där det förekommer våld (Arnell & Ekbom 2006). Barnens hälsa kan påverkas av detta, både på kort och på lång sikt (McFarlane, Groff, O Brien & Watson 2003, Kernic, Wolf, Holt, McKnight, Huebner & Rivara 2003, Socialstyrelsen 2002a, Socialstyrelsen 2002b). Då våld förekommer i hemmet ska en anmälan göras till socialtjänsten och barnens säkerhet ska alltid komma i första hand. Landstingsfullmäktige antog i december 2005 handlingsprogrammet Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor för Stockholms läns landsting och arbetet med att forma ett Kunskapscenter för Våld i nära relationer i Stockholms län har påbörjats. Det är tänkt att vara ett stöd och vägledning för verksamheter i deras arbete bl.a. med att ta fram lokala skriftliga rutiner (Stockholms läns landsting 2005). Föreliggande vårdutvecklingsplan är baserad på Stockholms läns landstings värdegrund vilken bygger på respekt för att alla människor har lika värde och samma rätt. Det innebär rätt till vård på lika villkor, rätt till bevarad integritet och rätt att fritt bestämma över sitt liv. Den våldsutsatta patienten benämns i vårdutvecklingsplanen som kvinna men det bör beaktas att våld även kan förekomma i samkönade relationer. Det finns en medvetenhet om att män utsätts för våld av sin kvinnliga partner. Kunskapen kring detta är i dag begränsad men kartläggning pågår. Vårdutvecklingsplanen är indelad i följande tre huvuddelar: Struktur beskriver vad som behövs för att arbetet ska kunna göras Process beskriver vilket arbetssätt som krävs, hur det ska göras Resultatet beskriver det förväntade resultatet MÅL Att kvinnor får ett bra bemötande, blir tillfrågade om våldsutsatthet och erbjudas adekvat hjälp 5

6 SAMMANFATTNING. Kvalitetsindikatorer för arbete med Våld mot kvinnor Mål: Personalen har beredskap att identifiera, ge ett gott bemötande och agera i mötet med våldsutsatta kvinnor. VAD SOM BÖR FINNAS STRUKTUR På arbetsplatsen bör det finnas: Ledningsansvar Mandat från ledningen Kontaktperson med ämnet som sitt ansvarsområde Kunskap och kompetens Grundläggande kunskap i ämnet Redskap Lokal, skriftlig rutin Adekvat vårdmiljö Skriftligt informationsmaterial för patienter om våld mot kvinnor tillgängligt för patienterna och för utdelning vid behov. Funktionsbeskrivning för kontaktperson/utvecklingsans varig inom området Rutiner för journalföring SÄTTET ATT ARBETA PÅ PROCESS Personalen på arbetsplatsen (arbetssätt): a) Frågar om våldsutsatthet Frågar kvinnor om de utsatts för våld i anamnesen Använder vid behov tolk b) Lyssnar och bekräftar c) Agerar Erbjuder information Erbjuder kontakt med kurator/psykolog Erbjuder både medicinsk vård och omvårdnad Gör en anmälan till socialtjänsten om kvinnan har barn Dokumenterar Erbjuder återbesök Samverkar VAD SOM SKA UPPNÅS RESULTAT Våldsutsatta kvinnor: Känner sig sedd och bekräftad Reflekterar över hur livssituationen påverkar hälsan Känner hopp Ser handlingsalternativ Strukturindikatorer Finns mandat från ledningen Finns kontaktperson Finns adekvat kunskap (se vårdutvecklingsplanen) Finns lokal skriftlig rutin Finns skriftligt informationsmaterial för kvinnorna Finns rutiner för journalföring Processindikatorer Antal kvinnor som blivit tillfrågade om våldsutsatthet Antal som tillämpar lokal skriftlig rutin Resultatindikatorer Antal kvinnor som uttrycker hopp Antal kvinnor som ser handlingsalternativ Antal patienter som är nöjda med bemötandet (patientnöjdhetsenkäten) 6

7 STRUKTUR Vad som behöver finnas på arbetsplatsen Struktur beskriver de förutsättningar som bör finnas på arbetsplatsen för att kvalitetsmålet ska kunna uppnås. All berörd personal bör ha en grundläggande kunskap inom området. Det är även viktigt att ledningspersoner är utbildade i ämnet. Avsnittet struktur är indelat i följande tre delar; ledningsansvar, kunskap och kompetens samt redskap. Ledningsansvar Mandat från ledningen Ledningen har det övergripande ansvaret för att ämnet våld mot kvinnor finns på agendan. Med det menas att de anställda ges mandat och utrymme att arbeta med frågan. Socialstyrelsen har tydliggjort att samordning och samverkan på olika nivåer är viktigt för att arbetet kring våldsutsatta kvinnor ska bli framgångsrikt. För den enskilda enheten innebär det att på lokal nivå ha kunskap om samverkan och samverkanspartner. Dessa kan vara socialtjänst, polismyndighet och lokala frivilligorganisationer. Kontaktperson med ämnet som sitt ansvarsområde Ansvaret för att upptäcka våldsutsatta kvinnor och ge ett gott bemötande åligger all personal. Verksamhetschefen har huvudansvar och bör vara insatt i problematiken samt vara den som ger mandat till minst en lämplig, intresserad person att ha ämnet våldsutsatta kvinnor som söker vård inom verksamheten som sitt ansvarsområde. Kontaktpersonen kan till sin profession tillhöra vilken yrkesgrupp som helst. Kunskap och kompetens Grundläggande kunskap Det är viktigt att förstå hela den komplexa livssituation som en våldsutsatt kvinna lever i samt konsekvenserna av hur möten i vården kan bli både då de är bra och dåliga. Detta kunskapsbehov kan t.ex. tillgodoses genom utbildningsprogrammet Kunskapsnätet vilket tagits fram på och tillhandahålls av Cefam. Även Nationellt Centrum för kvinnofrid har utbildningar både i campus och på distans (se Hälso- och sjukvårds personalens uppdrag i mötet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i hemmet är övergripande att ge god vård. I begreppet god vård innefattas även att patientens behov av trygghet i vården, integritet och självbestämmande ska respekteras. Redskap Lokal, skriftlig rutin År 2005 antog ett politiskt enat Landstingsfullmäktige ett handlingsprogram Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Utifrån handlingsprogrammet och efter utbildning ska varje verksamhet utarbeta en lokal skriftlig rutin. Den lokala rutinen bör vara kortfattad. Mall finns på Våldsutsatta kvinnor, se även bilaga. 7

8 Adekvat vårdmiljö Kvinnor ska tillfrågas om våldsutsatthet i enskildhet. Att fråga om våld när någon annan är närvarande eller kan höra vad som sägs i rummet kan allvarligt hota patientens säkerhet i de fall hon är utsatt för våld. Vårdmiljön bör därför möjliggöra samtal i enskildhet utan att någon annan kan höra. Studier visar att vårdmiljön även på andra sätt har betydelse för mötet med patienterna. En miljö som är slarvig talar om för patienten att denne inte är viktig. Detta kan vara förödande för en våldsutsatt kvinna (Fridell 1998). Skriftligt informationsmaterial för patienter om våld mot kvinnor Att ha skriftlig information om våld mot kvinnor tillgänglig ger budskapet att våld mot kvinnor är ett viktigt och prioriterat ämne på enheten (Chang, Decker, Moracco, Martin, Petersen & Frasier 2005). Materialet bör finnas tillgängligt i väntrum, toaletter och besöksrum. Lämpligt material finns att beställa utan kostnad på kvinnofridslinjen, Materialet finns på flera språk och även med punktskrift. Information om lokala resurser är också lämpligt att ha tillgängligt. På Cefam har även broschyren Någon att tala med tagits fram, i den beskrivs det kortfattat vad våld är och hur det kan påverka hur man mår. I de fall kvinnan vid det aktuella besöket inte vill berätta om det våld hon utsatts för visar studier att synlig information legitimerar ämnet och är även en signal till kvinnor att de kan återkomma när de vill berätta (Chang et al. 2005). Funktionsbeskrivning för kontaktperson/utvecklingsansvarig inom området Kontaktpersonen bör ha gått en grundläggande utbildning inom ämne samt: verka för att alla kvinnor tillfrågas om våldsutsatthet följa kunskapsutvecklingen på området förmedla kunskapen vidare till arbetskamraterna ansvara för och/eller delta i arbetet med att ta fram/revidera och implementera en lokal skriftlig rutin. Rutiner för journalföring Alla patientbesök hos vårdpersonal ska journalföras enligt gällande lagstiftning och rådande rutiner. Dokumentationen bör ske med noggrannhet så att framtagande av resultatindikatorer är möjligt. Använd adekvata medicinska och omvårdnadsdiagnoser (se bilaga). Rutiner för journalföring kan ingå i de lokala, skriftliga rutinerna. Förslag på strukturindikatorer (mått) Finns mandat från ledning att arbeta med ämnet Finns kontaktperson Finns adekvat kunskap (se vårdutvecklingsplanen) Finns lokal skriftlig rutin Finns skriftligt informationsmaterial för kvinnorna Finns rutiner för journalföring 8

9 PROCESS Sättet att arbeta på Processen beskriver det arbetssätt som bör finnas på arbetsplatsen för att målen ska kunna uppnås. Arbetssättet består av att följa den lokala skriftliga rutinen som här beskrivs i två huvuddelar; Att fråga om våldsutsatthet Att lyssna och bekräfta Att agera Att berätta för utomstående om det våld man utsatts för är svårt och ett flertal faktorer påverkar förutsättningarna för om kvinnan vill, kan eller vågar berätta. De väljer själva om, när och vad de vill berätta om sig själva när de söker vård. Barnperspektivet är av yttersta vikt att beakta i det här sammanhanget: När en kvinna utsätts för våld/hot om våld ska även konsekvenserna för hennes eventuella barn beaktas och FNs barnkonvention ska vara vägledande. Vid alla åtgärder och beslut som rör barn ska ett barnperspektiv anläggas. Barn ska få skydd mot alla former av psykiskt eller fysiskt våld. Anställda inom hälso- och sjukvården är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de får kännedom om något som kan innebära att socialtjänsten måste ingripa till en underårigs skydd. ( SLSO, Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor rutiner för SLSO, Christel Wisdahl ). Fråga om våldsutsatthet Alla kvinnor bör få frågan om de utsatts för våld som en del av anamnesen. Genom att fråga visar man att våldsutsatthet orsakar hälsoproblem och att samhället inte accepterar detta. Få kvinnor är negativa till att få frågan, att fråga visar även att hälso- och sjukvården har beredskap att hjälpa kvinnan. I den lokala rutinen ska det framgå hur frågan kan ställas. Att fråga om våld är en färdighet alla kan tillägna sig. Ett bra bemötande kan vara avgörande för om kvinnan får förtroende och vågar berätta om våldet. Genom att tänka på var, när och hur frågan ställs kan förutsättningar skapas för att kvinnan berättar om sin situation. Frågan bör ställas i en sådan omgivning att hon känner sig trygg och så att ingen utomstående kan höra samtalet. Det är direkt olämpligt att fråga om våld då följeslagare är närvarande. Lyssna och bekräfta Då kvinnan bejakar att hon utsatts för våld bör hon få frågan om hon vill berätta vad hon varit med om. Det är viktigt att låta henne ha kontroll och känna att hon själv väljer att berätta. Att få frågan och få möjlighet att berätta kan i sig vara läkande. Om hon väljer att berätta så är det mest väsentliga att LYSSNA, inte ifrågasätta utan visa att man tror på det hon säger och ge henne skuldbefrielse. Det görs genom att tala om att hon utsatts för ett brott och att det inte är hennes fel. Om inte kvinnan blir bekräftad kan mötet upplevas som ett nytt övergrepp och vården har utsatt henne för ett lidande istället för ett läkande. 9

10 Använder vid behov tolk Kvinnan bör få frågan på ett språk hon förstår varför auktoriserad tolk bör anlitas i de fall hon inte behärskar svenska. Kvinnan ska godkänna tolken. Använd aldrig barn eller medföljande person som tolk, oavsett vem denne är. Att agera I den lokala rutinen bör finnas nedskrivet hur personalen ska agera när en kvinna bekräftar att hon utsatts för våld av en man. Det bör finnas beredskap att agera både vid en akut misshandel och vid en icke akut händelse. Nedan följer en beskrivning på hur man kan göra när hon berättat om sina upplevelser. Fråga om det är okey att du informerar henne om vilken hjälp det finns att få på vårdcentralen och i samhället. Föreslå aldrig familjeterapi vilket kan öka riskerna för kvinnan! Erbjud kontakt med kurator, psykolog eller vid behov psykiatrin Erbjud kvinnan att få träffa en läkare för vård och ställningstagande till det allmänna hälsotillståndet, en bedömning av eventuell sjukskrivning m.m. Uppmuntra till polisanmälan Det är också viktigt att ge information om olika reaktioner och symptom som kan uppkomma till följd av att ha utsatts för våld och hur det kan hänga ihop med hennes hälsoproblem Gör en anmälan till socialtjänsten om kvinnan har barn När det gäller barn som upplever våld i hemmet är hälso- och sjukvårdens uppdrag att handla utifrån barnkonventionen samt göra en anmälan till socialtjänsten. Barn har begränsade möjligheter att föra sin egen talan. Alla verksamheter som bedriver vård på uppdrag av landstinget har därför till uppgift att införliva FN: s konvention om barns rättigheter, den s.k. barnkonventionen. Bemötandet av barn ska genomsyras av respekt för barnet och ett helhetsperspektiv. Utsatta barn ska särskilt uppmärksammas och ges stöd. Lyhördhet i mötet gäller alla barn även barn som är närstående. Till barnkonventionens grundläggande principer hör att alla barn har samma rättigheter, att barnens bästa ska vara vägledande vid alla beslut och åtgärder som rör barn samt att barn ska ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter i frågor som berör dem. Barnkonventionen innebär också att skydda barn mot alla former av psykiskt eller fysiskt våld vilket är av största vikt och ska prioriteras. Dokumentera Erbjud återbesök Samverka Lämpliga samverkanspartner är socialtjänst och polismyndigheten. Att träffas och skapa kontakt kan vara en bra början. Förslag på processindikatorer (mått) Antal kvinnor som blivit tillfrågade om våldsutsatthet Antal som tillämpar lokal skriftlig rutin 10

11 RESULTAT Vad som ska uppnås Det övergripande målet är att det ska bli ett gott möte mellan vårdpersonal och den våldsutsatta kvinnan där kvinnan behandlas som en unik person och kan berätta om det våld hon utsatts för. Genom att mötet blir sådant att kvinnan blir bekräftad, att den hon möter tror på hennes berättelse kan en läkningsprocess ta sin början. Att hon reflekterar över hur hennes livssituation påverkar hennes hälsa kan göra att hon även börja reflektera över olika handlingsalternativ. Känner sig sedd och bekräftad Att känna förtroende så att hon vågar berätta om våldet hon upplevt kan i sig vara läkande. Det kan ske om hon känner sig sedd och bekräftad både vid det första mötet och efter att hon berättat. Reflekterar över hur livssituationen påverkar hälsan När någon lyssnar på det man berättar ökar också det egna lyssnandet inåt och kan göra att man börjar reflektera över sin situation. En våldsutsatt kvinna kan få upp ögonen för att hon utsätts för brott och hur det hon upplevt påverkar hur hon mår. Genom lyhördhet och uppmuntran stärks kvinnans förmåga att ändra sitt liv. Känner hopp Genom att lyssna på kvinnan, bekräfta henne och uppmuntra henne kan hon börja se handlingsalternativen. Ser handlingsalternativ Genom att lyssna på när kvinnan berättar om det hon varit med om, får hon bekräftat att det är ett brott hon utsatts för, när vi säger det. Genom skuldbefrielse och bekräftelse kan hon få ett mål och energi till att förändra sitt liv. Genom ett tillåtande klimat och en icke-dömande attityd känner sig kvinnan respekterad och vill ha inflytande. När hon fått hjälp med att verbalisera sin livssituation och känner sig befriad från skamkänslor stärks hennes förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och bestämma de mål hon önskar och en förändring av nuvarande situation med vårdpersonalens stöd. Den ökade kontrollen kan leda till en förändrad attityd till sig själv och/eller sin situation. När vi i det bekräftande samtalet speglar patienten ökar förutsättningen för en individualiserad vård och omvårdnad. Patienten upplever sig inte som ett fall utan stärks också i sin uppfattning av att vara unik om vi hjälper henne att medvetandegöra sig om sina livsmål, förmågor och omständigheter. Att stödja patientens egna resurser gör henne handlingsberedd, hon får tilltro till sin egen förmåga och vilja att förändra. Förslag på processindikatorer (mått) Hur ser kvaliteten ut på vårdcentralen? Antal kvinnor som uttrycker hopp Antal kvinnor som ser handlingsalternativ Antal patienter som är nöjda med bemötandet (Patientnöjdhetsenkäten). 11

12 Referenser Arnell, Ami, Ekbom, Inger (2006). och han sparkade mamma möte med barn som bevittnar våld i sina familjer. Stockholm: Rädda Barnen. Barnkonventionen. Tillgänglig: (100518). Campbell, Jasquelyn (2002). Health consequences of intimate partner violence. Lancet, vol. 359, ss Chang Judy, Decker Michele, Moracco Kathry, Martin Sandra, Petersen Ruth, Frasier Pamela (2005). Asking about intimate partner violence: advice from female survivors to health care providers. Patient Education and Counseling, vol. 59:2, ss Fridell, Solvej (1998). Rum för vårdens möten om utformning av fysisk vårdmiljö för god vård. Stockholm: Kungliga Tekniska Högskolan. Holm, Ulla (2001). Empati att förstå andra människors känslor. Stockholm: Natur och kultur. Kernic, Mary, Wolf, Marsha, Holt, Victoria, McKnight, Barbara, Huebner, Colleen, Rivara, Frederick (2003). Behavioral problems among children whose mothers are abused by an intimate partner. Child Abuse & Neglect, vol: 27, ss Krantz, Gunilla & Östergren, Per-Olof (2000). The association between vicitmisation and common symptoms in Swedish women. Journal of Epidemiology Community Health, vol: 54, ss Lundgren, Eva, Heimer, Gun, Westerstrand, Jenny, Kalliokoski, Anne-Marie (2001). Slagen Dam. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer. McFarlane, Judith, Groff, Janet, O Brien, Jennifer, Watson, Kathy (2003). Behaviours of Children Who Are Exposed and Not Exposed to Intimate Partner Violence: An Analysis of 330 Black, White, and Hispanic Children. Pediatrics, vol: 112, ss NANDA International (2011). Omvårdnadsdiagnoser enligt NANDA definitioner och klassifikationer Lund: Studentlitteratur. Nationellt centrum för kvinnofrid (2010). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Uppsala: NCK rapport 2010:4. Plichta, Stacey, B, Falik, Marilyn (2001). Prevalence of violence and its implications for women s health. Women s Health Issues, vol. 11:3, ss Rikskvinnocentrum (2003). Att möta kvinnor som utsätts för misshandel och våldtäkt. Ett utbildingsmaterial för hälso- och sjukvårdens personal. Uppsala Universitet. Rådestad, Ingela, Rubertsson, Christine, Ebleing, Marie, Hildningsson, Ingegerd (2004). What Factors in Early Pregnancy Indicate that the Mother Will Be Hit by Her Partner during the Year after Childbirth? A nationwide Swedish Survey. Birth, vol. 31:2, ss

13 SLSO, Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor rutiner för SLSO, Christel Wisdahl Socialstyrelsen (2002a). Barn i skuggan av våldet. Tillgänglig: (061108). Socialstyrelsen (2002b). Våldsutsatta kvinnor. Ett utbildningsmaterial för hälso- och sjukvårdens personal. Tillgänglig: (100818) Stockholms läns landsting (2003). Akut omhändertagande av misshandlade kvinnor och deras barn. Medicinskt programarbete. Fokusrapport. 13

14 CHECKLISTA för måluppfyllelse av kvalitetsindikatorer våldsutsatta kvinnor. Enhetens namn: Datum: Uppgiftslämnare: Kvalitetsindikatorer STRUKTUR Grad av måluppfyllelse På enheten finns det Ja Nej Utvecklingsplan Mandat från ledningen att arbeta med ämnet Adekvat kunskap bland personalen enligt vårdutvecklingsplanen Kontaktperso/utvecklingsansvarig Lokal skriftlig rutin Skriftligt informationsmaterial för patienter Antal: Kvalitetsindikatorer PROCESS Antal kvinnor som blivit tillfrågade om våldsutsatthet Antal som tillämpar lokal skriftlig rutin Kvalitetsindikatorer RESULTAT Antal kvinnor som uttrycker hopp Antal kvinnor som ser handlingsalternativ Antal patienter som är nöjda med bemötandet (patientnöjdhetsenkäten) Grad av måluppfyllelse Antal Grad av måluppfyllelse Antal Utvecklingsplan Utvecklingsplan Anteckningar: 14

15 EXEMPEL PÅ LOKAL, SKRIFTLIG RUTIN Ett gott bemötande av alla Samtal i enrum med kvinnan Behövs tolk? FRÅGA! JA, akut JA, Inte akut Tas om hand enligt rutin för akut händelse Barn under 18 år? Anmäl till socialtjänsten Ja Nej Behov av skydd? NEJ Vid kvarstående misstanke Erbjud information (muntlig/skriftlig) Erbjud kurator/psykolog och återbesök Dokumentera (Tänk på att rättsintyg kan komma att begäras) 15

16 16

17 OMVÅRDNADSDIAGNOSER enligt NANDA Domän 1: Hälsofrämjande Nedsatt förmåga att bevara hälsan (00099, s. 84) Nedsatt förmåga att sköta egen hälsa (00078, s. 85) Ineffektiv hantering av behandlingsråd för familj (00080, s. 97) Domän 2: Nutrition Malnutrition/Undernäring: mindre än kroppsbehovet* (00002, s. 103) Malnutrition: mer än kroppsbehovet (00001, s. 104) Domän 3: Elimination/Utbyte Diarré (00013, s. 140) Risk för motilitetsrubbning i mag-tarmkanalen (00197, s. 143) Domän 4: Aktivitet/vila Sömnsvårighet (00095, s. 147) Stört sömnmönster* (00198, s. 150) Sömnbrist (00096, s. 151) Potential för förbättrad sömn (00165, s. 153) Fatigue/Utmattningssyndrom (00093, s. 170) Domän 6: Självuppfattning Risk för hotad värdighet* (00174, s. 226) Känner hopplöshet* (00124, s. 227) Identitetsstörning* (00121, s. 228) Risk för ensamhet* (00054, s. 230) Potential för ökad kontroll (00187, s. 231) Känner maktlöshet* (00125, s. 232) Risk för känsla av maktlöshet* (00152, s.234) Potential för förbättrad självbild (00167, s. 235) Situationsbetingad svag självkänsla*(00120, s. 236) Långvarigt svag självkänsla* (00119, s. 237) Risk för situationsbetingad svag självkänsla* (00153, s. 240) Domän 7: Roller och relationer Brister i föräldraskap* (00056, s. 250) Potential för förbättrat föräldraskap (00164, s. 253) Risk för brister i föräldraskap (00057, s. 254) Risk för försämrad föräldra-barnanknytning (ooo58, s. 256) Dysfunktionella familjerelationer (00063, s. 257) Förändrade familjerelationer (00060, s.260) Potential för förbättrade familjerelationer (00159, S.261) Amningssvårighet (00104, s. 263) Potential för förbättrade relationer (00207, s. 266) Brister i rollutförande (00055, s. 267) Domän 8: Sexualitet Sexuell dysfunktion* (00059, s. 272) Risk för störd mamma-barninteraktion (00209, s. 278) 17

18 Domän 9: Stresshantering/Stresstolerans Posttraumatiskt syndrom (00141, s. 283) Risk för posttraumatiskt syndrom (00145, s. 285) Syndrom efter våldtäktstrauma (00142, s. 286) Ängslan oro* (00146, s. 289) Dödsångest* (00147, s. 292) Riskbenäget hälsobeteende (00188, s. 295) Defensiv stresshantering (00071, s. 300) Otillräcklig stresshantering i familj* (00073, s. 303) Inneffektiv stresshantering* (00069, s. 304) Potential för förbättrad stresshantering (00158, s. 307) Potential för förbättrad stresshantering i familj (00075, s. 309) Ineffektivt förnekande (00072, s. 310) Rädsla (00148, s. 313) Sorgearbete (00136, s. 315) Nedsatt förmåga till återhämtning* (00210, s. 321) Potential till förbättrad förmåga till psykisk återhämtning (002129, s. 323) Risk för nedsatt förmåga till psykisk återhämtning (00211, s. 326) Stressöverbelastning (00177, s. 329) Domän 10: Livsprinciper Potential för ökat hopp (00185, s.342) Potential för ökat andligt välbefinnande (00068, s. 343) Beslutskonflikt (00083, s. 344 Domän 11: Säkerhet/skydd Risk för skada* (00035, s. 366) Självskadebeteende (00151, s. 379) Risk för självskada (00139, s. 381) Risk för självmord ( 00150, s. 383) Risk för våld mot sig själv (00140, s. 387) Domän 12: Välbefinnande Potential för ökat välbefinnande (00183, s. 406) Nedsatt välbefinnande (00214, s. 408) Kronisk smärta (00133, s. 412) Social isolering (00053, s. 413) 18

19 DET HÄR ÄR CeFAM Vi är Sveriges största utvecklings-, utbildnings- och forskningscentrum inom allmänmedicin och bland de största i Europa. Vi arbetar för att göra en bra primärvård bättre. Verksamheten är ett samarbete mellan Karolinska institutet och Stockholms läns landsting Läs mer på Stockholms läns landsting 19