IDROTTSMEDICIN och GOLF Örenäs Slott, Glumslöv, augusti Svenska Golfförbundet

Transkript

1 IDROTTSMEDICIN och GOLF Örenäs Slott, Glumslöv, augusti 1998 i arrangemang av Svenska Golfförbundet och Rhône-Poulenc Rorer AB Box Helsingborg Telefon Telefax GOLF IS SAFE, FUN, RECREATIONAL AND A COMPETETIVE SPORT. Sammanställt av Björn Engström, Med dr, Tipskliniken

2 2 IDROTTSMEDICIN och GOLF Örenäs Slott, Glumslöv, augusti 1998 Föredrag: Sida Golfskador - Epidemiologi 3 Sten Forsberg, Läkargruppen Lidingö, Stockholm Förbundsläkare, SGF Golfsvingen teori/praktik 4 Gunnar Mueller, Golf professional PGA Ryggen, golfarens achilleshäl? 5 Leif Swärd, Ort. klin, Sahlgrenska Universitetssjh/Östra, Göteborg Ytterlägesbelastning i ländryggen hos golfspelare 6 Inge Dahlberg, Sjukgymnast, Idrottshälsan i Skåne, Lund Skuldran 8 Björn Engström, Tipskliniken, Karolinska Institutet, Stockholm Bitr. Förbundsläkare, SGF Armbågen 10 Per Renström, Tipskliniken, Karolinska Institutet, Stockholm Handleden-Handen 12 David Haffajee, Cityklinken, Lund Knäleden 13 Fredrik Nyqvist, Sekt f Idrottsmedicin, Ort klin, MAS, Malmö Fysiologi - Spela golf för hälsans skull 16 Gi Magnusson, Idrottshögskolan, Stockholm Syreförbrukning vid gångarbete med olika viktbelastning 18 Peter Foxdal, Inst. Med. Näringslära, Karolinska Institutet, Huddinge Registrering av golfskador i samband med Scandinavian Masters Lars Jonsson, Ort klin, St Görans sjh, Stockholm Mental-rörelseträning 21 Elsa Johansson, Sjukgymnast, Golfgymnasiet Klippan/Perstorp Workout your swing 23 Jessica Parnevik Muth, Sjukgymnast, Henry Ford Medical Center, USA Golf idealisk idrott vid Cystisk fibros? 24 Margareta Sahlberg, Sjukgymnast, Sahlgrenska Universitetssjh/Östra, Göteborg Poster: Golfskador och Golfsvingens biomekanik 25 Katarina Grinell, Sjukgymnast, Assisterande landslagskapten i golf

3 3 Golfskador - Epidemiologi Sten Forsberg, Leg läk, Läkargruppen Lidingö. Förbundsläkare Svenska Golfförbundet Golf är idag en av världens största idrotter, mer än 47 miljoner människor i närmare 100 länder spelar golf. I USA finns det c:a 25 miljoner golfare, 12 miljoner i Japan samt 2 miljoner i Storbritannien. Svenska Golfförbundet instiftades 1904, 1982 fanns det golfare i Sverige, 15 år senare är vi över I Sverige är 69 % av golfarna män och 18 % är juniorer (under 22 år) (1). Den svenske golfaren har i genomsnitt spelat golf i 8.4 år, ett handicap på 27.2 och spelar håls ronder/år (2). Trots att golf är en så stor idrott finns relativt få rapporter om skador inom sporten. De första rapporterna kom visserligen redan i slutet av 1800-talet, men de innehöll enbart fallbeskrivningar om olika mer eller mindre allvarliga olyckstillbud (ögonskador, skallskador etc). Det är först under senare år som enkätundersökningar gjorts och i samtliga av dessa undersökningar visar det sig att skadefrekvensen är låg, att det är få som får allvariga skador och att det är få som behöver göra längre uppehåll eller sluta spela. Det är framförallt ryggen, armbågarna samt handlederna som drabbas av skador. I de olika undersökningarna är det emellan % ryggskador, % armbågsskador samt 8-11 % handledsskador (2, 3, 4). Professionella golfspelare har ett något annorlunda skadepanorama jämfört med medelgolfaren. Skickliga golfare har bättre teknik och därför får de färre ryggbesvär men pga överbelastning fler handledsskador (2, 4). Kvinnliga golfare får mer besvär med armbågarna (2, 3, 4). Utländska undersökningar visar att upptill 57 % av de intervjuade uppgav skador eller besvär pga golfspel (3, 4) men i dessa undersökningar var svarsfrekvensen under 50 %. En svensk undersökning (2) visar att skadefrekvensen är låg, 7.3 % (svarsfrekvens 76.7 %, män 9 %, kvinnor 5 %). Skaderisken beräknades till 0.13 (antal skador/spelare/år) och skadeincidensen till 1.3 (antal skador/spelare/1000 timmar golf). Överansträngning (42 %), svingproblem (34%)är de vanligaste orsakerna till besvären. 5 % av skadorna uppstod av att spelaren träffades av en golfboll (för det mesta i huvudet), vilket dock ej gav några allvarligare komplikationer. Det var flera gånger som spelarna träffades av sin egen boll. Referenser 1. Modie P, Golflexikon, Bra Böcker, Allander E, Forsberg S, Golfskador i Sverige 1996, Opublicerade data. 3. Batt ME, A survey of golf injuries in amateur golfers British Journal of Sports Medicine 1992;26: McCaroll JR, The frequency of golf injuries. Clinics in Sports Medicine 1996;15(1):1-7

4 4 Golfsvingen - teori/praktik Gunnar Mueller, Golf professional, PGA En video visas där Dylan sjunger "Restless Farewell" för Sinatra, därför att i texten finns orden:"a false clock tries to tick out my time, to disgrace, distract and bother me. And the dirt of gossip blows into my face. And the dust of rumours covers me. But if the arrow is straight and the point is slick. It can pierce through the dust no matter how thick." Golfsvingen och golfspelet är inget nytt. Nya rön och sätt att beskriva svingen är ofta variationer på samma tema. Många gamla idéer är inte fel bara för att de är framförda på ett ålderstiget sätt - vilket inte minst Ben Hogan visat med sin sving. Golfsvingen bygger på rörelse. någon form av rotation kring ryggraden med händerna som ett fungerande gångjärn. Kroppsrörelse och kraft plus centrifugalkraft ger de långa slagen längd och precision. Svingradien är en arm plus klubban, i baksvingen den ena armen och efter träffen den andra. Man härleder uppställningen och greppet ur svingrörelsen. Liksom alla bollsporter har fotarbetet betydelse. Baksvingen påbörjas via en forward press och klubban svingas till ytterläge tack vare greppets beskaffenhet och den svingkraft som uppstår ur kroppsrörelsen. Bakre underbenet och foten håller baksvingen i balans och bygger på spänning (spänst). En lodrät ryggrad vrider sig lättare än en vågrät. I själva träffen är en stor del av kroppen riktad klart vänster om där den var innan svingen startade (kroppen driver armarna som driver klubban) och här har vi embryot till närspelets ideala startposition. Närspelet kräver mindre kraft och mer kontroll och med sparsamma rörelser med kroppen, man behöver t.ex. inte föra över vikten speciellt långt i baksvingen, kan man få oerhörd precision om kroppen alstrar den kraft som behövs och inte "handledssnärten". Närspelsgreppet skiljer sig från "långspelsgreppet". Den övre handen är som ett gångjärn i långspelsgreppet och som en förlängning av klubban i närspelsgreppet. Vilande mot hypothenar resp liggande mitt på hypothenar. I och med att kroppen är "öppen" i närspelet blir det naturligt för kroppen att låta klubban följa bollen mot målet istället för att smita runt kroppen. Jag vill nämna ungdomens motvillighet till strapatser och deras förvånansvärda stelhet i kroppen. Att ha en mjuk smidig kropp som man behärskar ser jag som ett måste innan man börjar styrketräna. God kondition hjälper svingen att fungera under lång tid samt borgar för bra funktion i hjärnkontoret. "Skallskador". Bra sulor i skorna har räddat mig i sista sekunden från fotproblem, som antagligen i förlängningen kan ge ryggproblem och ett slut på golfäventyret. Jag vill också nämna de fysiskt handikappade och deras i stort sett oändliga förmåga. Golf är en sport som inte fordrar en enda till bristningsgränsen belastad kroppsdel. Golf är.. - en test av skicklighet och nerv av inre och yttre styrka av fantasi och flexibilitet av kondition och omtanke - ett äventyr en naturupplevelse - en tillflyktsort av sportmanship - friskvård utan motstycke - individuell aktivitet i vänners gemenskap. Golfen i sig har egenskaper som positivt kan påverka människan (ungdomen)

5 5 Ryggen - golfarens akilleshäl? Leif Swärd, Docent, Ort. klin, Sahlgrenska Universitetssjh/Östra, Göteborg Den moderna idrotten är under ständig utveckling. För närvarande mot att barn startar sitt idrottande i organiserad form i allt yngre åldrar. Det är därför av stor vikt att vi skaffar oss kunskap om de speciella omständigheter som gäller för den växande människan. Ur ortopedisk synvinkel har jag studerat den växande ryggraden och framförallt de skador som elitidrott kan medföra dock ej specifikt golf. Ryggradens kotkroppar, diskar och angränsande ligament utvecklas från chorda dorsalis. Kotbågarna anläggs separat och "smälter" samman med respektive kotkropp vid 3-6 års ålder. Varje kotkropp har två tillväxtzoner en upptill och en nedtill, i direkt anslutning till disken (mellankotskivan). Diskens anulus fibrosus fäster, hos den växande, i kotkroppens ringapofys. Denna ringapofys "smälter" samman med kotkroppen vid års ålder. Det är således först vid denna ålder som disken har en benförankring till kotkroppen. Diskbråck tolkas oftast som ett brott i anulus fibrosus där material från nucleus pulposus (diskens kärna) kommit i kontakt med en nervrot vilket i sin tur ger upphov till utstrålande smärta (ischias). Hos den växande individ är ringapofysens infästning i kotkroppen sannolikt betydligt svagare än anulus fibrosus. Vid en överbelastning är det därför vanligare att man får ett bråck in i kotkroppen, intraspongiös diskherniering (Schmorl s knuta) eller en apofysskada. Då en växande individ drabbas av ischias bör man därför be röntgenläkaren att förutom diskbråcket även leta efter en avlöst ringapofys. Då en disk skadas leder detta till ett förändrat tryck över intilliggande kotkroppars tillväxtzoner vilket i sin tur leder till en tillväxtstörning. Man kan se kilformade, breddökade och tillplattade kotkroppar i anslutning till diskar som skadats tidigt i livet liknande dem som Scheuermann beskrev En annan känd idrottsrelaterad ryggförändring är spondylolys - spondylolisthes. Spondylolys, som allra vanligast noteras i 5:e ländkotans kotbåge, tolkas av de flesta som resutat av en stressfraktur. Spondylolys förekommer i ca 5 % av normalbefolkningen. medan det i studier bland individer i ryggbelastande idrotter har rapporterats om frekvenser mellan %. Riskmoment i golf är sannolikt kombinationen lordosering i ländryggen sammankopplad med den rotation som kotpelaren genomgår i samband med svingrörelsen. Belastningen på facettlederna kotbågarna och diskarna kan i denna situation sannolikt vara betydande. Studier på detta skulle naturligtvis vara av utomordentligt stort värde. Referenser Clinics in Sports Medicine, Vol 15, 1996 "Golf Injuries".

6 6 Ytterlägesbelastning i ländryggen hos golfspelare Inge Dahlberg, leg. sjukgymnast, Idrottshälsan i Skåne, Lund. Kliniskt segmentell hypermobilitet och därigenom ytterlägesbelastning i ländryggen är en vanlig orsak till ryggbesvär hos golfspelare. En individuell funktionell analys av varje spelare och hans golfsving är nödvändig, för att upptäcka orsaken till varför rörelsen är ofunktionell och ur ryggsynpunkt felaktig. Sacrums ställning och dess position, i förhållande var tyngdpunkten faller, styr hur rörelseuttaget i columna sker. Det är därför viktigt att i alla faser av golfsvingen analysera position, tyngdpunkt samt att rörelseuttaget i columna är fysiologiskt. Om detta kan ske tillsammans med spelarens tränare kan man redan här göra eventuella förändringar i svingen som gynnsamt kan påverka en felaktig rörelse. Rörligheten i columna sker i en kombination av olika rörelseuttag. Det sker egentligen ingen rörelse unikt i ett enda segment, utan vid en normal rörelse fördelas rörligheten över flera segment. Detta är en fördel då belastningen kan fördelas över flera segment och därigenom minska belastningen på varje individuell länk. Det kan också medföra en nackdel med intilliggande segmentell stelhet, då det medför ökad belastning över det hypermobila segmentet, som då får kompensera de intilliggande hypomobila segmentets orörlighet. Vid den kliniska undersökningen är det därför också viktigt att även undersöka intilliggande leder såsom höften, thoracolumbala övergången och övriga lumbala segment för att upptäcka eventuell hypomobilitet. Det kan alltså vara indicerat med mobiliseringsbehandling av intilliggande stela segment och leder för att på så sätt minska belastningen på det lokalt hypermobila segmentet. Då man vid klinisk segmentell hypermobilitet har svårt att under fysiologisk belastning bibehålla det optimala läget mellan ledytorna på grund av en ofysiologisk rörelseaxel är det av största vikt att man muskulärt försöker kompensera detta. En väldigt stor del av ryggmuskulaturens funktion är just postural, d.v.s justera och upprätthålla önskad position när den rubbas - oftast p.g.a. gravitationen. Monosegmentellt innerverad muskulatur i lumbalcolumna, (m. intertransversus och m. multifidus), är stora proprioceptiva givare med ett högt innehåll av muskelspindlar i jämförelse med polysegmentell innerverad muskulatur (1). Man har funnit störd proprioception hos patienter med ländryggsbesvär (2). Även andra forskare (3) menar att just proprioceptionsträning är viktigare än ren styrketräning i rehabliteringen av ledskador. Den muskulatur som förefaller ha den viktigaste stabiliserande funktionen i ländryggen är m. multifidus (4). M. multifidus är också den muskulatur som har bäst momentarm och bäst förmåga att stabilisera, motverka och dra tillbaka rotation, paradoxalt nog både kontralateral och ipsilateral rotation. Själva rotationen i lumbalcolumna sker som en indirekt rörelse till följd av rotation av thoracalcolumna, som framför allt roteras av de sneda bukmusklerna, eller till följd av en tyngdpunktsförflyttning av benen och bäckenet. Att jämföra med en golfsving. Övrig muskulatur i m. erector spinae är polysegmentellt innerverad. Den verkar, genom sitt ursprung från framför allt thoracalcolumna och sitt fäste via senaponeuroser på sacrum och iliumkanten, som en bågsträng över lumbalcolumna. Detta innebär att muskulaturen drar lumbalcolumna i mera lordos och ett redan hypermobilt extenderat segment hamnar ytterligare i hyperextension. Detta innebär också via aktiv insuffiens försämrad möjlighet för m. multifidus att stabilisera ländryggsegmentet.

7 7 Vad avser magmuskulaturens funktion har forskning från Australien (5) visat att m. transversus abdominis vara den mest betydelsefulla för stabilisering av ländryggen. Den har en anticipatorisk postural funktion som har försvunnit eller är fördröjd vid ländryggsbesvär. Även annan forskning har visat ett förändrat aktiveringsmönster av magmusklerna vid kroniska ländryggsbesvär (6). Avslutningsvis har muskulaturen som stabiliserar bäcken och nedre extremiteten största betydelse för positionen av sacrum under en svingrörelse. I rehabiliteringen är det därför viktigt att analysera funktionen och träna upp av densamma för att få en optimal förutsättning för en riktig rörelse i ländryggen. Exempel på träningspositioner för patienten och hur man kan successivt stegra i belastning kommer att visas. Referenser 1. Bogduk N och Twomey L, Clinical Anatomy of the Lumbar spine, Churcill Livingstone, Parkhust et al, Jospt, 19: , Sjölander P och Johansson H, Sensory endings in ligaments: response properties and effects on proprioception and motor control. Ligaments and ligamentopathies Ed. L Yohia Springer Verlag, New York. 4. Sihvonen T, Low Back Pain, Paraspinal EMG and Forgotten Dorsal Rami, doktorsavhandling vid universitetet i Kuopio, Finland. 5. Hagdes P och Richardson C, Inefficient muscular stabilisation of the lumbar spine associated with low back pain: A motor control evaluation of the transversus abdominis, Spine, 21: O Sullivan, Twomey et al, Altered abdominal muscle recruitment in patients with chronic back pain following a specific exercise intervention. Jopst, 27: , 1998.

8 8 Skuldersmärtor vid Golfspel Björn Engström, Med dr, Tipskliniken, KI, Sekt f Idrottsmedicin, Ort klin, Karolinska sjh Bitr. Förbundsläkare, Svenska Golfförbundet Skuldersmärtor är relativt vanligt inom golfen (2, 5, 8). Bland de olika anatomiska lokalisationerna kommer skuldran som fjärde vanligaste och representerar ca.10% av skadorna (Tabell 1). Skadefrekvensen är dock betydligt lägre än hos så kallade overhead athlete som exempelvis simmare (66%), vollybollspelare (44%) och spjutkastare (29%) (5). Tidigare studier har visat att arbete med armarna i eleverat läge hos overhead athlete medför ökad risk för skador (4). Jämfört med tidigare nämda idrotter kräver golfsvingen ej någon extrem abduction eller extrem rotation i skuldran, vilket medför lägre skadefrekvens än väntat trots att armarna arbetar ovanför axelplanet både i början och slutet av svingen. Tabell 1. Golfskador lokaliserat till skuldran i olika studier Professionella Amatörer PGA(8) LPGA(8) PGA Seniors(5) Män(8)USA Kvinnor(8)USA Män+Kvinnor(2)Sverige 11.4% 7.5% 7.7% 11.0% 16.1% 7% Överbelastning är den vanligaste orsaken till golfskador. En professionell golfare svingar kanske 2000 gånger eller mer under en vecka (5). Även om vävnaden hos dessa spelare är tränade för denna rörelse, kan vävnaden under vissa perioder utsättas för en belastning som överstiger vad den tål dvs vävnaden bryts ner snabbare än den byggs upp. Hos amatörgolfaren kan, i ambitionen mot lägre hcp, en plötslig överbelastning lätt ske när träningen intensifieras. Hos en höghandicapare kan även en dålig svingteknik eventuellt medföra att en vissa muskelgrupper överbelastas till följd av ständig hög anspänning. Andra orsaker till skulderbesvär kan vara en tidigare skada som golfaren ådragit sig i annat sammanhang exempelvis en främre axelluxation hos en ishockeyspelare som senare gör sig påmind i golfsvingen. Etiologi och Klinisk undersökning Hos yngre och äldre spelare skiljer sig grundförutsättningarna. Den äldre spelaren har oftare degenerativa förändringar som vid belastning kan ge upphov till besvär. Degenerativa förändringar börjar hos vissa från ca. 35 års ålder och blir sedan alltmer frekvent i populationen (1, 5, 10). Förändringarna kan vara acromioclavicular(ac)-leds artros, exostoser, rotator cuff degeneration mm. som till följd kan ge förträngning av subacromiella rummet. Hos den yngre spelaren kan ett kraftigt ökat ledglapp vara en negativ faktor (4) som pga repetetiv belastning kan utvecklas till en instabil skuldra. Det är framför allt den ledande axeln (axeln som pekar mot bollen i baksvingen) som oftast skadas. På toppen av baksvingen är den ledande armen i maximal horisontell adduction. Denna rörelse stressar den acromioclaviculära leden (7) och/eller det subacromiella rummet vilket kan ge upphov till AC-leds inflammation respektive impingement. Den horisontella adductionen kan simuleras med den kliniska test som kallas cross-body test (Bild 1). Vid follow-through, i slutet av golfsvingen, kommer den ledande armen i abduction-extension-utåtrotation vilket motsvarar den kliniska test som kallas apprehension test (Bild 2). Denna test är ofta positiv om det föreligger en främre skulderinstabilitet.

9 9 Bild 1 Bild 2 För den andra armen/skuldran (=icke ledande) gäller det omvända förhållandet d.v.s. att den på toppen av baksvingen kommer i abduction-extension-utåtrotations ställning samt vid follow-through kommer i horisontell adduction. Hos den yngre spelaren med skulderbesvär får man i första hand misstänka en instabilitet som orsak till besvären. Om smärtan är lokaliserad dorsalt i humeroscapulära ledspringan kan orsaken vara att rotatorcuffen kommer i kläm pga den främre instabiliteten (5). Behandling Vid behandling av ovanstående skador måste den grundläggande orsaken analyseras och därefter specifik behandling insättas. Hos yngre spelare där instabilitet är vanligaste grundorsak är det alltid viktigt att se över muskelstatus. Man bör initialt påbörja stabiliserande muskelrehabilitering i form av progressiv styrkträning av rotatorcuff (11) och interscapulär muskulatur (6) samt även de stora muskelgrupperna runt skuldran som exv. pectoralis major och latissimus dorsi (3). Om denna typ av rehabilitering ej visas tillräcklig och en påvisbar instabilitet föreligger kan stabiliserande operation bli aktuell (9). Hos äldre spelare med impingement prövas initialt antiinflammatorisk medicinering samt progressiv styrkerehabilitering inom smärtfritt område. Om denna terapi ej är framgångsrik kan nästa steg vara en operativ subacromiell decompression. Referenser 1. Brewer BJ: Aging of the rotator cuff. Am J Sports Med 7: , Forsberg S: Unpublished data Jobe FW, et al.: Rotator cuff function during a golf swing. Am J Sports Med 14: , Jobe FW, Pink M: The athlete's shoulder. J Hand Ther 7: , Jobe FW, Pink M: Shoulder pain in golf. Clin Sports Med 15: 55-63, Kao JT, Pink M, Jobe FW, et al.: Electromyographic analysis of the scapular muscles during a golf swing. Am J Sports Med 23: 19-23, Mallon WJ, Colosimo AJ: Acromioclavicular joint injury in competitive golfers. J South Orthop Assoc 4: , McCarroll JR: The frequency of golf injuries. Clin Sports Med 15: 1-7, Montgomery WHr, Jobe FW: Functional outcomes in athletes after modified anterior capsulolabral reconstruction. Am J Sports Med 22: 352-8, Ogata S, Uhthoff HK: Acromial enthesopathy and rotator cuff tear. A radiologic and histologic postmortem investigation of the coracoacromial arch. Clin Orthop 39-48, Pink M, Jobe FW, Perry J: Electromyographic analysis of the shoulder during the golf swing. Am J Sports Med 18: , 1990

10 10 Armbågsskador i samband med golfspel Per Renström, Professor, Tipskliniken, KI, Sekt f Idrottsmedicin, Ort klin, Karolinska sjh Risken för skador i samband med golf är ganska liten även om en del överbelastningsskador förekommer. En golfspelare slår bollen i genomsnitt 50 ggr under en 18-hålsbana eller ggr eller mer under en träningslektion. Hastigheten av klubbhuvudet innan den träffar bollen kan uppnå 160 km/tim. Dessa siffror antyder att det finns risker för överbelastningsproblem. Armbågsskador föreligger i 67% hos professionella golfspelare (4). Hos amatörer beskrivs armbågsskador förekomma i en frekvens av 21,8% (2, 5),13,1% (3) och 19,2% (1). De vanligaste skadorna som uppstår i armbågen är lateral och medial epikondylit eller rättare sagt lateral eller medial tendinos vid den respektive laterala och mediala epicondylen. Lateral tendinos förekommer vanligare i vänstra armen som är den ledande armen för högerhänta golfspelare. Denna skada kan uppstå vid ett plötsligt våld eller upprepad kraftig koncentrisk muskelaktivitet av extensor carpi radialis. Risken för denna skada ökar om handgreppet för golfklubban är för hårt eller om handledsaktiviteten är för stor. Medial tendinos som ofta kallas för golfarmbåge sker i den högra armen hos en högerhandad golfspelare efter upprepade överdrivna muskelkontraktioner. Upprepad valgus stress mot armbågens mediala mjukdelar och mängden handledsflexion och pronation under golfsvingen kan bidra till dessa besvär. Ett plötsligt kraftigt motstånd kan ske under svingen. Vid denna typ av våld sker en uttöjning av handledsflexorerna som fördelar en onormalt hög tension till den mediala epicondylen. Ett exempel på detta är när klubbhuvudet slår in i marken och ger en divot vid bollträffen. Prevalensen av medial och lateral tendinos är lika hos manliga och kvinnliga golfspelare. Man har tidigare trott att medial tendinos är vanligare än lateral i golf men nyare siffror antyder att de laterala besvären är vanligare. Lateral tendinos involverar primärt extensor carpi radialis brevis senan och muskeln och sekundärt extensor digitorum communis. Dessa är två sen- muskelsystem som fäster i den laterala epikondylen men som har som funktion att dorsalflektera i handleden. Diagnosen sätts vid motståndstest vid dorsalflexion av handleden varvid smärtor upplevs över laterala epikondylen. Detta antyder då skada på extensor carpi radialis brevis. Om man försöker dorsalflektera långfingret och detta ger smärta i laterala epikondylen antyder detta att en del av extensor digitorum communis är inblandad. Smärtan förläggs till laterala epikondylen som också är palpationsöm. Dessa skador är ofta präglade av degeneration, d v s förändringar i kollagenet som utgör sensubstansen som fäster i benet vid laterala epikondylen. Mycket ringa inflammation föreligger vid dessa skador om än något runt om infästningen av senorna. Behandlingen innefattar i första hand undvikande av aktiviteter som ger armbågsbesvär. I andra hand ingår målinriktad träning inkluderande stretching och styrketräning. Vid kroniska tillstånd använder man sig av s k excentrisk styrketräning vilket betyder att muskeln aktiveras under samtidig förlängning. Vid de kroniska tillstånden används ofta ett bandage som appliceras runt underarmens proximala del. Denna medför att senans biomekanik förändras samtidigt som den skadade inte kan ta ut maximal effekt av det skadade området. Det finns studier som visar att all form av värme har god effekt liksom akupunktur. Kortison som

11 11 framför allt är inflammationshämmande har däremot begränsad effekt. Initialt kan patienterna bli förbättrade men efter sex veckor så föreligger ingen större skillnad och långtidsresultaten är inte särskilt bra. Man skall undvika upprepade kortisoninjektioner. I de flesta fall så läker denna skada ut med aktivitetsmodifiering och träning. I enstaka fall behövs operation om den konservativa handläggningen misslyckas i 6-9 månader. Den mediala tendinosen involverar primärt pronator teres och handledsflexorerna. Smärtor anges framför allt vid palmarflexion och vid pronation mot motstånd. Undvikande av aktiviteter som gör ont liksom träning ger även här viss effekt. Operationsresultaten är ej lika bra som på lateralsidan och kan hos en del ge ulnara nervproblem. Dessa skador kan vara besvärliga och långvariga och bör behandlas med stor respekt. I enstaka fall kan ulnara nerven angripas och ger då smärta, domning och pirrande känsla från armbågen till 4:e och 5:e fingrarna. Man kan uppleva ömhet bakom den mediala epikondylen. Dessa skador behandlas i regel konservativt men i enstaka fall kan kirurgi bli nödvändigt. Överbelastningsskador i armbågen i golf kan i regel förebyggas. Golfaren bör finna ett bra grepp runt klubban och försöka hålla armbågarna avslappnade. Överdriven handledsrörelse bör undvikas. God muskelstyrka kan också förebygga dessa besvär. En god teknik bör naturligtvis eftersträvas. Armbågsproblem är ej särskilt vanliga hos spelare med god golfteknik. Referenser: 1. Thériault G, Lacoste E, Gavoury M et al: Golf injury characteristics: a survey from 528 golfers. Med Sci Sports Exerc 1996 May; 28(5): McCarroll JR, Retting AC, Shelbourne KD: Injuries in the amateur golfer. Physician Sports Med 1990;18: Batt ME. A survey of golf injuries in amateur golfers. Br J Sports Med 1992;26: McCarroll JR, Gioe TJ: Professional golfers and the price they pay. Physician Sports Med 1982;10: McCarroll JR. The frequency of golf injuries. Clin Sports Med 1996;15:1-7

12 12 Idrottsmedicin och Golf - Handleden-Handen David Haffajee Leg läk, Specialist i Handkirurgi, Cityklinken, Lund Från golfens begynnelse var den ända förebyggande åtgärden på golfbanan ett högljudligt ropande av Fore. Förebyggande åtgärder riktas idag mot ett korrekt grepp, en fysiologisk sving, prestationen och allmänna hälsotillståndet. Golfarens handled, ett kroniskt tillstånd med molande värk på insidan av handflatan orsakat av en stressfraktur genom en krok hörande till ett av carpalbenen (hamatum). Diagnosen bekräftas med en magnetkamera undersökning eftersom den kan var svår att upptäcka på en vanlig slätröntgen. Skadan kan åtgärdas genom ett kirurgiskt ingrepp. Under ett år har jag haft tillfälle att behandla 5 golfare för denna s.k. hamatumfraktur, där kroken till benet tidigare gått av under spel och inte var läkt. Sen-, eller senskideinflammation omkring handleden förekommer oftast på insidan och ovansidan av handleden. Ruptur av ett senfäste på fingrets yttersta del (droppfinger) kan också uppkomma av golfspel antingen av ett direkt slag på fingret eller ett duffat slag i marken. Valkar i händerna ses ofta på höger-, och vänster pekfingers utsida liksom på insidan av tummarna. (Dupuytrens kontraktur däremot är en ärftlig åkomma som inte har med golf att göra). Försämrad blodförsörjning till ett ben i mellanhandsskelettet (lunatummalaci) speglas av ökande smärtor och stelhet i handleden. Nervkompressioner med domningar ut i tummen, pek-, lång- och halva ringfingret (carpaltunnelsyndrom) orsakas av ett ökat tryck på en nerv mitt över handledens framsidan. Trycket på en nerv i handflatan i linje med ringfingret ger däremot stickningar i halva ringoch lillfingret (ulnaris neuropati). Två tillstånd som kan åtgärdas kirurgiskt med framgång. Hos äldre golfare finns dessutom ofta tecken på en förslitning i tummens grundled (CMC-I artros) och förslitning i de små fingerlederna (Heberdens artropati). Handen är uppbyggd för såväl styrka som precision och verkar vara anatomiskt skapat för golfspel, med 27 små ben, 8 långa böjmuskler, 10 långa sträckmuskler, 11 små muskler i handen, 4 muskler enbart i tumkudden och 2 i kudden vid insidan av handen.

13 13 Knäsymtom och golfspel Fredrik Nyqvist, Med dr, Sekt f Idrottsmedicin, Ort klin, MAS, Malmö Introduktion Hos ungefär 8% av alla golfare förekommer knäbesvär. Denna ungefärliga siffra tycks gälla både för amatörer och professionella. Frekvensökning Frekvensen av knäskador i samband golfspel tycks öka. Vad beror detta på: I Flera spelar golf II Mer fritid III Tidigare idrottsinvalider exempelvis fotbollspelare med korsbandsskador, meniskskador samt broskskador börjar ofta att spela golf. Detta medför ett ökat antal golfare med knäsymtom som egentligen inte är orsakade av golfspelet. IV Golfare med ryggbesvär rekommenderas att lägga om svingen - svajsvingen - detta ökar belastningen på knälederna. V Klubborna - ökad skaftlängd på drivern ökar belastningen på knäleden Överbelastningsskador Vad beträffar knärelaterade golfskador finns mycket litet publicerat. Den vanligaste typen av skada är överbelastningsskador: Tractus iliotibialissyndrom Femuropatellära smärtor Pes anserinusbursit Uppkomstmekanismen för dessa överbelastningsskador är dock inte alltid helt klar. Traumatiska skador Endast ett fåtal material finns presenterade. Däribland en prospektivt studie från USA (1). Följande skador finns beskrivna: Medial meniskskada Artros Lateral meniskskada Femuropatellär skada Fri kropp Patellarluxationer - traumatiska patellarluxationer finns beskrivna i samband med golfspel. Det finns även beskrivet patellarfrakturer efter genomgången främre korsbandskirurgi där patellarsena använts som korsbandsrekonstrukatat. Tidigare har det hävdats att skador i vänster knäled skulle vara vanligare hos golfspelare. Det råder dock ingen total koncesus om detta och flera prospektiva studier är nödvändiga för att utröna om så är fallet. Artros - diagnostik Röntgen Artroskopi Rosenberg 1988 presenterade i en artikel (5) värdet av att röntga knäleden med 45 graders flexion. Flera författare hävdar i sina artiklar att denna specialprojektion är viktig för artrosdiagnostik vid golfspel. Detta eftersom knäleden ofta är flekterad cirka 30 grader vid golfspel. I flera fall har man sett golfspelare med en nästan normal röntgenbild tagna på sedvanligt sätt - d v s

14 14 stående med belastning - full extension i knäleden. När samma knä röntgas med 45 graders flexion kan den symtomgivande artrosen ses (detta gäller framför allt mediala compartment). Totalplastik Flera artiklar har beskrivit hur golfare klarar av att spela golf efter genomgången knäplastik (2,3,4). I samma artikel hävdar man att knäplastik inte är något hinder för fortsatt golfspel. Patienter opererade med totalplastik i knäleden har dock mer besvär mer värkproblematik jämfört med höftplastikopererade patienter. Patienter med total plastik i vänster knäled tycks ha mer smärta under och efter golfspel jämfört med golfare som är opererade med en högersidig knäplastik. Vid efterundersökning ses även i högre utsträckning lossningstecken hos golfspelare som är opererade med vänstersidiga knäplastiker jämfört höger. The Knee Society i USA rekommenderar att man väntar med golfspel i cirka 18 veckor efter genomgången operation. I de allra flesta fall används en protestyp där bakre korsbandets funktion bevaras. Efter knäplastik ses handicaphöjning i medeltal med 4,6 slag drivelängden minskar lättare smärta förekommer hos cirka 35% av patienterna under och/eller efter golfronden. Ett hjälpmedel som ofta användes av knäplastikopererade patienter, framför allt i USA, är golfbilen. Det är dock inte helt ofarligt att framföra en golfbil (6). I denna undersökning fann man 22 skadade. De flesta av olyckorna orsakades av fall från golfbil i rörelse. Alkohol var ofta förekommande. Flera barnolyckor förekom, vid dessa förekom dock ingen alkohol!! Rekommendationer I Reducera antalet rundor samt hål per runda II Slå mer korta järn Belastningen på knäleden tycks öka vid slag med driver och vid slag med full kraft. III Lektioner - videoteknik IV Svingen - Vikten jämnt fördelat mellan fötterna - Svajtekniken undvikes - Golfare med knäbesvär får i allmänhet en mer upprätt sving med mindre knäflexion V - Öppna stansen och utåtrotera vänsterfoten Klubbor - Grafitklubbor - Seniorklubbor - Lättare klubbor med mer flex i skaften antas minska belastningen på knäleden VI Skor - Spikarna gör att förankringen till marken är fix - Sam Snead - barfotaträning - Softspikes - Gymnastikskor Minskad fixation medför mindre belastning men samtidigt kan detta dock öka antalet halkolyckor. VII Träning - Flexibilitet - Uthållighet

15 15 - Snabbhet - Styrka (dr Jobe 30 exerciser for better golf ) Referenser 1. Guten N. Knee injuries in golf. Clinics in Sports Medicine. 15(1); , Mallon WJ, Callaghan JJ. Total joint replacement in active golfers. J South Orthop Assoc 3(4);295-8, Mallon WJ, Callaghan JJ. Total knee arthroplasty in active golfers. J Arthroplasty June 8(3); , Mallon WJ, Liebelt RA, Mason JB. Total joint replacement and golf. Clinical Sports Medicine 15(1);179-90, Rosenberg TS, Paulos LE, Parker RD, et al. The forty-five degree posteroanterior flexion weight-bearing radiograph of the knee. J Bone Joint Surg Am 70: , Passaro KT, Cole TB, Morris PD, Matthew DL Jr, McKenzie WR. Golf cart related injuries in North Carolina island community Inj. Prev. 2(2);124-5, 1996.

16 16 Spela golf för hälsans skull Gi Magnusson, Med dr, Idrottshögskolan i Stockholm Bakgrund: Fysisk aktivitet är viktigt för att bibehålla hälsa och förebygga sjukdom (1), men denna kunskap räcker inte för att motivera medelålders och äldre att motionera. Golfsporten lyckas dock på ett föredömligt sätt att få vuxna och äldre att promenera långt och regelbundet. Frågan är om golf ger liknande fysiologiska effekter som kontinuerlig gångträning så som ökad kondition, sänkt viloblodtryck, minskad vikt och en förbättrad blodlipid sammansättning (2, 3), trots att en golfare endast går meters intervaller med lågintensitet? Den totala gångsträckan om ungefär 8.5 km per 18 hålsrunda kan möjligen kompensera för de korta intervallarbetet. Sedan 1992 har jag studerat golfare från 40 år och äldre ur några olika perspektiv och jag kallar det övergripande projektet för: "Golf exercise for fitness and health". Följande tre projekt är genomförda: 1. Arbetskravsanalys av golfspelet för medelålders kvinnor och män (4). 2. Fysiologiska effekter efter en säsongs regelbundet golfspel ((5) Manus). 3. Bentäthet och balans hos golfare och löpare över 70 år (Data insamlade). Resultat och kommentarer från studie två I projekt två undersöktes 56 golfare mellan 40 till 70 år före och efter 14 veckors aktivt golfspel med avseende på flera olika fysiologiska faktorer. Resultaten från mätning av kroppsvikt och andel kroppsfett, kondition och styrka presenteras här. Kroppsvikt/kroppsfett Golfarnas kroppsvikt sjönk 2.5 % (p<0.05) vilket motsvarar 1 kg. Detta kunde relateras till en 11 % (p<0.05) lägre andel kroppsfett hos en subgrupp bestående av 19 golfare. Två av golfarna gick ned 6 kg vardera på dessa 14 veckor. Majoriteten av golfarna var dock normalviktiga innan golfsäsongen. Detta ena kg om det verkligen representerar en reduktion av kroppsfett kan ha stor betydelse för att bibehålla vikten upp genom åren. Kondition Innan säsongen hade golfarna mellan 40 till 59 år en god till mycket god kondition och de mellan 60 till 70 år en mycket hög kondition i relation till vad som var förväntat för deras ålder (6). Efter säsongen hade 23 av golfarna förbättrat sin kondition något men för gruppen som helhet var konditionen oförändrad. De äldre kvinnorna ökade sin kondition med 6 % (p<0.05). De äldre männen visade en liknande tendens. Två av golfspelarna ökade sin kondition med 11 %. En av dessa spelade 99 golfrundor totalt drygt 1 runda/dag. Det var dock ingen signifikant relation mellan antal spelade rundor och konditionsökning. Styrka Golfarnas styrka i hand respektive knäextensorerna var jämförbar med genomsnittligt god styrka för motsvarande åldersgrupper (7,8). Efter golfsäsongen var styrkan oförändrad vilket innebär att golfandet upprätthåller en normal styrka men det gav ingen ytterligare styrkeökning i dessa muskelgrupper. För att bibehålla slaglängd och för att förebygga en förväntad styrkereduktion efter 65 års ålder, samt att förebygga benskörhet och förbättra balansen, kan det rekommenderas att komplettera golfspelet med styrketräning (9). Min vision är att var golfanläggning skulle ha en mindre styrketräningslokal, där golfare i olika åldrar kan träna styrka och rörlighet. Träningen skulle kunna organiseras genom att golf- och idrottstränare samarbetar med sjukgymnaster och läkare. Golfen har ännu en möjlighet att stärka sin position som förebild vad gäller träning av vuxna och äldre.

17 17 Slutsats Golf är en idrott som främjar kondition framförallt för de som är över 50 år. För att bibehålla styrka vid högre ålder bör golf kompletteras med regelbunden styrketräning. Referenser 1. Saltin B. Sedentary lifestyle: an underestimated health risk. J Int Med 1992;232: Davison, RCR, Grant S. Is walking sufficient exercise for health? Sports Med 1993;16: Porcari, JP. et al. Walking for exercise testing and training. Sports Med 1989;8: Magnusson G. Golf: exercise for fitness and health. Science and golf III, Human Kinetics 1998). 5. Magnusson G. Lev länge spela golf. Brochyr, Svenska Golfförbundet Shvartz E, Reibold RC. Aerobic fitness norms for males and females aged 6 to 75 years: a review. Aviat Space Environ Med 1990:61: Engström L-M, Ekblom B, Forsberg A, v Koch M, Seger J. Livstil Prestation Hälsa. AB Danagård Grafiska Ödeshög 1993: Borges O. Isometric and isokinetic knee extension and flexion torque in men and women aged Scand J Rehab Med 1989:21: Porter MM, Vandervoort AA, Lexell J. Aging of human muscle: structure, function and adaptability. Scand J Med Sci Sports 1985;5:

18 18 Syreförbrukning vid gångarbete med olika viktbelastning. Kan golfspel förbättra konditionen? P.Foxdal, PrevNut, Inst. Med.Näringslära, KI, Huddinge. Bakgrund: Den maximala syreupptagningsförmågan (VO 2 max) sjunker med stigande ålder vilket resulterar i en ökad risk för bl.a. hjärt/kärlsjukdom vid en nivå av ml/kgxmin. Om man ej bedriver regelbunden fysisk träning kommer man att redan vid års ålder att närma sig denna nivå och om man samtidigt ökar sin kroppsmassa 1-2 kg/år från och med 25 års ålder kommer man redan att vid års ålder att befinna sig vid denna risknivå (Fig 1). Fig 1. Det teoretiska sambandet mellan ett sjunkande VO 2 max med stigande ålder för en fysiskt inaktiv normal-viktig individ, för en fysiskt inaktiv överviktig individ och för en fysiskt aktiv individ. Data i figuren baseras på retrospektiva populationsstudier och ej på prospektiva fallstudier. För att erhålla ett förbättrat VO 2 max krävs det dock att aktivitetsnivån uppgår till minst 50-60% av VO 2 max för en otränad/sporadiskt konditionstränad individ. Således krävs det en syreförbrukningsnivå på ml/kgxmin för en individ med ett VO2max på ml/kgxmin. För oss golfspelare uppstår då frågan om denna VO 2 -nivå uppnås vid de gånghastigheter som vi motionsgolfare oftast håller vid fairwayspel? En följdfråga blir också vilken betydelse det har om man drar en golfvagn respektive använder bärbag på ryggen för att transportera klubborna i? Ur trivsel/speltemposynpunkt torde en åldersrelaterad nedgång i VO 2 max även utgöra en prestationsbegränsning eftersom gånghastigheten på fairway sannolikt begränsas av VO 2 max. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det gångtempo som medelålders (40-55 år) motionsgolfare oftast håller vid fairwayspel är tillräckligt högt för att medföra en konditionsförbättring (VO 2 max). Metod: 19 individer (11 kvinnor, 8 män), med ett genomsnittligt VO 2 max på 37.7 ml/kgxmin, av vilka 8 st spelade golf på motionsnivå genomförde 3 st gångtester på rullmatta på vanligen förekommande uppmätta hastigheter på golfbana såsom; 4.2 (4.5 tim/18hål), 5.1 (4 tim/18hål) och 6 (3.5 tim/18hål) km/tim med mätning av syreförbrukning och

19 19 hjärtfrekvens. Vid ett tillfälle fick deltagarna bära en ryggbörda motsvarande en golfbag (ryggsele) med fullt klubbset, 1.5 l vatten, bollar, paraply och extra klädesplagg (12 kg). Vid ett tillfälle bars ingen ryggbörda, vilket medförde en likvärdig syreförbrukning som vid dragande av golfvagn, och vid ett tillfälle genomfördes ett maximalt gångtest med ryggbörda för bestämning av maximal syreupptagningsförmåga (VO 2 max). Resultat och diskussion: Vid ett gångtempo motsvarande en 4.5 tim/18hål med golfvagn förelåg en genomsnittlig VO 2 förbrukning på 11.5 ml/kgxmin för kvinnorna och 12.1 ml/kgxmin för männen vilket motsvarade 33% respektive 29% av respektive grupps VO 2 max. Dessa nivåer är med stor sannolikhet ej tillräckliga för att uppnå en konditionsförbättring. Vid ett gångtempo motsvarande en 3.5 tim/18hål med golfvagn steg VO 2 förbrukningen till i genomsnitt 17 ml/kgxmin för kvinnorna och till 21 ml/kgxmin för männen vilket motsvarade 49% respektive 50% av respektive grupps VO 2 max (Fig 2). Fig 2. Sambandet mellan en ökad syreförbrukning (VO 2 ) med ökande gånghastighet hos en grupp män och en grupp kvinnor som dels burit en golfsele (blå linje) och dels dragit en golfvagn. Dessa nivåer kan ge en konditionsförbättring men troligen endast hos individer med en mycket låg aerob akapcitet. När motsvarande gångtest genomfördes med ryggsele steg syreförbrukningen med i genomsnitt 17% för bägge könen vilket medförde en ökning i maximalrelaterad VO 2 -nivå till 58% för kvinnorna och till 61% för männen. Dessa nivåer ger sannolikt en god konditionsförbätttring även hos individer med en medelgod kondition upp till nivån 40 ml/kgxmin. Slutsats: 1) Män förbrukar i genomsnitt 16% mer syre jämfört med kvinnor vid samma gångtempo vilket ur belastningssynpunkt på hjärt/kärlssystemet är till kvinnornas nackdel. Med syfte att höja belastningsnivån på hjärt/kärlsystemet bör därför kvinnor ur konditionssynpunkt uppmanas att bära sin golfbag på ryggen istället för att använda golfvagn. 2) Golfspel kan sannolikt förbättra konditionen hos utövare med ett VO 2 max lägre än 40 ml/kgxmin. En förutsättning för detta är dock att golfbagen bärs på ryggen i kombination med att ett förhållandevis högt gångtempo på ca 6 km/tim används på fairway.

20 20 Registrering av golfskador i samband med Scandinavian Masters Lars Jonsson, Leg läk, Ort klin, St Görans sjh, Stockholm Vid registreringen till Scandinavian Masters 1998, på Kungsängens Golfklubb, utdelades ett kortfattat frågeformulär om tidigare golfskador och ev. behandlingar av dessa. Åttionio proffsspelare av 155 fick vårt formulär och 39 inkom med svar. Medelåldern bland de svarande var 29,6 år (medelålder bland de skadade var 30,2 år och bland de friska 27,1 år). Spelarna hade i genomsnitt varit med på Touren i 5 år. Resultat 30 spelare rapporterade sammanlagt 57 skador (Tabell 1 och 2). Skadorna ledde till ett genomsnittligt tävlingsuppehåll på 7 veckor. Nio spelare rapporterade att de inte hade haft några skador. Den vanligaste behandlingen var sjukgymnastik (Tabell 3). Tabell 1. Skadelokalisation hos 30 spelare med 57 skador. 14 handledsskador 14 rygg- eller nackskador 9 axelskador 8 handskador 4 fotskador 3 armbågsskador 2 knäskador 2 fotledsskador 1 höftskada Summa 57 skador Tabell 2. Exempel på spelarnas egna beskrivning av sina skador. 1 frozen shoulder, 2 rotator cuff skada 2 ej invalidiserande axelinstabilitet 1 AC-ledsbesvär som ledde till lateral clavikelresektion 1 tennisarmbåge som besvärade i 2 år 1 fotledsinstabilitet som besvärade under 4 år 1 golfbollträff på handen som ledde till en månads vila 1 handledstendinit som berodde på ändring av grepp 1 ruptur av extensor carpi ulnaris sena i hand som resulterade i 3 månaders vila 1 operation av sidoligament i tumme samt arthros i tumme 1 handledsganglion som ledde till punktion 1 hade löst carpalben som behandlades med vila och ultraljud Tabell 3. Exempel på behandling som spelarna genomgått. 25 spelare fick sjukgymnastik 10 spelare fick medicin 4 spelare opererades 1 spelare behandlades med chiatzu (japansk behandlingsform)

21 21 Mental-rörelseträning Elsa Johansson, Leg.sjukgymnast, Coach golfgymnasiet Klippan/Perstorp Auktoriserad Feldenkraispedagog, Mental rådgivare Tvärfacklig meta kompetens i kommunikation och förändringsarbete TMK/NLP Nedanstående är en sammansättning av de koncept jag arbetar med i mina kurser för enskilda personer för arbetsgrupper och för min undervisning på golfgymnasiet. När vi uppnår TILLSTÅNDET peak performance får vi som bieffekt en ökad livskvalitet och kompetens även i det dagliga livet och där vi också kan bidraga med en positiv förändring i samhället. Proprioceptionen är människans sjätte sinne som gör henne medveten om kroppens läge och rörelser. Människans kroppsuppfattning bygger på information ifrån känselkropparna i leden i huden och i musklerna. Utan denna information skulle hon inte kunna känna sin egen kropp. Muskelspolarna sammanfattar informationen till nervsystemet. Muskelspolarna registrerar hur långa fibrerna är, hur mycket de tänjs och reglerar och justerar muskelns styvhet. Flest muskelspolar finns kring hals och nacke. Hur balanseras huvudet? Här kommer den mentala rörelseträningen in som balans till den fysiska träningen. Vi arbetar med långsamma rörelser i diagonaler och rotationer samt torsioner. Vi växlar uppmärksamheten på olika delar av kroppen för att hitta en enkel väg för inlärning för alla människor. Terrängen kan vara lika men kartorna olika. Andningen är givetvis central för liv och rörelser. När inre och yttre muskellager samt inre och yttre uppmärksamhet tränas på detta sätt sker en förändring i det limbiska systemet i hjärnan. Vårt känsloliv blir stabilare och vår självkänsla ökar. Vi kommer i BALANS för aktivitet. Hela människan kan tränas genom kropp och sinne för att öka självkänslan och våga lita på det beslut vi fattar och genomföra dessa med glädje och fighting spirit, och att få bollen i hål på minst antal slag, upprepade gånger. Detta tillstånd kallar vi peak performance. Frågor jag kan ställa mig inför säsongen :Tänk på den gången när jag spelade min allra bästa golf! Vad såg jag innan, under ronden? Vad hörde jag mig säga till mig själv innan, under ronden? Vilken känsla upplevde jag innan, under ronden? Är det väsentligt vad andra säger eller gör innan, under eller efter ronden? Hur besvarar jag dessa frågor när du spelar som sämst? Vad är skillnaden när jag spelar som bäst och när jag spelar som sämst? Hur viktigt är det att förändra detta? I en vas-skala ? När jag fattar detta beslut se mig själv i spegeln och säg högt. Jag Elsa beslutar mig för att förändra detta tillstånd. Hur skall jag då gå till väga? Det finns många sätt att välja på. Att träna avslappning genom att rikta uppmärksamheten till olika delar av kroppen tillsammans med andningen. Att öva mina sinnen: syn, hörsel, känsel (VAK) smak, lukt för att kunna skapa önskade framtids

22 22 upplevelser.dem integrerar jag sedan i det avkopplade tillståndet och andas med det, så att det undermedvetna arbetar för mig istället för emot mig. Den positiva känslan som kommer till mig kan jag ankra på kroppen och utnyttja som en trigger i golfspelet. Andra sinnen som jag kan träna för att öva upp medvetenheten genom rörelser är: -Vestibulära sinnesorganet med Ögon- hand rörelser. -Taktila sinnesorganet med beröring. -``Det dolda sinnet` proprioceptiva sinnesorganet med ledpositioner i rörelser. Jag strävar efter- att fatta beslut - att lita på beslutet- att ha full fokusering på uppgiften. Detta gör att jag kommer att ha större glädje av golfen. Skador kommer att minska när kropp och sinne är i balans. Att kunna förändra mitt sinnestillstånd fort Associera det som är bra för mig och dissociera de tillstånd jag inte behöver just nu. Referenser: Jorunn Sjöbakkeen/Truls Fleiner TMK (Tvärfacklig Meta Kompetens) i Kommunikation och förändringsarbete. Professor Matti Bergström neurofysiolog Professor Håkan Johansson arbetsfysiolog Professor Terry Orlick idrottspsykolog Lektor Lars-Erik Uneståhl idrottspsykolog

23 23 Workout your swing Jessica Parnevik Muth, leg. sjukgymnast, Henry Ford Medical Center, USA Det finns inte bara ett sätt att träna våra patienter och golfare. Inget sätt passar alla, utan vi har alla olika kroppsbyggnad med olika behov. Jag vill här presentera ett komplement till den träning som sker på gym. Jag tror starkt på det funktionella sättet att träna. Jag vet att man inom svensk sjukvård och inom golfen är duktig på det, men jag tror att vi kan träna ännu mer funktionellt. Tillsammans kan vi skapa en förändring. Vi behöver kontrollerade studier inom detta ämne. Jag vill poängtera vikten av att träna kroppen på det sätt som den fungerar i det verkliga livet. Det vill säga träna flera muskler samtidigt och träna i det plan man vill att kroppen sedan skall röra sig i. För det är inga garantier att muskler som tränas i ett plan är starkt i ett annat. Inom golfen är det viktigt att träna balans, tyngdöverföring, styrka och rörlighet i framför allt transversalplanet. Mest rörlighet ska komma från höften och bröstryggen. Vid minskad rörlighet i en led, kompenserar kroppen detta genom att ta ut rörligheten i närliggande leder. Det är viktigt att vi tittar på orsaken till denna kompensation, för i många fall är orsaken till smärta inte där symtomen är. Utan detta område kompenserar för något annat område som ej fungerar. Vi måste skapa oss en bild av hur musklerna fungerar funktionellt. För att få en bra bild är det viktigt att vi vet musklernas ursprung och fäste. Vet vi det, så är detta sätt att träna lika lätt som "kasper teater". Det är bara att dra lite i trådarna så får vi svaret. Det är också viktigt att vi ser kroppen som en helhet. För kom ihåg att det är ett samband mellan en axel och motsatt sidas glutealregion. Glöm ej vad coachen-hjärnan sa: "Det är viktigt att vi samarbetar och hjälper varandra, för kom ihåg att vi är ett team". För inte vill vi vara som den trötta pronerade foten som faller ihop så fort den träffar marken. Nej, det är dags vi supinerar och tar ett stort steg framåt mot golfspecifik träning. Referenser Kurser i "Chain reaction" med Gary Gray, leg sjukgymnast.