Det är min dröm att plugga vidare och bli något i framtiden. :

Transkript

1 Göteborgs universitet Sociologiska institutionen Januari 2004 Det är min dröm att plugga vidare och bli något i framtiden. : Angeredsgymnasiets elevers attityder till högskolestudier Mirzet Tursunovic

2 Innehållsförteckning INLEDNING... 3 DOKTORAND PÅ BESÖK... 4 INGÅNG I PROJEKTET... 6 BESÖK I KLASSER... 7 Årskurs ett... 7 Årskurs två... 7 Årskurs tre... 8 BESÖK FRÅN ELEVERNA... 9 ÖVRIGA AKTIVITETER... 9 ENKÄTSTUDIEN BAKGRUNDSDATA FÖRÄLDRARNAS KARAKTERISTIKA SKOLTRIVSEL KÄNNEDOM OM KURS- OCH PROGRAMUTBUDET ATT LÄSA PÅ HÖGSKOLA/UNIVERSITET ELEVERNAS KOMMENTARER ÅRSKURS ETT ÅRSKURS TVÅ ÅRSKURS TRE SAMMANFATTANDE KOMMENTARER BILAGA REFERENSER

3 Inledning Skillnaderna i övergångar till högskolor och universitet mellan studenter med tjänstemannabakgrund och studenter med arbetarbakgrund och annan etnisk bakgrund än den svenska är påtagliga. De har varit ganska stabila under en lång period trots vissa förbättringar under de senaste åren. Det är i sådana sammanhang som man talar om breddad rekrytering, d.v.s. om strävan att till högskolor och universitet rekrytera fler studenter från studieovana miljöer. Två studentkategorier uppmärksammas i detta sammanhang studenter med utländsk bakgrund och studenter med arbetarbakgrund. I Högskoleverkets Årsrapport för 2003 skriver man att andelen studenter med utländsk bakgrund har ökat med tre procentenheter på fyra år, vilket i varje fall till en del kan vara resultat av de senaste årens arbete med att bredda rekryteringen 1. I och med att 15 procent av nybörjarna vid landets högskolor och universitet har utländsk bakgrund konstateras det i rapporten att denna andel är ungefär samma andel som i befolkningen i motsvarande ålder 2. Samtidigt fastlås att variationen är stor mellan lärosätena vad gäller andelen studenter med invandrarbakgrund liksom deras etniska tillhörighet och valet av utbildning. Trots att andelen studenter med arbetarbakgrund har på åtta år ökat från 20 procent till 26 procent bland nybörjarna på landets högskolor och universitet, är denna grupp fortfarande underrepresenterad i den högre utbildningen då deras andel i motsvarande ålder är drygt 35 procent 3. Denna rapport handlar just om ett sådant jämlikhets- och breddadrekryteringsprojekt vid Göteborgs universitet (i fortsättningen GU) vars fokus ligger på breddad social och etnisk rekrytering till högre studier. Rapportförfattaren har haft förmånen att under hösten 2002 vara ledare för projektet Doktorand på besök som genomfördes vid Angeredsgymnasiet, en kommunal gymnasieskola i Göteborg. Skolan är belägen i Angered i norra Göteborg, en stadsdel som har förortskaraktär och som inte sällan utpekas i medier som en invandrartät, en utsatt förort. Skolan har ca 1250 elever som går på nio olika nationella- och två individuella gymnasieprogram. De anställda uppgick år 2002 till 128 lärare och annan personal. Angeredsgymnasiet är också ett av landets fyra Riksgymnasier för svårt rörelsehindrade elever. 1 Högskoleverket 2003:22. 2 Ibid. 3 Ibid:19f. 3

4 Rapporten är indelad i två ganska jämnstora delavsnitt. I det första, Doktorand på besök, ges en kort bakgrundsbeskrivning till projektet, mitt sätt att arbeta inom detta och egna reflektioner kring dessa ansatser 4. Rapportens andra delavsnitt, Enkätstudien, är i sin tur indelat i två delar. Den största delen innehåller resultat från en enkätstudie med 247 elever på skolan om deras funderingar kring högskolestudier. I ett särskilt avsnitt redovisas elevernas kommentarer på frågan om de planerar att fortsätta läsa vidare efter avslutade gymnasiestudier. Sammanfattande kommentarer avslutar hela framställningen. Doktorand på besök Kartläggningar från bland annat Statistiska centralbyrån och Högskoleverket visar att både GU och Chalmers ligger under riksgenomsnittet när det gäller att attrahera och rekrytera studenter vars föräldrar har en icke-akademisk bakgrund 5. Föräldrarnas klassbakgrund tycks fortfarande i stor utsträckning styra elevernas val av både gymnasie- och universitetsstudier 6. Trots den positiva utvecklingen under de senaste åren kan vi, såsom jag tidigare påpekat, tyvärr inte konstatera att läget är tillfredställande när det gäller nyantagning till högskolor och universitet från områden med hög andel personer med utländsk bakgrund. Till exempel: Angered skulle, givet stadsdelens procent av åringar i Göteborg, ha 109 av nybörjarnas totala platser ht-2001 vid GU. Men antalet verkliga platser var 45, vilket innebär ett underskott på hela 64 platser 7. Om vi tittar på siffror från antagningsenheten vid GU och jämför t.ex och 2001 kan bl.a. följande utläsas: Andelen nyantagna studenter från invandrartäta förorter har ökat samtidigt som antagningen från de centrala och välbärgade stadsdelarna har minskat. För Angered (befolkning mellan 16 och 44 år) har den andelen (procent av nyantagna från Göteborg till GU) ökat från 1,2 till 1,7. Samma utveckling hade Bergsjön d.v.s. andelen ökade från 2,1 till 2,9. Den positiva utvecklingen var som mest märkbar i Biskopsgården där andelen ökade från 2,3 till 4,1 procent. Askim hade i princip samma andel (3,7 för 1999 respektive 3,8 för 2001), medan Haga och 4 Omarbetade delar i detta delavsnitt kommer från min rapport Avrapportering av resultat och användning av beviljade medel till jämlikhetsprojektet Doktorand på besök: Sammanfattning av aktiviteter under hösten 2002 (Tursunovic 2003). 5 Grahn Eriksson Ulfsdotter 2002, Johansson Galaz 2002:11 4

5 Johanneberg backade (från 1,8 till 1,6 för Haga och från 12,0 till 9,1 procentenheter för Johanneberg) 8. Den sociala och etniska snedrekryteringen till högre studier tycks ha under en lång period setts, både från samhället i stort och från landets högskolor och universitet, som en fråga av ringa betydelse. Att negligera den problematiken innebär inte bara en ojämlik fördelning av livschanser mellan olika grupper i samhället, utan bidrar även till att skapa en djup klyfta mellan den akademiska världen och stora grupper i samhället som exempelvis lågutbildade och de med invandrarbakgrund. Lyckligtvis börjar allt fler samhällsaktörer med erforderliga resurser att satsa medel för att påverka den negativa utvecklingen och skapa förutsättningar för flera intresserade att åtminstone pröva på universitetsstudier. Projektet Doktorand på besök bör mot den bakgrunden ses som ett aktivt försök initierat av en grupp doktorander vid GU med ett övergripande syfte att skapa en förhoppningsvis långsiktig kontakt mellan ett så kallat invandrartätt gymnasium, i det här fallet Angeredsgymnasiet, och GU med målet att förmedla förstahandsinformation till skolans elever om universitetsstudier och om lämpliga vägar dit. Insatserna är riktade till skolans samtliga elever, där en bred majoritet har en icke-akademisk bakgrund, men av naturliga skäl (tid och resurser) har inte skolans alla elever kunnat ta del av den information som en doktorand har förmedlat vid i första hand besök i skolklasser. Projektets övergripande mål kan sammanfattas som att få ut universitetet till förorten genom att en doktorand byter arbetsplats till Angeredsgymnasiet under ett par månader (deltid) för att inte bara fungera som en resurs i undervisningen, utan även som en bro till den akademiska världen och som en person som förhoppningsvis kan avdramatisera de bilder av universitetsstudier många gymnasister har 9. Förhoppningen är att dessa insatser på sikt bidrar till att åtminstone delvis överbrygga klyftan mellan invandrartäta förorter och universitetet, genom att underrepresenterade grupper i större utsträckning än vad som har varit fallet tidigare kommer i kontakt med och söker sig till högskola/universitet. 8 Ibid:9f. 9 För en längre beskrivning av projektet hänvisas till rapporten Universitetet flyttar ut: En beskrivning och utvärdering av jämlikhetsprojektet Doktorand på besök (Galaz 2002). 5

6 Ingång i projektet I det följande avsnittet presenterar jag de tidiga kontakter med projektgruppen under 2002 vilka så småningom resulterade i att jag på hösten samma år påbörjade som projektledare. Detta var samtidigt projektets andra omgång 10. Min första kännedom om projektet fick jag i januari 2002 när jag läste en annons i Infobladet på Sociologiska institutionen som handlade om Doktorand på besök. Samma vecka tog jag kontakt med Victor Galaz, en av de kontaktpersoner som terminen innan hade varit engagerad i projektet. Efter att av honom ha fått och läst projektrapporten Universitetet flyttar ut sände jag i februari in en intresseanmälan att vara med, leda och vidareutveckla projektet. Projektidén var för mig välmotiverad och från mina tidigare kontakter med elever och lärare på bl.a. Angeredsgymnasiet trodde jag mig veta att sådana initiativ välkomnas av framför allt eleverna. Innan semestern 2002 (12/06) hade jag hunnit prata med Victor och träffa Mats Widigson, en lärare på Angeredsgymnasiet som från början varit involverat i projektet som kontaktperson på skolan. Vid det mötet presenterade jag mina synpunkter på projektets upplägg och föreslagit ett delvis annat arbetssätt. Till skillnad från förra terminen ville jag till exempel renodla doktorandens roll som informationsförmedlare och inte delta i den ordinarie undervisningen på skolan. En annan tanke var att ta studenter från Angered till en universitetsföreläsning och inte bara låta forskare komma dit och föreläsa. Jag antog att för de allra flesta elever, för att inte säga alla, skulle detta vara deras första vistelse i en undervisningslokal på universitetet och dessutom tillsammans med vanliga studenter. Den 6 augusti fick jag ett från Victor Galaz som därmed meddelade att jag hade valts ut att jobba med projektet. Ett par dagar senare träffades vi för att jag skulle kunna ta del av hans erfarenheter från förra hösten då han ledde projektet. I mitten av augusti var det dags för ett möte med Mats Widigson. Då kom vi överens bland annat att jag skulle ta kontakt med Henrik Oscarsson från Statsvetenskapliga institutionen för att se om han skulle kunna hålla en föreläsning för Angeredselever om demokrati och förstagångsväljare. Föreläsningen hölls så i skolans aula den 28 augusti. 10 I skrivandets stund (januari 2004) startar en ny (tredje) omgång av projektet. 6

7 Besök i klasser Jag besökte under höstterminen sammanlagt 20 klasser med 300 elever. Tre klasser var elever från årskurs ett, två klasser var årskurs två, tio klasser årskurs tre samt fem klasser från individuella program (IVIK & PRIVIK- elever med invandrarbakgrund som förbereds för att fortsätta läsa på ett av de nationella programmen). Fem klassbesök var gjorda efter att lärarna själva tagit initiativ till det och övriga efter att jag kontaktat klassföreståndare och ordnat en tid när det var lämpligt att komma till respektive klass. Nedan följer de mest frekventa frågor som ställts av eleverna vid dessa besök. Frågorna presenteras årskursvis. Årskurs ett Är det svårt att ha ett normalt familjeliv och samtidigt läsa på universitetet? Är det svårt att läsa på universitetet? Är ett universitet bättre än en högskola? Vad gör en doktorand på universitetet? Hur stora undervisningsgrupper kan det vara på vissa kurser/program? Kan man läsa till polis/socialsekreterare/jurist i Göteborg? Vilka konstnärliga utbildningar finns att läsa i Göteborg? Skillnader mellan särskild och allmän behörighet? Hur länge måste man läsa på universitetet för att få en examen? Genomsnittsålder för studenter vid GU? Övre gräns för hur gammal man kan vara innan universitetsstudier påbörjas? Får man jobba/ha inkomst samtidigt som studier pågår? Var kan man hitta jobb med en civilekonomexamen/fil. kand. examen? Årskurs två Är det svårt att komma in på universitet? Hur gammal måste man vara för att ha rätt att börja läsa på Komvux i syfte att förbättra sina gymnasiebetyg och därmed lättare komma in på universitet? Måste man köpa alla kursböcker och vad kostar de? Hur ofta har man föreläsningar på universitetet/är de obligatoriska? 7

8 Kan man läsa till socialsekreterare/jurist/journalist i Göteborg? Hur blir man doktorand/vilka jobb kan man ha efter disputationen? Hur mycket får/kan man låna som student? Återbetalningsregler för studielån? Går det att läsa i någon annan takt än heltid med erhållet studiemedel? Kostar det något att gå på universitet? Kan studiemedel fås för studier utomlands/språkstudier och under vilken tid? Finns det sommarkurser/distanskurser på universitetet? Är det svårt att skriva uppsatser? Vad gör de studenter som misslyckas på en tenta/går det att tenta om? Måste man skriva högskoleprov för att kunna komma in på universitet? Årskurs tre Skillnader mellan ett universitet och en högskola/chalmers? Är det samma lön för de utexaminerade från Chalmers och de som har en examen från GU? Hur ofta har man föreläsningar/seminarier? Närvaroplikt vid lektioner/seminarier/laboratorier? Hur kan man lära sig att skriva en uppsats på ca 50 sidor? Finns det SYO-konsulenter (studievägledare) på universitetet? Vad är en fakultet/en institution? Namn på de olika examina på universitetet (filosofie kandidat examen m.m.)? Vad är ett universitetsprogram och vad är en fristående kurs? Är fristående kurser lättare än program? Hur många timmar i veckan måste man läsa för att klara universitetskurser? Måste man köpa alla kursböcker eller kan de lånas på bibliotek? Vilka betyg krävs det för att komma in på universitet? Kan man vara på en universitetsföreläsning utan att gå på kursen? 8

9 Är gymnasiekursen Engelska A samma kurs som Engelska A på universitetet? Vad är en universitetspoäng och hur länge behöver man gå på universitet? Hur ofta har man tentor och vad är en hemtenta? Besök från eleverna Alla tisdagar var reserverade till besök från eleverna. Jag delade rum (C 9) med lärarna i samhällsvetenskapliga ämnen (sammanlagt sex lärare hade sin arbetsplats i rummet). Elevernas besök var inte så frekventa, säkert delvis beroende på att det i princip alltid fanns någon/några lärare i rummet. De få elever som kom frågade om vissa utbildningar finns i Göteborg och hur de kan bestämma en tid för att träffa studievägledare på den institution de planerade att söka till. Det var också frågor om hur en kompis, utländsk medborgare, skulle kunna komma hit och läsa en kurs på Chalmers. Jag gick med några elever till en datasal för att visa Psykologiska institutionens hemsida. Ett tjogotal elever har under min tid på skolan pratat med mig i skolans korridorer om saker de inte kommit på när jag besökt deras klasser. Övriga aktiviteter Nedan presenteras somliga aktiviteter som jag deltog i under hösten 2002 och som har tydliga kopplingar till projektet, men där vissa av dessa aktiviteter genomförts utanför Angeredsgymnasiets lokaler. - Den 19 augusti 2002 inkom min ansökan om stipendium till Skandia och dess Idéer för Livet-stiftelse. Ansökan handlade om kronor som skulle disponeras under nästa år för aktiviteter inom projektet, dock inte för löner. Den behandlades på stiftelsens sammanträde den 8 oktober. Stiftelsens medel räckte inte, enligt motiveringen i beslutet, för att medge stipendium till alla sökande. Därför tvingades stiftelse att avböja bland andra min ansökan. - Henrik Oscarsson från Statsvetenskapliga institutionen föreläste den 28 augusti i skolans aula för Angeredsgymnasietselever om demokrati och förstagångsväljare. Tre klasser från årskurs tre med ca 60 elever lyssnade på honom. Flera frågor handlade om föreläsarens politiska orientering, något han inte ville avslöja. Många elever uttryckte sin besvikelse över vuxenvärldens hemlighållande av sina politiska sympatier. Glädjande var att så gott som alla förstagångsväljare menade att de kommer att rösta i september. En del elever hade redan bestämt sig, visste vilket parti de skulle rösta på. Några av dem skulle dessutom personrösta. 9

10 - Presentation av Doktorand på besök, som jag gjorde, var den första punkten på dagordningen för personalmötet (02/09) i Angeredsgymnasiet. Jag presenterade projektet på ca 10 minuter. De flesta anställda på skolan (ca 120) var närvarande. Somliga lärare hade jag träffat innan, men det var första gången en så stor grupp från skolan hörde om projektet. Där påmindes lärarna om ett presentationsbrev kring projektet som de redan hade fått i sina postfack. De uppmanades återigen att ta kontakt med mig för att hitta en tid då jag kunde komma till deras klasser och samtala med eleverna. En kort projektbeskrivning fanns också i skolans lokala informationsblad (Angeläget). - Första möte med GU:s jämlikhetssekreterare Pia Götebo-Johannesson var 10/09, på Vasagatan 33, Avdelning för personal- och organisationsutveckling. Vi pratade bland annat om det jag har planerat att uträtta inom ramen för projektet. På vårt nästa möte (17/12) var också Mats Widigson närvarande. Då pratades det om vissa resultat från klassbesök och mottagande hos eleverna. - Möte med Ingrid Lundgren (24/9), Avdelning för information och omvärldskontakter. Vi pratade om hennes planerade projekt Det svåraste steget är det över tröskeln Göteborgs universitet inspirerar till högre studier. Även andra spörsmål berördes, såsom hur jag har planerat att arbeta inom Doktorand på besök, beröringspunkter med hennes projekt och med ett annat projekt under hennes ledning studentambassadörprojektet. Jag tog med mig ett par affischer om Universitetsveckan för att sätta upp i Angeredsgymnasiet med förhoppning att elever därifrån skall gå på föreläsningar som ges på universitetet under denna vecka. - Ett tjugotal elever från årskurs tre samhällsvetenskapsprogrammet besökte med läraren Mats Widigson en föreläsning av Per Månson på Sociologiska institutionen (30/9, ) som handlade om klasskillnader och reproduktion av dessa i samhället. Det var en ordinarie föreläsning för sociologistudenter på grundkursen. Många gymnasister upplevde föreläsningen som svår men intressant. För samtliga elever var det deras första besök på universitetet. - Jag tog kontakt med GP-journalisten Marie Grahn för att se om hon var intresserad att skriva en artikel om projektet. Hennes besök från den 8 oktober resulterade i en artikel Doktorand vill sända positiva signaler: Universitets projekt ska försöka locka Angeredsgymnasister till fortsatta studier, som publicerades nästa dag i tidningen. Min uppfattning var att artikeln fick positiva reaktioner såväl från lärarna som från eleverna. 10

11 Eller som en manlig lärare uttryckte det: De behöver skriva något positivt om skolan också. - Jag var på skolmässan i Svenska mässan (16/10, ) vid Angeredsgymnasiets monter och presenterat projekt för intresserade grundskoleelever. Min medverkan anordnades i samverkan med en lärare på samhällsvetenskapliga programmet som bjöd mig dit. Det var en positiv upplevelse att få träffa potentiella gymnasister på Angeredsgymnasiet eller andra gymnasieskolor. - Helén Palmqvist från Sveriges radio P 1 tog kontakt med mig efter att ha läst artikeln om projektet. Hon ville komma till skolan och göra ett radioreportage om mina aktiviteter på skolan. Det realiserade den 23 oktober, dels under ett av mina besök (en trea på naturvetenskapliga programmet) och dels i en intervju med mig efter klassbesöket. - På en almanacka från Göteborgsregionens kommunalförbund presenterades ett axplock av alla de kreativa samarbetsprojekt som pågår i regionen, däribland projektet Doktorand på besök. Vid sidan av en kort projektbeskrivning, foto på projektledaren och några elever taget i skolans korridor, fanns hänvisning och telefonnummer till Mats Widigson, projektets kontaktperson på skolan. Enkätstudien Som en kvantitativ datainsamlingsmetod har enkäten sedan länge använts inom en rad samhälls- och beteendevetenskaper. Själva termen enkät kommer ursprungligen från franskans enquête och betyder rundfråga 11. Mot den bakgrunden kan sägas att enkätens grundprincip går ut på att samma frågor, såväl i skriftlig som i muntlig form, ställs till flera deltagare i en studie. Det finns flera sätt att distribuera enkätformulär till deltagarna. Syfte med studien, tid och ekonomiska medel man har till förfogande anges vanligtvis som exempel på faktorer som påverkar valet av distributionsformerna i en studie baserad på enkät. Postenkät, gruppenkät, enkät till besökare och enkät som bilaga är några av de mest förekommande distributionsformerna av frågeformulär vid en enkätstudie 12. Jag bestämde mig för gruppenkät som distributionsform, vilket många anser är vanligt förekommande i just skolor. Den främsta anledningen till mitt val av denna distributionsform var att jag under en termin på halvtid befann mig på skolan och be- 11 Ekholm och Fransson 1992:78, Trost 2001:9. 12 Ejlertsson 1996:8ff. 11

12 sökte eleverna i deras klasser. Metoden har flera fördelar. Den mest påtagliga anses vara att undersökningsledare på plats får möjlighet att förtydliga vissa frågor samt att besvara respondenternas frågor relaterade till studien. Eleverna i femton klasser besvarade frågeformuläret (finns som bilaga). Jag gjorde ett försök för att få eleverna i en PRIVIK-klass (förberedande klass) att ingå i studien. Det visade sig vara svårt för dessa elever eftersom de inte har bott i Sverige så länge att de har tillräckliga språkkunskaper för att klara av detta. Av den anledningen baserar sig resultat på svar från eleverna från de nationella programmen. Frågeformuläret med nio frågor delades ut till eleverna i samband med mitt klassbesök och besvarades på cirka tio minuter. Sammanlagt 247 gymnasister, varav 137 eller 55,5 procent var tjejer och 110 elever eller 44,5 procent var killar, besvarade enkäten. Eleverna var från alla tre årskurserna och sju olika nationella gymnasieprogram. För databearbetning har SPSS-programmet använts 13, främst för att konstruera enkla tabeller och att utföra korstabuleringar som sedan låg till grund för det efterföljande analysarbetet. Resultatredovisningen, som i det väsentligast följer frågorna i frågeformuläret, är indelad i fem avsnitt: Bakgrundsdata, Föräldrarnas karakteristika, Skoltrivsel, Kännedom om kurs- och programutbudet, Att läsa på högskola/universitet. För att få ett komparativt perspektiv på mitt material kommer jag att relatera denna studies resultat till en del jämförbara svar från en tidigare enkätstudie på Angeredsgymnasiet (fortsättningsvis refereras till denna studie som 2001-studie ) 14 samt från en stor enkätundersökning om gymnasieelevers inställning till universitetsstudier (jag återkommer om detta). I ett särskilt avsnitt, Elevernas kommentarer, presenteras årsvis deras svar på frågan om de planerar att läsa på högskola/universitetet. Bakgrundsdata Informanterna går på sju olika nationella gymnasieprogram. Den i särklass största gruppen utgörs av eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet med 105 elever eller 42,5 procent av samtliga i studien. Därefter följer naturvetenskapsprogrammets 48 elever vilka utgör 19,4 procent av alla respondenter. Den minsta gruppen bestående av 12 elever (4,9 procent) är elever som går yrkesdansprogrammet. Antalet elever på de övriga programmen (idrott, media, teknik, textil/mode/design) varierar från Aronsson Denna studie hade ett mycket begränsat urval (tre klasser med sammanlagt 40 elever, 20 tjejer och 20 killar) och genomfördes i slutet på december 2001 alltså ett år tidigare än min studie (se Niklasson 2002). 12

13 till 23 elever eller från drygt 7 procent till drygt 9 procent av samtliga informanter. En majoritet av eleverna går i årskurs tre (141 elever eller 57,1 procent), nästan en tredjedel (70 elever eller 28,3 procent) i årskurs ett, medan övriga (36 elever eller 14,6 procent) går i årskurs två. Tjejerna är, som tidigare konstaterats i majoritet (55,5 procent) bland informanterna, men också i majoritet i samtliga tre årskurser. Medan årskurs ett och tre har ganska jämn fördelning, dock med tjejernas övervikt, är nästan två tredjedelar (69,4 procent) av eleverna i årskurs två tjejer. Medieprogrammet är det mest könsblandade med nästan lika många killar som tjejer (11 respektive 9 stycken). De övriga sex programmen domineras av det ena eller det andra könet. Mest könssegregerad är textil/mode/designprogrammet. Alla 18 elever på detta program är tjejer. Yrkesdansprogrammet, med sina 12 elever, är nästa lika mycket tjejdominerat med bara en manlig elev. Tjejerna är även i majoritet på samhällsvetenskapsprogrammet (65,7 procent). Killarna är i majoritet på tre program: teknik (87 procent), idrott (66,7 procent) samt på naturvetenskapsprogrammet (58,3 procent). Jag väljer att kalla invandrarelever både de elever som är födda i Sverige med minst en utlandsfödd förälder och de som har invandrat till Sverige men vars föräldrar har utländskt ursprung 15. Något mer än hälften (131 elever eller 53 procent) av samtliga respondenter är födda i Sverige. Ett trettiotal av dessa Sverige-födda ungdomar har invandrarbakgrund 16. Föräldrarna till de invandrarelever som är födda i Sverige har sitt ursprung i ett tjugotal länder. De övriga informanterna eller 116 elever (47 procent) är födda utomlands med båda sina föräldrar med invandrarbakgrund. Det handlar om 30 länder som dessa elever och deras familj kommer ifrån. De flesta (29 elever) är födda i Irak. Därefter följer Iran (19 elever), Bosnien (14 elever), Libanon (8 elever) o.s.v. På naturvetenskapsprogrammet är invandrarelever i majoritet (62,5 procent), även teknikprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet har något fler invandrarelever än svenskar (52,2 respektive 51,4 procent). På fyra andra program är andelen svenska elever omkring två tredjedelar, d.v.s. mediaprogrammet 75 procent, yrkesdansprogrammet 75 procent, idrottsprogrammet 71,4 procent samt textil/mode/- designprogrammet 66,7 procent. 15 Idag har var femte ungdom i Sverige (16-24 år) invandrarbakgrund och SCB beräknar att den andelen kommer att öka och år 2010 kommer var fjärde ungdom i Sverige att ha invandrarbakgrund. Cirka hälften av alla dessa invandrarungdomar bor i de tre storstadslänen. (se t.ex. SOU 1991:60:21, Ungdomsstyrelsen 1996:32) 16 I 2001-studie hade 32 elever av sammanlagt 40 i studien (80 procent) invandrarbakgrund. 13

14 Föräldrarnas karakteristika Cirka två tredjedelar av informanternas föräldrar är födda utomlands (71,7 procent av fäderna och 67,7 procent av mödrarna) i ett av de drygt trettio länder som totalt är representerade i studien. Elever vars föräldrar har någon form av högskole/universitetsutbildning finns på alla de sju program som eleverna i studien går på. Bäst utbildade föräldrar har eleverna på yrkesdansprogrammet och textil/mode/design, medan de som läser samhällsvetenskapsprogrammet har föräldrar med kortare utbildningar (grundskola eller lägre). Omkring hälften (47,6 procent) av samtliga elever på naturvetenskapsprogrammet har en far med högskole/universitetsutbildning. Å andra sidan har 66,7 procent av yrkesdansstuderande elever en mamma med högskole/universitetsutbildning. För de övriga programmen går det inte att urskilja några tydliga tendenser och kopplingar mellan föräldrarnas utbildning och barnens val av gymnasiala utbildningsprogram. Tabell 1: Föräldrarnas längsta utbildning och nuvarande sysselsättning Fäder Mödrar Längsta utbildning Antal Procent Arbetar Antal Procent Arbetar Kortare än grundskola 11 4,5 72,7 22 8,9 22,7 Grundskola ,8 71,8 Gymnasium 77 31, ,8 68,6 Högskola/universitet ,9 82, ,4 76,7 Svar saknas 11 4,5 45, Nuvarande sysselsättning oavsett utbildning (i procent) Arbetar 76,5 66,8 Arbetslös 8,1 9,3 Studerar 2,8 11,3 Annat 9,3 10,1 Svar saknas 3,2 2,4 14

15 Data i Tabell 1 visar att en relativ majoritet av elevernas föräldrar har någon form av högskole/universitetsutbildning. Något färre föräldrar, omkring en tredjedel av samtliga, har en gymnasieutbildning. Omkring 20 procent av respondenternas föräldrar har antingen en kort utbildning eller saknar formell utbildning (kortare än grundskoleutbildning). Utbildningsmönstret är likadant för både fäder och mödrar. Fäderna har dock bättre utbildningsbakgrund än mödrarna, d.v.s. fler fäder har högre utbildning samtidigt som det är färre fäder i de grupperna som har kortare utbildningar. Ju längre utbildning föräldrarna har desto större är sannolikheten att de har ett arbete. Något under två tredjedelar (72,7 procent) av fäderna med en utbildning som är kortare än grundskola har ett arbete medan de med högskola/universitetsutbildning har en sysselsättningsgrad på 82,9 procent. Trenden är ännu mer påtaglig för elevernas mödrar. Under en fjärde del (22,7 procent) av mödrarna med en utbildning som är kortare än grundskoleutbildning har ett arbete. Detta kan relateras till drygt två tredjedelar (76,7 procent) av mödrar med högskola/universitetsutbildning som har ett arbete. Skoltrivsel En tredjedel (33,6 procent) av eleverna i min studie anger att de trivs mycket bra på Angeredsgymnasiet. Hälften (50,2 procent) av samtliga informanter svarar att de trivs bra på sin skola. En del elever (35 stycken eller 14,2 procent) bedömer att deras skoltrivsel varken är bra eller dålig. Tre elever svarar att de mår dåligt (1,2 procent). Två elever (0,8 procent) uppger i enkäten att de mår mycket dåligt utan att närmare precisera vad deras vantrivsel på skolan beror på. De två elever som svarar att de trivs mycket dåligt är båda tjejer medan en tjej och två killar uppger att de trivs dåligt i skolan. Bland de elever som trivs bra eller mycket bra i skolan finns inga större skillnader mellan tjejernas och killarnas upplevelser inom detta område. Nästan lika många tjejer som killar (32,7 procent killar och 33,6 procent tjejer) svarar att de trivs mycket bra i skolan. Något fler killar (55,5 procent av alla killar) än tjejer (50,2 procent av alla tjejer) tycker att de trivs bra i skolan. En av tio killar och nästan två av tio tjejer svarar att de trivs varken bra eller dåligt i skolan. Eleverna på yrkesdansprogrammet trivs bäst i skolan. Av programmets 12 elever trivs en elev varken bra eller dåligt medan alla andra trivs antingen bra (6 elever eller 50 procent) eller mycket bra (5 elever eller 41,7 procent). Omkring hälften (47,8 procent) av de 23 elever som går på naturvetenskapsprogrammet svarar att de trivs 15

16 mycket bra och en dryg tredjedel (34,8 procent) svarar att de trivs bra på skolan. Ingen av de här eleverna vantrivs i skolan (d.v.s. ingen trivs dåligt eller mycket dåligt). Även eleverna på de övriga programmen svarar i hög utsträckning (mellan 83 och 90 procent) att de trivs bra eller mycket bra i skolan. Ett klart undantag utgör eleverna på textil/mode/designprogrammet där ingen elev, av programmets 18 elever, upplever att han/hon trivs mycket bra i skolan. Å andra sidan är det hälften av eleverna där som menar att deras trivsel på skolan varken är bra eller dålig. Däremot anser en av programmets elever att den trivs dåligt och två elever (11,1 procent) att de trivs mycket dåligt. Inget annat program har elever som svarar att de mår mycket dåligt på skolan när deras skoltrivsel kommer på tal. Eleverna i årskurs två trivs bäst i skolan bland samtliga elever som besvarat min enkät. Hälften av dessa elever rapporterar att de trivs mycket bra. Den siffran kan ställas i relation till den andel på 44,3 procent som gäller för årskurs ett och för årskurs tre där mindre än en fjärdedel (24,1 procent) svarar att de trivs mycket bra i skolan. Tre av avgångseleverna (2,1 procent) svarar att de trivs dåligt i skolan. Även två elever i studien som uppger att de trivs mycket dåligt i skolan går i årskurs tre. Ingen elev från årskurs ett eller två säger sig trivas så dåligt i skolan. Omkring en tredjedel av samtliga respondenter i min studie (killar 32,7 procent och tjejer 34,3 procent) uppger att de trivs mycket bra i skolan. Något fler killar än tjejer svarar att de trivs bra medan det är något fler tjejer som svarar varken bra eller dåligt. Två killar och en tjej uppger att de trivs dåligt på sin skola. Dessutom uppger två tjejer att deras skoltrivsel är mycket dålig. De elever som är födda utomlands trivs bättre på skolan. Medan en dryg fjärdedel (27,5 procent) av i Sverige födda eleverna trivs mycket bra är motsvarande siffra för utomlandsfödda eleverna 40,5 procent. Ingen av de utomlandsfödda eleverna trivs mycket dåligt i skolan, tre elever svarar dock att de trivs dåligt. Å andra sidan är det två svenska elever som uppger att de trivs mycket dåligt i skolan. Det är svårt att se ett tydligt samband mellan elevernas skoltrivsel och deras planer att fortsätta läsa vidare efter avslutade gymnasiestudier. Av de fem elever som uppger att de inte har planer att läsa på högskola/universitet uppger tre att de trivs bra i skolan och två att de varken trivs bra eller dåligt. Åtta av tio elever (80,7 procent) som trivs mycket bra i skolan planerar att läsa vidare medan de övriga (19,3 procent) som trivs mycket bra inte har bestämt sig än. Två tredjedelar av eleverna som trivs bra i skolan planerar att läsa vidare efter gymnasieskola. Alla tre elever som svarar 16

17 att de trivs dåligt samt de två elever som trivs mycket dåligt planerar att läsa på högskola/universitet. Kännedom om kurs- och programutbudet Informanternas svar antyder, som jag kommer att redovisa i detta avsnitt, att de upplever sig ha begränsade kunskaper om kurs- och programmutbudet vid GU. En sammanställning av enkätsvar visar att 79 elever eller cirka en tredjedel (32 procent) av eleverna i alla tre årskurser anser att deras kunskaper inom detta område varken är bra eller dåliga. Få elever (15 stycken eller 6,1 procent) skattar sina kunskaper i det avseendet som mycket bra, 39 elever (15,8 procent) anser att deras kunskaper är bra. I den relativt största gruppen (80 elever eller 32,4 procent) ingår de elever som bedömer att deras kunskaper om vad de kan läsa vid GU är dåliga. Nästan två tredjedelar av de eleverna med dåliga kunskaper (71,3 procent) går sitt sista år på gymnasieskolan, 18,8 procent i årskurs ett och 10 procent i årskurs två. En del elever (34 elever eller 13,8 procent) uppger till och med att deras kunskaper inom det här området är mycket dåliga 17. En majoritet bland dessa elever med mycket dåliga kunskaper om kurs- och programutbudet vid GU är avgångsklasselever. Tabell 2: Gymnasieprogram och kännedom om kurs- och programutbudet vid GU Program Kunskaper Samhälle Natur Idrott Media Teknik Yrkesdans Textil/mode /design bra, mycket bra 29,5 14,6 9,5 5 30,4 33,3 11,1 varken bra eller dåliga 37,1 35,4 33, ,3 11,1 dåliga, mycket dåliga 33, , ,6 53,3 77,8 Eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet är den mest splittrade gruppen elever när frågan gäller kunskaper om kurs- och programutbudet vid GU; 29,5 procent av programmets elever bedömer sina kunskaper om detta som bra eller mycket bra, 37,1 procent anser sig ha varken bra eller dåliga kunskaper samt 33,4 procent skattar sina kunskaper som dåliga eller mycket dåliga. Eleverna på yrkesdansprogrammet har relativt sett de bästa kunskaperna om vad de kan läsa vid GU bland samtliga elever 17 I 2001-studie svarar 85 procent av de tillfrågade eleverna att de inte vet någonting allas eller vet ganska lite om GU. 17

18 som besvarat enkäten. En tredjedel av eleverna på yrkesdansprogrammet bedömer att de har bra eller mycket bra kunskaper om kurs- och programmutbudet vid GU. Drygt hälften (55,3 procent) av de yrkesdansstuderande eleverna svarar samtidigt att deras kunskaper om utbudet antingen är dåliga eller mycket dåliga. Den grupp som anser sig ha mest bristande kunskaperna om kurs- och programutbudet vid GU är eleverna på textil/mode/design programmet. Drygt två tredjedelar (77,8 procent) av samtliga elever på det här programmet svarar att deras kännedom antingen är dålig eller mycket dålig. Detta samtidigt som det inte finns någon elev på programmet som anser sig känna till detta utbud mycket bra. Även bland de elever som går mediaprogrammet finns ingen elev som uppskattar sina kunskaper här som mycket bra och bara en elev som svarar bra på frågan om hur han/hon bedömer att hans/hennes kännedom om kurs- och programutbudet vid GU är. Hälften av de mediastuderande eleverna svarar att de varken bra eller dåligt känner till vad som kan studeras vid GU. Något färre än hälften av de här eleverna (45 procent) uppger att deras kännedom om de här frågorna antingen är dålig eller mycket dålig. Etnicitet tycks ha betydelse för elevernas kunskaper om vad som kan läsas vid GU (jag återkommer till detta i Sammanfattande kommentarer). Fler invandrarelever (omkring en tredjedel) än svenska elever (drygt en tiondedel) svarar att deras kännedom om kurs- och programutbudet vid GU antingen är bra eller mycket bra. Detta samtidigt som något fler svenska elever än invandrarelever svarar att deras kännedom om den här frågan antingen är dålig eller mycket dåligt (48,1 respektive 43,9 procent). Att läsa på högskola/universitet Två tredjedelar (74,9 procent) av samtliga respondenter svarar i enkäten att de planerar att läsa på högskola/universitet 18. Könsfördelningen är i stort sett jämn. Så svarar exempelvis 74,5 procent av killarna och 75,2 procent av tjejerna att de planerar att läsa på högskola/universitet. Nio av tio elever i årskurs ett (90 procent) säger sig ha sådana planer och omkring sju av tio från årskurs två (63,9 procent) och årskurs tre 18 Detta är en procentsats nästan exakt lika stor som denna i 2001-studie där 72,5 procent (70 procent av alla tjejer och 75 procent av alla killar i studien) uppger att de har planer att fortsätta läsa på högskola/universitet. Invandrarelever i denna studie har i större utsträckning sådana planer (78 procent) jämfört med elever med svensk bakgrund (50 procent). Även fler elever med universitetsutbildade föräldrarna, oavsett etnisk bakgrund, (84 procent) planerar att läsa vidare än de elever vars föräldrar inte har någon universitetsutbildning (67 procent). 18

19 (70,2 procent). Fem elever (2 från årskurs ett, 3 från årskurs tre), vilka utgör 2 procent av samtliga informanter, saknar sådana planer (tre killar och två tjejer) 19. Något mindre än en fjärdedel (57 elever eller 23,1 procent) svarar Vet inte på frågan om de planerar att läsa på högskola/universitet (22,7 procent av killarna och 23,4 procent av tjejerna). De flesta i gruppen med Vet-inte-svar (39 elever eller 68,4 procent) går i årskurs tre. Något under en fjärdedel (22,8 procent) tillhör årskurs två, medan övriga elever (8,8 procent) går i årskurs ett. Tabell 3: Gymnasieprogram och inställning till att läsa på högskola/universitet (i procent) Gymnasieprogram Natur Samhälle Teknik Yrkesdans Textil/mode /design Media Idrott Universitetsstudier Ja 97,9 77,1 73,9 66,7 61, ,9 Nej 0 0 4,3 16, Vet inte 2,1 22,9 21,7 16,6 38, ,1 Det finns elever på samtliga program som svarar Vet inte på frågan om de planerar att läsa på högskola/universitet. Det största antalet elever med Vet-inte-svar, såsom kan utläsas i Tabell 3, finner man på idrottsprogrammet där en majoritet av eleverna (57,1 procent) svarar så. På textil/mode/designprogrammet har fyra av tio (38,9 procent) elever inte bestämt sig angående vidare studier. Det minsta antalet osäkra elever går på naturvetenskapsprogrammet där bara en av programmets 48 elever svarar Vet inte på frågan om de skall läsa på högskola/universitet. Det är således eleverna på naturvetenskapsprogrammet som toppar listan över de elever som planerar att påbörja högskola/universitetsstudier (97,9 procent). Omkring två tredjedelar av samtliga elever på samhällsvetenskapsprogrammet (77,1 procent) och teknikprogrammet (73,9 procent) svarar i enkäten att de planerar att läsa på högskola/universitet. Den mest splittrade gruppen elever i det här avseendet har mediaprogrammet. Här är det sex av tio (12 elever) som svarar positivt på frågan 19 Informanternas intresse för högskolestudier var betydligt över genomsnittet jämfört med SCB:s resultat från en enkätundersökning omfattande elever från avgångsklasser i hela landet läsåret 2000/01. Enligt den så var det exakt hälften som hade planer på att börja läsa på högskola (57 procent kvinnor och 43 procent män). Det var för övrigt en minskning med åtta procent för både kvinnor och män, jämfört med toppnoteringen läsåret 1997/98, då 58 procent menade sig ha sådana planer. (SCB 2001) 19

20 om vidare studier, en tiondel (två elever) säger nej, medan sex elever svarar vet inte när frågan ställts om deras planer att läsa på högskola/universitet. Två elever av mediaprogrammets 20 elever och en elev av 23 på teknikprogrammet svarar Nej på frågan om de planerar att läsa på högskola/universitet. Två av yrkesdansprogrammets 12 elever svarar att de inte planerar att läsa på högskola/universitet. Åtta av tio (81 procent) utomlandsfödda elever planerar att läsa på högskola/universitet. Detta är högre än hos de lever som är födda i Sverige där sju av tio (69,5 procent) har sådana planer. Tre Sverigefödda elever och två födda utomlands, vilka utgör två procent av den totala populationen i studien, svarar att de inte planerar att läsa vidare efter sin gymnasieutbildning. Det är fler Sverigefödda elever (28,2 procent) än de elever som är födda utomlands (17,2) som inte vet om de vill läsa på högskola/universitet. Elevernas kommentarer Enkätens nionde fråga, den om elevernas planer att läsa på högskola/universitet, har vid sidan av tre fasta svarsalternativ en uppmaning till eleverna att motivera sitt svar. Jag kan konstatera att de flesta elever har skrivit en kommentar medan ett fyrtiotal har avstått (20 elever från årskurs och 10 var från årskurs ett och två respektive). Det är således hela 207 av sammanlagt 247 elever som har skrivit både korta och längre kommentarer. Mest skrivglada är eleverna i årskurs tre och invandrareleverna (i synnerhet invandrartjejer). Här presenteras årskursvis ett axplock av ungdomarnas röster. Min ambition har varit att låta både svenska och invandrarelever av båda könen kommer till tals. Men bland exempelvis eleverna i årskurs ett och två har jag inte hittat en enda kommentar från svenska killar. Årskurs ett invandrartjejer: Nuförtiden måste man plugga vidare om man vill bli nåt. Men jag gör det av nöje med. Jag vill veta mera och lära mera. Det är för jag vill läsa vidare och ha en bra utbildning så det hjälper i framtiden. Jag planerar att fortsätta på universitetet för jag vill lyckas i livet och få en bra karriär i framtiden. För att jag vill ha hög utbildning och vill ha ett bra jobb i framtiden och framför allt kunna sköta min familj, perfekt hoppas jag. 20

21 Jag anser att det är viktigt att ha en bra utbildning för ett bra liv. Kunskap är makt. Alla i min släkt har läst på universitetet så det skulle kännas bra om jag gjorde det också. Och jag vill gärna ha ett diplom för att få bättre chans att få arbete. invandrarkillar: Jag vill läsa på universitetet och bli civilingenjör. Jag skall gå efter min brorsas spår. En bra utbildning är en bra grund att bygga på. Har man vilja och utbildning så har man allt. För att jag vill ha bättre arbete och högre lön. Jag har alltid drömt om att bli arkitekt. Så fort jag får chansen att söka till ett universitet skall jag söka till den utbildningen på Chalmers. svenska tjejer: Min dröm är att flytta till USA och gå i skolan där. Jag vill nog läsa utomlands så att jag lär mig ett annat språk samtidigt, t.ex. England: London. Jag skall läsa vidare men jag är inte säker på vad jag vill bli än. Jag vill vidare utbilda mig till dansare. Årskurs två invandrartjejer: Jag vet inte vad jag vill arbeta med i framtiden, vet inte heller om jag vill fortsätta studera. Förmodligen börjar jag arbeta direkt efter gymnasiet. Ja, jag skall eller vill fortsätta studera. Problemet blir ju lånet, men det är nog värt det. Jag vet inte än. Pengar är ett problem. Vill inte ligga med skulder hela livet men samtidigt vill jag ha en utbildning och ett bra jobb. Jag tror att man inte kommer så långt utan en bra utbildning. Jag vill inte arbeta med fysiska uppgifter därför tror jag att det är bra att läsa på universitetet. Det är min dröm att plugga vidare och bli något i framtiden. invandrarkillar: 21

22 Vet inte vad jag vill göra med mitt liv, än. Jag vill läsa vidare och bli utbildad och genom det klara mig i samhället. svenska tjejer: Jag har inte fått så mycket insikt i universitet men jag får se lite längre fram. Vill ha ett bra arbete och en bra utbildning. Årskurs tre invandrartjejer: För att jag vill bli något i framtiden. Jag är inte säker på vad jag vill och därför är det onödigt att syssla med något halvhjärtat. Jag vet att jag inte kommer att ha någon framtid utan en universitetsutbildning. Jag planerar att läsa på universitetet men jag vet inte än vad det är jag skall ansöka till! Det beror på poängen också. Vill verkligen plugga vidare och bli något, kanske läkare eller marinbiolog eller så. invandrarkillar: Jag skall läsa på universitetet för att jag är väldigt intresserad av juridik. Jag vill utbilda mig till en advokat eller polis. Mitt mål är att skaffa mig en bra utbildning och sedan starta eget. Jag vill tjäna pengar NU inte om 4 år. Jag vill plugga vidare för att få en framtid. Jag vill helt enkelt ha något att stå på och ha en utbildning som skall godgöra min framtid. svenska tjejer: För att få kunna arbeta med det jag intresserar mig för, så behövs det utbildning. Genom utbildning får man kunskap, och kunskap är makt. Inte på en gång det orkar jag inte. Jag skall ta ett år och jobba sen får jag se. Jag vet inte vad jag vill bli heller. Jag får se hur motiverad jag är till det när jag gått ur gymnasiet. För ifall jag skall läsa vidare vill jag kunna gå in för det med 100 % annars känns det meningslöst. 22

23 Ja, det skall jag men jag vet inte vad det finns för valmöjligheter eller i vilka ämnen man måste ha godkänt. Jag vet vikten av en universitetsutbildning och har under hela min uppväxt varit uppmuntrad av mina föräldrar att läsa vidare. svenska killar: Det räcker inte med en gymnasieutbildning på dagens arbetsmarknad. Jag vill skaffa mig ett intressant arbete och ha möjlighet att välja vad jag vill jobba med. Är väl lite skoltrött och har lite andra planer på ett eller två år innan jag läser vidare. Sammanfattande kommentarer Denna rapport skall i första hand ses som projektledarens reflektioner från arbetet inom projektet Doktorand på besök vilket genomfördes i Angeredsgymnasiet under höstterminen Arbetet handlar således inte om någon utvärderingsrapport i vanlig bemärkelse. Projektet initierades, finansierades och drevs som ett jämlikhetsprojekt vid GU och bör därför betraktas som ingående i universitetets långsiktiga arbete i syfte att motverka den sneda sociala och etniska rekryteringen till högre studier. Utgångspunkten för detta projekt har varit att genom förstahandsinformation till gymnasister om universitetsstudier avdramatisera dessa. Projektet hade inte kunnat genomföras utan det intresse som skolledningen och många av lärarna på Angeredsgymnasiet visat för detta. Projektets primära grupp var gymnasister av vilka 300, fördelade på tjugo klasser, lyssnade på och många diskuterade med mig sina planer kring universitetsstudier. Tyngdpunkten i arbetet låg på klassbesök, där det genomsnittliga varade cirka tre kvart. Somliga elever har även besökt mig i ett av lärarnas grupprum för att diskutera universitetsstudier. Många har också ställt frågor i mer informella sammanhang i skolans korridorer och i datasalar där jag periodvis befunnit sig. Projektet marknadsfördes massmedialt (GP och Sveriges radio) och i andra sammanhang (skolmässa). Inom projektets ramar genomfördes en enkätstudie om hur elevernas socioekonomiska bakgrund, skoltrivsel och kunskap om kursutbudet vid universitetet påverkar deras inställning till att läsa på universitetet. Här sammanfattas några av de viktigaste punkterna i denna studie: 23

24 De 247 elever som deltagit i studien går på sju olika nationella gymnasieprogram. Det är något fler tjejer i studien samt något fler invandrarelever än svenska elever. En relativ majoritet av informanterna går på samhällsvetarprogrammet. Medieprogrammet har nästan lika många tjejer och killar. Å andra sidan är det bara tjejer som går på textil/mode/designprogrammet. Bara en kille finns på yrkesdansprogrammet. Nio av tio elever på teknikprogrammet är killar. Killarna är även i majoritet på idrottsprogrammet samt på naturvetenskapsprogrammet. De eleverna som går på yrkesdansprogrammet har högutbildade föräldrar medan föräldrar till eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet har kortare utbildningar. Fäderna har bättre utbildningsbakgrund än mödrarna. En relativ majoritet av elevernas föräldrar har en högskola/universitetsutbildning. Deras utbildningsnivå påverkar starkt deras syselsättning i den bemärkelsen att ju längre utbildning de har desto i större utsträckning har de ett arbete. Elevernas skoltrivsel kan anses vara tillfredsställande mot den bakgrunden att hälften av eleverna i studien uppger att de trivs bra på skolan. Inga märkbara skillnader finns mellan tjejernas och killarnas skoltrivsel. Men det är illavarslande att ett par elever, tre tjejer och två killar samtliga avgångsklasselever, svarar att de mår dåligt eller till och med mycket dåligt. Tvåorna trivs som bäst i skolan, avgångsklasseleverna uppger att de trivs sämst på sin skola. Bäst skoltrivsel uppger eleverna på yrkesdansprogrammet sig ha och sämst de elever som går på textil/mode/designprogrammet. Eleverna bedömer överlag sina kunskaper om kurs- och programutbudet vid GU som starkt begränsade. Detta är något som aktualiserar frågan om flera målinriktade informationsinsatser riktade mot gymnasisterna. Omkring hälften av eleverna i studien, med en klar övervikt bland avgångsklasseleverna, uppger att deras kunskaper inom detta område är dåliga eller mycket dåliga. En tredjedel menar att deras kunskaper är varken bra eller dåliga, medan ett fåtal svarar att de kan bra eller till och med mycket bra om vad som kan läsas vid GU. Yrkesdansstuderande eleverna har de bästa kunskaperna om kurs- och programmutbudet, textil/mode/designstuderande eleverna har de sämsta kunskaperna inom samma område. Två tredjedelar av samtliga elever i studien, med nästan exakt lika många tjejer som killar, uppger att de planerar att läsa på högskola/universitet. Nio av tio elever på årskurs ett säger sig ha sådana planer. Det intresset tycks avta ju äldre eleverna blir. Alla utom en elev på naturvetenskapsprogrammet planerar att läsa vidare efter sina 24