Yttrande över betänkandet Kunskap för biologisk mångfald (SOU 2005:94)

Transkript

1 Världsnaturfonden WWF Ulriksdals Slott Solna Tel: Direkt: Fax: Allmänt: Hemsida: Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Ämnesråd Jan terstad STOCKHOLM Yttrande över betänkandet Kunskap för biologisk mångfald (SOU 2005:94) Sammanfattning WWF välkomnar möjligheten att kommentera denna remiss och anser att dess slutsatser angående samordning, styrning och spridning av kunskap i stort är bra. Ämnet är mycket viktigt och vi är övertygade om att det idag finns mycket kunskap och insamlat material (data och naturvetenskapliga samlingar) som inte på ett tillfredställande sätt kommer samhället tillgodo kunskap och material som är vitala pusselbitar för att förstå biologiska sammanhang och därmed kunna tolka effekter av miljömässiga förändringar. Det är därför viktigt att vi tar tillvara denna kunskap inklusive våra biologiska samlingar. Mycken forskning som genomförs idag läses bara av en snäv cirkel varför en breddning och tolkning av resultat är nödvändig för att samhället till högre grad kan tillgodogöra detta material. På liknande sätt måste inventeringar och monitoring utvecklas och integreras med forskning för att resultatet av undersökningarna skall ge relevant och sanningsenlig kunskap. Det är också viktigt att understryka att växter och djur inte känner länders gränser. Internationella nätverk och delade databaser är därför viktiga för att vi skall förstå den stora bilden. Betänkandet missar detta faktum. WWF delar utredningens förslag om att komplettera karteringen av landets vegetation, både över terrester miljö och inte minst den marina miljön. WWF delar i stort utredningens slutsatser att kunskapen för att nå miljökvalitetsmålen är tillfredställande för (skog), våtmarker och odlingslandskap och att kunskapen inte är tillfredsställande när man tar sig under vattnet (sjöar och vattendrag och, inte minst, för havet), ut på fjället. Fjällens våtmarker behöver dock inventeras med samma metodik som används i den nationella våtmarksinventeringen. WWF anser dock att det behövs en analys av kunskapssammanställningen. Det gäller inte minst för skog med tanke på den stora betydelse skogen har för vår biologiska mångfald och det faktum att vi Stiftelsens ordförande: Hans Majestät Konungen Registrerat som: Världsnaturfonden WWF Org. Nr Postgiro Bankgiro

2 vet mycket lite om effekterna av den utarmning som sker genom det moderna skogsbruket. När det gäller sumpskogar är kunskapsläget otillfredsställande (basforskning och klassificeringssystem saknas idag). Den nyligen genomförda sumpskogsinventeringen studerade främst flygbilder utan att inventera i fält. Förslaget om stöd till ideella organisationer är bra (sid. 14 punkten 5) men skall vara kopplat till hur mycket arbete organisationen lägger ner och kvalitén på detta arbete, inte hur många medlemmar en organisation har. WWF anser att det är väsentligt att kunskapen om arter breddas och fördjupas eftersom den enskilda arten ändå är den första pusselbiten i mycket av det arbete som diskuteras i denna utredning. WWF understryker därför behovet av en utbildningsstrategi som säkrar behovet av taxonomisk kompetens i landet. Vi känner också att intresset för biologisk mångfald faller hos våra politiker och upplever därför att miljökvalitetsmålens framtid efter att ha utvärderat delmålen är osäker. Kapitelvis genomgång Kapitel 1 (Inledning) WWF skriver under för de bakgrundsfakta som utredningen presenterar i inledningskapitlet. CITES (Washington) konventionen bör dock finnas bland de uppräknade konventionerna. Kapitel 2 (Några grundläggande begrepp och överväganden) Kapitlet beskriver på ett bra sett relationerna mellan olika delar inom uppdragsområdet. Det vore dock på sin plats att nämna att också ideella organisationer finansierar naturvården. WWF lägger årligen ner stora summor på både teoretisk och praktisk naturvård. Kapitel 3 Lägesbestämd kunskap och geografiska informationssystem Inga kommentarer Kapitel 4 (Nationella inventeringar och miljöövervakningsinsatser) Det är viktigt att vara medveten om de begränsningar som de olika nationella insatserna har. Exempelvis nyckelbiotopsinventeringen är inte helt representativ för höga naturvärden i skogen, bland annat är kulturgynnade habitat och tallmiljöer generellt underrepresenterade bland utpekade miljöer. Det gör att denna undersökning kan vara svag som underlag för vissa politiskt satta mål.

3 Sumpskogsinventeringen är framförallt gjord genom flygbildstolkningen av objekten (som ibland är mycket svårtolkade) och med en mycket begränsade fältinventeringsdel. WWF anser därför att vissa habitat bör inventeras om. Det gäller exempelvis de skogshabitat som ingår bland sumpskogarna och som är bland de mest hotade, både nationellt och internationellt. Basinventeringen av Natura 2000-områden. Här är det exempelvis viktigt att kommunikationen kring naturtypsindelningen intensifieras och tydligare göras till en nationell standard. Rovdjursinventeringarna. Här är det svårigheterna att tolka spårstämplarna som berett inventerarna stora problem när det gäller antal djur, familjegrupperingar mm WWF vill också påpeka att eftersom växter och djur inte känner till länders gränsdragningar är det viktigt att höja blicken och koppla till internationella nätverk och inventeringar. Exempel på sådana är International Long Term Research Network, ursprungligen ett amerikanskt nätverk men numer allt mer global och där Sverige står i porten för att bli medlem. Klimatförändringar tillhör ju ett av de bättre exemplen på globala förändringar som redan påverkar och i framtiden alltmer kommer att påverka biologisk mångfald. Den internationella tundraforskningen (ITEX) är ett gott exempel på ett fungerande globalt forskningsnätverk som inkluderar klimat där Sverige deltar. Kapitel 5 (Kunskap för ett rikt växt- och djurliv) WWF stöder slutsatserna i detta kapitel och understryker kunskapsluckor för marin och akvatisk miljö. En komplettering av tidigare vegetationskartering är nödvändigt och stöds av WWF. WWF anser att det är viktigt att finansiella resurser tillskjuts för de indikatorarter och rödlistade arter som samhället lyfter upp i exempelvis åtgärdsprogram. Det är ohållbart att sådan verksamhet skall baseras på ideella krafter. Här har exempelvis WWF finansierat insatser för rödlistade växter under många år inom projektet Floraväktarna, liksom - men till mindre del - arbetet med rödlistade fiskar inom projekt Artedi, samt ett flertal artprojekt (bl a de stora rovdjuren, fjällräv, fjällgås, örnarna, glada, mnemosynefjäril, norna och småsvalting). För att i så hög grad som möjligt få jämförbara data vid nationella inventeringar och långsiktig monitoring är ju kvalitén på indata viktig. Det är därför glädjande att utredningen föreslår en utbildning för inventerare för att höja och jämna standarden på människor som genomför fältarbete. Här behövs dessutom en nationell strategi vars mål är att förse landet med både ekologisk och taxonomisk kompetens, även för idag bortglömda taxa (se även argumentation för taxonomer på annat ställe) Kapitel 6 (Kunskap för miljökvalitetsmålen specifikt) 6.1. Ingen kommentar 6.2. Ingen kommentar

4 6.3 Hav samt kust och skärgårdsområden Sidan 9 sista stycket. Vi är mycket glada över att bristerna i kunskapsläget uttrycks så tydligt och konkret! Sidan 10 förslagen gällande havet. Bra! Det enda man kunde tillägga som ytterligare en åtgärd är att utarbeta en plan för att komplettera NILS med en NIH (Nationell inventering av havet!) Sidan 13 listan över åtgärder för spridning och tillgängliggörande nämner inte Fiskeriverket, de bör ingå i listan över myndigheter under punkterna 5 och 6. Sidan heltäckande och bra förslag gällande havet. Men det finns inte förslag på vem som skall göra allt arbete, inte heller ungefärliga kostnader för att genomföra uppdragen. Det borde ha tydliggjorts bättre. 6.4 Våtmarker WWF bedömer till skillnad från utredningen att det finns ett stort behov av inventering av fjällens våtmarker kunskapen om dem är dålig, de är unika med bibehållen ursprunglig hydrologi och utgör ett internationellt ansvar för Sverige. Barmarkskörning utgör ett hot där körskador orsakar långsiktig skada på det hydrologiska systemet. För delmål 1 krävs också en ny satsning på sumpskogarna (se tidigare). Här är kunskapen dålig, inte minst vad gäller kopplingen till ekologiska processer. Generellt är ju kunskapen om processerna även i terrestra miljöer dålig översvämning, brand, storm m.fl. och detta bör långsiktigt prioriteras. Vad gäller kunskapsläget kring skogsbilvägarnas påverkan på våtmarker, behövs ytterligare kunskap om dessas påverkan. Effekter av diknings- och rensningsföretag i jordbrukslandskapet är också dålig och bör undersökas det gäller både biologisk mångfald men också miljömålet mot näringsläckage. 6.5 Skogar WWF uppskattar att utredningen föreslår en ansvarsorganisation för våra skogar och att någon får ansvar för synteser (Centrum för Biologisk Mångfald). Det är dock viktigt att klara definitioner utarbetas, inte minst ur miljökvalitetsmålens synvinkel. Om man strävar efter att ett specifikt Natura 2000 habitats bevarandestatus ska vara gynnsamt, måste mätmetoderna vara enhetliga och lättarbetade för de myndigheter som satts att utföra uppgiften. Alla olika åtgärder, ekonomiska, juridiska och marknadsdrivna styrmedel, som används för att realisera miljömålen måste utvärderas. Det är också viktigt att analysera de förhållanden som råder mellan forskningen kring själva målsättningarna (inom miljömålsarbetet och utanför) och hur dessa i slutändan uppfylls. Miljömålen. WWF vill argumentera, i motsats till utredningen, att kunskapsläget är otillfredsställande. Vi har exempelvis dålig kunskap om de frivilliga avsättningarnas betydelse för biologisk mångfald. Vi vet varken var de finns, eller vad de innehåller! Kunskapsläget är dåligt vad

5 gäller den lagstadgade hänsynen inom skogsbruket, liksom inom frivilliga, marknadsdrivna certifieringssystem. Ny forskning vid Centrum för Biologisk Mångfald påvisar luckor i kunskapen vad gäller de mål som satts upp i miljömålsarbetet. Här bör forskningen intensifieras för att kunna utvärdera i vad mån åtgärder inom skogsbruket hjälper eller stjälper miljömålsuppfyllningen. Det är viktigt att basinventering av skogen görs med längre sikt då förutsättningar för biologisk mångfald snabbt förändras med ett skogsbruk som tar ut allt mer råvara ur markerna (inklusive biobränsleuttag). Vi vill också poängtera att om man vill följa upp processernas betydelse i skogs- (eller andra) ekosystem, måste man vara noga med skalfrågan vi har kanske idag en hyfsad bild av läget på lokal nivå, kanske även på nationell. Däremot är situationen betydligt värre för landskapsnivån. Kunskap om arters slumpmässiga utdöenden, ut- och invandring samt störningsregimernas effekter på lång sikt i ett landskapsperspektiv är idag rudimentärt. 6.6 Odlingslandskapet WWF vill understryka formuleringarna i FORMAS kunskapsöversikt Biologisk Mångfald att den biologiska mångfalden i odlingslandskapet är intimt integrerat med jordbrukets ekonomi och dess produktion, och därmed också den gemensamma jordbrukspolitiken. Politiska förändringar kommer snabbt att ge negativa eller positiva avtryck i odlingslandskapets biologiska mångfald hur mycket det än inventeras eller forskas. Exempelvis kommer forskningen inom HagmarksMistra-programmet att generera relevant kunskap som kan omvandlas till goda råd till lantbrukarna men är det ekonomiska och politiska klimatet är dåligt kommer inte miljökvalitetsmålen att nås eller nådda nivåer att bibehållas. Nya brukningsformer och olika former av träda kommer sannolikt att ha effekter på biologisk mångfald. Betesträda kan generera bättre betingelser för exempelvis insektsarter och längre åkermarksträda kan generera bättre häckningsbetingelser för marklevande fågelarter. WWF anser också att det är väsentligt att miljö- och natureffekter av jordbrukspolitikens stödpaket utvärderas och att denna utvärdering ingår i dialogen mellan näringen och politikerna. 6.7 Fjällmiljö WWF är eniga med utredningen att kunskapsläget för fjällmiljön är mindre tillfredsställande. Storskaliga effekter av bete och barmarkskörning bör undersökas, liksom effekter av klimatförändringar. Delmål 1 är viktigt för fjällen och WWF vill understryka betydelsen av bete för att bibehålla fjällområdets karaktär samtidigt som ett för högt betestryck naturligtvis kommer att resultera i negativa effekter, åtminstone på kort sikt. Körskador förblir långvariga i alpin miljö och effekter på hydrologin kan bli stora speciellt i våtmarksmiljö. Delmål 2 WWF håller med om kraven och argumentationen angående bullermålen. Motordrivna fordon är naturligtvis både ett nödvändighet (för renskötsel och turism) som ett gissel (djurliv (exempel illegal jakt), samt också för turism (störning)).

6 Delmål 4 Hotade arter. Kunskapen om de stora rovdjuren har ökat väsentligt under senare åt tack vare de skandinaviska samarbetsprojekten på lo, järv och björn och är idag världsledande. Kapitel 7 (Kommunala arbetet) WWF håller med utredningen om att kommunerna är en viktig aktör inte minst som lokal omsättare av miljömålen, men också som spridare av kunskap till kommunens innevånare. Det kan ske genom information i media, naturreservat och speciella naturcentra, men också som föregångare vid offentlig upphandling av mat, bilpark osv. Bra exempel på fantastiskt engagemang finns i Kristianstad (vattenriket), Örebro (fågelvåtmarkerna Oset), Rynningeviken (delvis nya konstgjorda vattenlandskap, och Kvismaren). Tätortsnära natur är viktigt inte bara för kunskap om biologisk mångfald men också för kommuninnevånarnas framtida engagemang, hälsa och trivsel. Kapitel 8 (Frågor som berör forskningen) WWF håller med och understryker utredningens slutsatser och förslag. Idag har landets högskolor få platser för taxonomisk utbildning och under senare år har exempelvis entomologiska avdelningar lagts ner. WWF anser att det är väsentligt att kunskapen om arter bredda och fördjupas eftersom den enskilda arten ändå är den första pusselbiten i mycket av det arbete som diskuteras i denna utredning. Nationalnyckeln är ett unikt bokverk som kommer att ha stor positiv inverkan på intresset för biologisk mångfald. WWF vill dessutom understryka behovet av en utbildningsstrategi som för framtiden säkrar behovet av taxonomisk kompetens i landet. För att erhålla bra flöden av kunskap från insamlaren till samhällets olika instanser som behöver dem och som behöver synteser av kunskap är det vitalt med bra och tydliga instruktioner och rutiner. Det är därför viktigt att insamlarna (av både data och föremål) har kunskap och finansiella resurser att förmedla kunskapen och att det finns mottagare som kan syntetisera och presentera fakta. Här finns sannolikt mycket att förbättra. Ett exempel kan vara att forskningsrådsmedel inkluderar budgetposter för data och föremåls vidaretransport i systemet. De syntetiserande organisationerna (exempelvis ArtDatabanken, Centrum för Biologisk Mångfald, Naturhistoriska Riksmuseet) bör ju naturligtvis också erhålla resurser för mottagandet. (se även kommentarer för kapitel 11) Kapitel 9 (Spridning och tillgängliggörande) WWF delar utrednings förslag men vill tillägga både internationell samverkan och deltagande av skolor. The Millennium Ecosystem Assessment som är ett internationellt program för beslutsfattare och allmänhet för att förstå konsekvenserna av ekosystemsförändringar. Programmet har utvecklats under detta millenniums första fem år och planeras uppdateras någon gång var tionde år på en nationell eller regional skala. Finansieringen kommer bl a från Global Environmental Facility. MEA

7 tas inte upp av utredningen men bör vara en naturlig del av detta arbete. Här är det också på sin plats att understryka behovet av ungdomsutbildning i skolorna och inte minst naturskolverksamheten. Det är ju våra ungdomar som skall ta över och om deras kunskap och intresse för natur och miljö är lågt lär dessa ämnen inte heller stå högt i kurs i framtiden. Kapitel 10 (Samordning och styrning) WWF anser att detta är ett mycket viktigt kapitel i utredningen därför att det diskuterar samordning och styrning av ett stort antal initiativ och organisationer som idag inte har en naturlig samordning/styrning. Miljökvalitetsmålen är ju utdelade på sektorsmyndigheterna vilket lätt kan resultera i olika engagemang för olika miljömål (men samtidigt ger detta ju en bra integrering av natur- miljövård hos den näringen som nyttjar det aktuella naturtypen). Inrättandet av en central organisation verkar i våra ögon vara onödigt därför att det redan finns inrättningar som skulle kunna hålla i samordning/styrning (ex Naturvårdsverket, Centrum för Biologisk mångfald). Kapitel 11 (Biologiska samlingar) WWF stöder bedömningen att läget för de biologiska samlingarna ger anledning till oro (det är bra att Linnés samling idag finns i England och inte i Sverige!). Utredningen ger ej några riktlinjer för hur äldre inventeringsmaterial skall säkras för framtiden (Nästan varje dag försvinner ovärderliga grundmaterial hos svenska privatpersoner och på universiteten). De äldre materialen är den bas som vi kan referera till för att göra jämförelser med när nya inventeringar skall redovisas och resultaten sättas i ett sammanhang. Grundmaterialet måste lagras på ett säkert sätt för framtiden, vem skall göra detta och ansvara för detta? Kanske Artdatabanken eller Naturhistoriska riksmuseet? Klara åtgärdsförslag om detta saknas. Behovet av nyinsamling av biologiska referensmaterial behandlas bara ytligt i rapporten. Det är viktigt att ha bra referensmaterial för framtida miljöanalyser. Det bör utredas om vi idag samlar in rätt biologiska material för framtiden. Exempelvis Vilt som tillfaller staten är idag en insamling som kanske skulle utökas till inte bara vara däggdjur och fåglar utan även andra djur samt växter. Kanske även formerna för detta skulle ändras. Miljömålen skulle kunna vara en utgångspunkt för insamlandet av referensmaterial av djur och växter. (se även kommentarer för kapitel 8) En stor mängd information inhämtas årligen av olika privatpersoner runt om i Sverige. Denna kunskapsinhämtning ges bara lite utrymme i utredningen men är mycket viktig för den sammantagna bedömningen av läger för olika arter och en bedömning av läget för den biologiska mångfalden. Det borde utredas om det kan vara möjligt för dessa privatpersoner att om de så vill få möjligheten att rapportera sina data till något centralt ställe som exempelvis ArtDatabanken och dit det även skulle kunna vara möjligt att deponera sitt grundmaterial för framtida säker förvaring.

8 Kapitel 12 (Utredningens arbetsmetoder) Inga kommentarer Ulriksdal Världsnaturfonden WWF Lars Kristoferson Generalsekreterare Ola Jennersten tf naturvårdschef