Remiss från Socialdepartementet - Nya steg för en effektivare plan- och bygglag

Transkript

1 Malmö stad Tekniska nämnden 1 (10) Datum Adress August Palms plats 1 Diarienummer TN Yttrande Till Kommunstyrelsen Remiss från Socialdepartementet - Nya steg för en effektivare plan- och bygglag STK Tekniska nämnden föreslås besluta att lämna följande yttrande: Sammanfattning I departementsskrivelsen redovisas vilka författningsändringar som krävs om bestämmelserna i plan- och bygglagen, PBL, skulle ändras i fråga om kravet att kommunen i vissa fall alltid ska upprätta en detaljplan, behovet av följdändringar i fastighetsbildningslagen respektive lagen om färdigställandeskydd med anledning av de bestämmelser om s.k. komplementbostadshus som införts i PBL samt behovet av ytterligare ändringar i miljöbalken för att säkerställa verksamhetsutövares rättssäkerhet vid omgivningsbuller vid bostadsbyggnader. Vidare redovisas förslag till ändringar i PBL i syfte att göra lagen enklare och effektivare. Bl.a. föreslås att kommunens handläggningstid för anmälningsärenden regleras och att regler för expediering av lov och förhandsbesked justeras. I korthet kan nämndens synpunkter sammanfattas på följande sätt. Nämnden avstyrker förslaget att ersätta eller komplettera hänvisningar till detaljplanelagt område med en hänvisning till områden med samlad bebyggelse, och anser att det saknas skäl att genomföra några sådana lagändringar så länge detaljplanekravet inte ändras. Vidare borde det i lagstiftningen finnas regler som uttryckligen förhindrar möjligheten till ytterligare lovbefriade åtgärder som konsekvens av att avstyckning av fastighet med ett s.k. komplementbostadshus sker. Föreslagna förändringar för att stärka verksamhetsutövares rättssäkerhet vid omgivningsbuller vid bostadsbyggnad gör lagstiftningen konsekvent och minskar risken för tillståndspliktiga verksamheter att drabbas av ingripanden p.g.a. närliggande bostadsbebyggelse. Beträffande förslagen på åtgärder för att åstadkomma en effektivare plan- och bygglag kan i korthet sägas att förslaget avstyrks i den del det avser att reglera kommunens handläggningstid för ett anmälningsärende samt att samordna regler om redovisning av exploateringsavtal och markanvisningsavtal i detaljplaneprocessen. I övrigt ser nämnden positivt på föreslagna förändringar, dock med de påpekanden som framgår i nedanstående yttrande.

2 Yttrandet följer dispositionen i den översända remissen. 2 (10) Yttrande A. Minskade krav på detaljplan förutsätter följdändringar i flera lagar (kap 4) Begreppet samlad bebyggelse definieras i PBL som sammanhållen bebyggelse där bygglov behövs med hänsyn till omfattningen av byggnader i bebyggelsen och kommunen ska i översiktsplanen ska redovisa vilka områden som utgör samlad bebyggelse. Vissa bestämmelser i ordningslagen, miljöbalken och lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning ändras så att de ska gälla inom områden som utgör samlad bebyggelse istället för inom detaljplanerat område. Även bestämmelser i väglagen behöver ändras. Regeringen föreslog i prop. 2013/14:126, en enklare planprocess, att det s.k. detaljplanekravet i PBL skulle begränsas. Riksdagen avslog regeringens förslag i denna del, bl.a. eftersom det ansågs innebära en alltför långtgående begränsning av detaljplanekravet som kan medföra en osäkerhet om när det kommer att krävas en detaljplan. Det framfördes även under riksdagsbehandlingen att behovet av följdändringar inte utretts. Promemorian innehåller inte något nytt förslag till ändrat krav på detaljplan, men däremot redovisas vilka förändringar i PBL och andra lagar som behövs om detaljplanekravet skulle komma att begränsas. I promemorian föreslås att redan nu införa begreppet samlad bebyggelse i plan- och bygglagen och att i annan lagstiftning ersätta hänvisningar till detaljplanelagt område med hänvisning till område med samlad bebyggelse. Många lagar förutsätter att tätbebyggelse omfattas av detaljplan. I de fall lagstiftaren önskat knyta vissa bestämmelser till sammanhållen bebyggelse har dessa ofta kopplats till vad som utgör detaljplanelagt område. Följdändringarna går ut på att mer eller mindre konsekvent ersätta eller komplettera hänvisningar till detaljplanelagt område med en hänvisning till områden med samlad bebyggelse. Istället för att använda begreppet sammanhållen bebyggelse som t.ex. i PBL används för att skilja på olika omfattning av lovplikt, så för man in det nygamla samlad bebyggelse eftersom detta lättare appliceras i de andra lagarna som berörs. Nämnden har ingen invändning mot den nya definitionen på samlad bebyggelse i sig. Däremot kan uttrycket samlad bebyggelse, till skillnad från detaljplanerat område, leda till tolkningsproblem. Det finns en risk att olika kommuner gör olika tolkningar av vad som omfattas av samlad bebyggelse. Strävan att förenkla PBL kan få motsatt verkan. Kommunens översiktsplan, som ju är avsett att vara ett strategiskt och vägledande dokument, kommer indirekt att ha mer omfattande rättsverkningar och i praktiken få en avgörande roll för såväl myndigheter som enskilda vid bedömningen om viss fastighet ingår i samlad bebyggelse. Att översiktsplanen endast är vägledande och att en verklig bedömning måste göras i det enskilda fallet medför en oförutsägbarhet och osäkerhet.

3 3 (10) Genom att ha ett väl avgränsat område som omfattas av krav på detaljplan så skapas en tydlighet i lagstiftningen om vilka krav som gäller inom detta område. Genom att luckra upp detta krav och istället införa krav kopplade till samlad bebyggelse, som inte är ett väl avgränsat område, ökar otydligheten för verksamhetsutövare, allmänhet m.fl. att göra felsteg då de regler som gäller för ett specifikt område idag inte blir lika väldefinierade i framtiden, t ex beträffande miljöbalkens bestämmelser om anmälningsplikt. Malmö stad har tidigare ställt sig kritiskt till förslaget att begränsa kravet på detaljplan och vidhåller sin ståndpunkt. Det är inte lämpligt att ersätta eller komplettera hänvisningar till detaljplanelagt område med en hänvisning till områden med samlad bebyggelse. Nämnden vill i sammanhanget påpeka att det i vart fall saknas skäl att genomföra några lagändringar så länge detaljplanekravet inte ändras. Dagens detaljplanekrav bör kvarstå. Flertalet detaljplaner föregås av omfattande utredningar i form av värdeprogram, planprogram, strukturplaner, trafikutredningar, bullerutredningar, tekniska utredningar etc. för att skapa förutsättningar för att en detaljplan ska vara genomförbar ur alla aspekter. Att begränsa kravet på detaljplan vid samlad bebyggelse ställer stora krav på bygglovshanteringen och hänskjuta alla dessa överväganden och utredningar till bygglovsprocessen. Risken är stor att tidsbrist i bygglovsskedet resulterar i sämre resultat för att inblandade parter. Detta kommer att försämra förutsägbarheten vad gäller kostnader och tidsåtgång för byggherren och ger inte några bra förutsättningar för att de ska kunna och våga lägga resurser och kraft på ett projekt. Byggherrarna efterfrågar en lagakraftvunnen, juridiskt bindande, detaljplan för att säkerställa sin rätt att bygga. B. Ändringar med anledning av bestämmelserna om komplementbostadshus (kap 5) Bedömningen görs att det saknas skäl att ändra fastighetsbildningslagen och PBL till följd av risken för olämpliga avstyckningar, då nu gällande bestämmelser är tillräckliga för att hindra en olämplig bebyggelseutveckling. Däremot bör lagen om färdigställandeskydd ändras så att det inte ska krävas färdigställandeskydd för åtgärder som undantagits från kravet på bygglov enligt bestämmelserna i 9 kap 4 a 4 c PBL (s.k. Attefallsåtgärder ). Frågan om färdigställandeskydd tecknats har enligt 10 kap 23 PBL, just vad gäller åtgärder som avses i 9 kap 4 a 4 c PBL, undantagits från byggnadsnämndens prövning för utfärdande av startbesked. Sedan den 2 juli 2014 kan s.k. komplementbostadshus uppföras i omedelbar närhet av eneller tvåbostadshus även i de fall åtgärden strider mot gällande detaljplan. Redan beslutade ändringar i PBL innebär att ett komplementbostadshus utan lov kan uppföras till ett en- eller tvåbostadshus. Stadsbyggnadskontoret och andra har befarat att denna och andra lovbefriade åtgärder kan leda till oönskade effekter för bebyggelseutvecklingen.

4 Ett lovbefriat komplementbostadshus skulle kunna bli utgångspunkt för att bilda en ny fastighet, på vilken sedan nya komplementbostadshus eller andra lovbefriade åtgärder skulle kunna vidtas. 4 (10) Promemorian gör jämförelsen med de komplementbyggnader som redan tidigare har kunnat uppföras utan lov utanför sammanhållen bebyggelse och konstaterar att det inte har förekommit att ett komplementhus utgjort grund för en ny fastighet och på det sättet lett till någon dominoeffekt eller oönskad bebyggelseutveckling. Med denna jämförelse som grund drar utredningen slutsatsen att det inte heller kan förväntas finnas något intresse för denna typ av åtgärder när det är fråga om komplementbostadshus. Som följd av detta föreslår man ingen ändring i fastighetsbildningslagen som skulle sätta hinder. Jämförelsen haltar betänkligt och slutsatsen blir därför felaktig. En lovbefriad komplementbyggnad på landsbygden enligt nuvarande lagstiftning kan inte anses ha särskilt mycket att göra med de nya komplementbostadshusen. De senare kan i stor utsträckning komma att bli aktuella i städerna eller i tätbebyggda områden. Markpriser och bebyggelsetryck i övrigt innebär att avstyckningar av bebyggda fastigheter som utan lov är möjliga att bebygga ytterligare skulle vara mycket lönsamma. Det är inte relevant att jämföra detta med utvecklingen av komplementhus på landsbygden. Även om en befarad dominoeffekt bara i ett fåtal fall skulle bli aktuell, borde det i lagstiftningen finnas en spärr som uttryckligen förhindrar att möjligheten till ytterligare lovbefriade åtgärder faller ut i flera steg som konsekvens av att en första lovbefriad åtgärd vidtas. Det finns således fog för en lagändring i någon form. Föreslagen förändring av lagen om färdigställandeskydd innebär att regelverket får en konsekvent utformning och utgör därmed en välkommen förändring. C Verksamhetsutövares rättssäkerhet vid omgivningsbuller vid bostadsbyggnad (kap 6) I fråga om omgivningsbuller vid bostadsbyggnad ska tillståndsmyndigheten vid prövning av ett nytt eller ändrat tillstånd inte få besluta om villkor enligt 16 kap 2 miljöbalken som innebär strängare krav avseende sådant buller än vad som följer av beräknade bullervärden, om sådana värden anges i planbeskrivningen till den detaljplan eller i det bygglov som gäller för bostadsbyggnaden. Villkor som innebär strängare krav ska få meddelas endast om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för det. Komplementbostadshus ska aldrig kunna föranleda villkor i fråga om omgivningsbuller. Samma princip ska gälla vad gäller möjligheten att meddela skärpta villkor i ett tillstånd med stöd av 24 kap 5 miljöbalken. Ändringarna avser att minska risken för att verksamheter drabbas av ingripanden då befintliga tillstånd omprövas, ändras eller förnyas i de fall bostadsbebyggelse har tillåtits närmare verksamheten.

5 Genom lagändringar som träder i kraft 2 januari 2015 har införts en ny bestämmelse i miljöbalken med innebörd att en tillsynsmyndighet inte får besluta om förelägganden eller förbud när det gäller omgivningsbuller vid bostadsbyggnad, om omgivningsbullret inte överstiger beräknade värden som angetts i detaljplanebeskrivning eller bygglov. 5 (10) Förslaget är en komplettering till den ändring av miljöbalken i fråga om omgivningsbuller vid bostadsbyggnader som träder i kraft den 2 januari Den nu föreslagna ändringen är konsekvent i förhållande till vad som redan beslutats och minskar risken för tillståndspliktiga verksamheter att drabbas av ingripanden p.g.a. närliggande bostadsbebyggelse. Dock kan följande påpekas. Den föreslagna förändringen ställer stora krav på kommunens stadsbyggnadsnämnd att göra korrekta bedömningar och grunda sina beslut om bygglov och detaljplaner på mycket goda bullerberäkningar. Om det beräknade bullervärdet är felaktigt kan detta få stora konsekvenser. Det kan ifrågasättas hur stor rättsäkerheten för verksamhetsutövaren egentligen är, då tillsynsmyndigheten kan ställa krav om det visar sig att beräknade bullervärden överskrids. Även om det anges i planen vilka befintliga nivåer som det finns avseende omgivningsbuller så bör risken vara stor för att det kommer att medföra begränsningar för befintlig industri att expandera om ny bebyggelse kryper närmare befintlig industri. Om nivåerna på omgivningsbullret ökar jämfört med vad som anges i planen kan det riskera att påverka möjligheten för industrin att få tillåtlighet till en utökning av produktionen. Det förefaller märkligt att man kraftigt begränsar möjligheten att hantera buller från befintliga verksamheter enligt miljöbalken med hänvisning till att man ska hantera dessa i planskedet samtidigt som man diskuterar att ta bort kravet på detaljplan i vissa områden. Om man regelmässigt inför bullervärden i byggloven istället så måste dessa värden vara samma för alla bygglov. Det skulle få olyckliga konsekvenser om en husägares bygglov tillåter högre bullervärden än grannens. Frågan blir då hur rättssäkert det blir för verksamhetsutövaren. I sammanhanget vill nämnden påpeka att det är viktigt att utreda kopplingen mellan föreslagna förändringar och kravet på utredning om trafikbuller och krav på åtgärder enligt förordning (2004:675) om omgivningsbuller. D Nya steg för en effektivare plan- och bygglag (kap 7) I promemorian föreslås flera ändringar i PBL i syfte att göra lagen enklare och effektivare Förfarandet för att upphäva tomtindelningar m.m. bör förenklas Det förenklade förfarande som finns för att upphäva en detaljplan efter genomförandetidens slut ska även kunna tillämpas i fråga om att upphäva eller ändra tomtindelningar, fastighetsplaner och fastighetsindelningsbestämmelser. Samråd ska inte behöva ske med andra kommuner, länsstyrelsen eller sakägare utanför planområdet.

6 6 (10) Att upphäva en tomtindelning eller fastighetsplan räkans som en ändring av detaljplan med de regler som gäller för planförfarande. Ändringen är av samma karaktär som förenkling av upphävande av detaljplan som beslutats och träder i kraft den 1 januari Nämnden är positiv till att förfarandet för att upphäva tomtindelningar m.m. förenklas och håller med om att det i dessa fall ofta är fråga om beslut av rutinkaraktär och att det inte är motiverat att genomföra en fullständig planprocess med samråd och granskning Bestämmelserna om genomförandetid vid ändring av en detaljplan behöver förtydligas 4 kap 22 PBL ändras så att det tydligt framgår att om en detaljplan ändras ska planens genomförandetid gälla för de frågor som ändringen avser. Om planen vid ändringen inte innehåller någon uppgift om genomförandetid ska kommunen bestämma en särskild genomförandetid för den del av planen som ändras. I 4 kap 22 PBL står för den del som ändras medan det i den äldre plan- och bygglagen, ÄPBL, användes uttrycket för de frågor som ändringen avser. Någon ändring i sak har inte varit avsedd när PBL införds vilket innebär att uttrycket den del som ändras alltjämt syftar på de frågor som ändringen avser. Mot bakgrund av att PBL blivit otydlig finns skäl för ändring för att underlätta förståelsen. Nämnden ser positivt på förtydligandet av bestämmelsen Kommunens handläggningstid för ett anmälningsärende bör regleras I promemorian föreslås att regeringen ska ges möjlighet att meddela föreskrifter om tidsfrist för beslut om startbesked efter anmälan till byggnadsnämnden. I förordning bör anges en hänvisning till att mottagningsbevis ska skickas till anmälaren enligt bestämmelser i lagen om tjänster på den inre marknaden. Antalet åtgärder som behöver anmälas ökar samtidigt som antalet som kräver bygglov minskar (genom att s.k. Attefallsåtgärder bygglovsbefriats). Enligt promemorian kan ändringen antas medföra att allmänhetens intresse av att anmälningsärenden ska handläggas så snabbt och enkelt som möjligt antas öka. Nämnden avstyrker förslaget att reglera tiden för handläggning av ett anmälningsärende till tre veckor och anser att de regler om skyndsamhet i handläggningen som finns i 10 kap PBL samt i 7 förvaltningslagen är tillräckliga för att säkerställa att handläggning sker i rimlig tid.

7 I vart fall är tre veckor en alltför snäv tidsfrist. Skälen till nämndens ställningstagande följer nedan. 7 (10) Införandet av en tidsfrist är särskilt olämplig av det skälet att byggnadsnämnden under det tekniska skedet inte ensam styr över handläggningstiden utan är beroende av motparten i ärendet, d.v.s. sökanden/anmälaren som efter att anmälan kommit in t.ex. har att inkomma med förslag till kontrollplan eller i övrigt redovisa hur tekniska egenskapskrav ska uppfyllas. Anmälningsärenden är dessutom av mycket olika omfattning. Att handlägga ett anmälningspliktigt ärende kan komma att kräva praktiskt taget samma arbetsinsats som ett bygglovsärende vad avser den bedömning som normalt görs inför beslut om bygglov. I det tekniska skedet kan byggnadsnämnden ha att ta ställning till komplicerade frågor som kräver utredning och mot den bakgrunden är en tidsfrist om tre veckor alltför snäv. Vidare skulle krav på mottagningsbevis till anmälaren leda till ökad administration för byggnadsnämnden. Att detta skulle medföra sådan nytta för anmälaren att det uppväger kostnaderna för det administrativa förfarandet är högst tveksamt. I promemorian föreslås flera andra ändringar just för att lagstiftningen ska bli mer genomarbetad och konsekvent. I det sammanhanget ter det sig märkligt att reglera handläggningstiden fram till beslut om startbesked just beträffande anmälningsärenden, men inte avseende bygglovsärenden. Detta kan medföra att byggnadsnämnderna tvingas prioritera anmälningsärenden, där startbesked måste lämnas inom en viss angiven tid, på bekostnad av bygglovsärenden där någon motsvarande tidsfrist fram till beslut om startbesked inte finns, och där en snabb process många gånger är av större betydelse ur såväl allmän som enskild synpunkt. Detta kan knappast vara en önskad effekt. Även för bygglovsärenden är det klart olämpligt att ha en tidsfrist för beslut om startbesked, av samma skäl som beträffande anmälningsärenden Vem som kan överklaga ett beslut angående startbesked behöver ses över Även sökanden i ett ärende om rivningslov, marklov eller anmälan ska få överklaga byggnadsnämndens beslut i fråga om startbesked. Enligt nu gällande lagtext (13 kap 15 PBL) får ett beslut om startbesked överklagas endast av sökanden i bygglovsärendet. Bestämmelsen bygger på tanken att grannar m.fl., inte ska kunna överklaga beslut om startbesked. Bestämmelsen har inte fått den utformning som varit avsedd. Från rättssäkerhetssynpunkt framstår det som angeläget att även sökanden i rivnings- eller marklovsärende eller i ett anmälningsärende ska kunna överklaga byggnadsnämndens beslut i fråga om startbesked. Nämnden välkomnar den föreslagna justeringen. Det är en självklarhet att även sökanden i ett rivningslovs- marklovs- eller anmälningsärende ska ha möjlighet att överklaga byggnadsnämndens beslut i fråga om startbesked. Ändringen är att betrakta som en rättelse av en felaktigt formulerad bestämmelse.

8 8 (10) 7.5. Lantmäterimyndigheten bör ingå i den obligatoriska samrådskretsen vid förlängning av genomförandetid Samråd ska ske med lantmäterimyndigheten i de fall som en detaljplans genomförandetid förlängs med stöd av det förenklade förfarandet. Riksdagen har beslutat att ändra PBL så att det ska bli enklare att förlänga genomförandetiden. Reglerna träder i kraft 1 januari Lagändringarna innebär att vid förlängning av genomförandetiden begränsas kravet på samråd och det kommer att var möjligt att förlänga genomförandetiden utan föregående samråd med t.ex. länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten. Lantmäteriet har farmfört att lantmäterimyndigheten bör ingå som obligatorisk samrådspart, åtminstone i de fall planen innehåller fastighetsindelningsbestämmelser. Nämnden har inte någon invändning mot förslaget Reglerna om markanvisningsavtal och exploateringsavtal behöver samordnas En överenskommelse om markanvisning ska redovisas på samma sätt som ett exploateringsavtal i planbeskrivningen och vid samråd om ett förslag till detaljplan. När det gäller exploateringsavtal har vissa regler införts i PBL med koppling till detaljplaneprocessen. Bland annat ska berörda parter, i samband med arbetet att ta fram en detaljplan, informeras om kommunens avsikt att ingå exploateringsavtal, dessa avtals huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal. Informationen ska lämnas i detaljplanens planbeskrivning och i en redovisning under samrådet. Motsvarande förfaranderegler har inte införts när det gäller överenskommelser om markanvisningar. Utredningen föreslår nu att samma krav ska ställas på markanvisningsavtal. Förfarandereglerna kring exploateringsavtalen motiverades bl.a. av att offentlighet, insyn och delaktighet är viktiga delar för detaljplaneprocessen. Att blanda ihop exploateringsavtal med markanvisningsavtal och låta samma förfaranderegler som för exploateringsavtal även omfatta markanvisningsfallen är dock inte lämpligt av skäl som anges nedan. Det är viktigt att betona att markanvisningsavtal inte alltid fullföljs genom en överenskommelse om överlåtelse av mark. Det är en väsentlig skillnad mellan en markanvisning och ett exploateringsavtal. En kommunal markanvisning är en möjlighet att i framtiden och under en begränsad tid få möjlighet att förvärva eller få upplåtet ett specifikt område som ägs av kommunen. Exploatören kan när som helst avsluta markanvisningen. Exploateringsavtalet är ett avtal som har rättsverkningar på annans mark och som inte ägs av kommunen. Således

9 används inte exploateringsavtalen och överenskommelser om markanvisningar för likartade ändamål. Markanvisningen är en möjlighet. Det finns inget som säger att markanvisningen genomförs och det finns alltid en möjlighet för båda parter att hoppa av utan risk för skadestånd. Kommunen kan då ersätta avtalet med en överenskommelse med en annan part, ibland med nya villkor eller andra former för markupplåtelsen. 9 (10) Om man trots allt genomför krav på att markanvisningsavtal ska redovisas i planprocessen bör det tydligt framgå att genomförandet kan komma att ske på annat sätt än i enlighet med detta avtal Reglerna för att expediera lov och förhandsbesked behöver justeras Endast beslut som innebär att lov eller positivt förhandsbesked ges ska behöva kungöras. Meddelande om kungörelse av beslut behöver inte skickas till ägare till tomt eller fastighet som gränsar till den tomt eller fastighet som lovet avser eller som skiljs åt från denna endast av en väg eller gata, och inte heller angår andra kända sakägare om dessa uppenbarligen inte berörs av beslutet. Beslut om lov m.m. behöver inte delges sakägare m.fl. om det är uppenbart obehövligt. Departementet menar att nuvarande lagstiftning innebär att även beslut att avslå ansökningar om lov m.m. måste kungöras i Post- och Inrikes tidningar samt måste delges sakägare som haft invändningar i ärendet. Att man enligt nuvarande lagstiftning måste skicka meddelande till s.k. rågrannar om kungörelse av beslut kan leda till orimliga resultat, t.ex. när lov beviljas på en gatufastighet som omfattas gatorna i en hel stadsdel. Oavsett att stadsbyggnadsnämnden redan i nuläget tolkat lagstiftningen så att endast positiva beslut om lov och förhandsbesked behöver kungöras m.m. är ett klargörande av 9 kap 41 a PBL i detta avseende positivt. Däremot kan man befara att den föreslagna lydelsen av 9 kap 41 snarare kommer att leda till förvirring då bestämmelsen skulle kunna tolkas som att man i vissa fall kan underlåta att delge sakägare m.fl. som lämnat synpunkter i ärendet beslut att bevilja lov eller lämna ett positivt förhandsbesked. Bestämmelsen bör omarbetas för att det tydligt ska framgå att de fall då det är uppenbart obehövligt att delge den som anges i 25 och lämnat synpunkter i ärendet endast är de fall då lov eller förhandsbesked nekats. Nämnden välkomnar förändringen att meddelande om kungörelse inte ska behöva skickas till sakägare om det är uppenbart obehövligt. Nödvändigheten av denna förändring har tidigare påpekats från kommunhåll och det är glädjande att man nu tagit till sig synpunkterna Regleringen av takkupor bör förenklas Det bör i förordning regleras att anmälan ska krävas i fråga om sådana takkupor som är undantagna från krav på bygglov. Tekniskt samråd ska inte behövas för sådana takkupor om byggnadsnämnden inte beslutar annat. Den bedömning som byggnadsnämnden ska göra i

10 10 (10) fråga om startbesked ska endast avse om den aktuella åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt plan- och bygglagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av plan- och bygglagen. Sedan den 2 juli 2014 krävs det inte bygglov för att i fall som anges i 9 kap 4 b punkten 2 uppföra takkupor på bostadshus. Att bygga sådan takkupa är inte uttryckligen förenat med krav på anmälan. Däremot finns andra bestämmelser i PBF som i vissa fall kan medföra att det krävs en anmälan. Nu gällande regler medför att det kan krävas relativt kvalificerade byggtekniska bedömningar för att avgöra om det krävs en anmälan för att bygga en takkupa. Det är olämpligt att en enskild fastighetsägare ska behöva göra sådana bedömningar, med risk att i efterhand drabbas av sanktionsavgifter vid en felbedömning. Nämnden stödjer förslaget att införa generell anmälningsplikt för uppförande av bygglovsbefriade takkupor. Ordförande [Förnamn Efternamn] [Fyll i titel] [Förnamn Efternamn] [Här anger du om det finns reservationer/särskilda yttranden]