Playfulness- ett pilotprojekt inom scenkonst och hälsa i Sotenäs kommun

Transkript

1 Playfulness- ett pilotprojekt inom scenkonst och hälsa i Sotenäs kommun Centrum för scenisk rörelse och eget skapande har sitt säte i Gerlesborg i Tanums kommun och har i samtal med en av läkarna på Sotenäs vårdcentral; Jobst Mailänder, talat om möjligheten att erbjuda patienter kurser i träning inom scenisk kommunikation, närvaro och skapande. Vi har valt att benämna det playfulness. BAKGRUND Inom primärvården finns en stor grupp patienter med lätt till måttlig depression, social fobi och lindrig till måttlig oro eller ångest. Behandlingsmetoder som används för att hjälpa dessa patienter är i första hand kognitiv beteende terapi (KBT) baserade samtalsterapier och/eller olika läkemedel. Dessa terapier fungerar dock inte för alla patienter och vi ser ett behov av att utveckla våra behandlingsverktyg. När läkaren Jobst Mailänder samtalade med Michael Norlind från Centrum för scenisk rörelse fick han berättat för sig hur Michael Norlind under flera år uppmärksammat att människor som undergick hans skådespelarträning upplevde sig själv som friskare och att de hade ökat sin förståelse hur de interagerar med människor i sin omgivning samt att de upplevde en annan närvaro i livet. Flera deltagare vittnade om att de nu på ett mer medvetet sätt förstod hur de förhöll sig till andra i en grupp och i andra sociala sammanhang och att de fått verktyg för att hantera och påverka såväl situationer som personliga relationer. Vi anser att det här finns en möjlig behandlingsform som skulle kunna utvecklas. Under verksamhetsåret 2010/11 höll Centrum för scenisk rörelse och eget skapande flera workshops i playfulness som vände sig till människor utanför teaterscenen. Lärarna observerade att de deltagare som gick flera kurser blev mer positiva i sin inställning till omvärlden och vågade vara mer öppna och kommunicerade mer konstruktivt med sin omgivning. Deltagarna själva säger att deras lust till det de vanligtvis håller på med ökade. Det är det som kan kallas för biprodukt då skådespelare utbildas. Att man uppnår självkännedom och personlig utveckling är det som är det intressanta. I detta sammanhang kan vi nöja oss med att benämna det som att vara hälsofrämjande. Det finns vad man skulle kunna kalla terapeutiska effekter men det är en praktisk vits med att vi siktar förbi dessa - just i syfte att nå dem. SYFTE Våra erfarenheter tyder alltså på att vi besitter ett redskap som skulle kunna vara till glädje och nytta för invånarna i samhället. Vi anser dock att det krävs vetenskaplig forskningsförankring som kan stödja våra påståenden innan detta kan sättas i system. Det är något som ligger utanför vårt kunskapsområde och därför har vi vänt oss till Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet för att få svar på frågan: - Kan man med deltagande i playfulness förbättra det vi vanligen samlar under begreppet människors hälsa? Centrum för kultur och hälsa har varit med och koordinerat den inledande delen av projektet och sammanfört oss med kunniga forskare inom området. Sotenäs vårdcentral kommer att bistå med en läkare och en legitimerad psykolog som väljer ut 8-15 patienter som de tror skulle ha nytta av delta i playfulness. Centrum för scenisk rörelse och eget skapande genomför kursen som startar intensivt med en helg (två heldagar) och som sedan följs upp med sex möten en gång i veckan. GENOMFÖRANDE I träningen arbetar vi med noggrannhet, exakthet och skärpa för att stimulera vår uppmärksamhet. Uppmärksamheten skapar engagemang och nyfikenhet. Engagemang och nyfikenhet föder i sin tur leken och det är den som sedan leder oss till samklang med

2 det stora hela. Det är detta vi kallar närvaro och det är i detta vi finner skapandet - det levande - verkligheten. Samspelet med denna verklighet är det vi benämner som playfulness. Playfulness har sin grund i den teaterträning som har sin upprinnelse i den fysiska teatern där det handlar om att skapa en känsla utifrån den handling du gör. Den fysiska handlingen har visat sig vara ett praktiskt medel för att komma till att befinna sig här och nu. Med hjälp av övningar för rörelse, röst, rytm, riktningar och rumslighet träffas vi och arbetar oss igenom vardagens skikt av tillrättalägganden, eller vad det kan vara som sätter sig på våra sinnen, för att komma ner till det elementära och kanske att vi till och med fördjupar det vi där upptäcker. Sedan, via små uppgifter, formulerar vi oss sceniskt och tar del av varandras alster. Rörelse Dessa övningar kan vara det vi kallar plastik, vilket innebär att man rör på en kroppsdel i taget, vilket främjar både kroppskännedom och rörlighet. Det kan också vara att hålla upp en arm i luften och tänka att den hänger i en tråd. Detta för att sedan tänka att man klipper av tråden och lägga märke till om man bromsar eller påskyndar fallet. Vår strävan är att låta armen falla fritt. Att förtydliga vår tyngd och vår lätthet och att detta är någonting som vi kan styra över är syftet med många fysiska övningar. Övningen är då ett sätt på vilket man kan bli uppmärksam på att vi omedvetet lägger oss i. Det här som lägger sig i är intressant då det ofta ruvar på en anledning. Det kan vara en fysisk skada eller ett minne av en sådan. Det kan vara en rädsla sprungen ur en fantasi eller slutsats från tidigare upplevelser i stil med: om jag inte lägger mig i så händer något icke önskvärt. Dessa förbehåll och dess giltighet kan komma i dagen. Kanske giltighetstiden löpt ut men de är kvar av gammal (o)vana, även om de har tjänat ut sin roll som försvarsreaktion. Röst Man låter rösten höras samtidigt som man skumpar vertikalt eller ryster på axlarna. Vår strävan här är att finna ett samarbete mellan röstorganen och övriga kroppen. Detta för att vi inte skall överanstränga röstorganen samt förstå vilket fantastiskt stöd kroppen i sin helhet och bålen i synnerhet är för våra röster. Och inte att förglömma, att vår kroppshydda fungerar som en resonanslåda för de ljud vi frambringar med vår röst. Vi kan också rikta vår uppmärksamhet mot de, inte bara fysiska, utan även emotionella och mentala anslag som rösten ger upphov till och färdas med dessa anslag ända ut till uttryck. Rytm Övningar som i mångt och mycket syftar till att vi skall uppfatta den rytm som redan finns i språk och utryck och i hjärta och i skeende. Förutom påpekandet av rytm då vi agerar med röst och rörelse kan vi som övning trampa takten tillsammans. Detta för att etablera en gemensam puls i rummet och till slut blir rytmen ofta väldigt påtaglig. Då vi medvetet etablerar en puls i rummet ges vi något att samlas kring; en bas att vila på i vårt samspel och vi ser att vi ofrånkomligen använder rytm i vår kommunikation även i vardagen. När vi talar om riktningar stämmer det säkerligen att vi inom scenkonsten har många olika faktorer i åtanke som gemene man troligen inte har i första rummet. Riktning Vi övar oss i att rikta vår röst, vår handling, vår tanke och vårt uttryck i syfte att nå fram med ett budskap. Vardagligt sägs det till den som inte gör sig tydlig nog -Var snäll och tala ur skägget! Sådana saker kan man alltså råda bot på genom att öva på och medvetandegöra hur man gör och vad som sker om man gör på det ena eller andra sättet; exempelvis skriker i onödan eller inte menar vad man säger. Även om vi övar rent fysiskt, exempelvis genom att titta på en punkt på väggen och gå mot den utan att tappa fokus för att därefter plötsligt byta riktning och ställa in vårt fokus på en ny punkt i rummet, så landar det oftast i att det är vår inställning och våra bakomliggande tankar som är avgörande för resultatet. Vi kan istället tala om motriktningar där vi inte bara riktar oss ut utan även tar emot från ett visst håll. Det är för övrigt i dessa sfärer vi har en förkärlek att använda oss av begrepp som närvaro. Förutom att gå i riktningar kanske vi pekar i riktningar med hjälp

3 av olika kroppsdelar kombinerat med röst. Allt för att bli tydliga för oss själva och tydliga för den och det vi är i dialog med. Rumslighet Vad kan då menas med övningar inom rumslighet. Här handlar det om hur vi använder oss av rummet vi är i. Det omgivande rummet såväl som det inre rummet är någonting vi är i dialog med. Dels rummet som volym, dels rummet som resonanslåda. Avstånd är centralt då vi talar om rumslighet. Det är helt enkelt skillnad mellan nära och långt ifrån och dessa faktorer kan vi naturligtvis använda oss av. Vi kan hantera avstånden med att iaktta skillnader i effekten om vi gör saker och ting med olika kraft, temperatur, hastighet och temperament. VETENSKAPLIG FÖRANKRING Aktuellt projekt är en pilotstudie inför en fullskalig studie. Med hjälp av pilotstudien skall vi dels kontrollera att upplägget av studien är fungerande samt genom kvalitativ data få ett underlag för att definiera objektiva data att, i en större studie, följa över tid genom bl a enkäter. Patienturval Sotenäs vårdcentral kommer att välja ut 8-15 patienter som uppfyller diagnoskriterierna för lätt till måttlig ångest, lätt till måttlig depression eller social fobi. De patienter som ska ingå i studien behöver genomgå ett läkarbesök samt ett besök hos en legitimerad psykolog för att kunna säkerställa diagnos samt svårighetsgrad. De verktyg som skall användas för att diagnostisera patientens sjukdom och svårighetsgrad är listade nedan och är samtliga internationellt validerade verktyg som används i det dagliga arbetet på vårdcentralen. Liebowitz Social Anxiety Scale Test Montgomery Åsberg Depression Rating Scale Beck Anxiety Inventory (BAI) Beck Depression Inventory (BDI-II) Inklusionskriterier Patient år Uppfyller diagnoskriterierna (se ovan) Har intresse av att delta i studien Ger sitt informerade samförstånd att delta Exklusionskriterierna Grav depression eller ångest Annan sjukdom som gör det olämpligt att delta, t ex betydande rörelsehinder eller annan allvarlig eller symptomgivande fysisk eller psykisk sjukdom Hos patienter som står på läkemedelsbehandling mot lindrig eller måttlig depression eller ångest skall den har varit stabil under minst tre månader och förväntas vara stabil under tiden studien pågår. Datainsamling Data kommer att insamlas genom varierad metodik. Inför start av interventionen samt efter avslutad intervention kommer alla deltagare att bjudas in till en intervju med syfte att upptäcka eller identifiera okända eller otillräckligt kända företeelser och egenskaper. Kvalitativa intervjuer kan definieras som en metod för att utröna, upptäcka, förstå, lista ut beskaffenheten eller egenskapen hos någonting. Intervjuerna kommer att spelas in och skrivas ut ordagrant. Vid intervjuerna kommer en intervjuguide att användas. Alla deltagare i studien kommer dessutom att över tid få reflektera över sin upplevelse av både sin situation samt interventionen i en dagbok. För att få kunskap om gruppens dagliga liv från insidan skall deltagande observation där observatören deltar aktivt i gruppen genomföras. Observatören kommer i efterhand att nedteckna reflektioner från övningarna.

4 Dataanalys För att skapa en djupare förståelse för bakomliggande orsaker och mekanismer till det fenomen som studeras kommer det transkriberade materialet från intervjuerna samt dagböckerna att analyseras genom en kvalitativ ansats. I fenomenologi vill man fånga upplevelsen av ett fenomen. Målet är att utan tolkning kunna beskriva livsvärlden så som det visar sig hos deltagarna. Man vill dels beskriva alla variationer av livsvärldsmönster man träffar på samt den centrala essensen som kommer igen i alla deltagares livsvärldar. Observatörens reflektioner kommer användas som underlag för förståelsen. Uppmärksamhet är fundamentalt. Vi kan inte använda oss av någonting, göra några val, ta beslut eller bli medvetna om vi inte lagt märke till vad som är. Därför är den träning vi ägnar oss åt i mångt och mycket en uppmärksamhetsträning. Vår kropp och vårt system är ju så snillrikt att det är svårt för oss själva att greppa dess storhet. Genom att träna på att lyssna och bli mer lyhörd för signalerna från oss själva ges möjligheten att vi når ett samarbete med vår mekanism i stället för att blunda för eller rent av sträva emot hur den är tänkt och gjord för att fungera. Som skådespelare och scenkonstnärer gör vi dessa övningar i syfte att få tillgång till oss själva då vi utgör det instrument vi spelar på. Som privatperson finns det mycket att vinna på att ge sig själv tillgång till sig själv och att erövra förmågan att göra sig tillgänglig för omvärlden på det sätt och till den grad man behagar utifrån situation och sammanhang. BUDGET Summa vi söker: kr Kostnader Kursgenomförande (lokaler, material) Administration Spridande av resultat (trycksaker) Datainsamling och analys Resor (forskare till Sotenäs) Medfinansiering Sotenäs vårdcentral Läkarbesök 15 st Besök hos psykolog 15 st Administration (kallelser, besök) Beredskap för psykologen kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr Göteborgs universitet Karin Ahlberg (arbetstid 10 % i 6 månader) kr Margret Lepp (arbetstid 10 % i 6 månader) kr Annica Sjölander (30 % i 1 månad) kr Tillhandahållande av lokaler kr Projektet faktureras kr kr

5 PROJEKTDELTAGARE Michael Norlind, konstnärlig ledare vid Centrum för scenisk rörelse och eget skapande Gunilla Rahm, samordnare vid Centrum för scenisk rörelse och eget skapande Jobst Mailänder, läkare Sotenäs vårdcentral Karin Ahlberg, filosofie doktor och forskare vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa Margret Lepp, filosofie doktor och dramalärare, professor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa SAMARBETSPARTNERS Vi samarbetar med Sotenäs Vårdcentral och Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet. Annica Sjölander som är forskare och forskningskoordinator vid Centrum för kultur och hälsa har koordinerat och sammanfört oss med forskare med rätt kunskap och erfarenhet av den här typen av projekt. Annica Sjölander har även lett oss genom ansökningsprocessen för att få till en komplett ansökan med vetenskaplig förankring. Centrum för kultur och hälsa bistår även med lokaler för våra projektmöten och sprider information om projektet via sin hemsida.