Verktyg för Achievers

Transkript

1 Verktyg för Achievers 2.2. Hindren finns bara i tanken Bengt Elmén Sothönsgränd Farsta Tel Fax mailto:mail@bengtelmen.com Har man väl kommit fram till att det aldrig lönar sig att blunda för de svårigheter som man möter så blir kanske nästa steg att försöka fundera på vilket som är det bästa förhållningssättet till det svåra. Det vanligaste när vi råkar ut för något svårt i vardagen är att vi frågar oss: "Varför händer just detta mig?" Mitt under OS slutar TVn kanske att fungera. Vi bankar på den och kanske till och med sparkar på den och utropar: "Inte just nu!" Vår första reaktion är alltså ett uttryck för att det svåra inte är något som vi vill vara med om. Känner man så i första rummet, så tror jag att det är viktigt att släppa fram de känslorna. Men en del människor kan fastna i det här känsloläget i månader eller kanske i år eller faktiskt för resten av livet. Detta är inte ett så vidare konstruktivt sätt att förhålla sig till besvikelser och motgångar, och det försenar vår förmåga att ta oss ur problematiska situationer. Något som kan hjälpa oss att komma vidare är om vi lär oss att det även kan ligga något positivt i allt det svåra som händer oss. Ett sådant förhållningssätt kan hjälpa oss att ta itu med de aktuella problemen. Tycker man bara att det svåra aldrig borde ha inträffat så skjuter man problemen ifrån sig och vill helst av allt slippa dem. Kan man däremot finna något intressant i varje ny situation som man hamnar i så kan man lättare börja bolla med problemen och efter ett tag komma fram till olika lösningar. Och det är verkligen så att det finns något intressant i varje ny situation oavsett om den vid första anblicken ser ut att vara positiv eller negativ. Varje hinder som man möter i vardagen kan nämligen även ses som en möjlighet till utveckling. Eller som Friedrich Nietzsche uttryckte det: Det som inte tar kål på dig gör dig bara starkare. För att vi ska kunna ta oss över dem krävs nämligen att vi växer och lär oss något som vi tidigare inte kunde. Allt det svåra är ju svårt bara för att man upplever att man inte riktigt kan handskas med det. Alla problem kan därför betraktas som en brist på idéer eller kunskap. Mot detta kan man invända att man kan uppleva problem även om man vet exakt hur ett problem ska tacklas. Det kan till exempel vara svårt att gå på en anställningsintervju, trots att man vet precis hur man ska svara på alla frågor. När man väl kommer dit så knyter det sig ändå. Därför upplever man det hela som svårt trots att man hade en hel del fina idéer om hur man skulle kunnat göra. Men beror inte också denna reaktion på en brist på idéer och kunskap? Det må vara så att man vet exakt vad man ska svara på varje fråga. Men har man funderat ut hur man ska tackla sin egen nervositet? Det finns även metoder för detta. Vi blir alla nervösa ibland. Det som kan hjälpa oss då är självinsikt, andningsteknik, avslappningsteknik och så vidare. Det finns alltså sätt att även lösa dessa problem. Det är bara det att vi ofta underlåter att göra

2 detta, för att vi tror att det inte går. Dessutom kräver dessa metoder att vi medger att vi skulle tjäna på att ta itu med vår egen nervositet. Det är inte alltid man vill medge det för sig själv eller för andra. Det är mycket lättare att medge att man skulle vilja bli bättre på franska eller engelska. De flesta av de svårigheter som vi stöter på är alltså en följd av vår brist på idéer eller kunskap. Därmed hamnar fokus på oss själva och på vad vi kan göra åt problemen istället för på de yttre omständigheterna. Ett sådant betraktelsesätt kan vara mer krävande. Många gånger kan det framstå som lättare att intala sig själv att det svåra i tillvaron just beror på att tillvaron är som den är. Då behöver vi inte känna att det är vi som ska förändra oss. Om det nu är så att våra problem i vardagen beror på brist på kunskap och idéer så kan de alltså också betraktas som möjligheter att lära sig något nytt. Råkar man exempelvis ut för en punktering när man är ute och cyklar så får man en praktisk lektion i att laga en punktering. Men inte bara det. Det kan också innebära att man får en lektion i tålamod och en lektion i att man klarar av mer än vad man tror. Sak samma om vi bränner vid gröten. Vi kanske lär oss att passa maten bättre, men vi kan också lära oss att det inte är någon idé att göra tusen saker samtidigt, att man måste ge sig själv marginaler om mornarna, att ibland hitta på något annat att äta till frukost. En olycka kommer sällan ensam. Det innebär bland annat att det kan finnas flera olika orsaker till att vi råkar ut för det vi råkar ut för. Att ha en dålig dag beror inte på att själva dagen är dålig. Istället finns det något bakomliggande som gör att vi råkar ut för allt det där dåliga. Svårigheter tvingar oss att ta oss en närmare titt på det där bakomliggande. Är vi tillräckligt öppna kan detta lära oss mycket om oss själva. Det viktigaste som vi kan lära oss är kanske att inte ta något för givet. Vi styr inte över allt. Är man beredd att ta till sig de insikter man kan få av det som är svårt så finns det också anledning att rent av känna en viss tacksamhet för det besvärliga som man hamnar i. En sådan tacksamhet kan också hjälpa en att förhålla sig mer konstruktiv till det svåra. Därmed får vi det lättare att komma ur problemen och att komma vidare. Det blir då lättare för oss att ta oss an problemen istället för att bara försöka sopa dem under mattan. Jag ska i det följande berätta om något svårt som jag själv var med om häromdagen när jag var på banken, och samtidigt beskriva hur den händelsen kan relateras till det jag har diskuterat ovan. Jag skulle till banken för att lösa in en utländsk check och gick dit tillsammans med min personliga assistent Johan. Det som jag upplevde som svårt var att bankkassörskan uteslutande vände sig till Johan istället för till mig. Först trodde jag faktiskt inte att det var sant alltså en lindrigare form av förnekande. Trots att jag har varit med om detta hundratals gånger så blir jag alltid lika förvånad. Så för mig var det trots allt en ganska alldaglig händelse. Det var ingen katastrof. Likväl så förvånar det mig att vi i Sverige inte är mer upplysta på 2000-talet. Många tycks tyvärr fortfarande tro att vi som använder rullstol också har mist tankeförmågan. Ok, det finns personer med rullstol som även behöver intellektuell assistans, men tills man är övertygad om att så är fallet ska man naturligtvis vända sig till den saken angår. Detta borde inte minst vara självklart för sådana yrkesgrupper som har till uppgift i sitt jobb att betjäna allmänheten. Men det gjorde alltså inte den här bankkassörskan och när jag väl hade insett att så var fallet, så kände jag mig kränkt och förbannad. När jag blir arg så brukar jag bli ordentligt arg, och det blev jag nu också. Det blev inte bättre när kassörskan samtalade med min assistent om "honom". Min ilska gjorde det svårt för mig att få fram vad jag kände, men till slut började jag fundera på att helt enkelt be henne att istället vända sig till mig. Jag kände hur min ilska började blekna bort. För mig var detta en stor upplevelse, som jag aldrig hade varit med om tidigare. Vid varje liknande tillfälle hade jag nämligen fastnat i en känsla av ilska, och detta hindrade mig från att göra något konstruktivt av situationen. Men nu kände jag att det fanns en möjlighet att komma vidare. Jag fick dock ingen syl i vädret eftersom kassörskan var fullt upptagen med att prata med min assistent. Till slut sa dock min assistent ifrån att hon fick vända sig till mig istället. Hon gjorde då detta, men återföll snart i den gamla vanliga trallen. Detta trots att hon hade hört att min assistent hade frågat mig om mitt postnummer då han skulle fylla i en blankett. Ärendet tog ungefär så här lång tid eftersom kassörskan ifråga saknade erfarenhet av utländska checkar. Mot slutet kände jag återigen att jag var nära att säga till henne men fick inte något bra tillfälle. Jag var alltså återigen på väg 2

3 ut ur ilskan och det kändes bra. Det faktum att jag inte fick ur mig vad jag kände gjorde att jag kände en viss molokenhet efteråt. Det visar hur viktigt det är att få ut sina känslor, och att man inte bara lägger locket på. Optimistkonsulter i all ära, men livet skulle bli ganska tråkigt om man gick omkring med ett enda stort leende på läpparna dagarna i ända. Tyvärr finns det konsulter som tycks förespråka denna form av flåshurtighet och ibland känner jag ett behov av att ta avstånd från dessa. Jag tror att det bara blir jobbigt och onaturligt om man försöker att gå omkring och vara positiv hela dagarna. Däremot kan man ju försöka ha en någorlunda konstruktiv inställning till det svåra som livet för med sig. En sådan konstruktiv inställning innebär att man accepterar att man blir arg eller ledsen när det händer något svårt och att man alltså inte försöker att lägga band på sina känslor. Det innebär också att man inte tillåter sig själv att fastna i en bitterhet eller självömkan, utan att man ser möjligheten att gå vidare. För att kunna inta en sådan konstruktiv inställning till det svåra i livet kan det vara värdefullt att ha en förmåga att byta perspektiv. Oavsett om vi drabbas av små eller stora utmaningar i livet så har vi alltid en tendens att först bli totalt uppslukade av det som sker. Så kan det till exempel vara om du missar bussen. Först springer du allt vad du kan och precis när du hinner fram till hållplatsen så åker bussen, av ren jävelskap. Förbannade busschaufför! Du svär och stampar i marken och döljer ansiktet i händer och tänker: "Varför just jag?!" Det är nämligen tredje gången på tre veckor som du kommer för sent till din nya anställning och din chef påpekade redan från början hur högt han värdesätter personer som kommer i tid. Du är alltså illa ute, och det bara beroende av en urusel kollektivtrafik, och det faktum att du är så hopplös. Du förbannar både dig själv och busschauffören. I längden är inte detta en särskilt konstruktiv attityd, eftersom du har reagerat exakt likadant vid de två tidigare tillfällena. Det har inte lett till någon märkbar förändring. Att byta perspektiv skulle i det här fallet innebära att man försöker upptäcka någon möjlighet i det svåra. De flesta svårigheter som drabbar oss vill lära oss något, och är vi inte lyhörda kommer vi att drabbas av precis samma form av svårigheter gång på gång. Vad kan man då lära sig av att med jämna mellanrum komma för sent? Det första du kan lära dig är att det är på dig själv som det beror. Denna enkla sanning kan vara nog så svår att förstå. Det finns människor som aldrig lär sig att komma i tid på grund av att de inte förstår att det hänger på dem själva. Istället bedrar de sig själva genom att varje gång skylla på faktorer som de inte tror att de rår över. Då slipper de också förändra sig. Att komma i tid handlar i övrigt bara om att försöka planera så långt som möjligt och att lämna marginaler åt oväntade händelser. Gör man detta så kommer man i allmänhet i tid. Min taxiförare Björn är ett gott exempel. Han tar alltid till en rejäl marginal, vilket oftast också leder till att han kommer i tid. Men sedan finns det de som ska tävla med klockan, och de måste förr eller senare inse att de alltid kommer att bli förlorare. Ett råd till vår vän som missade bussen för tredje gången, skulle alltså kunna bli att i första hand ta sig en funderare på vad han kan lära sig av att han hela tiden kommer för sent. Det är detta som det innebär att byta perspektiv. Men det tar tid. I mitt eget fall berättade jag att jag vid hundratals tillfällen har varit med om att människor har talat över huvudet på mig. Men likt förbannat har jag svårt att vara konstruktiv när det inträffar. Hade vår vän bussresenären förmåga att byta perspektiv skulle det kanske innebära att han började titta närmare på sitt eget ansvar och försökte ta reda på vad som gjorde att han var försenad till bussen. Har han riktiga busstidtabeller och har han tagit till rejäla marginaler? Dessa frågor kan vara besvärande många gånger, och ofta kan det framstå som bekvämare att skylla på den dumma busschauffören. I mitt eget fall med bankkassörskan skulle ett nytt perspektiv kunna innebära att jag frågade mig hur jag fortare kunde svalka ner mina känslor, så att jag på så sätt fick bättre möjlighet att få fram vad jag tycker, utan att jag för den skull försöker lägga band på mig. I dessa sammanhang upplever jag nämligen att min starka ilska utgör ett hinder för mig. Kanske skulle jag ha hjälp av om jag i liknande situationer så fort som möjligt började fråga mig hur jag skulle kunna utnyttja det inträffade till min egen fördel. 3

4 Detta synsätt liknar till viss del Aikido och andra budosporter där man försöker utnyttja den kraft som kommer mot en till sin egen fördel. Detta förutsätter dock att man är i någorlunda balans med sig själv. Är man inte det så blir man snart fälld till marken. Känslor som ilska och irritation gör oss lätt obalanserade, vilket medför att vi får svårare att utnyttja den kraft som kommer emot oss. Jag hade en gång en personlig assistent som i min gångträning gav mig rådet att om Moder Jord kallar, så är det väl bara att komma. Det vill säga faller man så faller man, och det är inte mycket mer med det. Inom äldreomsorgen brukar personal få ett liknande råd. Om man hjälper en gammal människa som plötsligt tappar balansen, är det ofta bättre att försöka följa med och göra fallet så mjukt som möjligt, än att ovillkorligt kämpa emot. Det är precis samma princip som i Aikido. Att byta perspektiv kan också hjälpa en att komma ur den självcentrering som man inte sällan riskerar att hamna i när man råkar ut för något svårt. Ens första reaktion när man till exempel har bråttom och råkar ut för en punktering på cykeln brukar inte sällan vara: "Varför händer detta just mig?!" eller "Inte just nu!" eller "Inte just här!" eller "Varför just jag?!". Sedan kanske vi kombinerar något av de ovanstående uttrycken med konstaterandet "Typiskt!" Det är förresten väldigt konstigt hur vi använder ordet "typiskt". Vi använder det nämligen nästan uteslutande i negativa sammanhang precis som om det vore typiskt att det ska gå dåligt. Vi säger till exempel: "Det där var typiskt mig!" Men vi använder nästan aldrig sådana uttryck när det gäller något positivt. Det tycker jag är konstigt. Ett nytt perspektiv kan alltså hjälpa oss att bryta en självcentrering. Det är inte bara deprimerade personer som tror att det är mest synd om dem i hela världen. Jag tror att det finns en risk för oss alla att då och då hemfalla till en form av självömkan. Det handlar egentligen om ett ganska egoistiskt sätt att förhålla sig till världen och till sin omgivning. Men icke desto mindre torde det vara ett effektivt sätt att sätta sig själv i en särställning. Då kan man ju slippa att ta notis om varje annan människa som också har råkat ut för något svårt. De har i alla fall inte på långa vägar haft det så svårt som jag har det." På olika sätt kan man få hjälp med att byta perspektiv och se sina svårigheter i ett annat ljus. Den amerikanska psykologen och författaren Paul Stolz lägger fram ett unikt förslag i boken Adversity Quotient. Hans förslag går ut på att var och en av oss ska försöka fundera ut något som liknar ett mantra. Detta mantra ska vi sedan tänka på när vi råkar ut för trubbel. Han själv brukar till exempel, om jag inte minns fel, använda sig av en clown som poppar upp så fort han ställs inför något svårt. Den ska påminna honom om att det i slutändan finns flera olika sätt att se på en svår situation. Jag är ju inte lika flåshurtig så jag har valt att istället försöka komma ihåg att tänka på ett träd. Ett träd har en sådan lång livslängd att det inte kan undvika att med jämna mellanrum stöta på motstånd. Det kanske rent av får börja sina dagar med att växa upp ur asfalten. All vår början bliver svår, sägs det, men att växa upp ur asfalt är väl ett motstånd som heter duga. Det kan i och för sig ses som en tragisk början, men också som en början som stärker trädet inför framtiden. På så sätt kan allt motstånd som vi stöter på i livet, om det bemöts rätt, göra oss starkare och få oss att klara av framtida utmaningar bättre. Men det är inte hela sanningen. Ett träd som exempelvis tvingas att luta sig ut över vattnet för att få ljus kan samtidigt bli mycket vackert. Detsamma kan gälla träd som tvingas växa krokigt för att kunna komma förbi olika hinder, eller träd som tvingas växa i varandra. Det tråkigaste av allt är väl träd som ser helt ordinära ut, exempelvis på ett plantage. För att kunna uppnå yttre skönhet så gäller det alltså att hitta sin egen individualitet och att kunna uttrycka den. Jag undrar om det inte gäller alla varelser. I den processen kan alltså hinder av olika slag vara till hjälp. Det är härigenom som vi tuktas, och som vi blir tvungna att visa vad vi i realiteten går för. Vi blir tvungna att plocka fram våra dolda resurser i syfte att växa och komma vidare. 4

5 5 Min Livs-Inställning Detta är ett självtest. Svaren behåller du för dig själv. Testet syftar till större självinsikt och större medvetenhet om dina egna tankar och funderingar. Använd din intuition när du svarar på frågorna. Instämmer du i detta? Ja Nej 1. Det har hänt att jag tänkt på att ta livet av mig. 2. Då och då tycker jag att jag kunde vara lite modigare. 3. Egentligen undrar jag vad jag gör här. 4. Jag är ganska medveten. 5. Jag undrar ofta vad det ska bli av mig. 6. Det händer ofta att andra tycker att jag är konstig. 7. Ibland blir jag tokig av att inte veta vad jag vill. 8. Ibland känns livet som ett enda ekorrhjul. 9. Ibland känner jag att jag är på precis rätt ställe. 10. Ibland kan det vara bra i en relation att hålla tyst om vad man tycker. 11. Livet borde vara enklare. 12. Jag kommer att dö lycklig. 13. Jag ser fram emot att få bli gammal i Sverige. 14. Jag ser fram emot 2000-talet. 15. Om 30 år kommer världen få uppleva en global fred och nedrustning.

6 6 Instämmer du i detta? Ja Nej 16. I framtiden går mina drömmar i uppfyllelse. 17. Jag ser alltid en mening i det som sker. 18. Det händer att jag kan bli glad över de utmaningar som livet innebär. 19. Kvinnor vet ofta varken ut eller in. 20. Ofta tjänar man på att vara smidig i en relation. 21. Livet vore enklare utan konflikter. 22. Ibland tycker jag att ingen förstår mig. 23. Mina föräldrar tycker nog att det är mer ordning på mina syskon. 24. Att hjälpa andra tycker jag om. 25. Livet vore mycket lättare om andra människor var lika medvetna som jag. 26. Livet vore enklare om jag var lite mer normal. 27. Ibland undrar jag varför jag fortsätter att försätta mig i kniviga situationer. 28. Ibland känns det som om ingen förstår mig. 29. Män kan inte tala om känslor. 30. Ibland undrar jag varför allt ska vara så svårt. 31. Ibland undrar jag varför just detta händer mig. 32. Ibland är det jobbigt att leva. 33. Mina föräldrar tycker att jag är oföretagsam. 34. Livet vore mycket enklare om man visste vad man ville göra här i livet.