Att skapa en hjälte Hur media gjorde Martin Schibbye och Johan Persson till hjältar

Transkript

1 C-uppsats Att skapa en hjälte Hur media gjorde Martin Schibbye och Johan Persson till hjältar Författare: Emma C Nilsson Handledare: Tanya Elder Examinator: Håkan Sandström Termin: VT13 Kurskod: 2MK300

2 Sammanfattning Den 1 juli 2011 grips den svenska frilansjournalisten Martin Schibbye och frilansfotografen Johan Persson efter att olovligt tagit sig in i Ogaden, Etiopien tillsammans med gerillarörelsen Ogadens nationella befrielsefront (ONLF). De blir dömda för terrorbrott och för att olovligt tagit sig in i landet och de dömdes till11 års fängelse. Den 10 september 2012 benådas de och den 11 september är de tillbaka i Sverige och möts på ABF i Stockholm av jubel från journalisterna som samlats. Under den här perioden så har de gått från förövare men främst offer till att bli hjältar för det svenska folket. Den här C-uppsatsen utgår ifrån tesen att Schibbye och Persson blev hjältar på grund av mediernas rapportering av de båda samt att det fanns en process som omvandlade Schibbye och Persson från främst offer till hjältar. Genom en analys av texter från Aftonbladet och Dagens Nyheter kan man se vad det var som gjorde att de båda frilansjournalisterna framställdes som offer respektive hjältar samt när de började omvandlas från offer till hjälte. Studien visar på att det sker en förändring desto längre in i rapporteringen man kommer och desto mer man får fram fakta och man lär känna Schibbye och Persson och förstår deras gärning. Anhöriga har också en stor inverkan i att de till slut blir hjältar då de skapar en emotionaliserande bild av Schibbye och Persson. Studien använder sig främst av två olika teorier inom medie- och kommunikationsvetenskap nämligen medielogik och framing. Genom att applicera de här två teorierna på rapporteringen om Schibbye och Persson kan vi förstå varför det blev som det blev. Studien är också en kvantitativ innehållsanalys, vilket innebär att ett större antal artiklar från fyra olika perioder (gripandet, rättegången, frigivningen och efter frigivningen) har kodats efter olika kategorier såsom vem som kommer till tals, hur man laddar texterna, vilken fas de båda frilansjournalisterna återfinns i samt vilket medielogiskt grepp som används. Dessa kategorier kodas då de spelar roll för hur rapporteringen av Schibbye och Persson tolkades. 2 (52)

3 Tack! Jag vill tacka några av de som varit viktiga när det kommer till den här studien. Först och främst tack till Sara Fransson, doktorand i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet som lät mig låna hennes tangentbord när mitt eget bestämde sig för att lägga av sista veckan innan inlämning. Tack till Jonas Nordling, ordförande för Svenska Journalistförbundet som fick mig att se på min problemformulering på ett annorlunda sätt samt att jag fick mer bakgrund till vad saker och ting handlade om när det kommer till rapporteringen av Martin Schibbye och Johan Persson. Även ett tack till Staffan Lindberg, journalist på Aftonbladet som engagerat svarade på mina frågor och gav mig bra material som hjälpte till att analysera mitt material. Tack till Tanya Elder, min handledare, som puschat mig så att jag blivit klar med studien och som kommit med bra och viktig input. Till slut, tack till Martin Schibbye och Johan Persson som för mig är hjältar då de står upp för vad de tror på och som gett mig inspiration till den här studien och intresse för utrikesjournalistiken och dess villkor. 3 (52)

4 Att fängsla journalister är som att grilla en panda. Det gör man bara inte. Martin Schibbye, genom Anna Roxwall Aftonbladet 12/ (52)

5 Innehåll 1.1 Bakgrund s Problemformulering s Mål och syfte s.8 2. Teori s Medielogik s Framing s Offer i media s Hjältar i media s Det narrativa berättandet s Tidigare forskning s Metod s Kvantitativ innehållsanalys s Urval s Intervjuer s Metodkritik s Resultat s Aftonbladet s Gripandet s Rättegången s Frigivningen s Efter frigivningen s Dagens Nyheter s Gripandet s Rättegången s Frigivningen s Efter frigivningen s Analys hjälte av ett offer s Christies fem offerkriterier s En narrativ process s Anhörigas roll s Hjältebilden s Processen från offer till hjälte s Sammanfattning s Slutdiskussion s Förslag till fortsatt forskning s.39 Referenser s.40 Bilagor Bilaga 1: Kodbok Bilaga 2: Intervjuguide Bilaga 3: Diagram Gripandet i Aftonbladet Bilaga 4: Diagram Rättegången i Aftonbladet 5 (52)

6 Bilaga 5: Diagram Frigivningen i Aftonbladet Bilaga 6: Diagram Efter frigivningen i Aftonbladet Bilaga 7: Diagram Gripandet i Dagens Nyheter Bilaga 8: Diagram Rättegången i Dagens Nyheter Bilaga 9: Diagram Frigivningen i Dagens Nyheter Bilaga 10: Diagram Efter frigivningen i Dagens Nyheter 6 (52)

7 1.1 Bakgrund Den 1 juli 2011 (eller 30 juni ) grips de två svenska frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Ogadenprovinsen i Etiopien tillsammans med medlemmar från gerillan ONLF (Ogadens Nationella Befrielsefront). De döms till 11 års fängelse för att olagligt ha tagit sig in i landet samt för samröre med terrorister. De båda svenskarna befann sig i Ogaden för att undersöka om företaget Lundin Petroleum sysslade med folkrättsbrott i området. Fram till 2006 (när Lundin Petroleum tog beslut om att verka i Ogaden) satt den moderata utrikesministern Carl Bildt i styrelsen för företaget. Carl Bildts första kommentar efter att svenskarna gripits var: Detta är ett område som vi på UD avråder från att åka till vilket var kontroversiellt då de var journalister och inte turister. Här börjar en resa för de båda svenskarna i svenska medier. Fram till dess att de benådas i september 2012 har de båda figurerat flitigt i de svenska medierna, även internationella medier har rapporterat om de båda frilansjournalisterna. Schibbye och Persson syns inte på samma sätt utan mycket av rapporteringen som man kan dra sig till minnes handlar om de anhörigas reaktioner och uttalanden, men också om Carl Bildt och hans eventuella partiskhet. Fallet med Martin Schibbye och Johan Persson är ovanligt och det förekommer väldigt sällan att svenska journalister grips utomlands, det finns ett annat känt fall just nu där en svensk journalist, Dawit Isaak, sitter fängslad och man vet inte om han ännu är i livet. Martin Schibbye och Johan Perssons situation blev en utmaning för medierna och de enskilda journalisterna då de ställdes inför en ovan situation och en frågeställning om hur de skulle hantera situationen och hur de skulle sköta rapporteringen på ett journalistiskt etiskt sätt. När Schibbye och Persson återvänder till Sverige så är det till en presskonferens på ABF i Stockholm och de möter en jublande journalistkår. De är nästintill folkkära och har uppnått en hjältestatus och de blir symboler för det fria ordet och den fria pressen som vi i västvärlden värdesätter högt. 1.2 Problemformulering Rapporteringen om Martin Schibbye och Johan Persson har varit intensiv, trots en seg start från medierna. Den sega starten berodde på att journalisterna på redaktionerna hemma i Sverige hade dåligt med fakta om vad som hände, samt att man visste inte hur man skulle förhålla sig till situationen då det handlade om två personer med samma yrke som dem själva. Vid gripandet var det också en diplomatiskt svår situation, hur mycket skulle man våga skriva? 1 Martin Schibbye och Johan Persson säger själva att det var den 30 juni 2011 som de greps av etiopisk militär, medan media berättar om den 1 juli (52)

8 Den första artikeln om Martin Schibbye och Johan Persson publicerades 5 juli 2011 (både aftonbladet.se och dn.se), detta alltså 5 (eller 6) dagar efter gripandet, det är i alla fall första gången som de båda nämns vid namn. Denna C-uppsats svarar på hur Martin Schibbye och Johan Persson blev hjältar. Det finns även en del underfrågor som båda samverkar med huvudfrågan ovan och dessa är: Hur går processen att skapa en hjälte till? Vilka faser går den blivande hjälten igenom? Genomgår Schibbye och Persson samma process vid ungefär samma tidpunkt i Aftonbladet och Dagens Nyheter? Forskningen om hjältar i media är tunn. Det som skrivs om hjältar är när de som nämns redan är hjältar och man undersöker inte varför och hur de blivit hjältar utan det bara konstateras att de är hjältar och så undersöker man något annat som inte kan sägas är av vikt för den här studien, alltså, hur hjältar skapas i media. Det som många studier främst fokuserar på är också de samhällsstrukturer som definierar och skapar en hjälte men hur själva processen går till är det inte så välforskat på. Det finns alltså ett kunskapsglapp som bör fyllas för att förstå hur media skapar hjältar. 1.3 Mål och syfte Målet med denna studie är att se hur media skapar hjältar och därigenom är syftet att förstå hur media fungerar och vad det är som gör att vissa personer får en hjältestatus i media och vilken process man använder sig av. Helt enkelt hur medielogiken fungerar när det kommer till att skapa hjältar i vår nutida kultur och i det medieklimat som finns idag. 8 (52)

9 2 Teori I följande kapitel följer de teorier som denna uppsats vilar på och som kommer vara verktyg för att kunna läsa ut ett resultat ur den insamlade empirin. Först pressenteras teorin om medielogik och därefter framingteorin där offer- och hjältebilden tas upp som därefter följs av det narrativa berättandet. 2.1 Medielogik Medielogik är enkelt sett hur medierna väljer att skriva en artikel och vilka artiklar man tror att läsaren vill ha. Det handlar dock om mer. Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet skriver i sin bok Makt, medier och samhälle (2009) om medielogiken på ett mer ingående och komplext sätt. Han menar att det finns två olika sidor av myntet. Å ena sidan menar han att nyheter skapas genom att de passar in i det aktuella mediets format och stil, den organisation som finns bakom mediet, de interna villkoren som finns, vilka normer som finns i samhället samt hur mycket uppmärksamhet man söker för tillfället i medielandskapet (2009:171). Strömbäck menar också att redaktionerna mer än det verkliga livet styr vad som det rapporteras om i mediet, alltså att det som är stora och spännande händelser kanske inte uppmärksammas för att det till exempel inte drar lika mycket läsare. Detta urval kan påverkas av bland annat olika organisatoriska villkor, ekonomiska eller politiska aktörer eller rent av vad man tror att publiken vill ha (2009:171). Medierna påverkas alltså av utomstående intressenter som kan få dem att rapportera om olika saker, detta är varför vissa viktiga frågor kan hamna i skuggan av mediernas strålkastare medan vissa får glänsa i strålkastarljuset för en stund. Medierna använder sig av olika så kallade berättartekniker 2 för att få läsaren att läsa och ta till sig den text man producerat. Dessa medielogiskagrepp är: tillspetsning, förenkling, polarisering, konkretion, intensifiering, personifiering samt stereotypifiering 3 (Strömbäck 2009:172). Strömbäck menar att ju duktigare en journalist är på att få in en nyhet i de ovannämnda greppen desto större chans är det att redaktören väljer att publicera nyheten så att den når publiken. Medielogiken hänger ihop med kultur i den meningen att vi som läsare vill ha olika nyheter beroende på vad för normer vi har och vad vi förväntar oss av media. Medieforskaren Kent Asp menar i sin bok Mäktiga massmedier (1986:47) att mediernas uppgift är att förstärka och bevara de attityder och beteenden som redan finns i den kultur som mediet verkar i. Media är en institution i våra kulturer som bär vår kulturella tyngd och socialiserar in oss i vad som är rätt och fel, alltså de normer vi har. Våra normer förändras över tiden och då anpassar sig medierna efter detta. Då vi inte enbart längre påverkas av inhemska medier utan också av medier runt om 2 Jag kommer att kalla dem för medielogisktgrepp vidare i texten 3 Operationalisering av dess begrepp följer i kapitel Urval 9 (52)

10 i världen så kan man säga att förändringen i normerna sker lite snabbare och att medierna måste anpassa sig mer än tidigare. Medielogiken som teori är viktig att ha i tanken när man ska analysera hur media gjorde Martin Schibbye och Johan Persson till hjältar just därför att det är medielogiken som ligger i grunden för att man ens rapporterade om dem och även i vilket medielogisktgrepp som man placerade dem i för att uppmärksamma nyheterna om de båda frilansjournalisterna. 2.2 Framing Framing är ett begrepp som är vida vedertaget inom medie- och kommunikationsforskningen men det finns en mängd olika definitioner av begreppet och många forskare skapar sina egna tolkningar, vilket gör begreppet svårare att förstå och beskriva på ett rättvist sätt. Göran Palm, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Linnéuniversitetet skriver i sin avhandling från 2002 att journalister använder sig av så kallad framing eller en frame för att skriva om den sociala verkligheten och framställa den på ett visst sätt (2002:34). Palm pressenterar vidare Jesper Strömbäcks teori om att framing består av fyra egenskaper: definiera ett problem, visa på problemens orsak, uttrycka moraliska omdömen samt ge en bild av olika lösningar (2002:34f). Även medieforskaren Robert M. Entman (2004) pressenterar de fyra ovanstående egenskaperna. Entman kallar dessa egenskaper för substantive frames och han menar att dessa frames uppgift är att bibehålla den rådande kulturen (2004:6). Han pressenterar även ett annat sätt att se på framing, nämligen procedual frames, vilka har ett smalare fokus i jämförelse med de substantive frames som tidigare pressenterats. Procedual frames är vanliga och bär på drag som inte påverkar publiken men som ändå kan få konsekvenser för till exempel publiken. Aktuell frame för den här studien är substansive framing då det som skrivs i texterna om Schibbye och Persson påverkar läsaren och inte enbart får konsekvenser rent politiskt samt att rapporteringen av de båda bär på kulturella drag när det kommer till den offer- och hjältebild som de blir tilldelade. Entman menar vidare att det finns två begrepp till inom framingteorin som påverkar mottagarens uppfattning av nyheten och dessa två begrepp är resonance (resonans) och magnitude (2004:6). De nyheter som innehåller stora delar av kulturell resonans får oftare större genomslag och i dessa texter finns det många ord och bilder som har laddningar i kulturen som de flesta har tagit till sig och som bär på olika sorters laddningar: uppseendeväckande, förstående, minnesvärda och känslomässiga. Med magnitude menar Entman att detta är texter där distinktion och repetition förekommer. Desto oftare resonans och magnitude förekommer desto större är sannolikheten att läsaren tar till sig budskapet så som det var tänkt. 10 (52)

11 2.2.1 Offer i media och ingår under rubriken framing då det precis konstaterats ovan att en frame bygger på att bevara kulturella betingelser samt att de är beroende av kultur för att kunna få respons och reaktion av läsaren. Offer och hjälte är begrepp som är starkt kulturellt betingade då de innebär olika i olika kulturer och sammanhang. Martin Schibbye och Johan Persson blev inte hjältar samma dag som de greps av den etiopiska militären, eller ens när de satt i fängelse, de var först och främst offer för ett korrupt rättssystem och en ointresserad och möjligtvis jävig utrikesminister. Därför är det viktigt att se hur offer skapas i media då detta är en av de faser som de båda måste genomgå för att bli hjältar. Sociologerna Simon Lindgren & Ragnar Lundström skriver om hur offer konstrueras och framställs i media i sin bok Ideala offer och andra: konstruktion av brottsutsatta i media (2010). De menar att den som ska uppfattas som ett riktigt eller äkta offer måste upplevas som utsatt, svagt och fri från skuld. De menar att den identitet som offret får genom media är mycket viktig då denna bild påverkar hur man uppfattar offret. Framställs offret som utsatt och svagt men inte helt fri från skuld så är offret inte längre idealt och detta kan få konsekvenser för medierapporteringen men även andras uppfattning om en. Detta kan också gälla när alla kriterierna uppfylls (2010:7). De båda författarna pressenterar den norske kriminologens Nils Christies 5 kriterier för när ett brottoffer ska tillskrivas en legitim ideal offerbild i media (2010:7-8). Dessa fem kriterier är: 1: Offret är svagt i relation till förövaren det ideala offret är ofta antingen kvinna, sjuk, mycket gammal, mycket ung eller en kombination av detta. 2: Offret har vid tidpunkten för brottet ägnat sig åt legitim och respektabel verksamhet. 3: Offret är fritt från skuld för det inträffad och befinner sig på en plats där ingen kan klandras vara. 4: Förövaren är skrämmande, elak och ond. 5: Förövaren är okänd och har ingen relation till offret. Lindgren, Pettersson och Hägglund (2001) pressenterar dock en sjätte punkt på Christies lista på kriterier och denna är: 6: Offret ska ha tillräckligt med inflytande för att kunna hävda sin offerstatus. Lindgren, Pettersson och Hägglund menar vidare också att det inte är så lätt att säga att offret alltid är oskyldigt och svagt utan att offret ofta också kan vara förövaren, det så kallade medskyldiga offret (2001:32). De fortsätter i resonemanget om att offret kan vara förövare genom att offret interagerar på ett eller annat sätt med den blivande förövaren så kan man bidra till uppkomsten av ett brott (2001:35). 11 (52)

12 Lindgren & Lundström menar att nyheter som berör brott, kriminalitet, offer och förövare är populärt att rapportera om och får sin laddning då de är kopplade till centrala samhällsvärderingar såsom moral och värderingar, rätt och fel (2010:13, eller rent av normer och kultur (2010:19). De menar också att rapporteringen om offer ofta kännetecknas av emotionalisering och sensationalisering och att detta är grepp som ofta används av kvällstidningar (2010:25). I och med att emotionalisering och sensationalisering är berättartekniker som får läsaren att vilja läsa en text så kommer dessa två begrepp ingå i de så kallade medielogiskagrepp som pressenterades i 2.1 Medielogik. De grepp som främst kommer att analyseras i denna studie är konkretion, emotionalisering samt intensifiering Hjältar i media Denna studie utgår ifrån ordet hjälte, vilket är ett ord som kan ha olika definitioner beroende på kultur och tidpunkt. Enligt Norstedts svenska skolordlista (2004) betyder ordet hjälte en modig person som blir beundrad för att hen har gjort något viktigt. Det är dock inte den enda beskrivningen av ordet eller begreppet hjälte som finns. Richard Jackson skriver i sin bok Writing the war on terrorism: language, politics and counter-terroism (2005) om hur hjältar är sprungna ur kultur och att denna påverkar vem som är en hjälte (eller vem som kan bli en hjälte) och vilka gärningar som räknas som hjältegärningar. Om offret i vår västerländska kultur ofta är en kvinna så är hjälten en man, eller som Jackson skriver: man s man (2005:79). I den amerikanska kulturen, som också präglar delar av den svenska kulturen då vi är påverkade av bland att Hollywoods filmindustri, är hjälten en man som försvarar sitt hemland och kämpar i det, i deras synsätt, goda i kriget mot terrorismen. Jackson menar också att vissa av de hjältar som uppstod efter terrorattentaten mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 först var offer (2005:80). Många av dem som senare fick hjältestatus var offer på planen som kraschade in i tvillingtornen eller så handlade det om brandmän, poliser och räddningsarbetare som skadades eller förolyckades i räddningsarbetet. Genom att de hade kämpat för det goda och för att de ville rädda det egna folket så blev de hjältar då den nationalistiska och patriotiska tanken är stark i USA. En hjälte är alltså någon som står upp och kämpar för det som anses vara bra och som är väl befäst i den kultur som råder i det gällande samhället. Arthur Asa Berger, professor i Broadcast and Electronic Communication Arts, skriver i sin bok Media analysis techniques (2005) om hjältar sett ur marxistisk analys. Han menar att hjältarnas uppgift är att upprätthålla status quo i samhället för att bevara det kapitalistiska systemet. Dessa borgliga hjältar, som han kallar dem, kännetecknas av att de uppnått något genom att de som individuella varelser klarat av något själv och ger exempel på the american dream (2005:60). Han fortsätter och menar att den riktiga hjälten, den som media inte skriver om, i marxistisk teori är 12 (52)

13 den eller de som kämpar mot det nuvarande systemet som råder och är i total motsats till den borgerliga hjälten då individualismen och konsumeringshetsen slås ner och även överklassen kritiseras. Genom att kämpa mot de som sitter på makten och kämpa mot vad de tror på så uppkommer en marxistisk hjälte. Denna typ av hjälte skiljer sig mångt och mycket ifrån Jacksons hjälte. 2.3 Det narrativa berättandet Precis som i film och i böcker så bygger även journalistiska texter på en viss berättarteknik. Det finns en uppsjö av olika berättartekniker och de används olika beroende på tidpunkt, händelse och främst mediet. Dahlgren & Snickars (2008:26) pressenterar litteraturvetaren Marie-Laure Ryans tankar om berättandet. Hon menar att en berättelse måste skapa en värld och ge denna värld invånare. Världen måste genomgå en förändring under berättelsens gång och dessa ska orsakas av olyckor eller avskitliga handlingar av människorna i världen. Hon menar vidare att det måste finnas psykologiska strukturer som innehåller mål, planer, relationer och psykologiska motiv runt det som berättas så att det skapas sammanhang och att det som händer får en mening. Ryans tankar om berättandet kan tillämpas oberoende av mediet som de berättas i men de kan ändå skilja sig åt då olika medier har olika möjligheter samt begränsningar. Lindgren & Lundström pressenterar även en narrativ process som de flesta medier använder sig av i berättandet om offer. De beskriver denna process i fem punkter (2010:36) och dessa är: 1: Livet innan händelsen 2: Chock och hjälplöshet 3: Det svåra livet efteråt 4: Bearbetning 5: Åter till tryggheten. Dessa fem punkter används alltså för att berätta om offer och för att skapa en emotionell koppling till den drabbade. 2.4 Tidigare forskning Som tidigare nämnt så finns det inte så mycket forskning, för att säga nästan ingen, om hur hjältar skapas av media. Det kommer nedan pressenteras hur forskningen kring mediebilden av Schibbye och Persson ser ut samt vilka handlingar som uppfattas som hjältehandlingar. Det finns inte mycket mer att finna när det kommer till just hur man skapar hjältar i media. Det finns en del tidigare forskning om Schibbye och Persson och medias bild av dem. Av naturliga skäl är dessa producerade under 2012 och 2013 och består av kandidatuppsatser. Författarna bakom kandidatuppsatsen Idealister eller idioter 13 (52)

14 (2012) konstaterar att Schibbye och Persson har blivit placerade i ett hjältefack av sina egna kollegor då de framställs som journalistikens grädda då de drivs av den finaste journalistiken i deras ögon, nämligen den grävande (s.25). Författarna bakom uppsatsen konstaterar alltså bara rent av att de placeras i detta fack, eller i den diskursen, men de talar inte om hur Schibbye och Persson faktiskt på riktigt blev hjältar, det räcker inte med att deras egna kollegor vill placera dem i en diskurs. De pekar även på att det finns en offerdiskurs för att de blev gripna för att de gjorde sitt jobb i ett land där yttrandefriheten är högst begränsad. Det finns en till kandidatuppsats som har samma utgångspunkt som den här uppsatsen. Författarnas syfte i kandidatuppsatsen Från olja till bläck (2013) är att se hur media har framställt Schibbye och Persson, där denna uppsats syfte är att se hur och varför de blev hjältar, det finns alltså ett mer specifikt syfte i denna uppsats, även om deras resultat kan vara ganska lika.författarna till ovan beskrivna kandidatuppsats antar att Schibbye och Perssons eget yrke påverkar rapporteringen av de båda frilansjournalisterna. Författarna menar att rapporteringen använder sig av en frame som fokuserar på deras svenskhet för att legitimisera de båda och deras handlingar. De båda ovanstående studierna har undersökt medias rapportering av Schibbye och Persson från två olika perspektiv där båda gör ett konstaterande att ja, de blev hjältar och fick en hjältestatus, men har inte gått in djupare i varför media skapar hjältar och hur processen gått till. Det finns inte så väldigt många studier om hur hjältar skapas/konstrueras men psykologiforskarna Lindsay E. Rankin och Alice H. Eagly skriver i sin studie Is his heroism hailed and hers hidden? Women, men and the social consturction of heroism (2008), om hur hjältar skapas, de har även fokus på genus. De skriver att en hjältestatus inte är sprungen ur en förplanerad handling utan handlar om något som sker och den person som utfört hjältehandlingen i fråga blir hjälte på grund av sociala konstruktioner, kultur (2008:414). De menar, med hjälp av en ordboksförklaring, att en hjälte är någon som utsätter sig för fara som kan leda till skador eller döden för att rädda någon/göra något bra för någon annan (2008:414). De menar vidare att de handlingar som oftast betecknas som hjältehandlingar kräver fysisk styrka och därför är oftare män hjältar än kvinnor. I deras undersökningar så är den hjältehandling som är vanligast hos deras referensgrupp att man gör något osjälviskt som någon annan än en själv tjänar på. Att stå upp för sina ideal och tankar kommer på fjärde plats efter att man bemöter risker när man gör den blivande hjältehandlingen. Även om det precis nämnda enbart kommer på fjärde plats är det ändå något som är viktigt för referenspersonerna och något som ofta skapar en hjältebild. Simon Lindgren & Ragnar Lundström (2010) har genom sina studier av offers framställning i media kommit fram till att familj och anhöriga ofta finns med i rapporteringen av offer. Detta menar de för att offret då framstår som en normal person som har vänner och familj och som finns i de sociala relationer som vi i vår kultur anser är normala. Detta underlättar när man vill göra en polarisering mellan 14 (52)

15 förövaren och det ideala offret (2010:31). Polariseringar är också något som författarna anser är ett grepp som används i rapporteringen av offer kontra förövare för att skapa en legitimisering av offret (2010:14). Göran Palm & Renée Skogersson (2008) skriver om hjältar, men dock den hjältebild som finns av polisen. Palm & Skogersson beskriver hjälten som en person som gör något och som har en speciell eller spektakulär laddning (2008:68). Författarna menar också att hjältar är viktiga i vår kultur för att vi ska kunna förstå hur omvärlden ser ut och fungerar. De skriver vidare att dagens hjältar, som de kallar mediehjältar, är vanliga människor men att de samtidigt gör något ovanligt, de nämner Christer Fuglesang (den svenske astronauten) som exempel. Det som också utmärker mediehjälten är att hen kunde ha varit jag. 15 (52)

16 3 Metod Denna uppsats är en studie som undersöker hur två olika dagstidningars rapportering om Martin Schibbye och Johan Persson bidragit till den hjälte bild som finns idag av de båda. Den metod som denna uppsats till största del vilar på är en kvantitativ innehållsanalys men även intervjuer av personer i journalistikbranschen används i studien. Nedan följer en presentation av metodvalen samt en del som innehåller metodkritik. 3.1 Kvantitativ innehållsanalys För att kunna svara på de frågeställningar som denna studie bygger på har jag valt att använda mig av en kvantitativ innehållsanalys. Denna typ av innehållsanalys lämpar sig för studien då jag är intresserad av att se hur den generella bilden av Schibbye och Persson förändras över tid och hur processen går till. Hade jag däremot valt att göra en textanalys hade jag istället enbart fått fram hur man framställde de båda journalisterna i just den valda situationen och inte fått fram hur man skapar en hjälte genom att som journalist använda sig av en process. Fördelarna med en kvantitativ innehållsanalys är att man genom att objektivt fastställa olika koder som är av vikt för undersökningen så kan vilken forskare som helst göra om studien och ge samma utgång, vilket gör att studien får en validitet och reliabilitet. För att studien också vidare ska utgöra validitet och reliabilitet så måste också studien tillvägagångssätt vara tydligt definierat och urvalet ska vila på tydliga urvalskriterier, detta kallas för systematik. De aktuella kriterierna för den här studien följer i nästkommande kapitel. Genom att koda artiklarna får man fram ett resultat som gör det möjligt att se om det finns några samband som kan fastställas statistiskt, helt enkelt ska kategorierna vara angivna så att man kan få fram det som är aktuellt för studien och läsa ut ett resultat ur den kvantitativa datan. I kodningen så kodar man det som finns i texten och som alla läser ut, det finns alltså inte utrymme att själv göra subjektiva tolkningar av det som står i texten. Återigen så handlar det om att vem som helst ska kunna göra om studien utifrån samma kodning och för att skapa en generell bild av vad som händer under urvalsperioden, detta kallas manifest (Ekström och Larsson 2010:122) Urval Huvuddelen av den här studiens metod bygger på en kvantitativ innehållsanalys av artiklar, ledare, debattartiklar och reportage från de två tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet. Den kvantitativa innehållsanalysen är också i sig en diskursanalys då jag undersöker hur texter till exempel laddas, vilka grepp man använder sig av samt vilken bild som framställs. Anledningen till att jag valt att göra en kvantitativ innehållsanalys av den här sortens texter är för att kunna se hur de båda tidningarna rapporterat om Martin Schibbye och Johan Persson under en lång period och hur man har gjort dem till hjältar genom en process. Det är av vikt att jämföra de båda 16 (52)

17 tidningarnas rapportering för att se om det verkligen fanns en enhetlig rapportering. Asp (1986:67) menar att läsaren ofta använder sig av olika medier för att hämta information och om informationen skiljer sig åt mellan de olika medierna så finns det ingen gemensam bild av händelsen. Urvalet har gjorts genom att välja ut fyra höjdpunkter under rapporteringen av Schibbye och Persson och dessa är: gripandet 5 juli juli 2011, rättegången 9 oktober januari 2012, frigivningen 9 september september 2011 samt efter frigivningen 12 september september Anledningen till att jag valt dessa höjdpunkter och datum är för att som helhet är det material som finns om Schibbye och Persson hos de båda tidningar för stort för att kunna ta till sig och analysera samt att rapporteringen var fokuserad kring dessa fyra höjdpunkter. De fyra höjdpunkterna består av två korta intensiva perioder (frigivningen och efter frigivningen), en kort inledande fas (gripandet) och en lång och intensiv period (rättegången). Anledningen till att fasen rättegången är så stor beror på att rättegången sköts upp ett antal gånger samt att det dröjde ett tag mellan att domen föll och påföljden förklarades. Påföljden presenterades den 27 december 2011 men fas två slutar inte där utan pågår fram till den 11 januari 2012 då det blir klart att de båda svenskarna ber om nåd istället för att överklaga domen. I de andra tre faserna finns det en del datum som går över den mest intensiva perioden av rapportering, detta för att det i nära anknytning fanns artiklar som ansågs relevanta för studien. Anledningen till att jag valt Aftonbladet och Dagens Nyheter som källmaterial är dels för att det är två olika sorters tidningar, båda är rikstäckande men Aftonbladet är en kvällstidning och Dagens Nyheter är en dagstidning, vilket gör att deras rapportering kan komma att skilja sig åt då de verkar inom olika genrer. I och med att båda tidningarna är rikstäckande så når de hela landet och därmed en stor del av den svenska befolkningen. De båda tidningarna är de största i Sverige och även detta gör att de når en stor del av befolkningen. Jag har valt att hämta mitt material från de båda tidningarnas webbplatser (aftonbladet.se och dn.se), detta dels på grund av tillgängligheten och dels för att många idag läser nyheterna på nätet på sin dator, sin läsplatta eller i mobiltelefonen. För att kunna läsa ut resultat av den kvantitativa analysen har jag valt att skapa en kodbok (se bilaga 1). Kodboken innehåller de begrepp som jag använder för att läsa ut vad som står i texten och den består av åtta huvudkategorier, dessa är: tidning, textgenre, vem som uttalar sig, bildmaterial, laddning i rubrik, laddning i text, medielogisktgrepp samt i vilken fas Schibbye och Persson befann sig i då texten publicerades. Jag börjar med att koda vilken av de båda tidningarna som artikeln återfinns i. Detta är av rent praktiska skäl då det inte kan uppstå någon förvirring om vilket medium det handlar om. Jag fortsätter därefter med att koda vilken slags text det rör sig om. Anledningen till att jag väljer att undersöka vilken textgenre som används är för att kunna se om vissa sorters texter bidrar mer än andra till att skapa den hjältealternativt offerbild som skapades under tidningarnas rapportering av Schibbye och 17 (52)

18 Persson. Genom att jag har kodat vilken textgenre det rör sig om är det också lättare att se hur de övriga kodningarna hänger samman och hur de påverkar resultatet. Jag kodar även vem det är som kommer till tals i texten och detta är av vikt att undersöka då vissa personer kan ha större mandat att förstärka den bild som skapas av Schibbye och Persson (till exempel anhöriga och Carl Bildt). När jag kodar att någon uttalat sig gäller detta endast när personen citeras direkt till exempel genom citationstecken eller talstreck (beroende på vilken av citatteknik författaren använder sig av i texten). Till exempel Carl Bildts tweets som citeras räknar jag inte som ett uttalande utan som ett citat från en hemsida vilket inte är ett uttalande i den meningen som jag kodar. Genom att även koda bildmaterialet som används kan man läsa ut hur man förstärker texten och dess budskap med bilder. Senare kodas vilken laddning rubriken respektive texten har, om den talar i positiv form om Schibbye och Persson, om den talar negativt eller om den förhåller sig neutral. Hur texten är uppbyggd och vilken laddning den har bidrar till hur läsaren tolkar budskapet och vilken bild som man får av Schibbye och Persson. Förutom att enbart använda mig av positivt, negativt och neuralt använder jag även positivt hyllande/hjälteskapande/rättfärdigande, negativt anklagande Carl Bildt och negativt anklagande Schibbye och Persson. När jag enbart kodar efter positivt och negativt är det då det finns dessa laddningar men inte uppfyller kriterierna för de övriga kodningarna i kategorierna. När jag däremot använder mig av de tre övriga formerna så är det när texten är positiv och bidrar till att hylla, hjälteförklara eller rättfärdiga Schibbye och Perssons handlingar. Anledningen till att jag även väljer att koda om artikeln är anklagande gentemot Carl Bildt är för att han hade en viktig roll som utrikesminister i fallet Schibbye och Persson. Det finns även en anklagande ton gentemot Schibbye och Persson av blandad form, bland annat om att de olagligt tagit sig in i Etiopien och Ogaden och därför kodas även vissa artiklar med negativt anklagande Martin Schibbye och Johan Persson. Jag kodar också något som jag kallar medielogisktgrepp i texten och detta är de nio olika medielogiskagrepp som pressenteras i Strömbäck (2009) och Lindgren & Lundström (2010). De nio greppen är: personifierande, polariserande, tillspetsning, förenkling, konkretion, intensifiering, stereotypifiering, emotionalisering och sensationalisering. Personifiering innebär att texten fokuserar på personerna och lyfter deras gärning och gör så att allt enbart handlar om personerna. Polarisering innebär att två eller flera motparter ställs emot varandra i texten, tillspetsning innebär att man koncentrerar texten till en viss situation eller ett problem. Förenkling innebär helt enkelt att man förklarar och reder ut frågor, till exempel hur det etiopiska rättssystemet ser ut. Konkretion innebär att man gör det gripbart vad det hela handlar om, man kan till exempel förklara situationen. Konkretion skiljer sig från förenkling på det sättet att man går djupare och inte stannar på ytan av problemet. Med intensifiering menar jag att man skruvar upp nivån, att det blir en hätskare ton eller att det händer mycket på extremt kort tid. Stereotypifiering är när man bygger en norm av något och förstärker den. Emotionalisering syftar till att tilltala känslor hos läsaren och sensationalisering innebär att man pressenterar något ovanligt eller helt enkelt något som väcker sensation/uppståndelse. 18 (52)

19 Sista kodas det i vilket stadium/vilken roll 4 Schibbye och Persson befinner sig i när texten publiceras, detta stadium baseras på laddningen i texten och finns med i koden för att tydligt visa var på skalan de befinner sig. Det finns tre stadier som de kodas efter och detta är offer, hjälte och förövare. Vilket stadium de befinner sig i påverkas av hur texten som kodas framställer de båda journalisterna. I offerkategorin är de utsatta för till exempel ett korrupt system medan de som hjältar pressenteras som det goda och som förebilder. De förekommer även texter där de pressenteras som förövare och då som de kriminella som har gjort något fel. För att sedan kunna läsa av koderna så har jag sammanställt i procent hur vanligt förekommande varje kategori i varje kodrubrik är och kan utefter detta skapa en bild av hur rapporteringen sett ut och dra slutsatser och resultat utav detta. Efter att ha kodat alla texter som publicerats inom urvalsperioden som pressenterats ovan och när jag gick in i analysen insåg jag att vissa kategorier inte påverkade hjälteskapandet och då inte bidrar med något till den här studien. Därför kommer inte textgenre, bildmaterial eller laddning i text pressenteras alls i följande resultatkapitel. Vem som uttalar sig har en mindre betydelse och kommer därför inte att pressenteras lika specifikt som de återstående kategorierna (laddning i text, medielogisktgrepp samt fas). 3.2 Intervjuer För att få en djupare förståelse för rapporteringen har jag även utfört intervjuer med representanter från två olika organisationer som spelat roll i rapporteringen av Martin Schibbye och Johan Persson. Jag har intervjuat en journalist, Staffan Lindberg på Aftonbladet som bland annat rapporterat från rättegången mot de båda journalisterna. Jag har också valt att intervjua en representant från en av de organisationer som spelat roll i rapporteringen och övrigt lobbyarbete när det gäller Schibbye och Persson, nämligen Svenska Journalistförbundets (SJF) ordförande Jonas Nordling. Anledningen till att jag har valt att intervjua en journalist är för att de själva har varit med i rapporteringen av Schibbye och Persson och för att de vet hur medielogiken funkar i deras vardag och hur den påverkar deras rapportering. Varför jag valt att intervjua ett fackförbund är för att höra hur de ser på rapporteringen och hur de själva medverkat i denna då gripandet på ett sätt faktiskt berör journalisters arbetsmiljö och säkerhet. De är också specialister på sitt område och vet hur medierna tänker. Intervjuerna har ägt rum via telefon då det var det mest lämpliga för båda parter samt att det av ekonomsiska skäl för författaren var mest passande. Den typ av intervjuer som använts har varit semistrukturerade intervjuer då jag lagt upp en intervjuguide med frågor som rör uppsatsens ämne och har styrt mina intervjupersoner att svara på dessa men de har kunnat svara öppet och har kunnat 4 Detta kallas i resten av uppsatsen för fas, det ska inte förväxlas med de fyra urvalsperioderna som ibland också refereras till som faser. 19 (52)

20 resonera och diskutera runt ämnet och argumentera för varför de uppfattar saker på ett visst sätt (Ekström och Larsson 2010:60). De båda intervjuerna har använts i studien med stor försiktighet och enbart Lindbergs svar pressenteras i studien då intervjun med Nordling i mångt och mycket gav mig tips att tänka på och fick mig att tänka utanför ramarna och har mest bidragit till ett tankesätt och kritiskt tänkande och inte främst svar som går att använda i studien. Intervjuguide till intervjuerna finns i bilaga Metodkritik Precis som med allt annat finns det alltid plats att vara självkritisk mot den metod man har använt sig av. Något som kunnat funka bättre med den kvantitativa innehållsanalysen hade varit tydligare och smalare kodningar. Vissa kategorier är för breda och ibland gjorde detta det svårt att kunna placera in texten i rätt kodning. En kodning som hade kunnat smalnas ner är kategorin övrigt/ingen under vem uttalar sig? och bildmaterial. Ibland förekom det ingen som uttalade sig och inte heller någon bild i texterna. Ett mer ultimat sätt att koda hade varit att från början ha en kategori för ingen bild respektive ingen som uttalar sig, som det ser ut nu så faller dessa även in under övrigt. Detta spelar dock ingen större roll för resultatet då de bilder och de som personer som förekommer under övrigt inte spelar någon större roll i det resultat som kom utifrån empirin samt att bildmaterialet inte visat sig spela någon roll för resultatet. Nackdelen, och den kritik som riktats mot den kvantitativa innehållsanalysen är att den inte går på djupet i texten och att man kan missa viktiga delar i rapporteringen för att man inte ser till helheten (Ekström & Larsson 2010:121). Dock så är inte målet med den här studien att djupdyka i enskilda texter från olika perioder och se hur man rent berättartekniskt framställer en hjälte utan målet är att se hur processen ser ut då det är här det finns en kunskapslucka. Att gå från offer till hjälte behöver studeras för att se hur man kan byta fot i rapporteringen. De perioder som undersöks i den här studien är de perioder som rapporteringen är mest intensiv i och som är de delar som många kan dra sig till minnes och därför täcker studien upp stora delar av den viktiga rapporteringen. Jag hade också från början tänkt intervjua en journalist från Dagens Nyheter samt en representant från Reportrar utan gränser, men då jag försökt ett flertal gånger utan att nå någon så föll det. Trovärdigheten får en liten törn då det enbart är en person från varje område som får uttala sig och det är inte säkert att till exempel journalisten på Dagens Nyheter upplevde rapporteringen på samma sätt som journalisten på Aftonbladet. Nu får det ändå en viss trovärdighet då journalisten och ordförande för SJF tycker olika och upplever olika saker kring rapporteringen om Schibbye och Persson. Deras svar har också använts med försiktighet och har 20 (52)

21 mycket bidragit för min egen del för att skapa en förståelse för situationen samt för rapporteringen. 21 (52)

22 4. Resultat I följande kapitel kommer den empiri som samlats in pressenteras och det följer också en analys av materialet. Först pressenteras det insamlade materialet i varsitt kapitel, därefter kommer en jämförelse dem emellan och till sist tas det upp hur de båda journalisterna tillslut blev hjältar. 4.1 Aftonbladet Aftonbladet har på sin webbupplaga publicerat totalt 90 texter under de fyra höjdpunkter som denna studie fokuserat på. Artiklarna har samlats in genom att söka på artiklar där Martin Schibbye och Johan Persson använts i texterna. Den första artikeln om Martin Schibbye och Johan Persson publicerades den 5 juli 2011, alltså fem (eller sex) dagar efter att de greps av etiopisk militär i Ogaden Gripandet Den första fasen, gripandet, kännetecknas av en kort period med 10 publicerade artiklar om de båda frilansjournalisterna. Rapporteringen kännetecknas även av förvirring och man märker att journalisterna, anhöriga, politiker och myndighetspersoner inte riktigt vet vad som faktiskt händer med Schibbye och Persson exempel på detta är artiklarna Oklara misstankar mot svenska journalister (Aftonbladet 6/7 2011a) och Ännu oklart vad de anklagas för (Aftonbladet 6/7 2011b). Rapporteringen kännetecknas även av att journalister inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till situationen i sina artiklar medan man i ledare skriker högt på Carl Bildt och menar att han borde göra något och till och med avgå från sin post som utrikesminister till exempel Nedräkningen har börjat, Bildt (Aftonbladet 22/7 2011) och Folkmordsmiljonären (Aftonbladet 12/7 2011). Följande kommer nu en presentation av de kodningar som finns i första fasen, samtliga diagram till fasen gripandet finns i bilaga 3. När det kommer till vem som får komma till tals i artiklarna så finns det en viss spridning men det är kategorin myndighetsperson som uttalar sig oftast. Denna myndighetsperson är i det här fallet Sveriges Etiopienambassadör Jens Odlander. Anledningen till att Odlander kommer till tals i så många artiklar är för att han är den person på plats i Etiopien som har all den information som finns att tillgå i det här skedet. Att man som journalist vänder sig till den källa som har mest information (om än knapphändig sådan) vid ett tillfälle är ingen konstighet då det är så det journalistiska arbetet fungerar. Övriga kategorier förekommer i så liten skala att de inte påverkar rapporteringen i någon större mängd. Laddningen i texten i den första fasen är till största del neutral och utgör 55 % vilket är majoriteten av texterna. De texter som är anklagande mot Carl Bildt ligger på 27 % och är lite mer vanligt förekommande än den hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande koden vilken utgör 18 % av alla texterna. Det som är intressant med laddningen i texten är att de artiklar som inte är neutralt 22 (52)

23 laddade antingen anklagar Carl Bildt eller hyllar/hjälteförklarar/rättfärdigar, det finns inte en enda artikel som enbart är positiv, negativ eller för den delen anklagar Schibbye och Persson. När det kommer till vilket medielogisktgrepp som används så är konkretion det vanligaste greppet. Konkretion står för 58 % av alla texter och konkretionen betyder att man förklarar så gott man kan, med de fakta man har, vad som har hänt, vilka som är inbladade, vad man gör samt vad som kan tänkas hända i framtiden. 25 % av texterna bär också på greppet polarisering där parterna som ställs mot varandra är Schibbye och Persson mot Carl Bildt eller Schibbye och Persson mot Etiopien och dess militär och rättssystem. 17 % av texterna är också emotionaliserade och detta är de två första artiklarna som publiceras. I den första artikeln berättar Linnéa Schibbye Steiner om det telefonsamtal hon fått av sin man, vilket är emotionaliserande då läsaren känner med Schibbye Steiner (Aftonbladet 5 juli 2011). Till sist kommer det vilken fas som de båda frilansjournalisterna befunnit sig i under den första fasen. De befinner sig till största del i fasen som offer (64 % av texterna) men de framstår också som förövaren i 36 % av texterna. Att de framstår som förövare beror på att journalisterna på redaktionen försöker förhålla sig neutrala och inte dra förhastade slutsatser då man inte känner till så mycket om situationen. I de artiklar där de framstår som förövare så fokuserar man på att de olagligt tagit sig in samt att det finns en viss osäkerhet om de verkligen inte på något sätt stöttat ONLF. Det är ändå främst offer de framställs som och detta för att de är i underläge och för att de är journalister som har försökt göra sitt jobb Rättegången Nästa fas är rättegången som är en lång och invecklad fas som består av 52 artiklar. Här är man mer på det klara vad som hänt och vad det hela handlar om men det finns fortfarande en osäkerhet när det kommer till hur redaktionerna och dess journalister ska förhålla sig till situationen. Staffan Lindberg, journalist på Aftonbladet som var en av de journalister som rapporterade från Addis Abeba och rättegången, menar att det var svårt att bestämma sig för hur man skulle förhålla sig. Han menar att det blev inte bra hur man än gjorde. Tog man parti för Schibbye och Persson så var det en slags jävsituation, att svenskar alltid är oskyldiga vad de än gör, höll man sig neutral så blev det också fel då det inte stämde överrens med verkligheten då de själva såg det som fel att anklaga Schibbye och Persson för i alla 23 (52)

24 fall samröre och understödjande av terrororganisation (2013). Det är i de artiklar som man förhåller sig neutral i, eller i de artiklar som man försöker göra ett vanligt rättegångsreportage som Schibbye och Persson till stor del framställs som förövarna, dessa artiklar är dock inte i någon majoritet. 12 oktober 2011 (Aftonbladet) publiceras också en text som sätter en milstenen för en delvis förändrad syn på de båda journalisterna. Författaren bakom krönikan i fråga är Martin Schibbye och Johan Perssons vän och kollega Anna Roxwall som egentligen skulle åkt till Ogaden istället för Schibbye. Hennes text är bland de första som verkligen rättfärdigar deras handlingar, tidigare har rapportering svajat och man har inte riktigt kunna säga att det de gjorde var helt rätt. Att ta sig in i ett annat land olagligt är inte rätt, om man inte är journalist och kritiskt ska bevaka känsliga frågor menar hon. Roxwall är också den som sätter ner foten först hos Aftonbladet och menar att de är inte några äventyrare som åker ut och vill få en adrenalinkick, de är journalister som bevakar riktiga händelser, träffar människorna som påverkas dagligen av till exempel ett krig. Roxwalls text är en emotionaliserande text som lyfter Schibbye och Perssons handlingar som rättfärdiga. Precis som i så kommer även här kodningarna pressenteras och här finns alla diagram i bilaga 4. Även bland vem som uttalar sig så är det mer spritt under fas två. Den största kategorin består av övrigt/ingen vilket betyder att ingen alls uttalar sig i artikeln. När det är någon som kommer till tals är de som får mest utrymme de anhöriga till Martin Schibbye och Johan Persson. De personer som uttalar sig och som är de anhöriga är Martin Schibbyes fru Linnéa Schibbye Steiner, Martins mamma Karin Schibbye samt Johan Perssons pappa Kjell Persson. De anhöriga får utrymme då de har träffat sina anhöriga och att de vet vad de tänker och känner inför rättegången och i väntan på domen och påföljden. De anhöriga bidrar också till emotionalisering då de artiklar som de förekommer i ofta har en emotionell laddning. Även Jens Odlander får fortsatt stor plats då han är ambassadör och kan berätta om vad som händer rent diplomatiskt, han uttalar sig i 12 % av artiklarna. Branschen får också nu uttala sig mer om situationen och berätta vad de anser och de förekommer i 8 % av fallen. Med branschen menas organisationer såsom SJF och Reportrar utan gränser (RUG). Jonas Nordling, ordförande för SJF, berättar att deras främsta uppgift när de fick reda på att Schibbye och Persson gripits var att legitimisera deras handlingar, de var journalister och ingenting annat och skulle därför släppas fria. Det är just detta som 24 (52)

25 ofta lyfts fram i de artiklar där branschen får uttala sig och som sedan också sätter mycket av tonen i följande texter. När det kommer till laddning i texten så är de flesta positivt laddade (34 %) och precis som i första fasen så förekommer det också en del artiklar som är direkt kritiska mot Carl Bildt (28 %). De negativa artiklarna är också ganska många och förekommer till 17 %, men det är inte mycket mer än de hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande artiklarna som förekommer till 13 %. Även här finns det en liten nedgång när det kommer till de artiklar som hyllar/hjälteförklarar/rättfärdigar. Skillnaden från fas 1 och fas 2 är att i fas 1 är de flesta artiklar rättfärdigande medan man i fas 2 oftare ser tendenser till en hyllande eller hjälteförklarande bild. Det medielogiskagrepp som används allra mest under fas 2 är intensifiering (27 %). Intensifieringen beror på att det är mycket som händer och man håller ett högt tempo men även en lite hätskare ton och är mer partisk i vissa texter. Konkretion är även i fas 2 välanvänt (18 %) och detta beror på att man fortfarande behöver förklara vad som händer och vad som kan komma att hända, man gör situationen förståelig och lättare att ta till sig, utan att man använder sig av förenkling, man fördummar alltså inte sin publik. Tillspetsning är även det välrepresenterat (14 %) vilket innebär att man smalnar till handlingen och fokuserar ordentligt på det som sker. Även emotionalisering används i 14 % av texterna och dessa texter fokuserar mycket på känslor och det är ofta anhöriga som uttalar sig. Så tillslut den sista kategorin, fas. Schibbye och Persson framställs i denna fas 2 som offer (73 %) vilket är en ökning sedan fas 1, redaktionerna är alltså mer på det klara att de är offer och inte förövare (som förekommer till 8 % istället för 36 %). I fas 1 framställdes dem inte alls som hjältar men i fas 2 är de hjältar i 19 % av texterna vilket är en markant ökning sedan fas 1. Det är nu redaktionerna på riktigt börjar fastställa deras framtida hjälteroll Frigivningen Den 9 september 2012 börjar det komma rykten om att Schibbye och Persson kommer att bli benådade och frigivna inom några få dagar. De blir tillslut frigivna den 11 september Fas 3 består av mycket spekulationer om vad som har gjorts av regering och ambassaden i Etiopien samt var svenskarna tar vägen när de befinner sig på hemlig ort efter att de blivit frisläppta. Denna del av rapporteringen består av 12 artiklar. Precis som i förgående kapitel kommer det nu en presentation av kodningen. Diagram finns i bilaga 5. De som får komma till tals i texterna är många olika personer, det finns en stor spridning, men de mest vanligast förekommande är anhöriga till Schibbye och Persson (21 %). Vanligt förekommande är även myndighetsperson (17 %) vilken fortfarande är Jens Odlander. Precis som tidigare så beror detta på att han sitter inne 25 (52)

26 på mycket information och är en trovärdig källa och därav med stor legitimitet. Det är först nu i tredje fasen som man kan säga att Carl Bildt uttalar sig på riktigt, i den här fasen utgör hans uttalande 13 %, tidigare i de andra två faserna har hans uttalande legat på så låga nivåer att det inte ansetts relevant att presentera i just den fasen. När det kommer till laddningen i texterna så är 69 % av texterna är positiva, 15 % är hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande, 8 % är neutrala och 8 % av texterna är negativa och anklagande gentemot Schibbye och Persson. De få artiklar som anklagar Schibbye och Persson är kortare texter där man kort refererar till vad som har hänt och där den neutrala hållningen slår över till att vara anklagande då man enbart fokuserar på deras handlingar som kriminella, inte att det fanns rätt för dem att göra så för att de är journalister som blivit vanligt förekommande vid den här fasen. De medielogiskagrepp som är mest frekvent förekommande i fas tre är konkretion (65 %), konkretion är det som varit vanligt förekommande i de tidigare faserna också. Det grepp som kommer efter konkretionen är emotionalisering (14 %), vilket är precis samma procent som i fas två. Tillspetsning, personifiering och stereotypifiering återkommer till 7 % var och detta motsvarar en artikel per laddning. Den fas som Schibbye och Persson befinner sig i under största delen av fas tre är offerfasen (69 %). Hjältefasen förekommer till 31 % och de kan inte räknas in i fasen som förövare alls i den här fasen trots att det finns ett fåtal artiklar som är negativt laddade gentemot de båda så väger inte dessa laddningar helt över för att de ska räknas som förövare. I fas tre kan man se att hjältefasen växer och blir mer och mer välrepresenterad och att de enbart kan ses som goda Efter frigivningen Fas fyra består av 13 artiklar och fokuserar på den tid som kommer i nära anslutning till att de båda frilansjournalisterna blivit frisläppta. Den här fasen innefattar dagarna innan de landar på svensk mark samt en vecka efter det att de kommit hem. I den här fasen finner vi även den presskonferens som de båda höll på ABF på Sveavägen i Stockholm. Som i de tidigare kapitlen finns diagrammen till fas fyra tillsammans i bilaga 6. När det kommer till vem som uttalar sig så är det fyra kategorier som får dela på lika mycket utrymme på 16 % var och dessa fyra är: Martin Schibbye, Johan Persson, Myndighetsperson samt Vän/kollega. Det är först i denna fas som citaten kommer 26 (52)

27 direkt ur munnen på Schibbye och Persson och inte genom uttalande i rättegången eller genom andra källor. Nu kommer citaten när de är enbart menade för den journalist som intervjuar dem, samt på från den presskonferens som de båda höll. Laddningen i texten är den kategori som förändrats mest genom faserna, nu i fas fyra är den vanligaste laddningen i texterna den positiva hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande laddningen. 69 % av texterna finns i denna fas och är ett rejält uppsving från de 15 % som förekom i fas tre. De neutrala texterna förekommer till 15 % medan negativa texter gentemot Schibbye och positivt laddade texter förekommer till 8 % var (vilket innebär en (1) text). I fas fyra finns det en stor och jämn spridning av de medielogiska greppen som man använt sig av under denna fas. 29 % av texterna är personifierande och det mest vanligt förekommande greppet. 24 % av texterna har greppet konkretion och tätt därefter kommer polarisering med 23 %. 18 % av texterna är emotionaliserande, vilket är mer än vad det var i fas fyra. Det grepp som inte har varit så vanligt förekommande i de tidigare faserna men som förekommer till 6 % är sensationalisering. Att det är en så jämn spridning innebär helt enkelt att man i större grad använder sig av olika grepp för att berätta om specifika berättelser. Nyheterna under den här perioden har också stor spridning på vad de handlar om och det är därför som också de medielogiskagreppen får en sådan bred spridning. Sist kommer i vilken fas som Schibbye och Persson förekommer i under den sista fasen av rapporteringen. I 79 % av rapporteringen så befinner de sig i hjältefasen vilket är en stor förändring får fas tre. De framställs nu inte till majoriteten som offer utan som hjältar. De är offer i 14 % av texterna vilket är en markant minskning sedan de tidigare faserna. Till skillnad från fas tre så finns de i förövarfasen till de 7 % (1 text), detta är på grund av det blogginlägg som tidigare nämnts i detta kapitel. Sammanfattningsvis så kan man se en skillnad mellan faserna främst när det kommer till laddningen i text samt i vilken fas som Schibbye och Persson befunnit sig i för tillfället för rapporteringen. De övriga kategorierna förändras inte på samma markanta sätt utan det är främst de ovannämnda som påverkas av hur långt man kommit i rapporteringen. Kodningen visar att Schibbye och Persson, varefter rapporteringen fortlöper och deras situation förändras, framställs de mer och mer som hjältar och mindre och mindre som främst offer samt förövare. 27 (52)

28 4.2 Dagens Nyheter Dagens Nyheter har på sin nätupplaga publicerat 122 texter om Martin Schibbye och Johan Persson. Den första artikeln som handlar om Schibbye och Persson publicerades precis som hos Aftonbladet den 5 juli 2011 och texterna har även samlats in på samma sätt som använts för Aftonbladet, nämligen sökning på texter som skriver om Schibbye och Persson Gripandet Under den första fasen publicerade Dagens Nyheter 12 texter som alla handlade om Schibbye och Persson. Detta är en kort period med mycket förvirring då man precis har börjat rapportera om Schibbye och Persson och deras situation. Precis som hos Aftonbladet vet redaktioner inte riktigt hur de ska förhålla sig till situationen och det som händer i Etiopien är inte heller det hela tiden lätt att hänga med i ens för redaktionerna. Alla diagram som sammanställts till den första fasen finns i bilaga 7 De som får uttala sig i texterna är till största delen myndighetspersoner (62 %). De som räknas in under myndighetspersoner hos Dagens Nyheter är presstalespersoner på Utrikesdepartementet samt i vissa enskilda fall ambassadören Jens Odlander. När det kommer till laddningen i texten är den negativa laddningen vanligast och förekommer till 41 %. 17 % av texterna förhåller sig neutrala samt 17 % är positiva samt negativt anklagande texterna gentemot Schibbye och Persson. Det finns även texter som är hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande och dessa förekommer till 8 %. De medielogiskagrepp som används i fas ett har väldigt liten spridning på olika grepp och endast tre grepp används. Vanligast förekommande med 67 % är konkretion. Konkretion är så pass vanligt då situationen och rapporteringen kräver konkretion för att nyheten ska bli förståbar för läsaren. 25 % av texterna använder sig av tillspetsning och 8 % har greppet intensifierande. Schibbye och Persson finns oftast i fasen förövare i den första rapporteringsfasen som berör dem. 58 % av texterna framställer dem som förövare medan 42 % av dem framställer dem som offer. Detta är väldigt jämt fördelat och man kan säga att varannan text framställer dem som offer och hälften som förövare vilket ger en väldigt motsägande bild av Schibbye och Persson. 28 (52)

29 4.2.2 Rättegången Rättegången är en lång fas som kännetecknas av inveckling och spekulationer om vad som kommer ske och hur Schibbye, Persson och deras advokat ska göra när det kommer till benådning kontra överklagan. Rättegångsfasen består av 82 artiklar. Alla diagram som använt i fas två finns i bilaga 8. Laddningen i texten förekommer det en spridning och de positiva samt de positiva hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande förekommer till 26 % var och utgör alltså lite mer än hälften av alla texterna i fas två. De neutralt laddade texterna förekommer till 14 % medan de negativa förekommer till 22 % och de negativt anklagande gentemot Schibbye och Persson förekommer till 5 % och de negativt anklagande mot Carl Bildt 7 %. Till skillnad från fas ett så använder Dagens Nyheter i fas två flera olika medielogiskagrepp. Det mest förekommande greppet är, precis som i fas ett, konkretion (45 %). 19 % av texterna använder intensifiering som grepp och är mest vanligt förekommande efter konkretion. Ett annat grepp som förekommer ofta och som är det sista att förekomma vid flera tillfällen i en större mängd är emotionaliserande (14 %). De andra greppen förekommer i små skalor och dessa är: polarisering (8 %), tillspetsning (4 %), förenkling (4 %), personifiering (4 %), stereotypifiering (1 %) samt sensationalisering (1 %). I fas två så har det skett en stor förändring för hur Schibbye och Persson framställs. I fas ett var de förövare och till viss del offer. I fas två är de till 77 % offer och 15 % förövare vilket är en stor skillnad i jämförelse med fas 2. De är även hjältar och den här fasen förekommer till 15 % vilket är en enorm framryckning från fas ett då denna fas inte var representerad överhuvudtaget Frigivningen Fas tre som innebär rapporteringen från den period då det blev klart att Schibbye och Persson skulle benådas och släppas fria. Den här fasen är precis som fas 1 kort och intensiv och består av mycket spekulationer om vad som kommer ske, om de verkligen blir benådade och frisläppta. Fas tre består av 14 texter och alla diagram som använts i fas tre finns i bilaga (52)

30 Laddningen i texten är överhängande positiv och förekommer till 79 %. Den hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande laddningen förekommer lika ofta som den negativa och neutrala laddningen och de återkommer alla till 7 % vardera. Här har det alltså skett en svängning där flera texter är positiva men där de övriga kategorierna får dela på lika mycket utrymme. När det kommer till de medielogiskagrepp som används i texterna i Dagens Nyheter handlar det först och främst om konkretion (50 %), vilket även ett det grepp som är vanligast förekommande i de två tidigare faserna. Polarisering är det grepp som är näst flitigaste använt och förekommer till 15 % tätt följt av intensifiering (14 %). De övriga greppen som använts förekommer alla till vars 7 % vardera och dessa grepp är: personifiering, förenkling samt stereotypifiering. Schibbye och Persson framställs till 93 % som offer i den tredje fasen och till 7 % som hjältar. De framställs inte alls som förövare vilket de gjorde i fas två. Den mest frekventa fasen som de förekommer i är alltså offerfasen och hjältefasen är inte vanligt förekommande men finns med i rapporteringen i fas tre. Det börjar alltså bli mer klart att de inte överhuvudtaget är förövare utan att det börjar svänga över mot hjältebilden, om än en svag svängning Efter frigivningen Fas fyra är precis som fas ett och tre kort och intensiv. Fas fyra är dock mer klar när det gäller vad som händer då Schibbye och Persson är hemma igen och de får berätta sin sida av det som har hänt. Fas fyra bestå av 13 texter och alla diagram som används i det här kapitlet finns i bilaga 10. I texterna så är den mest vanligaste förekommande laddningen positiv (50 %). Den laddning som innebär att texten hyllar/hjälteförklarar/rättfärdigar Schibbye och Persson förekommer till 29 % medan de tre övriga laddningarna förekommer till 7 % vardera. Detta innebär att det nu blir allmänt att de finns en hjältebild av de båda 30 (52)

31 frilansjournalister även om den i laddningen är svag. De medielogiskagrepp man använder sig främst av i fas fyra är konkretion (35 %) nära därefter kommer personifiering (30 %) samt emotionalisering (29 %). Polarisering förekommer till 6 % och är också det enda greppet förutom de tre stora som används i fas fyra. Man använder sig alltså av väldigt få grepp i fas fyra precis som i fas ett. I fas fyra befinner sig Schibbye och Persson främst i hjältefasen (79 %) medan man ännu till viss del framställs som offer (21 %). De framställs inte alls som förövare i fas fyra utan är först och främst hjältar och sedan offer. Dagens Nyheters rapportering har precis som Aftonbladet mest förskjutning när det kommer till laddningar i text samt i fas. Desto längre man kommer desto mer positivt laddade blir Schibbye och Persson. Dagens Nyheter är dock inte lika tydliga i sin hjältebild som Aftonbladet är. 31 (52)

32 5. Analys - hjälte av ett offer I det här kapitlet pressenteras en analys av den empiri som pressenteras ovan. Vad var det egentligen som gjorde att Schibbye och Persson blev hjältar? Hur gick processen till? En av utgångspunkterna för den här studien har varit att Schibbye och Persson först och främst var offer och att de sedan kom att bli hjältar genom sin offerstatus. Empirin bekräftar denna bild då man kan se ibland annat laddningen av rubriker och texter att ju längre man kom i rapporteringen så svängde bilden från negativ, och till viss del anklagande gentemot Schibbye och Persson, till att till slut till stor del vara positiv samt positiv hyllande/hjälteförklarande/rättfärdigande. När det kommer till de olika faserna så går rapporteringen till att överhängande vara rapportering om två offer till att bli en rapportering av två hjältar som gjort något gott. 5.1 Christies fem offerkriterier Att skapa ett offer är en process i sig och den processen är viktig för utan Schibbye och Perssons offerstatus hade de möjligtvis inte framställts som hjältar i slutet av rapporteringen. Christies fem kriterier (Lindgren & Lundström 2010) för att avgöra om någon är ett offer är ett bra sätt att se om Schibbye och Persson uppfyller offerkriterierna och om rapporteringen om dem var på ett sådant sätt att de framställdes som ideala offer. Det första kriteriet för att vara ett offer är att den utsatte ska vara svagt i förhållande gentemot förövaren, det ska helst vara en kvinna, någon som är sjuk, mycket gammal eller mycket ung. Martin Schibbye och Johan Persson är inte att definiera som kvinnor utan de är båda män i 30 års åldern, de är verken gamla, sjuka eller mycket unga. Det är trots detta ändå svaga i förhållandet till förövaren som i deras fall är den etiopiske regimen. De är även svaga i den meningen att de blir skottskadade när de blir gripna samt att de inte kan säga emot regimen. De uppfyller alltså första kriteriet, men bryter mot medias norm när det kommer till offret på den här punkten och kriterie ett skulle behöva fler sätt att se på offret, det måste inte vara en svag/sjuk kvinna utan kan lika gärna vara en man som i övrigt hade ansetts vara en normal människa. Andra kriteriet är att den utsatte ska ha ägnat sig åt legitim och respektabel verksamhet. Det som hände när Schibbye och Persson blev utsatta var att de bedrev journalistik men inte på det sättet att de just i det tillfället stod med penna, block och kamera i händerna utan att de var på väg att införskaffa sig material till ett reportage. Detta skede är något som länge var oklart i medierna, därav laddningen negativt anklagande Schibbye och Persson som i vissa perioder förekommer i stor utsträckning. Det är inte helt självklart att de bedrev journalistik vid tillfället för gripandet då de färdades med ONLF som är terrorstämplade av Etiopien, det fanns bilder där de höll i automatvapen samt att Carl Bildt gick ut i ett uttalande där det framställdes som att Schibbye och Persson var äventyrare och turister och att man från Utrikesdepartementets håll hade avrått från att åka till Etiopien. Aftonbladet 32 (52)

33 skriver den 8/ om varför det var legitimt för Schibbye och Persson att ta sig in i landet illegalt. Författaren skriver: Ja en journalist kan ibland tvingas ta sig in i ett land illegalt. Nej, det är inte fel för en journalist att intervjua rebeller, tvärtom. Nej, inte ens om de [rebellerna] anses vara terrorister. Denna text rättfärdigar Schibbye och Perssons handlingar och berättar för läsarna vad det journalistiska arbetet utomlands kan innebära. Det är först här som deras handlingar blir legitima och det blir då klart att deras handlande vid tidpunkten för gripandet var legitimt. De uppfyller alltså även det andra kriteriet. Det tredje kriteriet innebär att offret är fritt från skuld och att de befinner sig på en plats där ingen kan klandras vara. Här följer samma problematik som vid andra kriteriet. Det var så fort det blev klart att de hade sysslat med journalistik och att de skulle undersöka Lundin Petroleums verksamhet i Ogaden, där oljeföretaget anklagats för människorättsbrott, som det blev klart att de hade all rätt att vara på plats och de bar inte på någon skuld. De uppfyller alltså även det tredje kriteriet. Kriterie fyra innebär att förövaren ska vara elak, ond och skrämmande vilket den etiopiska regimen kan framstå som då man griper de båda frilansjournalisterna, skottskadar dem och de får genomgå en förklädd rättegång vars egentliga skäl verkar vara politiska. Därför uppfylls även fjärde kriteriet även om det inte är helt enkelt att passa in förövaren i det här fallet. Ett kriterie som skulle kunna läggas till för att anpassas till situationer som Schibbye och Perssons är till exempel att staten är korrupt eller att det saknas lagar och regler. Femte kriteriet är att förövaren är okänd och har ingen relation till offret. Detta blir lite problematiskt då Martin Schibbye och Johan Persson är två journalister eller för den delen privatpersoner medan förövaren är en nationalstat. I meningen att nationalstaten och dess ledare är okända för Schibbye och Persson är högt otrovärt då de vet om att landet existerar samt att de genom sin förmoda research vet hur landet styrs. Förövaren är okänd på det viset att det inte finns någon relation mellan de två parterna då de inte varit i kontakt med varandra tidigare. I och med detta kan man därför säga att de även uppfyller femte kriteriet men inte till samma nivå som de uppfyllt de fyra övriga kriterierna. Lindgren, Pettersson och Hägglund (2001) pressenterar ett sjätte kriterie som innebär att offret ska ha tillräckligt med inflytande för att kunna hävda sin offerstatus. Schibbye och Persson har detta inflytande då de uppfyller de övriga fem kriterierna. Att de uppfyller alla sex innebär att de är ideala offer men med en liten twist då de inte helt motsvarar den traditionella bilden av ett offer i media då de bland annat inte är kvinnor, det är till viss del i rapporteringen osäkert om de verkligen har handlat på ett legitimt sätt samt att det inte finns samma traditionella relation mellan offer och förövare. Många av kriterierna uppfylls tidigt i rapporteringen, även om det inte helt går att passa in Schibbye och Persson i kriterierna så som de ser ut idag. De blir ändå ett slags idealt offer då de till mångt och mycket passar in i mallen och de får även den framen. 33 (52)

34 Genom att Schibbye och Persson uppfyller kriterierna för det ideala offret så blir det ett sätta att sätta en frame på rapporteringen. Mycket av skapandet av offret sker omedvetet och kriterierna bygger på en analys av hur medierna rapporterar. Att det blir en offerframe beror på att de som sagt uppfyller kriterierna för det ideala offret och man väljer då att frame Schibbye och Persson som offer. Offerframen uppstår alltså i det tillfälle som man tillskriver Schibbye och Persson en offerstatus då de uppfyller kriterierna. Offret i sig är kulturellt betingat och är framförallt det som påverkar offerframen. 5.2 En narrativ process Lindgren & Lundström skriver också om en narrativ process som ofta används när man berättar om offer 2010:36). Rapporteringen om Schibbye och Persson följer inte riktigt processen men till viss del. Livet innan händelsen kännetecknas i rapporteringen om att man beskriver vad Schibbye och Persson var där för (efter ett tag när faktan trillat in på redaktionerna) och vad de gjorde. Man berättar också om vilka de är och var de kommer ifrån, vilka redaktioner och byråer de jobbat för tidigare och att Schibbye hade gift sig med tonårskärleken Linnéa Schibbye Steiner sommaren innan resan till Etiopien. Man berättar också att Anna Roxwall egentligen skulle åkt istället för Schibbye men att hon fick ställa in då hon blev gravid. Den andra punkten i berättandet är chock och hjälplöshet och detta skriver man om då de sitter och i fängelset, att de är gripna, att det inte vet vad som kommer hända och att rättegången med stor sannolikhet är förbestämd. De tre återstående punkterna tas inte upp då man i rapporteringen hinner fram till punkt två innan denna studie avgränsas. Det som skiljer den narrativa processen i Schibbye och Perssons fall är att de själva inte berättar vad de varit med om, medan den narrativa processen är applicerad på vanliga brottsoffer som ofta själva berättar om sina upplevelser. Rapporteringen av Schibbye och Persson bär på spår av den narrativa processen men följer den inte helt. 5.3 Anhörigas roll De anhöriga har en stor roll i offerskapandet, inte bara genom att de förekommer i bildmaterialet utan även att de får uttala sig ofta i de båda medierna. I Aftonbladet kommer en anhörig, Linnéa Schibbye Steiner, till tals redan i den första artikeln och rubriken lyder: Ringde frun från cellen (Aftonbladet 5/7 2011). I första fasen är det dock väldigt ovanligt att anhöriga kommer till tals, i Aftonbladet rör det sig om 6 % och i Dagens Nyheter rör det sig om 0 %. I fas två förekommer anhöriga i nästan lika stor utsträckning, Aftonbladet 17 % och Dagens Nyheter 16 %. I fas tre skiljer det sig åt då Aftonbladet låter anhöriga komma till tals i 21 % av texterna medan det i Dagens Nyheter rör sig om 11 % av alla texter. I fas fyra uttalar sig inte anhöriga alls i Aftonbladets texter medan de i Dagens Nyheter kommer till tals i 12 % av texterna. De anhöriga kommer hyfsat ofta till tals i relation till andra och är en av de grupper som får uttala sig mest. De artiklar som anhöriga förekommer i är också emotionaliserande och finns till för att skapa det normala. 34 (52)

35 I alla faser är den som uttalar sig mest myndighetsperson/jens Odlander och detta är för att han sitter inne på ren fakta och används för att konkretisera situationen och bidrar inte mycket till offer- eller hjältebilden. Odlander själv hyllas som hjälte, men detta gäller främst när det kommer till egna kollegor och politiker, medias bild är främst fokuserad på Schibbye och Persson. 5.4 Hjältebilden När det kommer till hjälteskapandet så bygger detta som tidigare nämnt på offerbilden. Desto längre man kommer i rapporteringen så sker det också en slags attitydförändring och bilden skiftar långsamt från offer till hjälte. Schibbye och Persson uppfyller inte bara kriterierna för att bli kallade offer utan även för att bli kallade hjältar. De är båda män och har därför direkt kvalificerat sig till att ses som hjältar (Jackson 2004 samt Rankin & Eagle 2008). De är dock kanske inte man s man som Jackson beskriver hjälten som. Man s man, eller karlakarl, är en man med mycket muskelmassa och pondus medan Schibbye och Persson skulle kunna beskrivas som två vanliga svenska killar. Begreppet man s man är starkt kulturellt betingat och kan därför tillskrivas olika egenskaper beroende på vart man befinner sig, men den amerikanska kulturen när det kommer till det manliga idealet eller man s man är ganska likt det svenska idealet. Palm & Skogersson (2008) skriver också att hjälten ska kunna uppfattas som vem som helst men som gör något spektakulärt eller ovanligt. Schibbye och Persson uppfattas redan som två vanliga svenska killar som har normala familjerelationer och det som de gör som räknas som annorlunda är att de åker fast för att de gör sitt jobb. De drivs också av en kraftig idealism där journalistikens viktigaste uppgift är att undersöka jättarna och stå på medborgarens sida, att kritiskt granska samhället. Aftonbladet journalisten Staffan Lindberg (2013) menar att de journalister som var på plats i Addis Abeba för att bevaka rättegången nästan blev lite provocerade av Schibbye och Persson för att de drevs av sin idealism. Han menar att det är därför som alla vill bli journalister och att det inte är många som faktiskt sysslar med den sortens journalistik som Schibbye och Persson arbetar med utan att man blivit: medelålders och nöjd som Lindberg uttrycker det. Han menar vidare att de på grund av sin idealism definitivt blir hjältar för många journalister. Något som verkligen markerar Schibbye och Perssons hjältestatus är när en man låter en tatuerare tatuera in Schibbye och Perssons ansikten på sin kropp i tvprogrammet Breaking News på Kanal 5 (Aftonbladet 13/9 2012). Man kan också se Schibbye och Persson ur en marxistisk hjälteanalys då de är två journalister som genom sin idealism driver Davids frågor gentemot Goliat. Deras främsta uppgift är kanske inte att störta hela samhället men definitivt att lyfta frågorna som ingen ser. I Schibbye och Perssons fall var de David och Etiopien och Carl Bildt Goliat, och slutligen segrade de över Goliat. 35 (52)

36 Carl Bildt har också bidragit till offerskapandet och i förlängningen även hjältebilden då han kanske främst i Aftonbladet har fått många anklagelser och han har uppmanats av avgå i flertalet krönikor och ledartexter. Dagens Nyheter förhåller sig inte på samma sätt till Carl Bildt utan är mer försiktigt kritiska och det är inte många texter som är negativa för Carl Bildt. Staffan Lindberg menar i en intervju (2013) att Carl Bildt bidrog till hjälteskapandet, inte personligen men genom hans eventuella inblandning i Lundin Petroleum samt det svala intresset, till att många såg Schibbye och Persson som hjältar. Han menar att de som hatar Carl Bildt anser att de som ställer sig emot honom och visar på vad han har gjort för fel per automatik blir hjälte då Bildt är en person som många hatar eller antingen älskar. Både offer- och hjältebilden bygger på vad vi har för kulturella betingelser för begreppen. Genom att de ovan har uppfyllt de kulturella kriterer som både offer- och hjälteskapandet står på så har de uppnått den kulturella statusen. 5.5 Processen från offer till hjälte Själva processen att skapa en hjälte börjar den dag då de båda tidningarna skriver sin första artikel som de båda frilansjournalisterna. Där handlar det om att se vad de är precis just då, det gäller alltså att hitta en frame. Enligt de kriterier som finns framställs de båda som offer, men också delvis som förövare. Förövarframen förekommer då man antingen rapporterar neutralt och inte vill ta sida, man behandlar alltså det som en vanlig rättegång där Schibbye och Persson då tillskrivs en negativ och anklagande laddning. Förövarframen förekommer också för att man som journalist själv inte heller vet hur man ska förhålla sig till situationen då den är så pass ovanlig. Skiftningen mellan offer till hjälte påbörjas så smått under rättegången då fler artiklar skrivs med en positiv riktning mot Schibbye och Persson och fler röster hörs för att de är oskyldiga, man försvarar att de tagit sig in i Etiopien olagligt samt att man ibland som journalist måste prata med terrorstämplade grupper. Man rättfärdigar deras handlande och på detta sätt tar man ett steg gentemot hjältestatusen. Även anhöriga hörs mer och man som läsare får lära känns Martin Schibbye och Johan Persson och får en relation till dem. När rapporteringen kommer till fas tre då det börjar bli klart att Schibbye och Persson kommer bli benådade och frisläppta är det till mångt och mycket en euforisk beskrivning, de ska äntligen bli fria, här tar alltså rapporteringen ännu ett steg mot hjältebilden. Att man rapporterar på det sättet att de kan komma hem och att de faktiskt blir benådade är positiv gentemot Schibbye och Persson. Benådningen är viktig för detta visar också på att rättegången var politisk och till för att berätta för den etiopiska befolkningen samt internationella journalsiter att såhär går det om ni rotar i Etiopien, i och med att de blir benådade så blir bilden ännu större att Schibbye och Persson gjort rätt samt att de i ett annat land kanske enbart blivit satta på ett plan hem. I den sista fasen är de hjältar och framställs som detta. Media möter upp dem på Arlanda innan presskonferensen i centrala Stockholm. Martin Schibbye ger sin Linnéa en kyss och blir förevigad som en blivande klassisk bild. Kyssen som 36 (52)

37 fångas på bild och som publiceras i båda Aftonbladet och Dagens Nyheter visar också återigen på att Schibbye och Persson är vanliga människor som är gifta eller som är sonen i familjen och att de har ett vanligt liv. De har dock gjort något ovanligt, nämligen stått upp för sina ideal som journalister, gjort sitt jobb samt sått upp för västerländska ideal. De västerländska ideal som de stått upp för handlar om yttrande- och tryckfrihet (tryckfrihetsgrundlagen har sina rötter i 1700-talet är en viktig lag i Sverige) som det finns en lång tradition av i Sverige och andra västerländska länder. Den narrativa processen som slutligen leder till Schibbye och Perssons hjältestatus följer till mångt och mycket de tankar som Ryan pressenterar i Dahlgren & Snickars (2008:26). Medierna skapar en värld, den är redan halvt befintlig, men världen består av Etiopien och Sverige och de som finns i den är Martin Schibbye, Johan Persson, Carl Bildt, Jens Odlander, anhöriga samt den etiopiske domaren som symboliserar Etiopien i mångt och mycket. Det som förändrar historien beror inte på en olycka utan på att en person (den etiopiske presidenten/regimen) benådar Schibbye och Persson och det är där deras hjältestatus tar fart. Målet med historien är att genom rapportering uppmärksamma Schibbye och Perssons situation och få dem fria, det är dit man vill att historien ska komma. Berättelsen får struktur och mening då man menar att journalister inte ska gripas utan att det är deras jobb att granska förhållandena i vår omvärld samt att det finns en bra story att berätta om Schibbye och Persson då det inte är helt vanligt att två svenskar (dessutom) journalister hamnar i fängelse och får världens ögon på sig och även dess sympati. Processen består alltså av att uppfattningen av Schibbye och Persson förändras övertid desto mer relation man får till dem och desto mer fakta som medierna kan presentera (därav det stora användandet av konkretion). Relationen och tillgången till fakta gör så att det tillkommer en attitydförändring som tillslut leder till att Schibbye och Persson tillskrivs en hjälteframe. Processen blir också hjälpt av att både Aftonbladet och Dagens Nyheter liknar varandra i rapporteringen och de tillskrivs samma roller i samma faser, även om det rör sig om i olika grad så har de tillsammans bidragit till hjältebilden av Schibbye och Persson. 5.6 Sammanfattning Att skapa en hjälte är en samverkan mellan främst tre saker i rapporteringen: laddning i text, medielogiskt grepp samt fas. Fasen påverkas av de två ovanstående samt av andra kategorier som dock inte har haft så stor inverkan på hjälteskapandet att det lett till att de blev hjältar. Schibbye och Persson genomgick en process där de först var offer, men även till viss del förövare, medan Schibbye och Persson desto längre rapporteringen kom och desto mer fakta som lades fram och de blev mer emotionaliserande så blev de till slut hjältar. 37 (52)

38 6. Slutdiskussion Blev Martin Schibbye och Johan Persson hjältar? Ja det blev dem till slut, de är kanske till och med på väg att bli symboler för pressfriheten och för frilansjournalister som ofta har en svår arbetsmiljö. Mediernas rapportering har varit utgångspunkten för den här studien och den har tillskrivits en positiv effekt i den här studien, det finns dock de som menar att media gjorde Schibbye och Persson en otjänst genom att rapportera om de båda. Detta menar bland annat Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin vid ett medlemsmöte i Växjö Han menar att medias positiva rapportering om Schibbye och Persson retade upp den etiopiska regimen, vilket bidrog till en försvårad diplomatisk situation. Jag är inte helt villig att hålla med Ahlin i detta påstående. Jag menar att medias rapportering lyfte frågan och att den blev känd även internationellt vilket innebar att Etiopien hade världens ögon på sig och därför inte kunde göra vad som helst med Schibbye och Persson. Om media däremot hade förhållit sig med blygsamt och enbart hållit sig till ett fåtal notiser, och inte ett flertal spaltkilometer om Schibbye och Persson, så hade frågan inte uppmärksammats, väldigt få hade vetat om att två oskyldiga svenska journalister satt gripna i Etiopien och regimen hade kunnat göra vad som helst med dem. Schibbye och Persson utsattes för skenavrättningar men ska sedan ha haft det bra, de ska inte ha blivit utsatta för tortyr eller dylikt. Hade medierna inte skrivit så mycket om de båda så är det nog väldigt sannolikt att de båda skulle ha fått utstå både tortyr och en värre situation i fängelset, kanske hade till och med avrättning blivit aktuellt. Offer och hjältar är starka delar av vår kultur och Schibbye och Persson sätter delvis en ny kultur där vi även hyllar journalister, en yrkesgrupp som annars är ganska osynlig som gemeneman i den meningen att vi ser deras artiklar men inte personerna bakom texterna. Palm & Skogersson (2008) skriver om den nya moderna hjälten, mediehjälten, och Schibbye och Persson är verkligen ett fall som kan placeras i facket mediehjälte. Schibbye och Persson befäster nästan också sin hjältestatus i och med deras ödmjuka och tillbakadragna hållning vilket passar bra i landet med jantelagen. Den här studien har visat att det inte är helt lätt att skapa en hjälte och att bilden inte alltid ser likadan ut genom processen. Det finns säkert de som ännu tycker att Schibbye och Persson gjorde något olagligt, men dessa förstår sig inte på journalistikens villkor och uppgifter som tredje statsmakten. Det som underlättar processen är att både Aftonbladet och Dagens Nyheter har en hyfsat likanande rapportering vilket skapar en koherens i rapporteringen. Aftonbladet är dock mer aggressiva när det kommer till att kritisera Carl Bildt medan Dagens Nyheter var väldigt försikta i sin kritik. Detta kan i och för sig bero på de olika tidningarnas politiska färg där Aftonbladet är socialdemokratisk och Dagens Nyheter fristående liberal. 38 (52)

39 För att den här studiens resultat ska kunna appliceras på andra fall krävs det att det finns en rapportering som sträcker sig över en längre period och att det finns ganska mycket material att tillgå, detta för att processen att skapa en hjälte tar ett tag, speciellt om situationen är otydlig och man först konstruerar en annan roll (i detta fallet ett offer). Schibbye och Persson går med enkelhet att placera i både offer- och hjältefacket medan det kanske inte är så lätt i andra fall. Om jag själv får lov att spekulera så skulle jag också vilja säga att den hjältebild som skapades mycket bidrogs av att Schibbye och Persson själva är journalister och att deras egen yrkeskår vill hålla sina egna om ryggen och pressenterar sin egen bild av de båda frilansjournalisterna. Detta var från början en del av min problemformulering då jag antog att journalisternas åsikter om Schibbye och Persson spelade in i rapporteringen, detta föll dock då jag inte kunde få tag på tillräckligt många intervjuer som kunde stödja eller tala emot min tes. Detta kan då vara ett förslag till fortsatt forskning inom området, nämligen att se hur journalister skriver om journalister och om de verkligen kan hålla sig till sin yrkesetik eller om de rent av blir partiska. 6.1 Förslag till fortsatt forskning Det finns en mängd uppslag till fortsatt forskning om mediernas framställning av Schibbye och Persson och detta kan till exempel vara att man tittar på perceptionen hos läsaren när det kommer till vilken bild media förmedlar av Martin Schibbye och Johan Persson, vad de kommer ihåg som höjdpunkter och om deras egen attityd har förändras över tiden. Ett annat förslag är att man undersöker hur rapporteringen om Schibbye och Persson påverkat redaktionernas utrikesjournalistik, om Schibbye och Perssons situation lyfte tidningarnas ögon för hur viktig även den granskande utrikesjournalistiken är. Ett annat spännande uppslag är att undersöka rapporteringen om Schibbye och Persson i internationella medier och se hur de framställs där i jämförelse med den svenska bilden. 39 (52)

40 Referenser Asp, Kent; Mäktiga massmedier; 1986; Akademilitteratur AB; Stockholm Berger, Asa Arthur; Media Analysis Techniques; 3 uplg; 2005; Sage Publications Inc; Kalifornien; 2005 Dahlberg; Leif & Snickars, Pelle; Berättande i olika medier; 2008; Statens ljud- och bildarkiv; Kristianstad Eagly, H. Alice & Rankin, E. Lindsay; Is his heroism haild and hers hidden? Women, men and the social construction of heorism; 2008; Psychology of Women Quarterly no. 32; Ekström, Mats & Larsson, Larsåke (red); Metoder i kommunikationsvetenskap; 2010; Studentlitteratur AB; Ungern Entman, M. Robert; Projections of power: Framing news, public opinion and U.S foreign policy; 2004; The University of Chicago Press; London Jackson, Richard; Writing the war on terrorism Language, politics and counterterrorism; 2005; Manchester University Press; Bath Land, Johan & Svedberg Anders; Från olja till bläck: En studie om mediernas inramning av Etiopiensvenskarna ; 2013Kandidatuppsats; Högskolan i Halmstad Lindgren, Simon & Lundström, Ragnar; Ideala offer, och andra: Konstruktion av brottsutsatta i medier; 2010; Gleerup; Korotan; Slovenien Lindgren, Magnus, Pettersson, Karl-Åke & Hägglund, Bo; Brottsoffer från teori till praktik; 2001; Jure CLN AB; Stockholm Nääs, Sofia & Tetzlaff, Jonna; Idealister eller idioter? En studie av mediers framställning av Johan Persson och Martin Schibbye under och efter fängslandet i Etiopien; 2012 Kandidatuppsats, Stockholms Universitet, Palm, Göran; I nationen och marknadens intresse Journalister, nyhetskällor och EU-journalistik; 2002; Livréna Grafiska AB; Kungsälv Palm, Göran & Skogersson, Renée; Hjältar, blåljus och säkerhet konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna; 2008; Linnéuniversitetet Strömbäck, Jesper; Makt, medier och samhälle: En introduktion till politisk kommunikation; 2009; SNS Förlag; Kristianstad 40 (52)

41 Digitala källor Aftonbladet.se Ringde frun från cellen 5/7 2011: (hämtad 15/ ) Oklara misstankar mot svenska journalister 6/7 2011a: (hämtad 15/ ) Fortfarande oklart vad de anklagas för 6/7 2011b: (hämtad 15/ ) Folkmordsmiljonären 12/7 2011: (hämtad 15/ ) Nedräkningen har börjat, Bildt 22/7 2011: (hämtad 15/ ) De var något på spåren 12/ (hämtad 29/ ) Kan komma hem till jul 8/ (hämtad 8/ ) Muntliga källor Urban Ahlin, medlemsmöte för Socialdemokraterna i Växjö den 13 maj 2013 Jonas Nordling, ordförande för Svenska Journalistförbundet, intervjuad den 7 maj 2013 Staffan Lindberg, journalist på Aftonbladet, intervjuad den 8 maj (52)

42 Bilaga 1 - Kodbok Medium Aftonbladet 1 Dagens Nyheter 2 Textgenre Artikel 1 Reportage 2 Krönika 3 Ledare 4 Debattartikel - organisation 5 Debattartikel - privatperson 6 Övrigt 7 Vilka uttalar sig? Experter 1 Anhöriga 2 Vänner & kollegor 3 Branschen/frivilligorg. 4 Journalist 5 Advokat (till M&J*) 6 Myndighet/Myndighetsperson 7 Martin Schibbye 8 Johan Persson 9 Privatperson 10 Carl Bildt 11 Politiker 12 Övrigt/ingen 13 Bildmaterial Privat bild på M&J 1 Bild från gripandet 2 Bild på anhörig/vän/kollega 3 Bild på/från fängelset 4 Bild från rättegången 5 Bild på expert 6 Bild på textförfattare 7 Bild på M&J efter frigivningen 8 Bild på politiker 9 42 (52)

43 Karta/grafik 10 Videomaterial 11 Övrigt/inget 12 Laddning i rubriken Positiv 1 Positiv hyllande/hjältebyggande/rättfärdigande 2 Neutral/passiv 3 Negativ 4 Negativ anklagande M&J 5 Negativ anklagande Carl Bildt 6 Laddning i texten Positiv 1 Positiv hyllande/hjältebyggande/rättfärdigande 2 Neutral/passiv 3 Negativ 4 Negativ anklagande M&J 5 Negativ anklagande Carl Bildt 6 Grepp i texten Personifierande 1 Polariserande 2 Tillspetsning 3 Förenkling 4 Konkretion 5 Intenisifiering 6 Sterotypifisering 7 Emotionalisering 8 Sensationalisering 9 Staide Offer 1 Hjälte 2 Förövare 3 43 (52)

44 Bilaga 2 Intervjuguide Namn Organisation Frågor till medierna: Hur upplevde du rapporteringen om Martin Schibbye och Johan Persson? Skulle du själv säga att de blev hjältar? Om ja, varför tror du att de tillslut blev hjältar? Skulle du säga att det finns en slags kåranda inom journalistkåren? Tror du att det rapporterades om Martin och Johan för att de själva är journalister och att rapporteringen om dem påverkades av en slags kåranda inom journalistyrket där man vill hålla sina egna om ryggen? Frågor till de övriga organisationerna Hur jobbade ni som organisation gentemot medierna under Schibbye och Perssons tid i fängelse? Varför tror du att Martin Schibbye och Johan Persson fick så stort medieutrymme, det finns ju hundratals andra journalister från hela världen som också sitter fängslade? Kan det bero på att de är svenskar/svenska journalister? Tror du att Schibbye och Persson fick så mycket medieutrymme för att de själva är journalister och att journalistkåren håller sina egna om ryggen? Tror du att man använde Martin och Johan till att lyfta och uppmärksamma sitt eget yrke och den egna situationen? Varför tror du att vi har behov av hjältar? Varför tror du att de tillslut blev hjältar? 44 (52)

45 Bilaga 3 Gripandet i Aftonbladet 45 (52)

46 Bilaga 4 Rättegången i Aftonbladet 46 (52)

47 Bilaga 5 Frigivningen i Aftonbladet 47 (52)

48 Bilaga 6 Efter frigivningen i Aftonbladet 48 (52)

49 Bilaga 7 Gripandet i Dagens Nyheter 49 (52)

50 Bilaga 8 Rättegången i Dagens Nyheter 50 (52)