Reseberättelse Jag heter Tom Klingered och har nyss kommit hem efter 3 veckors ryggsäcksluff i sydvästra Thailand med min sambo.

Transkript

1 Reseberättelse 2002 Jag heter Tom Klingered och har nyss kommit hem efter 3 veckors ryggsäcksluff i sydvästra Thailand med min sambo. Resrutt: Bangkok i 2 dagar, tåg till Surat Thani, buss till Krabi, boende på Ao nang, båt till Koh Phi Phi, vidare till Ko Lanta, sedan buss från Krabi till Bangkok, 2 dagar shopping sedan hem till Sverige. Restid: Bangkok Vi hade valt att åka med SAS denna första gång till Thailand och det visade sig vara ett lyckat val. Vi bokade resan via företaget Resesäljarna i Sundsvall och allting fungerade smidigt. Vi flög från Midlanda till Arlanda och detta till ett mycket bra pris, räknande ut att om vi hade tagit bilen + parkeringsavgift i tre veckor så hade det varit ett dyrare alternativ. Vi fick mycket bra sittplatser på resan ner och var mycket mer ompysslad än jag hade föreställt mig innan resan. I sätet framför så satt en liten tv och man hade både olika spel, filmer och radiokanaler att välja på. En kul detalj var att bläddra fram front, buk eller akterkameran och titta ner på landskapet man flög över, särskilt spännande var det vid landning. Anlände till Bangkok via den slitna flygplatsen Don Muang och det var skönt att transfer ingick då värmen utanför flygplatsen var minst sagt tryckande. På vägen till hotellet så kör man några mil och det känns stort att vara här, det finns otroligt mycket huskomplex och man fattar nog inte riktigt hur stort Bangkok är. Trafiken är extremt tät och mellan bilarna far tuk-tuk omkring i overklig fart. Vi bodde på Narai Hotell på Silom road 222 och vi hade bokat det hemifrån via resesäljarna. Det är ett fint hotell, lite slitna rum men med pool och träningslokal. I folkmun heter detta hotell svenskhotellet. En sak som var bra var att det serverades en rejäl buffé på kvällarna för 299 bath, man fick äta hur mycket man ville och läsk och andra icke alkoholhaltiga drycker ingick. Det var både japanska och inhemska rätter som det bjöds på och man fick en liten mjukstart på hur det thailändska köket kunde smaka. Här upptäckte vi minibananer som sedan var ett stående inslag på alla promenader. Om detta är din första Bangkok-tur så märker du snart att man inte går 1 meter utan vattenflaska. Det går otroligt fort i värmen att bli uttorkad och huvudvärken kommer som ett brev på posten. Upptäckte snart efter några turer på stan hur svårt det var att handla några vettiga saker, det var mest trista t-shirts med fula tryck (typ Singha-beer och Carlsberg-reklam) och annats tjafs som inte var värt att släpa hem, vi letade efter jeans och vanliga pike -tröjor utan tryck 1

2 men utbudet var sparsmakat, var även in på Central och Robinson-varuhusen men där var prisbilden som hemma. Ett måste i våra ögon var att ge sig ut på Chao praya river, man kliver på och betalar 8 bath/person, man löser biljett PÅ båten och inte i dom små stånden innan man kommer ner till floden, vi såg flera turister som inte hade en susning och hur det skulle gå till och det blev lite förvirrat och då engelskan är lite si och så blev det problem. Något som är spännande är att kliva på och av båten, den stannar endast några sekunder sedan åker den igen och det gäller att vara snabb. Det var flera turister som stod och stirrade när båten bara for iväg. Vi gjorde en riktig heldagsvandring i Bangkok, vi tog båten ut på floden från piren Oriental, åkte hela vägen förbi Grand palace och upp till piren som kommer efter den vackra bron Rama VIII, här klev vi av och gick nu söderut, förbi Kao san Road och vidare ner mot Grand palace, sneddade nu in i gyttret och hamnade tillslut i Chinatown. Nu var värmen enorm och det blev att svalka av sitt svenska huvud på en glassbar med ac! Tog oss sedan ner mot Silom Road via Humpalong tågstationen och nu hade vi vandrat i 6 timmar, varmt men kul att ha fått sett så mycket under en dag. Bangkok Surat thani Vi bokade biljetter ner till Surat Thani genom SSN world CO ltd, dom håller till på 174 Soi Nathong 2/1 prachasongkhro Rd, Tfn: (662) , , fax: (662) E-post: ssn.co.@bkk.a-net.net.th. En mycket trevlig byrå med vänlig personal som fixade allt. Personalen kom till hotellet och undrade om allt från val av slaf till olika klasser och dagtåg eller nattåg, bestämde sedan tid en annan dag och då kom hon med alla biljetterna, betalade 50 bath/ biljett för den servicen! Vi åkte andra klass AC sovvagn och betalade 558 bath för enkel resa/person och det var en upplevelse man inte kan glömma, man fick inte bädda iordning sin egen säng utan det skulle en man göra och det var skyltar uppsatta där det stod att man fick betala om något gick sönder vid ev. egen uppbäddning. Det kom mycket riktigt en ur personalen och bäddade hela vagnen och sedan kunde man sova. Det blev bitvis trångt då hela vagnen endast hade två handfat att tvätta sig från men det löste sig bra. En sak som också stod i eran guidebok var att tågmaten var dyr och det håller vi med om, middagen kostade 185 bath/person och det var inget speciellt med den måltiden. Vi hade i förväg köpt fyllda smörgåsar och tagit med läsk & vatten samt frukt, det enda som var någorlunda prisvärt på tåget var läsk och kaffe. All mat som cirkulerade genom vagnen i form av ambulerande försäljare var ingen höjdare, antingen var det friterad kyckling eller något som såg ut som marängtårtbitar (!) och det var lite för mastigt. Tåget kröp fram och nattsömnen stördes av att tåget stannade 1 gång/timmen och efter stoppet blev det ett jätteryck och man vaknade till, men AC n fungerade och rådet att ta med fleecetröja eller dyl. var ett mycket bra råd! På morgonen så var det härligt att se soluppgången ur dörröppningen på tåget, satt i flera timmar och spanade ut och kände alla härliga dofter som kom in genom dörrarna, som alla var öppna, även under färd. 2

3 Surat Thani Totalt kaos är väl att inte överdriva. Så kändes det att kliva av tåget på morgonen i Surat Thani, ett tal personer med skyltar stod på perrongen och skrek på oss turister i syfte att ta just deras buss till Krabi, vi gjorde en kringgående manöver då vi ville äta frukost innan den 2 timmar långa bussresan mot Krabi. Hamnade på ett café framför stationen och där var det lugnt, ett tag. Nu började försäljarna tjata och det gick knappt att få beställa och nu visade det sig att en av försäljarna även ägde restaurangen och när vi sagt att vi mycket riktigt skulle till Krabi så gick det undan, en stor buss kördes fram med ca 7 personer i och kvinnan vi beställt av hade redan packat frukosten i små plastlådor och innan vi visste annat så satt vi på bussen med frukosten i näven! Vi skrattade nu åt kaoset och njöt av frukosten. Denna färd till Krabi är inget för åkrädda personer, bussen körde mer på höger sida än vänster och i mycket hög fart och han tutade på både medtrafikanter och bekanta så tutan gick mest hela tiden vilket gjorde det lite svårt att sova vi skakade på huvudet och log. Krabi Vi hade bestämt oss att bo i Ao Nang och vi tog en songathaew från hamnen i Krabi för 40 bath och klev av på huvudgatan i Ao nang, hittade tillslut ett bra ställe som hette Ao nang Garden home. En bungalowby med ca hus med samma utseende men med olika komfort att välja på, fläkt eller AC, vi tog fläkt och rummet kostade 500 bath, det var mycket fräscht och då inte stället var med i eran guide så antog vi att det var nybyggt. Det ligger en bit upp på väg 4203, bortanför Lai thai resort, det tog ca 10 min att gå ner på strandgatan. Ett lugnt område och trots hög musik nere i centrum så var det dödstyst här på kvällarna, skönt. Vi åkte på flera snorkelutflykter och de flesta har likvärdiga priser och utflyktsmål men en sak skall man kolla upp och det är om det ingår fenor i priset när man bokar resa, det blir trist om man kommer ner på morgonen och upptäcker att utrustningen som ingår exkluderar fenor, vi såg andra turister som blev snopna av denna upptäckt och väl i longtail-båten så var det försent att klaga. För er som inte har snorklat förut så står fenorna för 90 % av farten så det är ett måste om man skall ut till havs. 3

4 Vi var på Chicken islands (Ko hua khwan) och dök och den ön har numera ett café där det finns lättare förfriskningar såsom läsk, öl och mackor, det trista med det är att det går ett bensinaggregat på tomgång hela tiden för att ordna ström till kyldiskarna o detta förtar känslan av obebodd ö, snorklingen var ej bra, bara 2 3 meters sikt, troligtvis orsakat av den stora mängd båtar som ideligen läggar an och av under hela dagen. Nu finns det en flygplats i Krabi, ca 29 km från stan, där går det inrikesflyg till bla. Phuket och Bangkok, pris till Bangkok: ca 2500 bath/person. Ko Phi Phi Tog båten från Krabi. På varje båt så fanns det en liten kyllåda på däck och frågade man så såldes det läsk, öl mm till ett bra pris. Värt att komma ihåg när värmen börjar suga musten ur en. En annan sak är att välja en båt som har två våningar, den övre är oftast luftkonditionerad medans den undre har tropisk värme, vi faranger blev ofta nerlotsade på nedervåningen av båtpersonalen och upptäckte då misstaget och då var det fullt på ovanvåningen! Väl på ön så tryckte vi oss genom horden av rumsraggare vid färjeläget och vi gick efter guideboken och skulle leta efter PP viewpoint resort. När vi stod och bläddrade i guiden kom en äldre man fram och frågade vart vi skulle och han gick före och visade oss. När vi sa hej då så frågade han mig om jag kunde hjälpa honom med hans mobiltelefon, det var en Ericsson. Upptäckte nu att hans meny var på svenska! Och jag ändrade till engelska och han blev jätteglad. Han berättade att telefonen var en gåva från en släkting som var i Sverige. Väl framme efter svettig promenad på stranden så tog vi ett rum med AC då det var + 40 c i skuggan, rummet vi fick var både smutsigt och otroligt slitet, det var saltvatten i duschen men det märkligaste var att dom hade ett elbesparingssystem som fungerade så att man måste ha nyckeln i en särskild hållare vid dörren för att AC n skulle fungera, resultatet av det var att när man kom hem efter lång promenad på ön så var rummet extremt hett och det tog 4

5 ca minuter innan det kom kyla ur AC n och man var ju tvungen att vara på rummet alt. att inte låsa det för att rummet skulle vara svalt! Man kände sig lurad då man betalt extra för att få rum med AC, påpekade detta för receptionen, dom sa bara att det inte var så varmt nu.! Glöm inte att endast betala för en natt och se hur stället funkar, betalar du för flera nätter så får man oftast inte pengarna tillbaka. Vi checkade ut efter frukost med vidunderlig utsikt, Ao ton sai-bukten är verkligen sagolik på morgonen. Vi vandrade gågatan österut nästa morgon och kom bara av slumpen ner på Phi phi Don resort och dom hade lediga och fräscha bungalower bara 50 meter från vattnet för 1700 bath men då gick både fläkt OCH AC hela natten om man ville! Helt underbart att nu komma in till ett svalt rum efter en promenad på kvällen. Elen på hela ön är avstängd mellan ca kl och 16.00, men det störde inte oss så de flesta snorkelturer avslutades vid tiden och då var det skönt på rummet. Bungalowerna var små men fullt funktionsdugliga, det fanns en lite veranda men satt man två här samtidigt så var det trångt! En sak som verkligen förvånade oss var att mellan bukterna Ao lo dalam och ao ton sai låg det ett enda stort sopberg, skulle man från den ena bukten till den andra så gick man i en smal gång med gröna nät uppspända på var sida och vi kikade mellan nätet och såg då bara sopor, på vissa ställen brann det och det luktade inte gott! Sopor, särskilt plastflaskor är ett stort bekymmer på dessa ställen. Vi hörde att det var prat om att införa någon typ av pant på flaskorna. När man gick längs den stora basargatan så var det affärer och en massa butiker och massageställen men kom man BAKOM alla butiker så låg det där en kåkstad av plåt och kontrasten var verkligen enorm, detta hade jag aldrig läst om någonstans och det blev lite av en chock, barn stod halvnakna och smutsiga i högar av sopor och lekte och bara 30 meter bort satt det turister på ett italienskt glasscafé (Il Pluto Gelato) och åt, det kändes konstigt. I denna kåkstad så fanns det flera ställen att äta på och om det inte bekommer en att det är så fattigt så rekommenderar vi att äta där, man pekade ut vilka/vilken fisk man ville ha och sedan grillade dom allt med grönsaker och visst tog det tid, men gott och billigt blev det. Vi satt i ett hav med thailändare och det kände inte som detta var någon turistö. Svetten lackade och ögonen tårades kraftigt av all grillos, thailändarna bara skrattade och log. Ytterligare en sak var att det var otroligt mycket katter här, någon enstaka hund såg vi men på stället vi åt frukost på hade 12 huskatter som låg överallt, varje kväll när vi passerade restaurangen som tillhörde vår bungalowby så stod det stora fat med fisk och ett oräkneligt antal katter som smaskade i sig resterna av haj och barracuda! Snorklingsutflykterna var bra och trots att många ansåg Maya beach på phi phi leh som en turistfälla så var det fin snorkling och ett tips är att ta med lite bröd i en plastpåse och hälla ut lite när du snorklar, det kommer otroligt mycket fisk och det blir fina undervattensbilder. Stranden var trist och nu var det ett café här och massor med båtar, skall man åka hit så tar man en longtail tidigt en morgon, då får man nån timme solo annars är här så mycket båtar att man tappar lusten till allt. 5

6 Ett måste på Phi phi är att ta longtail till Long beach och snorkla vid sharkpoint, ta med dig lite pick nick för den är en bit att gå till nåt ställe som säljer smörgåsar. Här finns det mycket fisk att titta på och en rolig sak man kan göra är att sparka lite bland sanden med fenorna då kommer fisken och (troligtvis) äter av saker som kommer upp ur sanden, upptäckte detta då jag kom in på för grunt vatten och drog upp sand med fötterna, det kom mycket fisk och stora var dom (35 cm) och dom brydde sig mer om maten än min kamerablixt! Chansen att se haj vid sharkpoint är störst vid på morgonen, sedan är dom borta, vet ej varför men folk jag pratade med sa att denna tid var ett säkert kort. Ko Lanta Det blev två timmars båtfärd till Ko Lanta, innan båten går så kliver det på massor av rumsraggare och man har tid att välja och vraka, en sak man verkligen skall tänka på är att det inte finns 1 cm asfalterad väg på Ko lanta och väljer man en bungalow 5 km söderut på ön så är det en smutsig lång resa att ta sig in till stan Ban sala. Vi valde att bo nära centrum och det ångrar vi verkligen inte! Vet man inte vart man skall bo så möts man av MÅNGA rumsraggare vid färjeläget. Vi kan tipsa om ett ställe som heter Lanta Summer House, adress 208 klong dao beach, saladan lanta, Krabi Thailand. Tfn: , (075) E-post: lantasummer@yahoo.com. Detta ställe ligger ca 5-10 minuters mc-taxiresa från Ban sala och har en enormt fin sandstrand på flera km som lämpar sig mycket bra för barn, långgrunt och stenfritt. Detta ställe består av ett 30 tal nya bungalower byggda mellan år och alla hus är utrustade med AC och fläkt, tv samt ett stort badrum, det finns pool på gården som är öppen dygnet runt, en bra restaurang där man kan äta allt från frukost till middag. Vissa av bungalowerna har även kylskåp. Varje dag så gick man stranden söderut och letade på nya ställen att äta frukost eller middag på. 6

7 Vi betalade 800 bath/dag för bungalowen. Dom städar varannan dag och man får 1 liter vatten + toarulle/dag! En massa svenska tidningar låg i receptionen så tiden vid poolen gick inte så långsamt! En sak man kan tänk på, men inte kännas tvingad till, är att personalen gärna ser att man äter på just deras restaurang. Vi valde att äta frukost på andra ställen men valde gärna middag på hotellet då det var mycket bra mat där och ypperlig service. Man får sköta det snyggt när man smög iväg till frukost på andra ställen, man fick ibland onda ögat från chefen men på kvällen var hon glad igen. Ville man till stan så gick man i 5-10 min ut till stora vägen och det kom alltid en mc-taxi och det kostade 40 bath för 2 att åka enkel resa ner till stan. En sak som är helt olik andra öar i Thailand är den röda sanden som ligger överallt i stan, fötterna + kläder blir röda och det var svårt att tvätta bort. Men denna företeelse är väl snart som bortblåst, hörde av lokalbefolkningen att dom skulle börja asfaltera så småningom och då kommer den pittoreska stan att försvinna och bli ett eldorado för massturism, trist men en oundviklig utveckling. En sak som inte riktigt spridit sig till Ko lanta är den enorma turist-hetsen, när man kom in i en butik strax innan kl så såg man försäljarna trött titta på klockan och sedan påpeka vi stänger kl På andra ställen så har dom haft öppet så länge det finns folk som går omkring och detta har ibland känts som om man är ett vandrande dollartecken. 7

8 Utflykter kan man göra och då får man tänka på de enormt dåliga vägarna och den jobbiga röda sanden som letar sig in överallt, hyr man mc (290 bath/dag) så skall man tänka på att ta med snusnäsduk att knyta över munnen + ta med solglasögon annars ser du ingenting! Det finns ett grottsystem som heter Kao mai Keaeo cave som ligger nästan mitt på ön, dessa innehåller en pool som man kan bada i sägs det MEN när folk var där i februari så var den poolen helt torr och guiden rekommenderade inte att gå ner till den då vattnet där hade stått stilla länge. Priset för guidning hade även stigit till 150 bath/person vilket det inte var värt, särskilt inte när poolen var snustorr. En utflykt man inte får missa är att ta speedboat till öarna Ko Rok Nai + Ko Rok Yai (som numera är klassad som nationalpark). Finns det ett paradis på jorden så är det här. Det kostar 900 bath/person och båten avgår från det ställe man bor eller nästan vart som helst längs stranden på östra sidan, båten plockar upp folk längs hela vägen. Man skall ha i åtanke att båtfärden inte är en dans på rosor, det går fort, farten ligger på ca +30 knop och sjön kan vara hård. Flera av våra medresenärer mådde illa och kastade upp när vi kom fram, har man anlag för åksjuka så gäller det att ta tablett innan, färden tog två timmar och båtens skrov slog ibland så hårt i vattnet att jag trodde njurarna skulle lossna, båtföraren bara skrattade när vi tittade på honom med orolig blick! Det var sjözigenare som styrde båten och en de äldre besättningsmännen gick runt och delade ut märkliga små paket som han ville att de mest illamående skulle stoppa i munnen, säkerligen kraftig åksjukemediciner. De som tog dessa mådde inte illa men blev så dåsiga att det inte klev av båten, vi undvek medicinen. 8

9 Man gör fyra stopp under dagen, de första och andra stoppet är inget speciellt men när vi klev iland på Ko Rok Nai så finns det ett fint rev strax utanför ön, bara meter från stranden, här kan man se mycket fisk och det är bra sikt. Stranden är helt otroligt vit och man känner sig som den ende personen på jorden ett tag. Ön är obebodd, det finns tält uppslagna som man får hyra om man vill. Det går även fina stigar runt på ön så om man inte vill snorkla så är det en fin promenad. Här äter man även lunch som båtpersonalen fixar iordning. Det brukar vara en liten portion med kyckling och ris. Efter två timmar här så åker man rakt över till Ko Rok Yai och snorklar i en timme och snorklingen här är nog den men mest otroliga jag skådat under tre veckors resa i Thailand. Det finns en tal olika sorters koraller och man ligger och flyter ovanpå enorma fält av dem och här skulle man kunnat stanna i flera timmar, en underbar avslutning 9

10 på en lång dag i vattnet. Otroligt bra siktdjup och man luras lätt att dyka ner djupt innan man inser att det är bra mycket djupare än man först trott! När vi sitter på den enormt kritvita stranden och vilar efter en snorkeltur så ser vi en stor passagerarbåt i horisonten, efter ett kort tag verkar den närma sig och nu allt mycket snabbt. Vi ser flera båtar lämna båtens akter och styra mot oss. Efter hand ser vi sju båtar fulla med japaner! I fören står en man och skriker i en liten megafon och ALLA i båten bär flytväster av samma färg som guiden. Stranden mer eller mindre invaderas av japaner, varje båt har olika färg och således har japanerna samma färg på sina västar. Det blir ett skådespel man sent glömmer. Flera personer bär upp stora gasolgrillar på stranden och vips så är det en buffé dukad bland palmerna. De japaner som vill snorkla samlas runt deras guide och han står på 0.5 meter djupt vatten och dom får simma i en ring runt hans fötter! Det dom inte vet är att ca 15 meter från guiden så startar korallerna och det är där det simmar otroliga fiskar, nu får dom bara se små centimeterlånga fiskar och detta i det grumliga vatten de själva rör upp. Trist men sanning! När de simmat en stund så går megafonerna varma och det skall ätas. När detta är klart så skriks det i megafonerna och alla äntrar rätt båt och lika snabbt som dom kom så är dom borta. En overklig känsla infinner sig, var det en hägring eller har vi sett det vi nyss såg? Jag kommer aldrig att glömma det i alla fall. Japansk semester! Enda smolken i bägaren på denna båttur var att korallerna var mycket sköra och man vågade inte ta så hårt i dom, är detta frukten av föroreningar? Hemresan blev iallafall lugn och nu gick det mycket lugnt och ingen blev dålig. Jag satt längst fram i fören med kaptens grabb och roade oss med att våga doppa tårna i vattnet när båten gjorde minst 30 knop. Matintag Vill man inte äta på sitt hotell eller på stranden så prova gärna en av de många restauranger som ligger i Ban sala, det finns små mysiga pittoreska ställen på pålar ute vid hamnen. Vi åt på en familjeresturang Sea Restaurant, två rätter och öl samt vatten till och priset blev 100 bath! När vi fick notan så undrade vi inte om det var något fel, ägaren räknade igen och fick en lägre summa!, nej sa vi, var det inte något glömt på notan? Men det var det tydligen inte och han fick en del dricks och det blev muntra miner. Otroligt billigt. På köpet får man en fin utsikt över havet och känslan att man sitter och äter i en annan persons vardagsrum, man passerar nämligen familjens lägenhet på väg ut till restaurangdelen. Det var även spännande att äta här då det var 5-10 centimeter glipa mellan golvplankorna, så håll hårt i pinnarna. Naturligtvis så finns det ett enormt utbud av mat på Hat Klong dao-beachen, man kan bara gå söderut så finns det overkligt många restauranger att välja på. Vi hittade ett lyxigt ställe som hette Southern Resort, deras bord låg högt ovanför stranden och det fanns vackra tak vid en del bord och det kändes ett tag som det var smekmånad. Nere vid stranden stod en gammal eka på bockar och båten var full med fisk, vi valde varsin stor bit haj och han skar upp bitarna och vi fick sitta och vänta tills det var klart, underbar utsikt över solnedgången och hela bukten. 10

11 Om Koh Phi Phi var en katt-ö så är Ko Lanta en hund-ö, på stranden springer det massor av snälla hundar av alla de sorter, restaurangägarna ger dom mat och plockar upp avföringen på morgonen så det märks knappt att dom finns, man märker dom mest på kvällen, när man skall gå ut och äta, som mest låg det 9 stycken på rad och sov i sanden! Det är alla möjliga raser och flera var bara små valpar och dom tultade runt i sanden och jagade snoddarna på sandalerna! Man fick även lite besök när man satt och åt frukost, vi älskar hundar så det var helt okay. Och dom tiggde inte så mycket, men man fick ju ett litet ögonkast när man stoppade något gott i munnen. ( se bilden nedan..) Bussresan från Krabi till Bangkok Eftersom vi åkt tåg ner från Bangkok så tänkte vi prova bussen, detta var något vi kom att få ångra sedan, skulle det visa sig. Vi bokade buss från ett ställe på hat Klong dao-beachen och vi valde Super VIP-buss, kostnad 550 bath/person. Väl i Krabi skulle en Mr Nook möta upp oss men han fanns inte (betyder Nook kanske ingenstans?), vi tog oss då till fots till Happy Tours- resebyrå och lämnade våra inköpta biljetter, fick nya och blev körda till en grusplan utanför Krabi där det stod Andaman travel,eller liknande, på stora skyltar. Nu byttes våra biljetter mot en dekal att fästa på tröjan samt en ny biljett som det stod Surat Thani på, såg inte att det stod super VIP på biljetten och började ana oråd. Vi frågade men dom sa att det skulle vara ok, bussen kom, först skulle vi lasta på väskorna och väl ombord på bussen upptäcker vi att detta är en vanlig AC-buss och ingen Super VIP. Försöker prata med chauffören men han kan inte ett ord engelska! Pratar med andra resenärer som är helt övertygade att vi skall byta buss i Surat Thani för det står ju så på biljetten. Upptäcker även att AC n inte fungerar och det blir otroligt varmt i bussen, nytt försök hos chauffören men nu skrattar han bara. Hans Medhjälpare ligger längst bak i bussen och sover. 11

12 Börjar nu sakta att inse att det troligtvis inte blir något bussbyte, vi skall alltså sitta utan AC i 14 timmar! På vägen mot Surat thani så stannar bussen vid en olycka, det visar sig att en ung pojke, ca år som blivit påkörd av en bil och han är avliden, han har stora skador på huvudet, och när bussen passerar så är två manspersoner sysselsatta med att baxa ner kroppen i diket. Ingen större respekt för kroppen i denna kultur. Många på bussen ser detta och mår dåligt av händelsen. Når tillslut Surat Thani efter 3 timmars otroligt varm färd och flera i bussen börjar ana oråd. Vi stannar på ett s.k. matställe, här finns bara mycket lustiga rätter att välja på och kakor och läsk, inga smörgåsar eller liknande, chaufförerna äter gratis här och det är troligtvis därför dom stannar här. Vi är i utkanten av stan och något bussbyte verkar inte bli av, det kommer in och åker flera bussar härifrån och efter att ha frågat 10 stycken om dom kan engelska så hittar vi tillslut en kille, han säger att bussarna från Krabi alltid krånglar och det är inte första gången folk har klagat! Han verkar ha med de andra bussarna att göra så vi berättar för honom att vi betalat för Super VIP och nu fått denna icke fungerande buss och ber honom kolla om det finns plats på de många andra bussarna som står vid matstället. Det verkar tröstlöst men vi tar honom avsides och ber honom kolla ännu en gång. Han ber oss avvakta och nu upptäcker vi att vår buss skall avgå, vi frågar snabbt igen och han säger att vi skall lasta ur våra saker snabbt ur bussen och vänta på trottoaren. Vi gräver runt i lastutrymmet i vår buss och hittar efter mycket letande våra säckar, det växer snart ett berg med andra säckar på gatan och chauffören har nu vaknat ur coman och står bredvid oss och gapskriker. Vi ignorerar honom precis som han gjort med oss under de tre timmarna vi färdats. Kastar av våra ryggsäckar och ser snart när bussen avgår. Många varma ansikten trycks mot rutan. Nu står vi här, 80 mil från Bangkok och ser bussen rulla, skall vi få plats på den andra bussen? Killen vi pratat med kommer tillbaks och vi lastar in våra säckar i hans buss och nu sitter vi i en Super VIP-buss med fungerande AC, helt otroligt, vi tackar honom och erbjuder pengar men han bara skrattar. Han uppmanar oss att inte berätta får någon att vi skall till Bangkok, oklart varför, men vi lyder. Resan till huvudstaden är krävande ändå, trafiken tung trots den sena timmen och tutan går varm! Ac är härligt men vi upptäcker att först så är det svinkallt = filten åker på (syntet) sedan vaknar man sjöblöt av svett och filten åker av, sedan börjar man frysa igen och så håller det på. Ingen lugn sömn direkt. Med bara några mil kvar till Bangkok så stannar bussen helt plötsligt och vi blir stående på motorvägen i ca 2 timmar, eftersom bussen nu får stå stilla så blir det jobbigt för luftkonditioneringen och det blir svettigt i bussen. Med förra bussresan från Surat Thani till Krabi i minne så har öronproppar samt nackkudden följt med in och detta gör resan lite mer behaglig. Alltså, undvik, eller kolla extra noga om ni bokar resa med Andaman master, tfn: (076) , , fax: (076) Se till att det står Super VIP, om det nu är det ni bokat, på biljetten och acceptera inga andra biljetter, tar dom originalbiljetten du fick när du köpte resan så har du inget som bevisar att du köpt Super VIP. 12

13 På morgonkvisten rullar vi in i Bangkok bussen stannar på flera ställen och vi väljer att kliva av så när Kao san road som möjligt, naturligtvis överfalls vi av tuk-tuk-förare och taxichaufförer men vi ler och lastar säckarna på ryggen och tar oss fotledes mot hotellet. Shopping i Bangkok Vi valde att bo på ett hotell relativt nära Kao san Rd, Khao San palace Hotel på Trok sa-kegatan. Omnämns i eran bok på sidan 197, 2: a stycket (2001). Hotellet ligger på en lugn gata med många små matstånd att äta ifrån och det löper en liten å längs gatan där folk står och säljer allt från mat till loppisgrejor. Själva hotellet är ganska slitet men allt fungerade mycket bra, pris: 350 bath för rum, alla rum är numera med AC & fläkt. När vi kom in på rummet så ser jag att fönstren är stängda, ber sambon att öppna och utanför fönstret brummar 2 stora AC-maskiner och det stinker avgaser från gatan, snabbt igen med fönstret och vi förstod nu varför det var stängt! Personalen hjälper gärna till med telefonsamtal och annat. Frukost fanns, pris: 100 bath/person och det var sedvanlig internationell frukost. En bra sak var att man för halva rumspriset fick behålla rummet tills man skulle åka till flygplatsen, vårt flyg gick sent på kvällen och vi betalade 170 bath och hade tillgång till dusch och allt ända tills vi for, alltså mer eller mindre en hel dag, mycket bra om man skall handla, det var bara att gå hem och lasta av kassarna och ut igen! Hotellet låg nära Khao san road, vi hade hört så mycket om denna gata men blev mycket besvikna, det fanns inget av vikt att köpa hem bara skräp, gick där o letade efter billiga jeans men hittade inte ett par, bara t-shirt och fula tröjor. Däremot så finns det två gator bortanför 13

14 (nordväst) Khao san road som vi kan rekommendera, Thanon rambutri och Thanon tani, här fanns det en hel del att shoppa och även jeans, det var även bättre priser här. Ett tips om det gäller jeans-inköp är att åka till MBK-centret, här finns det ett enormt utbud av jeans-försäljare och vi prutade och man fick bra priser om man köpte flera par, priserna beroende på modell och antal ligger kring 500 bath, Levis var dyrt men Armani, Diesel och Replay var billiga. MBK-huset är enormt och man går nästan vilse därinne. Vi tog en taxi från hotellet och åkte tvärs genom stan och betalade bara 95 bath och då satt vi i taxin i 40 min, tung trafik! Vi var även inne på World Trade Center, ett enormt stort varuhus, tyvärr så är allt så dyrt men det är en häftig upplevelse. Bara att titta runt i tax-free butiken på 7: e våningen är en upplevelse, här kostar allt skjortan men lyxigt är det! När vi promenerade en dag i centrala stan så passerade vi en stor park. Efter kort stund dyker en gammal kvinna på oss och vill att vi skall köpa fågelfrö till alla skitiga duvor som finns i parken men vi tackar nej. Hon blir nu påstridig och går efter oss. Hon tycker tillslut att vi kan få dem men vi vill inte ha fröpåsarna, hon ger oss varsin ändå och vi öppnar dem och kastar till duvorna och nu vill hon ha pengar, 50 bath per påse, men vi väljer att gå därifrån. Som på beställning så dyker det upp ett ungdomsgäng med unga grabbar och hon verkar förklara att vi ej betalat för dem och dom ställer sig framför oss. Vi ler och ger kvinna några små mynt vi hade i fickan och hon fortsätter bara att skrika. Grabbarna pratar inte så mycket engelska men den person som verkar vara ledare går fram till mig, jag är 1.91 cm lång, och han lägger sin hand på mitt snaggade hår. Jag vet att detta är en provokation i deras kultur men jag bryr mig inte utan bara ler och böjer fram huvudet så att han kan känna ordentligt. De andra grabbarna bara skrattar och vi fortsätter sedan att gå ut ur parken. Detta var den enda gången det kändes lite hotfullt att gå i Bangkok. Om man inte vill trängas in en buss eller åka på guidade resor i stan så är det ett relativt billigt alternativ att ta just en taxi med taxameter och åka runt stan och titta, bilarna är fräscha och med AC, då kan man prata med chauffören och han tipsar och kör en gärna till bra ställen, han får ju ingen provision någonstans så man behöver inte bli lurad att handla. Skytrain var ej helt utbyggd men det fanns vissa linjer att åka på men vi valde att promenera och åka taxi samt tuk-tuk. 14

15 Nära Khao san road så sas det att det skulle ligga ett stort varuhus, New world, det skulle ligga i korsningen Chakra Prong- Phra sumen men när vi kom dit så var det helt mörkt, pratade med en tjej som berättade att regeringen hade stängt stället och att det var bara bottenvåningen som var kvar, vi kollade och det enda som fanns att handla (billigt) var olika sportväskor av märket Nike, Adidas mm, pris: 200 bath. Billig och färsk kamerafilm fanns det också här, 100 bath för 36 bilders Kodak max. Ett hett tips är att inte handla på flygplatsen Don muang, där var det enormt dyrt och vi ångrade att vi inte köpt färdigt i stan, se även till att vara mätta om ni tänker tillbringa flera timmar på flygplatsen eller ät i hallen som är utanför avgångshallen, där fanns det pastaställen och allt möjligt att välja på men när man checkat in så var utbudet snålt, Kentucky fried-chicken var det enda man hade råd med, trist men sant. En burk 33 cl Singha kostade 90 bath! Det finns inte så många lugna ställen att sitta på flygplatsen och det var enormt tröttande att hela tiden höra alla utrop till alla flighter, man log brett när man kommit in i planet. Hemresan med SAS gick utan problem, vi fick mycket bra sittplatser och det enda jobbiga var att mina anklar och fötter svullnande enormt så det blev en hel del promenerande i planet. Man är ju man och att ta på sig stödstrumpor känns inte direkt som ett bra alternativ. Ett tag kunde jag inte gå alls så sambon skrattade när hon såg mina runda hålfötter! Nästa gång skall jag inte slarva med blodförtunnande läkemedel. Hälsningar Tom Klingered 15