Författare: Stina Engman CC BY ND NC. Monstret

Transkript

1 Författare: Stina Engman CC BY ND NC Monstret

2 Kapitel 1: ljudet Malva gick i femman och stod i matkön och väntade på sin tur. När Malva hade hämtat sin mat och var på väg att sätta sig, trillade hon över ett stolsben och råkade komma i emot Majas mat, så att den hamnade på golvet. Då kom den arga mattanten för att skälla på Malva för att hon hade tappat maten på golvet. Malva svarade att det inte var hon, sen gick mattanten därifrån. Malva satt sig ner och började äta sin mat. Hon satte sig bredvid sin bästa kompis Maja. Plötsligt hör Malva ett ljud.

3 - Hörde du? frågade Malva. - Nej! svarade Maja - Det var ett ljud, sa Malva. - Nej, jag hörde inte. Vad var det för ljud? undrade Maja. Man hör ju ingenting här inne. - Hörde du verkligen inget! undrade Malva. - Är du säker på att du hörde någonting då? frågade Maja. Det verkade som om det bara är du som hörde. - Ja, jag är säker på att jag hörde någonting det, svarade Malva. - Hur lät ljudet då? undrade Maja. - Det lätt så här: Aj! Fast det var någon som ropade eller mer skrek, svarade Malva. - Jaha, men jag hörde iallafall inget, svarade Maja. - Men jag är säker på att jag hörde ett ljud, sa Malva. Malva märkte inte att det var någon som lyssnade på vad hon sa till Maja. För att hon var så upptagen med att lyssna efter ljudet.

4 Då kom den störst killen i klassen, med hans gäng fram till Malva. - Du ska inte tro att du är något, bara för att du trillar och spiller ut all din mat på golvet, sa han som heter Olle, alla kollade på Malva. När Olle kommer fram till någon då vet man att man har hamnat i trubbel. - Jaha, men det gör inte Malva, svarade Maja.

5 Malva var glad att Maja sa så, för att hon vågade aldrig säga ifrån Olle själv. Ingen vågar någonsin säga åt någon lärare eller något om Olle för att alla lärare gillar honom. De gick de eftersom att de tyckte att det var tråkigt att vara med Malva och Maja. Malva har orangerött hår och har ofta håret i en tofs. Hon har nästan aldrig på sig nya kläder. Hon ärver bara kläder från sina kusiner och från nätet, men hon har alltid något fint i håret eller uppsatt det i någon häftig frisyr. Det tycker Maja, men det tycker inte Olle. Så att Olle brukar säga det varje gång han går förbi. Det känns som alla stirrar på Malva när Olle har gått. Alla utom Maja.

6 - Kan han inte lägga av snart, med att reta dig alltså, undrade Maja - Tyst!! sa läraren, som har femmorna. Då förstår Malva och Maja att ljudet är Jättehögt. Nu hörde Malva ljudet igen, men nu lät det, "Aj" den här gången. - Hörde du något nu, viskade Malva till Maja. - Nej! viskade Maja tillbaka. - Jag är säker på att jag hörde något ljud, det lätt likadant som det gjorde förut, viskade Malva. - Nej, det kan inte vara något där nere. Det kanske är någon som hämtar något ur källaren eller så är det kanske en mus, sa Maja. Maja älskar möss så att hon är säker på att det är en mus. Det tror inte Malva på, men det säger hon inte.

7 - Men kan en mus säga aj, undrade Malva? - Ja, det kan den om det finns en docka eller något som kan prata, svarade Maja argt. Musen kan ju faktiskt vält omkull något som står på en hylla som sen trillar ner på t.ex. en dockan eller vad det nu än är. Då kan den hamnat på knappen på dockan som sen gått i gång. Malva funderade en stund men trodde ändå inte riktigt på det. Hon sa inget för hon vill inte göra Maja ledsen. - Är du klar snart, alla har ju nästan gått, undrade Maja. Maja sitter kvar och väntar på Malva, det gör hon alltid.

8 Kapitel 2: Rädslan Malva och Maja var på väg i korridoren. Malva var rädd för ljudet, och tittade sig omkring, om något såg konstigt ut. - Hörde du verkligen ingenting förut? undrade Malva. - Nej! Det gjorde jag inte, svarade Maja. - Säkert? Då verkade det bara som om Malva hade hört ljudet. - Du ser blek ut, är allt som det ska? undrade Maja. - Ja, det är det, svarade Malva.

9 Men i hela Malva gjorde det ont av rädsla. Hon hade ont i huvudet och i magen när hon tänkte på ljudet. - För annars skulle vi kunna gå till skolsyster. - Nej, det är okej, svarade Malva. Då ser Malva en konstig skugga av något slag. - Såg du det där? undrade Malva. - Nej, det gjorde jag inte, svarade Maja. Då kom Olle och hans gäng. De stannade en bit ifrån Malva och Maja. När Malva skulle gå såg hon en skugga som försvann bakom en hylla. Hon såg inte att Olle satte krokben för henne så att hon trillade. Hon började blöda på knät.

10

11 - Gick det bra? undrade Maja. - Nej, det gjorde det inte! svarade Malva och reste sig upp. Då kom deras lärare. - Vad har hänt? undrade läraren Linda. Då berättade Maja allt som hade hänt när Olle satte krokben för Malva och det som hände i matsalen. Sedan försökte Linda reda ut allt som hade hänt. Olle svarade att det inte var sant och han gjorde allt för att han skulle komma undan. Sedan kom Maja på att man kunde kolla på fotavtrycket som hade blivit där Olle hade satt ner sin fot. Linda bad om allas skor utom Malvas. Efter en stund hade hon kollat på alla skor och hade kommit fram till ett svar.

12 - Jaha Olle, man ska inte skylla ifrån sig på andra, säger Linda. Malva, nu måste du gå till skolsyster. - Kan jag följa med Malva till skolsyster? undrade Maja. - Nej, det kan du inte för att du har lektion nu, men du kan följa med och lämna Malva med mig, säger Linda. (Efter en stund är Malva hos skolsyster och har blivit omplåstrad). - Vill du ha lite fika eller godis? undrade skolsystern som hette Lisa. - Jag kan ta en klubba, svarade Malva. Lisa undrade vad Malva ville ha för smak på klubban och Malva tänkte länge. - Har du apelsin-smak? undrade Malva. - Det har jag nog, svarade Lisa. - Tack, svarade Malva.

13 Sedan pratade Lisa med Malva om att hon behövde komma hit några gånger till innan det var läkt. Sedan undrade Malva om det var något hon behövde veta om såret. Malva och Lisa fortsatte att prata, Malva fortsatte att suga på sin klubba som hon hade. När Malva kom tillbaka till klassrummet undrade alla vad som hade hänt. Linda sa åt Maja att hon skulle hjälpa Malva den här veckan.

14 Kapitel 3: Affischen Malva gick igenom korridoren för att gå hem. Hon såg en affisch som hon läste. Skolnytt Vi i elevrådet har pratat om alla frågor vi fick in från alla klasser. Vi pratade om att det är många som vill ha fler fotbollar och bandybollar. Nya bandymål kan vi ordna. Fotbollsmål är det också många som vill ha, men det är för dyrt för skolan.

15 Resten hann Malva inte läsa för att hon skulle hem. Sedan såg Malva att det var en kant som hade lossnat från väggen. Precis när hon skulle sätta tillbaka den såg hon att det stod något på baksidan. Malva kollade sig omkring för att kolla att ingen kollade på henne, det var inte någon. Hon lossade kanten försiktigt för att läsa på baksidan. Då kom Maja springandes för att lämna svenska läxan som Malva hade glömt i klassrummet. - Maja har du läst Skolnytt? frågade Malva - Ja, vi kommer att få nya bollar! Malva, är inte det fantastiskt! sa Maja. Maja måste gå hem nu och frågade om Malva ville följa med hem till henne. Malva svarade att hon inte kunde just nu. Då blev Malva äntligen ensam i korridoren för att läsa på baksidan. Då vände Malva på affischen för att läsa. Malva läste noga vad det stod.

16 Kan man lita på alla Det finns spår ifrån matsalen ner i källaren och från kemisalen. Man har hört ljud från källaren och spår. Kommer det här någon gång ta slut? Man har hittat päls på golvet nere i källaren och stora fotspår på trappan ner till källaren. Ljuden från golven blir bara läskigare och läskigare.

17 Malva blev jätterädd nu, och satte upp affischen så att ingen annan skulle veta vad som fanns i källaren. Sedan ringde det i Malvas mobil, det var Maja som ringde och Malva svarade. - Hej! det är Maja. - Hej! det är Malva. - Kan du komma över seden för att göra läxorna med mig? frågade Maja. - Ja, det kan jag nog, svarade Malva. - Men annars, om du inte får kan jag komma till dig? frågade Maja. - Nej, det blir nog bättre om vi är hos dig, Maja. - Är du inte hemma än Malva? - Nej, men jag kommer snart. Hej då Maja. - Hej då Malva.

18 Kapitel 4: Upptäckten Malva hade kemilektion. Klassen låg så långt fram i boken att de fick extra uppgifter som det skulle göras nästa lektion. Malva gick ner i källaren och hämtade fler böcker som klassen behövde. Martin hade en genomgång som de behövde för att få fortsätta. Malva började gå i den ljusa korridoren för att komma fram till källardörren. När Malva kom till den mörka trädörren som ledde ner till källaren, var den upplåst. Den som alltid brukade vara låst för att ingen ska kunna gå in på rasten och gå ner och göra så att de blir strömavbrott. Undra varför den är upplåst tänkte Malva. Då kom Malva på att det kunde vara någon annan som var där nere. När hon gick ner för den lilla trappen mötte hon ingen, då började hon känna sig rädd. Hon hittade inte den lilla knappen som gjorde så att det tändes, då letade hon efter en ficklampa vid elskåpet, som var lite längre bort.

19 Hon såg något som rörde sig längre in i källaren. Hon gick långsamt dit för att kolla vad det var som var där borta. Nu stod hon precis bakom en jättehårig varelse som stod med ryggen emot henne så att hon inte kunde se den rätt in i ögonen. Malva ställde sig vid kanten så att monstret inte kunde se henne. Malva kastade en liten sten framåt. Då vände sig monstret om och då såg hon hur monstret såg ut. Den hade två smala små ben under all päls och två stora söta ögon. Två jättekorta armar och en pytteliten mun. Malva tyckte det liknade något som hon hade sett förut. Malva fick en känsla av att det inte är var bra. Hon glömde nästan bort att hon skulle hämta böckerna till kemilektionen.

20 I klassrummet började alla undra vart Malva var. Maja sa att hon kunde gå ner och hämta henne. Hon gick ner och märkte att det inte var tänt där nere, så hon tände lampan. Då såg hon att Malva kom springande emot henne och hon pekade att hon skulle gå åt sidan. Då fick Malva skynda sig och springa till Maja och säga. - Maja, var det du som tände lampan? frågade Malva. - Ja, varför var du där borta? Förrådet till kemin ligger åt andra hållet, svarade Maja. - Det var något som trillade ner så det var därför, förklarade Malva. - Nu går vi och hämtar böckerna och går upp till lektionen, den är snart slut, sa Maja. - Ja, det gör vi, sa Malva. - Har du nycklarna? frågade Maja. - Ja, de ligger i min ficka, svarade Malva.

21 De gick och hämtade böckerna, och gick sedan upp till lektionen. Då kom Malva på vad det var för djur. - Det såg ut som en fågel, sa Malva. - Vad såg ut som en fågel? undrade Maja. - Inget, sa Malva När Malva och Maja kom till klassrummet kollade alla på dem. De gick in i klassrummet och ställde böckerna på Martins kateder. - Malva, varför tog det sådan lång tid för dig att hämta böckerna från källaren? undrade Martin. - Först hittade jag inte knappen så jag kunde inte tända lampan. Sedan var det en bok som trillade ner långt borta i korridoren, så jag gick dit för att lägga den på hyllan.

22 Då behövde jag hämta en pall och ställa mig på pallen. Då kom Maja och tände så att jag såg bättre och jag sprang till henne. Vi letade efter förrådet men vi visste inte vilken bok det var för att jag hade glömt det. Vi kom på vilken bok det var vi skulle ha och tog så många vi behövde. Sedan gick vi ut och då var vi tvungna och låsa efter oss till förrådet. Vi släckte lampan och gick uppför trappan. Sedan behövde vi låsa igen ner till källaren. På vägen till klassrummet tappade Maja boken som hon skulle ge Martin. - Ni kom perfekt till slutet av lektionen, svarade Martin. Då slår ni upp kapitel fyra och börjar läsa. Efter lektionen följde Malva med Maja hem för att göra läxorna tillsammans.

23 Kapitel 5: Dikten Malva var på väg till biblioteket på tredje våningen för att låna böcker. Hon kom sedan på att hon skulle gå med Maja så hon stannade och väntade. Då såg hon en dikt uppsatt på väggen. Hon läste.

24 Hon ångrade sig för att det var ju hon som hade sett ett monster. Hon kände inte igen vem som hade skrivit dikten. Vanja och några kompisar kom fram till Malva. - Läser du dikten? undrade Vanja. - Nej, jag kollade bara om det var något viktigt, svarade Malva. - Malva, det är klart att du läser den för att man ser på långt håll att det är en dikt, sa Vanja. - Ska inte du ha lektion nu? undrade Malva. - Ja, ska inte du också ha det? - Hej då, svarade Malva. Varför läste hon den dikten, undrar Malva. Det gick en kall kår genom hela kroppen. Malva vände sig om för att läsa dikten igen, men då var den borta. Då gick hon till Maja som kom upp från trappan som också var på väg till biblioteket.

25 - Kan vi gå tillsammans till biblioteket? undrade Malva. - Ja, vi kan gå tillsammans, svarade Maja. - Bra, för det är något jag måste prata med dig om, sa Malva. Sedan började Malva berätta allt som hade hänt med dikten och med Vanja som kom fram till henne med sina kompisar. Maja trodde inte på det iallafall, men hon sa det inte. Hon ville inte göra Malva ledsen. Malva behövde reda ut om det var sant, för att i biblioteket fanns det en bok med dikter som alla elever har skrivit på skolan. Om den fanns där var det sant.

26 Kapitel 6:Boken Malva var i biblioteket och letade efter en fågelbok som hon skulle låna. Hon skulle läsa mer om fåglar för att på så vis lära sig mer om monstret i källaren. - Varför ska du kolla i fågelboken när vi ska leta efter andra böcker som vi behöver i skolan? Du skulle också kolla efter den där diktboken, sa Maja. - Jag ville bara kolla vad det var för bok, sa Malva. - Jaha, men det är en fågelhobby bok, så kan vi försätta att leta efter böcker nu, sa Maja. När Maja gick för att leta, läste Malva i fågelboken. Det såg mest ut som en blåmes tänkte Malva och kollade i sakregistret.

27

28 Malva märkte inte att hennes lärare Linda stod bakom henne och tittade i boken som hon läste. - Jaha, Malva jag visste inte att du var intresserad av fåglar, sa fröken. - Det är jag inte, jag skriver en bok om fåglar hemma så det är därför jag kollar i boken, svarade Malva. Hon såg att någon annan hade läst boken innan henne. Det var några sidor som var utrivna ur boken. Malva letade efter fler fågelböcker så hon fick veta mer om blåmesen och andra fåglar som är släkt med blåmesen, och andra sorters fåglar om det inte är en blåmes.

29 Malva gick ut från biblioteket. Hon såg någon som hade ett sönderrivet papper i handen. Malva misstänkte att det var sidan som fattades i fågelboken. Malva undrade vad det stod på sidan och bestämde sig för att följa efter personen. Tillslut kom de fram till personalrummet som svängde av till slöjdsalen. Då såg Malva ansiktet och det var hennes lärare, Linda. - Vad gör du här Malva? undrar Linda.

30 - Jag skulle..., Malva tänkte, jag skulle bara hämta en sak från slöjden. - Vad gjorde du för något här, undrade Linda. - Vet du vad? sa Malva. - Nej, sa Linda. - Det vet inte jag heller, sa Malva. Malva fick stanna kvar och prata med Linda efter sista lektionen. Malva frågade vad Linda gjorde vid slöjdsalen. Då svarade Linda att hon lämnade en lapp om att det var några som var bortresta och sjuka de senaste veckorna. Malva gick hem klockan tre och de slutade skolan klockan två.

31 Kapitel 7: Blandningen Malva hade precis gått från klassrummet och skulle gå ut på rast. Hon gick istället till matsalen för hon tänkte att hon skulle göra ett lockbete till monstret. Hon hade precis gått in till köket och då såg hon att det var jättestökigt. Hon trodde att det var Olle som hade varit där. Malva plockade upp allt som Olle hade stökat till. Skolsyster kom. - Vad gör du här Malva? undrade skolsyster. - Jag plockar upp allt som någon gjort här, sa Malva. Hon ville inte säga att hon trodde att hon visste vem det var. - Ska jag hjälpa dig? sa skolsyster. - Ja, tack, svarade Malva. Malva och skolsyster plockade upp allt. Då ringde det i skolsysterns mobil och då gick hon. Malva kom på att hon kunde ta hjälp av fakta texten som hon lånade. Hon läste texten igen.

32 Så Malva behövde insekter, larver och pumpor. Malva behövde också talg, oljerika frön och bröd. Malva visste inte hur hon skulle få tag på talg men frön och bröd. Malva följde receptet noga. Malva tyckte inte det såg gott ut.

33

34 Då ringde Malvas mobil, och det var Maja som undrade vart Malva var. - Var är du Malva? undrade Maja. - Jag är i matsalen, sa Malva. - Vad gör du där? undrade Maja. - Jag glömde en sak här när vi var och åt, sa Malva. - Kan du komma nu för det är något riktigt viktigt som jag måste berätta, sa Maja. - Okej! Jag kommer nu, vart är du? undrade Malva. Maja hade redan lagt på så Malva skickade ett meddelande till Maja. Malva fick ett meddelande tillbaka från Maja, hon skrev att hon var hemma hos sig. Malva undrar vad som hade hänt. Då kom hon på att hon inte kunde gå till Maja och kolla vad som hade hänt.

35 Malva skulle gå på stan, och hon valde stan istället för att gå och kolla vad det var hemma hos Maja. Malva skickade ett meddelande till Maja och frågade vad det var, hon sa också att hon inte kunde komma. Det började vibrera i Malvas jackficka och det var ett meddelande från Maja som sa att hon kunde ses klockan fem på cafeterian på stan. Malva kunde då eftersom att hon redan var på stan. Malva började bli trött så hon skulle fortsätta nästa dag.

36 Kapitel 8: Hämden Det var en onsdags morgon. Malva gick till skolan tidigt på morgonen. Hon skulle först hämta lockbetet som hon skulle locka fram monstret med. Malva gick ner i källaren till monstret och ställde fram lockbetet. Monstret verkade sova för Malva fick vänta en stund. Efter tio minuter kom monstret fram till lockbetet och luktade på det. Malva kom fram och tog lockbetet och sa. - Du kan få det här och du kan få mer, om du hjälper mig, sa Malva. Monstret nickade, långsamt. - Det du ska göra är att du ska följa med mig och skrämma en i min klass, sa Malva. - Men du måste vara försiktig, ingen annan får se dig med mig. Då kommer de ta dig och ta bort dig från skolan och vi kommer aldrig mer att träffas, sa Malva. De hade gått en bit i trappan när de hörde röster utanför dörren.

37 - Du kan väl gå ner i källaren och hämta några saker till kemilektionen, sa någon. Malva kände inte igen rösterna, de var tvungna att gömma sig fort. Det var bra för att det var Olle, för då kunde Malva skrämma Olle. När Olle kom ner så hoppade monstret fram. Olle blev jätterädd. Då kom hans kompisar också ner och Malva ville att Olle inte skulle säga någonting om monstret till dem. - Olle varför skrek du så högt, undrade hans ena kompis, som heter Stefan. - Jag vet inte, sa Olle. - Kan du gå själv och hämta sakerna, undrade Stefan. - Ja, jag kan gå själv, svarade Olle.

38 Olle gick till Malva som stod och väntade på honom. Olle undrade jättemycket varför monstret var i källaren. När Olle hade gått var all mat slut som monstret hade fått. Då hörde Malva en röst som sa: - Kan jag få lite mer mat? - Vem frågade, undrade Malva. - Det är jag, monstret. - Kan du prata, hur länge har du kunnat det, vad heter du? undrade Malva. - Det har jag alltid kunnat, och jag heter Britta. - Du kan få lite mer mat, sa Malva. När Malva vänder sig om stod Maja där med skolsystern. När skolsystern såg att någon inte var skadad så gick hon. Maja stod kvar och kollade på monstret.

39 - Malva, det är ett monster som du klappar? sa Maja. - Det är inte så farligt, svarade Malva. - Jag går nu, ska inte du också gå upp, vi börjar om två minuter, svarade Maja. De gick uppför trappan från källaren upp i den tomma korridoren. När de kom till klassrummet såg Malva att Olle tittade på henne. Malva och Maja satte sig på sina platser. Efter skolan kom Malva på att hon hade lovat monstret mer mat. - Maja kan du följa med mig till affären och köpa några saker, undrade Malva. - Nej, det går inte jag ska vara med Vera, svarade Maja. - Jaha, då gör jag det själv, sa Malva. Då börjar Malva gå. Maja kom springandes efter henne och sa att hon inte ska vara med Vera. Hon bara sa det för att hon inte ville vara med Malva just då, efter det som hände förut.

40 - Vad skulle du handla, undrade Maja. - Jag ska göra två kakor så jag behöver: 4 g solrosfrön, 300 g margarin,10 st valnötter, 4 dl vatten, 2 msk linfrön, 2 st hackade knäckebröd, 2 tsk salt, lite hackade linfrön och 2 tsk havregryn, svarade Malva. - Bara en fråga vad ska det bli, ska det bli två kakor för det låter som om det ska det, undrade Maja - Det ska bli en kaka, sa Malva.

41 Kapitel 9: Sanningen Malva och Maja var i biblioteket. Medan Maja gick och letade efter några böcker kom Malva på att Britta var i källaren. Malva undrade hur Britta kunde ha kommit dit och varför. Malva skrev en lista på hur hon trodde att hon hade gjorde det och vem som hade gjort det. Malva kom på att, hon skrämde Olle med Britta så då kan det inte vara han eftersom att han sa att han aldrig sett något sånt monster. Då strök Malva Olle från listan. Linda kunde det inte heller vara, tänkte Malva, så hon kan Malva också stryka från listan. Då fanns det bara Vanja och arga mattanten kvar.

42 Malva var så inne i sina egna tankar att hon inte märkte att det var någon som stod bakom Malva. Det var Vanja. - Varför står det mitt namn där, undrade Vanja. - Vart står det ditt namn, jag ser inte ditt namn, svarade Malva. - Ser du inte att det står mitt namn där! skrek Vanja. Sen gick hon. Arga Mattanten kan det inte heller vara. För att hon är bara i köket. Då fanns det ingen kvar på listan som hon trodde. Martin kan det vara eftersom att han har kemi. Olles kompisar kan det inte vara. Då fanns det bara Maja, Martin och skolsyster kvar. Skolsyster gillar inte djur alls, och då fanns det bara Martin och Maja kvar. Men det kan inte vara Martin. Maja kom precis då och frågade vad Malva gjorde för något.

43 - Jag läser, svarade Malva. - Jaha, går det att vara efter skolan, undrade Maja. - Ja, det går, sa Malva. När skolan hade slutat, kom Malva på att hon kunde fråga Maja varför hon gjorde det. Malva frågade mycket om monstret. Varför hon hade skrivit affischen, varför hon hade skrivit på baksidan av affischen, varför hon hade skrivit dikten, och hur Britta hade blivit ett monster, och varför det fanns i källaren. Maja svarade ja på alla frågor. Då förstod Malva att det verkligen var Maja. Då kom hon på en till fråga.

44 - Vart är Olle nu? undrade Malva. - Han flyttade till Malmö, svarade Maja. - Vad ska vi göra nu, undrade Malva. Då fick Malva en lapp av Maja. - Här, sa Maja. - Vad är det för något? undrade Malva. - Det är ett recept på hur Britta kan bli en vanlig fågel igen, sa Maja. - Bara en sista fråga, varför gjorde du det, och varför sa du inget till mig, undrade Malva. - Det var såhär, en gång när du var sjuk hade vi kemi och då skulle vi experimentera på ett gosedjur och då blev det lite fel, och det var Martin som hade bestämt att sätta Britta i källaren, svarade Maja. - Berätta hur du gjorde, sa Malva. - Det tar vi när vi kommer hem, svarade Maja. Malva och Maja förvandlade Britta till en fågel. Malva trodde att det skulle bli en blåmes och att det skulle vara ett gosedjur. Men det blev en riktig fågel som var en papegoja.

45 Efter det blev Britta flyttad till en djurpark, och Malva och Maja kom och hälsade på varje dag. De som jobbade på djurparken, fick receptet på Brittas favoritmat.