Biografuppfostran hemuppfostran.

Transkript

1 Biografuppfostran hemuppfostran. Av D agm ar Waldner. Att tidsandan är dålig och människorna i hög g rad m ottag liga för intryck i sämre mening, tror jag att vi utan vidare kunna komma överens om1. H uruvida därem ot s k u l d e n 3 t i l l 1 F. n. h a de svenska fängelserna, så g o tt som fö rv a n d la ts till u n g dom sfängelser. O rsak en m åste, enligt p asto r W irén (1917), sökas i den genom gripande ru b b n in g, som krig et fram k allat i sn art sag t livets alla förhållanden. S åd an t h a r i alla tid er h ö rt k rigens efte rv erk n in g a r till och långt in n an b io g rafen fanns. till. a>n.är de u n g a se, h u ru so m de äld re u tn y ttja k rig sk o n ju n k tu rern a och på h an d el u n d er olika fo rm er ofta sk affa sig b ety d a n d e vinst, lig g er det n ä ra till hands fö r den u ng e jatt d rag as m e d i d e n n a virvel. D e u n g a lockas till a tt driva h a n d e l m ed vad d e k u n n a å tk o m m a : skrot, m etaller, gum m i o. s. v. P risste g rin g e n på dessa v aro r fö rö k a r frestelsen, liksom ock den otroliga lä tth e te n att fin n a köpare. D et g äller b a ra a tt k o m m a över varan, likgiltigt v ar eller h u r, för a tt o m sä tta d en i pengar.»»k riget h a r o ck så drivit upp arb etslö n e n på m ån g a arb e tso m rå d e n. D en u nge k a n också, tack v a re dessa fö rh ållan d en, fö rv ärv a sig lö r sitt a rb ete en vida h ö g re dags- och veckoinkom st än förut. F ö g a böjd, som h an vanligen är, fö r att spara låter h a n den rik lig are inkom sten förleda sig till a tt festa, k öpa fin a k läd er, b esö k a värdsh us, b io g rafer m. m. N öjes- och n ju tn in g sk u ltu re n få r ej sä lla n av d en unge lån g t stö rre trib u t än. som ä r g a g n e lig t för d ennes m oraliska och ekonom iska hälsa.»»slutligen», fo rtsä tte r p asto r W.,»får ej fö rg ä tas d et inflytande, som de m ån g a nya la g a rn a och fö ro rd n in g a rn a utöva». D et fö rm y n d ersk ap, som n ö d tv ån g et sk a p a t över m ed b o rg a rn a, strä c k e r sig sn a rt sag t till livets alla om råden».»n är de u n g a h ö ra, h u ru de äld re k ritisera och k la n d ra allt d e tta och h u ru m er ;än en sä tte r sig upp d ärem o t och sö k e r k rin g g å eller m o tv erk a de n y a b estäm m elsern a, då försvagas respekten fö r lag och o rd n in g än d a d ärh än, a tt m an till sist ej längre ser eller vill se g rä n se n m ellan vad som ä r tillåtet eller fö rb ju d et. I den n a m oraliska fö rslap p n in g to rd e h elt visst ligga en av h u v u d o rsak ern a till också den p åk lag a d e ungdom sförvildningen.»»d en undervisning, som p å flera håll fö rek o m m e r m å ste också verka n e d b ry ta n d e både fy sisk t och m oraliskt.» 2 I vilken u p prörande, fullkom ligt oförsvarlig m ån m an före, under och efter k rig et b e g a g n a t sig av film en i den politiska hat- och hets-

2 r-**viija göra,roii8t' s ä ^ Ä,fr e. n Lrrs1::,de- Ä t r r e!lerbiografen-eier l eta alla dessa ifragakommande syndabockar och deras fö f ^ en sa a tt vprh Joa ^ aer n a pa, d aro m to vf rd e a ine m ed stä m d h e l t n n a y ttra sig. 8 r e:a - r- a, och' ö d e s d i^ a S s * b' ä:r,;i;r;m t ' rer- ViIka driva si,t dem lighetsfuila Att det t. ex. finnes ett orsakssammanhang mellan för ä t" o c ^ ^ d r St? Uning Ch bnsten På tills^ - h auktorfmt" våra^ etiker o h S mmom reform lägret m dem a]la att borde ge ara etiker och estetiker något tänks pa? Att Jn m föräldrarnas egna led nägcn vidare s l ä l v r a l a k a i ^ ^ JsTäZrjf» Skl,lle ku" " a bh * «hnapa> w r am fö r ^ a "." r ha ^ d-d>ock ar w ott alltför mänskligt, och ju ensidigare, trängre svn nä ligen Tam 1 7 l delg a re 7 dr e '' «««dock oneklig en n a ra a tt ge sp ec ie llt b io g ra fe rn a h u v u d p a rte n av skulden sa till vida som de utgöra vår tids säkerligen mest dem okradska ocli nivellerande folknöje2. I frå^a om l ä t t i l l o - a r i idealisks m r, b lättillgänglighet aro de lår fram T h -V oppna ds erallt ««priser, «råkvägen å ra n ^ de de hha alltid dörrar och diärregel som p r o p a g a n d a n s tjä nst, ä r d ä r e m o t e tt ka p ite l, s o m v o r e ä e n s t m k-, belyst,, m e r ä n e tt a v s e e n d e ö p p n a ö g o n e n f ö r d e n i f i f a t t o b Je k tlvt m ening in n eboende ' suggestionsförm ågan. D e t m a n i e n del, i c k e g e r m a n s k a l ä n d e r f r ä m s t l a m a n osv ik lig t s ä k e r t f ö r g i f ta f r a m f ö r a l l t b a r n e n s l a l a r»b u c h ere i u n d B ild ngsp flege» H. 1 o c h 2 s en som, likt u n d e r t e c k n a d s iä l^ hpuit-fmfgråtit av fru k tan och trötthet o ch hu ru m öd 1 /,f S r T PJ ^ art r, u S r* a bio r a f e n bh d e n g r a d f ä n g s l a d e av j g S den t' I T * ^ ' g lv e t> m ä r k e därtill, f ö r r ä n a n d r a ly f te upp b a r n e t " e tc för"d ^ n a g o t s å d a n t s o m a t t å t g ä r d e r till K i, g a ll e r i n te b e ty d e r ^ t t om ingrepp n i v ^ g e n T i föräldrarnas ^ ^ n g! ^ PSyk0l0gi>> ^ o m d ö n te

3 icke b e h ö v a av sk rä c k a ege n tlig en någon, sam t icke m inst: de lo c k a m e d en om väx lin g i p ro g ra m m e t u tan like. E n b id r a g a n d e orsak till valet av b i o g ra f e n som strykp ojk e är d essutom dess u n d e r b a r n d o m s tid e n fö rv ä rv a d e d å lig a rykte, liksom a llt a n n a t i d e n väg en lä tta re a t t f å än a tt bli av med. D e m e d icke så lite t fö r a k t u p p b la n d a d e u ttry cken f ö r och om b io g ra f e n h ä r s ta m m a f r å n d e n n a perio d.»biografpesten»,»bio g r a fflu g a n» t. ex. äro f r å n d e n n a tid, och ett p ar b l a n d de m ånga, som g e en a n ty d a n om film en s m akt, eller d en a n d l i g a sm ittans, hu r m an nu vill k a lla det. D e som gripits härav, och de ku n n a rä k nas i m illia rd e r, n ek a sig icke a tt fro ss a uti film d ra m a tik e n s o fta s t själlösa k o n g lo m e ra t av d å lig a in s tin k ter och lå g a d r i f ter. L å t vara, a tt m a n icke k a n fr ik ä n n a d e t in te rn a tio n e lla f ilm f a c k e t1 fr å n a t t i sina e fte r d e n universella, lå g a genom sn ittssm aken lä m p a d e p ro g ra m och tex te r o tillb ö rlig t ockra på dessa. Dess h a n d lin g s s ä tt ä r g ru n d a t p å åsikten, a t t det som skall k u n n a b eg rip a s av»allt folk» och h ålla p u b lik in tie s s e t uppe, k a n icke l å t a a n n a t än re la tiv t e lem e n tä ra h ä n d e ls e r och fö reteelser ur d e t m ä n sk lig a livet k o m m a till uttryck, helst så grovt tillyx at som m öjligt. D e m e d g iv an d e n, som b e t r ä f f a n d e sm aken göras till f ö r m å n fö r d e n n a in te rn a tio n e lla publik, b o ttn a dessvärre no g också d ju p a s t i det psyk olo gisk a g r u n d fa k tum, a tt b a r n och o b ild a d e i a llm ä n h e t på d et estetiska o m rå d e t visat sig m est tycka om d e sta rk a a f f e k t e r n a och lidelsern a, de sk arp aste ko ntrastern a. J u m era prim itiv m ä n n isk an är, desto m era fa tta s h enn e sinne fö r h ö g re k u ltiv e ra d e personers själsliv D e t är d ä r fo r 1 D en svenske b io g ra fo m b u d sm a n n en E n d e rste d t, som n e d la g t ett en erg isk t a rb e te på a tt h ö ja fack ets anseende, sk riv er på tal om ett häftig t an g rep p i p ressen :»Om b io g ra fe rn a s n öje är av så folk u p p fo stran d e art, som dess v arm a b e sk y d d a re vilja g ö ra gällan d e, h u ru komimei det sig då, a tt b ild ern a å de sto ra b io g ra fa ffisc h e rn a sä lla n fö rete an n a t ä n m ord, h a t och våld, u p p rö ran d e k ärle k ssce n er o. cl?» A ffischer och p ro g ram tex ter falla icke inom try ck frih etsfö ro rd n in g en. T e x te rn a tagas av m ån g a b io g rafb esö k a re m ed h e m och läm n as fram m e, u ta n ta n k e på b a rn e n. M ånga te x te r och affisch er stu d eras m ed b e g ärlig h et utan fö r biograferna, och än d å sk ry ta vi m ed a tt N ick C arter, p ra k tisk t tag et, har u tro ta ts.!!!

4 ick e såi u n d e rlig t, a tt d et fin n es så m ånga, som fö r a tt ta g a ett exem pel tro p å re fo rm e r genom film a tise rin g av v å ra sto ra d ik tv erk, u ta n fö rstå e lse fö r, a tt så, som t. ex. ett d ra m a av S trin d b e rg eller Ib se n v e rk a r på talscenen, k an d e t h e lt en k elt icke v erk a på b io g ra f duken. P å g ru n d av d en fö r k in em ato g ra fie n eg e n d o m lig a tek n ik en k an film en ej än n u utom i y tte rst sällsy n ta u n d a n ta g s fa ll å te rg é d ik tv erk e n s sjä lslig a stäm n in g ar, en d a st h a n d lin g e n s så a tt sä g a skelett. M an b eh ö v er å a n d ra sid a n icke v a ra fö re lä sa re fö r a tt k o n statera, h u ru p ro p o rtio n sv is lite t m an i själv a v erk et inom a lla sam h ällsk lasser tillg o d o g ö r sig d e tillfä lle n söm b ju d a s a tt o d la själen och sitt b ä ttre jag. In o m d en»sanna konstens tem pel» äro av sam m a o rsa k» sän g k a m m a rd ram a tik en» d e t re v y artad e, d e t friv o la d e t d o m in era n d e. L å t vara, a tt dessa»tempel» icke i sam m a u tsträ c k n in g besökas av b a rn och u n g dom. M en rä ttv isa n synes dock d ä r icke k rä v a sam m a h å rd h ä n ta b eh a n d lin g. U ta n a tt e m e lle rtid v ilja fö rsv a ra v are sig d et ena eller d e t a n d ra, som ä r ä g n a t a tt sän k a etisk och estetisk känsla, frå g a s om d e t ä r m e ra rä ttv is t a tt fö re b rå film in d u strie n (vilken ännu i d a g m est h an d h av es av fo lk, som icke b e g rip e r b ä ttre ), a tt även den, m ed a ll d en h jälp, som en g o d censur fö rm å r skänka, sk ö te r å tm in sto n e sin a a f fä re r så, a tt d e t d äri n e d la g d a k a p ita le t fö r rä n ta r sig. O ch fö rrä n ta r sig väl, vilket k an sk e u r sk attesy n p u n k t icke b ö r u n d e rv ä rd e ra s1. Bör m an icke sn arare rik ta sin a fö re b rå e lse r å t så d a n t h åll, d ä r d et u n d er a lla dessa å r fö rsu m m ats a tt a n v ä n d a en d e l av nöjessk attem ed len till m era p ra k tisk a och ra tio n e llt u t j ä m n a n d e å tg ä rd e r, så d a n a som t. ex. äro ä g n a d e a tt stö d ja och v erk lig e n fram m a n a en v ä rd e fu ll film fra m s tä lln in g? S ta ten g ö r e m e lle rtid in te t u ta n a tt d ä r till t v i n g a s a v e n g ick m an k ra ftig t till storm s m ot»biografeländet». S ty relsen för en tysk»reform förening» up p v ak tad e b o rg m ästaren, u tb e d ja n d e sig d e n nes b en ä g n a stöd fö r sina strä v an d e n. S v aret b le v :»Allt som ä r rim ligt! M en g å icke för h ä ftig t fra m m ot b io g ra fe rn a! S ta d e n h a r 200,000 M k i sk atter b a ra från dem.» F ö r d e n n a slags ö m h et om dessa, resp. sk a tte b etalarn a och folkm oralen p räg lad es d en lika kvicka som träffa n d e och välklingande form eln om»die N o tw en d ig k eit eines g e re c h te n A usgleichs w iederstreitender Interessen»!

5 s ta rk a l l m ä n opinion, vars u p p h o v är i ndivi den. Om publiken visat sig v i l j a hava bättre kost, är det mycket sannolikt, att biografindustrin i kulturländerna åtminstone, med precis samm a beredvillighet skulle ha tillmötesgått ett sådant krav. A ffär som affär! Det synes mig ligga i öppen dag, hur mycket enklare och lättare, ur alla synpunkter betraktat, det är att åstadkomma god och läm plig film än t. ex. musik och diktverk för skåde banan, i den på samma gång m era begränsade och vidgade bemärkelse, varom det här kan bli tal. Fastän teatern är en så gammal institution, är ju ännu i dag det goda, egentliga»folkskådespelet» särskilt här i Sverige enligt en modern tids fo rd rin g ar en sällsynthet, varför man redan ur denna synpunkt h ar lätt att förstå en företeelses popularitet, som så helt spelar på strängar, vilka av vem som helst kunna uppfattas och begripas. Folket, små som stora människor, har i alla tider, varit orimligt svagt för skådespel. Det har också en lika obestridlig rätt till nöjen och förströelser, som samhället har den ofrå n komliga plikten att sörja för g o d a - sådana, främ st för ung domen. Varför d å blott stats- och kom m unalunderstödda m u seer, konserthus, teatrar etc.? E ller vad är det egentligen som hindrar, att de senare upplätes även för ungdom sföreställningar med filmen, varigenom man ju dessutom kunde erhålla ett utm ärkt tillfälle att förbättra deras ekonomiska ställning? Detta torde väl också knappast få anses mindre berättigat, än att en kunglig opera för samma ändam ål tillgriper revygenren, något som i varje, fall icke gynnar den ungdom liga publikens nöjesbehov. Det senare är väl under alla om ständigheter huvudsaken, ty våra barn, vår ungdom d e t ä r f r a m t i d e n! Men inte ens detta synes man göra fullt klart för sig, annars skulle knappast de flesta människor ha så otroligt svårt för att verkligen satta sig in uti barnens föreställnings värld. U ppfattningen om, vilka hänsyn den kräver ha vi förut belyst. Man känner sig nästan frestad fråga, huru m ånga som överhuvud taget bry sig om detta, även i andra hänseenden än det här gäller.

6 Jn o m de s. k. frisinnades, de»verkligt frigjordas», de»sant humanas» (ej sällan lika m ed in absurdum tolerantas) krets t. ex. synes i stor utsträckning den åsikten råda,»att på bildade och k ritiskt skolade, riervfriska m änniskors själs- och vroppstillstand utovar bio väl (!) knappast någon näm nvärd verkan». Som om det inom dessa led ej funnes lika m ånga obildade och omdömeslösa, som inom andra! H ä r är det dock ej frågan om vuxna eller till m ogen å ld e r hunna personer. Vetska pen om, a tt m an inom de kretsarn a»håller styvt på barnens abso-. luta frihet», oavsett om de förstå a tt begagna denna eller om de överhuvudtaget ha m insta m öjlighet a tt tillfred sställan d e m ota cle aven från sam hällelig synpunkt m indre önskvärda inflytelser, de kunna råka ut fö r under njutandet av sin frihetar just ej agnad a tt ingiva fö rtroende vare sig för vederbörande: m edborgerliga ansvarskänsla (från annan än partisynpunkt m öj ligen) eller, a tt döm a e fter ett stort an tal resultat, m etodens ofelbarhet. Vilken uppfattning genom snittspubliken h ar om»film dramat», biografen, sekundfilm en etc., k an m an m ed god behållning avlyssna vid utgåendet från nöjeslokalem a. F ö lja n d e karaktan stisk a citat rekom m enderas till- behandling av en skicklieskam ttecknares penna:»äsch, biofaran ä nog ej så stor, som di skriker om», eller»varför m åla hin på väggen, någe ro lit ska m an välan ha, i all sin da».»dram erna aro visserligen övervägande sm aklösa och m angen gang val raa. Men tendensen ä r ju m oralisk, och sluta de bra, sa kan m an val inte anm ärka.»»de krim inella film erna aio ju. utom ordentligt spännande, m en vi kunna inte inse, vad t ar fo r ont i det.»»detta äktenskapsbrott är väl än d å ytterst c ständ igt skddrat.»»m enlösare kan m an väl knappast spela en förförelsescen?» D et ä r verkligen fö rlåtligt, om film in d u strien finner, a tt sådant läd er skall sådan sm örja ha. f in m! m an 7 ' h S 1 ÖVrigt rä tt sä fö rstån d ig t folk b e v l D T! ^ 611 y UPpfattnm - torde om något vara ett py ' hur pass m ycket den stora allm änheten reflek terar T.trf tler'm anhrgersigai,sä ät ll8e" fu llt tty g ad om, a tt m an» s j ä l v inte har

7 d et m in s ta ont a v et». A tt m a n ino m d en sen are k ateg o rien m ä n n isk o r även fin n e r d e alld e le s icke f å f ö r ä ld ra r, som sjåpa sig värre, när d e sk ola s ätta sina b a r n i skolan, allt u n d e r det de utan d e n m in sta tv ek an skick a sina b a rn p å bio, ja t. o. m. ställa till bråk, om d e själv a g å d it och icke f å ta g a sina b a rn m e d sig in på»gula» p rog ram, g er y tte rlig a re re lie f å t sp örs m ålet.»äpplet fa lle r e m e lle r tid ej lå n g t fr å n trädet.» D e t är ingen h em lig h et, a tt b a rn e n 1 själva, n ä r de k u n n a k o m m a åt 1 A lltsedan 1912 h a r ja g u n d ersö k t h ith ö ra n d e fö rh ålla n d en, och g jo rt d en erfaren h eten, att en hel del b a rn g å t. o. m. p å tvenne b io g ra f fö reställn in g ar å ra d 3 å 4 g å n g e r i veckan, och visst inte b a ra på rö d a program. M an kan ju, som sagt, icke begära, a tt b iljettfö rsäljersk an skali sitta inne m ed n ag o t osvikligt p a te n t a tt b ed ö m a åld ern, a llram in st vid s ta rk frekvens, då sto r b rå d sk a rå d e r. V id sam tal m ed b a rn e n frå g a d e ja g ofta, om de ej b eh ö v d e h jälp a m o r i hem m et eller eljest b isp rin g a m ed fö rstä rk n in g till hushållsk assan. S om liga s k ra tta d e fö rläg et, a n d ra vände fö rak tfu llt ry g g en till. A n d ra b eto n a d e e ftertry ck lig t sin själv stä n d ig h et och sin rä tt till att u teslu tan d e själv a bestäm m a, vad de ville ro a sig m ed på led ig a stu n d er. E h u ru de hade fritt h u sru m och m at i hem m et, voro de»självförsörjande, och p e n g a rn a rä c k te m in san n inte till a tt b eta la fö r vad deras fö rä ld ra r h a d e s k y l d i g h e t a tt hålla d em med». V ad de gåvo ut för sö tsa k e rn a, som de p å b io g ra fe rn a fingo b etala o skäliga p riser för, det hölls no g in g en rä k n in g på. D essu to m voro en del b a rn u tru sta d e m ed n ågon kvälls- eller veckotidning, som.de sk y n d sam t»ha lade» fram, så fo rt ljuset tändes eller u n d er p au sen till n ästa föreställning, om de su tto över till den n a. T ill u n d v ik an d e av v arje m issfö rstån d vill ja g d ock m eddela, att ja g av dessa b io g ra fb a rn få tt ett b ä ttre in try ck än av m a n g a an d ra, som u tan huld eller sk y d d drevo g a to rn a k rin g något aven i sm å städ er eller sam hällen m ycket v an lig t och vilkas upp förande i allm änhet var självsvåldigt, rå tt och o hyfsat till en g rad, som g jc rd e h jä rta t b ek läm t. D et sp råk spm fö rd es tro tsa r v arje b esk riv n in g. B arnen p å b io g rafern a d ärem o t v e rk a d e p å ett lustigt sä tt själv m ed v etn a, snusförnuftiga och lillgam la. M an stan n ad e ej i ett ö gonblicks tv ek an om, vilka b a rn som voro a tt fö re d ra g a, re n t ytligt sett. M en y ta n b ed rar som b ekant. F ra m g å r icke h ärav m ed all ö n sk v ärd ty d lig h et, h ur nöd v än d ig t det är att sk afla b a rn g o d a fö rströ elsem ö jlig h eter, att leda deras sm ak i god rik tn in g? Ja g h a r u n d e r de 12 år jag stu d e rat saken h o rt åtskilligt och sett än m er av de im pulser, b a rn få tt av b io g rafern a, och deras h a n d lin g ar och om döm en i all sin b a rn slig h et tillstad d e in tet tvivel om, att d et ej g år m ed b a rn asjä le n som den spegel m an an d as på.

8 och på a lla u p p tä n k lig a sätt söka s k a f fa sig in trä d e på»gula p rog ram, de r ö d a äro v erkligen icke på lå n g t n ä r s k a r p a nog». L å t v a ra a tt d et fin n s b io g ra f ä g a r e, v ilk a trots risken se g e n o m f i n g r a r n a m e d den v a n lig a trafiken. M a n kan d o c k icke u n d g å a tt f r å g a sig, h u r u d a n a d e h em äro b e s k a ffa d e, h u r u d a n a de m ö d rar, de fö rh å lla n d e n, som v a rk e n d a g eller n a tt h a m ak t att h å lla sina b a r n fr å n g a ta n och nöjeslokalerna. Den, som e m e lle rtid sett»bättre» fr u a r och s k o lu n g d o m d a n s a jazz m e l l a n k l. 3 5 e. m. p å b io g r a f och a n d r a nöjeslokaler, d en är ej h elle r ö v errask ad fin n a sm å och sto ra b a rn driv a om k rin g på g ato rn a (ej b lo tt i s to rs tä d e r n a ) m e d prat,»bus» och sys selsättnin gar, som h ö ra a llt a n n a t än b a r n a å ld e r n till. B iog rafen är u n d e r s å d a n a fö r h å lla n d e n visst inte a l l t id d e n säm sta plats de h a m n a på. T y även om de d ä r u tsättas f ö r m in d r e ö nskvärda inflytelser och frestas till u tg ifte r av m å n g a h a n d a slag, så vore d et en orättvisa, om m an icke erkände, a tt p ro g ra m m e t å g e n o m sn ittsb io g ra fen o c k s å k an v ara av d en besk a ffen h e ten, a tt b a rn e n d ä r f å se n ågo nting, som de v e rk lig e n k u n n a ha nytta utav. D et är således b lo tt d e sällsynta u n d an tag e n, som»tänka längre än näsan räcker», vi stackars»obekväm a individer», som frå g a, m e d v a d r ä tt m a n f r å n d en krassaste egoisms, själv tillräcklighets och tanklöshets fo ru m d ö m e r a n d r a e f te r sig själv ifrå g a o m b io g rafen s v erk n in g a r på b a rn och ungdo m. Ä ndå är d et ett fu n d a m e n ta lfe l, även på a n d r a o m råde n, som t. o. m. sak k u n n ig a g ö ra sig s k y ld ig a till, särskilt d å d et g ä lle r tvivelaktigt k o n stn ärlig a p restatio ner, n är de d ö m a u teslu tan de m e d sin egen a n d lig a m o g en h et och estetiska sk oln in g som norm. D et fin ns också k n a p p a s t n å g o t som v e rk a r så u tm an an d e, som om m a n p å n åg o t sätt sö ker k o m m a v id eller ru b b a m ä n niskors in g r o d d a fö r e s tä lln in g a r, fö rd o m a r, vanor, b e k v ä m lig h et, nöjen eller r ä tt så svävande insikt om d itt och d a tt, eller h u r m an nu vill k alla dessa d e n p riv a ta ta n k elä ttjan s fö rsk a n sn in g ar. F ö r H ä r sitta, säga vad m a n vill, intrycken fast, g o d a såväl som o n da, för att rätt som det är, kanske n ä r m an allra minst v ä n ta r det,' visa sina verk ningar.

9 att iute tala. om nagot, som skulle kunna betyda ett ingrepp i geschäftet, som sådant för ett sådant tilltag kan man ju minst av allt vänta någon förståelse. Och om det eljest är aldrig så ont om tid, sa nog räcker den här att försvara allt detta och misstänkliggöra alla, som ha en annan uppfattning. Intet är så lätt att vilseleda som den allmänna opinionen. Sakligheten dräpes m ed sofisterier och sanningen med den sämre journali stikens med filmen besläktade färdighet a tt kunna bevisa pre cis vad som helst. Och filmens egen suggestionsförmåga kan komma t. o. m. den skarpaste logik på skam. Av vad som i det föregående fram hållits torde framgå, att liksom felet oftast icke ligger bara på den ena sidan, om misshälligheter uppstå, så är också ansvaret ganska delat, när det gäller bedöma, var skulden till tidens onda ligger. Redan av denna orsak skulle man kunna tycka, att spörsmålet b arn och biografer som sådant skulle kunna göras vida m indre komplicerat under förutsättning, att man beslutar sig för att med verklig eftertanke p l a n l ä g g a sina barns uppfostran, åtm in stone till vissa grundlinjer, att man icke släpper ledningen ur sin hand och icke låter bekvämlighetsprincipen råda, när det gäller a tt värdesätta de inflytelsers halt, som våra barn utsättas för. Vi nämnde nyss ordet logik. Om vi tänka på, vilka stora fo rd rin g ar det allm änna ställer på skolan och ungdomens lärare och ledare, ha vi då icke funnit en utgångspunkt ocli en ganska god sådan, från vilken yi kunna värdesätta de ele ment, som spela in vid barnens fostran? Om vi, och det med all rätt, fordra, att vår ungdom slitteratur och de skådespel, vi visa våra barn, skola vara åtminstone av god etisk halt, om de även icke ur litterära och konstnärliga synpunkter hålla måttet, måste vi icke då även av biografdram at fordra, att det fyller sämma etiska krav, även när det icke är av konstnärligt värde? Nu är detta icke annat än undantagsvis fallet det hjälper ej att skyla över detta faktum med att stora konstnärer stundom låna sina namn åt filmen. Gäller det emellertid att ge ett någotsånär uttömmande svar på frågan om vilka faror, som lura vid barns och ungdoms biografbesök, så skulle det kräva volymer att från a l l a syn-

10 iö punkter sakkunnigt och fr-amfor a llt rättvist eller åtm instone fu llt objektivt utreda den saken. Äm net har lik a fu llt mer eller m indre grundligt behandlats i olika länder. B land, det bästa som skrivits är A m tsrichter d :r A lbert H ellw igs»kind und Kino», Langenzalzä 1914y Beyer und M ann; och från sett en viss oresonlig ensidighet även prof. K onrad Langes»Das Kino in Gegenwart und Zukunft», S tu ttg a rt På svenska ha vi utom en del tid sk riftsa rtik la r och några sm åskrifter, vilka dock icke äro tillgängliga i handeln, endast en bok i ämnet, utgiven 1922 av Sveriges Allm. Folkskollärares L itteraturförening:»biografen. E tt ord till fackets män, fö rä ld rar och lärare» (pr. 2: 50), g ru n d ad på fö re d rag och en del annat m aterial hopbragt av undertecknad under ett 12-årigt studium av biografens sociala betydelse. Särtryck u r Tidsk?-ift f ö r hermnet t<)2s och 192,}. U p p sala AppelheVgs B ö litry c k é ri A ktieb olag