Miljökonsekvensbeskrivning för Värtaverket och Energihamnen

Transkript

1 Handläggare Anna-Karin Hjalmarsson Tel Mobil Fax RAPPORT 1 (116) Datum Bilaga A Uppdragsnr AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad Miljökonsekvensbeskrivning för Värtaverket och Energihamnen ÅF-Process AB Fleminggatan 7, Box 8309, Stockholm. Telefon Fax Org nr Säte i Stockholm. Certifierat enligt SS-EN ISO 9001 och ISO 14001

2 BILAGA A RAPPORT 2 (116)

3 BILAGA A RAPPORT 3 (116) Innehåll 1 ADMINISTRATIVA UPPGIFTER 14 2 INLEDNING Nuvarande verksamhet Planerad förändring Nollalternativ och planerad verksamhet Systemgränser och avgränsningar Bränslebehov 17 3 VERKSAMHETSBESKRIVNING 20 4 LOKALISERING Förutsättningar för val av lokalisering Största behoven av tillkommande värme finns i södra och centrala Stockholm Produktion av hållbar fjärrvärme Produktion av elkraft är viktigt Hamnläge och järnväg är viktigt för framtida biobränslen Minsta möjliga omgivningspåverkan Jämförelse av alternativa lokaliseringar 28 5 OMGIVNINGSBESKRIVNING Planbestämmelser och planer Pågående planeringsarbete Markförhållanden Avstånd till bostäder Naturmiljö och friluftsliv Kulturmiljöer Infrastruktur Vindförhållanden Nederbörd och temperatur 45 6 EMISSIONER FRÅN ANLÄGGNINGEN Utsläpp till luft Historik Planerad verksamhet Utsläpp till vatten Historik Planerad verksamhet Restprodukter och avfall Historik Planerad verksamhet 52 ivning och MKB sk beskr 6:49 Tekni 2 17:4 tan ags namn: Vär t da tum: datum : Uppdr Skapa Sparat nt id: 282 Unr: 306 Version: Dokume

4 BILAGA A RAPPORT 4 (116) 7 TRANSPORTER TILL OCH FRÅN ANLÄGGNINGEN Transportfrekvenser Emissioner från transporter Lokala emissioner från transporter Totala emissioner från transporter ur ett globalt perspektiv Generell jämförelse av transportslag för biobränsle till det nya kraftvärmeverket 57 8 SUMMERING AV EMISSIONER FRÅN ANLÄGGNINGEN 60 9 JÄMFÖRELSE AV EMISSIONER UR ETT NÄTPERSPEKTIV EFFEKTER AV ÖKAD ELPRODUKTION LÖSNINGAR FÖR ATT MINSKA MILJÖPÅVERKAN Utsläpp till luft BioKVV KVV KVV P P Summering av möjligheter att minska utsläppen till luft Lukt och damning Utsläpp till vatten Buller LOKALA MILJÖKONSEKVENSER OCH MILJÖRISKER Effekter under byggtiden Utökning av hamnen Transporter under byggskedet Förorenad mark Övrigt Risker i byggskedet Luftkvalitet Nuläge Hur påverkar den planerade verksamheten luftkvaliteten? Vattenrecipient Nuläge Hur påverkar den planerade verksamheten vattenrecipienten? Buller Ljudmiljön i närområdet Nuläget - befintlig anläggning Planerad verksamhet Lukt och damning 91 ags ivning och MK B sk beskr 6:49 Tekni 2 17:4 n Värta namn: tum: tum: Uppdr Skapa Sparat 481 t da da ent id: 282 Unr: 306 Version: Dokum

5 BILAGA A RAPPORT 5 (116) 12.6 Miljörisker Risk för miljöolyckor vid nuvarande verksamhet Risk för miljöolyckor för planerad verksamhet Dominoeffekter vid nuvarande verksamhet Dominoeffekter vid planerad verksamhet REGIONALA KONSEKVENSER Deposition av luftföroreningar Nuläge Hur påverkar den planerade verksamheten depositionen? Kvicksilver och andra tungmetaller Nuläge Den planerade verksamheten Marknära ozon GLOBALA MILJÖEFFEKTER Påverkan på växthuseffekten Hushållning med naturresurser ÖVERENSSTÄMMELSE MED MILJÖMÅL Nationella miljömål Regionala miljömål Lokala miljömål SAMRÅD KÄLLHÄNVISNINGAR OCH REFERENSER 115

6 BILAGA A RAPPORT 6 (116) Bilagor Bilaga A1 Bilaga A2 Bilaga A3 Bilaga A4 Teknisk beskrivning för Värtaverket Lokaliseringsstudie för ett nytt kraftvärmeverk Miljökvalitetsnormer Transportutredning för Värtaverket, ÅF Bilaga A5 Förändrad och utökad verksamhet vid Värtaverket år Spridningsberäkningar av halter inandningsbara partiklar (PM10), kvävedioxider (NO 2 ), svaveldioxid (SO 2 ) och väteklorid (HCl) samt deposition. Rapport 2006:3, SLB-Analys, februari 2006 Bilaga A6 Bilaga A7 Bilaga A8 Bilaga A9 Värtaverket, Extern bullerutredning, bullerutredningsberäkningar, med komplettering , Ingemansson Technology AB Miljökonsekvenser i vattenrecipient vid utbyggnad av Värtaverket, ÅF Miljöriskanalys för Värtaverket, ÅF Samrådsredogörelse

7 BILAGA A RAPPORT 7 (116) Icke-teknisk sammanfattning Bakgrund AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad (Fortum Värme) avser att hos Miljödomstolen i Stockholm söka tillstånd enligt miljöbalken att ändra och utöka verksamheten vid Värtaverket. Ändringen kommer att medföra dels ökad produktionskapacitet för fjärrvärme och el, dels ökad andel produktion från biobränslen i befintliga anläggningar. Den planerade förändringen innebär att ett nytt kraftvärmeverk, som huvudsakligen kommer att eldas med biobränsle för produktion av fjärrvärme och elkraft, uppförs i anslutning till det befintliga Värtaverket. Samtidigt genomförs vissa förändringar av de befintliga anläggningarna i syfte att utvinna mer energi och öka andelen förnybara bränslen. Lokaliseringsstudier som genomförts har visat att placering vid Värtaverket är det bästa alternativet för att uppföra det nya kraftvärmeverket. Platsen är centralt belägen i fjärrvärmenätet, området har ingen alternativ användning och det finns goda möjligheter att ta emot bränsle per båt och tåg. Med den planerade anläggningen kommer de globala utsläppen av växthusgaser att minska kraftigt jämfört med om anläggningen inte uppförs. Utsläppen till vatten och vissa utsläpp till luft ökar i begränsad omfattning. Anläggningen medför ingen ökad ljudnivå i området. Den planerade förändringen Befintlig anläggning Anläggningen består i dag av ett antal produktionsenheter som producerar fjärrvärme till det centrala fjärrvärmesystemet i Stockholm samt fjärrkyla och el. Produktionsanläggningarna är lokaliserade i kvarteret Nimrod. Den totala installerade effekten, angivet som tillförd bränsleeffekt, är cirka MW. Därtill kommer elpannor för värmeproduktion med en installerad effekt på cirka 150 MW. Den installerade kyleffekten i fjärrkylaanläggningen är cirka 50 MW. De bränslen som för närvarande eldas i Värtaverket är kol, eldningsolja, bioolja, stadsgas och olivkärnekross. Kol utgör i dag den största andelen, cirka 70 % av den totala bränsleanvändningen, medan biooljor utgör cirka 6 %, olivkärnekross knappt 2 % och resterande andelar i huvudsak utgörs av eldningsoljor. I dag lossas, lastas, bearbetas och lagras bränslen i Energihamnen. Kol kommer med båt till Energihamnen. Det transporteras i slutna system till ett stort bergrum under Hjorthagen, där det lagras. Eldningsoljor och vegetabiliska oljor transporteras med båt och lagras i cisterner i Energihamnen. En viss andel av

8 BILAGA A RAPPORT 8 (116) oljorna lastas om och transporteras vidare till Fortum Värmes andra anläggningar i Stockholm. Den nya kraftvärmeanläggningen Det planerade biobränsleeldade kraftvärmeverket har en tillförd bränsleeffekt på upp till 400 MW. Anläggningen planeras vara driftklar i slutet av år Då har även det centrala och det södra fjärrvärmenätet i Stockholm kopplats samman. Det nya kraftvärmeverket kommer i huvudsak att eldas med trädbränsle (avverkningsrester, stubbar, bark och flis), men det är även möjligt att elda anläggningen med torv och kol. För att ta emot huvudbränslet kommer hamnen att kompletteras med en cirka 200 meter lång pir, där lossning kommer att ske med kran. Bränsle kan även transporteras med tåg och lossning av tåg kommer att ske inomhus i en ny lossningshall. Ett bergrum som tidigare använts som oljelager kommer att utnyttjas för att lagra trädbränslen till det nya kraftvärmeverket. Den förbränningsteknik som i dag anses mest lämpad för ett biobränsleeldat kraftvärmeverk är fluidiserad bädd. Fortum Värme avser utnyttja en befintlig turbin, förutsatt att det visar sig kostnadseffektivt jämfört med att bygga en helt ny turbin. Rening av utsläpp till luft sker dels i pannan, dels i efterföljande steg med rening av rökgaserna. Rökgaskondenseringen som installeras för att utvinna ytterligare energi ur rökgaserna bidrar även till att minska utsläppen. En befintlig skorsten, 143 meter hög, kommer att utnyttjas för att släppa ut rökgaserna från det nya kraftvärmeverket. Kondensatet från rökgaskondenseringen renas innan det släpps ut till Lilla Värtan. Förändringar kommer även att ske i befintliga anläggningsdelar. De koleldade pannorna kommer att förses med rökgaskondenseringsanläggningar, för att utvinna ytterligare energi ur rökgaserna. Reningsutrustning installeras för kondensatet innan det släpps ut i Lilla Värtan. En ökad inblandning av biobränsle planeras även i de koleldade pannorna. Vissa av de oljeeldade pannorna ska även eldas med biooljor i framtiden. Några av dessa pannor kommer även att kompletteras med utrustning för att ytterligare minska utsläppen. Åtgärder vidtas för att begränsa risk för damning och lukt i samtliga anläggningsdelar. Nollalternativet Nollalternativet utgår från dagens anläggning, där planerad produktion och bränsleförbrukning är baserad på fjärrvärmebehoven år 2010 med de centrala och södra fjärrvärmenäten sammankopplade. Den planerade verksamheten är

9 BILAGA A RAPPORT 9 (116) den ansökta verksamheten, där planerad produktion och bränslebehov precis som i nollalternativet är baserade på fjärrvärmebehoven år 2010 med sammankoppling av centrala och södra fjärrvärmenäten. De två alternativen beskrivs och jämförs i två perspektiv: Värtaverket och det sammankopplade fjärrvärmenätet. Ökad produktion Bränsleanvändningen i Värtaverket är större med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet på grund av att produktionen av både fjärrvärme och el ökar i anläggningen. Den årliga användningen beräknas vara cirka GWh för den planerade verksamheten jämfört med GWh i nollalternativet. Andelen biobränslen är betydligt större med den planerade verksamheten. Fördelningen mellan bränslen för den planerade verksamheten bedöms vara cirka 60 % biobränslen och 40 % kol. Motsvarande fördelning för nollalternativet är 28 % biobränslen, 70 % kol och 2 % eldningsolja. Den årliga produktionen i Värtaverket bedöms vara cirka GWh el och GWh fjärrvärme för den planerade verksamheten och GWh el och GWh fjärrvärme för nollalternativet. I det sammankopplade fjärrvärmenätet beräknas fjärrvärmeproduktionen vara cirka GWh per år för både nollalternativet och den planerade verksamheten. Elproduktionen bedöms dock vara större med den planerade verksamheten, GWh jämfört med GWh per år. Transporter Transporter till och från anläggningen kommer precis som i dag att ske med lastbil, tåg och båt. Antalet biltransporter bedöms sammantaget inte att öka jämfört med i dag. Antal tåg- och båttransporter kommer att öka. Antalet fartygsanlöp till Värtaverket kommer dock inte att överstiga i genomsnitt ett anlöp per dag när anläggningen är i drift. Lokalisering Ett flertal alternativa lokaliseringar har identifierats och av dessa har åtta studerats: Brista, Lövsta, Hässelby, Värtaverket, Högdalen, Skarpnäck, Igelsta och Nynäshamn. Tillräckligt utrymme för att bygga önskvärd anläggningsstorlek finns i anslutning till Värtaverket, Bristaverket, Lövsta, Igelsta och i Nynäshamn. En stor nackdel för Brista är avsaknad av hamn. Möjligheter eller närhet till hamn finns för lokalisering Lövsta, Igelsta och Nynäshamn. Lövsta blir en hel nyetablering med ökade kostnader jämfört med komplettering av befintliga anläggningar.

10 BILAGA A RAPPORT 10 (116) De alternativ som medger en likvärdig anläggning är Brista, Nynäshamn och Igelsta. Dessa alternativ gäller endast under förutsättning att mark- och planmässiga frågor för hamn (gäller endast Nynäshamn), anläggning och fjärrvärmeledning kan lösas. Merkostnaden för tillkommande fjärrvärmeledning för något av dessa alternativ jämfört med sökt alternativ beräknas till mellan 900 och miljoner kronor och till 250 miljoner kronor för en ny turbin. Värtaverket ligger på kort avstånd från bostäder. Avståndet mellan Värtaverkets norra tomtgräns och närmaste bostäder i Hjorthagen är knappt 50 meter. Utöver bostäder finns i Värtaverkets omedelbara närhet ett äldreboende (mindre än 50 meter), Frälsningsarméns stödboende Värtahemmet (mindre än 50 meter), en skola (cirka 150 meter) och en förskola (cirka 350 meter). Detta medför att det i Värtan krävs andra tekniska lösningar jämfört med övriga lokaliseringsalternativ för att åstadkomma en lägre omgivningspåverkan. I kostnadsjämförelsen har merkostnader för extra åtgärder för Värtaverket för att minska miljöpåverkan räknats in. Beaktat för- och nackdelar med de olika platserna, behoven i respektive fjärrvärmesystem och sammankopplingar av fjärrvärmesystemen, framstår Värtaverket som den bästa platsen för ett biobränsleeldat kraftvärmeverk i den här storleken. Utsläpp till luft Enligt beräkningarna innebär den planerade verksamheten vid Värtaverket inklusive transporter lokalt cirka 25 % högre utsläpp av kväveoxider respektive stoft jämfört med nollalternativet. Svavelutsläppen är cirka 10 % lägre och koldioxidutsläppen drygt 20 % lägre med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. De sammantagna utsläppen för den planerade verksamheten vid Värtaverket är beräknade till cirka 600 ton kväveoxider, cirka 60 ton stoft, cirka 130 ton svavel och cirka ton koldioxid per år. Detta ska ses i perspektivet att den planerade verksamheten i Värtaverket innebär ökad produktion och bränsleanvändning jämfört med nollalternativet. Fjärrvärmeproduktionen i Värtaverket bedöms bli 65 % högre, elproduktionen 45 % högre och bränsleanvändningen cirka 40 % högre jämfört med nollalternativet. Den planerade verksamheten, beaktat alla anläggningar i det sammankopplade fjärrvärmenätet, innebär i princip oförändrade utsläpp av kväveoxider, och 40 % högre utsläpp av stoft jämfört med nollalternativet. De parametrar som ger lägre utsläpp för den planerade verksamheten är 20 % lägre utsläpp av svavel respektive koldioxid jämfört med nollalternativet.

11 BILAGA A RAPPORT 11 (116) I förutsättningarna för jämförelsen av planerad verksamhet och nollalternativet för det sammankopplade fjärrvärmenätet ingår att fjärrvärmeproduktionen är lika stor i de båda alternativen. Den totala elproduktionen i det sammankopplade nätet är dock 30 % högre med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Bränsleanvändningen blir därmed också högre med den planerade verksamheten, drygt 10 %, jämfört med nollalternativet. Sammanfattningsvis innebär den sökta verksamheten att Sveriges största värmeunderlag kan utnyttjas bättre för högeffektiv bränslebaserad kraftproduktion. Elbaserad värme i elpannor och värmepumpar ersätts med bränslebaserad produktion, som till ökande del sker med förnybara bränslen. En ökad bränsleinsats för den tillkommande elproduktionen blir oundviklig även om verkningsgraden är hög, men denna ökade bränsleinsats kan till stor del pareras genom förbättrad miljöprestanda. Miljöeffekter Påverkan på växthuseffekten En av de största miljömässiga fördelarna med den planerade verksamheten är att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser kommer att minska kraftigt jämfört med nollalternativet. Användningen av fossila bränslen minskar med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Den planerade verksamheten innebär att Stockholms fjärrvärmesystem utnyttjas för att producera el från biobränsle i ett kraftvärmeverk. Jämfört med nollalternativet bedöms den planerade verksamheten vid Värtaverket ge totalt lägre utsläpp av växthusgaser, även inklusive transporter lokalt. De beräknade utsläppen är i storleksordning ton koldioxidekvivalenter lägre (motsvarande 20 %) för den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. En betraktelse kan göras av de totala utsläppen av växthusgaser från anläggningarna i det sammankopplade fjärrvärmenätet i Stockholm, utsläpp från transporter till och från Värtaverket ur ett globalt perspektiv samt utsläppsminskningarna som erhålls globalt på grund av elproduktionen i anläggningarna som ingår i det sammankopplade fjärrvärmenätet. Den planerade verksamheten bidrar då till ton lägre koldioxidutsläpp per år jämfört med nollalternativet. Hushållning med naturresurser Det planerade projektet innebär hushållning med naturresurser genom att en större del av fjärrvärmeunderlaget utnyttjas för elproduktion, biobränsle används som bränsle i en ny effektiv anläggning för produktion av fjärrvärme och el. I det planerade projektet kommer dessutom rökgaskondensering att installeras på den nya pannan och på befintligt koleldat kraftvärmeverk för att ytterligare ta tillvara energin i rökgaserna.

12 BILAGA A RAPPORT 12 (116) Överensstämmelse med miljömålen Den planerade verksamheten överensstämmer med såväl de nationella som de regionala och lokala miljömålen. Miljörisk Den sammantagna miljörisken med den planerade verksamheten blir lägre än med dagens verksamhet (nollalternativet). Skälet till detta är huvudsakligen att lagring och hantering av lättare eldningsolja (Eo1) som är klassad som miljöfarlig kommer att minska och i stället ersättas av bränslen som är mindre miljöfarliga. Luftkvalitet Värtaverkets utökade verksamhet försvårar inte uppfyllandet av miljökvalitetsnormer vare sig för kvävedioxid, inandningsbara partiklar (PM10) eller svaveldioxid. Miljökvalitetsnormer klaras för alla ämnen utom inandningsbara partiklar. Överskridandet orsakas av vägtrafikens utsläpp längs den planerade Norra Länken. Utsläppen från Värtaverket har marginell betydelse för luftkvaliteten i omgivningen. Haltbidragen från Värtaverkets verksamhet inklusive transporter av bränslen och restprodukter är små, och för alla ämnen sker de största haltbidragen över öppet vatten. I områden med bostadsbebyggelse på Lidingö är haltbidraget från Värtaverkets verksamhet som mest 1,3 µg/m 3 kvävedioxid (vilket är 6 % av totala halten), och 0,16 µg/m 3 PM10 (vilket är 0,5 % av totala halten) räknat som dygnsmedelvärde. I Hjorthagen är motsvarande värde 0,3 µg/m 3 (1,5 % av totala halten) för kväveoxider respektive 0,06 µg/m 3 (vilket är 0,2 % av totala halten) för PM10. Påverkan från utsläpp till vatten Den utökade verksamheten medför en begränsad ökning av nuvarande kylvattenutsläpp. Utsläppet av kylvatten är emellertid betydligt mindre än vad som bedömts i samband med tidigare tillståndsansökan. Kylvattenutsläppet bedöms inte ge några registrerbara ekologiska konsekvenser. Kondensering av rökgaser medför att metaller med huvudsakligt ursprung i bränslet till kraftvärmeverken anrikas i det kondensat som så småningom avleds till Lilla Värtan. Det härigenom uppkomna metallflödet till Lilla Värtan utgör för majoriteten av metallerna storleksmässigt ett försumbart bidrag jämfört med övriga metallflöden från Stockholm. Undantaget utgör kvicksilver. Framtida bidrag från Värtaverket utgör emellertid inte mer än storleksordningen % av sammanlagd tillförsel till Saltsjön från Stockholmsområdet, som domineras av utflödet från Mälaren.

13 BILAGA A RAPPORT 13 (116) Den utökade verksamheten vid Värtaverket förväntas inte leda till några betydande miljöstörningar i vattenrecipienten. Utsläpp av såväl kylvatten som metaller och andra miljöstörande ämnen är små i förhållande till naturliga förhållanden och övrig belastning. Buller Ljudmiljön i bostadsområdet inom Hjorthagen påverkas i dag av vägtrafik på Lidingövägen/Lidingöbron samt verksamheten i Värtahamnen och Frihamnen. Påverkan av buller från Värtaverket till bostadsområdet är möjlig att mäta endast under natt då bakgrundsnivån är låg från trafiken i området. Värtaverket bidrar enligt mätningar och beräkningar med en ekvivalent ljudnivå på 45 dba vid närmaste bostäder. Åtgärder vidtas under 2006 för att sänka nivån till 40 dba. Tillkommande utrustning i kvarteret Nimrod och i Energihamnen inklusive lossning kommer att utformas så att den inte ger något ökat bidrag till bulleremissionen vid de närmaste bostäderna. Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från nyetablering kommer att innehållas för den planerade anläggningen inklusive befintlig verksamhet. Deposition Depositionen av kväve, svavel och väteklorid har beräknats utifrån Värtaverkets haltbidrag från utsläpp via skorstenarna. Huvuddelen av utsläppen från Värtaverket deponeras utanför länet. Värtaverkets bidrag till depositionen av kväve har beräknats till cirka 2 % av den totala depositionen och som mest 0,4 kg kväve per hektar och år, cirka 5-6 % av totaldepositionen av svavel och som mest cirka 0,7 kg svavel per hektar och för väteklorid cirka 3 % av den totala depositionen i beräkningsområdet.

14 BILAGA A RAPPORT 14 (116) 1 Administrativa uppgifter Platsnamn: Värtaverket Anläggningsnummer: Fastighetsbeteckning: Nimrod 7, Shanghai 1, Singapore 3, Alexandria 1 och 3, Port Said, Ladugårdsgärde 1:9 Besöksadress: Jägmästarvägen 2 Kommun: Stockholms kommun Län: Stockholms län Telefonnr: Faxnr: SNI-kod, huvudbransch: 40-1A SNI-kod, övriga branscher: B, B, -K1B, B Huvudman: AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad Orgnr: Postadress: Stockholm Kontaktpersoner: Ulf Wikström Tillståndsgivande myndighet: Miljödomstolen, Stockholms Tingsrätt Tillsynsmyndighet: Miljöförvaltningen i Stockholm

15 BILAGA A RAPPORT 15 (116) 2 Inledning AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad (Fortum Värme) avser att hos Miljödomstolen i Stockholm söka tillstånd enligt miljöbalken att ändra och utöka verksamheten vid Värtaverket. Ändringen kommer att medföra dels ökad produktionskapacitet för fjärrvärme och el, dels ökad andel produktion från biobränslen. Ansökan omfattar befintlig verksamhet i kvarteret Nimrod 7, och i Energihamnen, kvarteren Shanghai 1, Singapore 3, Alexandria 1 och 3, Port Said och Ladugårdsgärde 1:9. I kvarteret Nimrod 7 produceras fjärrvärme, fjärrkyla och el, i Energihamnen lossas, lastas, hanteras och lagras bränslen. Ansökan omfattar utökad verksamhet vid Värtaverket i form av ett trädbränsleeldat kraftvärmeverk och förändringar i vissa delar av befintliga anläggningar i syfte att utvinna mer energi, öka andelen förnyelsebar energi samt förbättra miljöprestanda. Det nya kraftvärmeverket innebär dels en anläggning i Värtaverket, dels förändringar i Energihamnen. Fortum Värmes värmepumpar i Ropsten ingår inte i den ansökta verksamheten. 2.1 Nuvarande verksamhet Vid Värtaverket produceras fjärrvärme, fjärrkyla och elkraft. Produktionsanläggningarna är lokaliserade i kvarteret Nimrod. I dess anslutning, vid Norra Kajen, finns Energihamnen där bränslen lossas, lastas, bearbetas och lagras. Anläggningens närmaste bostadsområde utgörs av stadsdelarna Hjorthagen och Östermalm samt grannkommunen Lidingö. Värtaverket gränsar också till annan industriverksamhet i Värtahamnen. 2.2 Planerad förändring Fortum Värme avser utöka verksamheten vid Värtaverket med ett nytt biobränsleeldat kraftvärmeverk med en tillförd effekt på upp till 400 MW. Fortum Värme avser att utnyttja värmeunderlaget för att effektivt kunna producera el och värme från trädbränslen. Det nya kraftvärmeverket innebär dels en anläggning i Värtaverket, dels förändringar i Energihamnen med bland

16 BILAGA A RAPPORT 16 (116) annat tillkommande utrustning för mottagning av bränsle med båt respektive tåg. Vissa cisterner kommer även att flyttas och ytterligare silos för biobränslen samt cisterner för flytande bränslen och ammoniak/vattenblandning tillkommer. Huvuddelen av trädbränslet kommer att lagras i ett bergrum, som tidigare använts som oljelager. Samtidigt som de nya anläggningarna uppförs avser Fortum Värme att förändra befintlig verksamhet i syfte att öka utvinningen av energi, förbättra miljöprestanda samt att möjliggöra användning av en större andel förnyelsebara bränslen. 2.3 Nollalternativ och planerad verksamhet Nollalternativet utgår från dagens anläggning, där planerad produktion och bränsleförbrukning är baserad på fjärrvärmebehoven år 2010 med centrala och södra fjärrvärmenäten sammankopplade. Den planerade verksamheten är precis som i nollalternativet baserade på fjärrvärmebehoven år 2010 med sammankoppling av centrala och södra fjärrvärmenäten. De två alternativen beskrivs och jämförs i två perspektiv: Värtaverket Det sammankopplade fjärrvärmenätet Olika bränslen är möjliga för den planerade verksamheten - biobränslen grundfallet I det nya kraftvärmeverket kommer det att vara möjligt att elda anläggningen på full effekt med biobränsle, kol och torv blandat eller var för sig, och samtidigt klara de emissionsprestanda som anges som förutsättningar. Kol avses i huvudsak att användas som reservbränsle, medan det kan vara aktuellt att blanda in olika mängder torv under längre perioder. Grundfallet bedöms vara att kraftvärmeverket eldas med biobränsle. Eftersom det kan vara aktuellt att även blanda in andra bränslen presenteras även ett beräkningsalternativ med 50 % träflis och 50 % torv. För KVV6 är grundalternativet som idag med 95 % kol och 5 % biobränsle (nu olivkärnekross). Fortum Värme avser eventuellt att på sikt öka inblandningen av biobränslen upp till 50 %. Därför ges även ett beräkningsexempel med 50 % kol och 50 % biobränsle (25 % olivkärnekross och 25 % lignin). Normalår jämfört med maxår Förutsättningarna utgår från ett normalår. Beräkningar har även genomförts för ett maxår. Ett maxår är här definierat som att förbrukningen av fjärrvärme ökar

17 BILAGA A RAPPORT 17 (116) i samtliga fjärrvärmenät med 10 % jämfört med ett normalår och att ett kallt år med 15 % högre värmebehov än vad som normalt inträffar. 2.4 Systemgränser och avgränsningar Miljökonsekvenserna från den planerade verksamheten analyseras ur olika perspektiv med olika systemgränser. Lokalt, konsekvenserna av den ändrade driften av Värtaverket, där nollalternativet jämförs med den planerade verksamheten. Regionalt, konsekvenserna av hur den planerade förändringen i Värtaverket påverkar driften i det sammankopplade fjärrvärmenätet. Utsläppen från produktionskällorna i fjärrvärmenätet i nollalternativet jämförs med utsläppen från den planerade verksamheten. I de båda alternativen produceras lika mycket fjärrvärme, medan elproduktionen och elanvändningen är olika. Ur ett mer övergripande perspektiv, där miljöeffekten av skillnaden i nettoelproduktionen av el mellan nollalternativet och den planerade verksamheten bedöms. Den planerade verksamheten innebär en ökad nettoelproduktion, mer el produceras och mindre el används. Det gör att elproduktionen kan minska någon annanstans. Även miljöeffekterna av transporterna till och från Värtaverket bedöms. För att bedöma påverkan på luftkvaliteten görs en lokal bedömning av transporternas miljöpåverkan, genom bland annat spridningsberäkningar. En bedömning görs även av utsläppen från transportarbetet i ett vidare perspektiv. 2.5 Bränslebehov I Tabell 1 redovisas den bedömda bränsleförbrukningen för Värtaverket 2010, där nollalternativet jämförs med planerad verksamhet.

18 BILAGA A RAPPORT 18 (116) Tabell 1 Bränsleförbrukning för Värtaverket, 2010 för planerad verksamhet jämfört med nollalternativ Nollalternativ Planerad verksamhet GWh GWh Biobränsle (BioKVV) * Biobränsle (KVV6) ** Kol Eo Eo Bioolja * flis, torv, stubbar m.m. **olivkärnekross, lignin m.m. De olika variationerna i drift beroende på väderlek och möjligheter att använda andra bränslen jämfört med grundalternativet i Tabell 1, redovisas i Tabell 2. Fortsättningsvis i miljökonsekvensbeskrivningen åsyftas normalår och grundfall där inget annat anges. Tabell 2 Bränsleanvändning i de olika beräkningsexemplen år 2010, Värtaverket, GWh Nollalternativ Normal Maxår 1) Grundfall 2) B 50 % bio i KVV6 3) Trädbränsle Torv Kol Planerad verksamhet Normal Maxår 1) C Grundfall 50 % torv i biokvv 4) Olivkärnekross Lignin Tallbeck Övrig bioolja Eo Eo ) Maxår innebär att värmeförsäljningen ökar med 10 % i samtliga nät samt att ett kallt år med 15 % högre värmebehov än normalt inträffar. 2) Trädbränsle i biokvv, 95 % kol i KVV6 och 5 % olivkärnekross och lignin 3) Trädbränsle i biokvv, 50 % kol i KVV6 och 50 % olivkärnekross och lignin 4) 50 % trädbränsle och 50 % torv i biokvv, 95 % kol i KVV6 och 5 % olivkärnekross och lignin I Figur 1 återfinns den bedömda fördelningen av bränsleanvändning i Värtaverket för nollalternativet jämfört med planerad verksamhet.

19 BILAGA A RAPPORT 19 (116) Nollalternativ Planerad verksamhet Eldningsolja 2% Biobränsle 28% Kol 40% Eldningsolja 0% Kol 70% Biobränsle 60% Figur 1 Beräknad fördelning av bränsleanvändning i Värtaverket för nollalternativ, totalt GWh per år jämfört med planerad verksamhet, totalt GWh per år Den årliga produktionen i Värtaverket bedöms bli cirka GWh el och GWh fjärrvärme fjärrkyla för den planerade verksamheten. Motsvarande för nollalternativet bedöms bli GWh el och GWh fjärrvärme för nollalternativet. I det sammankopplade fjärrvärmenätet beräknas fjärrvärmeproduktionen vara cirka GWh per för både nollalternativet och den planerade verksamheten. Elproduktionen bedöms dock vara större med den planerade verksamheten, GWh jämför med GWh per år.

20 BILAGA A RAPPORT 20 (116) 3 Verksamhetsbeskrivning Verksamheten beskrivs i bilaga A1, Teknisk beskrivning för Värtaverket. Befintlig anläggning Värtaverket har funnits sedan förra sekelskiftet och anläggningen har successivt utvecklats till att idag bestå av ett antal produktionsenheter som producerar fjärrvärme till det centrala fjärrvärmesystemet i Stockholm samt fjärrkyla och el. Produktionsanläggningarna är lokaliserade i kvarteret Nimrod. Den totala installerade effekten, angivet som tillförd bränsleeffekt är cirka 2060 MW. Därtill kommer elpannor för värmeproduktion med en installerade effekt på cirka 150 MW. Den installerade kyleffekten i fjärrkylaanläggningen i kvarteret Nimrod är cirka 50 MW. De bränslen som för närvarande eldas i Värtaverket är kol, eldningsolja, bioolja, stadsgas och olivkärnekross. Kol utgör den största andelen, cirka 70 % av den totala bränsleanvändningen, medan biooljor utgör cirka 6 %, olivkärnekross knappt 2 % och resterande andelar utgörs i huvudsak av eldningsoljor. Bränslen lossas, lastas, bearbetas och lagras i Energihamnen. Kol, som utgör huvuddelen av bränslemängden kommer med båt till Energihamnen. Det transporteras i slutna bandgångar via tunnlar ner i ett stort bergrum under Hjorthagen, där det lagras. Olika oljekvaliteter, både eldningsoljor och vegetabiliska oljor, transporteras med båt till Energihamnen och lagras i cisterner. Olivkärnekross transporteras huvudsakligen med tåg. En viss andel av oljorna lastas om och transporteras vidare till Fortum Värmes andra anläggningar i Stockholm. Planerad anläggning Fortum Värme planerar att komplettera Värtaverket med nytt biobränsleeldat kraftvärmeverk med en tillförd bränsleeffekt på upp till 400 MW. Anläggningen planeras att tas i drift i slutet av år Det nya kraftvärmeverket kommer i huvudsak att eldas med trädbränsle (avverkningsrester, stubbar, bark och flis), men det kommer även att vara möjligt att elda anläggningen med torv och kol. För att ta emot huvudbränslet kommer hamnen att kompletteras med en cirka 200 meter lång pir, där lossning kommer att ske med skopkran. Kranarnas kapacitet väljs så att lossning inte behöver utföras nattetid. Det är även möjligt att transportera bränslen med tåg till Värtan. Lossning av tåg kommer att ske inomhus i en ny lossningshall. För att möjliggöra tåglossning anläggs två nya stickspår med anslutning till den nya lossningshallen. Ett bergrum som tidigare använts som oljelager kommer att utnyttjas för att lagra trädbränslen till det nya kraftvärmeverket.

21 BILAGA A RAPPORT 21 (116) Den förbränningsteknik som idag anses mest lämpad för pannor i ett biobränsleeldat kraftvärmeverk är tekniken med så kallad fluidiserad bädd. Fortum Värme avser utnyttja befintlig turbin, G1, om det visar sig kostnadseffektivt i jämförelse med att bygga en helt ny turbin. Rening av utsläpp till luft sker dels i pannan, dels i efterföljande steg med rening av rökgaserna. Rökgaskondensering installeras för att utvinna ytterligare energi ur rökgaserna och den bidrar även till att minska utsläppen till luft. En befintlig skorsten, 143 meter hög, kommer att utnyttjas för att släppa ut rökgaserna från den nya pannan. Kondensatet från rökgaskondenseringen renas innan det släpps ut till Lilla Värtan. Förändringar kommer även att ske i befintliga anläggningsdelar i samband med att den nya pannan uppförs. KVV6 kommer att förses med rökgaskondenseringsanläggningar, för att utvinna ytterligare energi ur rökgaserna. Rökgaskondenseringen bidrar även till att minska utsläppen till luft. Reningsutrustning installeras för kondensatet innan det släpps ut i Lilla Värtan. Fortum Värme söker även tillstånd att få öka inblandningen av biobränslen. Enligt planerna ska P17 modifieras för att kunna eldas med biooljor och även kompletteras med stoftavskiljare. Inga tekniska förändringar planeras för P14. Ansökan avser tillstånd till fortsatt förbränning av biooljor. KVV1 kommer vid behov att kompletteras med rening för att minska utsläppen av kväveoxider genom tillsatts av ammoniak i sk SNCR-anläggning.

22 BILAGA A RAPPORT 22 (116) Tabell 3 Värtaverkets produktionsanläggningar för planerad anläggning Anläggning Enhet Typ Tillförd effekt Bränsle Nytt kraftvärmeverk Bio KVV Ångpanna, kopplad till G1 alternativt egen turbin Upp till 400 MW Trädbränsle (samt andra biobränslen, torv och kol) Befintliga enheter VV1 P11 Hetvattenpannor 128 MW Olja (Eo5) P MW VV2 P13 Ångpannor 178 MW Olja (Eo5) P MW Eo5 Eo5 alt bioolja 133 MW Bioolja VV3 P15 Hetvattenpanna 178 MW Olja (Eo1/Eo5) P17 Hjälpångpanna 26 MW Olja, stadsgas, bioolja VV4 3 elångpannor 3 x 51 MW El KVV1 P1 Ångpanna med ångturbin, G1 607 MW (330 MW värme MW el *) 454 MW (250 MW värme MW el ) Olja (Eo1/Eo5), bioolja Kol, olivkärnekross, lignin (upp till 50 % biobränslen i kolet) Olja (Eo1) KVV6 P4 Trycksatta virvelbäddspannor P5 (ånga) med ångturbin, G2, och gasturbiner, G4 och G5 Gasturbin G3 Gasturbin, G3, för el- 180 MW produktion (54 MW el ) Fjärrkylaanläggning Värmepump/fjärrkyla Sommartid 4 aggregat (4 aggregat) i kylmaskinsdrift. 3MW el ger 12 MW kyla och 15 MW värme (som kyls bort). Totalt 48 MW kyla. Vintertid 4 aggregat i värmepumpsdrift. 3 MW el ger 6 MW kyla och 9 MW värme (fjv). Totalt 24 MW kyla och 36 MW värme * vid kondensdrift (d.v.s. utan värmeproduktion) uppgår eleffekten till maximalt 250 MW El + Värme från fjärrkylavatten (retur), eller kyla från Lilla Värtan Figur 2 visar schematiskt de olika förbränningsenheterna i det planerade Värtaverket, vilka bränslen som används i respektive enhet och översiktligt vilka tekniker som används för att minska utsläppen. Förändringarna jämfört med befintlig anläggning är markerade med blått.

23 BILAGA A RAPPORT 23 (116) Eo5 P11 Cyklon Skorsten VV1 Våt aska Eo5 P12 Cyklon Skorsten Våt aska Eo5 P13 Cyklon Skorsten VV2 Våt aska Bioolja, Eo5 P14 Textilfilter Skorsten Bikarbonat Torr aska Eo5 P15 Cyklon Skorsten VV3 Torr aska Bioolja, Eo1/Eo5, gas P17 Filter Skorsten Torr aska VV4 El EP1 EP2 EP3 Figur 2 Schema över planerade förbränningsenheter vid Värtaverket, del 1

24 BILAGA A RAPPORT 24 (116) KVV1 Skorsten Bioolja/Eo5/Eo1 P1 Elektrofilter Ammoniak (SNCR) Rökgasåterföring Torr aska Kol, biobränsle P4 Textilfilter Rökgas- Skorsten kondensering Dolomit KVV6 Kol, biobränsle Ammoniak (SNCR) P5 Torr aska Textilfilter Vattenrening Rökgas- Skorsten kondensering Dolomit Ammoniak (SNCR) Torr aska Vattenrening KVVbio Biobränsle, torv, kol G3 Eo1 Ammoniak (SNCR) G3 Ev. Kalk Textilfilter Torr aska Skorsten Rökgaskondensering Skorsten Vattenrening Figur 2 Schema över planerade förbränningsenheter vid Värtaverket, del 2

25 BILAGA A RAPPORT 25 (116) Figur 3 visar anläggningen med planerade tillkommande anläggningsdelar för det nya biobränsleeldade kraftvärmeverket i Energihamnen och Värtaverket, samt planerade förändringar av den befintliga anläggningen. Figuren visar hur bränsle lossas och transporteras till bränslelager under jord och vidare till biokvv i kvarteret Nimrod. En möjlig placering av en ny ångturbin och utrustning för rökgasrening visas. Figur 3 Den planerade anläggningen, med tillkommande utrustning och anläggningsdelar markerade med blått

26 BILAGA A RAPPORT 26 (116) 4 Lokalisering Olika alternativa lösningar för projektet har utretts. I bilaga A2 Lokaliseringsstudie för ett nytt kraftvärmeverk redovisas bakgrunden till vald anläggningsstorlek och de studerade alternativen. 4.1 Förutsättningar för val av lokalisering Fortum Värme har ställt upp följande principiella förutsättningar för val av lokalisering av det nya kraftvärmeverket. 1. En ökande andel av befintliga byggnader och tillkommande byggnader i främst centrala och södra Stockholm ska kunna försörjas med fjärrvärme. 2. Fjärrvärmen ska produceras på ett hållbart sätt. 3. Samtidig produktion av el och värme ska kunna ske. 4. Flexibilitet krävs för transporter, främst av biobränslen. För att göra det möjligt att ta emot tillräckligt stora volymer från tillräckligt stort upptagningsområde är såväl tåganknytning som tillgång till hamn invid pannan av mycket stort värde. Transporter till och från anläggningen ska dessutom kunna ske på ett sätt som ger låg påverkan på omgivningen. 5. Produktionen av fjärrvärme och el ska ske med tillämpning av bästa tillgängliga miljöteknik och med minsta möjliga omgivningspåverkan eller risk för sådan Största behoven av tillkommande värme finns i södra och centrala Stockholm För fjärrvärmeproducerande anläggningar gäller att de bör ligga förhållandevis nära förbrukarna. Fjärrvärme konkurrerar med andra energibärare och kostnaderna för fjärrvärmens distribution är en betydande faktor för dess konkurrenskraft. Det är tekniskt möjligt att anordna fjärrvärmeproduktionen för centrala och södra Stockholm på mer avlägsna platser än Värtaverket, men då tillkommer betydande kostnader för fjärrvärmeledningar. Dessa merkostnader måste enligt miljöbalkens lokaliseringsprincip kunna motiveras av miljöfördelar.

27 BILAGA A RAPPORT 27 (116) Produktion av hållbar fjärrvärme Hållbar fjärrvärme innebär att värmen i första hand skall komma från förnybara eller flödande energikällor såsom biobränslen, termisk värme i sjö eller hav eller avloppsvatten, eller ur returprodukter från samhället, samt att restprodukter (främst askor) i så hög grad som möjligt återförs till skogen, alternativt ersätter jungfruliga naturresurser för t ex byggnadsändamål Produktion av elkraft är viktigt Stockholm har landets största fjärrvärmenät. Utnyttjandet av detta fjärrvärmenät för samtidig el- och värmeproduktion (kraftvärmeproduktion) är ännu begränsad och en ökning av elproduktionen med förnybara bränslen är av nationellt intresse och en förutsättning för att Sveriges klimatmål ska kunna uppnås Hamnläge och järnväg är viktigt för framtida biobränslen Det finns en stor biobränslepotential i Sverige. Det är ändå realistiskt att räkna med att import kommer att krävas av såväl flis som olika slag av förädlade biobränslen. Detta gäller i synnerhet för Mälardalsområdet och Stockholms län. Båttransport till området är realistiskt att förutsätta även för bränsle som hämtas från norra Sverige, även om tågtransporter kan vara både miljömässigt och ekonomiskt likvärdigt alternativ på medellånga avstånd. Det är därför viktigt med tillgång till spår och hamnläge för framtida fjärrvärme- och kraftvärmeanläggningar, särskilt för större kraftvärmeanläggningar. Bebyggelseutvecklingen i Stockholm är sådan att områden med tillgång till hamn och kajer omvandlas från industri- och hamnändamål till bostadsändamål. Det är knappast möjligt att idag finna en ny plats med hamnläge för lokalisering av ett nytt kraftvärmeverk inom Stockholms stad. Tillgången till fungerande hamnläge i kombination med tillgång till järnvägstransporter där energiproduktion redan idag är därför viktigt Minsta möjliga omgivningspåverkan Produktionen av fjärrvärme och el ska ske med tillämpning av bästa tillgängliga miljöteknik och med minsta möjliga omgivningspåverkan eller risk för sådan. Viktiga faktorer i detta avseende är dels val av tekniska lösningar för anläggningen, dels avstånd till närmaste bostäder. Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket och Socialstyrelsen har tagit fram allmänna råd 95:5 Bättre plats för arbete. Syftet med de allmänna råden är i

28 BILAGA A RAPPORT 28 (116) huvudsak att användas som riktlinjer vid fysisk planering. Generella skyddsavstånd anges för olika typer av industriell verksamhet. Boverket betonar vidare att skyddsavstånd vid planläggning enligt PBL bör bedömas långsiktigt och allsidigt. Industrin skall garanteras utvecklingsmöjligheter och kunna fungera väl också när verksamheten ändras. I Boverkets allmänna råd anges rekommenderade generella avstånd till kraft- /värmeverk. För en anläggning som producerar mer än 250 MW gäller att då bränslet utgörs av olja är rekommenderat avstånd 300 meter och då bränslet utgörs av fastbränsle är rekommenderat avstånd 700 meter. I rådstexten framhålls dock följande: "Om hanteringen av fastbränsle inte ger störningar t ex genom inbyggnad kan skyddsavståndet minskas i avsevärd mån". De rekommenderade skyddsavstånden skall användas som riktlinjer, som utgår från en konventionell och typisk industriell verksamhet. De allmänna råden understryker betydelsen av miljökonsekvensbeskrivningar och riskanalyser för bedömning av vilka skyddsavstånd som bör tillämpas i det enskilda fallet. Dessa utredningar kan visa på att skyddsavstånden kan kompletteras eller ersättas av tekniska lösningar som ger samma effekt för omgivningen som det föreslagna generella avståndet. Vid analysen av lämplig lokalisering tas hänsyn till möjligheterna att genom tekniska lösningar kompensera för att avstånd till närboende är lägre än det som Boverket rekommenderat. En lokalisering nära bostäder kommer typiskt sett att medföra en dyrare anläggning för att minska påverkan av de miljöeffekter som påverkar närboende, såsom buller, damning, lukt och anläggningens utseende. 4.2 Jämförelse av alternativa lokaliseringar Ett stort antal lokaliseringar har bedömts för att hitta möjliga lokaliseringar för ett nytt kraftvärmeverk. Av dessa har åtta lokaliseringar ansetts som möjliga och studerats ytterligare. Bland dessa lokaliseringsalternativ ingår även alternativa lokaliseringar som önskats belysta enligt synpunkter på samrådsmöte och i skriftliga kommentarer till samrådsunderlag. Följande lokaliseringar har värderats: 1. Brista 5. Högdalen 2. Hässelby 6. Skarpnäck 3. Lövsta 7. Igelsta 4. Värtaverket 8. Nynäshamn

29 BILAGA A RAPPORT 29 (116) Brista Lövsta Hässelbyverket Högdalen Värtaverket Skarpnäck Igelstaverket Nynäshamn Figur 4 Lokaliseringar som studerats närmare för lokalisering av ett kraftvärmeverk Av de lokaliseringsalternativ som jämförts finns tillräckligt utrymme för att bygga önskvärd anläggningsstorlek i anslutning till Värtaverket, Bristaverket, Lövsta, Igelsta och i Nynäshamn. En stor nackdel för Brista är att det där saknas tillgång till hamn, varför detta alternativ inte är lämpligt för nu aktuell anläggningsstorlek. Möjligheter eller närhet till hamn finns för lokalisering Lövsta, Igelsta och Nynäshamn. Alternativet Lövsta skulle bli en total nyetablering med ökade kostnader jämfört med komplettering av befintliga anläggningar. Fortum Värme bedömer att det är mindre sannolikt att tågförbindelse kan ordnas till Lövsta, vilket är en betydande nackdel då bränslen därför måste köras med bil. Det tillkommer även kostnader för att anordna en hamn, samt betydande kostnader för att ordna distributionen av värme in till centrala Stockholm. Fortum Värme bedömer dock att Lövsta är en lämplig plats för framtida produktion av värme för nordvästra Stockholm.

30 BILAGA A RAPPORT 30 (116) Två alternativ som bedöms ha gynnsamma förutsättningar för storskalig kraftvärme är Igelsta samt Nynäshamn. Dessa platser ligger på stort avstånd från värmebehovet, varför en kostnadsbedömning inledningsvis gjorts för den fjärrvärmeledning som måste byggas eller uppgraderas. Merkostnaderna för dessa alternativ jämfört med sökt alternativ i Värtan är betydande, mellan 900 och miljoner kronor för tillkommande fjärrvärmeledning, och bedöms som så avgörande att alternativen måste avskrivas. Fortum Värme har gjort en fördjupad analys av de tekniska möjligheterna till en placering av kräftvärmeverket inne i kvarteret Nimrod i Värtan, dvs en integration i Värtaverket och Energihamnen, och funnit att denna lokalisering är mest fördelaktig från teknisk och ekonomisk synpunkt. En lokalisering till Värtaverket uppvisar flera starka tekniska och ekonomiska fördelar och framtår som det bästa alternativet, även långsiktigt. Den kritiska nackdelen för en lokalisering till Värtaverket är det korta avståndet till bostäder. En lokalisering dit bör kunna ske utan att närmaste omgivningen påverkas negativt på ett betydande sätt. Detta medför att det i Värtan krävs andra tekniska lösningar jämfört med alternativa lokaliseringar. Genom att komplettera Energihamnen med lossningsanordningar och en terminal för lossning av tåg, kan fasta biobränslen transporteras till anläggningen på ett energieffektivt sätt och utan att nämnvärt öka vägtrafiken. Tvärt om finns på lång sikt förutsättningar för att minska vägtrafiken. Fortum Värmes utredningar av miljöpåverkan visar att gällande miljökvalitetsnormer inte motverkas av en lokalisering till Värtan, samt att gällande riktlinjer för buller vid nyetablering av industri kan innehållas. Lossningskapaciteten i Energihamnen dimensioneras ändå för att om så krävs klara anläggningens bränslebehov utan att lossning ska behöva ske nattetid. Ett befintligt bergrum kommer att användas som bränslelager vilket gör att ny mark för bränslelager inte behövs, samt att risken för störningar för omgivningen begränsas. Fortum Värmes erfarenheter från fastbränslelager under jord är goda. Stora mängder kol kan redan idag lossas in och lagras med denna metodik utan att störningar i form av spridning av koldamm till omgivningen som många befarade från början har uppstått. Bränslelagren under jord och i silos i Energihamnen kommer precis som för kolet att vara slutna och förses med kontrollerad avluftning. Ventilationsluften kommer att renas från partiklar och lukt. Det stora underjordiska bränslelagrets frånluft kommer att avledas till förbränning, eller via en av de höga skorstenarna i Värtaverket. Därigenom åstadkommes en god säkerhetsmarginal mot lokala störningar på grund av bränslelagringen som enligt Fortum Värmes bedömning är likvärdig med vad som kan åstadkommas med de skyddsavstånd som föreslås av Boverket.

31 BILAGA A RAPPORT 31 (116) Pannhuset kan komma att byggas till stor del nedsänkt i berget och kan dessutom designas för att inte ge negativ visuell inverkan. Extra åtgärder kommer att vidtas för att undvika risk för bullerstörningar i omgivningen. Den befintliga skorstenen kan användas, vilket bedöms medföra en kostnadsbesparing och begränsa intrånget i stadsbilden. Distributionen av fjärrvärme kan ske i befintliga ledningar. Det faktum att mängden hanterat bränsle skulle öka i Värtaverket med en lokalisering dit utgör inte i sig en konsekvens som måste bedömas som olämplig med tanke på anläggningens läge. Antalet störningar eller risken för störningar från en anläggning har inte en obligatorisk koppling till mängden bränsle som används per år i anläggningen, utan är främst beroende av med vilken teknik bränslen transporteras, hanteras och förbränns. Fortum Värmes bedömning är att en lokalisering av den nya biobränslepannans värmeeffekt till en eller flera av de alternativa lokaliseringarna inte skulle medföra någon tydlig förändring eller förbättring avseende omgivningspåverkan kring Värtaverket, jämfört med en lokalisering till Värtan. Att förlägga det nya kraftvärmeverket till en annan plats ger enligt Fortum Värmes bedömning inte några betydande miljövinster i Värtanområdet. Enligt miljöbalken skall den lokalisering som föreslås kunna motiveras genom att alternativ saknas eller är orimligt dyra i förhållande till miljöfördelarna med dem. De betydande merkostnader, som i huvudsak orsakas av investeringar för kompletterande ledningsdragning från alternativa och mer perifera lägen jämfört med Värtan, kan inte motiveras enligt miljöbalkens hänsynsregler.

32 BILAGA A RAPPORT 32 (116) 5 Omgivningsbeskrivning Stockholms stad bildar centrum i Stockholmsregionen med drygt 1,7 miljoner invånare. Inom Stockholms kommun bor cirka personer och sammantaget cirka personer har sin arbetsplats här. Vid en internationell jämförelse med andra storstäder har storstadslänet både ovanligt rent vatten och ren luft samt många grönområden. Värtaverket är beläget i stadsdelen Hjorthagen i nordöstra Stockholm, se Figur 5. Värtaverket Figur 5 Karta över Stockholms innerstad Hjorthagen ingår som en stadsdel i Östermalms stadsdelsområde tillsammans med stadsdelarna Östermalm, Norra Djurgården, Gärdet och Djurgården. Det bor cirka invånare i stadsdelsområdet varav cirka i Hjorthagen.

33 BILAGA A RAPPORT 33 (116) Figur 6 Topografisk karta över Hjorthagen med omgivningar (området för den berörda verksamheten är översiktligt markerade med röda rektanglar) Värtaverkets produktionsenheter är lokaliserade till kvarteret Nimrod i Hjorthagen. Vid Norra Kajen i Värtahamnen, strax söder om Lidingöbron, finns Fortum Värmes bränsledepå. Under Hjorthagen finns dessutom två bergrum för eldningsolja respektive kol. I Figur 6 visas ett flygfoto över området som berörs av den planerade verksamheten. En mer detaljerad bild över området finns i Figur 7.

34 BILAGA A RAPPORT 34 (116) Energihamnen Kvarteret Nimrod Figur 7 Flygfoto över området I söder avgränsas området av Lidingövägen, Värtahamnen och Frihamnen. Även i öster avgränsar Lidingövägen, här mot Norra kajen och Lilla Värtan. Hjorthagens centrala delar är belägna på en höjd, cirka meter över omgivningarna. Kvarteret Nimrod, där Värtaverket är beläget, ligger i Hjorthagens sydöstra del, mot Lidingövägen. I Hjorthagens norra del ligger spaltgasverket och en del småindustrier.

35 BILAGA A RAPPORT 35 (116) 5.1 Planbestämmelser och planer I översiktsplanen från 1999 anges Värtahamnen och Husarviken som stadsutvecklingsområden. Energihamnen, området mellan Siljaterminalen och Lidingöbron, reserveras för energiändamål. Stadsutvecklingsområdena utgör Stockholms stora framtida utvecklingsresurs för en blandad och varierad stadsbebyggelse. Där betonas att hamnverksamheten i Värtan - Frihamnen är strategiskt viktig för Stockholm och att hamnen utgör riksintresse enligt miljöbalkens hushållningsbestämmelser. Förutsättningar för hamnverksamheten måste således finnas parallellt med att nya verksamheter utvecklas. Området omfattas av stadsplan fastställd 1945 (plan 2927) med ändringar 1962 (plan 5719), 1964 (plan 5770), 1969 (plan 7168), 1970 (plan 6917), 1973 (plan 7492), 1987 (plan 8290 A) och 1989 (Dp 89008). Av planerna framgår att områdena för Fortum Värmes bränslehantering är avsedda för industriändamål. Värtaverket ligger i kvarteret Nimrod. Gällande plan för kvarteret Nimrod och kvarteret Casablanca, Shanghai och Bombay med flera (det område som nu benämns Energihamnen) är plan 2927, fastställd i kungligt brev 23 november Den anger användning för industriändamål, med högsta byggnadshöjd 22 m. Lokala undantag kan enligt planen medges av byggnadsnämnden. Under senare tid har några ändringar i planen genomförts, för att lokalt medge en större byggnadshöjd för KVV 1, för att medge utbyggnaden av PFBCanläggningen, och för att förbereda för Norra länken. Plan 5719, fastställd av Överståthållarämbetet 15 juni 1962, minskar brandgatornas bredd inom hamnområdet. Plan 7168 fastställdes av länsstyrelsen 19 januari 1970 och slopar brandskyddsbältet i norra delen av kvarteret Singapore. Plan 7492, fastställd av länsstyrelsen 16 mars 1973, ökar byggnadsrätten från 22 till 34 m inom en 30 x 42 m yta för KVV 1 och utökar den mark som inte får bebyggas i södra delen av kvarteret Nimrod. Plan 8290 A fastställdes av länsstyrelsen 3 juli Kvarteren Colombo, Canton och Alexandria lades samman till en fastighet Stadsplanen anger maximalt 22 meter höga byggnader. I det f.d. kvarteret Canton har den högst tillåtna byggnadshöjden ökats till 30 meter, det vill säga 33 meter över nollplanet. För en mindre del föreslås tillåta 37 meter över nollplanet för att rymma kol- och dolomitfickor. Även på fastigheten Port Said har tillåten byggnadshöjd ökats till 30 meter för att göra det möjligt att bygga asksilor. (plan 8290A). Fortum Värme, tidigare Stockholm Energi, sökte 1989, ändring i stadsplanen fastställd 1973, för kvarteret Nimrod. Södra delen av området öppnades för

36 BILAGA A RAPPORT 36 (116) allmänheten i samband med att bl.a. ny personalrestaurang byggdes. Högsta tillåtna byggnadshöjd anges till 17 meter över nollplanet. (Dp 89008) Dp A antogs av kommunfullmäktige 13 november Den syftar till att möjliggöra Norra länken, och innebär att markanvändningen i delar av kvarteret Nimrod ändras från industriändamål till trafikändamål. Planerad verksamhet ryms inom gällande detaljplan. 5.2 Pågående planeringsarbete Stockholms Hamn har i samarbete med Stockholms stad tagit fram Vision 2015, en planutredning som är ett försök av Stockholms Hamn att samordna stadens långsiktiga utvecklingsbehov och illustrerar Stockholms Hamns framtida behov i Frihamnen. Utredningen har redovisats för styrelsen i Stockholms Hamn och arbete pågår med att fortsätta utredningen. I Vision Stockholm 2030 anses strategin för stadsbyggandet i översiktsplanen från 1999 fortfarande gälla, bland annat med Värtan-Frihamnen som ett stadsutvecklingsområde. För närvarande pågår programarbete av stadsbebyggelsen i områdena Hjorthagen, Värtahamnen, Frihamnen och Loudden. I planeringsunderlaget sägs att Norra Värtahamnen ska finnas kvar och utvecklas för hantering av energiprodukter till Värtaverket. För övrigt beskrivs en bebyggelseutveckling för nya arbetsplatser och ytterligare boende i hela programområdet. I Figur 8 visas förslaget för bebyggelse i Program för planering av området Hjorthagen-Värtahamnen-Frihamnen-Loudden. Arbete har inletts med att ta fram en ny detaljplan för området på uppdrag av bland andra Stockholms Hamnar. Vidare pågår arbete med ny detaljplan för Norra Länken som även berör Nimrod.

37 BILAGA A RAPPORT 37 (116) Figur 8 Planerad och befintlig bebyggelse. Källa: Program för planering av området Hjorthagen-Värtahamnen-Frihamnen-Loudden Fortum Värme har planer på att uppföra en anläggning för produktion av stadsgas, bestående av en blandning av naturgas och luft samt även ren naturgas, i kvarteret Shanghai i Energihamnen. Tillverkningen sker genom förångning av flytande naturgas (LNG) och därefter inblandning med luft i den delen som ska kunna ersätta stadsgas. LNG ska transporteras med båt till Energihamnen. Fortum Värme har lämnat in en separat ansökan för den planerade verksamheten som behandlas av Miljödomstolen. 5.3 Markförhållanden Marken har under lång tid använts som industriområde. Den naturliga jordarten består främst av lera och morän, men det finns mycket fyllnadsmassor på området, se Figur 9.

38 BILAGA A RAPPORT 38 (116) Berg i dagen Lera Morän Fyllnadsmassor Figur 9 Karta över jordarter (området för den planerade verksamheten är inringat) Grundvattnets flödesriktning är mot öster, se pilar i Figur 9, och närmsta recipient är Lilla Värtan. Den övre grundvattenytan i området bör rimligtvis sammanfalla med havsytenivån då stora delar av marken utgörs av fyllnadsmaterial. Grundvattnet kan också förväntas vara i direkt förbindelse med havsvattnet. Området har utnyttjats för industriella verksamhet i cirka 100 år. Högst sannolikt innehåller marken föroreningar av olika slag. På kvarteret Nimrod kan aska ha deponerats. Aska antas främst innehålla metaller såsom bly, kadmium, kobolt, krom, koppar och kvicksilver samt PAH:er. Det finns även risk för oljespill på området. Markundersökningar har genomförts i depån i kvarteret Singapore. Resultaten indikerar att pågående och tidigare verksamhet har gett upphov till oljeföroreningar som överskrider Naturvårdsverkets riktvärden för mindre känslig markanvändning (MKM).

39 BILAGA A RAPPORT 39 (116) 5.4 Avstånd till bostäder Avståndet mellan Värtaverkets norra tomtgräns och närmaste bostäder i Hjorthagen är knappt 50 meter. Utöver bostäder finns i Värtaverkets omedelbara närhet ett äldreboende (mindre än 50 meter), Frälsningsarméns stödboende Värtahemmet (mindre än 50 meter), en skola (cirka 150 meter) och en förskola (cirka 350 meter). Förskola Äldreboende Skola Värtahemmet Figur 10 Skolor, daghem och äldreboende (kartan är 1.5x1.5 km) Avståndet mellan närmaste bostäder i Hjorthagen och Energihamnen vid Norra Kajen är meter (det längre avståndet till kajplats 503). Mellan Norra Kajen och närmaste bostadsbebyggelse på Lidingösidan är det cirka 700 meter.

40 BILAGA A RAPPORT 40 (116) 5.5 Naturmiljö och friluftsliv Det finns inga områden i närheten av Värtaverkets anläggningsområde som är av riksintresse för naturvård eller friluftsliv. I Översiktsplan 99 (ÖP99) har däremot Stockholms grönstruktur ett eget avsnitt där grönstrukturen behandlas ur ett regionalt perspektiv. I grönkartan kan utläsas att delar av kvarter Nimrod hyser områden som klassas som värdefulla naturmiljöer. Detta innebär att det finns områden som har förutsättningar att vara livsmiljö för ett stort antal arter. Dessutom gränsar kvarteret Nimrod till ytor som klassas som värdefulla för utevistelse och fritidsliv. Värtaverkets omgivningar ingår som en del i Ekoparken i vilken Nationalstadsparken ingår. De högsta värdena är knutna till de ekar som står i områdets lövklädda före detta ängsmarker. Här finns en för Europa unik flora och fauna knuten till ihåliga, månghundraåriga hagmarksträd. Mänga rödlistade arter, det stora flertalet av dessa utgörs av skalbaggar och svampar, är knutna till solbelysta ekar. Fyra sådana rödlistade ekarter finns inom Värtaverksområdet. I området finns också före detta skogsmark som överförts till trädbevuxen park. Även dessa parker hyser mycket höga naturvärden och rödlistade arter. Vidare finns värden knutna till sk ruderat växtlighet. Genom människans försorg har en rad, i landet, mycket ovanliga växter etablerat sig runt Värtaverket. Här finns bl a växtplatser för den rödlistade kålsenapen, samt för den vackra gulblommiga jättesporren, en art som funnits på platsen i närmare hundra år. Arten i övrigt har endast en permanent växtplats i landet (Ekologigruppen, 1999). Enligt riktlinjer för området har en naturvårdsinriktad skötselplan tagits fram. Enligt en inventering av ekarna i Ekoparken (Ekologigruppen, 2001) finns 13 stycken stora ekar inom Värtaverkets inhägnade område. Förslag till skötselinsatser finns framtagna för ekarna. I Frihamnens omedelbara närhet finns inga områden av naturmiljö eller friluftsliv som påverkas. I norr, väster och söder omges området av Nationalstadsparken, se Figur 11. Det kortaste avstånd är några hundra meter. Nationalstadsparken är ett historiskt landskap av riksintresse och skyddat enligt hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Området har stor betydelse för det nationella kulturarvet, tätortsregionens ekologi och för invånarnas rekreation.

41 BILAGA A RAPPORT 41 (116) Figur 11 Nationalstadsparken (området för den planerade verksamheten är inringat) På gasverksområdet knappt en kilometer norr om kvarter Nimrod har en undersökning rörande flora och fauna genomförts. Flora och fauna är sparsam inom planområdet. I områden i direkt anslutning till gasverksområdet har ett trettiotal rödlistade arter hittats, alla utom en är insekter, de flesta knutna till äldre lövträd. I genomförd faunainventering finns en redovisning av biotoper inom närområdet som bedöms som värdefulla för den biologiska mångfalden inom området. Totalt redovisas 15 biotoper, varav tre återfinns inom planområdet; hagmark vid villatomterna, alridån vid Husarviken och lövskog omkring Klockparken. (Källa: MKB för gasverket, Sweco) Kvarteret Nimrod, Värtaverkets anläggningsområde ingår enligt ÖP 99 i ett Bebyggelseområde av särskild betydelse för Stockholms biologiska mångfald. Genom sitt innehåll av särskilt betydelsefulla naturmiljöer och läge inom viktiga landskapsavsnitt utgör området en viktig biologisk spridningsväg.

42 BILAGA A RAPPORT 42 (116) 5.6 Kulturmiljöer Kvarter Nimrod är tillsammans med Stockholms innerstad och Djurgården av riksintresse för kulturmiljövård enligt kap 3 och 4 MB, se Figur 12. Området pekas också ut som ett intressant verksamhetsområde ur kulturmiljöaspekt i ÖP99. Figur 12 Karta med riksintresse för kulturmiljövård skuggat. Källa: Gasverkets anläggningar (gasklockor, kolhus, reningshus, verkstäder, lagerlokaler, förråd och kontor) liksom bostäderna för verkets personal i Hjorthagen, Ropsten och vid Fiskartorpet, är av stort kulturhistoriskt intresse och byggnaderna bör bevaras och finna ny användning. Även ett antal hus på Värtaverket, uppförda på 1900-talets början efter ritningar av Ferdinand Boberg är kulturhistorisk intressanta, liksom Värtans stationshus från Infrastruktur Infrastrukturen i området är väl utvecklad på grund av den redan befintliga hamnverksamheten av riksintresse. Transporter kan ske med fartyg, tåg, eller lastbil.

43 BILAGA A RAPPORT 43 (116) Stockholms hamn är av riksintresse för sjöfarten enligt Sjöfartsverkets beslut den 22 oktober 2001, se Figur 13. Länsstyrelsen i Stockholms län, Sjöfartsverket, Banverkets östra banregion och Vägverket Region Stockholm har tillsammans tagit fram ett underlag som preciserar vilka hamndelar som ingår i riksintresset Stockholms hamn, d.v.s. det statliga anspråket. Bland dessa hamndelar ingår Värtahamnen, Frihamnen och Containerhamnen (Riksintresset Stockholms hamn, 2004). Figur 13 Områden som är av riksintresse för sjöfarten. Källa: Länsstyrelsen i Stockholms län rapport 2005:17 Norra Länken är en planerad riksväg som Vägverket kommer att ansvara för. Stockholms stad och Solna stad ska upprätta nödvändiga detaljplaner och Vägverket ska svara för arbetsplan, projektering, bygge och drift. Norra Länken kommer att sträcka sig mellan Norrtull och Värtan och ha en anslutning till Roslagsvägen vid Universitetet, se Figur 14. Genom att leda personbilar och tung trafik i tunnel kan enligt Vägverket flera miljömål uppnås som till exempel sänkta bullernivåer och sänkta kvävedioxidhalter. Strax söder om Värtaverkets anläggningsområde kommer en trafikplats att byggas, Trafikplats Värtan. Figur 14 Översiktsbild över Norra länken. Källa: MKB Norra länken

44 BILAGA A RAPPORT 44 (116) 5.8 Vindförhållanden Den förhärskande vindriktningen är väst, syd och sydväst. Vindhastigheten ligger oftast på 2,5 5,4 m/s. Vind från andra riktningar kan också förekomma, men mer sällan. Figur 15 Vindros för området runt Energihamnen under

45 BILAGA A RAPPORT 45 (116) 5.9 Nederbörd och temperatur Figur 16 visar normalvärden för temperatur i området för respektive månad Temperatur, normalvärde januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Figur 16 Normalvärden för temperatur i området (baserat på mätningar vid Observatoriekullen). Källa SMHI, 2005 Normalvärden för nederbörden per månad redovisas i Figur Normalvärde nederbörd, mm januari Figur 17 februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Normalvärden för nederbörd i området (baserat på mätningar vid Observatoriekullen). Källa SMHI, 2005

46 BILAGA A RAPPORT 46 (116) 6 Emissioner från anläggningen 6.1 Utsläpp till luft Historik Utsläppen från Värtaverket för åren 2003 till 2005 redovisas i Tabell 4. De faktiska emissionerna från Värtaverket varierar mellan olika år beroende på hur anläggningen nyttjas och vilka bränslen som används. Anläggningen har olika typer av utrustning för att minska utsläppen av föroreningar. Utsläppen av koldioxid beror dock bart på vilka bränslen som eldas. Nettoutsläppen från förbränning av biobränslen anses vara noll. Ökning av koldioxidutsläpp 2004 beror på ökad produktion av el och fjärrvärme och därmed ökad kolförbrukning. Förbrukningen av eldningsoljor och då främst Eo1 har minskat under 2004 och 2005 jämfört med Tabell 4 Utsläpp till luft från Värtaverket, år 2003 till Svavel, ton Kväveoxider, ton Stoft, ton Koldioxid 1), ton Ammoniak 2), ton Lustgas 2), ton Saltsyra 2), ton Kvicksilver 2), kg 3,5 4,2 5,2 1) utsläpp från fossila bränslen 2) från KVV Planerad verksamhet Tabell 5 visar de förväntade emissionsfaktorerna för kväveoxider, svavel, stoft och saltsyra för respektive förbränningsenhet inom Värtaverket, där den planerade verksamheten jämförs med nollalternativet.

47 BILAGA A RAPPORT 47 (116) Tabell 5 Förväntade emissionsfaktorer för NO x, S och stoft från de olika förbränningsenheterna i Värtaverket, planerade verksamheten jämfört med nollalternativet Anläggning NO x Svavel Stoft mg/mj mg/mj mg/mj BioKVV Planerad verksamhet KVV6 Nollalternativ KVV6 Planerad verksamhet KVV1 Nollalternativ KVV1 Planerad verksamhet P14 Nollalternativ (Eo5) P14 Planerad verksamhet (bioolja) P11/P12/P13/P15 Nollalternativ P11/P12/P13/P15 Planerad verksamhet P17 Nollalternativ P17 Planerad verksamhet G3 Nollalternativ G3 Planerad verksamhet I Tabell 6 redovisas på motsvarande sätt förväntade utsläpp av saltsyra, ammoniak, lustgas och kvicksilver till luft från fastbränslepannorna, dvs BioKVV och KVV6. Motsvarande utsläpp från oljepannorna förväntas vara på betydligt lägre nivåer. Om ammoniak behöver tillsättas i KVV1 för att minska utsläppen av kväveoxider till de nivåer som förutsätts tillkommer ytterligare utsläpp av ammoniak till luft. Utsläppen till luft av kvicksilver från KVV6 blir lägre för den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet, då en viss del av kvicksilvret fångas upp i rökgaskondenseringsanläggningen. Avskiljningsgraden för kvicksilver är cirka 40 %. Rökgaskondenseringsanläggningen avskiljer även saltsyra från rökgaserna från KVV6 och reducerar dessa utsläpp med cirka %.

48 BILAGA A RAPPORT 48 (116) Tabell 6 Anläggning BioKVV Förväntade emissionsfaktorer till luft från BioKVV och KVV6 av saltsyra, ammoniak, lustgas och kvicksilver Verksamhet Planerad verksamhet HCl CO NH 3 N 2 O Hg mg/mj mg/mj mg/mj mg/mj mg/mj 5 <90 1,8 1) 10 0,00008 KVV6 Nollalternativ 30 2) <90 1,8 1) 30 0,00058 KVV6 Planerad verksamhet 5 <90 1,8 1) 30 0, ) Omräkning från 7 ppm 2) Baseras på dimensionerande antagandet att polskt kol används I Tabell 7 görs en jämförelse av beräknade utsläpp för nollalternativet och den planerade verksamheten. De beräknade utsläppen är baserade på förbrukning av bränsle enligt bilaga A1 och utsläppsfaktorer för förväntade värden för respektive panna enligt Tabell 5 och bedömd drift av respektive panna, se bilaga A2. Tabell 7 Beräknade utsläpp till luft från Värtaverket, planerad verksamhet jämfört med nollalternativ. Nollalternativ Planerad verksamhet Svavel, ton Kväveoxider, ton Stoft, ton Koldioxid**, ton Ammoniak*, ton Lustgas*, ton Saltsyra*, ton Kvicksilver***, kg 5,6 2,7 *från KVV6 och BioKVV ** utsläpp från fossila bränslen ***från KVV6 och antagen halt kvicksilver i kol densamma som under 2004 Den planerade verksamheten i Värtaverket innebär ökad produktion och bränsleanvändning jämfört med nollalternativet. Fjärrvärmeproduktionen bedöms vara 65 % högre, elproduktionen 45 % högre och bränsleanvändningen cirka 35 % högre för Värtaverket med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet (förutsättningarna beskrivs i Teknisk beskrivning, bilaga A1). Trots det är flera av utsläppen lägre för den planerade verksamheten jämfört nollalternativet, svavelutsläppen cirka 10 % lägre, koldioxidutsläppen cirka 20 % lägre, utsläppen av saltsyra cirka 70 % lägre och kvicksilverutsläppen cirka 50 % lägre. Andra utsläpp är högre för den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet, utsläpp av kväveoxider cirka 20 % högre, utsläpp

49 BILAGA A RAPPORT 49 (116) av stoft anges i beräkningarna vara 15 % högre (rökgaskondensering på både KVV6 och biokvv bör dock i praktiken ge lägre utsläpp än nollalternativet), utsläppet av ammoniak cirka 70 % högre och utsläpp av lustgas cirka 10 % högre. 6.2 Utsläpp till vatten Historik Utsläppen till vatten leds antingen till recipienten Lilla Värtan eller till Henriksdals reningsverk. I Tabell 8 redovisas beräknade utsläpp av föroreningar från Värtaverket 2003 och Mängderna är angivna som mindre än eftersom de beräknade värdena är baserade på analysresultat på halter som i många fall är lägre än detektionsgränsen och därför är angivna som halter mindre än detektionsgränsen. Tabell 8 Utsläpp till vatten 2003 och 2004 från Värtaverket ) Mindre än, kg/år Mindre än, kg/år Mindre än, kg/år Reningsverk Lilla Värtan Lilla Värtan Suspension 1044 Oljeindex 28 PAH 0,1 0,24 Aluminium 11,6 Arsenik 0,15 0,48 0,6 Bly 0,04 0,24 0,2 Järn 29,6 Kadmium 0,001 0,007 0,02 Kobolt 0,1 Koppar 1,17 1,98 1,7 Krom 0,06 0,71 0,3 Nickel 0,37 5,51 0,8 Zink 4,6 6,5 6,3 Kvicksilver 0,001 0,02 1) För år 2004 har inte utsläpp beräknats av föroreningar till reningsverk Planerad verksamhet Den planerade verksamheten innebär i huvudsak att det tillkommer utsläpp till vatten via rökgaskondenseringsanläggningar för KVV6 och biokvv. Rökgaskondensatet kommer att renas och det förväntade innehållet i

50 BILAGA A RAPPORT 50 (116) kondensatet som lämnar anläggningen till recipient via kylvattenkanalen redovisas i Tabell 9. Tabell 9 Förväntade utsläppsfaktorer för utsläpp till vatten från rökgaskondenseringen BioKVV KVV6 Total suspension 10 mg/l 10 mg/l ph Ammonium 15 mg/l 15 mg/l Kvicksilver 2,5 µg/l 2,5 µg/l Bly 10 µg/l 10 µg/l Kadmium 3 µg/l 3 µg/l Krom 50 µg/l 50 µg/l Nickel 50 µg/l 50 µg/l Koppar 50 µg/l 50 µg/l Arsenik 150 µg/l 150 µg/l Zink 100 µg/l 100 µg/l I Tabell 10 redovisas de bedömda flödena av rökgaskondensat, avloppsvatten och kylvatten som går till recipient via kylvattenkanalen för den planerade verksamheten. Tabell 10 Rökgaskondensat BioKVV KVV6 Beräknat flöde i kylvattenkanaler för planerad verksamhet Flöde Normalt 0,026 m 3 /s Normalt 0,013 m 3 /s Normal årsmängd Normal driftperiod m 3 September till juni m 3 Mitten av september till mitten av maj Avlopp Anläggning, regnvatten Max 0,01 m 3 /s m 3 Hela året Kylvatten KVV1/bioKVV i kondensdrift Max 4,6 m 3 /s Normalt 2,5 m 3 /s m 3 Ovanligt driftfall ca MWh/år Övriga pumpar Max 1,2 m 3 /s m 3 September till juni Gasturbin Max 0,8 m 3 /s m 3 Var 14:e vecka Kylmaskiner, Nimrod Max 1,7 m 3 /s (normalt 0,8 m 3 /s) Totalt Nimrod Max 5,3 m 3 /s (kanalernas kapacitet) m 3 Sommartid mitten på maj till början av oktober Ca m 3 Vintertid (normalt <1,2 m 3 /s) Sommartid (normalt <2m 3 /s)

51 BILAGA A RAPPORT 51 (116) Avloppsflödet och föroreningsmängder till Henriksdals reningsverk bedöms bli i samma storleksordning som idag, se Tabell 11. Tabell 11 Flöde till spillvattenkanal som leds till Henriksdals reningsverk från den planerade verksamhet Spillvattenkanal Läckvatten, vatten från OFA 1 -systemet, dräneringsvatten, m.m 1. OFA-OljeFörorenat Avlopp Normal årsmängd m 3 Utsläppen till vattenrecipienten kommer att öka med den planerade verksamheten jämfört med idag och jämfört med nollalternativet. Ökningen av utsläpp till vatten beror på rökgaskondenseringen för KVV6 och biokvv i den planerade verksamheten, men samtidigt minska utsläppen till luft i större utsträckning. En stor del av föroreningarna i rökgaskondensatet kommer att avskiljas innan kondensatet lämnar anläggningen genom kylvattenkanalen till recipienten. Tabell 12 visar de beräknade utsläppsmängderna till recipient från den planerade verksamheten. Tabell 12 Beräknade utsläpp till vattenrecipient från den planerade verksamheten Mindre än, kg/år Ammonium Arsenik 120 Bly 8 Kadmium 2 Koppar 40 Krom 40 Nickel 40 Zink 80 Kvicksilver Restprodukter och avfall Historik Tabell 13 redovisar mängden restprodukter från förbränning vid Värtaverket 2004.

52 BILAGA A RAPPORT 52 (116) Tabell 13 Restproduktmängder från förbränning vid Värtaverket år 2004 Restprodukt 2004, ton Kommentar Oljeaska 10 Från P11, P12, P13, P15, P17 och KVV1 P14, 110 Tallbeckolja KVV6, flygaska Kol och olivkärnekross KVV6, bäddaska Kol och olivkärnekross Planerad verksamhet Jämförelse av mängd restprodukter från förbränning för de olika exemplen återfinns i Tabell 14. Tabell 14 Mängd aska från förbränning för olika beräkningsexempel, ton per år Nollalternativ Planerad verksamhet Normal Maxår 1) Normal Maxår 1) Grundfall B 50 % bio i KVV6 3) C 50 % torv i biokvv 4) Grundfall BioKVV -bäddaska flygaska KVV6 -bäddaska * 1 000* 1 200* 1 500* -flygaska Askor från oljeeldning Slam rökgaskondensering * lägre än den bildade askmängden eftersom den askan ersätter sand i BioKVV 1) Maxår innebär att värmeförsäljningen ökar med 10 % i samtliga nät samt att ett kallt år med 15 % högre värmebehov än normalt inträffar. 2) Trädbränsle i biokvv, 95 % kol i KVV6 och 5 % olivkärnekross och lignin 3) Trädbränsle i biokvv, 50 % kol i KVV6 och 50 % olivkärnekross och lignin 4) 50 % trädbränsle och 50 % torv i biokvv, 95 % kol i KVV6 och 5 % olivkärnekross och lignin

53 BILAGA A RAPPORT 53 (116) 7 Transporter till och från anläggningen Transporter redovisas separat i bilaga A4 Transportutredning för Värtaverket. Den planerade verksamheten kommer att medföra ett större behov av transporter jämfört med idag framför allt i form av biobränsle till anläggningen. Dessa bränslen kommer i första hand att transporteras med båt och järnväg. 7.1 Transportfrekvenser Tabell 15 visar jämförelse mellan nollalternativ och planerad verksamhet för en antagen fördelning mellan transportsätt för biobränsle. I presenterat fall transporteras en större andel med båt jämfört med järnväg. Tabell 15 Bedömt antal transporter till och från Energihamnen respektive produktionsanläggningarna, nollalternativ jämfört med planerad verksamhet Nollalternativ Planerad verksamhet Antal/år (Antal/dygn 1) ) Till/Från Energihamnen Lastbilar (26 2) ) (21 2) ) Tågset (30 t/vagn och 6 vagnar/tågset) 160 (1 3) ) 380 (3 3) ) Fartygsanlöp 120 (<1) 290 (<1) Till/Från Produktionsanläggningarna Lastbilar 250 (2 2) ) 290 (2 2) ) 1) Vid 300 dygn/år 2) Antal passager vid 300 dygn/år 3) Antal tågrörelser Av Tabell 16 framgår bedömningar av Värtaverkets andel av transporter till och från Energihamnen och kvarteret Nimrod i närområdet vid de olika scenarierna. De totala transportfrekvenserna baserar på nuvarande situation i närområdet medan Fortum Värmes beräknade andel av totala transportfrekvenser motsvarar scenariot år , med Norra länken i drift, varför Fortum Värmes andel av de totala transportfrekvenserna kan vara överskattade.

54 BILAGA A RAPPORT 54 (116) Tabell 16 Transporterna till och från Värtaverkets andel av de totala transporterna Till/Från Värtaverket Värtaverkets andel av totala transportfrekvenser Nollalternativ Planerad verksamhet Lastbilar - passager, E4/E18, norr 0,4 % 0,3 % Lastbilar passager, E4/E18, söder 0,2 % 0,2 % Tågrörelser på Värtabanan, vardagsmedeldygn 6 % 15 % Fartygsanlöp, Värtahamnen, Frihamnen och Loudden 4 % 11 % 7.2 Emissioner från transporter I bedömningarna av emissionerna från transporter redovisas transporternas lokala påverkan på emissioner till luft genom beräkningar av utsläppen från transporter inom det område som i övrigt påverkas av utsläppen från Värtaverket. Beräkningar har även genomförts av det totala transportarbetet, ur ett globalt perspektiv, dvs. samtliga transporter till och från Värtaverket och Energihamnen inklusive transporter från Energihamnen till Fortum Värmes övriga anläggningar i Stockholm. Samtliga scenarier förutsätter att Norra länken är byggd och att samtliga lastbilstransporter går via denna Lokala emissioner från transporter I syfte att redovisa transporternas lokala påverkan på emissioner till luft har beräkningar av utsläppen från transporter inom det område som i övrigt påverkas av utsläppen från bolagets anläggningar genomförts. Påverkansområdet har valts utifrån resultaten från de spridningsberäkningar som genomförts på emissioner till luft från de fasta anläggningarna vid Värtaverket. Valet har även gjorts utgående från erfarenhet av hur utsläppsstorleken påverkar lufthalterna och hur halterna avtar med avståndet från källan. Vidare påverkas valet givetvis av källornas närhet till områden där människor vistas och förekomst av andra utsläppskällor i närområdet. För lastbilstransporter har sträckan från Norra länkens tunnelmynning och till Värtaverket (1 km) respektive Energihamnen (1,6 km) valts. För

55 BILAGA A RAPPORT 55 (116) järnvägstransporter har i stort samma avstånd som för lastbilstransporterna valts, dvs. från Norra länkens tunnelmynning till Energihamnen (1,4 km). Detta ger dock en överskattning av utsläppen från järnvägstransporter då Värtabanan är elektrifierad större delen av denna sträcka. För fartygstransporter har en sträcka på 3 km från Värtahamnen och sydost längs Furusundsleden valts. I Tabell 17 redovisas bedömda lokala emissioner från transporter, vid nollalternativet respektive planerad verksamhet. Tabell 17 Bedömda lokala emissioner från transporter SO 2 NO X HC Stoft CO CO 2 ton/år Nollalternativ Lastbilar 0, ,05 0,001 0,0003 0, Järnväg 0,001 0,1 0,01 0,002 0,01 2 Fartyg 1,1 2,5 0,02 0,05 0,04 71 Fartyg i hamn 1,1 11 0,7 1,1 0,7 850 Summa, nivå Planerad verksamhet Lastbilar 0, ,04 0,001 0,0003 0, Järnväg 0,006 0,8 0,1 0,02 0,06 16 Fartyg 2,5 5,6 0,05 0,12 0, Fartyg i hamn 2,0 20 1,3 1,9 1, Summa, nivå ,5 2 1, Som framgår av Tabell 17 är det även i ett lokalt perspektiv fartygstransporterna inklusive utsläpp från fartyg i hamn som ger det största bidraget till emissionerna från transporter. Känslighetsanalyser Såsom tidigare nämnts är det, i ett lokalt perspektiv, fartygstransporterna inklusive utsläpp från fartyg i hamn som ger det största bidraget till de lokala emissionerna från transporter. Känslighetsanalyser har gjorts för ett antal parametrar och de som visats ha störst påverkan är följande: Vid ett scenario där 70 % av biobränslebåtarna förses med landström i stället för att använda sina hjälpmotorer när de ligger vid kaj skulle de lokala emissionerna från fartygen i hamn minska med cirka 40 %.

56 BILAGA A RAPPORT 56 (116) Vid ett scenario där transporterna av biobränsle till 75 % sker med järnväg i stället för som i grundalternativet med 17 % skulle de lokala emissionerna från fartygen i hamn minska med cirka 40 %. De lokala emissionerna på den 3 km långa sträckan från Värtahamnen och sydost längs Furusundsleden skulle då minska med cirka 50 % Totala emissioner från transporter ur ett globalt perspektiv I Tabell 18 redovisas bedömda totala emissioner och bränsleförbrukningar från transporter vid nollalternativet respektive planerad verksamhet. Tabell 18 Totala utsläpp från transporter till och från Värtaverket Bränsle SO 2 NO X HC Stoft CO CO 2 GWh/år ton/år Nollalternativ Lastbilar 2 0, ,04 0,01 0, Järnväg 0,01 0,001 0,10 0,01 0,002 0,01 2 Fartyg 1) Summa, nivå Planerad verksamhet Lastbilar 4 0, ,1 0,03 0, Järnväg 0,05 0,01 0,8 0,09 0,02 0,06 16 Fartyg 1) Summa, nivå ) inklusive beräknade utsläpp från fartyg i hamn Som framgår av Tabell 18 är det, i ett globalt perspektiv, fartygstransporterna som ger det största bidraget till emissionerna från transporter.

57 BILAGA A RAPPORT 57 (116) Generell jämförelse av transportslag för biobränsle till det nya kraftvärmeverket Möjliga transportslag för biobränsle till nya biokvv är med lastbil, fartyg eller med järnväg. Transporter till Värtaverket kommer i huvudsak att ske med fartyg och järnväg. Transporter med bil är endast en reservmöjlighet. Figur 18 visar energiförbrukningen för transporten i relation till energiinnehållet i transporterade bränslen medan Figur 19 visar energiförbrukningen för transporten i relation till transportarbetet. Transportavstånden är här räknade lika med dem som använts i transportutredningen (bilaga A4), 80 mil enkel väg för fartyg och 55 mil enkel väg för lastbil och järnväg. Energiförbrukningen för återresan ingår även i beräkningarna. Energiåtgången för järnväg är el samt en ytterst liten mängd diesel för transporter nära Värtaverket. Energiförbrukningen är högst för lastbil, följt av fartyg och järnväg. Lastbil Fartyg Järnväg Figur Energiförbrukning för transporter i relation till energiinnehåll i transporterat bränsle Jämförelse av förhållandet mellan energiförbrukningen för olika transportslag i relation till energiinnehållet i det transporterade biobränslet till nya biokvv vid Värtaverket (energiförbrukning lastbil och fartyg är drivmedel och för järnväg el), TWh/TWh bränsle

58 BILAGA A RAPPORT 58 (116) Vid jämförelse av energiförbrukningen i relation till transportarbetet (Figur 19) är den specifika energiförbrukningen för lastbil betydligt högre än för fartyg och järnväg. Lastbil Fartyg Järnväg Energiförbrukning för transporter i relation till transportarbetet Figur 19 Jämförelse av förhållandet mellan energiförbrukningen för olika transportslag i relation till transportarbetet för transport av biobränslet till nya biokvv vid Värtaverket (energiförbrukning lastbil och fartyg är drivmedel och för järnväg el), GWh/Mtonkm Figur 20 visar jämförelse av utsläpp till luft från de olika transportslagen i relation till energiinnehållet i transporterade bränslen medan Figur 21 visar jämförelse av utsläpp till luft från de olika transportslagen i relation till transportarbetet. I beräkningarna har elförbrukningen för järnvägstransporter belastats med utsläpp av el producerad på marginalen, se avsnitt 10. Beräkningarna är baserade på samma transportavstånd som beskrivs ovan, dvs total cirka 50 % längre väg för fartyg jämfört med lastbil respektive tåg. Figurerna visar att utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid är betydligt högre från fartygstransporterna än från de övriga transportslagen. Utsläppen av koldioxid i relation till energiinnehållet i transporterade bränslen, se Figur 20 är något högre för transporter av biobränsle till Värtaverket med lastbil jämfört med båt, som i sin tur är något högre än transport med järnväg: Utsläppet av koldioxid i relation till transportarbetet är lägst för fartyg, se Figur 21.

59 BILAGA A RAPPORT 59 (116) CO2 NOx Lastbil Fartyg Järnväg SO Figur 20 Jämförelse av utsläpp till luft från olika transportslag för biobränsle till nya biokvv vid Värtaverket, ton SO 2 och NO x samt tusen ton CO 2 /TWh transporterat bränsle CO2 NOx SO2 Figur 21 0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 Lastbil Fartyg Järnväg Jämförelse av utsläpp till luft från olika transportslag för biobränsle till nya biokvv vid Värtaverket, ton SO 2 och NO x samt tusen ton CO 2 /Mtonkm transporterat bränsle

60 BILAGA A RAPPORT 60 (116) 8 Summering av emissioner från anläggningen Utsläppen till luft som påverkar Värtaverkets omgivning är summan av utsläppen genom skorstenarna i Värtaverket och transporterna till/från Värtaverket och Energihamnen inklusive utsläpp från fartyg i hamn. I Tabell 19 redovisas de beräknade utsläppen till luft från Värtaverket och transporter lokalt, där nollalternativet jämförs med planerad verksamhet. Motsvarande utsläpp ingår som förutsättningar för spridningsberäkningar som redovisas i avsnitt I Tabell 19 redovisas utsläpp för ett så kallat normalår, medan spridningsberäkningarna är baserade på ett så kallat maxår. Ett maxår är här definierat som att förbrukningen av fjärrvärme ökar i samtliga fjärrvärmenät med 10 % jämfört med ett normalår och att ett kallt år med 15 % högre värmebehov än normalt inträffar Tabell 19 Beräknade utsläpp från Värtaverket inklusive transporter lokalt, nollalternativ jämfört med planerad verksamhet S, ton NO X, ton Stoft, ton CO 2, ton Nollalternativ Utsläpp från Värtaverket Utsläpp från transporter lokalt 1) SUMMA Planerad verksamhet Utsläpp från Värtaverket Utsläpp från 2, transporter lokalt 1) SUMMA ) inklusive beräknade utsläpp från fartyg i hamn Enligt beräkningarna som redovisas i Tabell 19 innebär den planerade verksamheten cirka 25 % högre utsläpp av kväveoxider respektive stoft jämfört med nollalternativet. Svavelutsläppen är cirka 10 % och koldioxidutsläppen drygt 20 % lägre med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Detta ska ses i perspektivet att den planerade verksamheten i Värtaverket innebär ökad produktion och bränsleanvändning jämfört med nollalternativet. Fjärrvärmeproduktionen bedöms bli 65 % högre, elproduktionen 45 % högre och bränsleanvändningen cirka 40 % högre för Värtaverket med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet (förutsättningarna beskrivs i Teknisk beskrivning, bilaga A1).

61 BILAGA A RAPPORT 61 (116) 9 Jämförelse av emissioner ur ett nätperspektiv Sammankoppling av det centrala och södra fjärrvärmenätet påverkar driften av Värtaverket både i nollalternativet och för den planerade verksamheten. Produktionen av värme och el från Värtaverket varierar mellan de två alternativen, vilket beskrivs i den Tekniska beskrivningen, se bilaga A1. För att ge en mer övergripande bild av miljöpåverkan från den planerade verksamheten är det av intresse att betrakta hela det sammankopplade fjärrvärmenätet. Fjärrvärmebehovet och fjärrvärmeproduktionen bedöms vara lika i nollalternativet och den planerade verksamheten. Fjärrvärmebehovet är uppskattat till cirka GWh. Elproduktionen blir dock inte lika för de två alternativen. Den planerade verksamheten medför en ökad elproduktion. Bränsleanvändningen för såväl värme- som elproduktion ingår i beräkningarna av utsläpp. Bedömning av miljönyttan av ökad elproduktion görs i avsnitt 10. För det sammankopplade nätet blir utsläppenen enligt redovisningen i Tabell 20. Emissionsnivåer är i huvudsak tagna från miljörapporter för 2004 för samtliga anläggningar utom för BioKVV. För BioKVV har emissionsfaktorer som motsvarar förväntade årliga utsläpp använts, se Tabell 5. Utsläppen är från anläggningar som producerar fjärrvärme ibland kombinerat med elproduktion. Tabell 20 Beräknade utsläpp till luft från det sammankopplade fjärrvärmenätet 2010, ton Hela nätet med nollalternativ i Värtan Hela nätet med planerad verksamhet i Värtan Skillnad mellan planerad verksamhet och nollalternativ NO x, ton/år S, ton/år Stoft, ton/år CO 2, ton/år * * utsläpp från fossila bränslen Den planerade verksamheten innebär i princip oförändrade utsläpp av kväveoxider och högre utsläpp jämfört med nollalternativet av stoft, 40 % högre. De parametrar som ger lägre utsläpp för den planerade verksamheten är 20 % lägre utsläpp av svavel respektive koldioxid jämfört med nollalternativet. I förutsättningarna för jämförelsen av planerad verksamhet och nollalternativet ingår att fjärrvärmeproduktionen är lika stor i de båda alternativen. Den totala elproduktionen i det sammankopplade nätet är dock 30 % högre med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Bränsleanvändningen är

62 BILAGA A RAPPORT 62 (116) också högre, drygt 10 %, med den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Förutsättningarna beskrivs i den tekniska beskrivningen.

63 BILAGA A RAPPORT 63 (116) 10 Effekter av ökad elproduktion Det planerade projektet kommer dels att minska användningen av el för produktion av fjärrvärme, dels att öka produktionen av el jämfört med såväl nollalternativet som dagsläget. Denna förändring kommer inte direkt att påverka utsläppsbilden i Stockholm, men kommer totalt att medföra minskat behov av att producera el i anläggningar på marginalen. El är en energibärare. Den framställs exempelvis genom vattenkraft, vindkraft, kärnkraft eller genom förbränning av olika bränslen, såsom kol, olja, naturgas och biobränslen. Beroende på hur elen är framställd, styr det i sin tur hur utsläppen påverkas vid en sparad kilowattimme el eller ökad elproduktion. Det finns flera olika sätt att beräkna koldioxidutsläppen ur ett tillförselperspektiv. Alternativa synsätt för hur koldioxidutsläpp från en kilowattimme el kan beräknas är om det är det genomsnittliga utsläppet per kilowattimme från alla anläggningar inom en definierad region som skall beräknas eller om det endast är de anläggningar som används på marginalen som ger underlag för hur stor utsläppsminskningen blir. I Sverige är det av stor betydelse vilket synsätt som väljs. Den stora andelen vattenkraft och kärnkraft gör att de genomsnittliga utsläppen är mycket låga, medan den importerade elen produceras med kol, som används på marginalen, har mycket höga koldioxidutsläpp. Sveriges inhemska marginalkapacitet består av oljekondens, också med höga koldioxidutsläpp per kilowatttimme. Dessa anläggningar producerar årligen väldigt lite energi. I Danmark, där elen till 90 % produceras med kolkondens, är det liten skillnad mellan utsläpp från genomsnittlig elmix respektive marginalproduktion. Norge har nästan uteslutande vattenkraft. Finland har i stort sett hälften vattenkraft, en fjärdedel vardera av kärnkraft och övrig värmekraft. Sammantaget medför detta att det nordiska systemet är balanserat med olika typer av elproduktionsanläggningar (uppgifter för 2003, Svensk Energi, 2006). Av betydelse är även över vilken region man studerar utsläppen, dvs var man sätter systemgränsen. Den svenska elmarknaden har sedan 1960-talet varit integrerad med den norska, finska och danska elmarknaden genom Nordelsamarbetet. Genom utbyggnad av kabelförbindelser med kontinenten ingår Sverige även i en nordeuropeisk elmarknad. Begränsningar i överföringskapacitet gör emellertid att det i praktiken uppstår prisområden, dvs delmarknader inom definierade elmarknader.

64 BILAGA A RAPPORT 64 (116) Tabell 21 Emissionsfaktorer för beräkning av indirekta utsläpp från elanvändning (källa Naturvårdsverket, rapport 5373, 2004) Koldioxid, g/kwh Kväveoxider, Mg/kWh Svaveldioxid, mg/kwh Elmix Norden (96-00) Marginalel (import) Planerad verksamhet ger en förändring i elbalansen enligt Tabell 22. Den planerade verksamheten medför att elproduktionen ökar med cirka 490 GWh el per år jämfört med nollalternativet ett normalår. Elanvändningen för produktion av fjärrvärme och internt elbehov beräknas bli 35 GWh lägre för den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Nettoelproduktionen beräknas således bli 525 GWh större för den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. För det sammankopplade nätet bedöms på motsvarande sätt nettoelproduktionen bli 845 GWh större för den planerade verksamheten jämfört med nollalternativet. Tabell 22 Användning och produktion av el, jämförelse mellan nollalternativet och planerad verksamhet 2010, GWh per år Nollalternativ Planerad verksamhet Skillnad mellan planerad verksamhet och nollalternativ Värtaverket -Elproduktion Elanvändning för produktion av fjärrvärme och internt elbehov* Netto elproduktion Samtliga anläggningar i det sammankopplade fjärrvärmenätet -Elproduktion Elanvändning för produktion av fjärrvärme och internt elbehov* Netto elproduktion *exklusive el för kylmaskindrift för enbart kylaproduktion Baserat på resonemanget om olika sätt att bedöma miljönyttan av att tillföra ytterligare el till systemet redovisas beräkningar av utsläppen om motsvarande el produceras i andra anläggningar på marginalen, se Tabell 23.

65 BILAGA A RAPPORT 65 (116) Tabell 23 Utsläpp om alternativa anläggningar på marginalen producerar den elenergi som produceras netto i nollalternativ och planerad verksamhet, för alla anläggningar i det sammankopplade fjärrvärmenätet, ton per år För nettoelproduktion i nollalternativ För nettoelproduktion i planerad verksamhet Skillnad mellan planerad verksamhet och nollalternativet Elmix Norden Koldioxid, ton Kväveoxider, ton Svaveldioxid, ton Marginalel (import) Koldioxid, ton Kväveoxider, ton Svaveldioxid, ton Fortum Värme anser att förändringar av elbalansen ska betraktas i ett europeiskt perspektiv av följande skäl: Utbyggnader av kablar till kontinenten medför att Sverige och Norden blir allt mer integrerade med resten av Europa. EU-länderna driver en gemensam politik avseende utsläppsminskningar av koldioxid just för att de effektivaste och därmed minst miljöpåverkande anläggningarna ska köras i första hand. Med ovanstående betraktelsesätt medför den ökade nettoelproduktionen med den planerade verksamheten minskade utsläpp på cirka ton koldioxid, ton svaveldioxid och ton kväveoxider per år jämfört med nollalternativet, i jämförelse med att från alla anläggningar i det sammankopplade fjärrvärmenätet. I Tabell 23 redovisas dock enbart utsläpp från kraftverken i de alternativa anläggningar som i stället skulle kunna producera marginalen, utsläpp från transporter av bränsle till dessa anläggningar ingår inte här. Utsläpp från transporter beror på varifrån bränslet transporteras och hur det transporteras. Ett räkneexempel på ett transportavstånd på cirka 800 km för kol, vilket är vad som använts i beräkningar för Värtaverket ger ett bidrag till utsläppen i ovanstående tabell på i storleksordningen 5 % för koldioxid, 20 % för svaveldioxid och 25 % för kväveoxider.

66 BILAGA A RAPPORT 66 (116) 11 Lösningar för att minska miljöpåverkan Det finns olika åtgärder att tillgå för att ytterligare minska pannornas utsläpp jämfört med de utsläpp som anges i avsnitt 6 (se även bilaga A1 Teknisk beskrivning) Utsläpp till luft BioKVV I det nya biobränsleeldade kraftvärmeverket sker förbränningen i en panna med fluidiserad bädd, FB-panna. Kväveoxider Förbränningsförutsättningarna i en FB-panna leder till låga emissioner av kväveoxider. För att ytterligare minska utsläppen av kväveoxider används ickekatalytisk kväveoxidrening, SNCR, där ammoniak injiceras i pannan. Förväntat värde på kväveoxidutsläpp till luft är cirka 30 mg/mj. Denna teknik är mycket effektiv i den typ av panna som är aktuell. Selektiv icke-katalytisk reduktion sker utan katalysator. Kväveoxiderna reduceras termiskt genom tillsats av lämpliga kemikalier. SNCR-metoden ger lägre reduktionsgrader och har högre kemikalieåtgång än selektiv katalytisk reduktion, SCR. I gengäld har SNCR en enklare och billigare installation jämfört med SCR. Används urea finns risk för N 2 O-bildning (lustgas) och anläggningstekniska problem. Används ammoniak är risken för N 2 O-bildning minimal. En viss del av den tillsatta ammoniaken kommer inte att delta i reaktionen utan lämnar anläggningen med rökgaserna. En viss andel av ammoniaken kan dessutom fastna i avskilda partiklar. Det finns även kombinationer av SNCR med SCR där en katalysator installeras efter SNCR utan extra tillsats av ammoniak före katalysatorn. Ammoniak som inte reagerat i SNCR-steget reagerar med kväveoxiderna i rökgasen över en så kallad slip-katalysator. Huvudsyftet med slipkatalysatorn är att minska utsläppen av ammoniak. I SNCR-steget kan större mängd ammoniak doseras om en katalysator installeras i efterföljande steg i rökgaskanalen, vilket reducerar ammoniakslipet. Detta medför dels att högre reningsgrad kan uppnås och/eller lägre utsläpp av ammoniak, dels blir reningen mer oberoende av driftsförutsättningar såsom lasten. Problemet med att använda katalysator vid biobränsleeldning är att katalystorn relativt snabbt tappar sin katalytiska

67 BILAGA A RAPPORT 67 (116) aktivitet. Problematiken är den samma som för rena SCR-installationer, se nedan. Genom installation av en s k slipkatalysator efter biobränslepannan kan en ytterligare reduktion på cirka 50 % nås, ner till 15 mg/mj. Denna reduktion motsvarar en minskning av kväveoxidutsläppet från biokvv på 130 ton/år. Kostnaden för installation, drift och underhåll för en SCR-anläggning (slipkatalysator) uppskattas till 60 kr/kg avskild kväveoxid. Investeringskostnaden är cirka 10 Mkr för en SCR-anläggning, men tekniken kan dock medföra höga driftkostnader genom att katalysatorn kan bli förgiftad så att täta utbyten av katalysatorn krävs. För SCR-tekniken tillsätts ammoniak rökgaserna i närvaro av en katalysator, vanligen titaniumoxidbaserad, för att reducera kväveoxiderna (NO och NO 2 ) till kvävgas och vatten. Ammoniaken som används är i vattenlösning. Reaktionerna sker vanligtvis vid temperaturer mellan 300 och 400 o C. Sammansättningen av katalysatorn varierar beroende på rökgasernas innehåll av förorenade ämnen. Innehåller rökgaserna stoft, kan katalysatorn erodera eller sättas igen. Orenade rökgaser kan även innehålla ämnen som förgiftar katalysatorn. Ju renare rökgaser desto enklare och billigare blir katalysatorinstallationen. De flesta SCR-anläggningarna är dimensionerade för % reduktion av kväveoxider. Det finns olika typer av SCR-installationer, dels high dust, dvs före rening av avgaserna från stoft och svavel, dels tail end, dvs efter övrig reningsutrusning. Vid den senare krävs att avgaserna återvärms för att få den önskade reaktionstemperaturen. All ammoniak kommer inte att reagera utan en viss mindre mängd oreagerad ammoniak kommer att lämna anläggningen med rökgaserna. Denna mängd är mindre vid SCR jämfört med SNCR. SCR-tekniken är vanlig vid eldning av kol, främst vid pulvereldning, och olja och fungerar där bra. Vid biobränsleeldning förekommer dock ofta att katalystorn relativt snabbt tappar sin katalytiska aktivitet. Katalysatorn förgiftas i första hand av kalium i rökgasen. Cirka en fjärdedel av den ursprungliga aktiviteten i katalysatorn förloras redan under första året vilket är 2-4 gånger snabbare än vid koleldning. Detta leder till höga underhållskostnader. SCR finns installerat på några biobränsleeldade kraftvärmeverk i Sverige och dessa anläggningar är bland de första referenserna i världen för SCR på biobränsleeldade pannor. Det finns idag fyra större biobränsleeldade kraftvärmeverk som har använt sina katalysatorer i mellan 3-8 driftsäsonger. Det har varit problem med deaktivering och igensättning av katalysatorerna, men man har vidtagit åtgärder som tvättning för att förbättra prestanda. Erfarenheterna används dock för att bättre, redan i förväg, anpassa

68 BILAGA A RAPPORT 68 (116) katalysatorerna till svavelfattiga bränslen såsom trädbränslen och uppnå längre livslängd. Förväntad kväveoxidnivå i biokvv med SNCR är 30 mg/mj vilket är väl i nivå med vad som anges som BAT-nivå inom EU. Rening av kväveoxider därutöver med hjälp av katalysator (SCR) skulle ge en ytterligare reduktion av utsläppen av kväveoxider från biokvv. SCR tekniken kan dock, som påpekats ovan, medföra höga driftkostnader genom att katalysatorn kan bli förgiftad så att täta utbyten av katalysatorn krävs. Stoft För avskiljning av stoft i rökgaserna används ett slangfilter. Den vanligaste tekniken för större biobränsleeldade pannor är elfilter. Slangfilter ger dock lägre emissioner, särskilt avskiljningen av små partiklar är bättre och kan bidra till avskiljning av andra föroreningar. Svavel och saltsyra FB-tekniken är mycket effektiv när det gäller att reducera svavelutsläppen, och betraktas som BAT-teknik. Rökgaskondensering genomförs primärt för att öka värmeutvinningen och reducera klorväteutsläppen, men bör ge en viss ytterligare reningseffekt även avseende svavel. I slangfiltret finns möjlighet att vid behov injicera kalk för att ytterligare minska emissionen av svavel och saltsyra. Särskilt för bränslen med högre svaveloch/eller kloridhalt kan det vara aktuellt att injicera kalk i pannan samtidigt som kalk injiceras i slangfiltret för maximal avskiljning. Det finns alternativa tekniker för rökgasavsvavling, men för FB-pannor bedöms de valda teknikerna ge låga utsläpp, cirka 10 mg/mj för svavel respektive HCl. Kvicksilver Det finns även möjlighet att injicera aktivt kol i slangfiltret för att vid behov minska utsläppen av andra föroreningar som till exempel tungmetaller. Rökgaskondenseringsanläggningen bidrar även till att minska utsläppen av kvicksilver till luft.

69 BILAGA A RAPPORT 69 (116) KVV6 Kraftvärmeverket har idag kol som huvudbränsle med en viss inblandning av biobränsle (cirka 5 procent av energitillförseln). Andelen biobränsle till KVV6 kan komma att öka. Kväveoxider Rökgasen renas idag med icke katalytisk kväveoxidrening, SNCR samt textila spärrfilter. Förväntat värde på kväveoxidutsläpp vid inblandning av upp till 50 % biobränslen är cirka 30 mg/mj. Utsläppsnivån nås med SNCR och är i nivå med vad som anges som BAT-nivå inom EU. Vid förbränning vid hög last med 95 % inblandning av kol, räknat på energiinnehållet, kan lägre utsläpp av NO nås. För att reducera kväveoxidemissioner kan en SCR-anläggning installeras. För KVV6 är det tekniskt relativt enkelt att installera en SCR, ett lager, som är dimensionerad för cirka 60 % av rökgasflödet vid fullast. I början av nittiotalet installerades nämligen katalysatorer som var dimensionerade för en lastpunkt motsvarande 60 % last togs katalysatorerna ur drift. Detta alternativ ger en reduktion av kväveoxidutsläppen på cirka 50 ton/år dvs en minskning med 21 %. Kostnaden för en SCR-anläggning för 60 % av rökgasflödet uppskattas till 70 kr/kg avskild kväveoxid. Investeringskostnaden är cirka 7 Mkr för en SCR-anläggning. Med en ökad inblandning av biobränslen kan tekniken medföra höga driftkostnader genom att katalysatorn kan bli förgiftad, med täta utbyten av katalysatorn som följd. En fullskalig SCR-anläggning, dvs ett katalysatorlager som har en volym dimensionerad för fullast, är inte möjlig att installera på grund av utrymmesskäl. Det finns däremot en möjlighet att bygga en katalysatorinstallation med flera lager som är dimensionerad för cirka 60 % av rökgasflödet vid fullast. Platstillgången är dock mycket begränsad och kanaldragning för varm rökgas är både skrymmande och komplicerad. Omfattande ombyggnader krävs samtidigt som reduktionsgraden för varje ytterligare lager minskar vilket medför att kostnaden/kg avskild kväveoxid ökar. Lustgas Utsläppen av lustgas (N 2 O) är relativt höga från koleldning vid förbränning i fluidiserade bäddar beroende på bränslets egenskaper och förbränningsförhållandena. Undersökningar vid Värtaverket visar att det råder ett visst motsatsförhållande mellan kväveoxid (NO x )-utsläpp och N 2 O-utsläpp. Detta är ett problem som är känt för denna typ av anläggning.

70 BILAGA A RAPPORT 70 (116) Olika försök har genomförts vid Värtaverket för att optimera bildningen av olika kväveföreningar. Reduktionen av NO x genom dosering av ammoniak i KVV6 kan genom nyligen genomförda modifieringar av förbränningsrummet ske med mycket hög effektivitet (90 %) vid fullast, men medför viss ökad bildning av lustgas. Lustgasen bildas om delar av den förekommande kväveoxid inte reduceras fullt ut till kvävgas, utan släpps ut som lustgas. Begränsande för fullständig reduktion är framför allt förbränning- och rökgastemperaturen i tryckkärlen, men även andra faktorer har betydelse. Ökningen av lustgashalten i rökgaserna varierar med förbränningsbetingelserna, främst last och temperatur, men kan uppgå till så mycket som 250 %. Den resulterande lustgashalten i rökgaserna motsvarar cirka 30 mg/mj som årsmedelvärde. Det finns ingen teknik, t ex SCR-teknik, som isolerat skulle leda till en säker reduktion av lustgasutsläppen med bibehållen god NO x -reduktion. Arbetet med optimering av förbränningsrummet för att säkerställa att ammoniak insprutas på ett optimalt sätt i förhållande till temperatur och bäddhöjd kommer att fortsätta. Det är möjligt att detta och andra förbränningstekniska åtgärder, kan medföra att lustgasutsläppen kan minskas. Saltsyra Kol kan innehålla relativt hög halt klor vilket medför att utsläppet av saltsyra till luft uppgår till cirka 30 mg/mj om inte rening eller annan åtgärd vidtas. Installeras rökgaskondensering till KVV6 erhålls en god reduktion av saltsyra till luft. Rökgaskondensering är en metod som kombinerar ökad utnyttjande av bränslets energi med hög avskiljningsgrad för saltsyra. Ökningen av energiuttag kan bära hela kostnaden för investeringen. Ett alternativt sätt att minska utsläpp av saltsyra till luft är att spruta kalk eller annan adsorbent på de textila spärrfilterna. Investeringskostnaden för att injicera kalk i rökgasen före befintliga textilfilter är cirka 5 Mkr. Kostnaden för installation, drift och underhåll för detta uppskattas till 25 kr/kg avskild saltsyra vilket ger en reducering av utsläppen med cirka två tredjedelar. Detta motsvarar en samlad reduktion på 150 ton/år. Ett komplement till kalkinsprutning är styrning av bränsleinköp mot klorfattigt kol. Denna åtgärd begränsar dock bränslemarknaden på ett icke önskvärt sätt och kan medföra dyrare bränsleinköp. En alternativ lösning till att spruta in kalk i befintliga textila filter är att installera ett så kallat NID-system. Namnet är ett varumärke för Alstom och syftar på torr rökgasrening med CaO som inblandas i rökgasströmmen före slangfiltret. Stoftflödet i ett NID-system är mycket stort vilket sannolikt medför att de befintliga textila filtren byts ut mot större. Investeringskostnaden för detta alternativ är därför mycket stor, cirka 160 Mkr. Reduktionsgraden blir cirka

71 BILAGA A RAPPORT 71 (116) 80 % vilket motsvarar en reduktion på 180 ton/år men till en kostnad på 130 kr/kg avskild saltsyra. För att reducera utsläpp av saltsyra till luft kan sålunda i princip två metoder användas; våt (kondensering) eller torr avskiljning med adsorbent. Av de torra reningsmetoderna är injektion med kalk eller annan adsorbent i befintliga textila filter det mest tekniskt och ekonomiskt rimliga alternativet. Metoden kräver inte vattenrening, men för att kunna garantera de låga utsläppsvärden som Fortum Värme räknar med att klara, kan det bli nödvändigt att styra bränsleanvändningen mot klorfattiga bränslen. De torra teknikerna ger inte ökat energiutbyte från bränslet i form av ökad värmeeffekt från kondensatvärmet, men leder å andra sidan till att elutbytet från KVV6 är något högre. De två teknikvalen har sålunda både för- och nackdelar som väger olika tungt beroende på vilken aspekt som prioriteras. Fortum Värme anser att inverkan på de lokala utsläppen till luft av klorväte är den prioriterade miljöaspekten, och också den miljöaspekt som motiverar investeringen i reningsteknik. Fortum Värme önskar därför tillstånd till att välja endera av ovan angivna tekniker för att reducera klorväteutsläppen ner till under 10 mg/mj tillfört bränsle. Utsläppsnivån, angiven som årsmedelvärde och gränsvärde, bör betraktas som en teknikneutral kravnivå som motsvarar ett krav på bästa tillgängliga teknik (BAT). Svavel PFBC-tekniken med dolomit i bäddmaterialet är mycket effektiv när det gäller att reducera svavelutsläppen, och betraktas som BAT-teknik. Rökgaskondensering genomförs primärt för att öka värmeutvinningen och reducera klorväteutsläppen, men bör ge en viss ytterligare reningseffekt även avseende svavel. Fortum Värme anser att det inte är ekonomiskt rimligt att utreda åtgärder för ytterligare svavelrening från KVV6. Kvicksilver Avskiljningen i befintliga textila spärrfilter är relativt god, cirka 50 %. Med tillkommande rökgaskondenseringsanläggningen kommer bidrar till att minska utsläppen av kvicksilver till luft. Avskiljningsgraden för kvicksilver bedöms vara cirka 40 %. Stoft Stoftavskiljning sker med textila spärrfilter. Textila spärrfilter ger lägre emissioner än alternativa tekniker, särskilt avskiljningen av små partiklar är bättre och kan bidra till avskiljning av andra föroreningar. Textila spärrfilter motsvarar BAT-teknik.

72 BILAGA A RAPPORT 72 (116) KVV1 I kraftvärmeverk 1 (KVV1) eldas flytande bränslen, både eldningsoljor och biooljor. Rökgasen renas idag med elektrofilter. Kväveoxider Förväntat värde på kväveoxidutsläpp till luft är cirka 50 mg NO x per MJ tillfört bränsle som årsmedelvärde. Detta medelvärde nås hittills genom dels förbränningstekniska åtgärder, dels en kombination av lastbegränsningar och styrd bränslemix mot kvävefattigare oljor. Fortum Värme önskar i framtiden kunna bibehålla miljöprestandan avseende NO x i KVV1 även vid ökad användning av biooljor. Detta genom dels att välja en bränslemix med även kvävefattiga biooljor, dels att som komplement till bränslestyrningen kunna installera och driva en icke katalytisk kväveoxidrening, SNCR. Om oljor med högre kvävehalter används uppskattas en SNCR-reningsutrustning ge en reduktion av kväveoxidutsläppen på cirka 30 ton/år dvs en minskning med 33 %. Investeringskostnaden är cirka 6 Mkr för en SNCR-anläggning. Reduktionskostnaden för en SNCR-installation uppskattas till 40 kr/kg avskild kväveoxid. Svavel Förväntat årsmedelvärde för svavelemissioner är under 25 mg/mj vilket nås genom att välja en bränslemix så att detta värde innehålls. Det är tekniskt möjligt att dosera bikarbonat för att minska svavelutsläppen från KVV1. Vid bränsleblandningar som ger svavelutsläpp i nivå 25 mg/mj är det inte ekonomiskt motiverat att installera utrustning för att avsvavla rökgaserna. Om det blir aktuellt att elda oljor med högre svavelhalter önskar Fortum Värme möjlighet att rena rökgaserna från svavel genom till exempel dosering av bikarbonat i rökgaserna. Stoft För stoftavskiljning används ett elfilter som är dimensionerat för låga stoftutsläpp, mindre än 13 mg/mj tillfört bränsle P14 Panna 14 är en ångpanna som kan eldas med flytande bränslen, både eldningsoljor och biooljor. P14 är ombyggd för att klara drift med tallbeckolja. Kväveoxider Förväntat värde på kväveoxidutsläpp till luft är cirka 50 mg/mj. Detta nås antingen genom att välja en bränslemix så att detta värde innehålls, eller genom att installera en icke katalytisk kväveoxidrening, SNCR. För planerad

73 BILAGA A RAPPORT 73 (116) verksamhet år 2010 sker begränsad drift i P14 vilket medför att den specifika reningskostnaden för kväveoxidrening med en SNCR-installation blir mycket hög. Om oljor med hög kvävehalt används uppskattas reningsutrustningen ge en reduktion av kväveoxidutsläppen på cirka 2 ton/år vilket med den begränsade drifttiden innebär en utsläppsminskning med 31 %. Reduktionskostnaden för en SNCR uppskattas till 230 kr/kg avskild kväveoxid med en antagen investeringskostnad på cirka 4 Mkr. Svavel Pannan är utrustad med textila filter samt avsvavling av rökgasen med natriumbikarbonat som adsorbent. Förväntat framtida årsmedelvärde för svavelemissioner är under 25 mg/mj. Vid förbränning av tallbeckolja i P14 reduceras svavelutsläppen med cirka 65 %. Denna reduktion motsvarar en minskning av utsläppen med cirka 5 ton/år. Kostnaden för drift och underhåll för avsvavlingsanläggningen uppskattas till 35 kr/kg avskilt svavel. Stoft Pannan är utrustad med textilt spärrfilter för stoftavskiljning P17 Panna 17 är en så kallad hjälpångpanna på 26 MW tillförd effekt. Pannan är i drift då behovet av hjälpånga (exempelvis till ångsotning) är stort eller inte produceras i någon annan enhet på Värtaverket. P17 eldas med flytande eller gasformiga bränslen. Pannan byggs om för att kunna drivas med biooljor och utrustas med stoftfilter på rökgassidan. Kväveoxider Förväntat värde på kväveoxidutsläpp till luft är cirka 120 mg/mj om oljor med hög kvävehalt används. Vid ombyggnad med nya brännare som klarar biooljor förväntas kväveoxidutsläppet bli cirka 80 mg/mj. Ett sätt att reducera kväveoxidemissionerna är att installera en SNCR-anläggning. Detta är dock inte en tekniskt lämplig åtgärd då P17 är en liten panna vilket medför att det är svårt att hitta de förhållanden, rätt temperaturspann i eldstaden, som behövs för att ammoniakinsprutning ska vara ett effektivt reduktionsmedel för kväveoxidbildning. Förväntat värde för kväveoxider i P17 är högre än i P14 som också är en ångpanna för flytande bränslen. Skillnaden förklaras av att P17 är en mindre panna med ett mindre eldstadsutrymme vilket medför att eldstadstemperaturen är högre och mer kväveoxider bildas. P14 har dessutom ett så kallat ROFAsystem (Rotating Over Fire Air) som förbättrar luftomblandningen vilket både stabiliserar och minskar kväveoxidbildningen.

74 BILAGA A RAPPORT 74 (116) Svavel Utsläppen av svavel från P17 förväntas understiga 75 mg svavel per MJ tillfört bränsle. För att reducera svavelutsläppen skulle ett liknande avsvavlingssystem som finns i P14 kunna utnyttjas dvs avsvavling av rökgasen sker med natriumbikarbonat som adsorbent. En avsvavlingsanläggning i P17 ger en reduktion av svavelutsläppen på cirka 3 ton/år dvs en minskning med 33 % ner till 50 mg/mj. Reduktionskostnaden är ca 185 kr/kg avskilt svavel och investeringskostnaden cirka 3 Mkr. Stoft P17 kommer att kompletteras med stoftavskiljare (el- eller textilfilter) för att minska stoftutsläppen, om bioolja kommer att eldas. Båda teknikerna ger utsläpp på BAT-nivå Summering av möjligheter att minska utsläppen till luft Tabell 24 sammanfattar olika åtgärder och kostnaden för att reducera utsläpp till luft för pannorna biokvv, KVV6, KVV1, P14 och P17, enligt beskrivningar i föregående avsnitt.

75 BILAGA A RAPPORT 75 (116) Tabell 24 Kostnad för att reducera utsläpp till luft och total reduktion per år för kväveoxider, svavel och klorväte Specifik kostnad 1) Utsläpp, mg/mj Före åtgärd Minskning av utsläpp Efter åtgärd ton % kr/kg BioKVV 2) SCR 60 kr/kg avskild NO x KVV6 3) SCR, 60 % rökgasflöde, ett lager 70 kr/kg avskild NO x Kalkinsprutning 25 kr/kg avskild HCl NID - kalkinsprutning 130 kr/kg avskild HCl KVV1 4) SNCR, vid oljor med hög kvävehalt 40 kr/kg avskild NO x P14 5) SNCR, vid oljor med hög kvävehalt 230 kr/kg avskild NO x Natriumbikarbonat 35 kr/kg avskild S P17 6) Natriumbikarbonat 185 kr/kg avskild S ) 6 % ränta och 10 års avskrivningstid Produktionen i pannorna gäller för planerad verksamhet år ) GWh bränsle, 3) GWh bränsle, 4) 336 GWh bränsle, 5) 28 GWh bränsle, 6) 30 GWh bränsle

76 BILAGA A RAPPORT 76 (116) 11.2 Lukt och damning Samtliga cisterner som innehåller tallbeckolja är p.g.a. risk för luktstörning i näromgivningen försedda med slutna ventilationssystem som antingen luftas via skorstenen för KVV6 (normal drift) eller via förbränningsluften till P17 i VV3 (vid fyllning av cisterner från båt). Ammoniaktankar är försedda med utrustning och övervakning för att förhindra luktstörningar. Kol och andra dammande bränslen lossas med självlossande båtar till ett slutet transportsystem. Fortum Värme kommer att utforma den tillkommande kranen och lossningsfickan i ett slutet utförande, samt filtrera frånluften med filter som motverkar lukt och effektivt förhindrar att damm (partiklar) kan spridas från lossningen. Ventilationsflödet är tillräckligt högt så att det inte läcker ut damm utanför huset, ens i blåsigt väder. Frånluften kommer sannolikt att filtreras i textila spärrfilter. Om det skulle uppstå lukt från lossningen finns möjlighet att avskilja lukt med hjälp av kolfilter. Fortum Värme vill därför ha möjlighet att installera kolfilter för att reducera eventuell lukt. För mer dammande bränslen såsom torv och pellets finns förutom självlossande fartyg även pneumatisk lossningsteknik där bränslet sugs upp ur båten. Transportluften filtreras sedan innan den släpps ut. Fortum Värme vill ha möjlighet att införa sådan teknik för det fall att en utvärdering av kranlossning visar på förhöjda dammhalter i omgivningen för dessa bränslen. Den befintliga lossningshallen för tåglossning, där olivkärnekross lossas idag, har plastdraperier för tåghallens öppningar för att minska damm till omgivningen. Den nya lossningshallen för tåglossning är ventilerad och frånluft filtreras i textila spärrfilter innan den släpps ut. Det damm som avskiljs i filtret återförs till bränslet. Om det skulle uppstå lukt från anläggningen så kan luften filtreras i ett andra steg med kolfilter. Fortum Värme önskar möjlighet att komplettera med kolfilter. Bränslet kommer att transporteras slutet från bergrumslagret eller eventuellt silos i Energihamnen till pannhuset. Transportörer och elevatorer kommer att vara slutna och ventilerade med undertryck med avledning i utsläppspunkter med luftrening för att det inte ska uppstå damm- eller luktproblem i närområdet.

77 BILAGA A RAPPORT 77 (116) För att hålla undertryck i bränslelager för trädbränsle (bergrum) och tillkommande anläggningsdelar såsom tunnel, pannhus och bränsletransportörer byggs ett speciellt ventilationssystem. Frånluften filtreras och används i första hand som förbränningsluft för den nya pannan. När pannan inte är i drift eller förbränningsluftflödet är för lågt släpps överskottsluft ut i den höga skorstenen. Denna ventilation säkerställer att eventuellt damm och lukt inte sprids i omgivningen Utsläpp till vatten Vid kondensering av rökgaser från KVV6 samt biokvv uppstår ett avloppsvatten, kondensat. Det finns olika tekniker för att rena rökgaskondensatet från föroreningar. Vattenreningen består normalt av ett antal steg: fällning, flockning, sedimentering och sandfilter. För hög avskiljning tillsätts kemikalier såsom TMT-15 och polymerer. Dessutom krävs phjustering med lut. Det finns även teknik med omvänd osmos vilket kan ge ett rent vatten som även kan användas som processvatten för vissa ändamål. Teknik kan minska vattenförbrukningen för anläggningen, men ett rejektvatten bildas som kräver rening innan det kan släppas ut i recipienten. Båda tekniker att rena kondensatet ger likvärdiga reningsresultat och bedöms kunna leda till de förväntade halter av föroreningar som anges i avsnitt Fortum Värme kommer att installera någon av ovan nämnda tekniker för att rena kondensatet Buller Bullerbegränsande åtgärder har identifierats genom kartläggning och mätningar runt årsskiftet 2005/06. Åtgärder genomförs på befintlig anläggning under 2006, före höstens driftstart, för att sänka bidraget från Värtaverket vid närmaste bostäder från 45 till 40dBA.

78 BILAGA A RAPPORT 78 (116) Möjliga bullerkällor Den planerade tillkommande utrustningen på kvarteret Nimrod med ny panna med rökgasrening, komplettering av vissa enheter med rökgasrening och rökgaskondensering är likartad den befintliga utrustningen. Det är viktigt t ex att rökgasfläktar bullerdämpas. Allt bedöms ur bullerhänseende vara konventionell teknik. Den tillkommande utrustning för lossning av bränsle i Energihamnen har dock identifierats som en potentiell bullerkälla. En bullerutredning har också genomförts för att bedöma konsekvenserna av de planerade förändringarna i kvarteret Nimrod och i Energihamnen. I den utredningen har mätningar genomförts på en likartad kranlossning som planeras i Energihamnen. Dessa uppgifter har använts i beräkningar av bulleremissioner och för att bedöma möjliga åtgärder för att minska emissionerna från kranlossning. För att uppfylla föreslagna bullervillkor krävs åtgärder i samband med konstruktion och upphandling av tillkommande utrustning. Vidare krävs ytterligare åtgärder för att minska bidraget från befintlig utrustning. Åtgärder Kranen för lossning av bränsle med skopa Tre delar av kranen har definierats vid mätningen i England som möjliga att genom åtgärder minska bulleremissionerna från. Dessa är rullningsljud från traversvagnen, ljud från maskinrummet och dammfilterfläkten. En dämpning av dessa enheter med 5 db på vardera minskar buller emissionen vid bostäder med cirka 5 db. Kostnaderna för åtgärderna bedöms inte överstiga cirka kronor. Dessa åtgärder kommer att vidtas på kranar som installeras i Energihamnen. Tillkommande utrustning i kvarteret Nimrod Krav kommer att ställas vid upphandling av tillkommande utrustning. Det är även möjligt att utforma tillkommande byggnader så att de även avskärmar bidraget från befintliga bullerkällor. Buller från båtar Fortum Värme ställer krav på buller från båtar vid upphandling av transporter. Mätningar genomförs på alla nya båtar för att kontrollera att gällande bullervillkor innehålls vid närmast bostäder i Hjorthagen och på Lidingö.

79 BILAGA A RAPPORT 79 (116) 12 Lokala miljökonsekvenser och miljörisker 12.1 Effekter under byggtiden Utökning av hamnen I samband med den utökade verksamheten planeras en pir för lossning av bränslen i Energihamnen. Då piren byggs i ett befintligt hamnområde bedöms biotopförändringen sakna betydelse medan själva byggfasen medför viss uppgrumling av sediment. Arbetet kommer dock att utföras innanför geotextiler vilket kraftigt begränsar spridningen av sedimentpartiklar. Jämfört med befintliga halter i Lilla Värtan är dock de mängder som kan tillföras vid byggande av piren små. Således bedöms inte grumlingen medföra några ekologiska konsekvenser Transporter under byggskedet Utifrån givna förutsättningar har transportbehovet per dag beräknats för de schaktmassor som uppkommer under byggskedet. Dessa transporter kommer att pågå under hela 2007 och i början av En del av schaktmassorna kan, efter krossning, komma att användas som utfyllnad under byggskedet. Bedömda antal lastbilstransporter per dag under byggskedet, om transporterna pågår under 300 dagar, och om alla schaktmassor skall borttransporteras är cirka 26 via tunnel med utfart vid gasverkstomten, åtta från kvarteret Nimrod och två transporter per dag från Energihamnen Förorenad mark Arbete kommer att ske i områden med förorenad mark. Provtagning har redan skett av vissa områden i Energihamnen och ytterligare kommer att ske under projektet för att undersöka eventuella föroreningar i mark där det blir aktuellt att bygga. Beroende på resultatet kommer en handlingsplan för eventuellt förorenad mark att tas fram som fastställs i samverkan med tillsynsmyndigheten. Innan arbete i förorenad mark utförs måste en anmälan enligt 28 Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd lämnas till tillsynsmyndigheten. Anmälan ska lämnas i god tid innan planerade arbeten.

80 BILAGA A RAPPORT 80 (116) Övrigt Det kommer att utföras schaktningsarbete under hela 2007 och början av 2008, i kvarteret Nimrod för att skapa utrymme för pannan, för tunnlar och kvarteret Port Said för mottagningsstation för bränsle och anslutningsschakt till tunnlar. Ovanjord borrningen kommer att ske med konventionella borraggregat och arbeten kommer att bedrivas dagtid för att undvika störningar för boende. Den mesta störningen kommer att ske i början innan man har sprängt ner sig en bit och får skyddande bergväggar runt omkring sig. Borrningen i tunnlarna skapar ett vibrationsljud och måste därför också dessa ske på dagtid. Genomförandet av sprängningsarbetet kommer att bestämmas av vilken typ av vibrationskänslig utrustning eller fastigheter som finns i närheten och vilka vibrationer de tål. Innan sprängningarna startar utförs en inspektion för att notera status på installationer och fastigheter. Provsprängningar kommer sedan att utföras för att bestämma vilken typ och mängd sprängämne som kan tillåtas Risker i byggskedet Byggprojektet kan inte ses som speciellt komplext och de störningar som kan förekomma kan ses som normalt förekommande i många byggprojekt. Fokus ligger på skadehändelser som kan orsaka fysiska skador på tredje man eller på miljön. En händelse är definierad; olyckor i samband med transporter. De flesta transporter är borttransport av schakt- och bergmassor. Dessa är inte att betrakta som innebärande stora risker. Utöver detta sker transporter av sprängmedel. Riskerna i samband med detta är avhängigt av vilken typ av sprängmedel som kommer att utnyttjas. Det kommer sannolikt även att transporteras mindre mängder kemikalier och bränslen som skulle kunna läcka ut vid en trafikolycka. Risken för att olyckor som leder till betydande miljöpåverkan skall inträffa måste betraktas som mycket låg Luftkvalitet Nuläge Luftföroreningar kan skada människors hälsa, påverka mark, växter, luft och vatten samt skada kulturminnen. Regeringen har utfärdat en förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer (MKN) för utomhusluft, se bilaga A3.

81 BILAGA A RAPPORT 81 (116) Miljökvalitetsnormer anger en förorenings- eller störningsnivå som människor får utsättas för utan fara för olägenhet av betydelse eller som miljö eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. Miljökvalitetsnormerna för utomhusluft gäller för hela landet. För alla miljökvalitetsnormer har fastställts en tidpunkt då de ska vara uppfyllda. Om en miljökvalitetsnorm bedöms bli svår att klara till den utsatta tidpunkten, ska ett åtgärdsprogram upprättas. För närvarande har förslag till åtgärdsprogram tagits fram i Stockholms län för att klara kvävedioxidnormen respektive partikelnormen. Kvävedioxidhalten i luften mäts regelbundet på ett antal platser Stockholms innestad. Den närmst belägna platsen från Värtaverket bedöms vara Norrlandsgatan. Där överskreds miljökvalitetsnormen, som innebär att medelvärdet under det åttonde värsta dygnet inte får vara högre än 60 µg/m 3, vid 30 tillfällen år Figur 22 visar beräknade halter av kvävedioxid år 2006 i Stockholm. Miljökvalitetsnormen beräknas överskridas på ett antal platser i Stockholms stad och län, samtliga är platser längs vägar. Området vid Värtaverket antas kunna innehålla miljökvalitetsnormen med god marginal. Figur 22 Beräknade halter av kvävedioxid 2006 för Stockholm Svaveldioxidhalten i luft mäts på Torkel Knutssonsgatan på Södermalm i Stockholm och uppgick under år 2004 i genomsnitt till 1,3 µg/m 3 enligt SLB- Analys. Halterna ligger långt under miljökvalitetsnormen. Enligt SLB-Analys

82 BILAGA A RAPPORT 82 (116) kan halten som är uppmätt på Södermalm i Stockholm anses vara representativ för resten av Stockholm. Figur 23 redovisar beräknade och uppmätta halter av inandningsbara partiklar år 2002 för Stockholm stad. Inandningsbara partiklar definieras som partiklar mindre än 10µm, sk PM10. Det är problem att klara miljökvalitetsnormerna för PM 10 på ett flertal platser. De högsta halterna, enligt beräkningarna, uppstår vid vägar. Enligt beräkningarna skulle miljökvalitetsnormen kunna innehållas för området vid Värtaverket. Figur 23 Beräknade och uppmätta halter av PM10 för Stockholm I länsstyrelsens åtgärdsprogram för att klara miljökvalitetsnormen för partiklar i Stockholms län ligger tyngdpunkten på åtgärder som berör vägtrafiken, eftersom vägtrafiken är den största utsläppskällan. Energianläggningar står för cirka 25 % av utsläppen av PM10 och då förorsakar enskild uppvärmning en stor del av denna delmängd. I Tabell 25 presenteras de totala utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid koldioxid och PM10 år 2003 i jämförelse med motsvarande utsläpp från Värtaverket år 2010, nollalternativ respektive planerad verksamhet.

83 BILAGA A RAPPORT 83 (116) SLB-analys ger ut en årlig rapport över luftkvaliteten i Stockholm. I rapporten redovisas resultat från mätningar av luftföroreningar och meteorologi vid Stockholms stads fasta mätstationer. Tabell 25 Utsläpp till luft i Stockholm, jämförelse av utsläpp år 2003 och framtida utsläpp från Värtaverket år 2010, nollalternativ och planerad verksamhet Stockholms län, år 2003 Stockholms stad, år 2003 Värtaverket, år 2010 Totalt Energi Totalt Energi Nollalternativ Planerad verksamhet Kväveoxider, ton Svaveldioxid, ton Koldioxid, kton PM10, ton Källa: SLB-analys, Utsläppsdata i Stockholms och Uppsala län 2003, LVF 2005: Hur påverkar den planerade verksamheten luftkvaliteten? Beräkningar av luftföroreningshalter har utförts i syfte att bedöma hur luftkvaliteten och deposition påverkas när utbyggnaden är färdigställd, se bilaga A5. Beräkningar har utförts för kvävedioxid (NO 2 ), inandningsbara partiklar (PM10), svaveldioxid (SO 2 ) samt väteklorid (HCl). Totala halter har beräknats liksom Värtaverkets haltbidrag till totalhalterna. Beräkningar har utförts för ett driftsalternativ för planerad verksamhet där Värtaverkets utsläpp har lagts in som ett maxår år 2010, vilket innebär jämfört med ett normalår att värmeförsäljningen ökar i samtliga nät med 10 % och att det är ett kallt år med 15 % högre värmebehov än normalt. I beräkningarna har hänsyn tagits till förändringar i utsläpp från skorstenarna i kvarteret Nimrod samt utsläpp från transporter till och från Värtaverket inom ett påverkansområde. I transporter ingår bil, båt och järnväg samt lossning i hamn. I beräkningarna förutsätts Norra Länken vara i drift. För beräknade totalhalter av PM10 och kvävedioxid dominerar vägtrafikens utsläpp. Miljökvalitetsnormen klaras inom influensområdet enligt beräkningarna för alla ämnen utom för inandningsbara partiklar, PM10. Överskridandet orsakas av vägtrafikens utsläpp längs Norra Länken. Värtaverkets utökade verksamhet försvårar inte uppfyllandet av miljökvalitetsnormen för något av de beräknade ämnena. Högsta halterna i området uppkommer vid Norra Länkens tunnelmynning och vid Värtans trafikplats. Halterna ligger som högst mellan

84 BILAGA A RAPPORT 84 (116) µg/m 3 kvävedioxid och över 50 µg/m 3 PM10, jämfört med normvärdena 60 respektive 50 µg/m 3 allt räknat som dygnsmedelvärden. Haltbidragen från Värtaverkets verksamhet är små, och för alla ämnen sker de största haltbidragen över öppet vatten där belastningen från övriga källor är litet. Värtaverkets verksamhet bidrar till dygnsmedelvärdet med som mest 2,3 µg/m 3 kvävedioxid och 0,3 µg/m 3 PM10. I områden med bostadsbebyggelse på Lidingö är haltbidraget från Värtaverkets verksamhet som mest 1,3 µg/m 3 kvävedioxid och 0,16 µg/m 3 PM10 räknat som dygnsmedelvärde. I Hjorthagen är motsvarande värde 0,3 µg/m 3 respektive 0,06 µg/m 3. Figur 24 visar Värtaverkets beräknade haltbidrag för kväveoxid från planerad verksamhet i procent av beräknade totalhalterna i området år I Värtaverkets haltbidrag ingår utsläpp från samtliga verksamheter vid ett maxår 2010 (utsläpp från skorstenar, hamnverksamhet, fartyg, vägtransporter). Figur 24 Jämförelse av haltbidrag från planerad verksamhet vid Värtaverket och totalhalter av kvävedioxid år 2010 (maxår) Figur 25 visar Värtaverkets beräknade haltbidrag för PM10 i procent av beräknade totalhalterna i området år I Värtaverkets haltbidrag ingår utsläpp från samtliga verksamheter vid ett maxår 2010 (utsläpp från skorsten, hamnverksamhet, fartyg, vägtransporter).

85 BILAGA A RAPPORT 85 (116) Figur 25 Jämförelse av haltbidrag från planerad verksamhet vid Värtaverket och totalhalter av PM10 år 2010 (maxår) För svaveldioxid har inga totalhaltsberäkningar utförts då mätningar visar att miljökvalitetsnormen för svaveldioxid klaras med mycket god marginal i dagsläget. Halterna bedöms inte heller öka till år År 2004 uppmättes ett årsmedelvärde på 1,3 µg/m 3 svaveldioxid på Södermalm. Värtaverkets hela verksamhet bidrar som mest med 0,46 µg/m 3 svaveldioxid räknat som årsmedelvärde Vattenrecipient Effekterna av den planerade verksamheten på vattenrecipient har studerats och redovisas i bilaga A7 Miljökonsekvenser i vattenrecipient vid utbyggnad av Värtaverket Nuläge Vattenrecipienten Lilla Värtan i Stockholms inre skärgård beläget mellan Stockholm, Lidingö och Nacka strand är välexploaterad och påverkad av både sjöfart och landbaserade aktiviteter. Verksamheten i Värtahamnen och Frihamnen omfattar lastning och lossning av såväl bil- och passagerarfärjor som exempelvis oljeprodukter. Vattenkvaliteten i Lilla Värtan bestäms av tillförsel av utströmmande Mälarvatten, utbyte med utanförliggande delar av Stockholms skärgård och lokal tillförsel. Området har inte betraktats som speciellt intressant

86 BILAGA A RAPPORT 86 (116) ur fiskesynpunkt även om sportfisket ökat i omfattning under senare år. Några fiskundersökningar från senare år är inte kända. Bottenfauna och vattenkemi undersöks emellertid regelbundet inom ramen för Stockholm Vattens kontrollprogram i skärgården. Bottenfaunaundersökningar från senare år visar på förvånansvärt opåverkade förhållanden i Lilla Värtan och en förbättring gentemot tidigare decennier. Resultaten är något oväntat med tanke på de mycket låga syrgashalter som regelbundet uppmätts i bottenvattnet. De låga syrgashalterna är bland annat kopplat till hög biologisk produktion i vattenmassan till följd av höga halter av närsalterna fosfor och kväve. Vid nedbrytning av algrester och annat organiskt material som sjunker till botten förbrukas syrgas. Halterna av metaller och miljöstörande organiska ämnen i sedimenten är höga för flera ämnen och mycket höga för bly och koppar. Det går emellertid att skönja en förbättring i ytliga sediment jämfört med djupare liggande lager vilket tyder på en minskad belastning under senare år Hur påverkar den planerade verksamheten vattenrecipienten? Den utökade verksamheten medför en begränsad ökning av nuvarande kylvattenutsläpp. Utsläppet av kylvatten har emellertid varit betydligt lägre än vad som bedömts i samband med tidigare tillståndsansökan enligt Miljöbalken 11 kap. Vid de kortvariga tillfällen, då kraftvärmeverket körs i kondensdrift, uppstår en uppvärmning av recipientens ytvatten ner till cirka 40 cm närmast utsläppspunkten på maximalt några grader. Vid normal drift och i recipienten i övrigt är temperaturökningen emellertid försumbar. Kylvattenutsläppet bedöms inte ge några registrerbara ekologiska konsekvenser. Kondensering av rökgaser från det befintliga kraftvärmeverket KVV6 och den tillkommande biobränsleeldade enheten medför att metaller, med huvudsakligt ursprung i bränslet till kraftverken, anrikas i det kondensat som så småningom avleds till recipienten. Det härigenom uppkomna metallflödet till Lilla Värtan utgör för majoriteten av metallerna storleksmässigt ett försumbart bidrag jämfört med övriga metallflöden från Stockholm. Kvicksilver utgör ett undantag. Framtida bidrag från Värtaverket utgör emellertid inte mer än storleksordningen % av sammanlagd tillförsel till Saltsjön från Stockholmsområdet, som domineras av utflödet från Mälaren. I Mälarens avrinningsområde sker en atmosfärisk deposition av kvicksilver, till viss del naturlig men också påverkad av storskalig antropogen tillförsel. Även berggrunden innehåller låga halter kvicksilver, som genom olika biogeokemiska processer tillförs Mälarvattnet. En del av detta kvicksilver når så småningom mynningen Saltsjön.

87 BILAGA A RAPPORT 87 (116) Till detta skall tilläggas att bottnarna i Stockholms innerskärgård är kontaminerade av kvicksilver som sannolikt kan tillskrivas historiska utsläpp. Tillfriskningsförloppet i områden som i likhet med Stockholm innerskärgård varit belastade av kvicksilver har visat sig vara en långsam process. Genom olika mekanismer tillförs ekosystemet kvicksilver under lång tid efter att tillförseln upphört. Kvicksilvertillförseln till Lilla Värtans bottnar är av storleksordningen 20 kg/år. Det beräknade bidraget från Värtaverket uppgår till cirka 0,5 kg/år motsvarande 2,5 % av sammanlagd tillförsel. Resterande del av utsläppet cirka 1,5 kg/år transporteras vidare ut i Stockholms skärgård. Förhöjningen av kvicksilverhalten i Lilla Värtans vatten har med konservativa antagande beräknats till cirka 2 ng/l. Detta ligger långt under kända nivåer för direkta toxiska effekter. Det framtida utsläppet av kvicksilver kan teoretiskt (visat med modellberäkningar) ge upphov till en svag haltökning i fisk. Denna haltökning torde dock vara svår att detektera i recipienten med hänsyn till biologisk variation och variabilitet i de processer som styr begravning och frigörelse av de stora mängder sedimentbundet kvicksilver som finns lagrat på Lilla Värtans bottnar. En viktig frågeställning i sammanhanget är också om de förbättrade förhållanden för bottenfauna som påvisats under senare år kommer att leda till en ökad mobilisering av kvicksilver till ekosystemet, vilket i kombination med minskande biomassor till följd av minskad näringsrikedom skulle kunna leda till ökande halter i biota. Sannolikt kommer storskaliga processer av denna art ha större betydelse för kvicksilverhalterna i fisk från Lilla Värtan jämfört med det förhållandevis ringa framtida bidraget från Värtaverket. Samtidigt bör det också påpekas att rökgaskondenseringen visserligen medför en anrikning av kvicksilver till Lilla Värtan men att betydligt större mängder kvicksilver skulle ha spridits till atmosfären via luftutsläpp med rökgaserna och så småningom deponerats över en betydligt större yta om rökgaserna ej genomgått kondensering. Nettobidraget av kvicksilver till biosfären skulle i ett sådant fall bli större. Det kan således konstateras att även om ett kvicksilverutsläpp aldrig är önskvärt så bedöms effekterna i Lilla Värtan i detta fall som marginella och den underordnade storskaliga vinsten. Sammanfattningsvis kan konstateras att den utökade verksamheten vid Värtaverket inte förväntas leda till några betydande miljöstörningar i vattenrecipienten. Utsläpp av såväl kylvatten som metaller och andra miljöstörande ämnen är små i förhållande till naturliga förhållanden och övrig belastning.

88 BILAGA A RAPPORT 88 (116) 12.4 Buller I bilaga 6 redovisas bullerutredningen som har genomförts för att bedöma externt buller från Värtaverket och Energihamnen idag och med de planerade förändringarna Ljudmiljön i närområdet Värtaverkets läge med Värtahamnen, Frihamnen och vägtrafiken på Lidingövägen/Lidingöbron som närmaste granne gör att den befintliga bullerbelastningen, exklusive Värtaverket, i bostadsområdet i Hjorthagen är tämligen hög. De ljudkällor som förekommer är: Bakgrundsljud från trafik på stora avstånd Ljud från trafik inom området Ljud från färjetrafik till och från hamnen Ljud från hamnverksamheten Ljud från rangering av tåg Ljud från kryssningsfartyg Bakgrundsljudet i Hjorthagen består till stor del av en ljudmatta orsakat av hamnens verksamhet och trafiken till och från Lidingö. Påverkan från Värtaverket och tillhörande verksamhet till bostäderna i Hjorthagen är möjlig att mäta endast på natten då bakgrundsnivån är något lägre. Trafikbullernivåer i området har mätts i omgivningen. I området norr om Värtaverket vid bostadsfastigheterna längs Kolargatan och Artemisgatan är den ekvivalenta ljudnivån från vägtrafikbuller vid de närmaste fastigheterna mellan dba. Övriga fasader mot gata har ekvivalentnivåer på dba. I området mellan bostadsfastigheterna på grönområden är ekvivalentnivån från vägtrafiken mellan dba. Ekvivalentnivåerna från vägtrafiken kan jämföras med gällande ljudkrav för Värtaverket som är 45 dba vid närmaste bostäder. Även buller från hamnverksamheten har bedömts i utredningar. Dessa utredningar visar att den direkta hamnverksamheten inte påverkar ljudmiljön i Hjorthagen. Trafiken till och från hamnen ger ett visst bidrag till Hjorthagen. Hamnens verksamhet ligger på en lägre nivå än trafikbullret på Lidingövägen Nuläget - befintlig anläggning Enligt gällande miljöbeslutet för Värtaverket skall anläggningarna i kvarteret Nimrod utföras och drivas så att den ekvivalenta ljudnivån på grund av

89 BILAGA A RAPPORT 89 (116) verksamheten utomhus vid bostäder inte överstiger 50 dba vardagar (kl ) och 45 dba under övrig tid. Bolaget skall sträva efter att nedbringa ljudnivån nattetid (kl ) till 40 dba. Den momentana ljudnivån på grund av verksamheten får nattetid vid bostäder inte överstiga 55 dba. Om bullret innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter skall angivna värden sänkas med 5 dba-enheter. En bullerutredning med mätningar och beräkningar av bulleremissioner har genomförts runt årsskiftet 2005/2006, se bilaga A6. Vid drift i samtliga enheter inom Värtaverket samt lossning vid kaj 503 är ekvivalentnivån i dagsläget 45 dba, vilket är i nivå med gällande villkor. Påverkan av buller från Värtaverket till bostadsområdet är möjlig att mäta endast på natten då bakgrundsnivån är låg från trafiken i området. Bullerbegränsande åtgärder har identifierats genom kartläggning och mätningar. Åtgärder genomförs under 2006, före höstens driftsstart av befintlig anläggning, för att sänka bidraget från Värtaverket till 40 dba Planerad verksamhet Möjliga bullerkällor Den planerade tillkommande utrustningen på kvarteret Nimrod med ny panna med rökgasrening, komplettering av vissa enheter med rökgasrening och rökgaskondensering är likartad den befintliga utrustningen. Det är viktigt t ex att rökgasfläktar bullerdämpas. Allt bedöms ur bulleravseende vara konventionell teknik. Den tillkommande utrustning för lossning av bränsle i Energihamnen har dock identifierats som en potentiell bullerkälla. Lossningen är planerad att ske med hjälp av kran och skopa på en ny pir, se Figur 3 i avsnitt 3 och Tekniska beskrivning i bilaga A1. Det kan vara aktuellt med en alternativt två kranar. En bullerutredning har också genomförts för att bedöma konsekvenserna av de planerade förändringarna i kvarteret Nimrod och i Energihamnen, se bilaga A6. I den utredningen har mätningar genomförts på en liknande kranlossning som den som planeras i Energihamnen. Uppgifter från mätningen har använts i beräkningar av bulleremissioner och för att bedöma möjliga åtgärder för att minska emissionerna från kranlossning. Vid projekteringen av nya anläggningsdelar dimensioneras de så att ljudnivåbidraget vid närmaste bostäder tillsammans med den befintliga anläggningen inte överstiger 40 dba.

90 BILAGA A RAPPORT 90 (116) Placering av nytt pannhus Fortum Värme har utrett olika platser inom kvarteret Nimrod 7 för placering av pannhus, turbin och rökgasrening. Inledningsvis studerades det sydvästra hörnet närmast Lidingövägen, där en varmvattenackumulator nu är placerad. Tanken var att denna ackumulator skulle ersättas av ny teknik eller nya ackumulatorer. Flytten av ackumulatorn har dock visat sig mer problematisk än vad som förutsågs. Ett nytt läge för pannhus och turbinbyggnad har därför identifierats och studerats, nämligen parkeringsplatsen på tomtens sydvästra hörn. De olika placeringarna redovisas i den Tekniska beskrivningen, bilaga A1 (Figur 14 och 15). Bullerutredningen i bilaga 6 är ursprungligen baserad på den första placeringen. Beräkningar har även genomförts för den senare placeringen i en komplettering daterad (se bilaga 6). En placering av det nya pannhuset på tomtens sydvästra hörn innebär ingen avgörande förändringar av externbullerbidraget i någon riktning från anläggningen. Nedanstående slutsatser gäller för båda placeringarna av det nya pannhuset. Förväntade bullernivåer med planerad anläggning Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri dagtid 50 dba (vardagar 07-18) kan uppfyllas med samtidig drift av Värtaverket i kvarteret Nimrod, lossning vid kaj 503 och nya piren (två kranar). Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri kvällstid och övrig tid utom natt 45 dba (vardagar 07-18) kan även uppfyllas med samtidig drift av Värtaverket i kvarteret Nimrod, lossning vid kaj 503 och nya piren (två kranar). Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri nattetid (22-07) kan uppfyllas med samtidig drift av Värtaverket i kvarteret Nimrod och lossning vid kaj 503. Lossning med någon kran vid nya piren beräknas inte kunna utföras. Detta bör kontrolleras med mätningar efter utbyggnad av den nya lossningsutrustningen. I beräkningarna ingår inte att båtar eventuellt ligger på kö utanför Energihamnen för att lägga till vid piren. Dessa båtar bedöms dock inte medföra att problem med buller. Lossning av tåg sker i en lossningshall. Rangering av tåg kommer att ske utanför tomten för Energihamnen, men bedöms inte heller medföra några problem med buller.

91 BILAGA A RAPPORT 91 (116) 12.5 Lukt och damning Ett antal anläggningsdelar har identifierats där det finns möjlighet att lukt och/eller damning kan uppstå, se avsnitt Bedömningen är att de åtgärder som föreslås ska minimera risken för störningar Miljörisker Analys av miljörisker finns i bilaga A8 Miljöriskanalys för Värtaverket. Med olyckor avses här onormala händelser som på ett påtagligt sätt medför en påverkan på miljön eller på människor utanför verksamheten. I detta sammanhang beaktas alltså ej primärt risk för olyckor som vållar skador på person eller egendom inom verksamheten, annat än om de också medför en yttre fara. För både befintlig och planerad framtida anläggning finns ett stort antal riskanalyser utförda. Det är huvudsakligen resultaten från dessa som ligger till grund för bedömningarna. Riskerna har redovisats i enlighet med den riskrutin som finns beskriven i Fortum Värmes handbok för Riskbedömning Risk för miljöolyckor vid nuvarande verksamhet De olycksscenario som har bedömts kunna leda till en tydlig miljöpåverkan har redovisats i denna rapport. Händelserna är till största delen tagna från tidigare genomförda riskanalyser (referenshänvisningar inlagda). De skadehändelser som redovisas i denna rapport är de som enligt Fortum Värmes handbok för Riskbedömning har risknivåer som i riskmatrisen antingen skall åtgärdas omedelbart (röda området) alternativt åtgärdas (gula området). Redovisningen har delats upp på två skadekategorier: Skada på 3:e person, dvs på personer utanför verksamheten. Rena miljöskador, dvs skada på vattenrecipient, mark etc.

92 BILAGA A RAPPORT 92 (116) De scenarion som uppvisat betydande påverkan på 3:e man har sammanställts i Tabell 26. Tabell 26 Scenarion med betydande påverkan på 3:e man Scenario P1: Energihamnen bränsledepån Utsläpp av olja/fett samt brand p.g.a. påkörning av oljeledning över Norra Hamnvägen P2: Energihamnen Brand/explosion på lossande fartyg med brandfarliga, explosiva och/eller giftiga kemikalier ombord Sannolikhet Konsekvens 3 1) ) Ny riskbedömning kommer att göras när system för höjdvarning tagits i drift I Figur 26 visas riskmatrisen (enl. Fortum Värmes Handbok) för påverkan på 3:e man. Figur 26 Riskmatris 3:e man P1 3 Konsekvens 2 1 Sannolikhet P2

93 BILAGA A RAPPORT 93 (116) De scenarion som uppvisat betydande miljöpåverkan har sammanställts i Tabell 27. Tabell 27 Scenarion med betydande påverkan på miljö Scenario M1: Energihamnen Kaj Utsläpp av ca 800 m 3 olja/fett till depåområdet och OFA-systemet M2: Energihamnen Kaj 503 Stort utsläpp av tjockolja/fett/tallbeck till Lilla Värtan vid båtlastning M3: Energihamnen Kaj Utsläpp av olja/fett vid lossning av fartyg M4: Energihamnen bränsledepån Utsläpp av ett antal m 3 olja/fett Sannolikhet Konsekvens M5: Nimrod - Utsläpp av oönskat ämne från KVV6 5 2 M6: Nimrod - Dagtank T301 med Eo1 i G3 exploderar med utsläpp som följd M7: Nimrod - Utläckage av transformatorolja från VV3 till Lilla Värtan M8: Energihamnen bränsledepån - Utsläpp av olja/fett vid pumpning till/från depå eller till dagtankar på Nimrod M9: Energihamnen Överspolning vid utlastning till lastbil M10: Energihamnen Utsläpp av produkt vid utlastning till bil M11: Energihamnen Cisternbrott, utsläpp till mark och recipient M12: Energihamnen Brand/explosion på lossande fartyg med brandfarliga, explosiva och/eller giftiga kemikalier ombord M13: Energihamnen bränsledepån Utsläpp av olja/fett samt brand p g a påkörning av oljeledning över Norra Hamnvägen M14: Energihamnen ledningar Utsläpp av 25 m 3 olja/fett pga skada på blindfläns/stuts M15: Energihamnen ledningar Utsläpp av 25 m 3 olja/fett pga påkörning av ledning utefter allmän väg

94 BILAGA A RAPPORT 94 (116) I Figur 27 visas riskmatrisen (enl. Fortum Värmes Handbok) för skadehändelser med påverkan på miljön. Figur 27 Riskmatris miljö M11, M12 4 M1 3 M3, M4, M6, M7 M2, M8, M13, M14, M15 2 M10 M5, M9 Konsekvens 1 Sannolikhet Resultatet av utredningen pekar på att inga skadehändelser med så hög risknivå att åtgärder, i enlighet med Fortum Värmes handbok för Riskbedömning, omedelbart måste vidtas (röda området i riskmatrisen) har kunnat identifieras. Däremot har ett antal händelser som enligt handboken skall åtgärdas (gula området i riskmatrisen) identifierats. Fortum Värme arbetar systematiskt med att reducera riskerna inom verksamheten. Identifierade och värderade risker utgör ett underlag för en handlingsplan där åtgärder finns identifierade och prioriterade.

95 BILAGA A RAPPORT 95 (116) Risk för miljöolyckor för planerad verksamhet De ur miljörisksynpunkt viktigaste förändringarna är: Lagringen av Eo1, med riskfras R51/53 miljöfarlig, kommer att minska i betydande grad. Istället kommer olika biooljor att lagras. Dessa är ur miljösynpunkt mindre farliga samtidigt som de även ur brandrisksynpunkt är mindre farliga. Härmed kommer miljörisken att minska främst inom Energihamnen där den största lagringen sker. Även antalet transporter liksom hantering och pumpning av Eo1 minskar och därmed de risker som är förknippade med detta. De planerade förändringarna i Energihamnen utformas så att riskerna för och konsekvenserna av eventuella olyckor innebärande miljöpåverkan i den planerade anläggningen minskar relativt dagens. Hanteringen av fasta biobränslen ökar. Detta leder till ökat antal transporter, ökad hantering och ökad lagring. Detta är en tillkommande risk. Resultaten av genomförda riskanalyser pekar dock på att riskerna vid hantering av biobränslen ligger på en låg nivå. Hanteringen av ammoniaklösning ökar. En ny cistern på cirka 100 m 3 tillkommer. Antalet transporter av ammoniaklösning ökar därmed. Även de risker som uppkommer vid denna hantering är tillkommande. Risknivån vid ammoniakhantering och lagring har dock bedömts som låg. Slutsatsen är att den sammantagna miljörisken i den ansökta verksamheten blir lägre än i dagens. Anledningen till detta är huvudsakligen beroende av att lagring och hantering av Eo1 kommer att minska och istället ersättas av bränslen som är mindre miljöfarliga Dominoeffekter vid nuvarande verksamhet Dominoeffekter innebär att skadehändelser inom Värtaverket, t ex en brand i en oljecistern, kan utlösa andra skadehändelser i närliggande verksamheter, t ex en explosion, som kan påverka omgivningen. Även det motsatta förhållandet gäller, dvs att en skadehändelse i en närliggande verksamhet leder till skadehändelse inom Värtaverket. Tre Dominoeffekter som identifierats är: 1. Längs Norra Kajvägen har spaltgasverket en ledning som utnyttjas vid lossning av nafta från båt till spaltgasverket. Ett brott på naftaledningen till spaltgasverket kan uppstå genom påkörning eller genom en kraftig tryckstöt då lossning börjar. Explosiva ångor kan spridas till Energihamnens verksamhetsdelar och orsaka en cisternbrand. Den s.k.

96 BILAGA A RAPPORT 96 (116) ISPS-koden medför emellertid numer att Norra Kajvägen är avstängd med grindar för obehörig trafik. Trafiken är ytterst begränsad. Lossning sker 4-5 gånger per år. Enligt gällande rutiner ronderas ledningen vid lossning. Övrig tid är ledningen tömd och inertad. Om LNGanläggningen byggs bortfaller behovet av naftaledningen och därmed denna risk. 2. Trafiken längs Norra Hamnvägen är relativt intensiv, cirka fordon per dygn, och kan påverka befintlig rörledning samt cistern 330 om ett ekipage tappar kontrollen. Om rörledning eller stödpelare körs på kan resultatet bli ett utflöde av olja. Skulle cistern rammas kan det leda till cisternbrott vilket kan få mycket stora konsekvenser 3. En LNG-anläggning planeras för närvarande inom Shanghai 1 och Alexandria 3. Här kommer risk för Dominoeffekter gentemot Energihamnen att föreligga. Det rör sig främst om bränder inom Energihamnen respektive LNG-anläggningen samt explosioner orsakade av naturgasläckage från LNG-anläggningen. Dessa effekter finns beskrivna inom den säkerhetsrapport som tagits fram för LNGanläggningen. Om LNG-anläggningen inte byggs bortfaller dessa effekter Dominoeffekter vid planerad verksamhet Det planerade kraftvärmeverket bedöms inte öka risken för Dominoeffekter. Inga skadehändelser knutna till hanteringen eller lagringen av biobränslena har bedömts kunna innebära att dominoeffekter uppkommer i relation till omgivande verksamheter. Vad gäller hantering och lagring av flytande bränslen tillkommer några cisterner, antalet är beroende av LNG-anläggningens lokalisering och behovet av ny turbinbyggnad. Inte heller dessa cisterner bedöms öka risken för dominoeffekter då de utformas på ett säkert sätt. Dominoeffekterna i den planerade verksamheten kommer därför i stort sett att överensstämma med dagens. De säkerhetshöjande förändringar som planeras i Energihamnen bedöms dock förbättra situationen något.

97 BILAGA A RAPPORT 97 (116) 13 Regionala konsekvenser 13.1 Deposition av luftföroreningar Nuläge Svavel- och kvävenedfall leder till försurning och övergödning. Mätningar av depositionen görs på tolv platser i länet. För Svealand finns ett miljömål som innebär att 2010 ska både öppna och skogsbevuxna områden underskrida de kritiska belastningsgränserna på 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per ha och år. I Tabell 28 redovisas depositionen i Stockholms län jämfört med miljömålen. Tabell 28 Deposition av svavel- och kväveoxider i Stockholm län 2003/2004 och målsättning för 2010 i Svealand Svavel, kg S/ha, år Kväve, kg N/ha, år Aktuell belastning Mål för 2010 Aktuell belastning Mål för ,7 (öppet landskap) 2,5 4,4 (öppet landskap) 4 3,6 (granskog) 3,4 (granskog) Källa: IVL rapport B1627 Kvävenedfallet mäts i Stockholms stad vid Sveavägen och Kanaan. De beräknade kvävenedfallet anges i Figur 28 där det också framgår att det beräknade nedfallet för området runt Värtaverket är kg/ha och år. Det kritiska belastningsvärdet för kväve på 4 kg/ha och år gäller inte för exploaterade områden. Figur 28 Totalt kvävenedfall över Stockholms stad år Källa: SLB 6:2003

98 BILAGA A RAPPORT 98 (116) Svavelnedfallet i Stockholm mäts vid Sveavägen och Kanaan. I Figur 29 visas det beräknade totala svavelnedfallet i Stockholm och för området runt Värtaverket är det beräknat till 3-4 kg/ha och år. Det kritiska belastningsvärdet för svavel på 2,5 kg/ha och år gäller inte för exploaterade områden. Figur 29 Totalt svavelnedfall över Stockholm stad år Källa: SLB 6: Hur påverkar den planerade verksamheten depositionen? Depositionen av kväve, svavel och väteklorid (syrabelastning i form av H + joner) har beräknats utifrån Värtaverkets haltbidrag från utsläpp via skorstenarna. Beräkningar har utförts för ett driftsalternativ för planerad verksamhet där Värtaverkets utsläpp har lagts in som ett maxår år 2010, vilket innebär jämfört med ett normalår att värmeförsäljningen ökar i samtliga nät med 10 % och att det är ett kallt år med 15 % högre värmebehov än normalt. Beräkningen har utförts för ett område på cirka 6,6 * 4,8 km. Huvuddelen av utsläppen från Värtaverket deponeras utanför detta område och utanför länet. Värtaverkets bidrag till depositionen av kväve har beräknats till cirka 2 % av den totala depositionen i beräkningsområdet och som mest till 0,4 kg kväve per hektar och år. Nedfallet av svavel år 2010 på grund av utsläppen från Värtaverkets skorsten har beräknats till som mest cirka 0,7 kg svavel per hektar och år. Detta utgör cirka 5-6 % av totaldepositionen av svavel inom beräkningsområdet. Depositionen 2010 på grund av utsläppen av HCl från Värtaverket har beräknats till som mest 0,008 kg H + per hektar och år. Värtaverkets bidrag inom beräkningsområdet är cirka 3 % av den totala depositionen.