Energicertifiering. EU-direktiv om byggnaders energiprestanda. Linda Schulz

Transkript

1 Energicertifiering EU-direktiv om byggnaders energiprestanda Linda Schulz 1

2 EFFEKTIV är ett samarbetsprojekt mellan staten och näringslivet med ELFORSK som koordinator. EFFEKTIV finansieras av följande parter: ELFORSK Borlänge Energi AB Borås Energi AB Elbolaget i Norden AB Falu Energi AB FORMAS Graninge Kalmar Energi AB Göteborg Energi AB IMI Indoor Climate Jämtkraft AB Karlstads Energi AB Mälar Energi AB Skellefteå Kraft AB SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Statens Energimyndighet Svensk Fjärrvärme Sydkraft AB Umeå Energi AB Uppsala Energi AB Vattenfall AB Öresundskraft AB 2

3 Förord: Ett nytt EU-direktiv om byggnaders energiprestanda [2] antogs av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 16 december Ett av områdena i förslaget behandlar energicertifiering av byggnader. Direktivet träder ikraft samma dag som det publiceras i Europeiska gemenskapens officiella tidning, det vill säga den 4 januari Medlemsstaterna har därefter tre år på sig att sätta ikraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att kunna följa direktivet. Medlemsstater får på grund av bristande tillgång på kvalificerade och/eller auktoriserade experter ta ytterligare tre år på sig för att fullt ut tillämpa bestämmelserna i artikel 7, 8 och 9. Att införa ett energicertifieringssystem i Sverige innebär att ett antal frågeställningar avseende exempelvis uppbyggnad av administration, systemgränser, genomförande och definitioner av begrepp måste hanteras. Avsikten med denna rapport är inte att besvara dessa frågeställningar. Den skall snarare ses som en orientering i ämnet energicertifiering av byggnader. Utgångspunkten är EU-direktivet samt bland annat rapporten Energicertifiering av byggnader, Möjligheter och begränsningar för Sverige [1]. Ytterligare information finns i rapporten Regeringsuppdrag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda skall genomföras i Sverige [8]. Flera av medlemsländerna i EU har redan idag obligatoriska eller frivilliga system för certifiering av byggnader, bland annat Danmark. I uppbyggnaden av det svenska systemet kommer erfarenheter från det danska systemet att tas tillvara. Linda Schulz, CIT Energy Management AB Innehåll: Bakgrund EU-direktiv om byggnaders energiprestanda Byggnaders systemgräns och energianvändning EU Definitioner Energicertifiering av byggnader Referenser 19 3

4 Bakgrund Bakgrunden till det antagna EU-direktivet står att finna i EU-kommissionens arbete på miljö- och energiområdet. EU-kommissionen framhåller tre viktiga punkter avseende energianvändningen i EU [4]: EU kommer att få ett ökat beroende av importerad energi i framtiden om inga åtgärder vidtas. Detta förstärks ytterligare av att antalet medlemsländer ökar. Baserat på aktuella bedömningar kommer andelen importerad energi uppgå till 70% år 2030, jämfört med nuvarande 50%, om inget görs. Utsläppen av växthusgaser ökar inom unionen, vilket gör det svårt att leva upp till de åtaganden som gjorts inom ramen för Kyotoprotokollet. EU har varken intentioner eller möjligheter att påverka energitillförseln inom unionen. Avsikten är istället att påverka användningen av energi, främst genom energibesparingar inom byggnads- och transporsektorn. Kommissionen har pekat ut byggnadssektorn som ett av de viktigaste områdena för genomförande av åtgärder som syftar till att effektivisera användningen av energi. Byggnadssektorn är en av de största slutanvändarna av energi inom unionen. Det behövs därför en målinriktad satsning på att ta fram ett regelverk som skall ha som syfte att minska ökningstakten i energianvändningen. I denna rapport redovisas EU-direktivets innehåll i kapitel 2. I resten av rapporten behandlas översiktligt systemgränser och relevanta begrepp samt hur det kommande svenska energicertifieringssystem kan tänkas vara utformat. 4

5 EU-direktiv om byggnaders energiprestanda EU Syftet med direktivet är att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader i gemenskapen samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden liksom krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet. Direktivet är ett ramdirektiv och innehåller krav på fem punkter som medlemsländer måste införa: 1. Metodiker för beräkning av byggnaders energiprestanda (artikel 3). 2. Minimikrav på energiprestanda för nya byggnader (artikel 5). 3. Minimikrav på energiprestanda för stora byggnader som genomgår omfattande renovering (artikel 6). 4. Energicertifiering av byggnader (artikel 7). 5. Regelbundna kontroller av värmepannor och luftkonditioneringssystem i byggnader samt en bedömning av värmeanläggningen om värmepannorna är äldre än 15 år (artikel 8 och 9). Direktivet skall införlivas i befintliga regelverk och kommer därför att finnas inarbetat i den lagstiftning som passar bäst, exempelvis plan- och bygglagen, byggnadsverkslagen eller jordabalken. Direktivet är i hög utsträckning redan uppfyllt i Sverige, framför allt när det gäller minimikrav på energiprestanda. Byggnadens energiprestanda vid nybyggnad regleras idag i Sverige genom tillämpningsföreskrifter till byggnadsverkslagen, BVL, i boverkets byggregler, BBR, samt boverkets ändringsregler, BÄR. Kraven gäller i princip vid ombyggnad också. Redan idag skall alla byggnader uppfylla minimikraven om det inte finns särskilda skäl. Enligt PBL/BVL skall man dessutom redan idag utreda vilket energislag som är lämpligast för energiförsörjningen av nya byggnader. När det gäller metodik för beräkning av byggnaders energiprestanda finns ingen lagstiftning idag i Sverige. I princip finns dock en metodik i byggreglerna, BBR. Arbete återstår för att utröna i vilken utsträckning den kan anses uppfylla direktivets intentioner. 5

6 Minimikrav på energiprestanda Punkt två och tre avser tillämpning av minimikrav på energiprestanda för nya samt befintliga större byggnader. Minimikraven fastsälls på grundval av de metodiker som avses i punkt 1. Kraven skall ta hänsyn till bland annat inomhusklimat, lokala förhållanden, avsedd verksamhet samt ålder. Kraven skall ses över med jämna mellanrum, minst vart femte år. Vid behov skall de uppdateras för att återspegla den tekniska utvecklingen inom byggnadssektorn. Minimikrav för befintliga byggnader För befintliga byggnader större än 1000 m 2 skall medlemsländerna tillse att deras energiprestanda förbättras så att de uppfyller minimikraven när de genomgår omfattande renovering, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Kraven får fastställas antingen för den renoverade byggnaden i dess helhet eller för de renoverade systemen eller komponenterna när de ingår som en del i en renovering som skall genomföras inom en begränsad tidsperiod, med syftet att förbättra byggnadens totala energiprestanda. Minimikrav för nya byggnader Medlemsländerna skall tillse att nya byggnader motsvarar minimikraven på energiprestanda. För nya byggnader större än 1000 m 2 skall det innan byggandet inleds göras en bedömning av om alternativa system för energiförsörjning är genomförbara tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt. Exempel på alternativa system är: Decentraliserade energiförsörjningssystem, som baseras på förnybar energi. Kombinerad värme- och elproduktion. Fjärr/närvärme eller fjärr/närkyla, om sådan finns tillgänglig. Värmepumpar, under vissa förutsättningar. Undantag Undantag från fastställande och tillämpning av minimikraven får ske för: Byggnader och monument med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, om överensstämmelse med kraven skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende. Byggnader som används för andakt eller religiös verksamhet. Fristående byggnader med en total användbar golvarea på mindre än 50 m 2. Tillfälliga byggnader som är avsedda att användas två år eller mindre, industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader med lågt energibehov som inte är avsedda som bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av nationellt sektorsavtal om energiprestanda. Bostadshus som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år. 6

7 Metodik för beräkning av byggnaders energiprestanda Enligt direktivet måste en beräkningsmetodik för att beräkna byggnaders energiprestanda finnas. Enligt den första punkten i direktivet, se sid 5 "EUdirektiv om byggnaders energiprestanda", skall medlemsstaterna tillämpa metoder för beräkning av byggnaders energiprestanda på grundval av den allmänna ramen i direktivet. De standarder och normer som tillämpas i medlemslandet skall tas i beaktande. Beräkningsmetodiken skall fastställas på nationell eller regional nivå. Enligt bilagan till direktivet ska beräkningsmetodiken minst omfatta följande faktorer. Termiska egenskaper hos byggnaden (yttre skal och mellanväggar osv.). Dessa egenskaper kan också inbegripa lufttäthet. Värmeanläggningar och varmvattenförsörjning, inbegripet deras isoleringsegenskaper. Luftkonditioneringsanläggningar. Ventilation. Inbyggda belysningsinstallationer (huvudsakligen den sektor som inte är avsedd för bostadsändamål). Placering och orientering av byggnaderna, inklusive utomhusklimat. Passiva solvärmesystem och solskydd. Naturlig ventilation. Förhållanden avseende inomhusklimatet, inklusive planerat inomhusklimat. Positiv påverkan av följande aspekter tas med i beräkningen i tillämpliga fall: Aktiva solvärmesystem och andra värme- eller elsystem som baseras på förnybara energikällor. El från kombinerad värme- och elproduktion. Fjärr-/närvärmesystem och fjärr-/närkylsystem. Naturligt ljus. I syfte att användas i beräkningen bör byggnaden delas in i kategorier, såsom följande: Enfamiljhus av olika typer. Flerfamiljhus. Kontor. Utbildningsanstalter. Sjukhus. Hotell och restauranger. Idrottsanläggningar. Byggnader för parti- och detaljhandel. Andra typer av energianvändande byggnader. 7

8 Energicertifiering av byggnader Den fjärde punkten i direktivet berör energicertifiering av byggnader. Med energicertifiering avses fastställande av en byggnads energianvändning och dokumentering av energiprestandan i ett energicertifikat. Energianvändningen ska beräknas med hjälp av den beräkningsmetodik som åsyftas under punkt 1 i direktivet. Syftet med en energicertifiering är enligt direktivet att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden liksom krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet. Enligt direktivet skall det vid försäljning och uthyrning av alla byggnader finnas tillgängligt ett energicertifikat som inte får vara äldre än 10 år, se sid 13 "Energicertifikat". I byggnader med en golvarea större än 1000 m 2 och som inhyser offentliga myndigheter och institutioner som tillhandahåller offentliga tjänster för ett stort antal personer och därför ofta besöks av dessa personer, skall dessutom certifikatet anslås. Anslaget skall placeras på en plats som är framträdande och klart synlig för allmänheten och det får då inte vara äldre än 10 år. Utöver detta kan för offentliga byggnader större än 1000 m 2 också relevanta klimatfaktorer anslås: Temperaturintervall som av myndigheten är rekommenderat för typen av byggnad. När så är lämpligt skall även andra, för den aktuella byggnaden relevanta klimatfaktorer beaktas. Aktuell innetemperatur samt andra relevanta klimatfaktorer. Den aktuella innetemperaturen i byggnaden måste baseras på någon form av medelvärde för byggnaden som helhet. Att enbart ange temperaturen i en punkt i byggnaden kan bli grovt missvisande. Certifikat för lägenheter eller enheter för individuellt bruk i byggnadskomplex får grunda sig på en gemensam certifiering för hela byggnaden för byggnadskomplex med ett gemensamt värmesystem eller en genomförd bedömningen av en annan, representativ lägenhet i samma byggnadskomplex. Utöver byggnadens energiprestanda skall energicertifikatet innehålla referensvärden på energianvändningen, vilka kan vara baserade på aktuella rättsliga normer och riktmärken. Certifikatet skall åtföljas av förslag till kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra energiprestanda. Undantag Undantag från tillämpningen får göras enligt de undantag som gäller vid fastställande och tillämpning av minimikrav, se sid 6 "Minimikrav på energiprestanda". 8

9 Kontroll av värmepannor och luftkonditioneringssystem Syftet med kontroller av värmepannor och luftkonditioneringssystem är att bedöma deras effektiviteten samt om de är rätt dimensionerade i förhållande till byggnadens värmebehov respektive kylbehov. Lämpliga råd skall ges till användarna om utbyte av värmepannorna, förändringar i värmesystemet, förbättring eller utbyte av luftkonditioneringssystemet samt alternativa lösningar. Värmepannor Enligt punkt fem i direktivet skall det genomföras regelbundna kontroller av värmepannor enligt ett av två alternativ: 1. Inspektion av värmepannor som eldas med icke förnybara flytande eller fasta bränslen med en nominell effekt på kw. Värmepannor med en nominell effekt på över 100 kw skall inspekteras åtminstone vartannat år. För värmepannor som eldas med gas kan denna period utsträckas till fyra år. Värmeanläggningens funktion ska vid en engångsinspektion bedömas om värmepannor med en nominell effekt på över 20 kw är äldre än 15 år. 2. Rådgivning till användare angående utbyte av värmepannorna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar som kan omfatta inspektioner för att bedöma värmepannans effektivitet samt huruvida den är av lämplig storlek. Den totala verkan av detta bör i stort sett motsvara verkan av ovan beskrivna förfarande. Vilket alternativ som kommer att tillämpas i Sverige är i skrivande stund ej klarlagt. Luftkonditioneringssystem När det gäller luftkonditioneringssystem skall dessa inspekteras regelbundet om de har en nominell effekt på mer än 12 kw. 9

10 Byggnadens systemgräns och energianvändning Med byggnad avses i direktivet en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet; med byggnad kan avses en byggnad i sin helhet eller delar av byggnaden som har utformats eller ändrats för att användas separat. Byggnaden är belägen i en viss klimatzon. Verksamheten i byggnaden ställer krav på bland annat det termiska klimatet vilket säkerställs med hjälp av värmeenergi och elenergi. Byggnadens systemgräns utgörs alltså av byggnadens omslutningsytor. En byggnads energianvändning kan delas upp i: Tillförsel av energi: Tillförsel av energi till en byggnad kan ske på ett eller flera olika sätt. Vanligaste energislagen för drift och uppvärmning av byggnader är elektricitet, biobränslen av olika slag, fossilbränslen, t.ex. olja, gas eller kol, och varmt/kallt vatten från fjärrvärme/ fjärrkyladistributör. Tillförsel av energi till en byggnad kommer också via solinstrålning och värme från personer inne i byggnaden. Tillförseln av energi till en byggnad sker dels med fri energi, dels med bunden energi. Fri energi är energi som finns fritt att tillgå utanför eller inne i byggnaden, t.ex. solinstrålning, personvärme och värme i uteluft, markvärme eller grundvatten som en värmepump kan utnyttja. Med bunden energi menas i detta fall olika energislag som vanligtvis köps, t.ex. elektricitet, olika bränslen, fjärrvärme m.m. I fortsättningen benämns bunden energi med köpt energi då det bättre följer det vardagliga språkbruket. Omvandling av energi: Inom byggnaden sker omvandling av vissa energislag. Elektricitet omvandlas till arbete i olika apparater och maskiner och ljus i belysningen och slutligen blir all el värme. Personer i byggnaden omvandlar energi inom sig (metabolism) och avger värme. Omvandling av el till att slutligen bli värme, personvärme samt solinstrålning enligt ovan benämns vanligen internvärme. Internvärmen kan i många byggnader täcka en betydande del av det totala uppvärmningsbehovet. Bortförsel av energi: Genom byggnadens yttre begränsningar, tak, fasad och grund, strömmar värmeenergi. Bortförseln sker via transmission, luftläckage, ventilationssystem, eventuella rökgaser, ledning till mark och avloppsvatten. En mer vardaglig benämning precis motsvarar bortförsel av energi från en byggnad är energianvändning. Detta begrepp kommer fortsättningsvis att användas i samband med resonemang om bortförsel av energi. 10

11 Tillförsel och bortförsel Tillförsel samt bortförsel av energi sker alltså över systemgränsen och omvandling av energi sker innanför systemgränsen, se figur 1 nedan som beskriver energiförsörjningskedjan. Figur 1 Energiförsörjningskedja Tillförsel av energi Omvandling av energi Bortförsel av energi Köpt energi Elenergi Värmeenergi - fjärrvärme - olja - biobränsle, torv mm Fjärrkyla Fri energi Solinstrålning Personvärme Värme som kan tas tillvara m h a värmepump, i exempelvis uteluft, mark och grundvatten Systemgräns byggnad Energiomvandling Belysning Maskiner Apparater Energianvändning Transmission Luftläckage Ventliation Eventuella rökgaser Energin mäts i kwh/år Enheten för köpt elenergi är kwh/år. Köpt värmeenergi i form av fjärrvärme har också enheten kwh/år. Köpt mängd olja, biobränslen, torv och liknande anges med enheter som m 3 /år, l/år eller kg/år, vilka med hjälp av uppgifter om respektive bränsleslags värmevärde kan omvandlas till kwh/år. Fortsättningsvis används i denna rapport begreppen köpt energi och använd energi. En byggnads energianvändning kan mätas eller beräknas. Metodik för fastställande av energianvändningen i samband med energicertifiering av en byggnad skall vara uppbyggd så att nyttan för olika aktörer alltid lyfts fram och tas tillvara, gå att förstå för alla parter. Den får inte utformas mera komplex än vad som absolut krävs för att energicertifieringar skall vara genomförbara, kwh/år utformas så att lägsta möjliga kostnader drabbar olika aktörer, utformas så att bibehållen eller förbättrad inomhusmiljö får en framträdande roll. 11

12 Definitioner Det finns ett antal olika begrepp för att karakterisera en byggnad med hänsyn till dess energianvändning, se figur 2 till höger. Energicertifiering kan användas som övergripande begrepp och omfattar således ett eller flera av övriga begrepp. Beroende på användare och situation kan begreppen ha olika betydelse. För att undvika missförstånd vid kommunikation mellan olika parter är det därför viktigt att de olika begreppen är klart definierade. Den följande redogörelsen är ett förslag till definition av några olika energirelaterade begrepp. Fig 2 Exempel på begrepp samt relationen mellan dem. Godkännande, intyg Redovisning Undersökning, kontroll Energicertifikat Energicertifiering Energideklaration Energibesiktning Energiprestanda Energiprestanda En byggnads energiprestanda definieras i direktivet som den faktiskt använda eller beräknade mängden energi för att tillgodose olika behov som är knutna till det normala bruket av byggnaden. Energibesiktning Besiktning betyder kontroll, undersökning eller inspektion. En energibesiktning av en byggnad innebär att byggnadens energiprestanda undersöks och dokumenteras. Energibesiktningen kan genomföras på olika sätt och kan omfatta moment som: Oavsett på vilken nivå energibesiktningen genomförs så kommer besiktningen att ge mer eller mindre detaljerad information om olika slutanvändare och även ge besked om energibesparingspotential för de studerade slutanvändarna. Identifiering och funktionsanalys av alla delsystem som använder energi hos det studerade objektet En uppskattning av hur mycket energi som används av varje delsystem En bedömning av aktuell användning i förhållande till budgeterad eller projekterad (simuleringsverktyg) Den enklaste nivån i en energibesiktning är baserad på historiska data vad gäller energianvändning, okulärbesiktning och i vissa fall mätdata som samlas in med portabel mätutrustning. Den mest avancerade nivån i en energibesiktning innefattar, förutom de enklare nivåerna, en detaljerad analys av olika besparingsåtgärder. Detta kräver normalt beräkningar med hjälp av simuleringsverktyg. 12

13 Energideklaration Deklaration betyder tillkännagivande eller förklaring och kan tolkas som att verkliga förhållanden redovisas för en myndighet eller annan instans. En energideklaration av en byggnad innebär att resultatet från en energibesiktning, det vill säga byggnadens energiprestanda samt potentiella energisparåtgärder, redovisas. Energicertifiering Energicertifiering innebär att en byggnad får ett godkännande eller ett intyg på att den uppfyller en viss nivå eller standard avseende energianvändningen. Vid ett godkännande i samband med en energicertifiering redovisas byggnadens energiprestanda i ett energicertifikat. En energicertifiering kan omfatta byggnadens behov av köpt energi eller den verkliga, beräknade energianvändningen eller båda, se sid 10 "Byggnaders systemgräns och energiprestanda". Enligt direktivet skall en energicertifiering omfatta en beräkning med den metodik som beskrivs på sid 7 " Metodik för beräkning av byggnaders energiprestanda. Det innebär att energicertifieringen motsvarar en energibesiktning på den högsta nivån enligt avsnittet "Energibesiktning" på sid 12. Syftet med energicertifieringen är att motivera och stimulera frivilliga åtgärder för att minska behovet av energi samt att effektivisera energianvändningen. Byggnadens energiprestanda tydliggörs också vid nyproduktion samt vid överlåtelse och uthyrning för köpare och hyresgäster för att dessa ska kunna göra jämförelser med andra byggnader. Det är då upp till säljare och hyresvärd att vidta energieffektiviseringsåtgärder för att kunna hävda sig i konkurrensen med byggnader med hög energiprestanda OK Energicertifikat I ett energicertifikat redovisas byggnadens energiprestanda. När certifikatet utformas utgående från direktivet skall förutom byggnadens energiprestanda också någon form av referensvärde anges i energicertifikatet. Det skall också åtföljas av rekommendationer för hur energiprestanda med hjälp av kostnadseffektiva åtgärder kan förbättras. Referensvärden för olika typer av byggnader med olika lokalisering och ålder redovisas lämpligen i form av nyckeltal. Energirelaterade nyckeltal uttrycks vanligen som en kvot enligt: Nyckeltal = Energirelaterad parameter Parameter som karaktäriserar byggnaden eller ett delsystem Det vanligast förekommande energirelaterade nyckeltalet är energianvändningen per areaenhet (kwh/m 2 ). När nyckeltal används är det viktigt att definiera vilka kwh som avses (värme eller el, inklusive tappvarmvatten eller exklusive, etc.). På samma sätt är det viktigt att tala om vilka m 2 som används (bruksarea, lokalarea, etc., se avsnittet "Areabegrepp" på sid 14). Beroende på verksamhet kan nyckeltal uttryckas också som kwh/person, kwh/producerad enhet, etc. Energianvändningen kan vara köpt energi, använd energi eller en kombination av båda, se avsnittet "Byggnaders systemgräns och energiprestanda" på sid

14 Areabegrepp Använd golvarea bör definieras med något vedertaget begrepp. Svensk standard [6] definierar ett antal mättekniska begrepp, se figur 3. Figur 3 Mättekniska begrepp enligt svensk standard BTA BRA OKA NTA IKA KA BOA BIA LOA ÖVA Bruttoarea BTA Area av samtliga våningsplan, begränsad av omslutande byggnadsdelars utsida. Bruksarea BRA Area av nyttjandeenhet eller annan grupp sammanhörande mätvärda utrymmen, begränsade av omslutande byggnadsdelars insida eller annan för mätvärdhet angiven begränsning. Används vid exempelvis planering, projektering, hyressättning, taxering, värdering, förvaltning och statistisk bearbetning. Nettoarea NTA Area av utrymme begränsad av omslutande byggnadsdelars insida eller annan angiven begränsning. Används huvudsakligen i samband med drift och underhåll. Konstruktionsarea KA Area av väggars, pelares och slutna schakts horisontalsnitt. Anger differensen mellan bruttoarea BTA och nettoarea NTA. Invändig konstruktionsarea IKA Byggnadsdel som ligger inom en nyttjandeenhet eller annan grupp av sammanhängande utrymmen, upp till 0,30 m tjocklek. Resterande del betraktas som omslutande konstruktionsarea OKA. Omslutande konstruktionsarea OKA Byggnadsdel som omger en nyttjandenenhet eller annan grupp av samhörande utrymmen, samt del av byggnadsdel som ligger inom en nyttjandeenhet eller annan grupp av sammanhörandeutrymmen och överstiger tjockleken 0,30 m. Bostadsarea BOA Bruksarea för utrymmen helt eller delvis ovan mark inrättade för boende. Biarea BIA Bruksarea för utrymmen inrättade för sidofunktioner till boende samt för utrymmen helt eller delvis under mark inrättade för boende. Lokalarea LOA Bruksarea för utrymmen inrättade för annat ändamål än boende, sidofunktioner till boende, byggnaders drift eller allmän kommunikation. Övrig area ÖVA Bruksarea för utrymmen avsedda för byggnader drift och allmän kommunikation i andra byggnader än småhus. Utöver de standardiserade begreppen är uthyrbar area vanligt förekommande [7]. Det är ett informellt begrepp som avser summan av alla uthyrbara bostads- och lokalareor. Boverket rekommenderar bruksarean BRA till nyckeltal för energianvändningen [3]. I de fall byggnaden inhyser såväl offentlig som annan verksamhet kan den användbara golvarean avse antingen hela byggnaden eller enbart den del som inhyser den offentliga verksamheten. 14

15 Energicertifiering av byggnader Organisation Den organisation som kommer att ansvara för certifieringssystemets fortlöpande funktion måste kunna hantera ett antal moment: Fastställande (inledningsvis), översyn (vart femte år) och uppdatering (vid behov, för att återspegla den tekniska utvecklingen inom byggnadssektorn) av minimikrav på energianvändningen. Fastställande av referensvärden baserade på aktuella normer och riktmärken inledningsvis och insamlad statistik när det insamlade underlaget är tillräckligt stort. Utbildning och certifiering av besiktningspersoner / energikonsulter. Utfärdande av energicertifikat. Uppföljning och administrering, exempelvis upprätthållande av en databas med energistatistik. Samordning med andra obligatoriska kontroller, exempelvis OVK, inspektion av värmepannor och inspektion av luftkonditioneringssystem. Kontroll av att energicertifieringen efterlevs. Information till allmänheten. Likt den modell som finns i Danmark [1] bör någon form av styrgrupp med ett övergripande samordningsansvar administrera certifieringssystemet. Den bör vara intressentsammansatt och utgöras av representanter för exempelvis Fastighetsmarknadens parter Hyresgästerna Offentliga fastighetsägare Villaägare Energikonsulter och besiktningsmän Advokater Fastighetsmäklare Arkitekter Energibolagen Energimyndigheten Det bör göras åtskillnad mellan rent tekniska funktioner och informativa funktioner i organisationen. Information till allmänhet och övriga berörda samt marknadsföring sköts förslagsvis av ett informationssekretariat som lyder under styrgruppen. Det bör bestå av marknadsföringskunniga personer med teknisk kunskap. Det fortlöpande praktiska arbetet sköts lämpligen av ett tekniskt sekretariat som ger kurser för energikonsulter och besiktningsmän, godkänner konsulter och besiktningsmän som har genomgått kurserna, säljer energicertifikat samt sammanställer statistik över samtliga energicertifikat. Det tekniska sekretariatet lyder också under styrgruppen och bör delvis bestå av personer med minst likvärdiga tekniska kunskaper som de certifierade besiktningsmännen kommer att ha. 15

16 Energicertifikatet Det energicertifikat som utfärdas efter en genomförd energibesiktning bör om möjligt ge information om såväl använd energi som köpt energi, se kapitlet "Byggnaders systemgräns och energiprestanda" på sid 10. Enligt direktivet skall certifikatet ange rekommenderade målvärden för energianvändningen, se avsnittet "Energicertifiering av byggnader" på sidan 8. Certifikatet skall enligt direktivet också åtföljas av förslag på effektiviseringsåtgärder. Detta är dock meningslöst om det inte samtidigt sker en uppföljning av genomförda åtgärder samt att dessa anges i det anslagna certifikatet. Anslag av certifikatet I större byggnader av offentlig karaktär skall energicertifikatet anslås i byggnaden enligt direktivet, se "Energicertifiering av byggnader" på sidan 8. Det ska placeras på en framträdande och för allmänheten klart synlig plats. Lämplig placering är då i byggnadens huvudentré eller i direkt anslutning till denna. Energicertifikatet bör anslås så fort det finns tillgängligt. Vid uthyrning eller försäljning ska det enligt EU-direktivet finnas ett energicertifikat som är högst tio år gammalt. Det är tänkbart att byggnader som inhyser offentliga myndigheter och institutioner har samma ägare och hyresgäster under längre tid än tio år. I praktiken innebär detta att det kan gå längre tid än tio år mellan varje energicertifiering. Ett anslaget energicertifikat som är mer än tio år gammalt ger felaktiga signaler till allmänheten. Det är därför rimligt att byggnader vilka är skyldiga att anslå energicertifikatet också måste göra en ny energicertifiering var tionde år vare sig byggnaden får ny ägare, nya hyresgäster, byggs om eller ej. Tio år är dock en lång tid ur allmänhetens synvinkel, syftet med att anslå certifikatet är ju ändå att ge tydliga signaler till allmänheten om fastighetsägaren har en bra eller dålig energi- och miljöpolicy. I byggnader som är skyldiga att anslå energicertifikatet vore det kanske lämpligt med ett kortare certifieringsintervall, exempelvis fem år. 16

17 Metodik för beräkning av energiprestanda Direktivet anger enligt avsnittet "Metodik för beräkning av energiprestanda" på sidan 7, att en metodik för beräkning av energiprestanda ska utvecklas och appliceras vid nybyggnation, renovering och i energicertifikat, någon form av beräkningshjälpmedel (programvara för datorberäkningar) fordras alltså. Datorprogram för beräkning av energianvändning enligt beräkningsmetodik måste vara tillräckligt lättanvända för att det skall vara möjligt att studera hur olika åtgärder för befintliga byggnader samt alternativa lösningar för nya byggnader påverkar byggnadens totala energianvändning. Beräkningsmetodiken kan vara gemensam för nya och befintliga byggnader, fördelen med detta är att det är enklare med en metodik än två. Den bör dock skilja sig åt för olika typer av byggnader där installationstätheten varierar, se avsnittet "Olika beräkningsmodeller för olika byggnader" på sidan 17. Olika beräkningsmodeller för olika byggnadstyper? När det gäller val av modell för beräkning av energianvändning bör den lämpligen differentieras beroende på byggnadstyp. Anledningen är att lokaler kan vara betydligt mer komplexa än bostäder när det gäller de tekniska installationerna. Enfamiljshus och flerfamiljshus, som är en relativt homogen grupp av byggnader energimässigt sett, borde kunna beräknas med en enklare metod som skulle kunna vara en kombination av ren beräkning och värden baserade på statistik. För övriga typer av byggnad, alla typer av lokaler, krävs sannolikt att en mer avancerad beräkning genomförs. Lokaler som grupp är betydligt mer heterogen än enoch flerfamiljshus och omfattar byggnader med stor variation av komplexitetsgrad. Till mindre komplexa byggnader i denna kategori hör t.ex. lager, enklare skolor och enklare kontorshus medan mer komplexa byggnader utgörs av t.ex. större kontorshus, sjukhus och laboratorier med komplexa tekniska installationer. Dessa exempel på byggnader erfordrar en beräkningsmodell som i princip kan hantera vilken byggnadstyp, vilken verksamhet i byggnaden och vilket installations- och klimathållningssystem som helst. På den svenska och nordiska marknaden finns idag endast ett fåtal program som kvalificerar sig till den sistnämnda kategorin. De skiljer sig åt i flera avseenden vad gäller styrkor och svagheter i hantering, beräkningssätt och resultatpresentation [5]. 17

18 Samordning med andra obligatoriska kontroller När EU-direktivet är implementerat med krav på energicertifiering samt inspektion av värmepannor och luftkonditioneringssystem kan en fastighetsägare råka ut för ett antal inspektions- och besiktningsförfaranden som avser byggnader och installationer. Av dessa är det flera som på olika sätt berör byggnadens energianvändning och inneklimat eller installationer vilka kontrollerar energianvändningen och inneklimatet, se tabell 1. Tabell 1: Obligatoriska återkommande kontroller Intervall Omfattning Energicertifiering 10 år se avsnittet "Energicertifiering av byggnader" (artikel 7 i EU-direktivet) på sid 8 Värmepannor kw: regelbundet se avsnittet "Kontroll av värmepannor och (artikel 8 i EU-direktivet) >100 kw: 2 år luftkonditioneringssystem" på sid 9 >100 kw gaspannor: 4 år Luftkonditioneringssystem Regelbundet se avsnittet "Kontroll av värmepannor och (artikel 9 i EU-direktivet) luftkonditioneringssystem" på sid 9 Obligatorisk ventilationskontroll, OVK 2-9 år Funktionskontroll av ventilationssystem Mätare 3-9 år Kontroll av mätare i alla typer av byggnader 3 mån-2 år Avläsning av mätare Köldmedier 1 år Kontroll för att förebygga utsläpp av köldmedia Oljetankar (Gastankar) 12 år Besiktning Gasapparater och ledningar 3 år Kontroll före introduktion på marknaden och idriftstagande, återkommande besiktning Intervallet för dessa kontroller varierar mellan tre månader och tolv år. Kontrollerna skall i de fyra första fallen utföras av en certifierad besiktningsman och i de fyra sista fallen av ett ackrediterat kontrollorgan eller certifieringsorgan. Det borde vara möjligt för en besiktningsman att inneha flera av ovanstående certifikat och därmed kunna utföra flera av ovanstående kontroller, om möjligt vid samma tillfälle, för att uppnå största möjliga samordning mellan olika kontroller. Energicertifieringen däremot ger en helhetsbild av byggnaden med dess installationer i form av mängden köpt och använd energi och kan alltså ses som en sammankopplande länk mellan flera av de obligatoriska kontrollerna. Kanske skulle någon form av samordningsfunktion för flera av de obligatoriska kontrollerna kunna knytas till energicertifieringen med dess helhetssyn på byggnaden inklusive installationer. Kontrollerna av värmepanna och luftkonditioneringssystem avser de enskilda installationernas effektivitet och dimensionering. Den obligatoriska ventilationskontrollen avser kontroll av ventilationssystemets funktion, det vill säga att rätt luftflöden erhålles. Dessa kontroller avser alltså enskilda installationers eller systems effektivitet och funktion i byggnaden. 18

19 Referenser [1] Energicertifiering av byggnader. Möjligheter och begränsningar., Statens Energimyndighet, Eskilstuna, rapport, 2002, [2] Direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002, Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nr L 001, 04/01/2003 s , europa.eu.int/eur-lex/sv/oj/ [3] Nyckeltal för energianvändningen i byggnader, Regeringsuppdrag M2001/2226/Hs [4] Green Paper: Towards a European Strategy for Energy Supply, EU-kommisionen, COM(2000)769, 29 november 2000 [5] Bergsten, B., Energiberäkningsprogram för byggnader en jämförelse utifrån funktions. och användaraspekter, EFFEKTIV, Rapport nr 2001:03, 2001, [6] Area och volym för husbyggnader Terminologi och mätregler, Svensk Standard SS , SIS Standardiseringen i Sverige, Stockholm [7] Rätt begrepp, nomenklatur, definitioner och mätregler för nyckeltal i offentlig fastighetsförvaltning, Svenska Kommunförbundet, Stockholm, 1997 [8] Regeringsuppdrag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda skall genomföras i Sverige, Statens Energimyndighet, Eskilstuna, rapport, 2002, FilAtkomst/Direktiv2.pdf/$FILE/Direktiv2.pdf? OpenElement 19

20 Denna rapport är framtagen i forskningsprogrammet EFFEKTIV som bedrivs inom Centrum för Effektiv Energianvändning (CEE). CEE består av SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, CIT Energy Management och Institutionen för Installationsteknik vid Chalmers Tekniska Högskola. Layout och produktion: illustration & information, Borås EFFEKTIV c/o SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut 20 Box 857, Borås. Telefon Fax Internet RAPP NR 2003:02 ISBN ISSN