K R AV F Ö R E T T E L S Ä K R A R E S V E R I G E

Transkript

1 LO-FACKEN INOM EL-BRANSCHEN K R AV F Ö R E T T E L S Ä K R A R E S V E R I G E

2

3 Bakgrund Den 22 augusti 2013 tillsatte regeringen en enmansutredning för att arbeta fram förslag till en ny elsäkerhets- och certifieringslagstiftning. 1 Utredaren ska samråda med en expertgrupp där fackförbunden representeras av regionombudsman Tina Nordling Svenska Elektrikerförbundet. Som expert och representant för montörerna har Tina Nordling samrått med representanter för de LO-fack som har medlemmar som arbetar som yrkesmän inom elbranschen d.v.s. Industrifacket Metall, Fastighetsanställdas förbund, SEKO facket för service och kommunikation, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet. De synpunkter som framläggs i denna skrift är dessa fackförbunds gemensamma ställningstagande i anledning av behörighetsutredningen. 1 Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra elektriska installationer. 1

4 Innehåll Bakgrund... 1 Behörighetsutredningen; bakgrund... 5 Direktiven ger utrymme för en säker ellagstiftning... 6 ILO-konvention (nr 142)skall vara grunden för utredningsarbetet... 7 Utredningen bör vidga perspektivet... 7 LO-fackens mål för ett elsäkert Sverige Helhetsperspektiv saknas Utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer Lärlingsutbildning i företag kombinerat med gymnasieprogrammet El- och energiprogrammet (EE) med godkända betyg i utvalda fackämnen ska fortfarande vara den huvudsakliga utbildningsmodellen Lärlingsutbildning ska ske som anställd och med lön enligt kollektivavtal Certifiering av montör sker i statens intresse och ska därför alltid vara kostnadsfri för montören Arbetsgivare som utbildar lärlingar ska erhålla statligt bidrag för adekvat ersättning för kostnader i samband med lärlingsutbildning för merkostnader som uppstår pga. instruktion, certifiering etc. av lärling Företaget ska vara godkänt för lärlingsutbildning Det ska endast vara en enhetlig utbildning för alla som ska arbeta som montörer inom elbranschen oberoende av vilket yrkesfack de senare kommer att arbeta inom Samtliga som dokumenterat arbetat inom yrket som montör, industrielektriker, kraftverkselektriker etc. med behörighetskrävande elarbeten och har gymnasieutbildning + lärlingsutbildning eller har dokumenterad erfarenhet av arbete som elmontör eller annan elyrkesman med mer än 2 år i yrket ska efter ansökan erhålla kompetens som elyrkesman inom det område denne arbetat så länge hen arbetar kvar inom yrket Utländska montörer ska prövas för arbete i Sverige och certifieras på samma sätt som i Norge enligt EU-rättens regler

5 10. Företag ska vara certifierade av elsäkerhetsmyndighet och finnas upptagna i lättillgängliga offentliga register för att få utföra behörighetskrävande installationsarbeten eller reparationer Det skall finnas ett särskilt förfarande dit brukare eller konsument skall kunna anmäla företag som missköter sig. Elsäkerhetsmyndigheten skall ha ordentliga sanktionsmöjligheter mot företag som missköter sig, i sista hand genom att kunna dra in företagets certifiering för att utföra behörighetskrävande elarbeten För att företag ska vara certifierade krävs att de har behörig elinstallatör anställd i företaget Alla behöriga elinstallatörer ska finna upptagna i offentliga register. Behörigheten ska vara tidsbegränsad och kräva kontinuerligt arbete inom el-branschen för att vidmakthållas Den ansvariga elinstallatören ska vara anställd i samma företag som montören Det ska endast finnas en behörig installatör för varje företag Behörig installatör får inte samtidigt utföra arbete som inskränker hans verksamhet hos företaget För utländska företag ska gälla samma regler för certifiering och offentlig redovisning av behörighet Elsäkerhetsmyndigheten ska ges ökade befogenheter och resurser för att kunna utföra kontrollarbetet på fältet Certifierade företag ska liksom enligt norsk rätt vara skyldiga att rätta till uppkommande brister och fel Rapport Studieresa Reglering av elsäkerhet i Norge Svenska Elektrikerförbundet Inledning Uppdrag och syfte med studiresa Besöket i Norge Sammanfattning El-tilsynsloven Regeringens föreskrift för elföretag och kvalifikationskrav Läroplaner och utbildningsprogram för elektriker

6 Anordnande av lärlingsutbildning Bakgrund till det norska trepartssystemet för utbildning och planer Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på regerings- och central myndighetetsnivå Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på Landstingsnivå (Fylke) Lämpliga kontaktpersoner

7 Behörighetsutredningen; bakgrund Dagen elsäkerhetsregler är grundade på elens farlighet. Det är väldigt få människor som drunknar för att en rörmokare gör en felaktig rörinstallation, även om de ekonomiska skadorna kan bli betydande. Däremot kan en felaktig elinstallation medföra svåra kroppsskador eller döden. Dagens elsäkerhetslagstiftning har därför sin utgångspunkt i att produktion och distribution av elektrisk ström är en utpräglat farlig verksamhet. Huvudprincipen om strikt skadeståndsansvar för den som innehar en elektrisk starkströmsanläggning har sin grund häri och gör därför elhuvudmannen även utan försumlighet ansvarig för skador från el. Bakgrunden till behörighetsutredningen 2 är Elsäkerhetsverkets rapport Säkra elinstallationer. 3 Elsäkerhetsverkets rapport hade som uttalat syfte att möjliggöra användning av bemanningsföretag vid elinstallationsarbete. Detta ligger enligt LOförbunden helt vid sidan av Elsäkerhetsverkets uppdrag att göra Sverige elsäkrare. Detta rent arbetsmarknadspolitiska syfte har medfört att behörighetsutredningens direktiv fått en helt felaktig riktning, bort ifrån säkerhetsaspekten. Syftet med dagens elsäkerhetslagstiftning, att skydda från elens risker, nämns i utredningsdirektiven endast i en hänvisning till gällande lag. Enligt utredningsdirektiven ska utredningen huvudsakligen utmynna i förslag som rör organisations- och kompetensfrågor. Utredningsresultatet är därigenom i stort begränsat till att ändra montörernas, eller yrkesmännens som de benämns i direktiven, förhållanden. Mot bakgrund av att det sekelgamla samarbetet mellan fack och arbetsgivarorganisation när det gäller utbildning av montörer inte längre fungerar, kan detta vara en av flera säkerhetsaspekter som bör behandlas. Men det faktum att hela utredningen tar sin utgångspunkt i en arbetsmarknadspolitisk förändring, dvs. att utöka möjligheten för bemanningsföretag att arbeta inom elområdet, medför att det i många fall anges rent fiktiva skäl som grund för att föreslå ändringar i gällande lagstiftning. Bl.a. påstås att förutsättningarna för elektriskt installationsarbete har förändrats vad gäller exempelvis frågor om aktörernas kompetens, ansvar och befogenheter 2 Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra elektriska installationer. 3 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2) 5

8 Direktivens utgångspunkt är alltså att montörernas arbete komplicerats genom ny teknik. Det är i huvudsak fel. Det som framförallt påverkats genom teknikutvecklingen ligger på konstruktionsplanet, dvs. något som till stor del ligger utanför yrkesmännens roll. Montörerna är de som är längst ned i kedjan i arbetet med elektrisk verksamhet. Den ansvarige elinstallatören ska enligt nuvarande lagstiftning planera, välja teknik och material, övervaka elarbete, välja ut lämplig arbetskraft och slutkontrollera en elinstallation. Trots att teknikutvecklingen huvudsakligen påverkar den ansvarige elinstallatörens funktion och verksamhet behandlas dennes verksamhet sparsamt i utredningsdirektiven. Än anmärkningsvärdare är denna underlåtenhet när den kartläggning av elinstallatörer som utförts av Elsäkerhetsverket 4 visar att det i dag finns en 100-åring som har full behörighet att utföra sådant arbete, och att dessutom ca 30 % av de behöriga installatörerna i Sverige passerat den normala pensionsåldern för yrkesarbete. Inte heller Elföretagens roll i säkerhetsarbetet behandlas i utredningsdirektiven. Att ansvarig elinstallatör är anställd i samma företag som montören och således har arbetsledningsrätt över dem som utför det praktiska installationsarbetet är en av grundprinciperna i gällande elsäkerhetslagstiftning. Det är därför anmärkningsvärt att det skiljande av arbetsledningsrätten från elinstallatörens verksamhet, som är en följd av att anställningskravet i princip slopats i Elinstallatörsförordningen genom Elsäkerhetsverkets föreskrifter 5 inte behandlas i direktiven. Allt detta kan göra utredningen sårbar och inadekvat ur säkerhetssynpunkt, vilket är den viktigaste aspekten i dagens lagstiftning. Direktiven ger utrymme för en säker ellagstiftning Berörda LO-fack anser dock att direktiven i sin nuvarande utformning väl ger utrymme för ett vidare perspektiv. De kan utgöra grund för en konstruktiv ändring av nuvarande ellagstiftning, som tillgodoser såväl elsäkerhetsaspekterna, konsumenternas berättigade krav på att kunna få kvalitetsgaranterade elinstallationer, säkerhetsdeklarerade företag, 4 Rapport 13EV3761 Kartläggning av elinstallatörer och elektriker 5 Elsäkerhetsverkets författningssamling ELSÄK-FS 2013:1 Undantag från krav på vissa anställningsförhållanden 1 kap 13 6

9 elinstallatörer som är yrkesverksamma och uppdaterade på gällande elsäkerhetslagstiftning och elteknik samt EU-lagstiftningens regler. 6. ILO-konvention (nr 142)skall vara grunden för utredningsarbetet Sverige har ratificerat ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning 7 Enligt konventionen ska systemen för yrkesutbildning utarbetas i ett centralt trepartssamarbete med stat, arbetstagare- och arbetsgivarorganisationer. LO-facken anser därför att utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer. LO-facken anser sådan trepartsamverkan nödvändig för att uppnå ett effektivt system. Om arbetsgivaren inte vill samverka i enlighet med de tvingande föreskrifterna i ILOkonventionen, är det deras problem. Nuvarande utredningsdirektiv där huvudinriktningen inte synes vara elsäkerhet eller en partsgemensam utbildningsmodell, utan att göra en arbetsmarknadsanpassning till bemanningsföretag av ellagstiftningen, ligger långt vid sidan av detta. Utredningen bör vidga perspektivet När det gäller aktörernas kompetens, ansvar och befogenheter, så är utredningsdirektiven begränsade. De behandlar huvudsakligen kategorin yrkesmannen, som ska utföra det praktiska arbetet. Elinstallatören och elföretaget är de som på et avgörande sätt styr verksamheten, elinstallatören genom sin utbildning och sitt arbete och företaget genom sin arbetsledningsrätt, beslutanderätt över material och hur arbetet ska utföras. Utredningsdirektiven ger dock, trots sin knapphändiga behandling av dessa, utrymme för att ge utvidgande förslag om kompetens och legitimering av dessa. Utredningsdirektivens utgångspunkt att det skulle finnas ändrade förutsättningar för elmontörens arbete bygger vidare inte på erfarenhet eller kunskap om verkliga förhållanden. Det är en felaktig verklighetsbeskrivning att systemen genom att ha blivit mer komplicerade skulle bli farligare. Istället har mycket elmontörsarbetet blivit enklare. Det har t.ex skett genom att eltekniken, som tidigare i stort styrdes med starkströmsrelä nu i stor utsträckning i stället styrs med svagströmselektronik. Moduler med komponenter 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer 7 ILO konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser. Konventionen innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19 juli

10 som redan från början är sammanmonterade har vidare blivit en allt större del av monteringsarbetet etc. Montörens arbets har härigenom ofta blivit enklare, medan den tekniska utveckling kan kräva mer av installatören och företaget som beslutar om ingående komponenter och material. Men nuvarande ellagstiftning kan behöva förändras. Men då ska den ändras så att elsäkerheten ökas, inte tunnas ut genom att ansvaret otydliggörs, så som utredningsdirektivens inriktning nu kan tolkas. Konsumenten ska lätt kunna få reda på företag som kan utföra behörighetskrävande arbete. Det har de inga möjligheter till i dag eftersom företagen idag inte är certifierade och det inte heller finns offentliga register över företag som får utföra behörighetskrävande elinstallationer. Montörens behörighet att utföra behörighetskrävande arbete är i detta sammanhang oväsentlig, eftersom denne utan vidare kan bytas ut av företaget utan samtycke av beställaren. Ett rimligare krav är att konsumenten lätt ska kunna ta reda på att den elinstallatör som planerar, övervakar och godkänner arbetet är behörig och certifierad för det arbete som utföres, Det krävs vidare möjlighet och resurser för elsäkerhetsmyndigheten att kontrollera utfört arbete, att få bort undermåliga företag från marknaden etc. Det är inte nödvändigt att det nuvarande elsäkerhetsverket ska ansvara för dessa uppgifter. Det kan finnas samordningsvinster genom att en myndighet har ansvaret för hela elsäkerheten, dvs. Arbetsmiljöverket. Det svenska yrkesutbildningssystemet för montörer godkänns i samtliga nordiska länder, och utbyte av yrkesmän har både historiskt och i nutid förekommit i stor omfattning och i olika riktningar beroende på konjunkturskillnader i de olika länderna.. Ur yrkesmännens utgångspunkt är det mycket viktigare att vi har ett system som är anpassat till våra grannländers system än att en ev. behörighet kan utnyttjas i länder med vilka det sällan förekommer yrkesutbyte. Norge har så sent som 2013 moderniserat och anpassat sin lagstiftning när det gäller certifiering av företag, elinstallatörer och montörer. Man har även ett välfungerande system för godkännande av elarbetare enligt EU-rätten osv. Såväl arbetsmarknadens parter som berörda myndigheter i Norge anser att systemet fungerar väl och ger hög elsäkerhet. I det följande ska LO-förbunden redovisa förslag till regler för en modern svensk ellagstiftning., såväl med hänsyn till elsäkerhet, konsumentens intresse av seriösa och kunniga företag och ett fungerande utbildningssystem. De är i stort baserade på den 8

11 reglering som redan finns i den välfungerande verksamheten i Norge. 8 Det finns ingen anledning att konstruera hjulet två gånger. 8 Rapport Behörighetssystem för norska elmontörer studieresa Oslo Svenska Elektrikerförbundet Bilaga 1 9

12 LO-fackens mål för ett elsäkert Sverige Helhetsperspektiv saknas LO-facken redovisar här ett antal preliminära krav för en välfungerande elsäkerhetsverksamhet i Sverige. Eftersom utredningen endast befinner sig i ett inledande skede är kraven inte kompletta utan kan komma att anpassas efter de erfarenheter och det utredningsarbete som sker. Utredningsarbete med det mycket snäva perspektiv som för närvarande är aktuellt enligt direktiven kan endast ge en försämrad elsäkerhet. Det är inte är möjligt att lösa elsäkerheten i Sverige genom att endast arbeta med en liten del i produktionskedjan, utförande av det praktiska arbetet, medan ansvaret för helheten inte är tillräckligt beaktat. Yrkesmannen är den som utför arbetet enligt ritningar och tekniska lösningar som beslutas av ansvarig elinstallatör. Montörer vidareutbildas när ny materiel kommer i användning på marknaden. Det sker genom bruksanvisningar, instruktioner från materialtillverkare och genom att materielen används i praktiskt arbete. Tyvärr är yrkesutbildning pga. teknikutveckling genom arbetsgivarens försorg i dag ofta ett försummat kapitel. I dag finns emellertid inga som helst krav på att ansvarig elinstallatör ska vidareutbilda sig. En behörighet gäller i femton år. Efter ansökan förlängs behörigheten med tio år i taget. Det finns därför dag i dag ingen som helst offentlig löpande kontroll över elinstallatörens kompetens eller ens krav på att denne ska arbeta inom yrket för att få behålla sin kompetens. Äldre elinstallatörer har liksom en läkare fortfarande en livsvarig behörighet utan krav på att denne överhuvudtaget utövar sitt yrke. Det räcker med att han en gång fått sin behörighet. Det finns inte heller något fullständigt offentligt register över vilka som är behöriga och arbetar som elinstallatörer. Elsäkerhetsverket tvingades därför använda SCB:s yrkesregister för att till behörighetsutredningen redovisa antalet yrkesverksamma elinstallatörer. Det visar om något behovet av en offentlig reglering och uppföljning av kompetens och yrkesverksamhet hos elinstallatörer i Sverige. Elföretagen saknar helt behörighetslegitimation. Detta är några av de grundläggande bristerna i dagens ellagstiftning och en bakgrund till de krav som LO-facken ställer. Nedan följer i punktform de krav som LO-facken ställer i utredningens nuvarande skede. 10

13 1. Utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer Sverige har ratificerat ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning 9 Den innebär att systemen för yrkesutbildning ska utarbetas i ett centralt trepartssamarbete med stat, arbetstagare- och arbetsgivarorganisationer i samarbete vid allt arbete som rör yrkesutbildning. Det är endast centralt arbete som är tvingande. Men lokalt samarbete rekommenderas i en ILO-rekommendation 10 som är fogad till konventionen. I Sverige anpassades i samband med ratificeringen 1976 den s.k. SYO-kommittén så att den även kom att innehålla representanter för de centrala arbetsmarknadsparterna. Hur de lokala programråden ska organiseras och vilka uppgifter de ska ha är inte reglerat i någon ytterligare förordning. I socialdemokraternas valplattform anges att de gymnasiala yrkesprogrammen ska utvecklas till yrkescollege som innebär en gymnasieutbildning med en nära koppling till relevant bransch. Modellen ska bygga på ett nära samarbete mellan skolans huvudman, regionens näringsliv och arbetsgivare i offentlig sektor. I Sverige har dåvarande SAF och nuvarande Svenskt Näringsliv konsekvent trätt tillbaka från nästan alla former av sådant samarbete. Det är arbetsgivarorganisationens val. Berörda LO-fack anser att en sådan lokal trepartsamverkan är nödvändig för att uppnå ett effektivt system, och om arbetsgivaren inte vill samverka i enlighet med de tvingande föreskrifterna i ILO-konventionen, är det deras problem. 2. Lärlingsutbildning i företag kombinerat med gymnasieprogrammet El- och energiprogrammet (EE) med godkända betyg i utvalda fackämnen ska fortfarande vara den huvudsakliga utbildningsmodellen. Lärlingsutbildning har visat sig vara en framgångsrik modell för att få utbildad personal för säkra elinstallationer. En fungerande lärlingsutbildning finns dock i dag endast för installationsmontörer, medan elmontörsarbete som utförs inom kraftverksektorn, industrin, m.fl. områden sker utan att en sådan utbildning finns. För att tillgodose dessa områdens behov av certifierade montörer krävs därför ett kompletterande certifieringssystem där elyrkesmän kan certifieras efter utbildningsprov. Sådana utvecklade prov finns utarbetade för Elteknikbranschens gymnasium. 11 Elevernas utveckling följs där upp med terminsprov som kan vara både teoretiska och praktiska. 9 ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19 juli ILO-rekommendation (nr 150) om yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19 juli

14 Utbildningen ute i företagen dokumenteras med hjälp av en dagbok och fotografier. Utbildningen avslutas med en yrkesexamen där kunskaper, förmågor och förståelse sätts på prov. På ETG erhåller de elever som minst uppnår betyget godkänt i alla kurser som ECY kräver för yrkescertifikat sitt certifikat efter genomförd eller godkänd yrkesexamen. Proven som dessa elever utför liknar dem som yrkesmän i Norge genomgår för att bli certifierade. 3. Lärlingsutbildning ska ske som anställd och med lön enligt kollektivavtal. Enligt ett regeringsförslag om lärlingsanställning 12 ska elev inom den gymnasiala lärlingsutbildningen som utför arbete enligt ett utbildningskontrakt inte omfattas av anställningsskyddslagen eller anses som arbetstagare, om inte ett anställningsavtal har ingåtts med stöd av lagen om gymnasial lärlingsanställning eller ett kollektivavtal som trätt i lagens ställe. Vid lärlingsanställning för utbildning till elmontör ska lärlingen alltid anses som arbetstagare och omfattas av LAS. 4. Certifiering av montör sker i statens intresse och ska därför alltid vara kostnadsfri för montören. Om utredningen kommer fram till att certifiering ska ske av yrkesmän ska denna vara kostnadsfri för dem och betalas av staten, eftersom ev. certifiering sker i allmänhetens intresse. Vid certifiering som yrkesarbetare inom elfacket ska eleven genomgå prov för att godkännas. Om provet bekostas genom att arbetsgivaren erhåller bidrag av staten eller genom att proven är kostnadsfria saknar här betydelse. 5. Arbetsgivare som utbildar lärlingar ska erhålla statligt bidrag för adekvat ersättning för kostnader i samband med lärlingsutbildning för merkostnader som uppstår pga. instruktion, certifiering etc. av lärling. Erfarenhetsmässigt har det varit svårt att skaffa lärlingsplatser för det antal elektriker som krävs för att upprätthålla en god yrkesstandard i elbranschen. Den utbildning som berörda LO-fack kräver ska dessutom innehålla de arbetsmoment som tas upp i nya utbildningsföreskrifter för behörighet under kvalificerad handledning från det utbildande företaget. Det ska kunna kontrolleras under utbildningens gång. Dessa krav på företaget kräver att detta kompenseras för de merutgifter som uppstår. Bidraget ska vara kostnadsneutralt och helt täcka de merkostnader som uppstår för utbildningen. 12 Prop. 2013/14:80: Gymnasial lärlingsanställning 12

15 6. Företaget ska vara godkänt för lärlingsutbildning. För utbildningen i företag ska det finnas utbildningsplaner. Företag som ska ha lärlingsutbildning måste kunna dokumentera att man har möjlighet att ge lärlingen adekvat utbildning och yrkeserfarenhet under handledning 7. Det ska endast vara en enhetlig utbildning för alla som ska arbeta som montörer inom elbranschen oberoende av vilket yrkesfack de senare kommer att arbeta inom. De flesta som i dag rekryteras som yrkesmän till elbranschen har godkänd gymnasieexamen från El- & energiprogrammet. Också nästan alla montörer till industrin, kraftindustrin och installationsföretag rekryteras från gymnasiet elprogram. Montörer (yrkesmän) rör sig över olika områden, nybyggnation, industriinstallationer och underhåll, maskinreparationer etc. För detta behövs en bred och gemensam kunskapsbas inhämtad genom gymnasieutbildning. Specialiseringen sker på företaget. Det är inte praktiskt att bygga upp kompetens för olika yrkesområden utan specificeringen kommer genom att bygga upp kompetens för de olika arbetsuppgifter som en montör utför i sin verksamhet. Det skall alltså vara en utbildning för alla yrkesmän och vid ev. certifiering en för alla typer av yrkesmän. 8. Samtliga som dokumenterat arbetat inom yrket som montör, industrielektriker, kraftverkselektriker etc. med behörighetskrävande elarbeten och har gymnasieutbildning + lärlingsutbildning eller har dokumenterad erfarenhet av arbete som elmontör eller annan elyrkesman med mer än 2 år i yrket ska efter ansökan erhålla kompetens som elyrkesman inom det område denne arbetat så länge hen arbetar kvar inom yrket. I dag finns ett välfungerande system för elyrkesmäns arbete som bygger på olika icke offentligrättsligt bestämda regleringar. Vid övergång mellan två olika system, i detta fall lärlingsutbildning eller långvarig praktisk erfarenhet inom yrket till certifiering genom kunskapskontroll ska det finnas övergångsbestämmelser så att yrkesmän inte pga. nya regler berövas sitt levebröd. Huvudregeln ska därför vara att alla som i dag arbetar inom yrket ska vara behöriga att göra detta under sin fortsatta yrkesverksamma tid. 13

16 9. Utländska montörer ska prövas för arbete i Sverige och certifieras på samma sätt som i Norge enligt EU-rättens regler. 13 För att underlätta rörligheten för företag och personer inom EU ska staterna erkänna varandras yrkesutbildning. När det gäller elarbeten fastställer landet kraven inom av EUlagstiftningen givna ramar. Så har nyligen skett i norsk elbehörighetslagstiftning. 14 Yrkeskvalifikationsdirektivet innebär att staten har rätt att kontrollera och ställa upp villkor för yrkesutövare inom elektrikerområdet. I Norge har det reglerats så att kvalifikationskraven på yrkesutövare motsvarande elinstallatör och elmontör godkänns för att utföra motsvarande arbete i Norge om de sökande antingen kan styrka att de har laglig certifiering för sådant arbete i sitt hemland eller har kunskaper som motsvarar dessa kategoriers utbildning i Norge och därefter två års dokumenterad yrkeserfarenhet inom de sista tio åren. Om tveksamhet föreligger om utbildningsnivån prövas yrkeskunskaperna genom prov. 15 En motsvarande ordning borde inte vara några problem att etablera i Sverige. För elinstallatörer finns redan ett sådant förfarande i Sverige. Om den utländske yrkesmannen ska utföra prov för att få sin behörighet ska detta ske utan kostnad för denne. 10. Företag ska vara certifierade av elsäkerhetsmyndighet och finnas upptagna i lättillgängliga offentliga register för att få utföra behörighetskrävande installationsarbeten eller reparationer. Ett ledande motiv för utredningen är att konsumenten ska ha vägledning när denne väljer att anlita yrkesmän Därför ska nuvarande system för behörighet att utföra elinstallationer enligt direktiven utredas av hänsyn till såväl arbetstagare och arbetsgivare som konsumenter. En tydligare lagstiftning ska eftersträvas där konsumenten får kännedom om vilken kompetens den person har som utför elarbete. I direktiven påtalas särskilt att 13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer 14 Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk utstyr (FOR )Kapitel 4. Midlertidig tjenesteytelse for person omfattet av EØS-avtalen 15 (Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk utstyrkapittel 4. Midlertidig tjenesteytelse for person omfattet av EØS-avtalen) 14

17 den nuvarande ordningen med partsgodkänd certifiering anses utgöra ett hinder för denna kontroll. Direktivens ensidiga inriktning på montörens kompetens synes i detta sammanhang något förvånande. Det viktiga måste väl ändå vara att konsumenten ska kunna vända sig till en av elsäkerhetsmyndighet godkänd firma som är upptagen i en offentlig och lättillgänglig förteckning och därmed vara säker på att företaget har godkänd kompetens för det arbete konsumenten önskar utfört. En anställd montör lyder under arbetsledningsrätten, och kan därför utan vidare bytas ut. Det kan däremot inte företaget med vilket konsumenten får förväntas ha en bindande avtalsförbindelse. För att få en ur konsumentsynpunkt fungerande ordning krävs därför offentlig myndighetscertifiering av elföretag, i vilken anges den kompetens företaget har att utföra olika arbeten. Detta godkännande ska liksom i Norge kunna återkallas av elsäkerhetsmyndigheten om företaget inte har visat sig uppfylla kraven på att kunna utföra godkända elinstallationer. 11. Det skall finnas ett särskilt förfarande dit brukare eller konsument skall kunna anmäla företag som missköter sig. Elsäkerhetsmyndigheten skall ha ordentliga sanktionsmöjligheter mot företag som missköter sig, i sista hand genom att kunna dra in företagets certifiering för att utföra behörighetskrävande elarbeten. I dag finns en mycket begränsad verksamhet med kontroll över hur elföretag utför sina behörighetskrävande arbeten. När det gäller olika områden t.ex. fastighetsköp finns däremot en särskild nämnd som utdelar varningar och i sista hand kan vidta sanktioner mot fastighetsförmedlare som missköter sig. För elföretag saknas helt sanktionssystem, trots att det här inte rör sig om ekonomiska värden utan om risker för liv eller hälsa. I Norge finns ett utarbetat regelsystem för sanktioner vid försumlighet när det gäller att utföra behörighetskrävande arbeten. Ett motsvarande system bör införas i Sverige För att företag ska vara certifierade krävs att de har behörig elinstallatör anställd i företaget. Allt elarbete kräver två olika typer av yrkesutövare, dels en med i princip högskoleutbildning eller motsvarande när det gäller elinstallationer, elinstallatören, som planerar, väljer ut yrkesmän och löpande övervakar arbetet och slutkontrollerar det, 16 Lov om tilsyn med elektriske anlegg og elektrisk utstyr (el-tilsynsloven). LOV

18 dels en kunnig yrkesman som utför det praktiska arbetet. Detta är den ordning som har tillämpats i de nordiska länderna och den har visat sig ge hög elsäkerhet. För att ett företag ska vara certifierat som elinstallationsföretag ska enligt LO-facken i framtiden krävas: Att elinstallatören är fast knuten till företaget genom anställning. En elinstallatör ska inte samtidigt kunna vara anställd i annat företag för samma arbete. Att elinstallatören ska vara ansvarig för allt arbete som företaget utför (jmf norska regler) men kunna delegera arbetsuppgifter, inte ansvar. Att elinstallatören ges tillräckliga ekonomiska och beslutande befogenheter för att kunna fullgöra sitt ansvar. Att företaget har behöriga yrkesmän som kan utföra behörighetskrävande installationer. 13. Alla behöriga elinstallatörer ska finna upptagna i offentliga register. Behörigheten ska vara tidsbegränsad och kräva kontinuerligt arbete inom el-branschen för att vidmakthållas. Elinstallatörens kunskaper och yrkeskicklighet är avgörande för att elarbete utförs på ett säkert sätt och inom gällande regelverk. I dag finns inte ens ett aktuellt register över elinstallatörer i Sverige. Det är därför helt omöjligt för konsumenten att avgöra om ett företag har expertis för att kunna utföra elarbete. Liksom i Norge ska det krävas att elinstallatören kontinuerligt redovisar att han arbetar inom sin profession för att få behålla sin behörighet. Vid längre uppehåll bör det krävas omprövning. Inom EU finns en gemensam lagstiftning om hur yrkesmän från andra EU-länder ska kunna få sin behörighet att arbeta i Sverige godkända. Det sker bl.a. genom det s.k. yrkeskvalifikationsdirektivet. Norge har en utarbetad ordning för detta som utan större ändringar bör kunna transformeras till svenska förhållanden. Ett självklart krav är att sådan behörighetsprövning ska vara kostnadsfri för den utländske elinstallatören. 14. Den ansvariga elinstallatören ska vara anställd i samma företag som montören. I de nordiska länderna, däribland Sverige, har elsäkerheten alltsedan början av förra seklet organiserats utifrån ett system där utbildade yrkesmän med yrkescertifikat utför arbete som översiktligt planeras av en ansvarig behörig installatör. Ansvarsfördelningen innebär att elinstallatören planerar arbetet, väljer ut lämpliga yrkesmän, löpande övervakar, slutkontrollerar och är ansvarig för arbetet. För att en verksamhet med en 16

19 ansvarig elinstallatör ska fungera krävs att denne har kontinuerlig möjlighet att övervaka arbetet och ge instruktioner för hur arbetet ska utföras. För tillfället är detta välfungerande system satt ur funktion i Sverige genom att elansvaret enligt nya tillämpningsföreskrifter av Elsäkerhetsverket till elinstallatörsförordningen frikopplats från arbetsledningsrätten genom att denne inte längre behöver vara anställd i samma företag som yrkesmannen. 17 Den enligt elinstallatörsförordningen gällande ordningen med yrkesman och elinstallatör anställda i samma företag ska återställas. 15. Det ska endast finnas en behörig installatör för varje företag. Ansvarsfördelningen i företag utgår ur straffrättslig synpunkt från företagets ledning och kan sedan delegeras. Det gör att man alltid börjar uppifrån när man i en organisation ska fastställa det straffrättsliga ansvaret. Det är en vedertagen ordning för att kunna fastställa ansvar. Om det i ett företag finns flera behöriga och ansvariga elinstallatörer utgör det ett onödigt moment när det gäller att fastställa ansvaret för elarbete och installationer. Inget hindrar att den ansvarige installatören liksom i Norge delegerar arbetsuppgifter till andra elinstallatörer i företaget, men det är alltid den ansvarige elinstallatören som ska ha det slutliga ansvaret. 16. Behörig installatör får inte samtidigt utföra arbete som inskränker hans verksamhet hos företaget. Elinstallatören kan lätt bli en vandrande stafettpinne om man inte ställer krav på att denne inte får utföra verksamhet som inkräktar på säkerhetsarbetet i det elföretag där hen är anställd. En föreskrift om att elinstallatören endast får utföra sitt arbete i ett företag är därför nödvändig ur denna synpunkt. En sådan regel finns i norsk ellagstiftning. 17. För utländska företag ska gälla samma regler för certifiering och offentlig redovisning av behörighet. Utländska företag som ska utföra elarbete i Sverige ska omfattas av samma behörighetoch redovisningskrav som svenska elföretag. Det innebär att de ska prövas och godkännas av elsäkerhetsmyndigheten på samma sätt som i Norge innan de får utföra behörighetskrävande arbeten i Sverige. 17. Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2) Elsäkerhetsverkets författningssamling ELSÄK-FS 2013:1 Undantag från krav på vissa anställningsförhållanden 1 kap 13 17

20 18. Elsäkerhetsmyndigheten ska ges ökade befogenheter och resurser för att kunna utföra kontrollarbetet på fältet. I dag är myndighetskontroll av utfört elarbete i praktiken obefintlig. Med hänsyn till de stora elsäkerhetskrav som gäller är det naturligtvis allvarligt att kontroll av elarbetet i realiteten endast sker om det inträffat en elolycka och då av arbetsmiljö- polis- och åklagarmyndighet. Elsäkerhetsmyndigheten (behöver inte vara nuvarande Elsäkerhetsverk) ska därför ges utökade resurser för fältkontroller liknade dem som utförs av arbetsmiljöverket, och då ha befogenhet att komma in på arbetsplatser och fastigheter för att kontrollera utfört elarbete. Detta ska kunna ske såväl genom rutinkontroll av utfört arbete som efter klagomål. Eftersom ett sådant ingrepp medför intrång i annans egendom krävs lagstöd. Det bör utredas om inte elsäkerhetskontrollen kan samordnas med Arbetsmiljöverkets verksamhet. I dag uppstår onödigt dubbelarbete genom att två myndigheter handhar delvis överlappande säkerhetsområden. Arbetsmiljöverket har dessutom en utvecklad lokal organisation för kontroll av arbetsmiljön, som borde kunna samordnas med nuvarande Elsäkerhetsverkets resurser och i en myndighet utnyttjas för elsäkerhetskontroller. 19. Certifierade företag ska liksom enligt norsk rätt vara skyldiga att rätta till uppkommande brister och fel. För att en kontrollverksamhet ska bli effektiv krävs att Elsäkerhetsmyndigheten (behöver inte vara nuvarande Elsäkerhetsverk) ska ha befogenhet att liksom enligt norsk rätt beordra certifierat elföretag att utföra nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med fel och brister som man upptäcker vid inspektioner. 18

21 Rapport Studieresa Reglering av elsäkerhet i Norge Svenska Elektrikerförbundet Inledning Uppdrag och syfte med studiresa Den 22 augusti 2013 tillsatte regeringen en utredning som gavs förhållandevis fria händer att lägga fram förslag till en ny elsäkerhets- och certifieringslagstiftning. 18 Enmansutredare är Bo Diczfalusy. Utredaren ska samråda med en expertgrupp med bl.a. representanter från myndigheter, konsumenter och näringsliv. Fackförbunden representeras där av regionombudsman Tina Nordling, Svenska Elektrikerförbundet. Syftet med utredningen anges huvudsakligen vara behovet att anpassa av svensk lagstiftning till nya EU-regler när det gäller yrkescertifiering samt att den nu gällande ordningen är föråldrad och svåröverblickbar. Bakgrunden till behörighetsutredningen 19 är Elsäkerhetsverkets rapport Säkra elinstallationer. 20 Elsäkerhetsverkets rapport hade som uttalat syfte att möjliggöra användning av bemanningsföretag vid elinstallationsarbete. Detta ligger helt vid sidan av Elsäkerhetsverkets uppdrag att göra Sverige elsäkrare. Detta rent arbetsmarknadspolitiska syfte har medfört att behörighetsutredningens direktiv fått en helt felaktig riktning, bort ifrån säkerhetsaspekten. 21 Av motivtexten i direktiven kan man med stor sannolikhet sluta sig till att utredningen avser att lämna förslag som ändrar den nuvarande ordningen där enbart branschorganisationernas kollektivavtal reglerar kontrollen av montörens yrkeskunskaper. Denna ordning anser regeringen enligt utredningsdirektiven inte lämplig, eftersom möjligheten för t.ex. en konsument att kontrollera yrkeskompetensen hos den 18 Kommittédirektiv 2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra elektriska installationer 19 Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra elektriska installationer. 20 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2) 21 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2) 19

22 som utför en installation därigenom begränsas. Utredningens utgångspunkt enligt direktiven är att även yrkesmännen ska ha någon typ av offentlig certifiering. Mellan de nordiska länderna har det historiskt förekommit ett stort yrkesutbyte när det gäller montörer. Elektrikerförbundet ser denna alternativa arbetsmarknad som mycket viktig. För närvarande går strömmen med yrkesmän huvudsakligen till Norge. För att en svensk elektriker ska få anställning och placeras in som certifierad elektriker i Norge krävs att montören kan uppvisa ECY-certifikat för den certifierande myndigheten, Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap (DSB) och dokumentera två års yrkeserfarenhet inom elektrofacket i Sverige., I Norge är det alltså en myndighet som godkänner yrkesbehörigheten för installatör, till skillnad från i Sverige, där det är parterna som genom ett av dem finansierat organ, ECY, står för behörigheten. Det svenska systemet bygger på en samverkan mellan fackförening och arbetsgivarorganisation. Den svenska arbetsgivarorganisationen, EIO, har såväl i ord som i handling markerat att man inte ser det svenska partsuppbyggda systemet som en framtidslösning. Man kan vidare med stor säkerhet utgå ifrån att den nu tillsatta utredningen kommer att föreslå en ordning med myndighetsgodkännande av yrkesmän. Mot denna bakgrund har Svenska Elektrikerförbundet studerat den norska lösningen, för att se om det med bevarande av de svenska möjligheterna till nordiskt utbyte, samt huvuddragen i det svenska utbildningssystemet och lärlingssystemet, går att anpassa den svenska lagstiftningen. Besöket i Norge Med denna utgångspunkt gjorde representanter från Elektrikerförbundet en studieresa till Norge Det norska Yrkesförbundet EL & IT ställde generöst och kvalificerat upp med de praktiska arrangemangen för studieresan. Besöket omfattade en och en halv dag där den första dagen ägnades åt en genomgång av de norska reglerna med samtliga deltagare från Sverige. Föredragande var: Ragnar Gregersen EL & IT förbundet ragnar.gregersen@eloit.no, bl.a. ordförande i Faglige råd för elektro som är centralt rådgivande organ för utbildningsplaner, utnämnd av Utdanningsdirektoratet. Förbundssekreterare Are Solli, EL & IT förbundet, , are.solli@elogit.no, bl.a. medlem i Faglige råd för elektro som är centralt rådgivande organ för utbildningsplaner, utnämnd av Utdanningsdirektoratet. 20

23 Svein Harald Larsen Fackchef för avdelningen Utdanning og rekruttering på arbetsgivarorganisationen Norsk Teknologi/Nelfo medlem i Faglige råd för elektro svein.larsen@norskteknologi.no. Andra halva dagen ägnades åt en mer detaljerad genomgång med Förbundssekreterare Are Solli där endast Staffan Holmertz och Kurt Junesjö deltog. Vid den gemensamma genomgången första dagen fanns det en stor samsyn mellan representanterna för arbetsgivaren och facket. Båda ansåg att det norska systemet var funktionellt och bra. Det tryggade en hög elsäkerhet utan att på något sätt utgöra hinder för en välfungerande verksamhet. Endast i små och i sammanhanget ovidkommande detaljfrågor hade man olika uppfattning. I det följande kommer framförallt krav på och utbildning för yrkesmän att behandlas eftersom det är huvudfrågan för Elektrikerförbundet. Denna rapport har författats av Kurt Junesjö. Den har sakgranskats av Are Solli och Ragnar Gregersen EL & IT förbundet när det gäller fakta som berör norska förhållanden. 21

24 Sammanfattning I de nordiska länderna, däribland Sverige, har elsäkerheten organiserats utifrån ett system där utbildade yrkesmän med yrkescertifikat utför arbete som översiktligt planeras av en ansvarig behörig installatör. Ansvarsfördelningen innebär att elinstallatören planerar arbetet, väljer ut lämpliga yrkesmän, övervakar det löpande arbetet och är ansvarig för arbetet. I Sverige är elinstallatören den ende som har en statligt certifierad elutbildning medan montörens kompetens i regel certifieras av ett partsgemensamt organ efter genomgången godkänd gymnasie- och lärlingsutbildning. Det norska systemet är i sina yttre drag likt den svenska Elinstallatörsförordningens (SFS 1990:806) med ett system med en ansvarig elinstallatör (den som har det faglige ansvaret utøver arbeidet), i fortsättning benämnd elinstallatör) och yrkesmän (kvalifisert personell, i fortsättning benämnd montör). Dessa skall, liksom läget var till den 31 december 2013 i Sverige, vara anställda i samma företag. En väsentlig skillnad i förhållande till Sverige är att inte bara den ansvarige elinstallatören utan även montören och elföretaget ska vara godkända enligt ett särskilt behörighetssystem. Behörighets- och utbildningssystemet går liksom det svenska tillbaka på lagstiftning från början av 1900-talet. Lagstiftningen om behörighet har emellertid så sent som 2013 bl.a. anpassats till EUlagstiftningens regler. 22 Norge har dessutom ett starkt integrerat utbildningssystem för yrkesmän, där utbildningsplanerna för fackskoleutbildning, integrerad lärlingsutbildning och prov för fackbrev är offentligrättsligt reglerade. Den offentligrättsliga regleringen är uppbyggd med trepartsamverkan enligt ILO-konvention nr på alla nivåer, statligt centralt, fylkesvis där fylket är ansvarigt för utbildningen och lokalt på skolnivå Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer 23 ILO konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19 juli SOU 2008:27 Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola Bilaga 6 Betänkande av Gymnasieutredningen innehåller en summarisk jämförelse av yrkesutbildning i de nordiska länderna. 22

25 El-tilsynsloven Den grundläggande regleringen på vilken regeringen i Norge grundar sin förordningsmakt finns i 1929 års El-tilsynslov 25. I 1 och 2 anges att el, (elektriska anläggningar och elektrisk utrustning, ej radio och tele) ska hanteras så att det inte uppkommer fara för liv, hälsa eller materiella värden. Inom detta område har regeringen förordningsmakt. Regeringen ska även enligt 3 förordna om offentlig tillsyn och vilken myndighet som är tillsynsmyndighet. Denna verksamhet är avgiftsfinansierad. El-myndigheten äger obehindrat tillträde till elanläggning och verksamhet (4 och 5 ). Elföretaget, polis och försäkringsbolag (när elolycka inträffat) har full uppgiftsskyldighet till el-myndigheten. Tillsynsmyndigheten kan i det enskilda fallet med tvångsmedel utfärda föreläggande samt förbjuda farlig utrustning. Det är också regeringen som enligt el-tilsynsloven föreskriver kvalifikationskrav och regler för auktorisation av elinstallatör och montör. (12 ) Regeringens föreskrift för elföretag och kvalifikationskrav Registreringsplikt mm för elföretag Regeringen har enligt El-tilsynsloven utfärdat föreskrifter med bestämmelser för elföretag och kvalifikationskrav för elinstallatör och yrkesmän. 26 Med denna förnyade förordning uppdaterade man samtidigt den lagstiftning som krävs enligt gällande EESrätt. 27. Specialområden som sjöfart, elarbete på oljeplattformar etc är undantagna från förordningens tillämpningsområde. (2 ) Lagstiftningen riktar sig endast mot elföretag. Husägare har endast skyldighet att utnyttja ett auktoriserat företag. 25 Lov om tilsyn med elektriske anlegg og elektrisk utstyr (el-tilsynsloven) LOV Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk utstyr (FOR ) 27 EØS-henvisninger: EØS-avtalen vedlegg VII nr. 1 (direktiv 2005/36/EF endret ved direktiv 2006/100/EF, forordning (EF) nr. 1430/2007, forordning (EF) nr. 755/2008, forordning (EF) nr. 279/2009, forordning (EU) nr. 213/2011 og forordning (EU) nr 623/2012). 23

26 För att få arbeta med starkström krävs registrering av Elföretaget. Förpliktelserna mot elföretaget för att få registrering 28 innebär att detta ska registrera sig med adressuppgifter, ange område inom vilket företaget arbetar, ange vilken typ av anläggningar som företaget åtar sig arbetsuppgifter inom etc. ha en anställd ansvarig elinstallatör (den som har det faglige ansvaret utøver arbeidet).med relevant fack- eller högskoleexamen samt minst tre års praktik inom yrket efter det utbildningen slutförts. Denne får inte samtidigt vara anställd i annat elföretag med sammanfallande arbetstider. För arbete med medicinsk utrustning krävs särskild kompetens och yrkeserfarenhet, ge uppgift om antalet anställda på företaget som arbetar med eluppgifter. Företaget är vidare skyldigt att efter anmaning från el-tillsynsmyndigheten rätta till fel och brister i anläggningar som företaget arbetar på såväl egna installationer som övriga som är felanmälda. endast anlita montörer som är kvalificerade för elarbete med relevant fackbrev. Kvalifikationskrav för montörer 29 Den som utför installationer eller underhåller dem ska ha fackbrev som visar elbehörighet. Montören ska vara fast anställd i företaget. Tillfällig anställning eller anlitande av bemanningspersonal är tillåten i mycket begränsad omfattning och endast när det gäller tillfälliga arbetsuppgifter som skiljer sig från dem som normalt utförs i verksamheten, t.ex. mekaniskt arbete eller måleriarbete i elverksamhet. Eftersom sådana uppgifter sällan förekommer i elektriskt arbete är såväl tillfällig anställning som bemanningsarbete sällsynt utom vid vikariat kapitel 2 El-tilsynsloven 29 kapitel 3 El-tilsynsloven 5, 6 och 8 30 Arbetsmiljöloven Midlertidig ansettelse 24

27 T.ex. reparatör av maskiner får utföra enklare arbeten som till- och frånkoppling av anläggning, även utan elektriskt fackbrev, under förutsättning att han/hon har behörig utbildning i sådant arbete. Sådan arbetare ska genomgå årlig utbildning i elsäkerhet. Behörig installatör (fagligt ansvar) får utföra till- och frånkoppling i samband med felsökning och underhåll av anläggning, byte av komponenter samt installation i egen bostad. Arbetare utan fackbrev får utföra elinstallationer eller underhåll under direkt tillsyn av montör med fackbrev, samt mindre arbeten under förutsättning att det går att göra på ett säkerhetsmässigt försvarligt sätt. De arbetsuppgifter som person utan fackbrev är tillåten att utföra självständigt finns definierade i vägledningen till bestämmelsen. 31 För reparation av elektroteknisk utrustning kräv relevant fackbrev. Person som har fackutbildning i utlandet får utföra sitt yrke i Norge och utföra elarbete under förutsättning om minst 2 års erfarenhet i yrket och att utbildningen har individuellt godkänts av DSB som relevant. Montör från Sverige som har ECY-certifiering och därefter två års yrkeserfarenhet godkänns alltså av DSB. Kvalifikationskrav för elinstallatör (fagligt ansvar) 32 För varje elföretag ska det finnas endast en ansvarig elinstallatör fackligt ansvarig oberoende av storlek. På större företag kan arbetsuppgifter delegeras men elinstallatören har kvar ansvaret. Denne ska ha relevant högskoleutbildning eller fackskoleutbildning samt tre års praktik inom yrket efter det utbildningen slutförts. Den ansvarige elinstallatören har ett särskilt ansvar för och övervakar att de regler som gäller för arbetet följs. Han ska löpande kunna ge råd i uppkommande fackliga frågor och ska följa upp oönskade incidenter på arbetsplatsen. Företaget är skyldigt att ge den fackligt ansvarige den bestämmanderätt och de ekonomiska resurser som är nödvändiga för att kunna fullgöra det ansvar som följer med funktionen Veiledning til 6 Kvalifikasjonskrav for den som bygger og vedlikeholder elektriske anlegg 32 kapitel 3 El-tilsynsloven DSB Elsikkerhet nr 66 sid 7 25

28 Läroplaner och utbildningsprogram för elektriker För yrkesutbildning finns 9 olika utbildningsprogram. De är på gymnasienivå, men för att få fackbrev krävs inom elektrikerfacket integrerad utbildning i yrkesverksamhet. Endast godkända elföretag får bedriva yrkesutbildning i företag. Yrkesutbildningen administreras av Utdanningsdirektoratet. 34 Tre års vidareutbildning efter grundskolan är en lagstiftad rättighet för eleven, och den kan utsträckas för vissa utbildningsprogram. Under denna tid finansieras utbildningen, även lärlingsutbildningen av staten. Av de 9 utbildningsvägarna är Elektrofag en. Den är i sin tur indelad i 5 olika utbildningsinriktningar med ett gemensamt första utbildningsår: 35 Automatisering som efter gemensamt andra år är indelat i 4 olika specialinriktningar. Automatieringsfacket har tre år i skola och ett och halvt års utbildning som lärling i företag. Dataelektroniker är efter ett gemensamt andra år indelat i 4 olika yrkesinriktningar Dataelektroniker har tre år i skola och ett och halvt års utbildning som lärling i företaget. El-energi är efter ett gemensamt andra år indelat på 7 olika yrkesinriktningar med en utbildningstid som beroende på inriktning är mellan 4 och 4,5 år. Yrkesinriktningarna här är montör, elreparatör, energimontör, energioperatör, hissmontör, signalmontör och tågelektriker. Flygfacket är efter ett gemensamt andra år indelat på 4 olika yrkesinriktningar med en utbildningstid på 5 år Köld och värmeteknik med en utbildningstid på 4 år. Anordnande av lärlingsutbildning Samtliga utbildningar tenteras och ger efter godkänd examen fackbrev (Fagbrev). Huvuddelen av utbildningarna innebär att eleverna går två år i skola och därefter två år i företag som lärlingar varefter de får Fagbrev efter fullgjort kunskaps- och yrkesprov. Lärlingen är arbetstagare i det företag som bedriver utbildning i företag. 36. Endast företag som är godkända får bedriva lärlingsutbildning