UNDERSÖKNING AV HÅRDBOTTENFAUNA år 2005

Transkript

1 UNDERSÖKNING AV HÅRDBOTTENFAUNA år 25 UTFÖRD AV HYDROGIS AB Bohuskustens vattenvårdsförbund Box 35, Museigatan 2 S Uddevalla Tel pege.schelander@bosam.se

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 SAMMANFATTNING 3 2 SUMMARY 4 3 INLEDNING VAL AV UNDERSÖKNINGSSTATIONER METOD 6 4 OMRÅDESBESKRIVNING FIOLKLIPPAN DJURNÄS UDDE HASSTENSHOLMEN ST. BRATTSKÄR 1 5 RESULTAT FIOLKLIPPAN DJURNÄS UDDE HASSTENSHOLMEN ST. BRATTSKÄR 22 6 UTVÄRDERING 25 7 FRAMTIDA UNDERSÖKNINGAR 26 8 KÄLLOR 27 BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3 BILAGA 4 Täckningsgrader Fiolklippan Täckningsgrader Djurnäs udde Täckningsgrader Hasstensholmen Täckningsgrader St. Brattskär HydroGIS AB rapport nr 429 Ansvarig: Lars-Harry Jenneborg/HydroGIS AB Tfn: lars-harry@hydrogis.se ISBN

3 SAMMANFATTNING 1 SAMMANFATTNING Under juni 25 genomfördes en undersökning av hårdbottenfaunan på fyra stationer längs Bohuskusten: Fiolklippan vid södra Tjörn, Djurnäs udde vid östra Orust, Hasstensholmen I Fjällbackas norra skärgård och St. Brattskär vid östra Kosterarkipelagen. Undersökningen har gjorts med undervattensfotografering av 5 slumpmässigt valda transekt på bestämda djup:,5 m, 1 m, 2 m, 3 m, 4 m, 6 m, 8 m, 1 m, 12 m, 14 m, 16 m, 18 m och 2 m. Den fotograferade ytan utgöres av en ram med måtten,5 x,5 m. Bilderna har utvärderats med avseende på täckningsgraden på de ingående taxa. Resultatet har sedan jämförts med de undersökningar som gjorts sedan början av 199-talet. Avsikten har varit att bedöma utvecklingstrender inom hårdbottensamhällena samt deras nuvarande status. Registrerade taxon utgöres främst av koralldjur Anthozoa (Alcyonium digitatum, Metridium senile), svampdjur (Halichondria panicea och Haliclona sp.), tagghudingar Echinodermata (vanlig sjöstjärna Asterias rubens, ätlig sjöborre Echinus esculentus), mossdjur Bryozoa (Electra sp., Membranipora sp., Alcyonidium gelatinosum), Hydrozoa (Laomedea sp., Abietinaria sp.) samt sjöpungar Ascidiaceae (Ciona intestinalis, Ascidiella spp.). Vid St. Brattskär finns fortfarande rikligt med sjöpungar som Ciona intestinalis, Ascidia mentula, Ascidiella spp. och Corella parallellogramma. De periodvisa och mycket kraftiga fluktuationerna i tarmsjöpungarnas populationstäthet bedöms ha stor betydelse för utvecklingen av hela faunasamhället på hårdbottnarna. Hasstensholmen förefaller uppvisa ett tillstånd som är typiskt för många inomskärslokaler med en artfattig fauna med övervägande tarmsjöpungar Ciona intestinalis. Gelémossdjur Alcyonidium gelatinosum har ökat och är dominerande vid Fiolklippan, men saknas emellertid nu vid Djurnäs udde. Situationen vid Djurnäs udde tyder på att bottnarna under språngskiktet är utsatta för perioder med alltför låga syrevärden. Dels var avsaknad av fastsittande djur närmast total och dels var sikten extremt dålig med totalt mörker. Största artantal och täckninggrad återfinns vid St. Brattskär och Fiolklippan medan lägsta artantal finns vid Djurnäs udde där avsaknad av fastsittande djur är påtaglig. Bohuskustens marina bottnar uppvisar generellt en ekologisk obalans, vilket exempelvis markeras av en total dominans av att ett fåtal opportunistiska arter. Den nu nästan 5 år föråldrade undersökningsmetoden bör revideras och ersättas med modernare teknik (ROV) för mer detaljerad informationsbehandling. Både flora och fauna bör behandlas i ett sammanhang för att tillfredsställande kunna belysa hårdbottnarnas ekologi. ADRESS HydroGIS AB Snipan 1 S STENUNGSUND TELEFON FAX E-POST info@hydrogis.se 3 HEMSIDA ORG. NR

4 SUMMARY 2 SUMMARY During June 25 the hard bottom fauna at four stations along the Swedish Bohus coast was investigated: Fiolklippan at southern Tjörn, Djurnäs udde at eastern Orust, Hasstenholmen at the northern archipelago of Fjällbacka and St. Brattskär at the eastern archipelago of Koster. The investigation has been carried out by underwater photography. Five randomly selected transects were photographed at predetermined depths:.5 m, 1 m, 2 m 3 m, 4 m, 6 m, 8 m,1 m, 12m, 14m, 16m, 18m and 2m. At each depth a square measuring.5 x.5 m was photographed. The photos were evaluated concerning area coverage of the involved taxa. The result was compared with investigations that have been carried out since the beginning of the 199s. The objective with this investigation is to detect and evaluate long-term trends in the hard bottom communities as well as their current status. Documented taxa consists mainly of Anthozoa (Alcyonium digitatum, Metridium senile), (Halichondria panicea and Haliclona sp.), Echinodermata (Asterias rubens, Echinus esculentus), Bryozoa (Electra sp., Membranipora sp. and Alcyonidium gelatinosum), Hydrozoa (Laomedea sp., Abietinaria sp.) and tunicates Ascidiaceae (Ciona intestinalis, Ascidiella spp.). The result from locality Brattskär still shows an abundant presence of sea squirt Ciona intestinalis, Ascidia mentula, Ascidiella spp. and Corella parallellogramma. The periodically and very strong fluctuations in population density regarding sea squirts, seems to be of great importance for the development of the entire fauna community in hard bottom areas. The state of locality Hasstensholmen seems to reflect the general state of many sheltered localities with a poor diversity in fauna and dominance of sea squirts. The bryozoan Alycyonidium gelatinosum has increased in abundance and dominates at locality Fiolklippan, however it has disappeared at locality Djurnäs udde. The situation at locality Djurnäs udde indicates that bottoms below the halocline layer is periodically under the impact of low oxygen levels. Hence the absence of benthic fauna was almost total and secondly the visibility was extremely poor due total darkness. The greatest numbers of species and area coverage was found at locality St Brattskär and Fiolklippan while the lowest count of species was recorded at Djurnäs udde where the lack of benthic fauna was obvious. The marine bottoms of the Bohus coast in general shows signs of unstable ecological systems which for example is shown by the total dominance of a few opportunistic species. The almost 5-year-old obsolete methods of investigation should be replaced with a more modern technology (ROV) for detailed data treatment. Both flora and fauna should be treated in its context in purpose to illuminate the hard bottom ecology in an adequate fashion. ADRESS HydroGIS AB Snipan 1 S STENUNGSUND TELEFON FAX E-POST info@hydrogis.se 4 HEMSIDA ORG. NR

5 INLEDNING 3 INLEDNING Undersökningen har utförts på uppdrag av Bohuskustens vattenvårdsförbund. Syftet med projektet är att kartlägga miljöförhållandena längs Bohuskusten med hjälp av långsiktig hårdbottenövervakning. Undersökningen, som är ett av Vattenvårdsförbundets elva kontrollprogram, har utförts enligt riktlinjer som tagits fram av Naturvårdsverket inom ett tidigare SNV-program. Övervakning har skett av fyra kustnära stationer längs Bohuskusten sedan Fältundersökningen utfördes med hjälp av dykare under perioden maj-juni VAL AV UNDERSÖKNINGSSTATIONER De tre stationerna har utvalts enligt kriterier uppsatta inom ett tidigare SNV-program, Andersson & Tunberg, 1992, vilket innebär att de undersökta klippbottnarna skall vara så lodräta och homogena som möjligt. Den horisontella sträckan skall vara minst 5 meter lång och djupet skall uppgå till minst 2-3 meter. Om möjligt bör klippväggen också vara riktad mot syd/ sydväst och vara tillgänglig vid moderata vindförhållanden. Valet av lämpliga lokaler för undersökningen har varit svårt, då de ungefärliga geografiska placeringarna redan utsetts vid planeringen av samtliga i programmet ingående delprogram. Detta har inneburit att ovan nämnda kriterier ej fullt ut kunnat uppfyllas vid de fyra stationerna - särskilt med avseende på djupförhållandena. Stationerna har trots detta ansetts möjliggöra övervakning på ett acceptabelt sätt, så länge samma stationer besöks årligen. Undersökningsåret 1994 flyttades en station från Såten till nuvarande Djurnäs udde vid östra Orust. Övriga stationer (med undantag av Hasstensholmen år 23 och 24) har tidigare fotograferats sedan 1991 (referenser 1-8). St Brattskär Hasstensholmen Djurnäs udde Fiolklippan 5

6 METOD 3.2 METOD På de utvalda lokalerna markeras på klippväggen, ca 1 meter över vattenytan en s k nollpunkt. Från denna nollpunkt och inom en 3 meter horisontell sträcka längs berget markeras slumpvis fem punkter varifrån tunna transektlinor (blyförsedda linor) hängs ned lodrätt utmed bergväggen. Vid varje undersökningstillfälle slumpas fem nya punkter ut. Längs transektlinorna fotograferas ytor inom en ram med måttet.5 x.5 meter på följande djup: 2 m, 18 m, 16 m, 14 m, 12 m, 1 m, 8 m, 6 m, 4 m, 3 m, 2 m, 1 m och.5 m. Ordningsföljden är väsentlig att följa för att i möjligaste mån undvika grumling av vattnet, vilket annars försämrar bildkvaliteten avsevärt. På fotoriggen är en digitalkamera med ett 15 mm vidvinkelobjektiv monterad (motsvarande brännvidden för 135 mm film). Som ljuskälla används 6 st högeffektdioder med vitt ljus. Riggen har modifierats och byggts av HydroGIS AB. Konstruktionen är neutral, dvs tyngdlös i vattnet så att den lätt kan hanteras av en dykare. På riggen finns en djupmätare och vinkelmätare monterade, för att kunna avläsa såväl djup som bergväggens lutning på bilderna. För att bilderna skall kunna ge en direkt inblick i den aktuella hårdbottnens status måste arbetet utföras utifrån statistiskt korrekta urvalsmetoder. Därför är det också helt avgörande att transektlinan löper mitt igenom ramen vid avfotografering, oavsett underlagets struktur och sammansättning. Linan kan därför komma att löpa över sprickbildningar, stenar, håligheter etc. 6

7 METOD Ytberäkning av djurarternas täckningsgrad, definierad som deras momentana projektion på ramens bottenplan, har gjorts i AutoCAD. De huvudsakliga taxon som registrerats med avseende på täckningsgrad uttryckt i % av den fotograferade bottenytan är bl a följande: havsnejlikor Metridium senile, läderkoraller Alcyonium digitatum, svampdjuren Halichondria panicea och Haliclona spp., hydroider Hydroidae (med Laomedea spp., Abietinaria sp.), sjöpungar Ascidiaceae (omfattande Ascidiella spp., Ascidia spp., Dendrodoa grossularia, Styela coriacea), tarmsjöpungar Ciona intestinalis, sjöstjärnor Asterias rubens samt blåmusslor Mytilus edulis. Gelémossdjur Alcyonidium gelatinosum har sedan år 24 visat på sådan förekomst att de numera betydligt påverkar analysresultatet. Samtliga rådata överförs först till Excel och därefter till ett GIS-program (MapInfo) för framtida datalagring, bearbetning och grafisk presentation. För att underlätta analys genom att fler replikat erhålles, slås de olika djupen före analys ihop till sex olika djupintervall:.5-1, 2-3, 4-6, 8-1, samt 16-2 meter. Vid respektive station analyseras följande taxa med avseende på procentuell täckningsgrad: Nässeldjur Anthozoa, sjöpungar Ascideacea, tagghudingar Echinodermata, svampdjur och mossdjur Bryozoa. I samband med de tidigaste undersökningarna har rörmaskar Serpulidae ingått i analysen. Då dessa numera är näst intill obefintliga har dessa utgått och sedan år 24 ersatts av mossdjur Bryozoa, som är betydligt mer allmänt förekommande - särskilt gelémossdjuren som redan nämnts ovan. Till skillnad från äldre undersökningar har även vissa observationer beträffande algvegetationen införts i undersökningsresultatet 7

8 OMRÅDESBESKRIVNING 4 OMRÅDESBESKRIVNING 4.1 FIOLKLIPPAN (57º 56,223 N, 11º 36,674 E) Fiolklippan öster om Rönnäng Fiolklippan, som får motsvara station 14 i Bohuskustens vattenvårdsförbunds undersökningsprogram, är en välkänd och brant klippa belägen öster om Rönnäng i Tjörns kommun (se karta på sidan 11). Stationen uppfyller samtliga SNV-krav. Vattendjupet är ca 3 meter nedanför den delvis terrasserade klippväggen. Något längre utanför bergstupet finns en håla med 55 meters djup. Alldeles öster om djuphålan finns ett par grund på,9 m respektive 3,7 m djup. Den varierande bottentopografin medverkar till en betydande och lokal vattenomblandning, som kan antas ha betydelse för floran och faunan. Stationen är vänd mot söder och är tämligen hårt exponerad vid västliga vindar. 8

9 OMRÅDESBESKRIVNING 4.2 DJURNÄS UDDE (58º 9,377 N, 11º 5,866 E ) Djurnäs udde, som får motsvara station 1 vid Galterö i Bohuskustens vattenvårdsförbunds undersökningsprogram, är belägen vid östra Orust strax norr om Svanesund-Kolhättan (se karta på sidan 11). Läget i fjordsystemets mellan Orust och fastlandet innebär att stationen är skyddad från vågpåverkan. Största djupet på 45 m är beläget nordost om den undersökta klippväggen. Bottnar belägna under salthaltssprångskiktet (12-15 m djup) är ofta syrefattiga på grund av tröskeldjupen i fjordsystemet omkring Orust och Tjörn. Strömsättningen i sundet är tidvis betydande, vilket sätter sin prägel på flora- och faunasamhällena. Stationen (se bilden ovan) ingår från och med 1994 i undersökningsprogrammet och är den lokal närmast Galterö som lämpar sig för denna typ av hårdbottenundersökning. Djupet intill berget är ca 25 meter. 9

10 OMRÅDESBESKRIVNING 4.3 HASSTENSHOLMEN (58º 36,946 N, 11º 14,678 E) Hasstensholmen är belägen i Musöfjordens sydvästra del norr om Fjällbacka (se karta på sidan 12). Östra sidan av holmen har mer eller mindre vertikal bergsbotten (se röd markering i bilden ovan). Vattendjupet är dock betydligt mindre än 2 meter. 4.4 ST. BRATTSKÄR (58º 51,58 N, 11º 4,582 E) Stationen, som får motsvara station 16 i Bohuskustens vattenvårdsförbunds undersökningsprogram, är belägen söder om Koster i Strömstads kommun (se karta på sidan 12). Stationen är vänd mot söder och är tämligen exponerad. Vattendjupet är mindre än 2 meter. Trots stationens läge i Kosterarkipelagen med vanligen hög vattenkvalitet, så kommer ibland brunt ytvatten från framför allt Glomma och Idefjorden ner hit under speciella vind- och strömförhållanden. 1

11 OMRÅDESBESKRIVNING ORUST Djurnäs udde Djurnäs udde Undersökningsstationernas geografiska läge och djupförhållanden. Mörkare blå färg visar egen uppmätning med ekolodsplotter, vilket ger en bättre uppfatning om bottentopografin. Fiolklippan TJÖRN 11

12 OMRÅDESBESKRIVNING Musöfjorden Fjällbacka Stationen Hasstensholmen i Musöfjorden Sydkoster Stationen St. Brattskär i Kosterfjorden 12

13 RESULTAT 5 RESULTAT Med littoralen menas den vertikala zon på klippbottnen, som begränsas av extremt lågt respektive högt vattenstånd. Sublittoralen är resterande zonen under littoralen. På samtliga stationer är algvegetationen mellan ca,5-5 m djup i regel så tät att den fastsittande faunan direkt på bergväggen ej kommer med på bilderna. Blåmusslor förekommer ofta inom övre delen av denna zon och döljs i regel av algerna. Musslorna har därför endast blivit registrerad vid någon enstaka provruta, trots att djuren kan sitta fästade på klippan i täta förband, men då helt överväxta med alger Beträffande mossdjuren Membranipora mebranacea och Electra pilosa och vissa hydroider Laomedea spp. är förhållandena annorlunda. Genom att dessa sitter fästade på de perifera och synliga delarna av kelpalger Laminaria spp. respektive topparna till exempelvis rödalgerna Furcellaria lumbricalis, Ahnfeltia plicata och Phyllophora spp. så innebär det mossdjuren kommer med på bilderna trots den täta algvegetationen. Algsamhällena med kelparterna Laminaria saccharina och L. digitata är stundom så täta att berget täcks till 1%. Framför allt är det på de äldre delarna av laminaytorna som t ex skorpmossdjur Membranipora membranacea och hydroiden Laomedea flexuosa är fästade - ofta i betydande kvantiteter. Vid den grafiska framställningen redovisas medelvärden av procentuell täckningsgrad mot djupintervallen på de tre stationerna. I Bilaga 1-3 har även algvegetationen och dess täckningsgrad redovisats. För att lättare kunna skilja mellan alger och djur har namnen på algerna markerats med grön färg. Det blir därigenom mer överskådligt hur habitaten är strukturerade. Nedre gränsen för icke skorpformade alger blir därmed också lätt att urskilja, vilken vanligtvis markeras av rödalgerna Delesseria sanguinea och Phycodrys rubens. De skorpformade eller sk krustabildande algerna Phymatolithon spp. och Cruoria pellita går däremot betydligt djupare och återfinns vid t ex Fiolklippan på djup större än 2 m, som är nedre gränsen för denna undersökning. En markant ökning av faunans artantal och individantal återfinns inom zonen där algtätheten minskar på omkring 5-8 meters djup. Faunan kulminerar vanligen på djup mellan 1 och 14 m, dvs. omkring salthaltssprångskiktet. Nedanför 14 meters djup är faunan som regel mycket sparsam. Tarmsjöpungarnas Ciona intestinalis har ökat återigen jämfört med föregående år. Ofta uppgår täckningsgraden till 1% varvid hela bergväggar lyste gråvita av dessa djur. Inom nedre algzonen för busk- och bladformade alger (ca 4-1 m) är det numera andra sjöpungar som dominerar - särskilt arter inom släktet Ascidiella spp. Arten Ascidia mentula är nu relativ vanlig i de djupare regionerna. För varje station redovisas sex diagram med antalet funna olika huvudtaxa (djurarter/grupper) och deras procentuella täckningsgrad. Det bör observeras att vertikalaxlarna i diagrammen inte är lika, vilket gör att diagrammen vid en hastig överblick kan förefalla missvisande och lätt kan misstolkas. 13

14 RESULTAT - FIOLKLIPPAN 5.1 FIOLKLIPPAN Fiolklippans exponering för stark vågpåverkan markeras av en smal och tät zon med rödalgen Polysiphonia brodiaei och brunalgen Halosiphon tomentosa strax under vattenytan (se foto ovan). Algvegetetation med nervtång Delesseria sanguinea (se övre bilden på nästa sida) och kalkalger Phymatolithon spp. förekommer ända ner till 2 m djup, vilket tyder på att lokalen håller en hög vattenkvalitet. Inom den övre sublittoralen ner till ca 6 m djup, där algvegetationen är mer eller mindre heltäckande, finns relativt få djurarter och därmed också låga täckningsgrader. Hydroiden Laomedea sp., brödsvampdjur Halichondria panicea samt havsnejlikor Metridium senile representerar de vanligaste förekommande djurarterna. Tarmsjöpungar Ciona intestinalis börjar uppträda från ca 6 meters djup, men når aldrig höga täckningsgrader. Ascidia mentula uppträder frekvent i relativt stora antal, vilket syns på stapeln för Ascidiaceae inom den nedre zonen i diagrammet på sidan 16. På 1 m djup finns uppnår bladmossdjuren Flustra foliacea täckningsgrader på ca 7%. Även läderkorallen dödmans hand Alcyonium digitatum blir tämligen allmän Båda djurgrupperna kräver strömmande vatten av god kvalitet. Gelémossdjur Alcyonidium gelatinosum är alltjämt så talrika att de kan anses vara karaktärsgivande för lokalen (se bilderna på nästa sida). Mossdjuren förekommer från djupnivån där algvegetationen glesas ut och ner till ca 2 m djup. 14

15 RESULTAT - FIOLKLIPPAN Talrika gelémossdjur, rödalgen Delesseria (bilden ovan ) och sammandragna havsnejlikor (nedre bilden). 15

16 RESULTAT - FIOLKLIPPAN Täckning (%),6,5,4,3,2,1 FIOLKLIPPAN,5-1 m FIOLKLIPPAN 8-1 m, Anthozoa Ascidiacea Bryozoa Echinodermata Hydrozoa Ascidiacea B ryo zo a E chinoderm ata FIOLKLIPPAN 2-3 m Täckning (%) FIOLKLIPPAN m 3, 18 2, , 12 1, , 6,5 4 2, A scid ia cea B ryozoa E chin oderm ata Anthozoa Ascidiacea Bryozoa Echinodermata Hydrozoa FIOLKLIPPAN 4-6 m Täckning (%) 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5 FIOLKLIPPAN 16-2 m A nthozoa A scid ia cea B ryozoa E chinoderm ata, Anthozoa 16 Ascidiacea Bryozoa Echinodermata Hydrozoa BILAGA 1

17 RESULTAT - DJURNÄS UDDE 5.2 DJURNÄS UDDE Nedanför vattenlinjen där endast ett fåtal havstulpaner Balanus balanoides förekommer (se övre bilden nedan) är algvegetation tämligen rikt utvecklad med grön- och trådformiga rödalger - främst Ceramium rubrum. Kelpalgerna Laminaria saccharina är emellertid sparsamma och har ersatts med täta bestånd med julgransalgen Brongniartella byssoides. Denna dominerar större delen av hela sublittoralen ända ner till ca 12 meters djup, d v s till språngskiksnivån. På ca 3 m djup är algens täckningsgrad upp till 9%. Vattenkvaliteten vid fotograferingstillfället var dålig med grumligt vatten redan på någon meters djup. Faunsamhällena är generellt dåligt utvecklade inom hela lokalen. Bland den sublittorala algvegetationen med Brongiartella förekommer spridda kolonier med brödsvampdjur Halichondria panicea, smutsvattensvampdjur Haliclona sp., hydroider samt enstaka glesa grupper med havsnejlikor Metridium senile (se foton nedan). Omkring nivån för salthaltsprångskiktet (ca 12 m djup) blir inslagen av havsanemonen Tealia felina och ascidier mer påtagliga. På djupare nivåer är det i stor sett bara tarmsjöpungar, Tealia felina och trekantsrörsmasken Pomatoceros triqueter som förekommer. Borören till trekansrörmasken observerades ner till ca 2 m djup. Därunder råder totalt mörker och med stor sannolikhet också syrebrist med eventuellt höjda halter av svavelväte. 17

18 RESULTAT - DJURNÄS UDDE T äckning (% ),6,5,4,3,2,1 DJURNÄS UDDE,5-1 m DJURNÄS UDDE 8-1 m, A scid ia cea B ryozoa E chin oderm ata A scid ia cea B ryozoa E chin oderm ata DJURNÄS UDDE 2-3 m DJURNÄS UDDE m 18 2, , , , 4,5 2 A scid ia cea Bryozoa E chinoderm ata, Ascidiacea Bryozoa E chinoderm ata DJURNÄS UDDE 4-6 m DJURNÄS UDDE 16-2 m 9,9 8,8 7,7 6,6 5,5 4,4 3,3 2,2 1,1 Ascidiacea Bryozoa E chin oderm ata, 18 Ascidiacea Bryozoa E chinoderm ata BILAGA 2

19 RESULTAT - HASSTENSHOLMEN 5.3 HASSTENSHOLMEN Algvegetationen i littoralen och övre sublittoralen är relativt välutvecklad och har ett normalt utseende och artsammansättning. Här finns exempelvis en grön bård med Spongomorpha sp. och relativt tätt koloniserade havstulpaner Balanus balanoides i olika ålderssammansättningar (se bilden ovan). De små havstulpanerna motsvarar årets settling, dvs larver som slagit sig och satt sig fast ner på klippbottnen. Den sublittorala algzonen karakteriseras överst av närmast heltäckande kelpalger Laminaria saccharina och därunder av julgransalgen Brongniartella byssoides samt sargassosnärjan Sargassum muticum med påväxt av brunslicken Pilayella littoralis. Faunan inom dessa artrika zoner är mycket sparsam och utgöres främst av hydroiden Laomedea flexuosa på kelpalgernas laminaytor, enstaka sjöstjärnor Asterias rubens samt eremitkräftor Eupagurus bernhardus. Faunan nedanför algsamhällena blir däremot mycket torftig. På stora bottenytor saknas i stort sett fauna (se övre bilden på nästa sida) eller så domineras den av ascidier där Ascidiella sp. och tarmsjöpungar Ciona intestinalis är vanligast (se nedre bilden på nästa sida). Tarmsjöpungarna är genomgående stora och är i regel pålagrade med ett grått sedimentskikt på de basala delarna - särskilt i övergången mot sedimentbotten på ca 16 m djup. 19

20 RESULTAT - HASSTENSHOLMEN På ca 6 m djup saknas fauna inom vissa provrutor(ovan). Övriga rutor karakteriseras av tarmsjöpungar och vanlig sjöstjärna (nedan). 2

21 RESULTAT - HASSTENSHOLMEN HASSTENSHOLMEN,5-1 m HASSTENSHOLMEN 8-1 m A scid iacea B ryozoa E chinoderm ata Ascidiacea Bryozoa E chin oderm ata HASSTENSHOLMEN 2-3 m HASSTENSHOLMEN m 1,2 6 1, 5,8 4,6 3,4 2,2 1, A scid ia cea Bryozoa E chin oderm ata A scid ia cea B ryozoa E chin oderm ata HASSTENSHOLMEN 4-6 m HASSTENSHOLMEN 16-2 m A nthozoa Ascidiacea Bryozoa E chin oderm ata Ascidiacea Bryozoa E chinoderm ata BILAGA 3

22 RESULTAT - ST BRATTSKÄR 5.4 ST. BRATTSKÄR Av de fyra undersökta hårbottenlokalerna är det Stora Brattskär och Fiolklippan, som uppvisar störst artdiversitet med avseende på både flora som fauna. Orsaken härtill är med avseende på St. Brattskär dess geografiska läge i Kosterfjorden, som i regel genomströmmas av ett rent havsvatten. Bland de alger, som gynnas av hög vattenkvalitet, märks bland annat grönalgen Spongomorpha pallida, korallalgen Corallina officinalis, Phyllophora spp., Furcellaria lumbricalis, Scytosiphon lomentaria, ektång Halidrys siliquosa och fingertång Laminaria digitata. Faunan inom den algbeklädda zonen karakteriseras, förutom av havstulpaner, brödsvampdjur Halichondria panicea, blåmusslor Mytilus edulis och sjöstjärnor, även av sådana djur som sitter fästade på större alger t ex hydroider Laomedea spp. och mossdjuren Membranipora membranacea och Electra pilosa. Den sistnämnda sitter ofta i täta kolonier på rödalgerna Furcellaria och Phyllophora, varvid dessa kan bli helt överväxta. Mellan 4-6 m djup minskar algsamhällena och faunan kan på vissa provrutor domineras helt av sjöpungar - särskilt tarmsjöpungar Ciona intestinalis. De flesta sjöpungssamhällen är tämligen unga (se omslagsbilden). Bland övrig fauna som noterats är sjöpungarna Ascidiella spp., Corella parallellogramma, Dendrodoa grossularia samt havsanemonerna Tealia felina och Metridium senile. Den stora sjöpungen Ascidia mentula börjar uppträda på ca 8 m djup och blir därunder relativt vanlig. Nytillkomna observationer är hydroidkolonierna Tubularia sp. samt att trekantsmask Pomatoceros triqueter finns registrerad på flera av de djupare provrutorna. Kvantiteterna av de djurgrupperna är emellertid små. Läderkoraller Alcyonium digitatum är tämligen allmän på större djup än ca 6 meter. Gelémossdjuren Alcyonidium gelatinosum, som är karaktärsgivande för Fiolklippan har inte observerats vid St. Brattskär. Djupförhållandena med brant klippbotten vid St. Brattskär är dock högst 16 m, varefter en långsluttande och stenig skalsandbotten breder ut sig. 22

23 RESULTAT - ST. BRATTSKÄR T äckning (% ) ST. BRATTSKÄR,5-1 m ST. BRATTSKÄR 8-1 m Ascidiacea B ryozoa E chin oderm ata A scid ia cea Bryozoa E chin oderm ata ST. BRATTSKÄR 2-3 m T äckning (% ) ST. BRATTSKÄR m 1,8 35 1,6 3 1,4 1,2 1, 25 2,8 15,6 1,4,2, Ascidiacea Bryozoa E chinoderm ata 5 Ascidiacea B ryozoa E chinoderm ata ST. BRATTSKÄR 4-6 m ST. BRATTSKÄR 16-2 m Ascidiacea B ryozoa E chin oderm ata 23 A scid ia cea B ryozoa E chinoderm ata BILAGA 4

24 RESULTAT - ST. BRATTSKÄR Den förhållandevis artrika faunan vid St. Brattskär med havsanemoner (ovan), olika arter sjöpungar samt läderkoraller Död mans hand (nedan). 24

25 UTVÄRDERING 6 UTVÄRDERING Stationerna skiljer sig från varandra vad gäller dominerande fauna. Vid St. Brattskär och Hasstensholmen är det sjöpungar som dominerar medan stora kolonier med gelémossdjur Alcyonidium gelatinosum karakteriserar Fiolklippan djupare hårdbottnar. Möjligen håller gelémossdjuren på att ta över den ekologiska nischen för smutsvattensvampdjur Haliclona spp. St Brattskär och Fiolklippan har båda relativt stora förekomster av läderkorallen Alcyonium digitatum, medan de övriga båda stationerna i regel saknar inslag av denna art. Det föreligger emellertid en stor skillnad i årets täckningsgrader och artsammansättning jämfört med föregående år. Således förekommer fler taxon med synliga täckningsgrader i diagrammen nuvarande år jämfört med föregående år där sjöpungar i stort sett var helt dominerande. Djurnäs udde uppvisar dock den i särklass mest utarmade hårdbottensfaunan. Vid en jämförelse med de senaste årens undersökningar förefaller årets resultat från Djurnäs udde vara något av det sämsta där havsnejlikor Metridium senile är den mest noterade arten. Karaktärsgivande algvegetationen mellan ca 2-1 meters djup består år 25 av rödalgen julgransalg Brongniartella byssoides. Algvegetationens täthet utestänger i många fall annan fastsittande hårdbottensfauna. Algernas strierade struktur och bleka färg (oftast grå) medför viss risk för förväxling med hydroidkolonier i samband med tolkning av bilderna. Stationen Djurnäs udde har tidigare alltid haft en någon art som varit påtaglig dominant, vilka var och en bedömts ha påverkat utvecklingen av övrig existerande fauna på klippbottnen. Exempel på sådana tidigare artförekomster är brunalgen Desmarestia viridis, hydroider, nakensnäckor Aeolidia sp., tarmsjöpungar Ciona och år 25 är det julgransalgen Brongniartella byssoides. Djurnäs udde har således uppvisat de kraftigaste svängningarna med avseende på dominerande arter, även om St. Brattskär också haft omväxlande invasion och nedgång av bestånden med tarmsjöpungar. Vid Djurnäs udde är det fortfarande tydligt att bottnen nedanför språngskiktet ofta är utsatt för en perioder med alltför låga syrevärden. Dels var avsaknad av fastsittande djur närmast total, dels var sikten extremt dålig med totalt mörker. Hasstensholmen förefaller uppvisa ett tillstånd som är typiskt för många inomskärslokaler med en artfattig fauna där tarmsjöpungar dominerar. Man bör även notera att fiskförekomsterna på respektive undersökningslokal var mycket sparsamma och med avseende på större fisk var avsaknaden total. Frekventa massförekomster av framför allt tarmsjöpungar innebär dels att bottenutrymmet för etablering av övriga fastsittande djurarter minskar, dels att många mindre fastsittande arter döljs eller till och med riskerar kvävas. Tarmsjöpungarnas egenskaper att under vissa år täcka stora delar av hårdbottnarna och för att nästa år helt försvinna, medför att de utgör en bestämmande faktor för hur hårdbottensamhällena kommer att struktureras och utvecklas. Då de är filtrerande organismer som lever på plankton och organiska partiklar, kan man anta att de tydligt återspeglar rådande näringsförhållande i den fria vattenmassan. 25

26 UTVÄRDERING 7 FRAMTIDA UNDERSÖKNINGAR Hittillsvarande metod med dykarburen kamera och fotograferingsram är både riskabel, dyr och tidkrävande - särskilt med hänsyn till att fem dykningar måste göras till 2 m djup på varje lokal. En fotograferingsram med.5x.5 m är klumpig att hantera för att på bildena få med de linor som hänger ner på respektive sektion. Tekniken bör med fördel kunna ersättas med ROV-baserade fältundersökning där dykning undviks. Numera finns moderna mini-rov-system (Remotely Operated Vehicle) där undervattensfarkosten bara väger från ca 4 kg. Farkosterna är dessutom försedda med bra videokameror, belysning, positioneringssystem, sonar, laserpekare för storleksmätning och griparm mm. Mini-ROVer är således mycket effektiva redskap för undersökning av marin flora och fauna på olika bottentyper och som kan ersätta dykning fullt ut. Inför kommande undersökningar av hårdbottenfaunan rekommenderas därför användning av ROV-videofilmning av bottensamhällena. Någon utläggning av lina blir inte nödvändig då farkosten kan manövreras vertikalt utmed klippväggen så många gånger som anses nödvändigt för att få tillräckligt med underlags material t ex 5 gånger, som hittillsvarande undersökningar. Då två parallella laserstrålar används för storleksmätning behövs ingen fotoram som begränsar bildens upplösning vid dåliga siktförhållanden. Detaljstudier av arterna blir således betydligt bättre. De två laserpunkterna i bilden gör det möjligt att mäta ytor i frysta videobilder och på så sätt erhålla täckningsgrader. Möjlighet till närbildsstudier innebär avsevärt förbättrade artbestämningar jämfört med fotoramen som kräver mycket klart vatten för att få bra resultat. Nuvarande fotoram medger inga stereobilder för säkrare artidentifieringar. Med rörlig videofilm kan objekten studeras från olika vinklar varvid en betydligt förbättrad uppfattning om form, struktur och färg erhålles. De uttag och grupperingar av de översiktliga taxon som hittills gjorts bedöms ha alltför ringa värde för att kunna dra säkra slutsatser om utveckling och tillstånd i den marina miljön. Metoden är alldeles för grov och omodern (utvecklades på 196-talet, dvs 45 år sedan). Om analys och tabell/ diagram i stället sker på artnivå uppnås helt andra möjligheter - särskilt om rådata införes i en GIS-databas. Ett ofrånkomligt krav är att undersökningen av hårdbottnarna måste belysa såväl flora som fauna för att på ett tillfredsställande sätt kunna analysera de ekologiska sambanden. Den marina biologin har av gammal tradition hittills varit åtskild i två isolerade grenar - en botanisk och en zoologisk. Detta urgamla mönster måste brytas om en utveckling av den moderna marinbiologin skall kunna leva upp till de krav som det moderna samhället kräver. Stenungsund HydroGIS AB Lars-Harry Jenneborg marinbiolog 26

27 KÄLLOR 7 KÄLLOR 1 Adolfsson, P. & B. Tunberg 1992: Undersökning av hårdbottenfauna, december Vattenvårdsförbundet i Göteborgs och Bohus län. 2 Adolfsson, P. & B. Tunberg 1994a: Undersökning av hårdbottenfauna, januari1994. Vattenvårdsförbundet i Göteborgs och Bohus län. 3 Adolfsson, P. & B. Tunberg 1994b: Undersökning av hårdbottenfauna, december1994. Vattenvårdsförbundet i Göteborgs och Bohus län. 4 Adolfsson, P. & B. Tunberg 1996: Undersökning av hårdbottenfauna, april Vattenvårdsförbundet i Göteborgs och Bohus län. 5 Adolfsson, P. & B. Tunberg 1997: Undersökning av hårdbottenfauna, augusti Vattenvårdsförbundet i Göteborgs och Bohus län. 6 Adolfsson, P. & B. Gustafsson 1999: Undersökning av hårdbottenfauna, juni Bohuskustens Vattenvårdsförbund. 7 Andersson, J. & B. Tunberg 1991: Undersökning av hårdbottenfauna, oktober Vattenvårdsförbundet i Göteborgs och Bohus län. 8 Andersson, J. & B. Tunberg 1992: Kartering och övervakning av västkustens grunda hårdbottensamhällen, slutrapport från verksamheten Naturvårdsverkets rapport nr Jenneborg L-H 1997: Inverkan på de marina bottensamhällena från Ryaverkets avloppsutsläpp i Göta älv. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport nr 143, 17 sidor : Marinbiologisk undersökning - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport nr 189, 19 sidor : Marinbiologisk undersökning - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport nr 27, 21 sidor. 12 2: Marinbiologisk undersökning - Kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård - en jämförelse av undersökningar utförda inom perioden GRYAAB. HydroGIS AB rapport nr sidor. 13 2: Säkra farleder - Marinbiologisk utredning om effekter vid muddring av farlederna till Göteborgs hamn. - SCC Sverige AB. - HydroGIS AB rapport nr 235, 31 sidor. 27

28 KÄLLOR 14 21: Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. HydroGIS AB rapport nr : Marinbiologisk kontroll 21 - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. - HydroGIS AB rapport nr 266, 25 sidor : Marinbiologisk kontroll 22 - Uppföljning av kvävereningens inverkan på bottnarna i Göteborgs norra skärgård. - GRYAAB. - HydroGIS AB rapport nr 311, 25 sidor : Undersökning av hårdbottenfauna 23. -Bohuskustens Vattenvårdsförbund. -HydroGIS AB rapport nr 35, 19 sidor : Marinbiologisk kontroll 24 - Makroalger vid Brofjorden. - Bohuskustens Vattenvårdsförbund. - HydroGIS AB rapport nr : Hårdbottenfauna 24 (Moment 6). Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport nr