Olympiadens ryttartävlingar i Stockholm 1956 innefattade:

Transkript

1 1

2 Starten av hästtävlingen som avslutas hos oss går vid Husarbron i Liljansskogen ca 1 km från stallarna på K1 och går mot Solna och en steeplechase på Ulriksdals galoppbana som är djup och krävande. Sedan går tävlingen vidare genom Sollentuna till Fäboda Olympiadens ryttartävlingar i Stockholm 1956 innefattade: Fas A börjar vid Husarbron i Lilljansskogen ca 1 km från stallarna. Fas B, steeplechase, går på Ulriksdals kapplöpningsbana. Banan är djup och konditionskrävande. Fas C följer direkt efter steeplechasen och går på preparerade småvägar från Ulriksdal till Fäboda Fas D, terrängritten, blir i det rådande väglaget ganska svår och sätter ryttarnas omdöme och hästarnas kondition på prov. 2

3 Jag heter Jens Granberg, är inbiten Sollentunabo, uppväxt i Norrviken och har så länge jag kan minnas varit intresserad av sport. Förutom att jag som barn åkte skridsko på brandkårens lilla hockeyrink så var jag också som äldre verksam i dom lokala idrottsföreningarna som ledare till en bit in på 2000-talet då jag fick egna barn och mina prioriteringar svängde mer mot familjehållet. Nils Göranssons bok om Sollentuna hade jag tur att få i skolan och blev nog redan då fängslad av vår lokala historia. När jag blev äldre ökade mitt hembygdsintresse och jag ville veta mer om min kommun och dess historia. Jag känner att mitt eget ursprung vävs in i det gamla Sollentuna ju mer jag får reda på. Jag känner att jämförelsen mellan hur min farfar och hans syskon som kämpade på och rodde över Norrvikssjön i ur och skur för att komma till skolan, mot när mina barn klagar på att bilen inte hinner bli varm på väg till skolan är nyttig för dom att höra och för mig att tänka på. 3

4 En del av min kunskapstörst kunde jag stilla genom böcker och andra skrifter men mycket har jag även fått genom min pappa Sune Granberg, en lokalhistoria som han kunde berätta mycket om. 3

5 Det var faktiskt en tillfällighet att Sverige fick ytterligare ett OS-arrangemang. Då Internationella Olympiska Kommittén 1949 röstade fram Australien som arrangörsland till 1956 års OS så missade man av någon anledning landets stränga karantänsregler. När det sedan visade sig att omständigheterna omöjliggjorde att ryttardelen av OS avgjordes där, beslöts det att ridsporten skulle hållas i ett annat land. Den svenska olympiska kommittén förstod tidigt att Australien inte skulle ta emot några hästar och beslöt redan i November 1953 att söka den istället. Vi hade fint sällskap av Paris, Rio de Janeiro, Väst-Berlin, Los Angeles och Buenos Aires. I IOK:s omröstning den 13 maj 1954 blev resultatet en förkrossande seger för Stockholm med 25 röster, Paris kom tvåa med 10 och Rio de Janeiro trea med 8 Staten ställde mark och förband till förfogande och då man fortfarande ägde hela Järvafältet så var det inga problem med att få ihop en lämplig bansträckning som händelsevis även detta OS avslutades i Sollentuna. 4

6 Att vi redan med OS 1912 hade maratonlöpningen som vände hos oss i Sollentuna är vida känt, och vi vet vilka vägar som man sprang på som än idag finns kvar nästan hela vägen. Det finns dessutom ett stort monument uppsatt och vi har hört hur det var med den försvunna japan och värmen man fick utstå. Den OS-ryttartävling av lika hög rang som gick på Järvafältet 44 år senare är det annorlunda med. Det känns inte alls som lika mycket folk vet detta och ännu färre vet var banan gick. Min pappa var också den som berättade för mig att det gått en OS-tävling även på Järvafältet. Jag tror att inte alla blir så upphetsade med den nya vetskapen men jag är nog inte riktigt som andra utan tyckte det var väldigt fascinerande. Han visste också att dom startade vid Fäboda gård och att det antagligen låg ett hinder vid grunderna från Altorp (som ligger strax norrut från Fäboda). 5

7 I denna moderna tidsålder säger man att det du söker finns på internet. Så övertygad var även jag att allt finns en knapptryckning bort på din dator. Nyfikenheten måste stillas och vi ville veta hur OS-banan gick i Sollentuna. Till min stora besvikelse så var det inte så lätt att hitta någon information om den stora händelsen som skett i kommunen. Om vi bortser från själva grundinformationen om just karantänsreglerna i Australien så hittade jag så pass lite information att det nästan skulle fått plats på baksidan av ett frimärke. Jag gav mig inte utan fortsatte söka på internet med alla parametrar jag kunde tänka mig och hittade en ledtråd och en bild med lite text från en geocachare som nämner några hinder från OS-banan. 6

8 (För dom som inte vet vad geocaching är så går det ut på att man med kartkoordinaters hjälp utlagda på internet letar efter utplacerade gömmor bestående mest av en penna och loggbok där man noterar att man hittat denna). 7

9 Efter en liten stund så är även jag nybliven Geocacharmedlem och börjar söka runt efter det som är resterna av ett hinder 5 och lite senare också en bit gammal svartvit kartbild som visar var hinder 1-10 låg. Inte riktigt som att man hoppar jämfota av lycka men det är en riktigt bra start. Att faktiskt hitta något i naturen som har legat där i närmare 60 år visade sig vara lite tuffare än vad vi trodde och med den kartstump som fanns var det svårt att se några bättre referenspunkter. Men efter att vi finkammat runt områdena enligt beskrivningen så hittade vi till slut nämnda hinder 5. 8

10 Trots att det egentligen bara är en jordvall så är känslan att stå ute mitt ute i skogen på ett hinder som faktiskt användes i OS-tävlingar för 60 år sedan enorm! Och det på ett ställe man har passerat många gånger genom åren utan att ens funderat på dess dolda historia. Glädjen övergår till energi att hitta fler hinder och vi börjar fundera på var dom tog sig fram till detta hinder i denna numera igenväxta skog. Spåren så här långt var väldigt få och den enda visuella ledtråden var riktningen på hindret där vi kunde avgöra vilket håll man kom ifrån och vart man tog vägen efter. Naturen hade gjort ett bra jobb för att dölja resten. 9

11 Med envisheten om att det bara måste finnas information om detta evenemang fortsatte jakten i alla fall på internet och jag hittar till slut den blåa bibeln. Den officiella sammanställningen av OS-tävlingen i Sverige inbunden i fint blått band. Denna fina blåa bok visar sig vara ovanlig och bara fanns i ytterst få exemplar och det på antikvariat till salu för över 4000kr då dom väl kom ut till försäljning. Jag tänker inte att denna hobby behöver kosta riktigt dom pengarna och letar vackert vidare på internet efter andra källor när min tur vände och jag ser att den finns på staden huvudbibliotek som referensbok. När jag en tid senare står inne på Stockholms stadsbibliotek vid Odenplan och frågar efter den så har dom mycket riktigt boken men tyvärr så finns den i en avstängd källaravdelning som har för höga radonvärden och väntar på sanering. Den kommer troligen att öppna om tidigast några månader men dom vet inte helt säkert. Dom hjälper dock mig att hitta det andra stället i Stockholm som har ett referensexemplar av boken och det är Armemuseums bibliotek. När jag efter flera försök lyckas kombinera att vara på Östermalm en vardag efter 12 men innan 16 och med minst en halvtimme över, så var det inga mer problem. Boken fanns och dessutom med det viktiga tillbehöret i en ficka på pärmens insida: hela kartan! Nu finns varje hinder både med bild och plats, vilken seger. Vi fick plötsligt en ny dimension på alla hinder när det begav sig och att faktiskt se hur dom tog sig fram genom skogen med hjälp av den stora kartan. 10

12 Nu kan vi börja leta på riktigt!! 10

13 Nu så går vi genast till starten och letar efter spår. Hinder nummer 1 på bilden ligger på fältet närmast Fäboda gård och då vi vet att det inte finns några spår av detta så vi fortsätter vidare till hinder 2 som min pappa nämnde låg i resterna av det gamla torpet Altorp. 11

14 I boken är det många magiska bilder (som denna) med mycket fart och händelse och det är inte svårt att föreställa sig spänningen ståendes vid sidan av hindren väntandes på nästa ryttare. Med denna bild från boken så hittar vi ganska lätt hinder 2 stenröset som vi inte visste hur det såg ut eller låg annars. 12

15 Faktiskt i överraskande fint skick! Tidens tand har inte gjort så mycket på dessa år. Nu förstår vi att det antagligen finns lika tydliga spår på fler ställen. 13

16 Dubbelhindret nr 3 4, en fålla av koppelräck eller enligt min tolkning dubbla trästaket som det inte finns några spår kvar av idag! Idag finns uppbyggd modell på plats. 14

17 Hinder 6 bensinfatsupplaget. Inga spår kvar (som kanske tur är) 15

18 Hinder nr 7, ett koppelräck i grav eller hinder över dike, inga spår kvar 16

19 Nu har vi första delen av ritten ganska klar för oss. Dom röda ringarna markerar platsen för hinder där det inte finns några spår kvar och dom blå visar då där vi hittar spår. När vi kommer upp till där stäketvägen nu går fick vi svårt att läsa naturen då ryttarna troligen gjorde en sväng över just det som är bilvägen idag. Vi blev tipsade om en genomgång i skogen i riktning från stäketvägen som inte kan förklaras på annat sätt dessutom. Men det som lockar oss mest efter vi hittade den blå boken med bilderna är att hitta spår efter det spektakulära kombinationshindret 8+9 med en intressant vattengrav mellan. 17

20 . Här på bilden uppe till höger ser vi kungafamiljen och andra digniteter på första parkett där dom får uppleva flera spektakulära försök att bemästra hinder

21 Verkligheten 60 år senare är en helt annan bild! Det vi hittade var en bara en stor samling av snårig sly och vi undrar om vi verkligen är på rätt ställe. 19

22 Efter en stunds irrande i denna slyiga sumpmark så tror vi oss till slut vara ganska säkra att vi faktiskt ändå är i rätt område. Vi hittar vi vad vi tror vara dom pålar (rödmarkerade på bilden till vänster) som stadgade upp hinder 8 på väg ner i vattengraven. Med orienteringen av dom pålarna så blev bilden helt klar. 20

23 Så här ser det ut idag när vi fått hindret utmärkt röjt av kommunen inför invigningen 4/9. I den röda ringen står pålen på den plats för att vara del av hinder 8. Därifrån ända till nederkant av bilden var det vattenfyllt. vip-läktaren stod i upphöjningen närmast till höger i bild. 21

24 Spår efter spår fanns kvar där dom skulle med storleken på vattengraven, stenar i kanten runt precis som på bilderna och upphoppet till hinder 9. 22

25 och när vi gick upp på hinder 9 så ligger vägen vidare helt öppen och nästan i det skick som när den byggdes, helt slät och fortfarande röjd från stenar. På denna bilden har dessutom kommunen röjt bort sly och omkull fallna träd men det var inga tvivel om vart dom red även innan. 23

26 När vi kommer fram till den plats som vi tycker hinder 10 skulle vara på så ser vi att det fallit ett träd väldigt lämpligt och vi kan bara gissa om det är en slump eller om någon ville att vi skulle hitta dit. 24

27 I visningen som vi gjorde den 4 september så slutade vi vid här vid hinder 10 för att vi inte var klara om hur vi skulle vidare. Vi är numera övertygade om att vi måste visa hinder 12 och efter det anser jag att vi tar en lite längre genväg till hinder 30. Vi har nu följt tydliga spår från hinder 9 genom kohagar till hinder 10 och 11 och efter det fortsätter vi in i skogen igen mot 12 och

28 Hinder 11 snubblade vi nästan på och ligger liksom hinder 10 i en kohage och måste passeras varsamt under vissa tider. Hindret var en modifierad stolplada som tyvärr inte finns något spår kvar av förutom grundstenarna som syns på nästa bild. 26

29 Med hinder 11 i ryggen så siktar vi över hagen och uppför berget mot hinder 12. I dom röda ringarna ser man grundstenarna efter stolpladan ryttarna hoppade genom. Den gula rektangeln visar den nu utmärkt röjda vägen upp mot hinder

30 Nummer 12 är det hinder som jag ändå känner mest för. Här uppe blir man imponerad då hästarna måste kämpat till sig upp för en ganska kraftig brant som dessutom avslutas med ett meterhögt stenhinder (i den röda cirkeln). 28

31 Efter klättringen upp till hinder 12 så är det en ganska en flack ritt fram till hinder 13 som tyvärr inte finns något spår kvar av. 29

32 Banans märkbarhet och uppbyggnad fram till och en bit efter hinder 13 är väldigt uppenbar och man känner sig i högsta grad närvarande. När jag går på dom här fint bevarade delarna av banan mellan hindren känns det som att jag nästan måste vända mig om för att tror jag hör hovarna på nästa tävlande häst. Mitt ute i den igenvuxna skogen så blir ibland tävlingsmomentet så uppenbart och verkligt trots 60 års dvala. 30

33 Då fokus hela tiden varit att hålla oss inom Sollentunas del och ganska nära huvudgatorna så har vi inte fortsatt banan på jakt efter hinder 14 utan tänkt på att visa ett tydligt spår och en lagom tur som så många som möjligt kan ta sig runt på och få en glimt av vad som hände här för 60 år sedan. Den här bildsamlingen i färg visar inga hinder alls utan den stora bonusen med att komma utanför dom annars välkända stråken och är att få uppleva undangömda smultronställen i alla fall jag troligen aldrig skulle fått sett annars. Om ni inte förstått det ännu så trivs jag mycket i naturen och väldigt mycket i våra egna lokala skogar. Dessa bilder är för övrigt tagna åt sidorna efter hinder 13 där det fortfarande var någorlunda öppna fält för 60 år sedan som man kan se på den lilla svartvita bilden. 31

34 I min personliga version av visningsvarv som inte riktigt stämmer med kommunens så vek av från banans sträckning efter röda pilen vid hinder 13 och går sedan på stenvägen märkt orange ner till Boda äng och återupptar banan vid gul markering som visar hinder 30. Det är när ryttarna varit tillbaka in i kommunen en liten stund och bör börja ana slutet. Härifrån är banan mycket tydlig i sträckor upp till hinder 31 vilka också dessa är en upplevelse att få vandra. (Tidningsklippet är från DN den 12/6 56) 32

35 Hinder 30 Boda äng Ryttarna vänder upp i riktning mot Fäboda gård och rider över fälten vid Boda äng innan hinder 30 och försvinner in på skogsvägar igen. 33

36 Miljön som finns kvar med en klart markerad banvall som går över en gammal sumpmark. Det känns verkligen att man går på en upphöjd bra bearbetad bansträckning fram till ordinarie gångväg. Vi går sedan endast en liten bit upp i backen på stora gångvägen tillbaka mot Fäboda innan vi viker av åt vänster och följer banan in på andra sidan. Tecknen är lika tydliga även här med fritt från sten och uppbyggt på sina håll för att jämna ut för hästarna. 34

37 Med hinder 31 vedhögen korsar man en lokal cykel/gångväg och fortsätter vidare in i skogen igen och nästa gång man kommer ut är vid målgång. Hinder 31 är också detta uppbyggt på den plats vi tror att det låg och kan lätt beskådas vid stora gångvägen. 35

38 Hinder 32 stockarna gör en sväng mot stora gångvägen och publiken men viker av snett inåt igen. 36

39 och banan avslutar med hinder 33 mot ett öppet fält och vi är tillbaka vid Fäboda igen. Efter en direkt anslutande 2 kilometers galoppsträcka så är det sedan officiell målgång. 37

40 Terrängritten, blir med vädrets makter ganska svår och sätter ryttarnas omdöme och hästarnas kondition på prov. Av de 55 ekipage som startar i denna fas, fullföljer 41 och bland dessa är bara 12 helt felfria på hindren. Antalet vägringar, avfallningar och omkullridningar är stort 38

41 Trots det blöta och kalla vädret samlas ca åskådare med omkring bilar i Fäbodaterrängen. Det är den största besöksfrekvens som noterats vid en ryttartävling i Sverige och den största folksamlingen någonsin i Sollentuna. Till besökarna hörde stora delar av den svenska kungafamiljen, inklusive spelens beskyddare kung Gustav VI Adolf. En av dom av de mest intresserade besökarna från utlandet var nog ändå Storbritanniens drottning Elizabeth II som dessutom ägde hästen Countryman III som var med i tävlingen. Den svenska delen av OS-spelen 1956 blev en riktig succé och mot dom innan budgeterade kr så omsatte man istället 2.5 miljoner. Vinsten blev hela som vilket i dagens penningvärde skulle motsvara 4 miljoner kronor Fotnot: 2.5 mkr motsvarar i dag ca 34mkr motsvarar i dag ca 9.5 mkr 39

42 Sverige blev näst bästa ryttarnation med 3 guldmedaljer. Två i dressyr och en i fälttävlan Det vi fokuserar på här är bara just fälttävlan och det svenska laget bestod av: Hans Von Blixen-Finecke på hästen Jubal Petrus Kastenman på Illuster Johan Asker på Iller. 40

43 För svensk del var det Hans Von Blixen-Finecke ansvaret låg på. Han var det stora affischnamnet med hästen Jubal Efter ett lyckosamt deltagande vid olympiaden i Helsingfors 1952 där han blev han guldmedaljör i fälttävlan med Jubal både individuellt och i lag, var det han som hade alla förväntningar. Jubal var för övrigt kapplöpningshäst från början men Hans ansåg att hästen hade anlag för fälttävlan och skolade om den med all rätt. För att Sverige också ville få en bra placering i lagtävlingen detta OS skulle de andra två i laget: Petrus Kastenman och Johan Asker, gå så försiktigt som möjligt. Det gällde att alla tre deltagare i laget kom i mål i alla grenar. Von Blixen och Jubal slutade mot förväntat endast på en blygsam 24:e plats 41

44 Men förutsättningarna ändrades drastiskt då en av dom andra svenskarna bröt under terrängritten. Johan Asker upplevde sin värsta dag som ryttare då han på hinder 22 fick vara med om att hans häst Iller bröt benet och då det av hinderveterinären bedömdes vara så pass illa avlivades hans häst på plats och begravdes en bit upp i backen. Johan återkom några år efter och satte upp en minnessten där det står: min trogne kamrat stupade här i olympisk fälttävlan den 13 juni 1956 Johan hade fina meriter från samma väderförhållanden som vinnare med Iller i Nordiska ryttarspelen 1953 och var känd som en hård ryttare. 42

45 Petrus Kastenman då! Förutsättningarna som det dåliga vädret innebar passade den slitstarke militärhästen Illuster alldeles utmärkt. När Petrus hörde ordern Laget är spräckt, Johan är borta, gå för seger så ökade han givetvis farten och det räckte för seger i terrängritten. Det talades lite elakt efteråt om då att hade det inte regnat den dagen så hade han knappast vunnit mot de engelska och tyska hästarna. Nu hade han i stället en betryggande ledning inför den avslutande hoppningen. Med en tidig start i den hoppningen och med två rivningar gjorde han sällskap tillsammans med Lennart Hyland och kommenterade dom resterande ryttare och efter att ingen av hans konkurrenter lyckades bättre kunde han bärga hem guldet. 43

46 Information om eventet i dagstidningarna: Olympisk fälttävlans uthållighetsprov som avgörs på onsdagen blir något av det mest sevärda under ryttarspelen. Man har också med anledning räkna med stor publikanströmning Redan kl 6.50 på morgonen går den första bussen från Valhallavägens östra körbana vid Stadions maratonport. Avgångstiderna är sedan kl 7.15, 7.30, 7.45, 8.00, 8.30 samt därefter varje halvtimme till kl Man kan också ta ordinarie bussar från Norra bantorget till Rotebro eller till Kallhäll (Molnsätra). Tåg går också bra från Centralen till Rotebro eller till Kallhäll. I det senare fallet så har man 3 km promenad från Rotebro eller 2 km från Kallhäll för att nå området kring terrängrittbanan. (Bussturen gick då via Ulriksdal till Båtmanstorp och då var det en kilometer kvar att gå. Kostnaden för buss var 4 kronor tur och retur) Bilarna som kom från Enköpingshållet kunde parkera antingen vid Molnsätra gård eller en kilometer därifrån, vilket jag inte vet riktigt vet var det var någonstans. 44

47 De som far Riksväg 13 mot Uppsala bör ta av strax norr om Norrviken på vägen Viby-Fäboda och finner på den enkelriktade vägen genom Järva-terrängen gott om parkeringsutrymme. Det kostar för övrigt inget att parkera bilen Det fjärde avsnittet bildar sedan klimax. Det gäller 7650 m terrängritt med 33 hinder. Start och mål är vid Fäboda och det är där som man beräknar att det blir särskilt händelserikt. Man kan välja plats var man önskar men bör om man orkar promenera banan runt. Avslutning sker sedan med 2000 m slätgalopp i direkt anslutning till terängritten. Entreavgiften var 3kr och hade man inte biljett så kunde man betala vid spärrarna ute vid banan. Barn under 7 gick gratis. 44

48 56%20.pdf The Official Report of the Organizing Committee for the Equestrian Games of the XVIth Olympiad Stockholm 1956 Tidningen Fokus: För den som är intresserad av att läsa mer den officiella rapporten för XVI Olympiadens Ryttartävlingar så finns den som PDF på: För den som är intresserad av att läsa mer den officiella rapporten för XVI Olympiadens Ryttartävlingar så finns den som PDF på: 45

49 Presentation gjord av Jens Granberg inför Sollentuna kommuns Arkivens dag