UTBILDNING 1. Utbildning

Transkript

1 UTBILDNING 1 Utbildning

2 2 UTBILDNING

3 UTBILDNING 3 Behörigheter Den 25 juni 2010 klubbade IMO igenom en reviderad upplaga av STCW (Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers 1978, as amended in 1995 and 1997). Redan 2006 tog IMO beslut om att revidera STCW och efter ett antal möten, arbetsgrupper och korrespondensgrupper har nu slutresultatet kommit. En hel del arbete har lagts ner på att harmonisera reglerna med ILO MLC 2006, den så kallade sjöarbetskonventionen. Den nya STCW-konventionen och koden börjar gälla från den 1 januari 2012 och kommer att ha fått fullt genomslag 1 januari Certifikaten avseende sjömäns behörighet gäller fem år, och vid förnyelse kommer de successivt att bytas ut. I kapitel 1 har definitionerna förtydligats och utökats med 11 till totalt 36. En standard för friskintyg har tagits fram och här har man kommit överens om högst två års giltighetstid samt en tremånaderstid för att förnya intyget. Kapitel II som handlar om däcksavdelningen har justerats avseende tekniska framsteg, bland annat har ARPA och ECDIS fått en mer framträdande roll på bekostnad av morse och ljussignalering samt astronomisk navigering. Ledarskap, managementfrågor och teamwork har lyfts fram. Vidare kommer begreppet Able Seafarer deck/engine (kapitel III) in i konventionen. Det innebär att såväl kompetenskrav som behörigheter kommer att gälla för matroser och motormän. Kapitel III har fått tre nya kompetenskrav, dels Able Seafarer/engine (motorman) dels två elektrotekniska kompetenser, en på operational level och en på support level Det är således befattningarna elektroingenjör/elingenjör/eltekniker samt fartygselektrikern som nu får riktiga kompetenskrav och följaktligen behörigheter. Tabellerna med kompetenskrav har omarbetats för allt maskinbefäl och i riktlinjerna i B-delen har arbete med högspänning, dvs över 1000V, tillkommit. Kapitel IV har endast reviderats redaktionellt men i Kapitel V har det gjorts ganska stora förändringar, speciellt avseende tankerutbildning. Det finns nu två nivåer, grund- och fördjupad utbildning med avseende på tank, kem och gas. Crowd and Crisis Management inklusive beteendeutbildning har införts för samtliga passagerarfartyg, och det är nu 5-års begränsad giltighet på alla dessa certifikat. Även B-delen har fått riktlinjerna noggrannare utformade och innefattar numera även dynamic positioning, ankarhantering och navigering i polarområdena. Kapitel VI inkluderar nu basic training och räddningsfarkoster liksom ett nytt stycke om ship security officer och security training. I Kapitel VIII har alkoholgränserna sänkts till max 0,5 promille eller 0,25 mg/liter i utandningsluften, dock lägre om den nationella lagstiftningen eller företagspolicyn så föreskriver. Vilotidsreglerna fick till slut en kompromisstext där huvudregeln skall vara minst 77 timmars vila per vecka. Undantagsreglerna tillåter dock minst 70 timmars vila under max två veckor i följd, även vilotiden per dygn kan delas upp i max tre perioder, varav den ena skall vara minst sex timmar. Med tanke på utgångspunkterna för revideringen, att inga nedgraderingar av utbildningar eller säkerhetskrav skulle förekomma, anser företrädarna för de sjöanställda att man inte nått ända fram på vissa områden. Detta gäller framförallt vilotidsreglerna som diskuterades ända fram till dess att klubban slogs i bordet. Föreningen har lagt ner ett stort arbete för att kunna driva våra frågor framåt och vi har haft stor framgång i många frågor där vi framförallt fått Transportstyrelsen och ITF att stå bakom oss. Föreningen har dessutom skapat sig viss internationell respekt då många nationer och intresseorganisationer kommit för att rådfråga oss i många olika frågor. Styrelsen ser det som mycket viktigt att vi fortsatt kan påverka regler inte bara nationellt, utan framför allt inom det internationella arbetet. Efter sammanslagningen kan dessutom resurserna fördelas så att vi kan representera med de mest kompetenta personerna inom de olika områdena.

4 4 UTBILDNING Rekryteringsbehovet Under ett antal tidigare år hade sjöfartssektorn präglats av tillväxt och stor efterfrågan på arbetskraft. Tyvärr har läget vad gäller rekrytering drastiskt förändrats de senaste åren. Krisen var ett faktum i slutet av 2008 då efterfrågan på arbetskraft ersattes av varsel och uppsägningar och svenska redare flaggade ut i stor omfattning. och sjöfartsstudenterna fick därmed stora svårigheter att erhålla praktikplatser. Sjöfartsverket fick i uppdrag av regeringen år 2009 att i samverkan med branschen ta fram en handlingsplan för kompetensförsörjning (Rekryteringsuppdraget) inom sjöfartsklustret. Inom ramen för uppdraget konstruerades en expertgrupp som valde ut frågor vilka samlades inom tre teman och som därefter bearbetats inom tre arbetsgrupper (Attityder, Utbildning och Regelförändringar). Rekryteringsuppdraget redovisades våren För den verksamhet som bedrivs till sjöss har frågorna om platser för ombordutbildning/praktik och fartygens flagg kommit att framstå som de viktigaste. En minskad svensk handelsflotta försvårar situationen för utbildningssektorn men kan också innebära att efterfrågan på svensk sjöpersonal minskar. Behovet av en särskild utredare lyftes fram för att göra en djupare översyn för att lösa flera olika problem däribland det akuta behovet av praktikplatser. Sammantaget går det att konstatera att det finns ett fortsatt starkt behov av att rekrytera kompetent personal till den svenska såväl som den internationella sjöfartsnäringen och till sjöfartsklustret. Även om den ekonomiska nedgången i slutet av 2008 och under 2009 haft mycket stor påverkan på sjöfartssektorn går det inte att blunda för det faktum att det finns ett stort rekryteringsbehov och att rekryteringsarbetet bör vara långsiktigt. Kompetensförsörjning till den maritima sektorn är en fråga som rönt stort intresse även i den internationella sjöfartsvärlden de senaste åren. Samma år som krisen kom, 2008, lanserade IMO ett globalt initiativ med kampanjen Go to Sea! Medlemsländer uppmanades att agera för att motverka en enorm förväntad brist vad det gäller sjöbefäl och att visa på att en maritim utbildning och en karriär till sjöss mycket väl kan vara en språngbräda till intressanta yrken i land. IMO poängterar vikten av att synas på skolor och informera om sektorn, men menar även att det är viktigt att IMO: s representanter vid utlandsbesök besöker sjöfartsutbildningar, sjömansservice och maritima samt icke-maritima departement runt om i världen för att stödja sjöfartens roll utsågs också av IMO till Year of the Seafarer. Temat valdes för att ge IMO och den internationella maritima gemenskapen möjligheten att lyfta fram all världens sjömän för deras unika bidrag till samhället och de risker de tvingas ta i sitt dagliga arbete som sjöfartens år kompletterar IMOs Go to Sea -kampanj men ligger också väl i linje med revideringen av STCW-konventionen. När den nya STCW-konventionen sjösattes 1 januari 2012 (med krav på fullt genomförande senast 1 januari 2017) sattes också en ny global standard för utbildning och certifiering av sjömän som kan bemanna fartyg med den allra senaste tekniken ombord idag och för en tid framöver. Länder som har en egen handelsflotta får också ett starkt sjöfartskluster. En krympande svenskflaggad handelsflotta kommer att resultera i färre praktikplatser. Detta är förödande för utbildningarna men även för näringens profilering. I sin tur riskerar allt färre svenska ombordjobb göra att vi får en minskad möjlighet att påverka sjöfartens utveckling internationellt. Det handlar även om kompetens till myndigheter, försäkringsbolag, skolor, teknikleverantörer, forskning m.m., vilket skapar arbetstillfällen och omsätter pengar. Det är viktigt att mänsklig och teknisk kompetens även i en vikande konjunktur värnas i Europa till stöd för hållbara och konkurrenskraftiga sjötransporter. Brist på kvalificerat sjöfolk medför

5 UTBILDNING 5 en risk för att man inte klarar att bemanna fartygen med kompetent personal i en framtida uppgång. Andra förutsättningar för en utveckling av europeisk sjöfart är effektivisering av transportsystemet, stärkt sjösäkerhet, minskad miljöpåverkan samt att skapa stabila och konkurrenskraftiga sjötransporter. Utbudet av arbetskraft Idag kan i princip ingen få jobb i en driftbemanning till sjöss utan grundläggande sjöinriktad utbildning. En svensk behörighet har ett gott anseende utomlands och på den internationella arbetsmarknaden kommer behovet av kompetent sjöpersonal att öka. Detta beror framför allt på den nya synen på sjösäkerhet internationellt. Utbildning, träning, kompetens och organisation har erkänts som förutsättningar för ökad säkerhet till sjöss såväl för fartyg och människor som för miljö. Ökade krav på kunskap och kompetens gynnar generellt befäl från högkostnadsländer. SMBF Service AB är ett helägt bolag av Sjöbefälsföreningen och bolagets verksamhet är en viktig del i Sjöbefälsföreningens fackliga verksamhet genom att det skapar arbetstillfällen för svenskt befäl som inte annars skulle komma den svenska arbetsmarknaden tillgodo. Även bolaget NOS förvärvades 2004 av Sjöbefälsföreningen för att rädda de svenska arbetstillfällena (se vidare Sjöfartspolitisk rapport). Genom dessa båda bolag sysselsätter Sjöbefälsföreningen f.n. 339 svenska sjöbefäl. Den genomsnittliga tiden man som sjöman är kvar i yrket efter en högskoleexamen ligger på cirka åtta år. Teknisk personal har en stor arbetsmarknad inom kraftverk, fjärrvärme och i processindustri, i Sverige eller internationellt men även inom inspektion och planering för underhåll eller nybyggnation inom ett rederi. För närvarande finns det svenska utbildningar till sjöbefäl, både sjökapten och sjöingenjörer, vid Chalmers i Göteborg och vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Vid utgången av 2010 fanns på dessa skolor totalt sjöbefälsstuderande. Värt att nämna är att antalet platser på dessa utbildningar ökat dramatiskt. Bara sedan våren 2007 och till utgången av 2010 har elevantalet på Chalmers sjökaptensprogram ökat från 149 till 358 elever. Samma program i Kalmar hade från 2006 och till utgången av 2010 ökat från 60 elever till 231 elever. De preliminära intagen till dessa kurser för 2012 ser ex. i Kalmar ut som följer; Sjökapten: 4-årig utb. 60 st. 3-årig utb. 25 st. Sjöingenjör: 4-årig utb. 60 st. 3-årig utb. 17 st. Sjöbefälsutbildning i Sverige I dag bedrivs sjöbefälsutbildning i Göteborg (Chalmers Lindholmen) och i Kalmar (Linnéuniversitetet). I Göteborg är all sjöingenjörs- och sjökaptensutbildning fyraårig. I Kalmar finns såväl treåriga som fyraåriga utbildningar till sjöingenjör och sjökapten. Det treåriga sjöingenjörsprogrammet är avsett för den som har minst 21 månaders sjöpraktik. Sjöingenjörsstudenter utan tidigare praktik går det fyraåriga programmet där studier på sjöbefälsskolan varvas med fartygs- och verkstadsförlagd utbildning. Ombordpraktiken är på totalt 10 månader samt el-och verkstadspraktiken på totalt 12 veckor. Sjökaptensstudenterna utan tidigare praktik får sin utbildning varvad med fartygsförlagd utbildning om totalt 12 månader. Gemensamt för de fyraåriga utbildningarna är att den studerande vid fullgjorda studier skall ha möjlighet att erhålla en vaktbefälsbehörighet (klass V). Detta har möjliggjorts genom att

6 6 UTBILDNING kvaliteten på praktiktiden har höjts genom att lägga den inom utbildningssystemet i form av fartygsförlagd utbildning samt ökad simulatorträning. Det kan dock ifrågasättas om kvaliteten på den fartygsförlagda utbildningen inte borde förbättras ytterligare. Inte alla befäl som utses till handledare ombord har adekvat utbildning för detta. På många fartyg är dessutom arbetsmängden så stor att det inte finns utrymme för att undervisa studenterna. Ofta beror det också på den enskilda handledarens intresse av undervisning om den fartygsförlagda utbildningen skall vara givande. Kvaliteten på den fartygsförlagda utbildningen har dock höjts men det är dock ofrånkomligt att de befäl som i dag får sin vaktbehörighet är betydligt mindre erfarna än de som har gått den långa vägen. Antalet praktikplatser har minskat på grund av utflaggning och det har gjort att framförallt sjömansskolorna men också sjöbefälsskolorna har problem att få ut sina elever i de perioder som skolorna planerat. SBF har representanter i olika organ inom båda skolorna och följer utbildningen noga. Våra elevrepresentanter kommer också med värdefull information om elevernas syn på utbildningen. Styrelsen anser att detta arbete är av stor betydelse som noggrant skall följas och SBF skall också lämna förslag på förbättrad utbildning i syfte att svenskt befäl ska kunna vidmakthålla sin höga kompetens. Allmänna synpunkter Den svenska sjöbefälsutbildningen i såväl Göteborg som Kalmar håller en internationellt sett mycket hög nivå. Utbildningskraven ligger väl över de internationella miniminivåerna. Det är viktigt att den höga standarden bevaras och att sträva efter att ytterligare höja nivån så att svenskt sjöbefäl får en än högre kompetens i sin yrkesroll. Varje försök att försämra utbildningen måste kraftfullt motarbetas. Emellertid finns stort behov att se över kursinnehållet i sjöbefälsutbildningarna. Vissa delar är föråldrade och bör anpassas till modern sjöfart. Föreningen bör upprätta en kravspecifikation som kontinuerligt ses över i takt med förnyade krav. Ett särskilt problem är kravet på särskilda certifikatskurser för befäl. För att erhålla behörighet på samtliga förekommande fartygstyper krävs en mängd kortkurser och alla kan inte rymmas inom den givna tiden för sjökaptens- och sjöingenjörsutbildningen. Därför är det ofrånkomligt att vissa kortkurser måste ligga utanför den ordinarie utbildningen. Vilka kurser som ska finnas kvar inom den ordinarie utbildningen bör bestämmas med utgångspunkt från behoven för den svenska handelsflottan. Således måste t ex tank-och kemkurserna fortfarande tillhandahållas i den ordinarie utbildningen eftersom en stor del av den svenska handelsflottan består av fartyg som har krav på sådan kompetens. Ett särskilt problem är att det oftast krävs tank- eller kembehörighet även för att tjänstgöra som juniorbefäl på sådana fartyg. För behörighet krävs utöver kursen även viss praktik i tank- och/eller kemfartyg. Formellt krävs denna behörighet endast vid tjänstgöring som seniorbefäl, men de flesta oljebolag ställer krav på att allt befäl som har något ansvar för oljelasten ska ha full tank och/eller kem-behörighet. Det är därför viktigt att studenterna under den fartygsförlagda praktiken även får tjänstgöra på tank- och/eller kemfartyg så att de kan erhålla erforderlig behörighet för att tjänstgöra som befäl på sådana fartyg. Båda högskolorna har modern utrustning. Det är dock viktigt att den ständigt moderniseras för och följer den tekniska utvecklingen inom näringen. Ansvaret åvilar i första hand staten att utrustningen inte föråldras men andra finansiella källor bör utnyttjas maximalt för att få nödvändig utrustning som staten inte orkar med. Sjömanshusstiftelsen är härvid den viktigaste finansiären. En modern utbildning kräver mycket kompetenta lärare. Det är viktigt att högskolorna får tillgång till lärare som har förmåga att ge de studerande en utbildning som gör att svensk sjöbefälsutbildning även fortsättningsvis åtnjuter ett mycket gott rykte internationellt. Föreningens åsikt har varit att det i Sverige endast finns utrymme för en nivå på sjöbefälsutbildningarna, d.v.s. sjöingenjör och sjökapten. Arbetsmarknaden för svenskt befäl med lägre utbildningar är liten och sådana utbildningar ger inlåsningseffekter. Innehållet i sjöbefälsutbildningarna måste förändras i takt med att yrkeskraven ändras för be-

7 UTBILDNING 7 fälet. I framtiden kan vi se en ökad globalisering av sjöfarten, förändrade kommunikations- och transportsystem samt större krav på miljöhänsyn. Det ställer krav på grundläggande förändringar i sjöbefälsutbildningen bla. vad gäller management, administration, marknads- och miljökunskap. Utbildning för intendenturbefäl En grupp befäl vars utbildning är kraftigt eftersatt är intendenturbefälet. Det gäller särskilt utbildning i chefs- och ledarskapsfrågor. Bättre grundläggande utbildning behövs också i administration och ekonomi. Den utbildning som finns är splittrad och svåröverskådlig och det behövs av en mer sammanhållen utbildning. Även för intendenturbefälet behövs en bättre tillämpning av kompetensutvecklingsavtalet. Kompetensutvecklingsavtalet Kompetensutvecklingsavtalet mellan Redareföreningen och SMBF/Sjöbefälen träffades år Avtalet ger de lokala parterna (rederi och klubb) möjlighet att överenskomma om hur befälet skall utvecklas i sin yrkesroll. Avtalet har dock så här långt inte fått det genomslag det förtjänar på det lokala planet. Föreningsstyrelsen är därför av den uppfattningen att förbundet hårdare bör driva kravet på att kompetensutvecklingsavtalet kommer till praktisk tillämpning i rederierna. Facklig utbildning Föreningen arrangerar en gång om året en facklig grundkurs. Deltagarna utbildas i lagar och avtal som berör anställda på sjöfartens område. Antalet deltagare har varit gott och funnits väl representativa vad gäller olika åldrar, fackliga erfarenheter, yrkeskategorier och yrkeserfarenhet, dock har det under senare åren varit en övervägande del kursdeltagare från färjesjöfarten. Sjöbefälsföreningens fackliga grundkurs är omfattande. Tyngdpunkten ligger på förståelse och tillämpning av på sjöarbetsmarknaden gällande kollektivavtal och lagar. De av föreningen tecknade kollektivavtalen sätts i relation till den lagstiftning som gäller inom arbetslivet. Särskilt framträdande är medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, förtroendemannalagen samt branschens speciallagstiftning t.ex. sjömanslagen och fartygssäkerhetslagen. Förhandlingsteknik praktiseras på ett reellt sätt då dessa kunskaper är av mycket stor betydelse. Detta sker genom förhandlingsspel där deltagarna får agera i olika positioner vad gäller de olika aktörerna på sjöarbetsmarknaden. Det har vidare framförts önskemål om att denna fackliga grundkurs skall uppföljas av en fortsättningskurs/påbyggnadskurs vilket föreningen naturligtvis arbetar för. Förlagsverksamhet Sjöbefälsföreningen har genom sitt dotterbolag SMBF Service AB givit ut ett läromedel i Technical English. Läromedlet används i sjöingenjörsklasserna på Linnéuniversitetet och har även distribuerats till ett antal andra intressenter såväl inom Sverige som utomlands. Hela detta paket har helt nyligen reviderats och kommit i en nyutgåva. Det pågår ett arbete att kunna ta fram delar av denna utbildning med hjälp av interaktiva datorbaserade system. Styrelsens uppfattning är att föreningen på detta sätt skall verka för att ta fram bra läromedel till sjöbefälsskolorna. TAP-befälens utbildning De fackliga organisationerna godkände 1997 att ett mixed crew-system infördes på svenska lastfartyg. Enligt de lokala överenskommelserna som därefter träffades accepterades att högst 50% av antalet fartygsbefäl och högst 50% av antalet maskinbefäl skulle få utgöras av s.k. TAP-

8 8 UTBILDNING befäl (TAP-befäl = tillfälligt anställt befäl). Föreningen har tidigare bestämt att det endast är aktuellt med filippinskt TAP-befäl. Enligt den centrala överenskommelsen om TAP-befäl ska parterna godkänna TAP-befälens behörighet. Då den ena parten (Sjöfartens Arbetsgivareförbund) inte visar något större intresse vad gäller kvaliteten på det TAP-befäl som anställes har det i praktiken inneburit att Sjöbefälsföreningen varit den enda part som haft synpunkter på TAP-befälens utbildning och kompetens. Med tanke på att TAP-systemet med största sannolikhet kommer att finnas kvar under överskådlig tid är det av vikt att föreningen engagerar sig i att förbättra TAP-befälens kompetens. Det har visat sig att införandet av TAP-systemet inte har inneburit att bemanningarna på fartygen har utökats. I stället har ett svenskt befäl rakt av ersatts med ett filippinskt befäl. Det filippinska befälet borde därför ha en kompetens likvärdig med det svenska befälet han ersatt eftersom övrigt befäl annars får en ökad arbetsbelastning. Verkligheten har dock visat att i regel så kan inte ett filippinskt befäl utan vidare ersätta ett svenskt befäl. Det beror bl.a. på lägre kompetens, andra arbetsmetoder och/eller kulturella skillnader. För att överbrygga de kulturella skillnaderna och olikheterna att arbeta har föreningen producerat ett interaktivt utbildningsprogram (CD-ROM) för filippinska sjömän som ska börja tjänstgöra på svenska fartyg. Tanken är att de filippinska sjömännen innan de påbörjar sin anställning ska få viss kännedom om svenskt ledarskap, kultur och särregler. Föreningens uppfattning har alltid varit att det på ett svenskflaggat fartyg ska vara ett svenskt management. Föreningen anordnar också halvdagsseminarier för avgångsklasserna på sjöfartshögskolorna i ämnet ledarskap på svensk/filippinsk bemannade fartyg för att informera det yngre befälet om de kulturella skillnaderna som det kan vara bra att känna till när man arbetar tillsammans med filippinska sjömän. Föreningsstyrelsen anser att det är av vikt att bevaka utbildning samt hur de godkända bemanningsbolagen agerar då det gäller vidare- och kompetensutbildning av de filippinska befälen.

9 UTBILDNING 9

10 10 UTBILDNING