... seeing foreigners was rare, so the very tall, blond three really stood out. S. 03

Transkript

1 Urban och Uffe blickar tillbaka på 30 fantastiska Aikido-år med klubben. S seeing foreigners was rare, so the very tall, blond three really stood out. S. 03 Urban-san and Ulf-san were always there during my sessions. S.04 IYASAKABLADET TILLBAKABLICKAR HYLLNINGAR GRATULATIONER NOSTALGI FRAMTID ELDSJÄLAR TRÄNING 24 SIDOR JUBILEUMS- SPECIAL An attempt to recollect a journey. SID. 08 Barnträningen aikido i litet format. SID. 09 Aikido i vardagslivet och i arbetet som terapeut. SID. 15 Iyasaka tränar strokepatienter & pensionärer. SID. 18 En uchideshi ser tillbaka. SID. 22 Tänk dig en dojo med 10 meter i takhöjd. SID. 23 VI FIRAR EN PIGG 30 ÅRING!

2 ORDFÖRANDEN HAR ORDET Redaktören Hej, det är er ordförande som skriver detta Eller som svensk aikidos nestor Sven-Yngve Gyllsjö kärleksfullt (hoppas jag) ibland säger: Den där lilla ordföranden i den lilla klubben i den lilla staden i det lilla landet på den lilla kontinenten i den lilla världen på den lilla planeten i detta universum. Hm... tål att tänkas till på. Iyasaka Aikodoklubb firar 30. På en annan plats i detta skrytbygge till tidning skriver jag mer utifrån mina egna reflektioner om det som varit, är, och kanske blir. Dock vill jag här verkligen tacka alla de som bidragit till detta jubileum och dess arrangemang, inklusive denna utgåva. Några av dem kan ni redan namnen på. Men eftersom jag alltid glömmer nån när jag ska tacka så tänker jag inte rabbla namn... bara tacksamhet till er alla. Iyasaka var 2010 cirka 455 medlemmar som betalade medlemsavgift varav 70 var svartbälten. Två av dessa var Hombu Shihans, cirka 300 var barn, från 3 år och uppåt. Hm... Går det att utvecklas vidare från det?? YES!!!!!!!!!!!! Den lille... Detta nummer av Iyasakabladet Fotografer: Christian Jacobsson, Urban Aldenklint, Tomas Fransson, Jan Lien, Jonatan Broberg, Magnus Hartman och i några fall okänd. Layout: Christian Jacobsson, Raring Design Tryck: F4 Print Som redaktör för Iyasakabladet har man förmånen, rättigheten ja skyldigheten att vara den som skriver den sista texten som ska vara med. Först och främst måste jag tacka alla som har varit med och skrivit i det här numret och ett stort tack till alla dem som har gratulerat Iyasaka på vår 30-årsdag. Ett speciellt tack till raringen Christian från Gubbängens aikidoklubb som layoutar det här numret. Men det stora tacket går till Urban, som har gjort arbetet så oerhört enkelt för mig genom att som vanligt ta på sig största delen av arbetet. Precis som han alltid har gjort med Iyasaka aikidoklubb, han går alltid först och gör grovjobbet och gör det sedan enkelt för oss andra att följa efter. Grovjobbet består även i att lita på människor och ha en oerhörd tolerans för andra och deras svagheter och styrkor. Men kanske framför allt genom att få fram det bästa hos oss alla som tränar eller är involverade på Iyasaka så att klubben rullar på år efter år. Därför kan det vara extra viktigt att läsa både det som Urban och Ulf har skrivit, vilket kan vara bra om man vill förstå Iyasaka på djupet. Många av dem som tränar på Iyasaka var inte födda när klubben startades och för en del av dem var inte ens deras föräldrar födda när den startade. Jag ska inte fördjupa mig och bli lyrisk i Iyasakas barnträning, stroketräning och mycket annat som Iyasaka sysslar med, eftersom det kan ni läsa om i det här numret. Att möta människor har två av våra stora starka skickliga J:n skrivit ytterst läsvärt och tänkvärt om nämligen Janne Hermansson och Mikael Jansch. Nu ska jag inte gå händelserna i förväg utan själv låta er läsa och upptäcka texterna i det här numret. Tanken svindlar när man inser hur många som knyts samman på grund av sin kärlek till aikidon inte bara i Sverige, Japan utan i hela världen. Så nu är det dags för mitt eget stora tack för alla aikidokas som jag mött tack vare Iyasaka och den aikido som jag har tillägnat mig på Iyasaka. Det enda jag själv har bidragit med är alla brister och fel vilket gör det extra roligt eftersom jag vet hur sanslöst mycket jag har att arbeta med resten av livet. Genom Iyasaka har jag haft förmånen att få vara uchi deshi i Japan på Kobayashi-dojo, varit med på en sanslös uppvisning i Taiwan tränat i lokalerna från olympiaderna i Korea och Grekland. Haft otroliga naturupplevelser i Ungern, fantastiska partyn i Polen och Chile och mycket mycket mer. Och allt detta på grund av en klubb som bara funnits i trettio år. Så jag ser med stor tillförsikt fram emot de närmaste 30-åren och allt vad de kan komma att innebära. Sedan måste jag rikta ett extra och stort tack till Kobayashi sensei och Kobayashi-dojo som har påverkat Iyasaka och oss som tränar på Iyasaka så oerhört mycket. :: 2 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

3 DOJOCHO KOBAYA SH I YA SUO Congratulations to the Iyasaka dojo on its 30th anniversary Thirty years ago, three young Swedish men came to stay and practice in Aikido Kobayashi Dojo. At that time, seeing foreigners was rare, so the very tall, blond three really stood out. There were many temptations for them but they devoted themselves unreservedly to practice in Tokorozawa and Kodaira dojos as well as Hombu dojo in Shinjuku. After a year of strict training they went back to Sweden. The three men were Ulf, Lennart, and Urban, and after their return to Stockholm, looked for a place to practice and recruited their friends. They have come back to Kobayashi Dojo many times to live in the dojo and train. Renting a dojo brought on many problems and moving on after the death of Lennart, Iyasaka dojo was founded thirty years ago. There are many dojos now and practice is offered outside of work hours, so the number of people practicing hard and with enthusiasm is growing. They have more members than anywhere in Sweden. The connection between Aikido Kobayashi Dojo and Iyasaka continues today as many trainees passionate about aikido, come to stay and train here. I am truly grateful for all of the efforts by Iyasaka dojo. Aikido Kobayashi Dojo Dojocho Kobayashi Yasuo 2011 :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 3

4 IGARASHI KAZUO Congratulations to Iyasaka Aikido Club on your 30th anniversary The club founders, Urban-san and Ulf-san, have been my Aikido companions ever since I first visited Stockholm in September At that time, under the watchful eye of Ichimura Toshikazu Sensei, the instructor for Northern Europe, I taught until April Urban-san and Ulf-san were always there during my sessions. One thing that made a deep impression on me is that in 1980, both of them and Lennart, who has passed away, came to Japan as uchi-deshi and lived in an apartment near Kobayashi Sensei s Tokorozawa Dojo. As an instructor for Kobayashi Dojo during that period, my wife Machiko and I also lived in an apartment near Tokorozawa Dojo. We were young then, and we all practiced and drunk together a lot. I seem to remember being always with them. One year after they returned to Sweden, Urban-san and Ulf-san established Iyasaka Aikido Club right in the heart of Stockholm. It has now grown to be the largest dojo in Northern Europe with more than 500 members. I think that this is a testament to their skill in Aikido as well as their mild-mannered and affable personalities. I pray for your continued growth and development. Congratulations again on your 30th anniversary! Aikido Igarashi Dojo Igarashi Kazuo 4 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

5 H IROAKI KOBAYA SH I Gratulerar! Vi på Stockholms aikidoklubb vill passa på tillfället att gratulera vår granne Iyasaka på det stora jubileumet och tacka för det fina samarbetet vi har på Södermalm i Stockholm. Vi vill särskilt tacka för de gånger vi har fått utnyttja Iyasakas fina lokal och de gånger Urban ställt upp i graderingsjuryer, något som alltid är väldigt uppskattat. Vi hoppas att Iyasaka får en fin födelsedag och ett fantastiskt jubileumsår och att Aikidon på Södermalm växer och utvecklas i den fina och långsiktiga anda Iyasaka har skapat. Mvh Mats Alexandersson Sincere congratulations I wish to express my sincere congratulations to Iyasaka Dojo on the occasion of its 30th anniversary. Having Urban, Ulf, and Lennart come to stay at Aikido Kobayashi Dojo as live-in trainees when I was just a junior high school student was a fantastic experience for me. I believe it inspired me in no small way to become the kind of instructor who enjoys teaching in many different countries throughout the world. Urbansensei was my first English teacher. It is for that reason that I speak English with a Swedish accent. I wish Urban-sensei and the members at Iyasaka Dojo all the best for the years ahead. Aikido Kobayashi Dojo Hiroaki Kobayashi On behalf of Shinjinkai in Chicago, I m pleased to offer sincere congratulations to the instructors and students of Iyasaka Dojo on their 30th anniversary. There is no easy way to maintain a dojo for so many years; it requires tremendous dedication and effort, much of which is behind the scenes and largely thankless. It is therefore a joy on this occasion to recognize the sincerity and success of our training brothers and sisters in Stockholm. In their work to help transmit two treasures of Japanese culture to the West - the general approach of shugyo, and specifically the practice of Budo - they are a wonderful example to us. We extend our heartfelt best wishes to them, and hope that they will enjoy many more years of successful activity. Meido Moore 2011 :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 5

6 HÄLSNINGAR & GRATULATIONER Iyasaka 30 Dear Urban Sensei From the land of Aloha, I send this message of congratulations. Thirty years of spreading the teachings of Osensei is fantastic! I humbly send my personal congratulations to you Sensei. I know you put a lot of time and effort into accomplishing this goal. I commend you on your perseverance, patience, and drive. I wish I could have been there to help you celebrate this momentous accomplishment but I will definitely be there in spirit. I would also like to thank you and your club members for all that they have done for me and my club. From the members of Aikido of Hawaii International and Kailua Aikido Club we extend our Congratulations on your 30th anniversary. May you have many more years of success and happiness. Varje klubb har en själ, en stämning som är unik. Den är en funktion av alla de som lägger ner sin energi i att skapa, vårda och utveckla klubben och dess verksamhet. Fröet som Urban och Uffe sådde för 30 år sedan har verkligen levt upp till sitt namn - ständig utveckling och sannerligen blomstrat till att bli en väldigt fin - och dessutom Sveriges största - aikidoklubb. Personligen har jag många goda minnen från träning på Iyasaka - inte minst från tiden i källaren på Maria skola. Många med mig från min klubb har haft förmånen att dela svett och glädje med Er på såväl läger som ordinarie träning på Iyasaka och - just glädjen i träningen är för mig en central del i Iyasakas själ. Det är med förtjusning jag å Svenska Aikidoförbundets vägnar gratulerar Iyasaka Aikidoklubb till sina första 30 år och med största tillförsikt ser fram emot nästkommande 30. Leif Sunje Ordförande Svenska Aikidoförbundet Omedetou gozaimasu, Urban Sensei. Sincerely, Robert Kubo, Aikido of Hawaii International Hej! Varma gratulationer till 30-års jubileumet önskar era vänner i Luleå. Sedan Luleå-klubben startade så har ni varit en källa till ständig inspiration och stöd för oss! Många tack och kramar för detta och vi ser med glädje fram emot många år av fortsatt utbyt med er. Luleå Aikidoklubb 6 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

7 HÄL SNING AR & G R ATULATIONER Ett överflödigt grattis! Iyasaka Aikidoklubb 30 år! Jag är ingen numerolog, men det slår mig ändå som märkligt hur årtal hänger ihop. Detta år fyller två klubbar som jag har haft min hand i jämnt decennium på Enighet i Malmö har det tränats aikido i 20 år och min föregående hemvist Brandbergen fyller 30. Sistnämnda gör också Iyasaka. Ja, och så har svensk aikido blivit 50. Jag undrar ändå om inte det häftigaste är Iyasakas 30 makalösa år. När Urban Aldenklint och Ulf Linde återkom från Japan, där de tillbringat ett träningsår tillsammans med Lennart Linder, hade de redan långt före hemresan bestämt sig för att bilda klubb. Jag hejade på allt vad jag orkade, för det tyckte jag var deras förbannade skyldighet. Det är så reciprociteten ser ut i aikido. Vi lär oss av andra, så vi lär andra. Urban och Ulf hade lärt sig en massa i Japan. Framför allt hade de gnistan. Så det hände mycket, och det hände fort. Jag minns att den första dojon låg i närheten av Götgatan, var det inte så? En källarlokal man nådde efter en lång promenad längs ett sluttande golv. Jag antar att det hade varit ett garage eller en bilverkstad dessförinnan. Där hade vi en del bus ihop, vi klubbar utanför den gängse ordningen på den tiden. Sedan hamnade Iyasaka på toppen av en simbassäng. Det var där klubben blev legendarisk. Under 1980-talet och tidiga 90-talet arrangerades där ett fyrverkeri av träningsläger med alla möjliga potentater i världsaikidons adelskalender. Festligt var det också. Iyasaka kunde konsten att avrunda träning muntert. Så det blev mer och mer på det viset att aikidon i Stockholm cirklade runt den där simbassängen. Och på den, förstås. Dessutom ordnade klubben diverse annex i form av utskänkningsställen i kvarteren. Dessa verkade stå och falla med klubbens preferenser. Sedan blev det dags för nästa steg en lokal som var två, en ståtlig anläggning som kostade medlemmarna gränslöst med svett och möda. Nå, de var vältränade. Därmed var Iyasaka oomtvistligt störst, bäst och vackrast. Men ingen saga saknar törnen. Efter besvärande kort tid nödgades klubben ge upp paradvåningen och flytta all verksamhet till det nedre planet. Sådant kan knäcka entusiasmen i vilken sammanslutning som helst och nog verkade det som denna prövning höll på att ta musten ur medlemmarna men se nu! Iyasaka mal på, Klubben blommar så envist som om den inget visste om årstiders växlingar. Nya generationer strålar av talang och ges plats att röra runt i grytan. Klubben är hälsan själv. Och Urban, denna outtröttliga arketyp, han är nu inte bara Iyasakas farfar (och min broder), utan reser dessutom runt i hela världen och sprider budskapet handgripligen. Rätt vad det är, när vi blinkar, ska vi upptäcka att vi allihop är medlemmar i Iyasaka. Alltså, ett stort varmt grattis till Iyasaka fast det egentligen är alla vi andra som är att gratulera för er gärning! Stefan Stenudd Tänk så fort åren försvinner. Jag kommer ihåg när Iyasaka Aikidoklubb bildades av Urban Ubbe Aldenklint och Ulf Linde. Båda var aktiva aikidokas med framtidsplaner. Båda hade tränat på flera av stockholmsklubbarna, som fanns på den tiden. De hade även varit över till Japan och tränat en längre tid. Flera klubbar hade sina lokaler i idrottsanläggningar, som stängdes under sommarhalvåret. Min klubb Budokwai-Stockholm, hade egna lokaler, vilket gjorde att vi kunde hålla träning året runt, även på helger. Detta gjorde att många medlemmar från andra klubbar tränade hos oss. Detta samarbete fortgick sedan i större eller mindre omfattning och fortgår på många håll fortfarande, vilket är unikt för aikido. När väl Iyasaka Aikidoklubb var etablerad och det var dags för graderingar så bad Ubbe mig, som av Ichimura- Sensei, fått graderingsrätt till 2:a kyu, att utföra dessa. Jag var stolt över uppdraget och fick förtroendet, att gradera, flera gånger. Nu för tiden så har Iyasaka Aikidoklubb vuxit och har många duktiga utövare, många med högre grader, och klarar graderingarna själva men jag har en stående inbjudan från Ubbe att komma och vara med. I december 1997 ordnade Iyasaka Aikidoklubb för min räkning ett dubbel-jubileumsläger fyllde jag ju 60 år och jag hade hållit på med aikido i 30 år. Jag blev ordentligt uppvaktad och jag är mycket tacksam för att klubben ställde upp och ordnade detta läger. Med bästa hälsningar Hans Gauffin (6 Dan) 2011 :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 7

8 RESEBERÄTTELSE An attempt to recollect a JOURNEY This is an attempt to recollect three years later the trip I did to Japan 2008 together with some other Aikidokas. A journey can divided into at least four stages. The first is the decision to do it. Next comes the planning, then the journey itself, the actual execution. Finally, the aftermath, what memories are left, the impressions that last immediately after the journey and what remains long after. It is kind of expected that as an Aikidoka you have to go to the origin of Aikido. Since everybody that has been there describes it in very favourable terms, you envy them and look for an opportunity to go there your self to see 8 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011 what it is really like. The flip side is the difficulty of finding time and money, the long flight, the accommodation and all aspects of spending time away from your loved ones. The 40 year anniversary of Aikido Kobayashi Dojo 2008 proved too much of a temptation to resist, so I joined a party of six people, including Urban Aldenklint, going there for two weeks. Early morning Kobayashi Dojo in Kodaira, Tokyo. The windows are open after the morning practice, letting in air and a bit of sunshine. Silent sounds of Aikidokas training reverberating. Kobayashi-Sensei serving tea to his students. At an underground train station in Tokyo, observing the different markings on the platform for queues for different trains and how the Japanese form queues at these markings at the arrival of the trains. Going to the official Kobayashi Dojo 40th Anniversary camp, there is a person at every corner, giving directions so nobody gets lost. A number of very expensive cameras mounted on tripods at a tourist site with nobody around safeguarding them. At the annual camp in southern Japan, two people are severely admonished for being ten minutes late for dinner. These are fragments of memories from a journey abundantly rich in experiences. A proper account would describe the training, the parties, the visit to O Sensei s birthplace, the event at Meiji University, the difficulty of navigating in the sprawling city of Tokyo and so on. Let just this be a tribute to the Japanese people in general and in particular the people who warmly received us and made this trip special. Their emphasis on the collective, their helpfulness, kindness and outstanding ability to organize anything has taught me to respect and love them. The pictures accompanying this article will hopefully reflect that feeling too. :: Tomas Fransson

9 B ARNTRÄNING & G ATUULATIONER We wish you all the best! Aikido i litet format De härskar över Iyasakas tatami varje vardag eftermiddag och utgör största delen av klubbens medlemmar. It was 8 years ago that we came to know about Iyasaka Aikidoklubb. Since then our group evolved and has grown in numbers. Now, with Iyasaka s level, energy, atmosphere and people as something to always look up to; we would like to send our deepest wishes to Urban Aldenklint, the rest of the instructors and all the members in the dojo for their 30th anniversary. May the 30 years to follow bring among you even more happy people full of eagerness to train in Aikido, so that they can in their turn develop and help other people as you have helped them. We wish you all the best! The Hellenic Aikido Partnership and affiliated dojos Med förmågan att vara överallt på samma gång, oavsett hur snabb du är, kommer du alltid vara ett steg efter. Och hur är det med energin? Den beskrivs nog bäst med orden STOR känsla. Så vem är det då? Urban kanske? Nej, inte ens i närheten. De är Iyasakas minsta och yngsta aikidokas, de är barnen. De härskar över Iyasakas tatami varje vardag eftermiddag och utgör största delen av klubbens medlemmar. Barnträningen ser i grunden ut som vilket aikidopass som helst, med uppvärmning, fallträning och tekniker men om vi ska vara ärliga så ser det ofta bra mycket roligare ut än vuxenpassen. Och jag tror att det är betydligt fler än jag som önskar att vi också fick leka lite mer på våra pass. Idag bedriver Iyasaka barnträning från 3 år och uppått och alla barn är välkommna att delta. Träningen bygger på det koncept som Kobayashi dojo utarbetat och tar sin utgångspunkt i kordinationsträning och tanken att alla skall kunna delta på sin nivå. Jag har själv varit barninstruktör i ganska många år nu och det känns verkligen som en ynnest att få vara med och se hur de utvecklas båda som aikidokas och människor. De kanske inte har samma förmåga till analys och koncentration som (de flesta) vuxna men vi har ändå mycket att lära från barnen, vi får inte glömma att aikido i grund och botten ska vara roligt. Visst kan man känna sig helt slutkörd efter 50 minuter med 5 och 6 åringar som trots sin ringa storlek utan problem kan fylla 100 kvadratmeter tatami men det finns inget bättre än att få se deras lycka när de får visa upp sin första röda markering på bältet. Tänk att så små aikidokas kan ha så stor känsla. Emmeli Wennström Official greeting letter Obviously, November 2011 will be a very special anniversary for Shihan Urban Aldenklint and his Sweden aikido students. We expecting you to have one of the best event with special guests and aikidokas from around the world.i m personaly with Croatian aikidokas happy that Aikido students from all over the world will be attending this celebration. Once again we would like to thank you for working and keeping Sweden in a world aikido comunity. Hi Urban Happy Iyasaka 30 Anniversary celebration from Hong Kong. Best regards Justin Robert Malić Eidoan dojo Split, Croatia 2011 :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 9

10 TILLBAKABLICKAR: UFFE En grundare ser tillbaka Nu när det är dags att skriva några rader med anledning av Iyasakas 30-års jubileum så kunde jag inte låta bli att läsa vad jag skrev vid 10 och 20-års jubileumet, därav rubriken. Eftersom många nya medlemmar tillkommit över tid så skulle det som skrivits mycket väl kunna kopieras och därmed fylla sin plats även till detta jubileum, dom som läst det som tidigare skrivits har säkert glömt det mesta eftersom det gått så många år, framförallt sedan 10-års jubileumet. Så då dags för lite nya reflektioner över åren som runnit iväg så ofattbart fort. Det första som dyker upp i mitt huvud är den enorma glädje jag känner över Iyasakas barn och ungdomsverksamhet. På ett tidigt stadium bestämde vi oss för att precis som med vuxenträningen kopiera Kobayashi-Senseis och Igarashi-Senseis pedagogik och träningsmetoder när det gäller barnträning. Det har visat sig vara en succe. Nu är det emellertid så att inget går av sig självt utan bakom varje framgång ligger mycket hårt arbete med många timmars kämpande på mattan. Kapten på skutan har varit Urban och med sig har han haft ett hårt jobbande team av instruktörskollegor som ligger bakom framgångarna. Tidigt bestämde vi att om man skall vara instruktör på Iyasaka så måste man också lära sig och hjälpa till med Kodomo-Keiko, vilket visat sig varit mycket framgångsrikt. T.o.m dom instruktörer som från början var måttligt intresserade av barnträning har lärt sig att uppskatta och förstå det roliga och utvecklande som barnträning innebär. Detta har också lett fram till att Iyasaka idag har en helt ny generation unga superkompetenta medlemmar och instruktörer, vilket ger klubben fart och fläkt och även unga friska ideèr. Dom riktade insatser som gjorts för tonåringar o tjej-satsningar har verkligen prickat rätt. JAG MINNS NÄR UBBE O JAG var i Japan 1980, vi bläddrade i Kobayashi-dojos 10- års jubileumsskrift o jag tyckte som 20-åring att Kobayashi-dojo funnits i nästan en evighet, 10 år, wow. Nu är det alltså 20 år sedan Iyasakabladets 10-års jubileumstidning trycktes, wow, läs den gärna, mkt bra f.ö. Det har gått så lång tid att jag glömt massa saker, både jobbiga och roliga. Ibland är det kul och nyttigt att blicka bakåt, det behövs, men man måste också blicka framåt, sätta upp mål, ta ut en kurs osv. Men för mig personligen har jag nåtta en ålder både som människa och även aikidomässigt där det allra primäraste nu är att leva i det som 10 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

11 TILLBAKABLICKAR: UFFE min och Urbans gamle vän och lärare Lennart Linder skapade en gång i tiden, nämnligen NAKA-IMA, (här och nu) carpe diem osv, det känns mer och mer för varje dag, försöka leva varje dag som om den vore den sista. Keep on walking keep on walking. Det Japanska talesättet, nana korubi ya oki, 7 gånger ner 8 gånger upp, och det japanerna kallar gambaru-hela tiden fortsätta försöka, ursprungligen från det moderna ordet gambatte som kan betyda, lycka till men även att aldrig ge upp, dessa tankar kan vara bra både i dojon och i vardagliga livet. IBLAND HAR JAG JÄMFÖRT IYASAKA med en jättesegelbåt som hela tiden är i rörelse, på väg, utveckling. Som att ta båten från en kontinent till en annan, ibland storm o öppet hav och ibland bara lugnt tryggt och stilla. För att lyckas med detta måste båten ha en kompetent kapten som leder och kan peka ut kursen och kan skapa teamkänsla,(urban). Men ensam kan kaptenen inte ens få båten i rörelse, det behövs en kompetent crew(instruktörerna). Alla på båten är kompetenta seglare och kompletterar varandra, alla kan naturligtvis segla(aikido), det är teamet som står för framgången och att båten tar sig fram säkert. Jag ser Iyasaka med alla instruktörer och medlemmar som ett lysande exempel på teamwork, alla är välkomna och får växa utifrån egna förutsättningar där elitismen inte ges utrymme att avvisa någon. Mycket har gjorts under dessa år, allt har kanske inte varit helt perfekt men en dag som denna tycker jag att vi alla Iyasakaiter kan tillåtas känna stolthet o glädje att vi tillsammans är där vi är. För mej känns det fantastiskt att fått vara med på denna 30-åriga resa, vem kunde tro att den skulle bli 10-års jubileumet - känns nån igen? Till vänster, Igarashi-sensei och Helena Wikström. Nedan, från 1:a jo/bokkenlägret i Transtrand tidigt 80-tal Uffe, Sonny, Åsa. så lång? Tillsammans med Urban, som t.o.m vuxit upp på samma förortsgata som mej, gått i samma skola med samma lärare, startade jag Iyasaka 1981 efter att vi levt o tränat ihop under 1 år i Kobayashi-dojo. Meningen var att jag, Urban och Lennart Linder skulle göra en gemensam resa, men Lennart hade redan ett par klubbar och tyckte det var bättre om Urban och jag startade en egen klubb men att vi ändå skulle samarbeta och så blev det. Namnet Iyasaka fick vi av T. Ichimura, stort tack för det fina namnet. AVSLUTNINGSVIS VILL JAG framföra ett stort tack till Kobayashi-sensei som alltid tagit emot oss och stöttat oss under alla år och rest hit för att träna med oss. Precis samma med Igarashi-Sensei, ovärderligt stöd under alla år. Vill också tacka Urban för allt under denna resa. F.ö kan jag själv stoltsera med att jag troligen räddade livet på Urban vid en av våra Frankrikeresor på 80-talet, glöm inte det, UBBE!! Kom precis på att det vore kul att berätta om när jag, Ubbe o Lennart fick åka genom Tokyo i 2 polisbilar tillsammans med några rödhåriga japanska hårfrisörskor...osannolik men sann historia, om någon vill höra vad som hände så fråga vid passande tillfälle. Det finns många som stöttat Iyasaka under årens lopp, stort tack till er alla. Nu ser jag framemot jubileumslägret med härlig aikido, härliga möten o ett dundrandes party!! Att ha Kobayashi-Sensei och Igarashi-Sensei hos oss denna jubileumsdag är stor lycka för mej. Thank you!! Kom precis på att det vore kul att berätta om när jag, Ubbe o Lennart fick åka genom Tokyo i 2 polisbilar tillsammans med några rödhåriga japanska hårfrisörskor :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 11

12 TILLBAKABL ICKAR: UBBE Ubbe och Peter Hällström i Järfälla i slutet av 70-talet. En annan grund(are)!!! Uffe och jag hade varit nästan ett år som uchideshi i Kobayashi Dojo och skulle 1981 starta en dojo. Visst, men i vilken anda då? Vi hade tränat för så många fantastiska lärare så det var inte helt klart från start vilken väg vi skulle ta men vi tyckte Kobayashi-sensei och hans elever var de som absolut mest passade våra krav, bl a dessa: NORMAL budoetikett ska gälla, ingen sektmentalitet. Ingen som helst form av mobbning får förekomma. Tiderna hålls, schemat följs. Nybörjare ska alltid känna sig välkomna på mattan. Noll skador, så långt det är möjligt. Gäster SKA acceptera oss. De ska inte missbruka vår öppenhet och värdegrund. Träningsutbudet ska räcka till så eleverna kan nå 4:e Dan genom att delta i vår verksamhet. INGEN GRADERINGSHYSTERI. Expansion ska ske inom klubben så långt det är möjligt. Administration och pengar ska skötas enligt instruktionerna. Uppvärmningen ska alla kunna delta i. Inga cirkuskonster. Man ska känna igen den. All grundträning ska vara lika. Variationerna kommer på andra pass. Instruktören är till för eleven, inte tvärtom, dvs aikidon i första rummet, inte instruktören. Att vara instruktör är ingen rättighet. Det är något man lever upp till i sitt agerande. Instruktören är inte kompis med eleven i första rummet. Inse vad relationen bygger på. Eleverna har valt aikido, instruktören fick dom på köpet. Vänskap kan finnas men glömmer instruktören ovansagda så förloras stora delar av dynamiken. Detta samt lite till är än i dag vår värdegrund som vi alltid ska försöka tillämpa. Namnet Iyasaka fick vi av Ichimura-sensei. Ett namn 12 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

13 TILLBAKABL ICKAR: UBBE som förpliktigar. Det finns två kanji (japanskt tecken) för Iyasaka. Bägge betyder ungefär expansion men det tecken vi fick av Ichimura-sensei har en utökad betydelse. En expansion i alla ledder och inte bara fysiskt, utan även inre/andligt. Inte helt lätt att leva upp till ibland. FÖRSTA TIO ÅREN får väl ses som uppbyggnadsåren. En aikidovän (Torgny Björk, ja Ann Sofies far) kände lite folk på Stockholmspolisens judoklubb och berättade att de sökte nån som kunde hyra in sig i deras dojo. Vilken fullträff!!! Ett En expansion i alla ledder och inte bara fysiskt, utan även inre/andligt. Inte helt lätt att leva upp till ibland årigt samarbete mellan judogänget och oss inleddes. Ett arbete som gagnade oss alla till fullo. Jag och många med mig hade vansinnigt roligt under den tiden. Under den här tiden hjälpte vi också till att bygga två dojo vilket senare visade sig vara en kanonbra erfarenhet när vi under nästa 10 år byggde två egna. allra första pass) ha stort tack för. Hennes kunskaper och tankar kring barn och ledarskap ligger fortvarande som en grund i mycket av vårt arbete. DE SENASTE TIO ÅREN har vi blivit en internationell företeelse. Det gäller tycker jag för övrigt svensk aikido i allmänhet också. Denna period blev också en föryngringsperiod. Medelåldern i dojon steg dramatiskt och vi ville inte tappa de unga förmågor vi hade så vi inledde ett arbete som nu lett fram till en bättre balans mellan äldre stötar och ungdomlig energi. Denna del av resan har dock varit mycket smärtsam ibland. Att säga nej till människor man tycker om gör ont. Den statliga satsningen Handslaget (som blev Idrottslyftet) gav oss möjligheten och det är idag så glädjande att se unga medlemmar som fått chansen, ta den chansen och träna på ett sätt som får mig att tänka på min egen ungdom. Tack staten, tack förbundet o tack Stockholms kommun som låtit oss få dessa chanser kring barn/ungdom och aikido. Under dessa år har vi också vässat styrelsearbetet och blivit mer proffsiga i hur vi leder klubben. Inte heller en sådan process är smärtfri men i dagensläge rullar arbetet på bättre än nånsin och vi har även lyckats föryngra styrelsen. NÄSTA TIO ÅR brukar jag kalla filialtiden. Vi flyttade 1995 till egna lokaler men öppnade också diverse filialer varav Årstadojon fortvarande lever. Pga av olika orsaker kunde vi inte behålla Henriksdal, Solna o sedermera Skarpnäck men de var alla betydande för oss. Under dessa år byggde vi också upp vår barnverksamhet. Det arbetet ska Åsa Scherrer (som var med från vårt Vi har genom åren gästats av massor av aikidokas, Tamura-sensei, Sugano-sensei, Björn Ögren - byggherre för första dojon 1995, Doshu, Igarashi-sensei och Ubbe på sushirestaurant och Jenny Lagerqvist och Ubbe tidigt 90-tal :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 13

14 TILLBAKABL ICKAR: UBBE, Ubbe och Uffe. varav många varit framstående instruktörer. Förutom de vi har ett fortlöpande samarbete med kan nämnas: Tamura-sensei (som stöttat oss inte bara i hjärtat och med närvaro utan även donerat pengar till oss). Sugano-sensei, Kubo-sensei, Arai-sensei, Tikki Shewan, Doshu, Peter Goldsbury (IAFs ordförande), Endo-sensei, m fl. De har alla stöttat oss i vårt arbete på olika sätt. Men det stöd vi fått från våra egna medlemmar genom åren lyser ännu starkare. TACK alla ni som slitit som instruktörer, styrelsemedlemmar, idesprutor, mm. TACK alla ni som tränat och med er närvaro lyst upp oss. TACK alla ni som i kristider donerat medel eller på annat sätt hjälpt oss framåt. TACK Björn Ögren som var byggherre för den första dojon på Tavastgatan. TACK Lars Bergerwall som var byggherre för den andra. TACK alla ni som rest/reser med oss ut i omvärlden. Ni är en del av att vi numera är en känd internationell dojo. TACK styrelserna som möjliggjort att jag kan vara proffs. TACK Sven Yngve Gyllsjö, Stefan Stenudd m fl i era roller som förbundsarbetande. Jag har lärt mig massor av er och ert stöd till Iyasaka har ibland varit större än vad nån kunnat be er om. TACK min familj. Jag har inte varit lätt att ha och göra med, det vet jag. TACK alla ni för att jag idag är 6:e Dan, Shihan och blev Årets Ledare 2010 i förbundet. Och tack för förbundets högsta utmärkelse som jag fick vid förbundets 50-årsjubileum. Jag skulle inte haft något av ovanstående utan er alla. Och TACK alla ni som inte tränat men sett era käresta dra iväg o träna i alla möjliga o omöjliga lägen. Tack för att vi fått dela era kärestan med er. TACK Aikido Kobayashi Dojo och Aikido Igarashi Dojo. När vi 1985 blev en Aikido Kobayashi Dojo svävade Uffe o jag på molnen. Det var en dröm vi bara aldrig trodde skulle kunna bli sann. Det stöd Kobayashi-sensei, Igarashi-sensei, Hiroakisensei givit oss går inte att värdera. Det har varit och är mer betydelsefullt än något annat internationellt samarbete för oss. OCH TACK Uffe för att du finns och orkar sparka mig därbak ibland när jag fladdrar iväg i tankarna. Utan dig hade jag gett upp för länge sen. Från mitt hjärta till ditt Kram min bror. NÄSTA TIO ÅR DÅ? Häng på vår resa in i nästa dekad så får du se, jag ger inte upp i första taget och det gäller även många fler i dojon så... vem vet... en filial på månen... fniss... Ubbe Iyasaka Aikidoklubb 30- års Jubileum Vi i Sedokan vill framföra våra varmaste gratulationer till Iyasaka. Vi vill också tacka för ert trevliga och gemytliga välkomnande av oss då vi besöker er klubb i samband med läger eller andra evenemang. Iyasaka och dess medlemmar har stöttat oss genom åren och vi hoppas att även vi har gett något tillbaka till er, tack för att ni finns. Bästa kommentaren när vi kommer ned i dojon: Välkomna hem, ja ni är ju här oftare än många av våra egna medlemmar. The techniques of the Way of Peace change constantly; every encounter is unique, ant the appropriate response should emerge naturally. Today s techniques will be different tomorrow. Do not get caught up with the form and appearance of a challenge. The Art of Peace has no form - it is the study of the spirit. The Art of Pease - Morihei Ueshiba GRATTIS TILL HÄRLIGA 30 UNGDOM ÄR ETT FEL SOM GÅR ÖVER MED TIDEN LIVET ÄR INTE DE DAGAR SOM GÅTT UTAN DE DAGAR SOM MINNS ÅLDRAS ÄR SOM ATT BESTIGA ETT BERG MAN BLIR LITE ANDFÅDD MEN FÅR EN MYCKET BÄTTRE UTSIKT IYASAKA ÄR SOM ETT VIN DET BLIR BARA MOGNARE, KLA- RARE, GODARE OCH VÄRDEFUL- LARE FÖR VARJE ÅR MEDELÅLDERN ÄR NOG EN TID DÅ MAN ÄR TILLRÄCKLIGT GAMMAL FÖR ATT VETA VAD MAN INTE BÖR GÖRA MEN GAMMAL NOG FÖR ATT GÖRA DET ÄNDÅ DET TAR LÅNG TID ATT SKAFFA GAMLA VÄNNER Sedokan s styrelse via Ordförande Andreas Berg och kasssör Jennie Hedrén Hasselros 14 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

15 KRÖNIKA Aikido i vardagslivet och i arbetet som terapeut. En kort betraktelse om likheter Text: Mikael Jansch, Iyasaka, Leg. Naprapat Kontakt och känslighet- I båda fallen handlar det om kontakt och känslighet. Kontakt mellan människor behövs för att vi ska kunna påverka varandra positivt. Utan kontakt och möten uppstår konflikter och separationer. Det som är nödvändigt är kontakt med mig själv för att i förlängningen ge kontakt med min patient eller med min träningspartner. Kontakten jag tala om är en fysisk och mental kontakt som ger känslighet och respekt. För att få så bra kontakt som möjligt behövs följsamhet och rörlighet både i kropp och psyke. Exempel på andra områden där vikten av kontakt och känslighet måste finnas för att framgångsrikt fungera är många. T.ex. den ömsesidiga respekten i parförhållanden i privatlivet eller för trivsel på arbetet. I sportens värld finns det många exempel hur följsamhet och kontakt bär frukt: En fotbollsspelare som är rörlig i kroppen kan hålla bollen nära fötterna när han springer och blir svår att ta bollen av. En rörlig spjutkastare kan slunga iväg spjutet längre än en stel spjutkastare, därför att han har kontakt med spjutet längre tid i kastet och kan överföra sin kraft bättre. Men även mentalt är rörligheten en stor tillgång. Att tänka kreativt kräver ett rörligt intellekt. För mig hänger rörligheten i kropp och psyke ihop åt båda hållen. En orolig patient är ofta stel i kroppen. En bohemisk personlighet har oftast en avslappnad, kanske alltför avslappnad, enerig i kroppen. En patient som haft mycket smärtor i kroppen under lång tid blir psykiskt dränerad på energi och kan bli lättretlig och argsint. Därför bör man se till att ens kropp är optimalt rörlig genom förebyggande behandlingar, träna rörlighet och träna styrketräning som gör dig stark i din rörlighet. Detta finns i kombinationen av mitt arbete som naprapat och terapeut och i träningen av aikido. Dessa två starka fysiska komponenter kommer sedan att påverka ditt psyke positivt i vardagen. Kroppens position i Aikido är viktig. Om du förlorar din hållning så förlorar du din centrering och din tyngdpunkt i kroppen går uppåt. Det blir då svårare att utföra tekniken och effekten av din teknik går förlorad. Den arbetande naprapatens position vid bänken är lika viktig. En dålig hållning gör att ryggen får arbeta för mycket Aikidons uppvärningsövningar är ett utmärkt sett att bygga sin kropp och sitt öva sitt psyke. och hindrar snabbheten som behövs för att få loss låsta kotsegment. Det som påverkar din hållning mest är din övre nackled. Se till att alltid öppna nacken, dvs. håll in hakan en aning i alla moment så ökar du din flexibilitet, centrerar och sänker din tyngdpunkt. När du sänker din tyngdpunkt så är det även lättare att känna kroppens mittpunkt, under naveln - Tan Den. Ur den punkten ska ju alla Aikidons tekniker komma. En annan likhet mellan Aikidokan och mitt arbete som naprapat är den distinkta rörelse som krävs för att lyckas optimalt med vår intention, att justera loss ett blockerat kotsegment med en manipulation eller att t.ex. göra kotegeish. Tekniken ska vara distikt men utförd efter en mjuk kontakt. Du vet vad som ska hända och i vilken riktning som du kommer att uföra rörelsen, men du vill inte att din partner eller patient ska vara beredd på rörelsen. Om du tar en för hård kontakt avslöjar du din intention och personen är beredd att hindra dig. Personen försvarar sig också omedelbart om hon upplever en hårdhet i kontakten. Det skapar konflikt och tekniken eller justeringen misslyckas lätt. Tar du ingen kontakt å andra sidan så händer det ju faktiskt ingenting. Inget behandlingsresultat och ingen Aikido! Aikidons uppvärningsövningar är ett utmärkt sett att bygga sin kropp och sitt öva sitt psyke. De är också utmärkta övningar för att klara sig så länge som möjligt utan akuta besöka för behandlingar av terapeuter som mig själv. Ryggradsrullningarna vi gör med växling av sida är ett utmärkt sätt att hålla kroppens center och mittpelare i god fuktion. Dessa kan ju lätt utföras hemma som kvällsgymnastik, vilket gynnar nattsömnen. Krypningarna och krälningarna på alla fyra är utmärkta på många sätt. De ökar rörligheten i höfter och bäcken samt bygger djupa neurologiska funktioner i vårt psyke. De parallella och diagonala rörelserna påverkar oss som individer i grunden genom att t.ex. öka kopplingarna mellan höger och vänster hjärnhalva. Detta ökar individens empatisk förmåga samt uppfattningen av jag och du, vilket stärker individens integritet. Jag försöker att leva som jag lär. Jag yogar varje kväll, äter nyttigt, tar behandligar och tränar aikido. Mitt mål som terapeut är att hjälpa mina patienter att blir smärtfria, fysiskt och psykiskt grundade individer. Jag tycker att Aikido i alla aspekter hjälper människor att bli detsamma. Jag förbereder mig just nu för min shodan. Jag har, på varje träningspass, som tema att skapa kontakt med min partner, sluta tänka på formen i tekniken utan släppa ut min Qi och söka möte med människan mitt emot mig i varje moment. Jag hoppas att med denna korta text inspirera fler Aikidokas att i vardagen och på träningen prova detsamma :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 15

16 GRATULATIONER Grattis kära storebror! Min älskling du är som en ros... Så börjar en låt som Evert Taube har skrivit. Den låten beskriver också mina känslor för Iyasaka. Efter att ha tränat några år blev jag accepterad som instruktör. Det var stort, och det var ett ansvarsfullt uppdrag. Det fanns mycket att lära sig, till exempel hur man bygger en klubb, och hur föreningslivet ser ut, och allt vad det innebär med delaktighet, gemenskap, ansvar, drömmar, möjligheter, klubben, föreningslivet, Sverige, Europa, världen. Att få komma till Japan var en dröm, och få vidareutvecklas i Kobayashi senseis dojo. Det var stort för mig. Jag är så glad och tacksam för allt vad jag varit med om och lärt mig under mina 24 år i Iyasaka s aikidoskola. Det är med glädje och hopp för framtiden som jag lämnar min plats till den yngre generationen att fortsätta arbetet. I den världsomspännande aikido-familjen känns det nu extra kul att få gratulera vår jubilerande kompis. Som en förortens lillebror känns det fantastiskt bra att ha en närstående släkting att se upp till, som går i bräschen och banar väg och som alltid ställer upp som en riktig vän i både vått och torrt. Tack för ert strävsamma och generösa arbete, era öppna famnar och för ert höga tak (bildligt talat, något lägre i dojon...) Vi ser nu fram emot 30 nya år av fortsatt vänskap och samarbete och hoppas att ni känner er lika välkomna hos oss som vi gör hos er. Varmaste gratulationer och stort tack, Christian Jacobsson GUBBÄNGENS AIKIDOKLUBB Grattis Iyasaka Aikidoklubb på din trettioårsdag! Önskar lillebror Åke Our aikido club in Liepaja and our friends from Riga are happy to have a chance to congratulate all members of Iyasaka aikido club with 30 years Birthday! We appreciate for your help and support in developing aikido in our country and others countries as well. We wish success and looking forward to developing your club. And keep your aiki spirit which always feel in Iyasaka Dojo. Omedetou gozaimasu Dimitrij Putilov (Dima) 16 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011

17 GR ATULATIONER Ett fyrfaldigt leve! Gratulerer med 30 års jubileet Vi i Norge har i mange sammenhenger sett på Sverige som vår storebror, og ikke minst innen Aikido har dette vært, og er fortsatt tilfelle. Aikikan Norge har fått mye hjelp fra Iyasaka Aikidoklubb og spesielt vår venn Urban Aldenklint, både teknisk og administrativt. Ikke minst har Iyasaka Aikidoklubb vært ett fantastisk sted å komme til for våre medlemmer, både for treningsleire med eksterne instruktører og for spesialundervisning under graderingsforberedelser. Det sosiale aspektet ved klubben må også omtales. Når vi har vært på besøk for å delta på treningsleire har vi også til det fulle kunne delta på de mange og gode festene! Det har gitt oss mange gode minner og gode venner. I Aikikan Norge har vi fått en meget god og personlig kontakt med instruktører fra Kobayashi Dojo og Igarashi Dojo takket være Iyasaka Aikidoklubb. I Norge har vi nå øket aktivitetsnivået med treningsleire der også instruktører fra Kobayashi Dojo og Igarashi Dojo blir invitert. Dette gjør nok at vår besøksfrekvens hos Iyasaka er blitt redusert med årene, men vi kommer alltid tilbake. Det er så hyggelig å være hos dere! Det høye nivået og den store bredden i denne klubben, både blandt instruktører og medlemmer, står det respekt av. Vi er takknemlige for den inspirasjonen som Iyasaka Aikidoklubb har gitt oss. Aikidokas kommer och går, klubbar uppstår och somliga försvinner men Iyasaka består! Det är en stor sak att Stockholms och Sveriges största aikidoklubb firar ett storsilat,högnumrerat jubileum! Det är oomtvistligt att Iyasaka i kraft av sin storlek är ett nav av betydelse i Aikidosverige och detta skulle i sig vara nog för att utbrista i ett fyrfaldigt leve! Men,Iyasaka har under åren utvecklats till att bli och vara någonting utöver detta. Det klubbengagemang som läggs ner av både instruktörer och tränande kommer inte bara klubbens egna medlemmar till del utan omfamnar alla som har vägarna förbi, oavsett hemmahörighet och träningsmässig bakgrund. Det gör gravitationsfältet starkt och många är vi som under åren gästat Iyasakas matta, inte bara under välarrangerade läger utan även på stimulerande vardagspass och sommarträningar. Iyasaka är och förblir en fascinerande smältdegel där alla möjliga och omöjliga möten är fullt möjliga. Brandbergens Aikidoklubb är årsbarn med Iyasaka och klubbarna har under åren utbytt medlemmar, erfarenheter, inspiration och glada tillrop! Vi som tränar söder om Söder vill gratulera Iyasaka till 30 glimrande gångna år och önska lycka till inför de stundande nästa 30, utan tvivel minst lika glimrande! Brandbergens Aikidoklubb 3 oktober 2011, genom Andreas Falk Vennlig hilsen, Aikikan Norge Mouliko Halén, Hovedinstruktør & Odd Ringstad, Styreleder Till Iyasaka aikidoklubb! Att Iyasaka idag existerat i 30 år är fantastiskt! Vi är många som genom åren har passerat de svettiga träningslokalerna på Södermalm och inspirerats av den intensitet, generositet, uthållighet och lojalitet som kännetecknar Iyasaka. Genom sitt outtröttliga arbete har Iyasaka visat att det är möjligt att skapa något stort av en aikidomatta, något som berör och länkar samman människor över hela världen. För oss som en gång startade Vanadis aikidoklubb har Iyasaka alltid varit ett föredömme och en stor inspirationskälla. Stort tack och grattis till alla er som drivit och driver Iyasaka aikidoklubb vidare! Stockholm 3:e november 2011 Jan Nevelius Vanadis aikidoklubb 2011 :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 17

18 IYASAKA I MEDIA Iyasaka Aikidoklubb tränar strokepatienter & pensionärer I huvudstadens myller annalkas höstens mörker. Träden, vars grenar för några månader sedan färgades gröna, lyser röda, gula, bruna. En del löv har redan fallit och växligheten börjar så smått förbereda sig för ytterligare en lång och ljusfattig vinter. Den här dagen är därjämte söders höjder omsvepta av mytiskt dimhölje. En dag, vanlig för svensk oktober. Solen kämpar oförtrutet i ett försök att värma. Kylan ges emellertid alltmer utrymme. Men på Tavastgatan, en liten oas i bakgrunden till det pulserande Mariatorget, sprider sig värme. En emotionell sådan, värd att tas till vara. Det är onsdag. Det innebär åter aikidopass för människor som råkat ut för stroke och för, ska vi kalla det ordinära pensionärer. I skuggan av idrottens alltmera urgröpande andemening tränar här personer med livsöden värre än mångas. Det är personer som av en eller annan anledning begränsats i sitt vardagliga liv. Personer med vilja att röra sig fritt, men inte längre med kunnandet till det. Urban Aldenklint, i våras utsedd till hela förbundets bäste ledare vid Kampsportsgalan, leder passet. Till sin hjälp har han Jerry Segerholm. När passet tar sin form är det som om livets själva gåva kastar sig över betraktaren. Det är både glädje och 18 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011 nedstämdhet och medmänsklighet som mättar sinnena. Urban har en oefterhärmlig ledarstil. Han är, trots utövarnas svåra handikapp, hård och rak i sin kommunikation, fast med en varm glimt i ögonen. Klaus, det skulle ålas inte vilas, dånar han. Historiskt ögonblick Klaus har råkat ut för stroke. Han har förtvivlat svårt att få kroppen att följa hjärnans signaler. Men han är en kämpe. Han ger inte upp. Klaus ombeds lägga sig ned, för därifrån tas sig upp till knästående. Det blir ett historiskt ögonblick. Efter trägna försök, där hans ansikte mer liknar en rävs i färgen, är så Klaus tillslut uppe på knä. Hela gruppen stannar upp. Sedan utbrister en stor applåd till Klaus från de övriga. Urban ger honom ett av sina varma leenden och en stor kram. Med en förunderlig uppsyn som endast de som mäktat stordåd kan få, säger en närmast tårögd Klaus: Det här har jag inte klarat av tidigare. Iyasaka är det bästa som hänt mig Men Klaus är inte den ende i gruppen som har en imponerande livshistoria. Leif Otter, svartbältare i Judo sedan 1976, har oturligt nog drabbats av inte mindre än sju strokes. Han har tampats med läkarvården i Sverige under mer än ett decennium. Men det är inte längre än en månad sedan han hamnade hos Iyasaka. Det är utan tvekan det bästa som har hänt mig. Det här är mitt fjärde pass, och jag känner att kroppen är på väg att få liv igen. Vid sin sida under träningen har Leif med sig frun Christina. De fann varandra för drygt tio år sedan och gifte sig strax därpå. Christina ser de framsteg Leif har gjort. Första gången Leif var här kunde han inte resa sig självmant. Det kan han nu, säger hon känslosamt. Varför Leif trivs så bra hos Iyasaka är också beroende av bemötandet han får. Som idrottsman upplever Leif att Urban ställer krav. Han upplever att Urban verkligen vill att personerna ska bli bättre. Ledarna här är otroligt duktiga. Du hör ju själv hur han låter, ler Leif syftandes till Urban. Leif har förutom sviterna från stroken, även ont i ett revben och orkar inte fullfölja passet fullt ut. Urban kommer och tittar till honom och skämtar. Nu kan du det här med stroke, eller hur? Känner mig bättre Anders Bergfeldt är den av träningsdeltagarna som inte har några fysiska åkommor. Han är bara glad pensionär. Som yrkes-

19 JAN HERMANSSON verksam var Anders sportjournalist och bland annat sportchef på Svenska Dagbladet under ett par år. Jag har aldrig provat på någon kampsport överhuvudtaget. Det här är en väldigt viktig social del för mig. Det är en härlig grupp människor, där alla tar hand om varandra. Jag har idrottat förr, men ju äldre man blir desto mer bekväm blir man också. Jag behöver röra på mig. Det mår jag bra av, säger han. Anders har gått i den här träningsgruppen sedan i augusti och har inga som helst planer på att sluta med det. Snarare tvärtom. Aikidon har lärt mig mycket under den här relativt korta tiden. Jag känner mig bättre av det, och som jag sade är det dessutom en grupp av väldigt trevliga människor. Tillbaka till livet Passet lider mot sitt slut. Men skratten avtar inte. Även för ledarna är passen energigivandet. Ja, herregud. Jag har tränat folk till höga grader och det ger en otrolig kick men det här är något alldeles speciellt. Det här är ren överlevnadsträning. Att få uppleva Klaus och de andras utveckling är obeskrivligt, menar Urban Aldenklint. Och han får medhåll av sin ledarkollega Jerry Segerholm. Budo är så mycket mer än det som man tränar på mattan. Det har du nytta av i resten av livet också. När man ser vad det här betyder för gruppen som är här ja, det går inte att förklara. Gruppen samlas ihop. Träningen är över och allt eftersom lämnar deltagarna lokalen. Ut till livet igen. Med nyfunnet mod och hopp om en bättre framtid. Vinterns antågande till trots. Text och foto: Jonathan Broberg Artikel från SB&KF hemsida. Okyaksan wa kamisama desu Några råd för att öka klubbens medlemsantal Att vara kund i Japan, och i en del andra asiatiska länder, är som att vara helgonförklarad. Man brukar säga: kunden är GUD (Okyaksan wa kamisama desu). Förr brukade vi säga: kunden har alltid rätt. Nuförtiden lever vi inte upp till detta alltför ofta. Antingen får personen gå, eller så kallar man på vakten. En person som kommer in i en lokal där träning pågår måste man väl betrakta som en kund. Det är bara att rådfråga en försäljare och få hur mycket tips som helst. En försäljare är som en brottare, har han väl fått in ett grepp släpper han det aldrig. Det behöver inte nödvändigtvis vara tränaren som går fram och tar sig an besökaren. Oftast finns det någon som är speciellt duktig på att ta, och ta hand om folk och som på ett lättfattligt sätt kan förklara saker och ting. Därefter kan den som leder träningen komma fram och presentera sig. Att bara låta personen sitta på en bänk och titta är nog inte ett bra sätt om man vill öka på klubbens medlemsantal. Sedan är det viktigt att se vem det är som är på besök. Är det en förälder med sin tonåring eller en ensam kille/tjej? En äldre person? En som har tränat aikido tidigare men hållt upp ett antal år? En som håller på med t.ex. judo eller karate men gärna vill pröva på lite aikido? De två sistnämnda fallen är väl lättast avklarade. Man skall inte trassla in sig för mycket i olika förklaringar. Krafter, centrumkänsla, magandning m.m. är bara förvirrande för den oinvigde. Då kan det vara bättre men en liten demonstration. Är det exempelvis ett pass med höga fall som pågår, vilket kan vara avskräckande för en nybörjare, bör man förklara att sådana fall tillhör den avancerade träningen och att nybörjare får lära sig enkla rullningar. Bjud gärna på någonting om det går. Många klubbar brukar ha ett litet kök. Bjud på något annorlunda, som en kopp japanskt te t.ex. Då brukar känslan av give and take infinna sig. Alltså; har man fått något så vill man ge något tillbaks. Känslan av att ha blivit väl mottagen, fått en enkel men intressant förklaring, gör att man känner; HÄR VILL JAG BÖRJA. Lycka till! Janne Hermansson 2011 :: JUBILEUMSNUMMER :: IYASAKABLADET :: 19

20 GR ATULATIONER Hälsningar från Aikido Dojo Vallentuna Första gången jag träffade på Urban var på Budokwai-Stockholm 1977 där jag då tränade aikido. Vi kom att träna tillsammans en hel del antingen på Budokwais förmiddags eller på lördagsträningarna. Urban var alltid ivrig att träna med alla aikidokas han träffade på och när han fick lära sig något nytt skrattade han sitt bullriga skratt och sa att det där var ju häftigt. Jag kommer också ihåg att även Uffe då och då dök upp på Budokwais förmiddagsträningar. Jag tränade för Igarashi sensei första gången på ett träningsläger i mars Det var under det året han vistades i Sverige. Med på mattan var det fullt med aikidokas från olika Stockholmsklubbar och vi tyckte alla att Igarashi sensei höll både intressanta och roliga träningspass. I samband med Igarsahis senseis vistelse i Sverige började det rycktas att Urban och Uffe planerade att åka till Japan och träna Aikido. Vilket de också gjorde under året Vi här på hemmaplan fick under deras år i Japan återkommande rapporter om deras irrfärder där borta i Nippon. Vi hörde bland annat att träningen i många fall skilde sig från det vi var vana med hemma i Sverige och att det fanns så många duktiga senseis att träna för där borta det gick dussinet på en av de vi hade i Sverige. När Urban och Uffe återvände till Sverige var de så fulla av nya intryck och idéer så av bara farten bildade grabbarna en ny aikidoklubb i Stockholm. Det var i och för sig inget nytt att klubbar bildades runt om i stan. Men denna nya klubb Iyasaka Aikidokklubb bildades till skillnad från många andra klubbar utifrån en mer organisatorisk solid grund. Allt baserades från de kontakter som Urban och Uffe skaffat sig med Kobayashi sensei och hans organisation i Japan. Det hela mynnade ut i ett mycket framgångsrikt samarbete. Allt sedan vår klubb Aikido Dojo Vallentuna bildades i början av 90 talet har nog de flesta av vår klubbs aikidokas återkommande gästtränat och/eller varit med på läger eller andra evenemang som Iyasaka arrangerat genom åren. Vidare så har ett antal av klubbens yudansha graderingar skett via Iyasakas försorg. Så vi på Aikido Dojo Vallentuna känner stor tacksamhet för att Iyasaka Aikidoklubb alltid på ett förträffligt sätt ställt upp för vår klubb. Efter det att Iyasaka bildats så blev klubben snabbt en av de största klubbarna i Sverige. Och det är väl inte så konstigt att Iyasaka även idag är en av de största och mest tongivande klubbarna i Sverige i och med att det på klubben finns så många framstående aikidolärare. Här finns ju bland annat Janne, Urban, Uffe, Börje samt Per Wallvide som jag känner sedan ett flertal år. Per Wallvide håller dessutom sedan ett par år tillbaka regelbundna och mycket uppskattade träningspass hos oss på Aikido Dojo Vallentuna. Med detta sagt vill vi alla från Aikido Dojo Vallentuna varmt gratulera Iyasaka Aikidoklubb samt önska klubbens samtliga aikidokas all lycka och välgång i framtiden. Aikido Dojo Vallentuna Kenneth Linder Dear friends, on the occasion of your 30th dojo anniversary, we wish you a lot of succesful years of training filled with joy, harmony and friendship. May this celebration be one of the most happiest moments in your lives and bond you and your friends, coworkers and the rest of the aikido world with friendship that will last for generations. With love and respect Aikido club Novi Beograd from Belgrade, Serbia) Stort grattis till Iyasaka! Jag minns första gången jag mötte Urban. Det var 1997 i Luleå och jag såg honom först i ögonvrån och höll på att dåna. Jag tyckte att det var min instruktör från USA, Hiroaki Izumi, som steg in genom dörren. Sedan dess har Urban jagat mig, och många andra medlemmar i Piteå Aikidoklubb genom dojos många, många gånger. I synnerhet med jo eller bokken. Vi har aldrig kommit undan, och vid ett tillfälle när vi skulle träna 6- & 8-katan (jo mot bokken) försökte Urban få mig ur dojon via ett gallerförsett fönster på 30x60 cm som satt två och en halv meter upp på väggen... När man besöker Iyasaka möts man alltid av glada, trevliga och vänliga människor, nya och gamla vänner, alltid beredda att öva origami med ens lekamen. Ibland undrar man efter en teknik hur dom gjorde och får då ibland uttömmande svar: En vanlig sån här, fast snävare :-) Jag väntar på att nån gång få höra Urban säga som min bortgångne Sensei i USA sa en gång när han blev tillfrågad om något som jag inte kommer ihåg: I don t know, ask him, samtidigt som han pekade på O-Senseis bild. Klubben är ovanlig, Jag menar hur många har två Shihan och en drös sjätte danare som instruktörer? Urban, Uffe och alla andra i Iyasaka, vi hoppas att ni ska frodas under de kommande trettio åren, och att en del av det ni håller på med ska spilla över på oss. Än en gång, stort Grattis. Piteå Aikidoklubb gm Ingemar Berglund Iyasakas 30- års jubileum 1981 såg Iyasaka Aikidoklubb världens ljus och har sedan dess inte låtit den falna. Utan däremot hela tiden bara byggt på detta. Själv kom jag i kontakt med Iyasaka 1988 när jag tränade hos Lennart Linder i Ukehashi Aikidoklubb. Jag började återkommande att träna i Iyasaka för den glada träningsattityd som fortfarande finns samt den mångfacetterade träningen. Nu då jag har egna elever säger jag åt dem att åka till Iyasaka för att gästträna för att som jag träffa trevliga glada aikidokas så att dom kan ta till sig mångfalden av Aikido. Från oss alla i Högdalens Izanagi Aikidoklubb, ett stort grattis på 30-års Jubileet. Daniel Jansson Ordf. Högdalens Izangi Aikidoklubb 20 :: IYASAKABLADET :: JUBILEUMSNUMMER :: 2011