OM LÄSNING MER ELLER MINDRE? EN KOMMENTERANDE JÄMFÖRELSE AV FEM LÄSVANESTUDIER

Transkript

1 OM LÄSNING MER ELLER MINDRE? EN KOMMENTERANDE JÄMFÖRELSE AV FEM LÄSVANESTUDIER

2 Statens kulturråd, Box 7843, Stockholm Besök: Långa raden 4, Skeppsholmen Tel: Fax: Webbplats: Grafisk form: Liedgren Design Kulturrådet 2004 ISBN

3 INNEHÅLL Sammanfattning sid 5 Inledning sid 6 Läsvaneundersökningar sid 7 Vad visar undersökningarna? sid 10 Hur återges statistiken i massmedier några exempel sid 17 Varför läsa? Varför läsvanestatistik? sid 20 Referenser sid 23

4 4

5 SAMMANFATTNING Ett antal undersökningar om kultur- och medievanor tar upp frågor om läsande. Syftet med rapporten är att jämföra resultat och metoder för dessa undersökningar, samt att pröva om det finns någon gemensam trend i de olika undersökningarnas resultat. Särskild uppmärksamhet ägnas åt barns och ungas läsande. Det finns flera skäl till att granska läsvanestudierna. En orsak är att det inte minst i dagspressen påstås att läsandet har minskat drastiskt. En närmare studie av olika undersökningar visar emellertid att det inte går att dra alltför säkra slutsatser. För att få klarhet i hur sammansatta trenderna är krävs en jämförande genomgång av de olika läsvaneundersökningarna. En annan orsak är att barns och ungdomars läsande är allt mer varierande och att de frågor som ställs inte täcker in alla former för läsande. Vidare är samhällets insatser när det gäller läsande, genom bibliotek, skola och andra instanser som arbetar läsfrämjande omfattande. Det finns därför ett särskilt intresse att följa utvecklingen av läsandet, inte minst när det gäller barn och unga. Kulturrådet har i uppdrag att följa och analysera läsvanor och har därför ett starkt intresse av att det finns tillförlitliga undersökningar. Resultaten från de fem olika läsvaneundersökningarna Kulturbarometern, Mediebarometern, ULF-undersökningarnas rapporter, Barnbarometern och SOMinstitutets material. är svåra att jämföra, eftersom de ställer olika frågor, till olika stora urval med olika åldersintervall. De har också olika sätt att presentera sina resultat. Metoderna har varierat över tid inom en och samma undersökning. Några undersökningar frågar t.ex. om all läsning, medan andra frågar enbart efter fritids- och nöjesläsning. De fyra undersökningar som frågar hela befolkningen om de har läst en bok under det senaste året visar ett relativt samstämmigt resultat, nämligen att mellan 80 och 90 procent av befolkningen har läst en bok under det senaste året. Däremot är tendenserna över tid olika. Tre undersökningar anger att bokläsandet minskar, medan en undersökning anger att läsandet ökar. När det gäller frågor om bokläsning varje vecka skiljer sig resultaten åt betydligt mer. Den undersökning som uppger lägst andel bokläsare per vecka ligger på 35 procent, den högsta ligger på 60 procent. Ser man till läsandet fördelat på kvinnor och män visar undersökningarna en något större överensstämmelse, nämligen att gapet mellan mäns och kvinnors läsning visar en tendens att öka. Även när det gäller barns läsning är resultaten skiftande. Det finns undersökningar som tyder på att läsningen har haft en vikande trend under de senaste åren, även om de allra senaste undersökningarna tyder på att läsandet ökar. Däremot verkar det som om lästiden minskar. För att få ett säkrare resultat behövs fler och bättre underbyggda undersökningar om barns och ungdomars läsande. Som komplement till genomgången av metoder och resultat förs i rapporten en diskussion om hur läsvanestatistik har behandlats under senare år i dagspressen. Några slumpmässigt valda nyhetsartiklar från dagspressen om läsvanor illustrerar hur statistik ofta används utan att problematisera. Vidare citeras och kommenteras ett antal argument för läsande. Begreppet läsning och vad det omfattar diskuteras. I rapporten redovisas några slutsatser som gäller Kulturrådets arbete med läsvanestudier. Det är viktigt att ställa följande frågor: Vad vill vi veta? Hur får vi reda på detta? Hur försäkrar vi oss om att vi får reda på det vi vill veta? Vidare föreslås begreppet läsning vidgas till att omfatta även läsning av icke tryckta texter. Läsning borde därför sättas in i ett vidare sammanhang där frågor ställs, som berör den kritiska, reflekterande processen. Rapporten ska ses som underlag för vidare diskussion kring dessa frågor i allmänhet och Kulturrådets egna läsvanestudier i synnerhet. 5

6 INLEDNING I och med att bokmomsen sänktes den 1 januari 2002 och Bokpriskommissionen inrättades, har intresset för svenska folkets läsvanor ökat. Statens kulturråd, som är en av de aktörer som finansierar läsvaneundersökningar, har uppfattat att de olika undersökningar som genomförs lämnar delvis motstridiga resultat. För att granska detta förhållande närmare har föreliggande kommenterade jämförelse genomförts. I denna genomgång sammanställs och kommenteras resultaten beträffande läsvanor från fem olika kulturvaneundersökningar. Syftet är att jämföra undersökningarnas metod och presentationssätt samt att pröva om det finns någon gemensam trend i de olika undersökningarnas resultat. Redan här ska påpekas att jämförelsen är gjord av en icke-statistiker och att det från en strikt vetenskaplig statistisk synpunkt kan finnas brister i utförandet av jämförelserna och i de följande kommentarerna. Förhoppningsvis är studien ändå av intresse som underlag för en fördjupad analys och fortsatt diskussion. Det finns flera anledningar till att granska läsvanestudierna. En viktig orsak är att man i pressen på senare år utifrån några av undersökningarna har framställt det som att läsningen minskat drastiskt. Med bara lite mer än en flyktig blick på resultaten visar det sig emellertid att saken inte är riktigt så enkel. För att få klarhet i hur sammansatta trenderna inom den svenska befolkningens läsvanor är krävs en jämförande genomgång av de olika undersökningarna. En annan orsak är att framför allt barns och ungdomars läsande numera är så varierande: de läser skönlitteratur och fakta, de läser i böcker och i andra medier, de läser på skoltid och på fritid. De frågor dagens läsvanestudier ställer om läsning är inte längre tillräckliga. Föreliggande genomgång utgör ett försök att diskutera hur frågor om läsning kanske främst barns och ungas läsning borde formuleras och i vilket sammanhang de borde ingå, det vill säga vilka kompletterande frågor som är nödvändiga att ställa. Samhällets insatser när det gäller läsande, genom bibliotek, skola och andra instanser som arbetar läsfrämjande är omfattande. Det finns därför ett särskilt intresse att följa utvecklingen av läsandet, inte minst när det gäller barn och unga. För Kulturrådet är det ett vitalt intresse att det finns tillförlitliga undersökningar om läsandet. Undersökningen inriktas på uppgifter om läsvanor som presenteras i Kulturbarometern, Mediebarometern, ULF-undersökningarnas rapporter, Barnbarometern och SOM-institutets material. Särskilt intresse riktas mot uppgifter om barns och ungdomars läsning. Vidare förs en kommenterande diskussion om hur läsvanestatistik använts på senare år i rapporteringen i dagspressen. Här har exempel främst hämtats från Mediearkivet efter sökningar i dess databas via Internet. De anförda artiklarna och notiserna är valda i avsikt att visa hur läsvaneundersökningarnas resultat lätt kan förvrängas eller missförstås. Slutligen förs en diskussion om varför läsvaneundersökningar behövs och lämnas förslag till vilka hänsyn som måste tas i framtida läsvaneundersökningar. Här görs bland annat en första ansats till att ifrågasätta begreppet läsning och dess särställning gentemot andra fritidsvanor som en uppväxande generation barn och ungdomar ägnar sig åt. Föreliggande rapport ska ses som underlag för vidare diskussion kring dessa frågor i allmänhet och Kulturrådets egna läsvanestudier i synnerhet. Rapporten har utarbetats av Erik Peurell, Statens kulturråd. 6

7 LÄSVANEUNDERSÖKNINGAR Mediebarometern (1979) Mediebarometern började presenteras 1979 av Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning (SR/ PUB). I en tiosidig PM, Några fakta om användningen av massmedier, i serien PUB informerar lämnades uppgifter om hur stor andel av befolkningen som lyssnade på kassetter, skivor/grammofon och hur länge. Vidare hur stor andel som tittade på tv eller använde tv-bandspelare (några år senare angavs video inom parentes), som läste veckotidning/tidskrift, morgontidning, kvällstidning eller bok och hur länge, samt slutligen förstås hur stor andel av befolkningen som lyssnade på radio och hur länge. Redan i denna första publikation användes beteckningen Mediebarometern om än inte som rubrik, utan på insidan av omslaget där syftet med undersökningen angavs enligt följande. Hur kommer människor att använda massmedier under 1980-talet? Högst troligt förändras medieklimatet avsevärt. De redan etablerade medierna får konkurrens av nya video, text-tv, satelliter. Tekniska framsteg gör kassetter och grammonfonskivor attraktivare. Kommer vi att läsa böcker som tidigare, förmår radion hålla kvar sina lyssnare många frågor kan ställas. För att följa med utvecklingen inom medieområdet har SR/PUB startat Mediebarometern. Med den avser vi att årligen mäta hur människor nyttjar olika massmedier under en genomsnittlig dag, d.v.s. hur många som lyssnar, läser, tittar. Därmed tror vi oss också kunna fånga upp förändringar i folks (kvantitativa) utnyttjande av massmedierna och få en bild av hur medierna konkurrerar med varandra. Ända från början gjordes undersökningarna för Mediebarometern med hjälp av telefonintervjuer. I de första urvalen intervjuades ca personer mellan 9 och 79 år om deras användning av olika medier under gårdagen. Undersökningarna gjordes först under en begränsad del av året 1981 gjordes undersökningen under loppet av en vecka i oktober i samband med SR/PUB:s ordinarie publikmätningar. Från och med 1983 ökades undersökningsperioden till två veckor. Senare under Mediebarometerns historia började man sprida undersökningsdagarna över året jämnt fördelade över veckans sju dagar. Från och med 1985 genomfördes intervjuerna under 14 dagar spridda över hela året. Exempelvis 1987/88 var intervjuerna spridda mellan september och maj. Då intervjuades drygt 1500 personer. Intervjudagarna ökades till 21 stycken 1990 och därefter till 28 stycken Från och med 1990 började man ställa frågor om medianvändningen den senaste veckan, månaden, samt det senaste året. Sedan 1994 utfördes en rad år ca intervjuer mellan februari och maj respektive september och december. Sommarmånaderna och jul/nyår-perioden är alltså undantagna. Undersökningsåret 2002 genomfördes närmare intervjuer. Mediebarometern genomfördes från starten i samverkan mellan SR/PUB och Dagspresskollegiet vid Avdelningen för Masskommunikation vid Göteborgs universitet lades SR/PUB ned och förutsättningarna för Mediebarometern förändrades. Eftersom intresse fanns bland flera medieföretag att fortsätta undersökningarna övergick 1994 ansvaret för Mediebarometern till Nordicom-Sverige, ett statligt finansierat forsknings- och informationsinstitut bildat Datainsamlingen läggs sedan Nordicom-Sveriges övertagande ut på ett undersökningsföretag efter upphandling (enligt följande: SIFO, Gallup, ARS AB). Grundfinansieringen kommer från Kulturdepartementet (ca procent), men genomförandet av undersökningen möjliggörs av bidrag från intressenter (t.ex. DN, SR, SVT, TV4) och andra bidragsgivare (t.ex. SvD, Svenska Förläggareföreningen). Övriga intressenters andel av kostnaderna har ökat under de senaste åren, medan det statliga bidragets andel följaktligen har minskat. De första åren redovisas att man med att läsa bok menat all bokläsning [ ] således även skolböcker och facklitteratur (Mediebarometern 1981, s. 18). Senare under 1980-talet preciseras detta närmare: Allt som betraktas som läsning av böcker har tagits med, såväl kursoch facklitteratur som skönlitteratur. Däremot har inte läsning av manualer, kokböcker, lexikon eller högläsning för barn räknats in i bokläsandet. (Mediebarometern 1987, s. 4.) Ytterligare några år senare lyder formuleringen Med böcker avses såväl skön- och facklitteratur som barn/ungdoms- och läxböcker. Användning av lexikon, kokböcker och högläsning för barn ingår däremot inte. (Mediebarometern 1994, s. 56) Från och med detta år gjordes ett förtydligande i intervjun att frågan om läsning av böcker gällde all läsning, även läxböcker, vilket antagligen är den viktigaste förklaringen till att andelen av befolkningen som läst en bok en genomsnittlig dag blivit 13 procentenheter större från 1993 till Bokläsandet presenteras som andelar av befolkningen som läst en bok en genomsnittlig dag eller vecka. För att komma åt hur stor andel som läst en bok under året måste man gå till MedieSverige-utgåvorna som publiceras vartannat åt. Kulturbarometern (1984) Kulturbarometern publicerades första gången 1984 och presenterades som ett komplement till Mediebarome- 7

8 tern. Liksom Mediebarometern sammanställdes Kulturbarometern av SR/PUB. Här sattes medievanorna in i ett större sammanhang vid sidan av svenskarnas teater-, opera- och biobesök, musei- och biblioteksbesök, vid sidan av hur svenskarna var aktiva kulturutövare genom körsång och brevskrivande, genom eget filmande och slöjdande, etc. Det ursprungliga urvalet bestod av personer mellan 9 och 79 år varav drygt 900 svarade. Telefonintervjuer gjordes under sex tredagarsperioder från september 1983 till juni Från och med 1985 framställdes Kulturbarometern som ett samarbetsprojekt mellan SR/PUB och Kulturrådet. Då planerades också att Kulturbarometern skulle publiceras vartannat år med uppgifter om de två senaste årens kulturvanor. Resultaten av telefonintervjuer genomförda under nio ytterligare tredagarsperioder från juli 1984 till juni 1985 lades till de som redan gjorts för att få en första tvåårsredovisning. Urvalet av intervjupersoner mer än fördubblades därmed till varav intervjuer kunnat göras med nästan personer. Man övergick till att göra intervjuerna under tvådagarsperioder utspridda över hela undersökningsperioden utom sommarmånaderna. Kulturbarometern genomfördes därefter i samarbete mellan SR/PUB och Kulturrådet och presenterades i fyra ytterligare publikationer 1987 (undersökningen genomförd juli 1985 till juni 1987), 1989 ( ), 1991 ( ), 1993 ( ). Fram till 1993 steg urvalspopulationens storlek till ungefär 2800 personer och intervjuer gjordes med drygt 2200 personer. Vid denna tidpunkt lades SR/PUB ned och Kulturrådet övertog ensamt ansvaret för undersökningen. Nästa intervjuomgång genomfördes och resultaten presenterades i en publikation Datainsamlingen hade för denna undersökning gjorts av SIFO. Populationsurvalet hade då stigit till drygt personer varav intervjuer gjordes med exakt Detta år presenterades för första gången uppgifter om bokläsning i Kulturbarometern, men redan 1990 hade man i serien Kulturbarometern i detalj haft ett nummer med Tema litteratur och bibliotek. Vid detta tillfälle gjordes drygt telefonintervjuer under 10 tredagarsintervaller från oktober 1988 till maj Ett nytt sådant nummer kom 1997 med fördjupade uppgifter hämtade från undersökningen som genomfördes Nästa Kulturbarometer publicerades Undersökningen hade då genomförts av SCB mellan december 1999 och november Drygt telefonintervjuer gjordes fördelade på samtliga veckor under alla tolv månader. I denna undersökning gjordes en förändring av frågan angående bokläsning så att frågan kom att gälla läsning för nöjets skull och uteslöt läxläsning och studier. För den Kulturbarometer som publicerades 2003 genomfördes undersökningen på motsvarande sätt och med samma omfång på intervjuunderlaget. Barnbarometern (1984) Det formella namnet är Småbarnens kultur- och mediebarometer och belyser massmedie- och kulturanvändning hos barn mellan 3 och 8 år. Undersökningen har gjorts i en serie på hittills åtta mätningar (1984, 1986/87, 1989/90, 1992, 1995/96, 1998/99, 2000/01, 2002/03). De fyra första undersökningarna genomfördes i samverkan mellan Sveriges radios publik- och programforskningsavdelning och Statens kulturråd. De fyra följande mätningarna har gjorts av Mediamätning i Skandinavien AB (MMS), med ekonomiskt bidrag från Kulturrådet. Mätmetoden för läsvanor har varit densamma under hela mätserien: telefonintervjuer med vårdnadshavare till barn mellan 3 och 8 år. Datainsamlingen gjordes det första året koncentrerat i november månad, men i alla undersökningar därefter har man spritt ut insamlingen över längre perioder. Den senaste mätningen genomfördes under en period från september 2001 till maj 2003 med uppehåll för sommar- och julmånaderna. Frågor om medier avser barnens användning i hemmet en genomsnittlig dag. Frågor om kultur avser barnens användning både i hemmet och utanför samt i tidsintervallerna senaste månad, halvår, år och längre sen. 2002/2003 ingick sammanlagt barn i mätningarna. Frågorna har varvats så att varje fråga ställts till knappt 400 barn. Detta innebär att vissa delpopulationer kan bli riktigt små, till och med mindre än 50 personer (exempelvis då populationen delas in efter föräldrarnas utbildningsnivå) och resultaten måste därför tolkas försiktigt. ULF-undersökningen (1974) SCB har årligen, på uppdrag av riksdagen, sedan 1974 gjort besöksintervjuer för en serie undersökningar om levnadsförhållanden (ULF). Syftet är att långsiktigt följa och rapportera om välfärdsutvecklingen (Den kulturella välfärden (2002) s. 14). Utgångspunkten var att BNP var ett för trubbigt mått på välfärd, bland annat säger det inget om hur välfärden är fördelad inom befolkningen eller olika landsdelar. Från och med 1976 ingår frågor om fritidsvanor. Resultaten har redovisats i rapporter ett antal år efter varje genomförd undersökning. Första rapporten om Fritidsvanor kom 1981, alltså fem år efter undersökningens genomförande. Nästa rapport kom fyra år efter genomförandet av undersökningen, medan den tredje kom redan efter två år. Här har utvecklingen av datatekniken naturligtvis spelat en viktig roll för hur snabbt man kunnat bearbeta de enorma mängderna av data som det handlar om. Frågorna har ställts till mycket stora grupper huvudsakligen vid hembesöksintervjuer. Första året som man ägnade extra utrymme åt temat fritid intervjuades drygt 8

9 personer under fyra perioder fördelade kvartalsvis. Snart spreds intervjuerna ut över två år men omfattade fortfarande sammanlagt ungefär lika många personer intervjuades närmare personer och intervjuades lite drygt personer. Undersökningen bygger på stora frågepaket om ungefär 400 frågor som används efter ett rullande schema. Temat fritidsvanor, där frågor om läsvanor ingår, har undersökts 1976, , samt 1998 och De intervjuade vid dessa tillfällen har varit mellan 16 och 84 år, utom första undersökningsåret då de var mellan 16 och 74 år. Frågorna har varit identiskt formulerade vid samtliga tillfällen, nämligen: Har Du under de senaste 12 månaderna på Din fritid a) läst böcker (Ja, i stort sett varje vecka; Ja, då och då, Nej, aldrig). Det framgår mycket tydligt att frågan inte inbegriper studielitteratur och facklitteratur. I enkäten som användes under 1999 kompletterades frågelistan med ytterligare en fråga om läsning. Bland frågorna om vad intervjupersonen brukar göra på sin fritid av en rad alternativ mest aktivt kulturutövande som spela något musikinstrument, sjunga i grupp eller kör, fotografera eller filma, skriva dagbok, sy eller slöjda etc som ställts ända sedan 1976, lades en fråga om man brukar läsa skönlitteratur (romaner, deckare, noveller). Här sägs inget om i vilken form skönlitteraturen ska läsas, som exempelvis bok. En novell kan lika gärna läsas i Hemmets veckotidning eller på webben, men poesi nämns inte särskilt bland alternativen för vad skönlitteratur skulle kunna vara. SOM-undersökningen (1986) I ett samarbete mellan Institutionen för journalistik och masskommunikation, Statsvetenskapliga institutionen och Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet har den så kallade SOM-undersökningen (samhälle, opinion, massmedia) genomförts sedan Syftet på kort sikt var att samordna och på så sätt effektivisera och förbilliga insamlandet av data för respektive institutions olika forskningsprojekt. På längre sikt har man velat etablera tidsserier över svensk opinion. Undersökningen har gjorts med hjälp av brevenkäter som har skickats till ett urval om inledningsvis ca personer. Svar inflöt de första åren från ungefär personer per år. Från 1992 ökades urvalet något och man fick in lite fler svar: mellan och svar. Från och med 1998 har man skickat ut två enkäter som till dels haft samma innehåll, men som delvis haft skilda frågor. Detta beroende på att intresset varit så stort från pågående forskningsprojekt att få vara med och ställa frågor i enkäten. På de gemensamma frågorna (dit hör bl.a. frågor om läsvanor) får man nu svar från ca personer. Åldersurvalet låg i de första årens undersökningar mellan 15 och 75 år. Från och med 1992 höjdes den övre gränsen till 80 år. Enkäterna har skickats ut på hösten oftast i oktober och man har avslutat insamlingen följande december/januari. Undersökningen har drivits av de tre institutionerna vid Göteborgs universitet gemensamt och från 1993 i form av det då inrättade SOM-institutet. Ansvaret för datainsamlandet har legat på olika händer: 1986 och 1988 genomfördes insamlingen av SCB, 1987 var det Göteborgsinstitutionerna själva som gjorde det. Därefter har insamlingen gjorts av följande opinionsinstitut: IMU-Testologen ( ), SIFO ( , 1998), Gallup (1994, ), TEMO (1995), Kinnmark DM ( ). SOM-undersökningen är mestadels inriktad på massmedieanvändning och attityder till politik och samhällsrelaterade frågor. Men det ryms även en del frågor om fritidsvanor. Frågan angående läsvanor har främst fungerat som en bakgrundsfråga och har i princip varit densamma i samtliga undersökningar, utom 2002 och 2003 då särskilda bokfrågor ställts på initiativ av Bokpriskommissionen. Annars har frågan om läsvanor ingått i en samlad fråga under frågor om fritidsaktiviteter som lyder: Hur ofta har Du under de senaste 12 månaderna utövat följande aktiviteter?, eller lite senare gjort följande saker? Ett av många alternativ därunder är Läst någon bok. Andra aktiviteter är exempelvis gått på bio, gått på teater, spelat på tips eller lotto, rökt eller snusat, handlat värdepapper, mekat med bilen, bett till gud eller gjort ingenting (!) ställdes en mycket specifik tilläggsfråga om bokläsning: Har Du läst någon eller några av följande böcker från de senaste åren? Alternativen som gavs var: Jackie Collins, Hollywoodfruar; Peter Englund, Poltava; Jan Guillou, Fiendens fiende; Betty Mahmoody, Inte utan min dotter; Salman Rushdie, Satansverserna. I den sammanfattande rapporten för 1990 års SOM-undersökning finns synbarligen inte några kommentarer som utgår från denna fråga. Det skulle vara intressant att veta mer om hur frågan kom till, på vems initiativ och vad som eventuellt blivit gjort av den. Resultaten av enkäterna har presenterats i årliga rapporter och i vissa fördjupningsrapporter. I den årliga Riks-SOM-rapporten redovisas och analyseras huvudsakligen massmediaanvändning och opinionen inom politik och vissa samhällsfrågor. Läsning av böcker nämns mycket sällan, egentligen först från och med 1998 när Forskningsprojektet Bibliotek i förändring under ledning av Lars Höglund vid Bibliotekshögskolan i Borås kom med i SOM-undersökningen. En artikel särskilt inriktad på böcker (inte bara läsvanor, utan hur och var man får tag på böcker mm) utifrån de särskilda bokfrågorna i 2002 års SOM-undersökning, Boken ett avslutat kapitel? av Rudolf Antoni, publicerades i Fåfängans marknad. SOM-undersökningen 2002, SOM-rapport nr 33. 9

10 VAD VISAR UNDERSÖKNINGARNA? Totalpopulationer läsning det senaste året (12 månader) Resultaten från de olika undersökningarna är svåra att jämföra eftersom de ställer olika frågor, till olika stora urval och olika åldersintervall av befolkningen och har olika sätt att presentera sina resultat. Inte ens resultaten från en och samma undersökning är som just framgått helt jämförbara från början av en tidsserie till dess slut, eftersom man förändrat storleken på urvalsgrupperna och framför allt för att man ändrat frågorna under tiden som gått. Däremot kan man pröva att jämföra de olika undersökningarnas resultat i form av trender, det vill säga, om undersökningarna visar samma tendenser till att bokläsningen ökat eller minskat med tiden. De fem undersökningarna mäter bokläsning i olika intervaller. Den enda tidsenhet som är jämförbar för alla undersökningarna är läsning det senaste året. Beträffande mätningarna gjorda av Nordicom (som ju i Mediebarometern presenterar sina resultat i form av medieanvändning en genomsnittlig dag) får man gå till publikationen MedieSverige som ges ut vartannat år. Där lämnas uppgifter om befolkningens bokläsning det senaste året. Om man ser till de fyra mätningar som ägnar hela befolkningen sin uppmärksamhet, har mellan 80 och 90 procent av Sveriges befolkning läst i en bok under det senaste året under en årsperiod från 1988 till Men respektive undersöknings andelsintervaller av läsare är snävare, vilket visar sig i följande resumé: Enligt MedieSverige har andelen av befolkningen som läst en bok under senaste året sjunkit för varje år från 1994 (då förtydligandet om att frågan gällde all läsning gjordes) till 2000 med sju procentenheter från 89 procent till 82 procent. SOM-institutets siffror ligger mellan 84 procent och 90 procent synbarligen utan någon tydlig trend. Tidsintervallet är längre än i MedieSverige och nedslagen har gjorts varje år, vilket tillåter att man sammanställer ett glidande medelvärde för femårsintervaller. Glidande medelvärde är ett mått som kan användas för att jämna ut slumpmässiga variationer och för att renodla och tydliggöra trender. Genom att utnyttja denna metod visar det sig att andelen av befolkningen som läst en bok under det senaste året enligt SOM-institutet minskat från 88 procent perioden till 86 procent perioden Det är ingen dramatisk minskning men trenden är entydig. De två sista femårsperioderna i intervallet fram till 2002 antyder dock att minskningen avstannat. (I det här fallet har femårsperioder valts för beräkningen av det glidande medelvärdet eftersom tidsserien är så pass lång och för att öka minska påverkan från den slumpmässiga variationen så mycket som möjligt. En mer ingående diskussion om metodproblem förs i avsnittet om barns och ungdomars läsning.) ULF-mätningarna säger att läsandet i stort sett legat kring 80 procent under hela perioden ( ). Man kan skönja en mycket svag minskning, men de jämförbara mätpunkterna är bara tre stycken, vilket innebär att det är svårt att enkelt se hur trenden förändrats under perioden. Så långt har vi alltså tre undersökningar som säger att andelen av svenska folket som läst en bok under det senaste året har minskat något under de senaste åren. Kulturbarometern däremot säger att den andelen ökat under samma period! I Kulturbarometern i detalj 1990 redovisas att andelen som läst en bok under det senaste året 1988/89 var 74 procent. Denna andel hade ökat till 83 procent i undersökningen som gjordes 1994/95 och redovisades Möjligen ska man inte dra för stora växlar på detta, eftersom ökningen delvis kan förklaras av förändrade omständigheter för undersökningen. År 1994/95 hade intervjupopulationen fördubblats från 1000 till 2000 personer och undersökningen hade övertagits helt av Statens kulturråd från det nedlagda SR/PUB och SIFO stod för insamlingen av data. För nästa mättillfälle (år 2000) var det ytterligare en ny aktör, SCB, som genomförde datainsamlingen och frågan gällde från om med detta år läsning för nöjes skull läxläsning och dylikt var alltså uteslutet. Ändå var siffran för andelen av befolkningen som läst en bok under det senaste året densamma som vid förra mättillfället då all läsning efterfrågades. Läsningen kan alltså i själva verket ha ökat. Totalpopulation högfrekvent läsning Uppgifter om läsning under det senaste året säger något om hur utbrett bokläsning är generellt. Ett annat mått på bokläsande får man om man undersöker högfrekvent läsande, det vill säga hur många som läser böcker ofta. Alla de fyra totalundersökningarna har uppgifter om läsande den senaste veckan eller läsande minst varje vecka. 10

11 Läst en bok senaste veckan etc, totalpopulation v 4v 6m år Kulturbarometern i detalj 88/ Kulturbarometern i detalj 94/ Kulturbarometern ULF 76 38,8 76,8 ULF 82/83 40,4 82,0 ULF 90/91 38,5 81,4 ULF 98/99 36,5 80,4 SOM Mediebarometern Mediebarometern 1993 Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Mediebarometern Det visar sig att skillnaderna mellan de olika undersökningarnas resultat är större för läsning veckovis än för läsning årsvis. Medan Kulturbarometern och MedieSverige säger att mellan 50 och 60 procent av svenska befolkningen läst en bok den senaste veckan, är det enligt SOM- och ULF-undersökningarna bara mellan 30 och 40 procent som läser varje vecka. Dessutom går trenderna åt olika håll: Kulturbarometern visar på motsvarande sätt som för läsning under det senaste året på en stigande trend; SOM-institutet visar från slutet av talet en fallande utveckling som planar ut under talet för att ta fart och få en stigande tendens de senaste åren; uppgifterna i MedieSverige skapar en relativt plan kurva, medan ULF-undersökningen har en nedåtgående trend. Undersökningarnas uppgifter om hur stor andel av befolkningen som läser en bok varje vecka skiljer sig markant. Från SOM-institutets 35 procent till Mediebarometerns 60 procent. Det är heller inte klart om det är en större eller mindre andel av befolkningen som läser ofta nu jämfört med för år sedan. Det verkar inte som om resultaten har något att göra med vilken typ av läsning som avses. Mediebarometern efterfrågar all läsning, medan Kulturbarometern från och med efterfrågar nöjesläsning. Ändå ligger de båda undersökningarnas resultat närmast varandra. På motsvarande sätt frågar SOM-institutet allmänt om man läst någon bok, medan ULF-undersökningen frågar efter fritidsläsning som utesluter studielitteratur. Ändå ligger SOM-institutet lägre än ULF-undersökningarna i sina resultat. Inte heller olika åldersintervall kan vara orsak till de stora skillnaderna i andelstalen. Även om man från Kulturbarometerns och Mediebarometerns resultat räknade bort barn mellan 9 och 15 år skulle andelen läsare per vecka inte komma ner till SOM-institutets och ULF:s nivåer. Kan intervjumetoden spela någon roll? Både Mediebarometern och Kulturbarometern genomförs som telefonintervjuer. SOM-undersökningarna genomförs som brevenkät och ULF-undersökningen med hjälp av besöksintervjuer. Spelar frågeformuleringarna och skaltekniken så stor roll av dessa skillnader kan uppstå? Här krävs fördjupad analys av statistisk expertis för att kunna komma närmare en förklaring av de stora skillnaderna i undersökningarnas resultat. Totalpopulation lästid Ytterligare en aspekt av svenska folkets läsvanor är hur lång tid om dagen de ägnar åt bokläsning. Vid sidan av Barnbarometern är det tyvärr bara en av de här behandlade totalundersökningarna som redovisar lästiden. Mediebarometerns tabeller från mitten av 1980-talet anger lästiden per dag i medelvärde för hela populationen, men från 1990-talet har man övergått till att ange lästid per dag bland bokläsarna, alltså icke-läsarna borträknade. Uppgifterna i Mediebarometern varierar mellan 53 och 68 minuter om dagen med en tendens till minskning. Med treårigt glidande medelvärde (tidsintervallet är så kort att femåriga perioder för glidande medelvärde inte skulle ge tillräckligt många mätpunkter) syns detta tydligt: från 65,6 minuter till 56,6 minuter. Från 1994 infördes som nämnts flera gånger tidigare ett förtydligande att frågan avsåg all läsning. Detta förtydligande tycks ha påverkat svaren, för från och med 1994 är lästiden kraftigt höjd jämfört med året innan. Emellertid visar ett treårigt glidande medelvärde för perioden från 1994 och framåt likaså en utan avbrott nedåtgående trend, om än svagare än tidigare: från 62 minuter till 58,3 minuter om dagen. Man kan alltså med fog säga att lästiden per dag har minskat oavbrutet sedan 1986, enligt Mediebarometern. Som jämförelse kan man hämta uppgifter ur SCB:s rapport Tid för vardagsliv. Där redovisas resultaten av två undersökningar av tidsanvändningen i den svenska befolkningen. Undersökningarna gjordes 1990/91 respektive 2000/01. Vid den första undersökningen fick personer mellan 20 och 64 år för tidsanvändningsdagbok, i den andra undersökningen hade den övre åldersgränsen höjts till 84 år. Bland mycket annat har frågor ställts om läsning under fritiden, dagstidningar, veckotidningar och böcker sammantaget. Läsning av facklitteratur i studiesyfte ingår dock inte. Det framgår av denna rapport att trots att den genomsnittliga fritiden ökat för både män och kvinnor har användandet av denna tid för läsning minskat från 1990/91 till 2000/01 för båda könen med mellan 20 och 30 procent: från 36 minuter till 28 minuter för kvinnor (-22 procent), från 33 minuter till 23 minuter för män (-30 procent). Minskningen kan nästan helt hänföras till att andelen läsare i populationen 11

12 minskat kraftigt: från 71 procent till 56 procent för kvinnor, från 64 procent till 45 procent för män. En stor del av den totala minskningen beror på att dagstidningsläsandet minskat kraftigt. Om man ser till enbart läsarna märks emellertid nästan ingen minskning alls. Alltså: de som läser har blivit färre, men de som fortfarande läser använder lika mycket tid till sitt läsande som tio år tidigare. (Tid för vardagsliv, tabell 9 11, ss ) Totalpopulation åldersindelning helår Det kan också vara av intresse att se närmare på läsvanorna inom olika kategorier av befolkningen. De fyra belysta undersökningarna lämnar uppgifter om bokläsande bl.a. inom olika åldersgrupper, hos grupper med olika utbildningsnivåer, bostadsort och kön. När man delar upp undersökningspopulationen i kategorier på det här sättet blir delpopulationerna naturligtvis mindre och resultaten blir mindre pålitliga. Förutsättningarna för jämförelser mellan de olika undersökningarna blir därmed sämre, vilket förstärks av att undersökningarna inte använder samma indelningar i åldersintervaller i sina presentationer. Mediebarometern och Kulturbarometern använder sig av exakt samma åldersintervaller, medan de andra två undersökningarna skiljer sig något åt. Man kan ändå samla undersökningarnas åldersgruppsindelningar utöver barn och ungdom i tre ungefärligen överensstämmande grupperingar. Gruppen med yngst population sträcker sig från år i tre skilda intervaller (se tabell). Läst en bok senaste året, fördelat på åldersgrupper MedieSverige Kulturbarometern ULF / / / SOM Undersökningarnas resultat visar stora likheter. I Mediebarometern anges att mellan ca 85 och ca 90 procent i den yngsta ålderskategorin har läst en bok det senaste året. I Kulturbarometern ligger läsandet kring procent i samma åldersintervall. ULF-undersökningarna anger att procent läser en bok varje år och resultaten i SOM-institutets undersökningar kretsar kring 85 procent. Möjligen kan man ana en liten uppgång de senaste åren i Mediebarometern och SOM-undersökningarna. ULF-undersökningarna visar på en nedgång 98/99, men det är ungefär då det vänder i de andra undersökningarna. I den mellersta åldersgruppen ligger Mediebarometern mellan 83 och 88 procent, SOM ligger mellan 83 och 86 medan ULF och Kulturbarometern ligger kring 80. Även här är undersökningarna alltså rätt samstämmiga. Tendensen i den mellersta åldersgruppen är mycket svag och svårtolkad. Möjligen går det något uppåt de senaste åren efter en sjunkande tendens enligt både Mediebarometern och SOM. I den översta åldersgruppen är skillnaderna mellan resultaten något större men framför allt pekar undersökningarnas tendenser åt olika håll. Medan ULF har en uppåtriktad kurva (ca 74 procent 79 procent) för åringarna visar Mediebarometern en något sjunkande kurva som kanske är på väg att vända för åringarna (75 procent 78 procent). Kulturbarometerns siffror pendlar kraftigt (71 procent 80 procent) och SOM-institutets siffror för åringarna går med viss oregelbundenhet neråt (78 procent 81 procent). Eftersom åldersintervallerna är så olika är det väldigt svårt att jämföra. Sammantaget kan man konstatera att Mediebarometern och SOM-institutet har ganska höga siffror i alla ålderskategorier, vilket ju överensstämmer med deras jämförelsevis höga siffror för totalpopulationen. På motsvarande sätt ligger ULF-undersökningarnas siffror rätt lågt. Detta stämmer väl med att Mediebarometern och SOM-institutet efterfrågar all läsning medan ULF och Kulturbarometern frågar efter fritids- och nöjesläsning. Den enda riktigt tydliga tendensen är att den äldsta ålderskategorin i ULF-undersökningen verkar få en ökande andel som läser en bok varje år. Totalpopulation könsuppdelning helår Ser man till läsandet fördelat på män och kvinnor finns ett par intressanta tendenser att utläsa av undersökningarna. SOM visar på något sjunkande tendenser för både män och kvinnor, men det är trender som avbrutits de senaste åren. ULF visar en nedgång för män, medan kvinnor ökar en aning. Kulturbarometern och Mediebarometern ger inga tydliga tendenser åt något håll. Tre av undersökningarna visar att kring 90 procent av kvinnorna läser en bok under det senaste året, medan ULF säger ungefär 85 procent. Överensstämmelsen mellan undersökningarna är något bättre än beträffande männens läsning. Mediebarometern och SOM säger att kring 80 procent av männen läser en bok under ett år. ULF säger att det gått nedåt från 78 procent till 73 procent medan Kulturbarometern säger kring 77 procent. 12

13 Läst en bok senaste året, fördelat på kön Män Kvinnor Mediebarometern Kulturbarometern ULF 1982/ /91 75, / ,5 SOM ,5 Man kan i två av undersökningarna ana en tendens att gapet mellan könen ökar. Tydligast framgår detta i ULFundersökningarnas rapporter. Medan andelen män som inte läst någon bok under det senaste året har ökat har andelen kvinnor som inte läst någon bok under det senaste året minskat. Gapet har ökat från 6 procentenheter till 12,5 procentenheter mellan 1982/83 och 1998/99. Även Kulturbarometern visar på en tendens till ökande skillnad mellan andelen män och kvinnor som läst en bok under det senaste året. Gapet har enligt Kulturbarometern ökat från 9 procentenheter 1988 till 12 procentenheter Totalpopulation utbildningsnivå, helår Omständigheterna för redovisningen av läsvanor kategoriserat efter utbildningsnivå visar samma problematik som presentationen i åldersklasser: de olika undersökningarna har olika rubricering för de tre delkategorierna. Möjligen är problemet mindre här än beträffande åldersklasser: rubrikerna tyder på att indelningsgrunderna i princip är desamma för alla undersökningarna. Läst en bok senaste året, fördelat på utbildning Mediebarometern Låg Mellan Hög Kulturbarometern Förgym Gym Eftergym ULF Förgym Gym Eftergym 1982/83 71,8 84,6 97,5 1990/91 70,5 82,1 93,6 1998/99 70,7 77,2 92,9 SOM Låg Medlehög Hög 74,6 79,8 87,0 91,6 94,6 95,8 LO/ULF LO TCO SACO 1982/ / / Det är svårt att utläsa några tydliga trender för någon av utbildningskategorierna i såväl Mediebarometern som Kulturbarometern. Mediebarometern visar bara en svagt sjunkande tendens från Kulturbarometern svajar hit och dit, ganska kraftigt dessutom. Generellt ligger Kulturbarometern lägre i sina siffror än Mediebarometern. ULF- och SOM-undersökningarna ger lite starkare signaler. Det är sjunkande lässiffror i alla tre grupperna i båda undersökningarna, men hos SOM är det den lägsta utbildningsklassen som minskat mest, medan det hos ULF är mellanklassen och högsta klassen som minskat mest. ULF ligger konsekvent lägre i alla klasser än de övriga undersökningarna. Variationerna är stora för lågoch mellanutbildades läsvanor, men mindre för högutbildade. SOM-undersökningen antyder att minskningen kan ha avstannat och att det är på väg att vända. Glappet mellan de med kortast utbildning och de med längst utbildning har minskat enligt tre av undersökningarna under respektive tidsserie. Som komplement till detta kan man se närmare på det specialuttag ur ULF-undersökningen för läsvanor som utredare på LO har gjort. De har sammanställt uppgifter om läsvanor kopplat till olika fackföreningstillhörighet. Det visar sig då att andelen medlemmar i LO och TCO som läst en bok det senaste året minskat mer än genomsnittet för totalbefolkningen. Bland dessa medlemmar står männen för en större minskning än kvinnorna, och denna minskning är också för LO- och TCO-män större än minskningen för genomsnittet av alla intervjuade män. Totalpopulation sammanfattning De fyra undersökningarna visar sinsemellan ganska olika resultat, både beträffande vilka andelsnivåer man 13

14 kommit fram till för olika populationskategorier och beträffande tendenser och trender i materialet samt stabiliteten i undersökningarna. Mediebarometern har genomgått en rad förändringar i undersökningsmetod. Populationen har utökats och intervjuperioden har spridits från att vara koncentrerad till ett par veckor på hösten till att vara jämnt fördelad över hela året. Ett viktigt brott i jämförbarheten inom tidsserien inträffade 1994 när förtydligandet gjordes att all läsning avsågs. Mediebarometern och Kulturbarometern har gått i motsatta riktningar i vad man mäter all läsning eller läsning för nöjes skull, som från 1999/2000 är vad som efterfrågas i Kulturbarometern. Eftersom så många förändringar gjorts inom ramen för Kulturbarometern under åren som gått sedan starten 1984 urvalsstorleken har skiftat, insamlingsperioden har ändrats, frågorna om vad man läst har gjorts om är det inte helt enkelt att följa trender och utvecklingstendenser längs tidsserierna. Om man hårdrar det skulle man egentligen se den Kulturbarometer som publicerades 2001 som en ny startpunkt, åtminstone för uppgifter om läsvanor. Barnbarometern största problem är att redovisningen av vissa delpopulationer är så små att de är vanskliga att utgå ifrån vid jämförelser mellan olika undersökningsår. Att frågorna ställs till barnen indirekt via föräldrarna är möjligen orsak till en felkälla, men eftersom metoden använts konsekvent borde inte resultaten påverkas avseende förändringar av barnens läsvanor. ULF-undersökningen framstår som den mest pålitliga. Frågorna ställs till stora populationer och resultaten verkar stabila. Tyvärr kommer resultat om läsvanor alltför sällan från denna källa och det blir med så få mätpunkter svårt att uttala sig om trender och tendenser. SOM-undersökningarna lägger tyngdpunkten på andra frågor än läsvanor viktigare och innan Bokpriskommissionen efterfrågade fördjupat material saknas redovisning av resultat från SOM-undersökningarna angående läsvanor. Det material som nu presenterats kan upplevas som osäkert procentandelarna kan förändras drastiskt mellan enstaka år men den stora fördelen är att samma fråga har ställts varje år i snart 20 år så att en bra tidsserie har erhållits. Barns och ungdomars läsning det senaste året Ett syfte med genomgången är att särskilt beskriva barns och ungdomars läsande. Om det fanns problem i jämförelsen mellan de olika undersökningarnas åldersindelningar är problemen än större när det gäller barns och ungdomars läsning. Det finns bara en åldersklass som är gemensam för de fyra undersökningarna: Kulturbarometern och Mediebarometern har båda en grupp med barn mellan 9 och 14 år. SOM-institutet har 15 år som lägsta ålder i sina undersökningar och ULF-undersökningarna börjar vid 16 års ålder. Blivit läst för det senaste året, barn 3 8 år (Barnbarometern) År Procent / / / / / /03 74 Läst en bok senaste året, yngre ungdomar År Procent Kulturbar. i detalj 88/89 (9 14 år) 99 Nordicom Mediebar 92 (9 14 år) 97 Nordicom Mediebar 94 (9 14 år) 100 Kulturbarometern 94/95 (9 14 år) 96 Nordicom Mediebar 96 (9 14år) 98 Nordicom Mediebar 98 (9 14år) 98 Nordicom Mediebar 00 (9 14år) 99 Kulturbarometern 2000 (9 14 år) pojkar 88%, flickor 98% = 93%? (OBS! Läxläsning ingår ej) Läst en bok senaste året, ungdomar % ULF 82/83 (16 19 år) pojkar 81,9%, flickor 96,7% = 89,3% Kulturbar. i detalj 88/89 (15 24 år) 90% ULF 90/91 (16 19 år) pojkar 78,5%, flickor 91,8% = 85,2% Nordicom Mediebar 92 (15 24 år) 92% Nordicom Mediebar 94 (15 24 år) 96% Nordicom Mediebar 96 (15 24 år) 94% Kult.bar. i det (15 24 år) 88% Nordicom Mediebar 98 (15 24 år) 92% ULF 98/99 (16 19 år) pojkar 79,3%, flickor 90% = 84,6% Nordicom Mediebar 00 (15 24 år) 92% Kult.bar (15 24 år) pojkar 77%, flickor 88% = 82,5% SOM (15 19 år) 90 94% Barnbarometern fungerar som ett komplement till Mediebarometern med sina intervjuer med föräldrar till små barn (3 8 år). Barnbarometern visar en stadigt sjunkande kurva sedan mitten av 1980-talet fram till slutet av 1990-talet. Faktum är att detta är den tydligaste trenden i allt det material som granskats för denna undersökning; minskningen är den största av alla. Från en bottennotering 1998/99 tycks dock den nedåtgående trenden ha hejdats och läsandet för små barn har ökat enligt de två senaste mätningarna. Noteras bör att Barnbarometerns underlag är det minsta av alla bland de här belysta läsvaneundersökningarna. Metoden att intervjua föräldrarna och på så sätt indirekt mäta hur barnen kommer i kontakt med bokläsning är dessutom osäker. Men eftersom samma metod ändå använts vid alla mättillfällen borde resultaten vara jämförbara och de tendenser som undersökningarna visar är ändå värda att beakta. En viktig detalj i sammanhanget är de så kallade slumpfelsmarginalerna eller konfidensintervallen. De resultat som presenteras i exempelvis Mediebarometern 14

15 gör ju anspråk på att redovisa hur bokläsandet ser ut i hela befolkningen mellan 9 och 79 år. Man har av naturliga skäl inte frågat hela befolkningen, utan bara ett urval. Nuförtiden görs ungefär intervjuer. Urvalet är dock inte nödvändigtvis representativt. Därför beräknar man konfidensintervaller. Dessa talar om hur säker en viss uppgift i ett statistiskt material är. Särskilt viktigt är detta när man ska bedöma förändringar från ett mättillfälle till ett annat. Det här känner många igen från de väljarbarometrar som brukar presenteras i dagstidningar. Väldigt ofta sägs där att förändringarna ligger inom felmarginalen. Ju mindre grupp som tillfrågas ju större är felmarginalen. I Mediebarometern uppges sedan mitten av 1980-talet hur felmarginalen ska beräknas. Med uppgifter hämtade från Mediebarometern 2002 ska här ges ett exempel på hur det fungerar: Antalet ungdomar mellan 9 och 14 år som intervjuades 2002 var 234. Det året uppgav 62 procent av åringarna att de läst en bok igår. Felmarginalen vid förhållandet 65 procent för en population om 200 personer är +/- 6,6 procent vid 95-procentsnivån. Det innebär att det med 95 procents sannolikhet var mellan 55,4 procent och 68,6 procent av samtliga 9 14-åringar som läste en bok igår (fortsättningsvis är 95-procentnivån utgångspunkt för all diskussion om konfidensintervall och felmarginaler). Att konfidensintervallet i det här fallet är så brett som 13,2 procent är en troligare förklaring till de rätt kraftiga skillnader som föreligger mellan ett år och ett annat för delpopulationerna än att de skulle bero på faktiska förändringar av gruppernas läsvanor från det ena året till det andra. Exempelvis steg andelen åringar som läst en bok igår från 63 procent 1997 till 70 procent 1998 för att sedan sjunka tillbaka till 62 procent igen Trots att skillnaderna är så stora ligger de faktiskt som man brukar säga inom felmarginalen, dvs konfidensintervallerna för denna delpopulation för åren 1997, 1998 och 1999 överlappar varandra. Även för totalsiffrorna för bokläsandet är konfidensintervallet så stort att förändringarna mellan åren suddas ut av felmarginalen. För en population på personer är felmarginalen +/- 2,1 procent vid den nivå som Mediebarometern visar att bokläsandet ligger kring, nämligen 40 procent. Detta innebär att det enda vi med någorlunda säkerhet kan säga är att andelen som läser en bok en genomsnittlig dag i Sverige sjunkit något från en toppnivå 1995 på procent till en något lägre nivå på procent under perioden Om man trots problemet med vida konfidensintervall vill försöka utläsa något slags trender kan man göra glidande medelvärden över flerårsperioder. Det vill säga att man lägger ihop resultaten från tre eller fem år i rad och räknar ut medelvärdet för den perioden (exempelvis ). Sen flyttar man intervallet ett år framåt och räknar ut medelvärdet för den perioden ( ). Genom att förfara på det här sättet jämnar man ut de stora kasten mellan på varandra följande år som uppstår på grund av att delpopulationen är liten i förhållande till den population den ska representera och att slumpvariationen därmed kan vara stor. Uppgifterna i MedieSverige angående 9 14-åringars läsning det senaste året är av sådan art att de inte lämpar sig för glidande medelvärden. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många mätpunkter. Om man istället gör glidande medelvärden av Mediebarometerns siffror för 9 14-åringarnas läsande en genomsnittlig dag finner man att andelen 9 14-åringar som läst en bok en genomsnittlig dag tycks ha sjunkit något på tio år från första hälften av 1980-talet till första hälften av 1990-talet. Från att under flera femårsperioder ha haft ett glidande medelvärde mellan 53,6 och 55,6 procent sjunker nivån till mellan 50,8 och 51,6 procent. Minskningen är inte stor, men uppenbar. Från 1994 måste man inleda en ny serie av glidande medelvärden eftersom ett förtydligande om att all läsning avsågs görs fr.o.m. då. Här är tidsperspektiven lite för korta för att man ska kunna säga något bestämt, men det verkar som att tendensen till minskning är stadig. Minskningen från medelvärdet 70,4 procent för perioden till medelvärdet 64,4 procent för perioden är tydlig. Minskningen i åldersgruppen år har varit av samma art, från medelvärdet 51,6 procent perioden till medelvärdet 44,8 procent perioden De övriga undersökningarna visar något skiftande resultat. ULF-undersökningarna redovisar en tydlig minskning bland ungdomar mellan 16 och 19 år från 1982 till Därefter är minskningen inte lika tydlig till Det är framför allt flickorna i dessa åldrar som svarar för minskningen. Pojkarnas läsning har enligt ULF-undersökningen ökat något mellan de två senaste mättillfällena. Kulturbarometerns siffror visar upp en svag minskning av både 9 14-åringarnas och åringarnas läsning från 1988 till Därefter infördes den nya frågan om läsning för nöjes skull som utesluter läxläsning, vilket innebär att den påföljande minskningen egentligen skulle kunna motsvara en utplaning. För 9 14-åringarna minskar läsning det senaste året från 99 procent via 96 procent till 93 procent. För åringarna är minskningen något kraftigare från 90 procent via 88 procent till 82 procent. SOM-undersökningarna anger variationer för åringarna mellan 90 och 94 procent (eller mellan 89 och 95 procent, beroende på om man väljer att lägga ihop procentandelarna för dem som läser ofta och sporadiskt eller att räkna bort andelarna för dem som aldrig läser; summan blir inte alltid 100 procent) under hela perioden Någon tendens är mycket svår att utläsa. Med glidande medelvärde för femårsperioder blir förändring- 15

16 arna små: andelen som läst en bok under det senaste året varierar mellan 91,2 procent och 92,2 procent. Barns och ungdomars lästid De riktigt små barnens (3 8-åringar) lästid har halverats från 1984 till 1998/99 enligt Barnbarometern. Det gäller såväl bokläsande som serietidningsläsande. Trenden har varit stadigt nedåtgående, med en viss utplaning de sista åren under 1990-talet. Lästiden för de lite äldre barnen mellan 9 och 14 år tycks inte ha minskat lika mycket. Genom att sammanställa glidande medelvärden av uppgifterna i Mediebarometern visar det sig att den genomsnittliga dagliga lästiden för femårsperioder mellan 1986 och 1993 låg mellan 42,4 och 43,2 minuter. Efter 1994 har lästiden minskat något från 47,4 minuter till 42,0 minuter. En inte oväsentlig detalj i sammanhanget är att boken vid det senaste mättillfället ändå är det media som flest barn kommer i kontakt med en genomsnittlig dag. Och vad som sällan nämns är att andelen barn som tittar på tv en genomsnittlig dag också har minskat kraftigt sedan Sedan bokläsandets återhämtning de senaste två mätningarna blir faktiskt tv-tittandets minskning större i procentenheter räknat än minskningen för bokläsandet mellan 1984 och 2002/03. De barn som ser på tv tycks titta desto längre tid. Men det är inte helt säkert att någon ökning av tittartiden har skett, eftersom man just för mätning av tv- och video-tittande införde en ny mätmetod i och med att MMS övertog Barnbarometern. Just i den skarven visar mätresultaten en radikal ökning av den tid som barnen ägnar framför tv:n. Under respektive period före och efter metodbytet har tittartiden varit ungefär densamma. Populationerna är små och osäkerheten i materialet är stort. Vad som verkar mer säkert är att såväl andelen barn som ser video-film en genomsnittlig dag som den tid barnen ser på video har ökat. Även Mediebarometerns uppgifter om lästid ger efter bearbetning med glidande medelvärden en tydlig nedåtgående trend för 9 14-åringarna, åtminstone för perioden från Från ett medelvärde på 49 minuter under perioden har lästiden bland bokläsande åringar sjunkit till medelvärdet 40 minuter för perioden För perioden före 1994 är det svårt att se någon tendens. uppgifter om att de riktigt små barnens läsning minskat är tydligast på den punkten, men dess resultat är också osäkrast. De något äldre barnens läsning tycks inte ha förändrats under samma period enligt MedieSveriges uppgifter om läsning det senaste året. Däremot verkar det högfrekventa läsandet ha minskat för såväl 9 14-åringarna som åringarna enligt Mediebarometern. Övriga undersökningar visar inte samma tydligt negativa trender. Kulturbarometerns nya frågeställning om läsning för nöjes skull kan innebära att de senaste årens minskning egentligen motsvarar en utplaning av den tidigare minskningen. ULF-undersökningen har en sådan utplaning i sina resultat för åringarna. SOM-undersökningarnas resultat ger inte mycket utrymme alls för att fånga någon tendens. Beträffande lästiden har Barnbarometern visat en påtaglig minskning för de minsta barnen (3 8 år), som trots alla reservationer måste betraktas som en tydlig trend. Även för 9 14-åringarna tycks lästiden ha minskat från 1994 enligt Mediebarometern. För att säkerställa tendenser skulle det vara önskvärt att ULF- och SOM-undersökningarna också redovisade lästid. Sammanfattningsvis: Även om andelen barn och ungdomar som läser tycks minska är inte tendenserna helt entydiga. Resultaten ska tolkas försiktigt. Däremot verkar det som att lästiden minskar. Men fler och bättre underbyggda undersökningar skulle behöva göras för att bekräfta detta. Barns och ungdomars läsning sammanfattning Med alla reservationer för små populationer och ändrade frågeställningar i minne ska resultaten från undersökningarna av barns och ungdomars läsning försöka sammanfattas. Resultaten är skiftande. Det finns undersökningar som tyder på att läsningen har haft en vikande trend under de senaste åren, även om de allra senaste årens resultat pekar på att kurvan har planat ut och möjligen pekar uppåt igen. Barnbarometerns 16

17 HUR ÅTERGES STATISTIKEN I MASSMEDIER NÅGRA EXEMPEL Unga människors läsande minskar. I stället har tv-tittande och datoranvändning ökat, enligt en undersökning av Statens kulturråd. [ ] Totalt sett är dock fortfarande läsningen den populäraste kulturvanan. Hela 80 procent av svenska befolkningen nöjesläste en bok år Så kan det se ut i pressen när någon av de undersökningar som beskriver svenska folkets läsvanor har publicerats. I det här fallet resulterade det i en notis i Nerikes Allehanda 29 mars 2001: Goda och dåliga nyheter för bokläsandet. De unga läser mindre, boken konkurreras ut av tv och Internet, men bokens ställning är trots allt på det hela taget ganska god. Här är sammanhanget beskrivet från flera aspekter och utan överdrifter. Men tyvärr händer det inte sällan att om ett bestämt förhållande en gång konstaterats är det svårt att ändra på det. Dessutom kan korrekt återgivna fakta om t.ex. olika gruppers läsvanor (att flickor läser mer än pojkar) förvandlas till en oriktig utsaga om i vilken utsträckning samma gruppers läsvanor förändras (att pojkars läsning minskar mer än flickors). Exempel på detta kommer att ges i det följande. Det finns försåtliga fällor när det gäller tolkningen av en ofta mycket komplicerad statistik. Dels finns risken att den som skriver ett pressmeddelande i sin presentation av resultaten från en ny undersökning bara jämför med den senaste dessförinnan genomförda undersökningen och inte sätter in de nya resultaten i ett längre tidsperspektiv, dels finns risken att den som tar del av pressmeddelanden gör samma misstag. Det är ett faktum att läsandet ökar bland högutbildade och minskar bland lågutbildade, slås det fast i en artikel skriven av Sören Lindmark i tidskriften Socialpolitik 2002:2. Som så ofta anges inte någon källa till varifrån detta faktum är hämtat. Enligt ULF-rapporten Den kulturella välfärden är det visserligen så att en större andel av de med eftergymnasial utbildning läser böcker än de med endast förgymnasial utbildning. Men båda grupperna har minskat sitt läsande, och framför allt har de med högre utbildning minskat sitt läsande mer än de med lägre utbildning. Särskilt tydligt blir det om man ser till läsning varje vecka. Där har gruppen med hög utbildning minskat från 68,7 procent till 53,1 procent från 1976 till , medan de med låg utbildning under samma period minskat sitt läsande från 29,9 procent till 26,5 procent. I alla grupper är det männen som står för minskningen. Faktum är att bland kvinnorna har de lågutbildade ökat sitt läsande (någon gång eller oftare) från 70,1 procent till 79,0 procent under den aktuella perioden. Även Mediebarometern visar att läsandet minskat i alla utbildningskategorier, såväl i andelar som i minuter. Kulturbarometern visar dock som tidigare sagts att läsandet ökar och att den gör det framför allt bland lågutbildade (förgymnasial utbildning) från 33 procent som läst en bok senaste veckan 1988/89 till 45 procent 2000 jämfört med från 62 procent till 68 procent för högutbildade. Och motsvarande siffror för det senaste året är från 56 procent för lågutbildade 1988/89 till 73 procent 2000 jämfört med högutbildade från 97 procent till 93 procent. Beroende på vilka undersökningar man utgår ifrån och vilka kolumner man jämför kan man säga att läsandet minskar för alla. I LO-rapporten uppges att 28 procent av LO-medlemmarna inte läst någon bok de senaste 12 månaderna enligt 1998 års ULF-undersökning. Det sägs också att 37 procent av männen som är LO-medlemmar inte läst någon bok. Jesper Lindaus påstående är förmodligen en avrundning av 28 procent för att göra meningsbyggnaden smidigare, men 28 procent är närmare en fjärdedel än en tredjedel. Ett annat exempel på förenkling finns i Göteborgs-Posten, som refererar till språkkommitténs betänkande Mål i mun, när tidningen den 3 april 2002 säger att svenskar läser allt mindre, speciellt gäller det lågutbildade män. Barn och ungdomar konsumerar visserligen massmedier flera timmar om dagen, men det är framför allt teve och video. Böcker får mindre än en tiondel av tiden. I Mål i mun återges i avsnittet om social bakgrund och möjlighet att tillägna sig svenska språket en del statistiska uppgifter hämtade från olika håll. Bland annat har en bearbetning gjorts av siffror från LO-rapporten Kulturen och din stund på jorden för att visa skillnader i läsvanor mellan löntagargrupper med olika fackförbundstillhörighet. Där sägs att en svag tendens till ökad andel medlemmar som inte läst någon bok [under de senaste tolv månaderna] kan också spåras för samtliga fackförbund. Störst är ökningen för LO:s del. Man visar också att andelen män som inte läst någon bok det senaste året har ökat mycket för både LO-medlemmar och TCO-medlemmar. Detta är en riktig återgivning av LO-rapportens resultat. Däremot sägs inget om utbildningsnivåer. Att som Göteborgs-Posten dra slutsatsen att LO-medlemmar och TCO-medlemmar är lågutbildade ligger kanske nära till hands, men det stämmer inte helt med verkligheten. LO-rapporten som Mål i mun har använt som underlag har i sin tur hämtat sitt material från ULF-undersökningarna. Går man direkt till redovisningen i Den kulturella välfärden visar det sig att män med eftergymnasial utbildning minskat sitt läsande mer än män med förgymnasial utbildning. Högutbildade män som inte läst en bok de senaste 12 månaderna har ökat med 5,8 procentenheter från 1982/83 till 1998/99, 17

18 medan lågutbildade män som inte läst en bok det senaste året bara ökat med 4,3 procentenheter under samma period. Även sett till andelen i respektive grupp som läser ofta har lågutbildade män en bättre utveckling än de högutbildade: lågutbildade män som läser ofta (minst varje vecka) har minskat med 6,8 procentenheter under den aktuella perioden, medan högutbildade män har minskat med 13,3 procentenheter. Tendensen (att utvecklingen är bättre för de lågutbildade) är densamma bland kvinnor, med den skillnaden att lågutbildade kvinnor faktiskt har ökat sitt läsande, medan högutbildade kvinnor har minskat sitt läsande. Det kan även tilläggas att uppgifterna om barn och ungdomar som Göteborgs-Posten refererar till är i Mål i mun hämtade från Barnbarometern 2000/2001. Den gäller barn i åldrarna 3 8 år. Äldre barns, det vill säga ungdomars, läsvanor nämns inte i Mål i mun. I Mediebarometern 2001 beskrivs användandet av massmedier en genomsnittlig dag. Där framgår att barn mellan 9 och 14 år läser böcker 12 procent (mer än en tiondel) av den sammanlagda tid de nyttjar massmedier. Detta är den tredje största kategorin. Störst är tv med 38 procent, därefter kommer radio med 16 procent. Video används 10 procent av tiden alltså mindre än vad som läggs på bokläsning. I nästa åldersgrupp, år, som skulle kunna kallas ungdomar eller unga vuxna, utgör bokläsandet 9 procent av tiden, tv-tittandet 29 procent, radiolyssnandet 24 procent och lyssnandet på CD-skivor 14 procent. Videotittande utgör bara 5 procent av denna åldersgrupps medievanor, enligt Mediebarometern I en notis i Göteborgs-Posten den 7 april 2002 påstås att läsandet ökar med åldern, vilket illustreras med uppgifterna att medan 32,8 procent av åringarna uppger att de brukar läsa böcker är det 40,8 procent av åringarna som säger detsamma. Slutsatsen är att ju äldre man blir, desto mer läser man. Som källa anges SCB. Siffrorna visar sig stämma med de som återges i ULF-rapporten. Just de angivna procentandelarna finns i tabellen som visar hur många av de intervjuade som svarat att de läser varje vecka. Alldeles intill finns dock uppgifter som skulle kunna användas för att hävda motsatsen till Göteborgs-Postens påstående att läsandet ökar med åldern. Det är nämligen 82,1 procent av åringarna som uppger att de läst någon gång under året, medan 79,0 procent av åringarna säger att de läst någon gång under året. Alltså: ju äldre man blir desto mindre läser man. Föreningen Läsrörelsen har på sin webbplats samlat klipp kring den nu avslutade kampanjen Läsrörelsen med information om läsning, läsfrämjande verksamhet och läsvanor. Under rubriken Läsfakta sägs bland annat följande: Andelen svenska män som aldrig öppnat en bok har ökat kraftigt under de senaste 20 åren, bland de TCO-anslutna handlar det om en fördubbling. Föräldrars högläsning för barn mellan 3 och 8 år hade mellan åren 1984 och 1999 sjunkit från 85 procent och 32 minuter per dag till 67 procent och 15 minuter per dag. För lågutbildade föräldrar hade det sjunkit från 80 procent och 28 minuter till 52 procent och 9 minuter under samma tid. Vid den senaste mätningen 2000/2001 hade läsningen i hela gruppen gått upp från 67 till 70 procent. Bland korttidsutbildade föräldrar får det nästan betraktas som ett trendbrott när siffrorna i den gruppen under samma period gått från 52 till 65 procent. < Läsrörelsen anger dock inte några källor till sina uppgifter. Men det är lätt att identifiera Kulturen och din stund på jorden samt Barnbarometern som ursprungsdokument. Andelen svenska män som aldrig öppnat en bok har ökat kraftigt under de senaste 20 åren, bland de TCOanslutna handlar det om en fördubbling. LO-rapporten behandlar läsning av böcker av personer med olika fackförbundstillhörighet. Av den framgår att andelen män som aldrig öppnat en bok under det senaste året har ökat och bland TCO-anslutna med 10 procentenheter från 11 procent till 21 procent under perioden 1982/83 till 1998, det vill säga nästan en fördubbling. Läsrörelsen har alltså nästan rätt. Går man till källan för LO-rapporten, ULF-undersökningarna visar det sig att manliga lägre tjänstemäns försämrade läsvanor skiljer sig markant från genomsnittet för män. Den genomsnittliga minskningen för samtliga män mellan 1982/83 och 1998/99 är 4,7 eller 4,9 procentenheter, beroende på om man ser till populationen år eller år. De enskilda grupper där andelen ickeläsare ökat mest är utländska medborgare (+13,1 procentenheter), de med gymnasial utbildning (+11,5 procentenheter) och lägre tjänstemän (+12,6 procentenheter). Så bilden stämmer ganska väl med LO-rapportens, även om inget sägs om facktillhörighet i ULF-rapporten. Föräldrars högläsning för barn mellan 3 och 8 år hade mellan åren 1984 och 1999 sjunkit från 85 procent och 32 minuter per dag till 67 procent och 15 minuter per dag. För lågutbildade föräldrar hade det sjunkit från 80 procent och 28 minuter till 52 procent och 9 minuter under samma tid. Alla dessa uppgifter kommer från Barnbarometern och är helt korrekt återgivna. Lästiden för de lågutbildade föräldrarnas barn är lägst och uppseendeväckande låg, men lästiden för de högutbildade föräldrarnas barn hade minskat med lika många minuter under samma period. Vid den senaste mätningen 2000/2001 hade läsningen 18

19 i hela gruppen gått upp från 67 till 70 procent. Bland korttidsutbildade föräldrar får det nästan betraktas som ett trendbrott när siffrorna i den gruppen under samma period gått från 52 till 65 procent. Siffrorna är korrekt återgivna från Barnbarometern, men vad som inte sägs är att populationen är så liten att förändringarna i delpopulationerna år från år hela tiden ligger inom felmarginalen. Inte ens förändringarna för hela populationen är statistiskt säker år från år. Sett över hela tidsperioden är det dock klart att en minskning av andelen barn som läser en bok har skett. Ovanstående citat illustrerar hur svårt det kan vara att återge ofta ganska komplicerade undersökningsresultat. Inte minst i dagspressen som skall publicera artiklar under tidspress finns det sällan tid eller plats för analys och reflektion. Men det är också ansvar för de myndigheter och institutioner som genomför och sammanställer läsvaneundersökningar att presentera dem på ett lättbegripligt sätt utan att ändå förenkla alltför mycket. 19

20 VARFÖR LÄSA? VARFÖR LÄSVANESTATISTIK? I direktiven till bokpriskommissionen (Kommission för bokprisfrågor m.m. Dir. 2002:2) sägs bl.a. följande: Förbättrade villkor för litteraturen och läsandet är en av regeringen högt prioriterad fråga. Målet med statens insatser på området är att stimulera en varierad utgivning av kvalitetslitteratur samt att öka tillgången till och intresset för litteratur i alla grupper. Särskild vikt läggs vid läsandets betydelse för barn och ungdomar. [ ] I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1, utgiftsområde 17) gör regeringen bedömningen att de statliga insatserna har en avgörande betydelse för att förbättra villkoren för litteraturen och läsandet. Det finns dock vissa oroande tecken på att läsandet minskar i olika grupper, särskilt bland yngre. I det läget är det viktigt att pröva flera olika vägar för att ytterligare förstärka och bekräfta de statliga insatserna. Att läsande och i synnerhet bokläsande är önskvärt framgår av ovanstående text. Men varför är läsande bra? Letar man på Internet och i Mediearkivets databas hittar man lätt exempel på argumenten för läsning, och i synnerhet bokläsning. Tommy Olsson, kulturchef i Borås kommun citeras i Borås Tidning 11 november 2003: [ ] det som oroar mig mest när det gäller böckerna är att barn läser allt mindre. De behöver ju litteraturen för sin språkutveckling. I samband med att Stockholms kommun satsade 5 miljoner kronor på läsfrämjande inom projektet Läsår Stockholm 2001 kallades till presskonferens och TT förmedlade följande från detta tillfälle 22 augusti 2001: "Det skrivna ordet är grunden i vår demokrati. Genom läsning uppnår vi eftertanke och fördjupning. Det ger också möjlighet att leva sig in i andra människors situation och motverkar på så sätt intolerans och främlingsfientlighet, sade Birgitta Rydell vid en pressträff i Stadsbiblioteket på onsdagen." Bibliotekschefen i Leksand, Peter Düring, intervjuades i Falu-Kuriren 28 augusti 2001 med anledning av att utlåningssiffror från biblioteket publicerats. Där ökade utlåningen tvärtemot rikstrenden. Även Peter Düring pekar på vikten av att barn läser böcker: De barn som läser mycket har oftast de bästa betygen. De får bra självförtroende, bra verbalitet, bra jobb och en rikare fritid. Det handlar alltså om språkutveckling, grunden för demokratin och självförverkligande om man ska tro dessa citat. I en krönika skriver Ulla Johansson, LO, följande text som ganska väl sammanfattar de tre tidigare påståendena. Läsandet minskar bland vuxna och barn. Det är allvarligt. Allvarligt är också att läsandet är såväl klassuppdelat som könsuppdelat. Personer med hög inkomst läser mer än personer med låg inkomst. Kvinnor läser mer än män. LOs män är den grupp som läser minst. Med språkets ökade betydelse för att ha, behålla och byta arbete är utvecklingen mycket oroande. Dessutom är förmågan att läsa, att uttrycka sig starkt kopplat till inflytandet och demokrati. Läsandet handlar också om att få kunskap, stärka självkänslan och känna njutning. Odaterad kulturkrönika Marknaden, makten och bokmomsen av Ulla Johansson på LO:s webbplats < ( ) Enligt LO handlar det alltså om individens språkkompetens och därmed om dennes grundläggande förutsättningar på arbetsmarknaden och medinflytande i samhället i stort. Dessutom handlar det i någon mån om välbefinnande och personlig utveckling, det vill säga fundamentala beståndsdelar för individens samspel med samhället. På Läsrörelsens webbplats, i informationen om rörelsens verksamhet, hittar man liknande tankar. Läsandet och skrivandet är själva grunden i de världar människan skapat och intimt förknippat med det mänskliga tänkandet. Så kommer det att vara även i det IT-samhälle som vi delvis redan är inne i. Därför är det allvarligt att det finns tecken på att det kvalitativa läsandet minskar bland unga och ersätts av ett fragmentiserat skummande som på sikt minskar den intellektuella förmågan. < Denna traditionella folkbildningsidé har inte alltid varit och är inte heller idag alldeles självklar. I en tid innan folkbildningstanken fått fast förankring fanns en uppfattning att läsandet kunde vara riskabelt. I synnerhet kvinnors läsande kunde rent av vara fördärvligt. En vanlig illustration av denna föreställning är historien om madame Bovary, som av vissa ansågs ha blivit galen av allt romanläsande. Även inom arbetarrörelsen, där många representanter kämpat hårt för medlemmarnas ökade bildning genom läsning av framför allt skönlitteratur, har ett vitt utbrett kunskapsförakt funnits. Att läsa har inom de egna leden setts som något löjligt, som ett försök att efterlikna eller eftersträva något som man egentligen inte är eller har rätt till. Flera av de svenska 20