Kvalitetskrav. Föreningen. för vård, rehabilitering och omsorg av äldre. Utgiven av Föreningen BraVå

Transkript

1 Föreningen Kvalitetskrav för vård, rehabilitering och omsorg av äldre Utgiven av Föreningen BraVå Uppdaterad och reviderad dec.2010 även

2 Innehållet i denna skrift är skyddat enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt. Kopiera gärna innehållet men ange alltid källan! Foto: Johnny Franzén, Jenna Pekmic sid 39, Margot Bodén sid 41 och 43, Christina Lindholm sid 57 och Ingridh Holmér sid 69. Ändring gjord i kap 13. SOSFS 1994:22 numera SOSFS 2008:1 och ordet blöjor utbytt till inkontinensskydd. Ändring gjord i kap 1. Referens 3) ändrad. Utgiven av Föreningen BraVå 2/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

3 Innehållsförteckning FÖRORD...5 VAD ÄR KVALITET I VÅRD OCH OMSORG FÖR ÄLDRE OCH HUR SER BEHOVEN UT?...9 INLEDNING VÄRDIGT BEMÖTANDE DELAKTIGHET INDIVIDUELL PLANERING AKTIVERING OCH REHABILITERING SEXUELL HÄLSA BOENDEMILJÖ MAT OCH DRYCK SAMT MÅLTIDSMILJÖ MUN- OCH TANDHÄLSA HÖRSEL LÄKEMEDELSHANTERING SÖMN, ORO OCH ÅNGEST SMÄRTA INKONTINENS TRYCKSÅR FALL OCH FALLSKADOR DEMENS LIVETS SLUTSKEDE...70 BILAGA 1 DEFINITIONER OCH BEGREPP...75 BILAGA 2 TIDIGARE FÖRORD...77 BILAGA 3 BESTÄLLNING AV BRAVÅ MATERIAL...79 Utgiven av Föreningen BraVå 3/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

4 Utgiven av Föreningen BraVå 4/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

5 FÖRORD BraVå beskriver vad som kännetecknar god vård och omsorg för äldre. Dokumentet vänder sig till alla som har ett intresse av äldres vård och omsorg och särskilt till den enskilde äldre, samt dennes anhörig, beslutsfattare och vårdpersonal. Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till självbestämmande och en integritetsbevarande vård. Inom 17 olika områden beskrivs ett antal olika krav för vården och omsorgen, som syftar till att tillgodose den äldres såväl psykiska, fysiska, sociala som existentiella behov. Kraven formuleras i olika att-satser som sedan utvecklas i en text baserad på tillgänglig forskning, olika rapporter och utvecklingsarbeten samt lagar och föreskrifter. Ett förebyggande arbete är nödvändigt i all äldrevård och omsorg. Undernäring, fall och trycksår är exempel på områden som utgör risker för äldre personer. Riktlinjer och hög kunskap behövs för att anpassa vården och vårdmiljön för att minska riskerna för skador. Sverige är ett föregångsland när det gäller demensvård. Slutsatserna i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg av personer vid demenssjukdom är att vård och omsorg måste bli individcentrerad och i högre utsträckning även inkludera anhörigs behov av stöd. God vård och omsorg ska bygga på ett värdegrundsrelaterat förhållningssätt. Åtagande i värdegrunden innebär även att omsorg ska visas mot vård och omsorgstagarens anhörig så att deras behov av stöd, trygghet och förståelse tillgodoses. Multisjuka äldre har ofta en komplex sjukdomsbild med kombinationer av flera symtom och funktionsnedsättningar och nedsatt kognitiv förmåga. Det krävs en hög och bred kompetens av den personal som arbetar med dessa personer. Kompetensutveckling blir än viktigare när nya forskningsresultat och utvecklingsarbeten leder till allt snabbare förändringar och möjliga förbättringar inom vården och omsorgen. Vår förhoppning är att BraVås kvalitetskrav ska kunna användas som grund för fortsatt arbete med kvalitets frågor som värnar om och ger skydd till äldre som antingen bor i ordinärt boende eller kommunalt vård- och omsorgsboende. Materialet, som publicerades våren 2000, utarbetades av projektet BraVå på initiativ av Vårdförbundet i samarbete med olika specialistföreningar inom förbundet samt representanter från andra fackliga och professionella sammanslutningar, pensionärsorganisationer och patientföreningar. Materialet är reviderat 2007 samt 2010 med anledning av nya lagar, bestämmelser, forskning och nytt material som publicerats. Syfte Syftet med materialet är att stimulera till engagemang, reflektion, och utveckling som leder till en samsyn om vad som bör göras med den goda vården och omsorgen som mål. Utgiven av Föreningen BraVå 5/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

6 Materialet kan också användas i syfte att förmedla en bild av innehållet i vården och omsorgen, som underlag i brukarrevision, i undervisningssammanhang, till politiskt förtroendevalda eller då det finns behov av att i konkreta ordalag beskriva förutsättningarna för den goda vården, till exempel i samband med beställning av äldrevård. Föreningen BraVå Föreningen BraVå bildades i slutet av februari 2001 i vetskap om att en bra vård och omsorg åstadkommes bäst i samverkan mellan de olika berörda parterna. Det krävs en samsyn om de olika målen, inte bara i mötet med de äldre på de olika arbetsplatserna, utan också på övergripande nivå. Föreningens uppgift är - att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och omsorgen av äldre, såsom de uttrycks i BraVå, uppfylls, - att initiera forskning, utbildning och utveckling inom vård, rehabilitering och omsorg av äldre - att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i BraVå i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och omsorg - att speciellt uppmärksamma en verksamhet som bedriver ett arbete i överensstämmelse med kraven på god vård och omsorg för äldre såsom de uttrycks i BraVå, genom att, om styrelsen så beslutar, vid årsmötet utdela en utmärkelse till verksamheten. BraVås styrelse tillsatte ett projekt hösten 2010 för att revidera BraVås kvalitetskrav. Eva Stål Söderberg, sjuksköterska, vårdlärare och projektledare i Stockholms läns landsting, utsågs till projektledare för revideringen och har tillsammans med Ingridh Holmér, BraVås sekretariat, ansvarat för genomförandet av projektet. Under arbetets gång har personer med olika professioner bidragit med sin kunskap och sitt engagemang. Det har resulterat i att BraVås samtliga 17 kvalitetsområden är reviderade och uppdaterade. Styrelsen framför sitt varma tack till alla som bidragit till revideringen! Stockholm i januari 2011 Annika Wåhlin Ordförande i Föreningen BraVå Utgiven av Föreningen BraVå 6/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

7 Remissgrupp och område Yvonne Ahlström, SKTF, Värdigt bemötande, delaktighet, individuell planering Tove Ahner, arbetsterapeut, Hässelby-Vällingby SDF. Boendemiljö Maria Engman, medicinskt ansvarig sjuksköterska, Tre Stiftelser Göteborg. Inkontinens och trycksår Åsa Eriksson, Audionomerna. Hörsel Birgitta Hulter, auktoriserad sexolog. Sexuell hälsa Kristina Iritz-Hedberg, Riksföreningen sjuksköterskan i äldrevård. Sömn, oro och ångest och vård i livets slutskede Mona-Lisa Hägvide, arbetsterapeut, CeFAM. Fall och fallskador Margareta Lilja, arbetsterapeut, Med. Dr. KI. Aktivering och rehabilitering Gunilla Nordberg, sjuksköterska, Svenskt demenscentrum. Fall och fallskador Ulla Olsson, Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor. Värdigt, bemötande, delaktighet och individuell planering Jenna Pekmic, Folktandvården Stockholms län. Mun och tandhälsa Elisabeth Rydvik, Sjukgymnastförbundet. Aktivering och rehabilitering och fall och fallskador Maria Stålhammar, avdelningschef, Hälso- och Sjukvård Haninge kommun. Värdigt, bemötande, delaktighet och individuell planering Pia Söderberg, sjuksköterska och folkhälsovetare, Lidingödoktorn. Värdigt bemötande, delaktighet, individuell planering, boendemiljö, mat, dryck och måltidsmiljö, smärta, inkontinens och livets slutskede Marit Yngvesson, bibliotekarie, Hjälpmedelsinstitutet. Delaktighet, rehabilitering, inkontinens och fall och fallprevention Kerstin Östberg, Dietisternas Riksförbund. Mat, dryck och måltidsmiljö Monica Bergqvist, sjuksköterska och med dr KI. Läkemedelshantering Ulla Falk, förbundsombudsman, Vårdförbundet, samtliga områden Maria Hallén, förbundsombudsman, Vårdförbundet, samtliga områden Materialet ägs av föreningens medlemmar. De är i januari Akademikerförbundet SSR - Attendo Care - Audionomerna - Carema Care - Dietisternas Riksförbund - Folktandvården Stockholms län AB - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter - Kommunal - Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund - Norlandia Care - Pensionärernas Riksorganisation - SKTF - Stora Sköndal - Svensk sjuksköterskeförening - Svenska Kommunal Pensionärernas Förbund - Sveriges Läkarförbund - Sveriges Tandhygienistförening - Vårdförbundet Vårdförbundets förbundsstyrelseledamot och ordförande i avd Blekinge, Annika Wåhlin, är vald till föreningens ordförande. BraVås sekretariat är förlagt till Vårdförbundet. Sekretariatet Utgiven av Föreningen BraVå 7/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

8 ansvarar för samordning av arbetet, förbereder styrelsemöten och effektuerar beställningar och information. Kontakta oss gärna! Stockholm 2011 Sekretariatet Tel (vx) E-postadress Postadress Föreningen BraVå C/O Vårdförbundet Box Stockholm Besök föreningens hemsida Webbredaktör Ansvarig utgivare Annika Wåhlin Tidigare Förord Bilaga 2 Utgiven av Föreningen BraVå 8/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

9 Vad är kvalitet i vård och omsorg för äldre och hur ser behoven ut? Enligt Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg av äldre. Prop. 2005/06:115 definieras kvalitet enligt följande; Kvalitet är ett sammansatt och därmed svårfångat begrepp. Hälso- och sjukvården liksom socialtjänsten förväntas enligt lag vara av god kvalitet och kraven finns bl.a. formulerade i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. En central fråga när man undersöker kvalitet är hur de äldre själva upplever kvalitén. Den frågan är av intresse inte bara för den äldre och dess närstående, utan även för en bredare allmänhet, för planerare och tillsynsmyndigheter och naturligtvis för vårdpersonalen. Idag är medellivslängden cirka 83 år för kvinnor och cirka 78 år för män. Statistiska centralbyrån(scb) bedömer i sin prognos för de närmaste 50 åren att både kvinnor och män kommer att öka sin medellivslängd med ytterligare cirka 5 år. Behoven bland äldre är många och komplexa och äldre är heller inte en homogen grupp. Hur äldres hälsa och funktionsförmåga utvecklas är av avgörande betydelse för hur den demografiska utvecklingen kommer att påverka samhället. Många olika faktorer påverkar äldres välbefinnande och deras behov av vård och omsorg. Förutom ålder är de viktigaste faktorerna den privata ekonomin, hälsan och livsstilen, boendestandarden, om man lever ensam eller i parförhållande och om man har anhörig och andra sociala nätverk. Utgiven av Föreningen BraVå 9/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

10 Utgiven av Föreningen BraVå 10/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

11 INLEDNING Behoven av vård och omsorg Allt fler i befolkningen når en mycket hög ålder. Det har funnits skilda uppfattningar om vi lever längre trots sjukdomar och besvär eller om vi lägger till friska år till livet. Äldres förmåga att klara vardagliga sysslor, som städa, handla och laga mat har förbättrats under senare år, men samtidigt rapporterar allt fler äldre hälsoproblem och besvär av olika slag. (1) Den svenska välfärdspolitiken bygger på att det är behoven som ska styra tillgången på vård och omsorg. Alla, oavsett bakgrund eller social tillhörighet, har samma rätt till vård och omsorg. Vård av äldre i kommunerna omfattar såväl socialtjänstinsatser som hälso- och sjukvårdsinsatser enligt socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Den medicintekniska utvecklingen har gjort det möjligt att åtgärda allt fler åkommor i allt högre åldrar. Levnadsvillkoren har förbättrats och med detta följer en demografisk utveckling som innebär att andelen äldre ökar i förhållande till den övriga befolkningen. Utvecklingen styrs av den stora 40-talistgenerationens åldrande. Det innebär att allt fler uppnår pensionsåldern och lämnar arbetslivet. Under den närmaste 10- årsperioden kommer antalet personer i pensionsåldern att öka ca 22 procent. Studier visar att tidigare diskussioner om äldres hälsoutveckling i huvudsak baserades på uppgifter om hälsoutvecklingen bland yngre äldre. (1) Kvalitetskrav BraVå beskriver kvalitetskrav för 17 områden som ska vara tillgodosedda i vården och omsorgen av äldre. Kvalitetskraven täcker inte alla områden. BraVå behandlar bland annat områden som tas upp i föreskrifterna om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet. Det handlar till exempel om att den äldres värdighet och integritet ska tillgodoses och om vikten av att se till att samverkan och samarbete fungerar såväl externt som internt. Det finns därför anledning att precisera kraven på bra vård och omsorg för äldre. En verksamhet med fokus på den äldre, som bygger på medarbetarnas delaktighet, har en öppen attityd till förändringar och en levande dialog med ledningen, har förutsättningar att driva utvecklingen av äldrevården framåt. Sammantaget är det en beskrivning av en god vårdmiljö och en attraktiv arbetsplats, som förmår att ta tillvara och utveckla den kompetens som så väl behövs i äldrevården. Hur arbetet för god kvalitet i vården ska bedrivas finns redan mycket bra beskrivet i Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) respektive föreskrift och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:11). Utformningen av och innehållet i ett kvalitetssystem är och ska vara omfattande. Det ställer krav på ett Utgiven av Föreningen BraVå 11/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

12 målmedvetet utvecklingsarbete under en längre tid och förutsätter bland annat en ledning och organisation som förmår att ta tillvara såväl den äldres som medarbetarnas delaktighet och inflytande. Under 2008 har data till öppna jämförelser samlats in från kommuner och landsting i landet. På Socialstyrelsens webbplats finns Äldreguiden vars syfte är att medborgarna ska kunna jämföra kvaliteten på äldrevården på olika vård och omsorgsboende (2). Det finns fortfarande inte kvalitetskriterier inom alla områden i vård och omsorg av äldre. Därför är det är svårt att göra jämförelser mellan olika verksamheter. Det beror bland annat på vårdens komplexitet (3). Referenser 1) Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport; Socialstyrelsen 2) Äldreguiden. Tillgänglig september; ) Vårda och vårdas. Vårdalsstiftelsens rapportserie, nr 4; 1999 Lästips: Ardström, Marie, Eriksson, Marie, Drott Tolf, Siv, Äldreomsorgens lagar, praktisk juridik i din vardag. Gothia Förlag; 2010 Berg, Stig, Åldrandet, individ, familj, samhälle. Malmö, Liber; 2007 Mellström, M. Dokumentation och rättsäkerhet inom äldreomsorgen. Studentlitteratur; 2006 Rundgren, Å & Dehlin, O. Äldresjukvård. Studentlitteratur; 2004 Thorslund, Mats & Wånell, Sven Erik, Åldrandet och äldreomsorgen. Lund, Studentlitteratur; Utgiven av Föreningen BraVå 12/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

13 1. VÄRDIGT BEMÖTANDE Värdigt bemötande av äldre inom vård och omsorg innebär - Att den äldres integritet och självbestämmande respekteras - Att den äldres unika levnadsberättelse är en utgångspunkt - Att verksamheten utgår från en gemensam värdegrund där alla människors lika värde och lika rätt framhålls - Att utifrån den gemensamma värdegrunden, i en vård och omsorgsideologi beskrivs hur målen för verksamheten ska uppfyllas - Att olika livsåskådningar bland de äldre ska respekteras - Att ha kommit överens om hur övergrepp mot och mellan de äldre kan förebyggas och formulerat detta i en handlingsplan Bemötande En människas livsberättelse, och unika livshistoria är grunden för hur den äldre ska bemötas som människa i vårdandet. Tillsamman med andra människor skapar vi vår livshistoria. När en människa av någon orsak, till exempel sjukdom, blir oförmögen att berätta om sina erfarenheter är det möjligt för någon annan att bevara personens livsberättelse. Vårdaren har ett ansvar att värna och respektera den äldres förflutna (1) Bemötandet ska bygga på samsyn med den äldre och tillgodose dennes speciella behov av integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet. Det är personalen som ansvarar för att alla människors lika rätt och värde tillgodoses i vården. Ett värdigt bemötande innebär att stärka den äldres tilltro till sina egna resurser och ska bygga på respekt för dennes vilja. Vårdmötet ska inbjuda den äldre till delaktighet. Både socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL) understryker detta: Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet Utgiven av Föreningen BraVå 13/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

14 (1 SoL) samt Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet (2 HSL). Värdighet Värdighet kan innefattas en önskan att få vara den människa man i sitt hjärta vill vara. Att respektera människovärdet är detsamma som att respektera människan för hennes egen skull. Människan har ett värde som är okränkbart. (2). Integritet kommer från ett latinskt ord som betyder orörd, hel. Begreppet är knutet till värde och värdighet och avser varje människas egenvärde som person. Det som utmärker integriteten är att den inte upphör för att man själv inte förmår hävda den. Grundläggande kännetecken på respekt för den äldres integritet kan också beskrivas på följande sätt (3): - Respekt för patienten som person innebär bland annat att alltid ta hänsyn till patientens upplevelse av sjukdom och dess konsekvenser i livssituationen. Det innebär också att patienten så långt det är möjligt görs delaktig i planering av vård och behandling. - Lyhördhet för människors olikhet innebär att patientens värderingar och önskemål så långt detta är möjligt skall ligga till grund för planering och genomförande av vård. - Lyhördhet för människors sårbarhet innebär bland annat att alltid ta hänsyn till den enskilda människans upplevelse av sjukdom, av skadad helhet och känslighet för intrång i den personliga sfären. Det betyder bland annat att kunskaper om den äldres tidigare liv intressen, yrke, familj etc. ska används i rehabiliteringen och omvårdnaden. En gemensam värdegrund Riksdagen har bestämt att det ska finnas en nationell värdegrund inom äldreomsorgen 1. Värdegrunden innebär att socialtjänstens verksamhet ska inriktas på att den äldre personen får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Värdegrunden ska genomsyra arbetet i äldreomsorgen. Med begreppet värdighet menas att en person även vid hög ålder ska ha rätt att leva sitt liv utifrån sin identitet och personlighet. Hon eller han bör få stöd i att behålla sina intressen och vanor, men även i vissa fall bryta ett mönster av vanor (4). Vård är en värdebaserad verksamhet som bedrivs av människor för människor. Det är i samband med mötet som kvaliteten i vården och omsorgen kan skapas. Mötet är beroende av deltagarna i verksamheten, deras värderingar och attityder samt kunskaper och erfarenheter. Intresset för etiska frågor har ökat i påfallande grad under de senaste åren. Flera yrkesgrupper har utvecklat speciella etiska riktlinjer för sin yrkesfunktion, tänkta att vägleda och stärka professionen särskilt i samband med svåra ställningstaganden i vården och behandlingen. Utifrån olika teorier och begrepp har olika principer och tillämpningsnormer formulerats. Det handlar till exempel om godhetsprincipen och om människovärdesprincipen (5). Här poängteras begrepp som återkommer i såväl socialtjänstlagen, SoL, som i hälso- och 1 Prop. 2009/10:116 Utgiven av Föreningen BraVå 14/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

15 sjukvårdslagen, HSL, som uttrycker en humanistisk människosyn; varje människa har lika rätt till en god vård oavsett social tillhörighet, etnisk bakgrund, kön eller religion. Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen samt etiska principer och riktlinjer ska tjäna som inspirationskälla och stöd i samband med utvecklingen av en gemensam värdegrund för vården och omsorgen. Denna värdegrund skapar ett underlag för diskussioner kring hur målen för verksamheten ska förverkligas. Något som måste vara föremål för ständigt reflekterande i verksamheten. Ett gemensamt synsätt och ett värdigt bemötande, som utgår från den äldres integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet, kan skapa en grund för hanteringen av problem som kan uppstå på grund av olika uppfattningar om vårdens innehåll och utförande. Det är naturligt att det finns olika uppfattningar om till exempel innebörden av ett välstädat hem eller vad god personlig hygien innebär. Ofta finns inga enkla lösningar på vad som kan anses vara rimliga insatser. Etnicitet och mångfald År 2008 utgjorde de utrikesfödda äldre 11,3 procent av den äldre befolkningen och representerade 165 födelseländer. Av de totalt utrikesfödda äldre är knappt 50 % födda i ett annat nordiskt land. Den största ökningen har skett i gruppen år dvs. de åldrar då behovet av stöd och hjälp ökar. Bland de äldre finns fler kvinnor än män. (6) Begreppet etnicitet är ett relativt nytt begrepp. Etnicitet innebär att den kultur som individen tillhör kommer till uttryck i livsmönster, traditioner och vardagsliv. (7) Mångfalden speglas därmed också i vården. Det innebär att vårdpersonalen måste ha kunskaper om aktuella kulturer och livsåskådningar, så att vården och omsorgen kan anpassas i enlighet med de speciella önskemål som därmed kan uppstå. Hot och våld Övergrepp mot äldre förekommer. Ofta handlar det om komplicerade vårdsituationer som personalen inte haft möjlighet eller kunskap att bemöta på ett professionellt sätt. Med övergrepp avses bland annat fysiskt våld, hot eller försummelser. Orsaken till övergrepp varierar (8,9,10). Det är heller inte ovanligt att vård- och omsorgspersonal möts av hot och våld från vårdtagare. Orsakerna är naturligtvis många men i de flesta fall handlar det om människor som upplever själva situationen som hotande eller kränkande, vilket tar sig uttryck i en aggressiv handling. Övergrepp och misshandel mot äldre i hemmet som sker inom familjen behandlas i en avhandling, vars syfte bland annat var att belysa situationer och etiska dilemman vårdpersonalen kan möta (9). Viktigt är att resonera om problemen tillsammans med arbetskamraterna, i syfte att utröna eventuella bakomliggande orsaker och komma fram till ett gemensamt förhållningssätt i mötet med den äldre. Det handlar om att ha definierat innebörden av övergrepp, hot och våld och vad som behövs för att förebygga detta. I en skriftlig handlingsplan kan man uttrycka olika ställningstaganden i frågan. Handlingsplanen kan till exempel beskriva hur vårdpersonalen ska agera då man misstänker att någon äldre far illa i vården eller då man själv känner sig hotad i en komplicerad vårdsituation. Utgiven av Föreningen BraVå 15/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

16 I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:10) om rapportering av missförhållanden i omsorger om äldre och funktionshindrade med stöd av 8 kap. 1 och 5 socialtjänstlagen (2001:453) SoL förtydligas innebörden av anmälningar enl. Lex Sarah eller (SOSFS 2008:11) 24 a Lex LSS rörande personalens ansvar att anmäla allvarliga missförhållanden i vården. Alla som verkar, anställd som praktikant i äldre- och handikappomsorgen ska vaka över att äldre och personer med funktionsnedsättningar får en god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som ser, eller får reda på att ett allvarligt missförhållande råder, ska genast anmäla detta. Verksamheten har en skyldighet att i skriftliga instruktioner redovisa hur anmälningsförfarande ska gå till. Personalen ska kontinuerligt informeras om anmälningsplikten och få kunskap om instruktionerna. Tillsynsmyndighet på detta område är Socialstyrelsen. För hälso- och sjukvården gäller att om en patient drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom skall vårdgivaren snarast anmäla detta till Socialstyrelsen (Lex Maria, Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område), Patientsäkerhetslagen 3 kap 5. Innebörden och användningen av Lex Mariabestämmelsen vidareutvecklas i en särskild föreskrift (SOSFS 2005:28) om anmälningsskyldighet. Referenser 1) Häggström, T.Life-story Perspektiv on Caring within cutural contexts.(doktorsavhandling Luleå tekniska universitet) ) Skog, Margareta, Vård och omsorg vid demenssjukdomar. Bonnier utbildning AB, Stockholm; ) Andersson, Margareta. Integritet som begrepp och princip. En studie av ett vårdetiskt ideal i utveckling. Akademisk avhandling. Åbo Akademi, dra tryckn, Integretik, ) Riksdagens webbplats Tillgänglig september ) Collste, G. Inledning till etiken. Studentlitteratur; ) Socialstyrelsen, Vård och omsorg om äldre. Socialstyrelsen; Skog Margareta, Vård och omsorg vid demenssjukdomar Bonnier utbildning AB, Stockholm; ) Socialstyrelsen, Övergrepp mot äldre i särskilda boendeformer, SoS-rapport 1995:4. 9) Saveman, B-I. Formal Carers in Health Care and the Social Services Witnessing Abuse of the Elderly in their Homes. Akademisk avhandling. Umeå Universitet; ) Trygghet som saknas om våld och övergrepp mot äldre. Brottofferjourens Riksförbund, Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges Pensionärsförbund; Lästips: Allwood, Carl Martin & Johnsson Per, redaktörer, Mänskliga möten över gränser: om vård & social omsorg i det mångkulturella samhället. Stockholm, Liber; 2009 DeMarinis, V. Tvärkulturell vård i livets slutskede. Studentlitteratur; Grimby, Agneta & Grimby, Gunnar. Åldrandets villkor. Lund : Studentlitteratur; Hansen, I. Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. (3:e uppl.) Studentlitteratur; 2007 Holm, Ulla, Empati: att förstå andra människors känslor. Kartonnage; 2001 Olivestam, Carl E, Thorsén, Håkan, Etik och livsfrågor i vård och omsorg, Liber; 2000 Socialstyrelsen. Prop Värdigt liv i äldreomsorgen 2009/10:116 Socialstyrelsen, Etikfrågor i socialtjänsten, en undersökning om hur socialtjänsten hanterar etikfrågor i det praktiska arbetet. Mars; 2002 Socialstyrelsen, Äldre invandrare kartläggning av kommunernas insatser i Göteborgs- och Bohuslän samt Hallands län , Söderlund, M. En mänsklig atmosfär. Trygghet, samhörighet och gemenskap - god vård ur ett patientperspektiv. Akademisk avhandling. Uppsala Universitet; 1998 Tornstam, L. Åldrandets socialpsykologi. Rabén och Sjögren; Utgiven av Föreningen BraVå 16/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

17 Wennström, K. Det svåra i hemtjänsten grunder och praktiska råd. Natur och kultur; Whitaker, Anna, Åldrande, död och anhörigskap, Stockholm, Gleerups; DELAKTIGHET Delaktighet i vården innebär: - Att den äldre har tillgång till information och undervisning om sitt hälsotillstånd och olika vårdinsatser - Att den äldre deltar i planeringen av sin egen vård och att planeringen verkställs. - Att den äldre har möjlighet att välja boendeform - Att den äldre vet vart man ska vända sig för information om vilka tjänster man har rätt till och får uppgifter om hur beslut som rör boendet eller omsorgen kan överklagas - Att den äldre är införstådd med innebörden av biståndsbeslutet och vilka avgifterna blir, samt hur beslutet kommer att följas upp och utvärderas - Att anhöriga ses som en resurs i vård- och omsorgsarbetet - Att den äldre, vid behov, har tillgång till en namngiven kontaktperson, biståndshandläggare, en omvårdnadsansvarig sjuksköterska och en fast läkarkontakt - Att den äldre vet var hon kan vända sig med klagomål och att det finns ett system för hantering av sådana Delaktighet kräver inbjudan Vårdandet börjar alltid med en inbjudan här är jag och jag finns för dig. Inbjudan Utgiven av Föreningen BraVå 17/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

18 utgör en grund för att samsyn ska uppnås. Följsamhet kan aldrig nås om inte samsyn först erhållits. För att vara delaktig krävs således någon form av deltagande. Information och undervisning Den äldre har rätt att få information om sitt hälsotillstånd och om vilka olika behandlingsmetoder som finns. Informationen ska vara individuellt anpassad och om det finns flera olika, likvärdiga behandlingsmetoder ska vårdtagarens val avgöra (1). Kvaliteten i kommunikationen mellan vårdtagare och vårdpersonal beror också på den äldres kommunikativa status och vårdpersonalens förmåga att förstå och tolka behov, önskemål etc. Hur vården och omsorgen av äldre organiseras ser mycket olika ut. Personal med olika kompetenser, tillhörande olika arbetsorganisationer, måste ändå kunna åstadkomma en vård och omsorg i samsyn med vårdtagaren. Information eller undervisning om till exempel olika åtgärder eller vilka valmöjligheter som finns ska vara entydig och inte kunna misstolkas. Muntlig information eller undervisning av avgörande betydelse ska, om möjligt, alltid kompletteras skriftligen. Kommunikationen mellan vårdpersonalen ska upprätthållas i syfte att uppnå en obruten vårdkedja. Det kan vara i ett team eller mellan olika verksamheter, exempelvis mellan sjukhus och distriktsläkare eller distriktssköterskor eller kommunernas hälso- och sjukvårdsverksamhet. Rätten till bistånd och hälso- och sjukvård Den äldre och anhörig ska ha tillgång till information om kommunens åtaganden enligt socialtjänstlagen, och hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen. Det kan innebära att kommunen på olika sätt informerar om vad invånarna har rätt att förvänta sig och hur kommunen gör för att tillgodose de äldres behov. Den information om vård och omsorg av äldre som kommunen erbjuder invånarna och vårdtagarna ska vara känd av personalen, som också måste ha kunskap att hantera klagomål. Lagarna är tydliga: vårdtagaren ska tillsammans med berörd personal delta i utredningen av aktuella behov och komma överens om vilka insatser som ska göras. Vidare har vårdtagaren rätt att förvänta sig att få hjälp att överklaga ett biståndsbeslut, rätten att framföra synpunkter på vården och vårdens innehåll och få dem tillgodosedda. Samordning av individuell plan Sedan 2010 finns bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen (3f HSL) och socialtjänstlagen, (2kap.7 SoL), om att kommuner och landsting tillsammans ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Planen ska upprättas om landsting eller kommun bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Planen Utgiven av Föreningen BraVå 18/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

19 ska tas fram utan dröjsmål. När det är möjligt ska planen upprättas tillsammans med den enskilde och anhörig ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. I planen ska framgå vilka insatser som behövs vilka insatser respektive huvudman har ansvar för vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landsting eller kommun vem av huvudmännen som har övergripande ansvar för planen(2). Patientnämnd och äldreombudsman Patientnämndens verksamhet omfattar all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Vårdtagare d v s den äldre, anhörig och personal har enligt lag möjlighet att kostnadsfritt vända sig till nämnden, när det uppstått problem i kontakterna med vården. Nämnden, som är en opartisk instans, har bland annat till uppgift att göra grundliga utredningar kring alla klagomål och att förmedla kontakt med rätt myndighet eller instans om ett ärende ska drivas vidare. Nämndens uppgift är också att genom redovisning av inkomna klagomål, framförda idéer och förslag påverka vården att bli bättre för alla (3). Några kommuner har inrättat en äldreombudsman, med uppgift att som fristående part möjliggöra en förstärkning av enskildas inflytande. Val av boende och vård Äldre och svårt sjuka med stora omvårdnadsbehov har rätt att söka bistånd i annan kommun för att bosätta sig där. En sådan ansökan ska behandlas som om vårdtagaren redan bor i den aktuella kommunen (4). Tillgång till olika kontakter En namngiven kontaktperson, biståndshandläggare, omvårdnadsansvarig sjuksköterska och läkare ska vid behov finnas till hands för att tillgodose vårdtagarens respektive anhöriges behov av kontinuitet, information och undervisning. Dessutom finns många gånger behov av särskild rehabiliteringspersonal i form av arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Det samlade teamet planerar vården tillsammans med vårdtagaren, med utgångspunkt från aktuella behov. Samarbete med anhörig Att vårda en närstående är vanligast i åldrarna 75 till 84 år, ungefär lika många män som kvinnor. Anhörigs stöd till personer med demenssjukdom är ofta ännu större. Anhöriga utför viktiga stödinsatser för anhöriga med funktionsnedsättningar av olika slag. Inom vård och omsorg är insatserna stora och har ökat under senare delen av 1900-talet. Det är i första hand barnen som ökar sina omsorgsinsatser för åldrande föräldrar men även annan anhörig. Att allt fler anhöriga vårdar närstående kan förklaras av de kraftiga omstruktureringar som skett inom vård och omsorg för gruppen äldre de senaste decennierna, bland annat genom Ädelreformen och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Antalet sjukhusplatser har minskat kraftigt på grund av effektivare och mindre personalkrävande medicinsk behandling och av besparingsskäl (5). Utgiven av Föreningen BraVå 19/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

20 Samhället erbjuder anhörig olika typer av stöd: dagverksamhet, avlösning i hemmet, korttidsboende, tekniska hjälpmedel, utbildning, psykosocialt stöd och hemtjänst. Från den 1 juli 2009 är kommunens skyldighet att ge stöd till anhörig förtydligad genom en ändring i Socialtjänstlagen enligt 5 kap. 10 socialtjänstlagen (2001:453) SoL. Landstinget har ingen uttalad skyldighet att stödja anhörig men har i uppdrag att i förebyggande syfte uppmärksamma anhörig som riskerar att drabbas av ohälsa på grund av att de vårdar eller stödjer en anhöriga enligt 2C Hälso- och Sjukvårdslagen (6). Anhörig ska informeras om det stöd som finns och hur de ska göra för att få detta. Det behövs ett varierat utbud av stöd till anhörig, allt från att personalen förhör sig om hur de anhörig mår till att medverka till att de kan få kontinuerliga avlösningsinsatser under en längre tid. Ett första steg kan vara att hjälpa anhörig att bli medvetna om sin situation, vad den innebär för dem, deras levnadsförhållanden och vilka behov av hjälp och stöd som de kan behöva (7). Referenser 1) Hälso- och sjukvårdslagen, 3 a 2) Socialstyrelsen. Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig. Handbok för rådgivare, verksamhetschefer och personal; ) Lag om patientnämndsverksamhet (1998:1656). 4) Socialtjänstlagen, 2 kap 3 SoL 5 5) Prop. 2008/09:82, Stöd till anhöriga som vårdar och stödjer anhöriga 6) Söderberg Stål, Fokusrapport. Stöd för anhöriga till personer med demenssjukdom, Stockholms läns landsting; ) Josefsson Karin, Tio punkter för en god och säker hemsjukvård för äldre personer. Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet; 2010 Lästips: Socialstyrelsen. Äldres och sjukas rätt att flytta. Socialstyrelsen följer upp och utvärderar; 1999:3 Statens Folkhälsoinstitut. Hur påverkas hälsan av delaktighet och inflytande i samhället? En litteratursammanställning; 2005:2 Trädgård, L. Patientmakt i Sverige, USA och Holland Individuella kontra sociala rättigheter. Spri förmedlar nr 12, 1999 Nationellt kompetenscentrum anhörig om anhörigstöd Socialstyrelsen. Stöd till anhöriga Socialstyrelsen, Anhörigas röster. om att se, förstå och stödja anhöriga för äldre; 2005 Socialstyrelsen, Patientsäkerhet; Tillgänglig september 2010 Socialstyrelsen. Öppna jämförelser inom vården och omsorgen om äldre. Stockholm Utgiven av Föreningen BraVå 20/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

21 3. INDIVIDUELL PLANERING Bra individuell planering innebär: - Att den äldre/anhöriga själv har möjlighet att beskriva sin levnadsberättelse, önskemål och själv göra sina målformuleringar. Dessa ligger sedan till grund för vården - Att planeringen främjar det värdiga bemötandet och den äldres delaktighet - Att planeringen sker tillsammans med vårdtagaren, anhörig, kontaktpersonen och annan berörd personal - Att den äldres vård- och omsorgsbehov bedöms och utvärderas regelbundet, så att insatserna kan anpassas därefter - Att läkarinsatser regleras i en skriftlig överenskommelse som bland annat behandlar tillgängligheten och omfattningen av tid för läkarmedverkan - Att den äldres vård och behandling dokumenteras så att kontinuitet och säkerhet i vården kan upprätthållas - Att den äldre har möjlighet att ta del av innehållet i den dokumentation som gäller henne/honom - Att det finns information tillgänglig under dygnets alla timmar som beskriver den äldres vård, omsorgsinsatser och behandling Levnadsberättelse Britta satt i sin rullstol i gruppboendets kök. Varje gång hon såg någon ropade hon för att få lite uppmärksamhet. När Lotta (personal) hörde Britta gick hon fram till henne. Britta förde hela tiden sina händer till huvudet och Lotta antog att hon kanske ville ha sitt hår kammat. Hon borstade Brittas långa vackra hår en stund, men Britta var inte helt nöjd. Lotta satte då upp håret i en knut. Britta blev alldeles stilla och kände sedan på hårknuten. Lotta hann tänka; Nu tar hon bort knuten. Britta kände på knuten i nacken och logglatt mot Lotta. När Lotta läste Brittas levnadsberättelse såg hon att Britta arbetat som småskolelärarinna, och i ett fotoalbum finns bilder på Britta med knut i nacken (1). Mötet mellan människor är kärnan i all vård och omsorg. En god vårdare är lyhörd och tar reda på den äldres önskemål och respekterar den äldres värderingar. För den äldre är det en viktig del av integriteten att själv få formulera sin livsberättelse. Levnadsberättelsen är viktig av många skäl dels för att kunna förstå andra dels för att kunna förstå oss själva. Den kan Utgiven av Föreningen BraVå 21/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

22 utveckla oss som människor. Levnadsberättelsen blir därför den naturliga grunden i en individuell planering. Personcentrerad omvårdnad är ett begrepp som alltmer blir synonymt med god omvårdnad. Det handlar om att se personen bakom sjukdom, åldrande, symtom eller beteende. Det kräver en god kännedom om personen och dennes intressen och behov men också att göra det lilla extra som förgyller tillvaron för andra. Flera internationella beslutsorgan beskriver den goda vården med begreppet personcentrerad (2). Bedömning av behov Ett behovsbaserat beslutsfattande innebär att både dimensionering och fördelning av resurser baseras på en bedömning av behov. Bedömning av behov kan ske på olika nivåer. Det är vanligt att göra en indelning i tre nivåer: befolkningsnivå (makro), gruppnivå (meso) och individnivå (mikro). Oavsett nivå inkluderar en bedömning av behov följande tre stadier: (1) identifiering av behov (2) bedömning av nödvändiga åtgärder för att åtgärda behovet (3) bedömning av nödvändiga resurser för att fullgöra nödvändiga åtgärder(3). Bedömning av omsorgsbehov sker med stöd av SoL i samband med särskild biståndsbedömning. Enligt SoL kan den enskilde överklaga i samband med beslut och innan insats utförs. Hur befolkningens behov av hälso- och sjukvård ska tillgodoses beskrivs i HSL. Enligt HSL kan klagan ske efter en insats utförts och om något blivit fel. Det sker då via en anmälan till Socialstyrelsen enligt den nya patientsäkerhetslagen som kommer att gälla från 1 januari Den individuella planeringen innebär att den äldres behov av vård och omsorg bedöms och följs upp regelbundet. För att få ett riktigt underlag är det viktigt att planeringen sker tillsamman med den äldre själv, anhörig och med berörd personal. Planeringen sammanställs i en individuell plan. Resultatet av bedömningen av behoven ligger till underlag för insatserna och för planering av kompetensbehov och personalsammansättning. Omvårdnadsinsatser Det finns ett starkt samband mellan säker vård, god arbetsmiljö och hög vårdkvalitet. Rätt kompetens behöver finnas tillgänglig på rätt plats och vid rätt tidpunkt på dygnet (4). Den individuella planen syftar till att skapa kontinuitet och säkerhet i vården och omsorgen. Den äldres kontaktperson och omvårdnadsansvariga sjuksköterska ansvarar, i samråd med den äldre, för att planerna hålls aktuella och förändras vid behov. Läkarinsatser Landstingen ansvarar för att tillgodose behovet av läkarinsatser i den kommunala hälso- och sjukvården. Åtagandet bör inte bara omfatta enstaka konsultativa insatser, utan också ett fortlöpande ansvar för den äldres medicinska vård (5,6). Det innebär bland annat att läkare ska delta vid läkemedelsgenomgångar, vårdplaneringar, anhörigträffar och personalutbildning. Utgiven av Föreningen BraVå 22/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

23 En undersökning visar att samverkan fungerar bäst där skriftliga överenskommelser om läkarnas insatser finns (7). Samma undersökning föreslår att en överenskommelse bland annat ska beakta följande: - Det ska finnas en namngiven läkare med ett tydligt ansvar för de flesta boende. - Läkare ska vara tillgänglig för konsultation och med kort inställelsetid vid akuta behov dygnets alla timmar, veckans alla dagar. - Det ska finnas tillgång till specialistläkare. - En rimligt tilltagen tid för läkarmedverkan vid läkemedelgenomgång, vårdplanering och undervisning. Rehabilitering I de fall den äldre har behov av rehabilitering integreras detta i vårdplaneringen. Rehabiliteringens mål är individuell, d.v.s. de insatser som görs måste utgå från individen och det sammanhang han eller hon lever sitt liv inom. I fall rehabilitering förekommer ska planerade och beslutade insatser framgå enligt HSL 3b och 18b. Informationsöverföring och samordnad vårdplanering Riktlinjer som beskriver hur kunskaper om den äldres behov förmedlas mellan olika vårdformer och personalgrupper samt medarbetare ska finnas. Samtliga engagerade yrkesgrupper måste medverka i detta sammanhang. Vårdplaneringen har här en viktig roll att fylla. I Socialstyrelsens föreskrift om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i slutenvård (SOSFS 2005:27) fastslås att landstingen och kommunerna i samråd ska utarbeta rutiner för vårdplanering inför utskrivning (3). Dokumentation Dokumentationen ska följa den äldre över organisationsgränser och vårdformer, oavsett regelverk. Lagstiftningen måste främja samarbetet mellan kommun och landsting. Dokumentationssystem måste vara tillgängligt för den personal som deltar i vård och omsorg av äldre så att insatta åtgärder kan följas upp och nödvändiga förbättringar kan göras i vården. Många äldre personer är sköra och multisjuka eller i livets slutskede. De har ofta komplexa behov, vilket kräver en kontinuitet för att upptäcka behov och förändrade behov i god tid. En väl fungerande dokumentation tillgänglig för den personal som ingår i vården och omsorgen, är nödvändig (8). Det finns två regelverk när det gäller vård och omsorg för äldre. Det är socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Många olika yrkesgrupper är engagerade i en och samma vårdtagare. Journalhandlingar finns för att beskriva den vård och omsorg som förmedlas, exempelvis rehabiliteringspersonal, sjuksköterskor Utgiven av Föreningen BraVå 23/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

24 eller vårdbiträden i kommunen med stöd av hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen den vård som förmedlas av vårdpersonal genom landstingens försorg med stöd av hälso- och sjukvårdslagen, till exempel sjuksköterskor och läkare. den vård och omsorg som förmedlas av hemtjänstpersonal, t.ex. vårdbiträde med stöd av socialtjänstlagen. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har att se till att säkra rutiner för journalföringen finns och tillämpas (9). Referenser 1) Skog, Margareta. Vård och omsorg vid Demenssjukdomar. Bonniers; ) Edvardsson, David. (red) Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. Studentlitteratur; ) Liss, P-E. Målsättningar och verklighet - vård och omsorg i kommunal regi, del 1: Mål och prioriteringar, Rapport 2006:1,Prioriterings centrum; ) Vårdförbundet, Hälsosamma Arbetstider, ) Socialstyrelsen, Ädelreformen slutrapport, Socialstyrelsen följer upp och utvärderar; 1996:2. 6) Socialstyrelsens föreskrift om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i slutenvård SOSFS 2005:27 7) Äldreberedningen, Läkarmedverkan i kommunal vård och omsorg, Svenska kommunförbundet; ) Josefsson Karin, Tio punkter för en god och säker hemsjukvård för äldre personer. Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet; ) Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1997:10) om medicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunernas hälsooch sjukvård. Lästips: Lilja M. Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen; Magnusson, M, Asta och hennes rättigheter, Liber; 2001 Socialstyrelsen, Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig Handbok för vårdgivare, verksamhetschefer och personal; 2010 Patientdatalagen (2008:355) Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 208:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården Socialtjänstlagen (2001:453) Socialstyrelsen Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (2010) Handbok till SOSFS 2008:14, informationshantering och journalföring Svensk Sjuksköterskeförening, Patientundervisning och patientens lärande, Stockholm, Gothia Förlag; 2007 Wennström, K. Det svåra i hemtjänsten grunder och praktiska råd. Natur och kultur; 1997 Westlund, Peter & Sjöberg, Arne, Antonovsky inte Maslow för en salutogen omsorg och vård. Fortbildningsförlaget; 2005 Utgiven av Föreningen BraVå 24/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

25 4. AKTIVERING OCH REHABILITERING Bra aktivering och rehabilitering innebär: - Att den äldre stimuleras att använda sin förmåga att klara sig själv - Att den äldre har möjlighet att upprätthålla kontakt med släkt och vänner - Att den äldre har möjlighet att delta i dagliga aktiviteter som utgår från personens egna intressen och önskemål - Att den äldre har möjlighet att ta del av olika kulturella evenemang eller andra personliga intressen - Att den äldre har möjlighet att vila vid behov flera gånger under dagen - Att den äldre har tillgång till rehabiliteringspersonal, som sjukgymnaster och arbetsterapeuter - Att den äldres anhörig samt vårdpersonal ges stöd och handledning av samlad rehabiliteringskompetens i hur vårdtagarens rehabiliteringsbehov bäst tillgodoses - Att samarbete med frivilligorganisationer uppmuntras och insatserna samordnas med vården och omsorgen i övrigt En grundläggande förutsättning för bra vård och omsorg är vårdtagarnas förmåga att fortfarande känna lust till livet. Den äldre måste få förutsättningar att ha kontroll över sin livssituation och att leva ett så aktivt liv som möjligt i enlighet med sina intressen, i syfte att upprätthålla själsliga och funktionella förmågor. Äldre människor har samma goda effekt av träning som yngre. Samma träningsfysiologiska principer gäller för intensitet, frekvens och duration. Det finns stark evidens för att styrketräning har god effekt hos såväl sköra/multisjuka som personer med demens. Balansträning som är målinriktad, progressiv, individanpassad och innehåller både styrka, gång och balansövningar kan ha effekt på antalet fall, fallrisk samt rädsla att falla (1). Även en väl anpassad fysisk miljö genom ex v tekniska hjälpmedel och bostadsanpassning kan motverka fall och fallrisk samt stimulera till att leva ett mera aktivt liv (2). Utgiven av Föreningen BraVå 25/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

26 Sammantaget ska aktiveringen bidra till att den äldre upplever gemenskap och känner sig behövd. Genom att stimulera de äldre till fortsatt hög aktivitetsnivå förbättras också de äldres delaktighet i samhället. Orken kanske inte räcker till alla gånger, varför den äldre ska ha möjlighet att vila under en eller flera perioder under dagen. Det ger bättre förutsättningar för den äldres förmåga att behålla en normal dygnsrytm. Flera faktorer måste samverka för att resultera i en meningsfull aktivering och rehabilitering. Det handlar om utformningen av den fysiska och sociala miljön, arbetets uppläggning och vårdpersonalens kunskaper om den äldres tidigare liv och lämpliga rehabiliteringsinsatser för de olika individerna. Särskild dagverksamhet och rehabiliteringsenhet erbjuder tillgång till olika aktiviteter och medicinsk rehabilitering. Vardagsaktiviteter bör vara en självklarhet som komplettering till övrig rehabilitering. För att förbättra och/eller upprätthålla den äldres funktionsförmåga efter sjukdom eller skada krävs ett rehabiliterande förhållningssätt bland vårdpersonalen (3). Det vill säga en kontinuitet i träning i vardagliga aktiviteter. Toalettbesök, matlagning, promenader och utflykter är exempel på aktiviteter som ska tas tillvara i syfte att stimulera och rehabilitera. Detsamma gäller möjlighet att umgås med andra personer och att ta del av dagsnyheter, skönlitteratur och diskussioner om aktuella ämnen. Även möjligheten att få umgås med husdjur och hur det kan tillgodoses inom vården bör diskuteras. Möten med husdjur väcker ofta minnen som ligger djupt inom oss (4). Även lättare sjukdomstillstånd som infektioner kan få stora konsekvenser för förmågan att klara sig själv om man är fysiskt skör varför aktivitet, träning och rehabilitering är extra viktigt för äldre personer. Specifika rehabiliteringsbehov kräver insatser av rehabiliteringsteam, bestående av bland andra arbetsterapeuter och sjukgymnaster. I syfte att upprätthålla en återvunnen funktionsförmåga efter en sjukdom och för att bidra med en kontinuitet i träningen, kan personalen ha behov av undervisning och handledning av rehabiliteringspersonal. Många frivilligorganisationer berikar vården av äldre på många olika sätt. Samspelet mellan frivilliga organisationer och kommunen styrs i stor utsträckning av behovet av resurser (5). Frivilligorganisationer är ofta beroende av kommunalt stöd samtidigt som kommunerna har ett ansvar att tillhandahålla vård och omsorg av god kvalitet till en rimlig kostnad. Detta, i kombination med frivilligorganisationernas insatser, bäddar för delade meningar om vad som bör utföras av professionen och vad de olika organisationerna kan göra. Varken frivilligorganisationer eller anhörig ska ersätta den professionella insatsen eller överta samhällets ansvar för vården av äldre enbart komplettera den. Vad ett sådant komplement innebär bör finnas uttalat av kommunledningen och vårdpersonalen ska ha en uppfattning om hur man bäst kan ta tillvara frivilligorganisationernas arbete. Referenser Utgiven av Föreningen BraVå 26/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

27 1) Boman, I-L, Nygård, L. & Borell, L. (2007) Tekniska hjälpmedel och bostadsanpassning för äldre med funktionsnedsättning i ordinärt boende. Hjälpmedelsinstitutet. 2) Elisabeth Rydwik. Fysisk aktivitet och träningseffekter för äldre. Fysioterapin 2008 Nr 8. 3) Socialstyrelsen. Rehabilitering för hemmaboende äldre personer ) Nilsson R Äldrepedagogik socialt arbete med äldre i nytt perspektiv. Nordiskt Socialt arbete 2006;26 (4) 5) Socialstyrelsen. För varandra vad gör de äldre för frivilligorganisationerna och vad gör frivilligorganisationerna för de äldre? 2005 Lästips: Lilja M Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt. Rehabilitering i vardagen liten handbok för personal inom äldreomsorgen, SBU Evidensbaserad äldrevård en inventering av det vetenskapliga underlaget 2003 Chodzko-Zajko WJ, Proctor DN, Fiatarone Singh MA, Minson CT, Nigg CR, Salem GJ, Skinner JS. American College of Sports Medicine position stand. Exercise and physical activity for older adults. Med Sci Sports Exerc 2009;41: Forster A, Lambley R, Hardy J et al. Rehabilitation for older people in long-term care. Cochrane Database Syst Rev. 2009; 21: CD Review. Utgiven av Föreningen BraVå 27/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

28 Utgiven av Föreningen BraVå 28/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

29 5. SEXUELL HÄLSA Bra sexuell hälsa innebär: - Att den äldre blir accepterad i sin sexualitet - Att den äldre har rätt till bästa möjliga sexuella välbefinnande - Att den äldre har rätt till kroppslig integritet och respektfullt bemötande - Att den äldre har rätt att vara sexuellt aktiv eller att avstå Sexuell hälsa en mänsklig rättighet Äldre människor kan ha stor glädje av sin sexualitet, och ska kunna ta vara på möjligheter till sexuellt välbefinnande oavsett boendeform och vårdbehov. Därför behövs kvalitetskrav för sexuell hälsa inom ordinärt och vård och omsorgsboende. Frågor om sexuell hälsa för äldre inom vård, rehabilitering och omsorg behöver lyftas fram seriöst och vägas in bland övriga behov i vården. Äldres sexuella hälsa aktualiserar behov av ökad medvetenhet, bearbetning av attityder och komplicerade avvägningar. Detta får inte hindra oss att ta äldre människors väsentliga livsupplevelser på allvar inom vård, rehabilitering och omsorg. Medvetenheten om våra fördomar och viljan att ifrågasätta dem är väsentlig i möten mellan människor. Sexualvanor i Sverige förändras Äldre människor är mer sexuellt aktiva i dag än tidigare. Skillnader mellan generationer i sexuella vanor, attityder och erfarenheter innebär att vår inställning till olika sexuella uttryck, liksom synen på t.ex. homo- och bisexualitet, har blivit öppnare och mer tillåtande även i de äldre åldersgrupperna. Ålderns betydelse för kvinnans sexuella välbefinnande För kvinnan kan den sexuella lusten och njutningen minska eller tillta med åren. Kvinnan har lärt känna sin kropp, lärt sig vad hon mår bra av, och har lättare att se till att få vad hon önskar i en sexuell relation. Kvinnor som fortsätter att vara sexuellt aktiva med en stimulerande partner har ofta goda chanser till ett rikt sexuellt liv mycket långt upp i åren. Ålderns betydelse för mannens sexuella välbefinnande Det är vanligt att sexuella behov och sexuell förmåga fortsätter att vara en viktig del av mannens livskvalitet ända upp i de högsta åldrarna. Risken att drabbas av erektionssvikt ökar Utgiven av Föreningen BraVå 29/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

30 med stigande ålder men betyder inte att det drabbar alla. Det sexuella intresset finns ofta kvar men möjligheten att genomföra samlag minskar. Vårdpersonal behöver utbildning och handledning För att kunna stödja människors sexuella hälsa är det nödvändigt att ha några referensramar, en världsbild för hur man kan förstå, förklara och behandla problem och konflikter som kan uppstå kring sexualitet. De flesta vårdutbildningar har ännu mycket begränsad utbildning i frågor som rör hur äldres sexuella välbefinnande kan värnas och stödjas. Frågor om sexualitet är starkt värdeladdade. Konflikter kan uppstå mellan människor som uppehåller sig i äldres bostad. För att hantera sexuella problem behövs kunskaper, att få bearbeta sina attityder och att få erfarenhet av olika frågeställningar. För att kunna verka för äldres sexuella hälsa är det angeläget att personal erbjuds särskild utbildning och handledning i dessa svåra frågor som rör integritet, respekt och självbestämmande. Lästips: Hulter, B. (2004): Sexualitet och hälsa - begränsningar och möjligheter, Lund, Studentlitteratur Hulter, B. (2005); Sexuell hälsa för äldre. Ett kunskapsunderlag och ett förarbete till Kvalitetskrav för vård, rehabilitering och omsorg av äldre; Lundberg, P. O. & Löfgren-Mårtensson, L. (2010); Sexologi. Stockholm: Liber Utgiven av Föreningen BraVå 30/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

31 6. BOENDEMILJÖ Bra boendemiljö innebär - Att boendet, så långt möjligt, är utformat på ett för den äldre bekant sätt, med förutsättningar att knyta an till sitt tidigare liv - Att den äldre i vård och omsorgsboende har rätt till eget rum och hygienutrymme - Att det i vård och omsorgsboende finns plats för gemensam samvaro med såväl anhörig som andra vårdtagare - Att miljön är planerad så att den äldre kan ta del av årstidernas växlingar och regelbundet har möjlighet att vistas ute - Att boendet ger förutsättningar för aktivering och rehabilitering - Att kommunen informerar om regler, väntetider och bidrag för bostadsanpassning - Att kommunen informerar om hur olyckor i hemmiljön kan förebyggas Den fysiska miljön Planeringen av särskilda boendeformer ska utformas så att miljön är stimulerande och personligt anpassad. Boendemiljön ska så långt som möjligt utgå från den äldres behov. Belysningen är av avgörande betydelse i den fysiska miljön (1). En god synmiljö måste planeras utifrån vilken karaktär och stämning som man vill åstadkomma och vilka aktiviteter som ska göras. Känsligheten för bländning ökar med stigande ålder. Eftersom detta ofta förbises förekommer det att alltför stark belysning planeras i tron att den äldre människan behöver detta starka ljus för sitt seende. Vård och omsorgsboende Bör främst vara en resurs för människor som är beroende av vård och omsorg dygnet runt och för dem som behöver eftervård och eller rehabilitering efter sjukhusvistelse. Ofta är vårdtagarna demenssjuka eller multisjuka. Vid nybyggnation av särskilda boende former är det därför önskvärt att hög nivå enligt svensk standard för byggnadsutformning används samt att boendet tillgodoser den äldres behov av trygghet (2). Samspelet mellan miljö och människa är viktig. Flera studier lyfter fram sambandet mellan en genomtänkt design på miljön och livskvalitet. Boenden för äldre ska vara funktionella, passa Utgiven av Föreningen BraVå 31/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

32 för social samvaro och ge existentiell kvalitet. Vård och omsorgsboende för äldre ska bygga på kunskap om hur man stimulerar de äldres självständighet, men även på hur olika och (3). Boendemiljön bör även ge möjlighet till vila och en lugn stund i utrymmen utanför den egna lägenheten. Den boende ska genom miljöns utformning kunna knyta an till tidigare upplevelser och erfarenheter. Därför är det viktigt att det finns en kontinuitet i miljön mellan boendet och i miljön där den boende levt tidigare. Möjligheten att ha tillgång till kära ägodelar som till exempel egna möbler, gardiner och prydnadsföremål, får här en speciell och stor betydelse. Detsamma gäller möjligheten att kunna möblera på sätt som man har gjort tidigare, så att man känner igen sig (1,4). Hygienutrymmen ska medge plats för rullstol eller andra hjälpmedel, så att personalen har möjlighet att bistå den äldre vid behov och miljön ska vara planerad med tanke på att förebygga olyckor och fall. Den äldre ska kunna bjuda in vänner och anhörig till gemensam samvaro. För detta ska det finnas tillgång till köksutrustning och rum för övernattning. Det ska också finnas gemensamma utrymmen som inbjuder till samvaro med andra boende. En rehabiliterande miljö God vård i boende ska ge stöd i de vardagsrutiner som ingår i vårt liv med bland annat gemensamma aktiviteter där andra boende och personal är berörda (4). Individen måste få hjälp med det sociala liv som hon/han har lust till. Personalen ska stödja och engagera den äldre till ett så stimulerande liv som möjligt och den äldre ska med lätthet ha möjlighet att vistas ute och uppleva årstidernas skiftningar. En stimulerande miljö Att få vara ute i naturen har positiv effekt på kroppen och ökar välbefinnande. På många håll skapas terapeutiska trädgårdar, de fungerar som stimulans för alla sinnen. Trädgårdarna görs tillgängliga för både rullstolar och sängar. De stimulerar alla sinnen: syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Den är dessutom en naturlig mötesplats och bra samtalsämne. Trädgårdsmiljö ska vara ett pågående projekt och den bör ständigt utvecklas. Det är viktigt när det gäller både djur och trädgård att personalgruppen ingående har diskuterar och beslutar om vem som ansvarar för vad. Sällskapsdjur kan på ett positivt sätt påverka de äldres hälsa och livskvalitet. Hos många äldre finns ett genuint djurintresse. Inom äldrevården är husdjur som hund, katt, burfåglar, akvarier, höns och ibland grisat vanliga. Studier visar att hundar i vården har positiv effekt på ångest, förvirring, depression och trötthet. Den bästa effekten får man om den äldre får delta i skötseln. Det är dock viktigt att organisera så att personalens allergier eller negativa attityder inte blir ett hinder. I svensk vård och omsorg är det vanligast med besökshundar, att hunden är ägd av personal eller anhörig (3). Ordinärt boende De allra flesta skador och olycksfall sker i eller i nära anslutning till hemmet, varför bostaden bör stå i fokus för åtgärder i syfte att förebygga olyckor i hemmet. Utgiven av Föreningen BraVå 32/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

33 Bostadsanpassning bör ske som ett resultat av uppsökande verksamhet eller på initiativ av den äldre själv eller anhörig. Eftersom behov av bostadsanpassning ofta kan uppstå akut på grund av exempelvis att vårdtagaren drabbats av stroke, ska i möjligaste mån beslut om bostadsanpassning ske (5). Det är också av vikt att kommunen kan ge besked om väntetider för anpassning av en bostad till aktuella behov. Vid hemvård finns ofta behov av avancerad teknisk utrustning och olika hjälpmedel som syftar till att underlätta vården för såväl vårdtagaren som personalen. Sjukrummet förs in i bostaden och många gånger medför det behov av genomgripande förändringar i den äldres hem. Här är det viktigt att i en dialog komma överens om hur en anpassning av miljön kan ske så att både den äldres och personalens intressen tillgodoses på bästa sätt. Referenser 1) Fridell, S. Rum för vårdens möten om utformning av fysisk vårdmiljö för god vård. Avhandling. Kungliga Tekniska Högskolan; ) SOU 2008:113 Bo bra hela livet del 2 3) Skog, Margareta, Vård och omsorg vid demenssjukdomar Bonnier utbildning AB, Stockholm; ) Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade. Kunskapssammanställning. Statens folkhälsoinstitut 2003:60 5) Nationella Folkhälsokommittén. Äldre - rapport från arbetsgruppen för äldrefrågor. Underlagsrapport nr Lästips: Bengtsson, Anna, Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade: kunskapssammanställning Stockholm: Svenska folkhälsoinstitutet; 2003 Stiftelsen i Stockholms Län Äldrecentrum. Kvarboende eller flyttning på äldre dagar - en kunskapsöversikt 2002:9 Socialvetenskaplig tidskrift 1997; 4(4): Wijk Helle (red) Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Vårdlitt Höök, Ingeborg & Höök, Linus, Hund på recept, den professionella vårdhunden, Stockholm, Gothia förlag; 2010 Äldreboendedelegationen "Bo bra hela livet" (SOU 2008:113) Tillgänglig september 2010 Nilsson, Gunilla, Trädgårdsterapi. Lund: Studentlitteratur; Dahelborg, U. Trädgård Demensförbundet; 2003 Wijk, H. Goda miljöer och aktiviteter för äldre, Studentlitteratur; 2004 Beck-Friis, B. m.fl. Hunden i vården, Gothia; 2008 Schmidtbauer, P. m.fl. Tänkvärda trädgårdar, Forskningsrådet Formas; 2005 Sinnenas trädgård. Tillgänglig september 2010 Trädgård - en möjlighet i all vård. Demensförbundet Utgiven av Föreningen BraVå 33/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

34 Utgiven av Föreningen BraVå 34/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

35 7. MAT OCH DRYCK SAMT MÅLTIDSMILJÖ Bra vård och omsorg i samband med måltider innebär: - Att den äldre har möjlighet att välja maträtter och ta del av det utbud som finns (t.ex. i affären eller i beredningsköket) - Att nattfastan inte är längre än elva timmar - Att maträtterna är anpassade till den äldres matvanor - Att den äldre får måltider med bra sammansättning så att energi- och näringsbehov tillgodoses - Att den äldre bereds möjlighet att äta själv och att maten och serveringen har anpassats i enlighet med detta krav - Att den äldre vid behov kan få hjälp med att bereda måltider - Att den äldre som behöver hjälp att äta får rätt professionellt bemötande och tillräckligt med tid att äta - Att den äldre vid behov får individuellt utprovade hjälpmedel för mat- och vätskeintag - Att matdistributionen i ordinärt boende uppmärksammas så att den mat som levereras är av god kvalitet samt att maten hanteras på ett sätt som är förenligt med en god livsmedelshygien - Att den äldre har tillgång till fortlöpande utbildning om matens betydelse för hälsan - Att det finns riktlinjer för bedömning och uppföljning av vikt, närings- och vätskebehov samt mat- och vätskeintag - Att den äldre, anhörig och vårdpersonalen vid behov ges stöd och handledning av dietist hur den äldres nutritionella rehabiliteringsbehov bäst tillgodoses Utgiven av Föreningen BraVå 35/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

36 Upplevelsen av mat och dryck är inte bara fråga om smak. Alla fem sinnen medverkar. Lukt och smak är viktigast, men synintryck, ljud och känsel har också betydelse t.ex. när maten är vackert upplagd, eller när vi öppnar en flaska med god dryck. När vi säger att någonting smakar bra eller dåligt, så är det egentligen en sammanfattning av alla våra sinnesintryck. Måltiden och ätandet En måltid är inte bara ett intag av näringsämnen, maten är också en viktig del av det sociala livet. Måltidsmiljön har stor betydelse för aptiten och näringsintaget och det är viktigt att maten serveras på ett trevligt och aptitligt sätt. Det är viktigt att fråga den äldre vad han eller hon önskar (1). Förutom de känslomässiga intrycken vid måltiden är det viktigt att atmosfären är hemtrevlig. Dukningen, färg och belysning är viktiga komponenter och kan ha en positiv effekt på ätandet. För att stimulera aptiten som ofta är nedsatt hos sjuka och försvagade äldre måste miljön vid måltiderna vara tilltalande. Förmågan att äta själv är väldigt intim. Uppmuntra därför i det längsta den äldre till att äta själv. Vid behov bör hjälpmedel för att underlätta ätandet ordineras. Sittställning är viktig för att svälja ordentligt. Det gäller även när man sitter i sängen eller i rullstol (2). Nutritionsbedömning Mat och dryck utgör den självklara grunden i nutritionsbehandlingen. Det vi i dagligt tal kallar undernäring är egentligen en energi och/eller näringsbrist. De två tillstånden hänger ofta ihop men energibristen är tydligast och enklast att följa, eftersom den avspeglas i viktförändring. Tillståndet är lättare att förebygga än att behandla varför det är viktigt med regelbunden uppföljning (3). För att identifiera riskpersoner besvaras följande fyra frågor; Längd/vikt/BMI Viktförlust Mat och dryck Ätsvårigheter - hur långt har det gått? - hur fort går det? - har födointaget minskat? - är det något som försvårar ätandet till exempel aptitstörningar, problem från munhåla, tugg- och sväljproblem och så vidare? Genom regelbundna viktkontroller, är det möjligt att i ett tidigt skede upptäcka viktnedgång, utreda orsaken och vidta åtgärder. För äldre finns instrument Mini Nutritional Assessment (MNA) som består av 18 frågor med bland annat, Body mass index (BMI), viktförlust och ätsvårigheter av olika slag. Dokumentation och uppföljning är också viktigt för att utvärdera om insatserna haft önskvärd effekt (4). Möjlighet att få kontakt med dietist ska alltid finnas för stöd till anhörig och handledning av personal beträffande hur vårdtagarens nutritionsproblem skall utredas och hanteras. Utgiven av Föreningen BraVå 36/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

37 Vård- och omsorgsboende I vård- och omsorgsboende ska det finnas möjlighet att äta tillsammans med personal och andra boenden. Man ska också vara lyhörd för den enskilde äldre som önskar äta i enskildhet. Matsedeln ska vara varierad och följa årstiderna med inslag av traditionella rätter som följer våra högtider, och kunna anpassas till vårdtagarens religiösa eller etniska bakgrund. Mellanmål är viktiga måltider för att förstärka energi- och näringsintaget, speciellt för personer med nedsatt aptit. Vid behov ska näringsdrycker kunna ordineras utöver den vanliga maten. Maten ska serveras så att nattfastan inte överskrider 11 timmar (5). Ordinärt boende I ordinärt boende bör den äldre, vid behov, få hjälp att laga till maten i det egna köket. Här bör givetvis samverkan ske med anhörig. Äldre som får matdistribution måste ägnas speciell uppmärksamhet, eftersom dessa personer saknar den sociala gemenskapen. Det är viktigt att se till att den äldre kan äta den mat som levereras och att maten hanteras på ett sätt som är förenligt med god livsmedelhygien. Det gäller också för mathantering i vård- och omsorgsboende. Mat med anpassad konsistens För personer med tugg och svalgsvårigheter kan måltiden ta lång tid och det är viktigt att tillåta detta. Om man har svårt att svälja kan kall mat och dryck vara lättare att förtära. I största möjliga mån bör man använda vanlig mat och traditionella rätter som har den önskade konsistensen. Behovet av vätska hos äldre Med åldern kommer ofta en minskad förmåga att känna törst och en nedsatt funktion hos njurarna att spara vatten. Följden kan bli allvarlig intorkning, speciellt i samband med sjukdom. Personalen bör ha kunskap om vilka tecken på intorkning. Behandling med intravenös vätska liksom näringstillförsel via sond (enteral nutrition) måste övervägas vid behov och beslutas av patientansvarig läkare men kan aldrig ersätta det naturliga sättet att äta och dricka (6). Referenser 1) Regionalt vårdprogram. Nutrition med inriktning undernäring, Stockholms läns landsting ) Skog, Margareta. Vård och omsorg vid Demenssjukdomar. Bonniers; ) Nestor FoU-center, Haninge. Mat och ätande för äldre; en handbok för dig som arbetar med vård och omsorg om äldre; )Vårdalinstitutet, 5) Persson Mat Aspects of nutrition in geriatric patients especially dietary assessment, intake and requirements. Division of Geriatric Medicine, Faculty of Medicine, Lund University 6) Mat och kostbehandling för äldre, Livsmedelsverket 2001 Lästips Utgiven av Föreningen BraVå 37/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

38 Andersson, Margareta, Arvidsson, Kerstin och Ström, Maria. Kryddat för äldre, Kalmar; FOMACO Mat Hälsa Livsstil; Eriksson, Leif, Smaker man minns, Göteborg; Tre Stiftelser; 2008 Follin, Louise, Mat för gubbar och tanter Malmö Stad, Malmö; 2009 Jacobsson, C. Development of Methods for Assessment and Treatment of Eating Difficulties after Stroke. Department of Nursing, Umeå University. Licentiate thesis; 1998 Nestor FoU-center, Haninge. Mat och ätande för äldre: en handbok för dig som arbetar med vård och omsorg om äldre; 2008 Nilsson Balknäs, Ulla, m fl. Red. Merethe Andersen, Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg, Uppsala. Statens livsmedelsverk; 2003 Sidenvall, B, Måltider inom omsorg och vård. Äldre och ätande i vårdsalar, Vårdalinstitutet 2007 Westergren, Albert. Svårigheter att äta, Studentlitteratur; Utgiven av Föreningen BraVå 38/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

39 8. MUN- OCH TANDHÄLSA Bra mun- och tandhälsa innebär - Att den äldre ges möjlighet att vara ren och fräsch i munnen - Att den äldre vid behov får hjälp med den dagliga munvården inom ramen för daglig omvårdnad - Att det finns upprättade rutiner för daglig munvård - Att det finns dokumenterade uppgifter om den äldres behov av munvård - Att den äldre har tillgång till tandvård - Att det finns riktlinjer för mun- och tandvård av äldre Munvård Att känna sig ren, fräsch och lukta gott är en självklarhet för allmänt välbefinnande och livskvalitet. Munnen är en del av kroppen och därför är en daglig munvård nödvändig för välbefinnande. Många äldre har komplicerade lagningar, broar, implantat, kronor och avtagbara proteser. Som äldre med funktionsnedsättningar kan det vara svårt att upprätthålla en god munhygien utan hjälp från anhörig eller vårdpersonal. Muntorrhet Många äldre är ordinerade läkemedel som har muntorrhet som biverkan. Feber, minskad vätsketillförsel, inaktivitet och munandning är andra faktorer som utgör risk för muntorrhet. Minskad salivproduktion och nedsatt muskelfunktion i munhålan kan leda till karies, tandlossning, svampinfektioner, sårbildningar, smärta och dåligt sittande proteser. Smärta, muntorrhet samt dåligt passande proteser kan även bidra till att behovet av dagligt näringsintag påverkas negativt. Munhygien Är ett stort problem speciellt för äldre med demenssjukdom. Den sjuke kanske vägrar att öppna munnen för tandborstning eller vill inte ta ut löständerna. Ett sätt kan vara att ställa tandborsten så den äldre ser att det är en tandborste. Eltandborste kan vara ett annat bra hjälpmedel. Vid demenssjukdom kan längtan efter sött vara starkare vilket ökar risken för sämre tandhälsa. Värme, kyla eller söt mat kan utlösa tandvärk eller smärta i sårigt tandkött (2). Utgiven av Föreningen BraVå 39/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

40 Det är viktigt att rutiner för bra mun- och tandvård ingår i den dagliga omvårdnaden Läs mer om mun och tandvård i MunBraVå Lag om uppsökande och nödvändig tandvård Från och med 1999 gäller att landstingen, genom offentlig upphandling, ansvarar för att uppsökande tandvård bedrivs bland äldre inom kommunal hälso- och sjukvård. För nödvändig tandvård gäller samma vårdavgifter som inom den öppna vården. Målgruppen inom uppsökande och nödvändig tandvård identifieras av MAS, biståndsbedömare eller motsvarande inom kommunerna. Omvårdnadsbehovet är avgörande för om den äldre skall ingå i målgruppen som berättigas till uppsökande- och nödvändig tandvård (1). Utförande av munhälsobedömning Ett nära samarbete mellan kommunens olika personalgrupper och tandvårdspersonal gynnar den äldre på bästa sätt Munhälsobedömning innebär en förenklad undersökning av munhåla, tänder och tandersättning. Bedömningen utförs av legitimerade tandhygienist eller legitimerade tandläkare. Vid munhälsobedömningens genomförande är det viktigt att den personal/anhörig som brukar hjälpa den enskilde med dagliga munvården, finns med för att få information om hur munvården lämpligast kan utföras. Munhälsobedömningen är en hälso- och sjukvårdsinsats som dokumenteras i en journalhandling hos tandläkare eller tandhygienist. Den individuella vårdplaneringen bör även innefatta munvården. Om ansvarig sjuksköterska upprättar en omvårdnadsjournal för en patient ingår resultatet av munvårdsbedömningen i denna. (3) Handledning av personal Handledning och utbildning kan ges av den vårdgivare som ansvarar för den uppsökande verksamheten där målet är att: Sköta den dagliga munvården Tolka symtom och signaler som uttrycker behov av tandvårdsinsatser Förstå behandlingsråd från tandvårdspersonal samt kunna följa instruktioner på t.ex. ett munvårdskort Ansvaret för utbildning ligger på tandvården medan kommuner ansvarar för att berörd personal ge möjlighet att delta i handledningen/utbildningen. (3) Referenser 1) Tandvårdslag 1985:125 2) Skog Margareta. Vård och omsorg vid demenssjukdom, Bonnier utbildning AB, Stockholm 3) Socialstyrelsen, Vägledning för landstingens särskilda tandvårdstöd enligt tandvårdslag och tandvårdsförordning samt samverkan mellan kommuner, primärvård och tandvård. Meddelandeblad mars 2004 Lästips: Nederfors, T., Paulsson, G. Munvårdskunskap för vårdpersonal. Kompendium och CD-rom. Athena Nordic AB Nordenram, G Dental care of patients with dimentia. Clinical and ethical considerations. Thesis. Stockholm University. Mun BraVå. Riktlinjer för bra mun- och tandvård för äldre; 2010 Nordenram, G. Tänder en del av kroppen; 2001 Socialstyrelsen, Landstingens uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Stockholm; 2006 Socialstyrelsen. Munvård på lika villkor; 1996 Tänder hela livet SOU 1998:2, Utgiven av Föreningen BraVå 40/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

41 Wårdh, I. Et al. Staff attitudes to oral health care. A comparitative study of registered nurses, nursing assistants and home care aids. Gerodontology, 1997, 14, Öhrn, Kerstin & Andersson, Pia, Munvård inom vård och omsorg. Lund, Studentlitteratur; HÖRSEL Bra hörselvård innebär: - Att den äldre ges möjlighet att behålla kommunikationen med anhörig och med vårdgivare - Att den äldre har tillgång till professionell hörselvård - Att vara ren i öronen och öroninsats samt att ha fungerande hörhjälpmedel - Att samtal förs i största möjliga mån med den äldre - Att eventuell demensutredning innehåller en hörselutredning - Att eventuell hörselnedsättningen, hörhjälpmedel och vårdkontakter med hörselvården dokumenteras För att den enskildes integritet ska beaktas i största möjliga mån bör samtalet i första hand föras med den äldre och på dennes villkor. Samtalspartnern bör placera sig framför den hörselskadade, ha god belysning så att ansiktet på samtalspartnern blir väl belyst och att akustiken ska vara bra i rummet för att uppnå en god kommunikation. Att t.ex. höra/se telefonsignalen och öppna dörren själv är en avgörande faktor för det allmänna välbefinnandet och tryggheten (1). Förskrivning av hjälpmedel till dörr- och telefonsignalen akustiskt eller optiskt är exempel på åtgärder för att tillgodose detta behov. Det är viktigt att den äldre får hjälp så att den individen har möjlighet att bibehålla egen kommunikation med anhöriga och med vårdgivare. När en hörselskadad vårdtagare flyttar till ett boende bör förberedelser vidtas som t.ex. ta kontakt med den hörselvårdsenhet som patienten har och informera sig om den äldres specifika hörselsituation. När en demensutredning görs bör en hörselutredning ingå och en audionom bör tillföras till teamet för vårdplanering när hörselskadad ska placeras i gruppboende. Hörselnedsättning av höggradig typ ger på sikt viss personlighetsförändring om individen ej fått adekvat rehabilitering i tid och individen kan då misstolkas som begynnande dement. Utgiven av Föreningen BraVå 41/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

42 Hörselgångar ska vara fria från vax genom regelbunden öronundersökning. Den äldre ska ha fungerande hörhjälpmedel och ljudkanalen i insatsen ska vara fri från vax. Öroninsatsens passform ska ses över regelbundet. Dokumentationen ska göras när den äldre besökt hörselvården eller haft hembesök av hörselvården. Orsak och vilka vidtagna åtgärder som gjorts ska framgå av dokumentationen. Vårdgivare bör delta vid besöken som hörselstöd för den äldre. Referenser 1) Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Antagna av Nationernas generalförsamling Stockholm: Gotab;1995. Lästips Elberling Claus. När ljudet blir svagare om hörsel och hörapparater Herlev Bording 2006 Hjälpmedelsinstitutet: där finns hörselhjälpmedel, publikationer och länkar Tillgänglig september 2010 Thorsén H. Omvårdnadsmodeller, människosyn, etik. Stockholm: Liber; Rosenhall Ulf. Den lilla boken om hörsel: studiehandledning Stockholm PRO 2001 SBU rapport: Hörapparat för vuxna nytta och kostnader, 2003 Utgiven av Föreningen BraVå 42/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

43 10. LÄKEMEDELSHANTERING Bra läkemedelshantering innebär; - Att den äldre är delaktig i sin läkemedelsbehandling - Att den äldre tar/får rätt läkemedel och rätt dos i rätt tid - Att läkemedelsgenomgångar genomförs regelbundet där den äldre är delaktig - Att riktlinjer för läkemedelshantering upprättas och följs Läkemedelsrelaterade problem En betydande andel av de äldre som läggs in akut på sjukhus har läkemedelsproblem av olika slag. Mellan tio och tjugo procent av akutinläggningarna har rapporterats bero på läkemedelsbiverkningar, och merparten av dem bedöms ha sin grund i faktorer som borde vara möjliga att påverka, såsom feldosering, läkemedelsinterationer eller att patienten inte tar läkemedlen så som de förskrivits (1-6). Äldre och läkemedel Med åldrandet följer en ökad känslighet för läkemedels verkan. Äldre får ofta en förstärkt och en förlängd effekt av läkemedel. Den äldre har också ofta flera sjukdomar som kan öka känsligheten för läkemedel. Äldre är också mer individuellt olika varandra än yngre vilket kan innebära att den läkemedelsbehandling eller dosering som fungerar bra på en individ kan vara förenat med biverkningar hos en annan (7,8). Det som ytterligare kan försvåra läkemedelsbehandlingen är att äldre ofta har nedsatt syn, hörsel, rörlighet och ibland nedsatt kognition (uppmärksamhetsförmåga, minne, inlärning och problemlösning) vilket innebär praktiska svårigheter med läkemedelshanteringen. Det kan också medföra svårigheter för den äldre att ta till sig nödvändig information om de olika läkemedlen. Njurfunktion Äldre har ofta nedsatt njurfunktion och njurfunktionen är av stor betydelse för utsöndringen av många vanliga läkemedel. För hög dos av ett läkemedel i förhållande till njurfunktionen, eller behandling med läkemedel som är riskfyllda eller olämpliga vid nedsatt njurfunktion orsakar ofta biverkningar och ibland även inläggning på sjukhus hos äldre patienter (6,9). Polyfarmaci = användning av flera olika läkemedel Äldres läkemedelsanvändning är idag omfattande. Sedan slutet av åttiotalet har personer som är 75 år eller äldre ökat läkemedelsanvändningen från tre till sex läkemedel per person och Utgiven av Föreningen BraVå 43/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

44 dag [8,10]. Denna utveckling beror till stor del på att nya läkemedel och nya behandlings principer har gjort det möjligt att effektivt behandla många av de sjukdomar som är vanliga hos äldre. Den mest omfattande användningen av läkemedel finns idag hos dem som kan betecknas som sköra äldre, som på grund av hög ålder, sjukdom, nedsatt organfunktion och funktionsförmåga är mest känsliga för läkemedel. De är multisjuka i eget boende och på särskilda boenden. I denna patientgrupp har läkemedelsanvändningen ökat kraftigt, till i medeltal tio olika preparat per person och dag (8,10,11). Antal använda läkemedel är den mest avgörande riskfaktorn för läkemedelsbiverkningar och läkemedelsinteraktioner. Användning av många läkemedel ökar också generellt sannolikheten för olämplig läkemedelsanvändning, liksom risken för att ordinationerna inte följs (12,13,14,15). Det blir också svårare att utvärdera en behandling när den äldre tar många olika läkemedel. Icke farmakologisk behandling Innan ett nytt läkemedel ordineras till en äldre bör behovet noga identifieras och när så är möjligt bör ett icke farmakologiskt alternativ väljas. Det kan vara omvårdnadsåtgärder eller livsstilsförändringar. Omvårdnadsåtgärderna eller livsstilsförändringarna kan vara kostförändring för att undvika förstoppning, olika åtgärder runt sömn för att undvika behovet av sömnmedel, insatser från personal på särskilda boenden för att minska behovet av lugnande medel eller fysisk aktivitet och rökstopp för att förebygga hjärt-kärlsjukdom. I många fall kan dessa åtgärder vara ett bättre alternativ till läkemedel. Ibland krävs en kombination av omvårdnadsåtgärder eller livsstilsförändringar och läkemedel. Individuell anpassning När det är nödvändigt med en läkemedelsbehandling är det viktigt att doseringen anpassas till ålder, njurfunktion, övriga sjukdomar och med andra läkemedel som patienten tar. När ett nytt läkemedel förskrivs måste ansvarig förskrivare i journalen dokumentera indikation för behandlingen, målet med behandlingen, hur detta ska följas upp av vem och när. Vid varje ny förskrivning/ordination bör man överväga om något annat läkemedel kan tas bort. Patientmedverkan Förskrivningen måste alltid vara i samsyn med patienten när så är möjligt. I samband med all läkemedelsbehandling bör det alltid ingå moment av information eller undervisning till patienten. Syftet bör vara att få en samsyn med patienten om behandlingens mål. Patienten bör också få veta vilka eventuella biverkningar som han eller hon bör vara observant på och vad som är viktigt ska tänka på med avseende på hur och när läkemedlet ska intas. Det är viktigt att informationen är anpassad för den enskilda. I vissa fall är det anhörig eller vårdpersonal som behöver få denna information. Safe Medication Assessment (SMA) är ett instrument som möjliggör en systematisk bedömning och uppföljning av vårdtagarens läkemedelsanvändning. Instrumentet kan hjälpa till att hitta problem som kan utgöra risker för läkemedelsanvändningen. Bedömningen kan användas som underlag för diskussion exempelvis inför ställningstagande om den äldre har förmågan att hantera sin läkemedelsbehandling självständigt, eller inför en läkemedelsgenomgång(16). Utgiven av Föreningen BraVå 44/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

45 Personalfortbildning Ibland måste den äldre få hjälp med sin läkemedelsbehandling av vårdpersonal. Då är det vårdpersonalens ansvar att den äldre tar rätt läkemedel och rätt dos i rätt tid på rätt sätt. Det är också viktigt att all vårdpersonal har kunskaper om vårdtagarens aktuella läkemedel, deras indikationer effekter, biverkningar och vad som är viktigt att vara uppmärksam på. Fortbildning av personalen i ämnet läkemedel och äldre, om bland annat läkemedelsrelaterade problem och biverkningar, är av stor vikt för en säker och god läkemedelsbehandling (17). Ansvar Sjuksköterskan har ansvar för förvaring, iordningställande, överlämnandet av läkemedel till patienten, dokumentation och att tillsammans med ansvarig läkare utvärdera läkemedelsbehandlingen. I den kommunala vården har den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ansvaret för att rutinerna för läkemedelshanteringen är ändamålsenliga och väl fungerande (18). Utvärdering och läkemedelsgenomgångar Varje läkemedelsbehandling ska regelbundet följas upp och omprövas. Det är då viktigt att den äldres sjukdom eller symtom verkligen påverkas av behandlingen i positiv riktning och att behandlingens fördelar uppväger behandlingens nackdelar. En läkemedelsgenomgång är en strukturerad kritisk granskning av en patients läkemedel med syfte att uppnå samsyn med patienten angående behandling, optimera läkemedlens verkan, minimera antalet läkemedelsrelaterade problem och kostnadseffektivisera behandlingen (20). Sex råd för en bättre läkemedelsanvändning; Prova eller överväg ickefarmakologiskt behandling innan farmakologisk behandling påbörjas Varje läkemedelsbehandling ska vara välgrundad och anpassad till den enskilda individen Möjliggör för den äldre att vara delaktig i sin läkemedelsbehandling Sjukdom eller symtom ska påverkas av behandlingen i positiv riktning Behandlingens fördelar ska uppväga dess nackdelar Uppföljning och läkemedelsgenomgång ska genomföras regelbundet Referenser 1) Sarlöv, C., & Shah-Shahid, Z. (2009). Läkemedelsintervention på akuten reducerar vårdbehovet. Scandinavian update magazine, 2, ) Pirmohamed, M., James, S., Meakin, S., Green, C., Scott, AK., Walley, TJ., Farrar, K., Park, BK. & Breckenridge, AM. (2004). Adverse drug reactions as cause of admission to hospital: prospective analysis of patients. Bmj 329, ) Kongkaew, C., Noyce, PR. & Ashcroft, DM. (2008). Hospital admissions associated with adverse drug reactions: a systematic review of prospective observational studies. Ann Pharmacother 42, ) Paul, E., End-Rodrigues, T., Thylen, P. & Bergman, U. (2008). Adverse drug reactions a common cause of hospitalization of the elderly. A clinical retrospective study. Läkartidningen 105, ) Mannheimer, B., Ulfvarson, J., Eklöf, S., Bergqvist, M., Andersén Karlsson, E.,Pettersson, H., von Bahr. (2006). Drug-related problems and pharmacotherapeutic advisory intervention at a medicine clinic. Eur J Clin Pharmacol. 62, ) Bergqvist, M., Ulfvarson, J. & Andersén Karlsson, E. (2009). Nurse-led medication reviews and the quality of drug treatment of elderly hospitalized patients. Eur J Clin Pharmacol.65, Utgiven av Föreningen BraVå 45/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

46 7) Rang, H.P., Dale, M.M., Ritter, J.M., Moore P.K. (2003). Pharmacology. Churchill Livingstone, Edinburgh. 8) Socialstyrelsen (2010). Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. Hämtad från 9) Hellden, A., Bergman, U., von Euler, M., Hentschke, M., Odar-Cederlof, I. & Ohlen, G. (2009). Adverse drug reactions and impaired renal function in elderly patients admitted to the emergency department: a retrospective study. Drugs Aging 26, ) Johnell, K., Fastbom, J., Rosen, M. & Leimanis, A. (2007). Inappropriate drug use in the elderly: a nationwide register-based study. Ann Pharmacother 41, ) Johnell, K., Klarin, I. (2007). The relationship between number of drugs and potential drug-druginteractions in the elderly A study of over elderly patients from the Swedish prescribed drug register. Drug Safety. 30, ) Zopf, Y., Rabe, C., Neubert, A., Hahn, EG. & Dormann, H. (2008). Risk factors associated with adverse drug reactions following hospital admission: a prospective analysis of 907 patients in two German university hospitals. Drug Saf. 31, ) Ulfvarson, J., Bradge, C., Wredling, R., von Bahr & C., Adami, J. Adherence to drug treatment in association with how the patient perceives care and information on drugs J Clin Nurs 16, ) Gusdal, A., Beckmman, C. & Wahlström R. SMA-Safe medication. Hämtad från: medication+assessment&meta=&aq=0&aqi=g4&aql=&oq=safe+med&gs_rfai= 15) Department of Health (DoH) Medicines Partnership (2002) Room for Review A Guide to Medication Review. Hämtad från: index.htm (fritt översatt av M.B) Lästips: Apotekarsociten. Allt om läkemedel. Tema Äldre och läkemedel nr 4/2006. Socialstyrelsen. Indikatorer för utvärdering av kvaliteten i äldres läkemedelsterapi. Kunskapsöversikt Socialstyrelsen. Läkemedel på sjukhem en uppföljning av kvaliteten. Användning av läkemedel 1999:2. SBU. Äldres läkemedelsanvändning hur kan den förbättras? En systematisk litteraturöversikt, Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); Johan Fastbom, Äldre och läkemedel Liber2006 Fass Utgiven av Föreningen BraVå 46/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

47 11. SÖMN, ORO OCH ÅNGEST Bra vård vid sömnproblem, oro och ångest innebär: - Att den äldre har rätt att följa sin dygnsrytm - Att den äldres sömnproblem utreds och behandlas ur ett helhetsperspektiv - Att den äldre får hjälp att hantera eventuell oro och ångest - Att vårdpersonal, tillsammans med den äldre, kartlägger orsakerna till eventuell oro och ångest - Att den äldre har tillgång till personal med äldrepsykiatrisk kompetens - Att de åtgärder som vidtas mot sömnproblemen samt oro och ångest är föremål för en regelbundet återkommande utvärdering Sömn Vårt sömnbehov och vår dygnsrytm är individuell. Åldrandet medför att sömnmönstret förändras. Det kan ta längre tid att somna och proportionen mellan den ytliga och djupa sömnen förskjuts vilket innebär att den totala tiden för djupsömn minskar. Det kan finnas många bakomliggande orsaker till äldres sömnproblem och därför är det viktigt att så noggrant som möjligt beskriva och utreda den äldres eventuella sömnproblem. Äldre människor uttalar ofta ett missnöje med sin sömn. Sömnsvårigheter kännetecknas av otillräcklig eller dålig sömn som gör att man inte känner sig utvilad. Tillståndet leder till trötthet, men kan också ge humörsvängningar och minskad koncentrations- och prestationsförmåga. Sömnsvårigheter kan uppstå på grund av psykiska besvär, sociala problem, yttre störningar, läkemedelsbiverkningar och till följd av olika sjukdomar som orsakar smärta, klåda andningsbesvär mm. Sömnstörning är det vanligaste symtomet vid depression hos äldre. En utredning ska omfatta en noggrann kartläggning av vilken typ av sömnstörning individen besväras av, t ex om det är svårt att somna, upprepade uppvaknanden, fysiska besvär och variationer över tid. Dessa observationer bör dokumenteras antigen av den äldre själv eller av vård- och omsorgspersonalen. Utgiven av Föreningen BraVå 47/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

48 I första hand skall faktorerna som ger upphov till sömnstörningar åtgärdas, men i de fall när detta inte räcker till eller när identifierbara störande faktorer saknas, kan den behandlingen inriktas direkt mot sömnbesvären. Vid behandlingen av sömnstörningar bör den äldre individen få hjälp med att finna lämpliga ickefarmakologiska metoder såsom stimulerande fysiska, intellektuella och sociala aktiviteter, möjlighet att vistas utomhus regelbundet och utforma rutiner före sänggåendet som gynnar en god sömn. Vård- och omsorgspersonalen ska ta hänsyn till den äldres tidigare vanor och önskemål. Vid farmakologisk behandling bör läkaren välja preparat som lämpar sig för äldre och utvärdera behandlingens effekt regelbundet. Oro, ångest Det finns flera bakomliggande orsaker till att risken för att drabbas av oro, ångest och nedstämdhet ökar när vi åldras. En orsak kan vara att de äldre befinner sig i en påtvingad livssituation som han/hon inte har valt. Det kan till exempel handla om att man är beroende av andra, att man har förlorat familjemedlemmar och vänner, att man har drabbats av sjukdomar, tvingats att flytta till följd av funktionsnedsättningar eller känner sig ensam och isolerad. En annan orsak är de förändringar som sker i hjärnan vid åldrandet vilket medför minskat antal nervceller och transmittorsubstanser. Ångest kan yttra sig på olika sätt. Den beskrivs i olika grader. Ängslan/oron kan stiga till vånda med kroppsliga reaktioner som exempelvis nedsatt koncentration, aptit och sexuell aktivitet samt försämrat minne som resultat. Ångest kan också visa sig i form av aggressivitet, trötthet, irritation och sömnsvårigheter samt diffusa kroppsliga symtom. Ibland kan det hos äldre som har svår ångest, speciellt då symtomen uppträder attackvis, handla om ett depressionstillstånd. Hos vissa individer kan tankar på den egna existensen, döendet och död upplevas som ångestskapande. Även somatiska sjukdomar, närings- och vätskebrist, olika läkemedel (t ex astmamedicin och läkemedel som innehåller koffein) kan ge upphov till oro, förvirring, ångest och/eller panikattacker. Oro och ångest ger ofta spänningar i kroppen, vilket kan förstärka smärtan efter en redan förvärvad skada, som exempelvis frakturer och förslitningsskador. Läkemedelsbehandling vid oro och ångest ska föregås av en noggrann kartläggning av problemen. Många lugnande läkemedel omsätts långsammare i en gammal kropp, i jämförelse med en ung kropp. Långvarig konsumtion av dessa läkemedel ökar risken för benbrott, eftersom preparaten påverkar muskelstyrkan och kan ibland leda till att blodtrycket sjunker. Resultatet blir dålig balans, yrsel och risken för fall ökar. Minnet kan också påverkas efter en långvarig konsumtion, symtomen kan till och med förväxlas med en demenssjukdom. I syfte att få en samlad bild av när och i vilken situation vårdtagaren lider av oro och ångest bör vård- och omsorgspersonalen föra ett observationsschema. På detta schema kan man notera vilka olika åtgärder man har prövat för att ge trygghet. Efter en tid kan man ofta se ett mönster och på så sätt förstärka åtgärder som har en lugnande effekt. Oro och ångest vid demenssjukdom Utgiven av Föreningen BraVå 48/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

49 Människor med demenssjukdomar drabbas ofta av svårbehandlad ångest, troligen till följd av hjärnskadan och psykiska upplevelser av att leva i ett inre kaos. För att underlätta vardagen och för att personalens bemötande och omsorg inte ska vara en utlösande faktor för oro och ångest ska personalens ha kunskaper om hur man arbetar personcentrerat. Vård och omsorgspersonal ska kartlägga vilka funktioner som är bibehållna respektive sviktande för att undvika både understimulering samt överkrav. Att arbeta med de äldres levnadsberättelser, beröring och bekräftelse är också verktyg som vård- och omsorgspersonalen bör ha kunskaper om och som bör ingå som en naturlig del i arbetet. Referenser McMahon, R. Omvårdnad på natten. Liber, SBU. Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); SBU-rapport nr 199. ISBN Johan Fastbom, Äldre och läkemedel, Liber, Vellas, B et al. (Red.) Sleep Disorders and insomnia in the elderly. Facts and research in gerontology. Volume 7 (S), Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 Stöd för styrning och ledning. Edvardsson, D. Personcentrerad omvårdnad: i teori och praktik, Studentlitteratur AB, Cars J, Zander B. Cars Jane, Zander BirgittaSamvaro med personer med demenssjukdom- råd till anhöriga och personal om bemötande, Gothia, 2009 Uvnäs-Moberg, K. Lugn och beröring - Oxytocinets läkande verkan i kroppen, Natur och Kultur, Wijk, H. Omvårdnad vid psykisk ohälsa på grundläggande nivå. Studentlitteratur, SBU. Äldres läkemedelsanvändning hur kan den förbättras? En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); Socialstyrelsen, Äldreuppdraget, 97:9. Psykisk sjukdom hos äldre Utgiven av Föreningen BraVå 49/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

50 Utgiven av Föreningen BraVå 50/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

51 12. SMÄRTA Bra vård och omsorg vid smärta innebär: - Att den äldre i möjligaste mån inte upplever smärta - Att smärtbehandlingen är individuellt anpassad - Att vårdpersonalen ges kontinuerlig fortbildning i smärta och smärtbehandling - Att det finns tillgång till personal med specialistkunskaper i området smärta och smärtbehandling - Att det finns riktlinjer för analys, bedömning, behandling och utvärdering av smärta för äldre i såväl ordinärt som vård och omsorgsboende Den internationella smärtorganisationen IASP (International Association for the Study of Pain) definierar smärta enligt följande: Smärta är en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med faktisk eller potentiell vävnadsskada eller som beskrivs i termer av sådan skada (1). Förmågan att känna smärta är absolut nödvändig och ska ses som en varningssignal med innebörden att någon vävnad i kroppen är eller håller på att skadas. Med nuvarande undersökningsmetoder går det inte alltid att påvisa någon bakomliggande orsak till smärtan. Smärtan blir därmed inte bara plågsam, utan också icke-ändamålsenlig. Tillståndet kan också leda till att den äldre möts av misstro med försämrade förutsättningar för en bra behandling där smärtfrihet uppnås. Smärta medför ett stort mänskligt lidande och är i hög grad fysiskt och socialt handikappande. Det är ett vanligt förekommande symtom som upplevs individuellt av varje enskild människa. Den existentiella smärtan, som en social eller andlig smärta, i form av känslor av exempelvis övergivenhet, tomhet, bitterhet eller sorg behandlas inte i detta avsnitt. Smärta hos äldre 73 procent av befolkningen 77 år och äldre anger att man har någon form av smärta i rörelseapparaten (2). Vanligast är smärtor från ben och rygg. Trots detta berör endast ca 1 % av alla studier om smärta äldres problematik vid smärta (3). Utgiven av Föreningen BraVå 51/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

52 Smärta som subjektivt symtom betyder att smärtan är just så som den äldre beskriver den. Grundsynen ska vara att all smärta är verklig. Förutom att orsaken påverkar hur vi upplever smärtan, finns flera andra orsaker till att den är unik för varje individ. Dit hör tidigare erfarenheter, trötthet, ångest, aktuell situation och miljön. Därför är det viktigt att smärtbehandlingen individanpassas. Förutom farmakologisk behandling mot smärta kan man använda andra metoder som massage, sjukgymnastik, tens, kyla, vila och avledande aktiviteter såsom sång och musik (4). All smärta kan åtgärdas på något sätt, även om det ibland kan vara mycket svårt att uppnå total smärtfrihet. Det finns en mängd olika behandlingsmetoder som utvecklas kontinuerligt. Därför är det viktigt att de äldre har tillgång till personal med specialistkunnande på området. All vård- och omsorgspersonal måste dessutom ha grundläggande kunskap om smärta och smärtbehandling och det är alltid aktuellt med fortbildning på området. Smärta hos personer med demenssjukdom För att uppmärksamma eventuell smärta hos demenssjuka är det viktigt att tolka verbala uttryck, mimik, kroppsspråk, känslouttryck samt övriga uttryck hos individen (5). Analysen är viktig då förändrat beteende hos demenssjuka även kan bero på förstoppning, oro, rädsla och illamående. (6) Orsakerna till smärtans uppkomst ska därför alltid kartläggas och individualiseras. Det handlar om att kunna identifiera, lokalisera och bedöma den äldres smärta samt lindra eller åtgärda den och att utvärdera och dokumentera effekterna av smärtbehandlingen (7). Att kartlägga och tolka smärta bör särskilt beaktas då smärtuttryck lätt förväxlas med orosutryck. Slentrianmässig användning av smärtstillande läkemedel ska inte förekomma. Om man misstänker att så är fallet, kan det finnas skäl att efterlysa en noggrann smärtanalys. Referenser 1) International Association for the Study of Pain. Tillgänglig september ) Brattberg, G. et al. Smärta i den äldsta befolkningen. Smärta, 1997, nr 1: ) Läkemedelsvärlden, juni ) Ulf Jakobsson Att mäta smärta hos äldre. Vårdalsinstitutet; ) Strang, Peter. Smärta och Demens. Nordisk Geriatrik, 2009 (nr 6) 6) Skog, Margareta. Vård och omsorg vid Demenssjukdomar. Bonniers; ) Rooke, L. Omvårdnadsforskning användning av forskningsresultat. Omvårdnad kring smärta, sid Studentlitteratur Lästips: SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta; Haegerstam, Glenn, Smärta hos äldre, Studentlitteratur; 2007 SSOS - Sveriges Sjuksköterskeförening inom området smärta Tillgänglig september 2010 Linton, Steven James, Att förstå patienter med smärta. Studentlitteratur; 2005 Utgiven av Föreningen BraVå 52/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

53 13. INKONTINENS Bra vård vid inkontinens innebär: - Att den äldre är ren och inte luktar urin eller avföring - Att den äldre har möjlighet att gå på toaletten dygnet runt - Att den äldre stimuleras att upprätthålla sin kontinens och att toalettbesök inte ersätts av inkontinenshjälpmedel - Att orsakerna till inkontinens är kartlagda och dokumenterade - Att det finns personal med specialistkunskaper om inkontinens och olika inkontinenshjälpmedel - Att det finns riktlinjer för förebyggande och behandling av förstoppning - Att det finns riktlinjer för utredning och behandling av urininkontinens - Att, vid behov av inkontinenshjälpmedel, rätt hjälpmedel används på rätt sätt och vid rätt tidpunkt Inkontinens är något man inte gärna talar om. Det kan kännas genant oavsett ålder. Vården och omsorgen bör bli bättre på att erbjuda toalettassistans i form av regelbundna toalettvanor i kombination av utprovade absorberande produkter (1). Följande avsnitt bygger på källor från Socialstyrelsen, Vårdhandboken och SBU. Urininkontinens Det finns många bidragande faktorer som ökar risken för urininkontinens på äldre dagar. Dit hör minskad rörlighet, yrsel och olika åldersförändringar i blåsa och nervcentra som gör att vi får svårare att hålla tätt. Många sjukdomar blir vanligare ju äldre man blir, vilket också innebär ökad risk för inkontinens till exempel som en följd av viss läkemedelsbehandling, att man har haft ett slaganfall eller drabbats av demens (2). Urininkontinens är ett av våra största folkhälsoproblem (3). Nästan 40 procent av personer över 75 år har urininkontinens. Det är vanligare bland kvinnor än män (4). Det förekommer i alla åldrar, men antalet drabbade ökar med stigande ålder. Inom äldreomsorgens särskilda boenden har 50 till 80 procent problem med urininkontinens (3). Urininkontinens definieras som varje form av ofrivilligt urinläckage (1). Det finns flera typer av urininkontinens. Det vanligaste är ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens Utgiven av Föreningen BraVå 53/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

54 blandinkontinens och överrinningsinkontinens. Urininkontinens hos äldre är ofta relaterade till andra sjukdomar än hos yngre. Detta gör att behovet av allmänmedicinsk utredning är större än yngre åldersgrupper. Många äldre kan inte genomgå komplicerade undersökningar eller utredningar. Etiska avgöranden är därför viktiga när omfattningen av en utredning ska göras. En basal utredning av urininkontinens innehåller ofta följande delar; allmän sjukdomshistoria, miktionsanamnes, psykosociala konsekvenser av inkontinensen, status och eventuell blöjvägningstest (2). Inkontinenshjälpmedel Om personen i samband med, eller efter en behandling har kvarstående urininkontinens finns det ett rikligt utbud av absorberande inkontinensskydd och andra hjälpmedel för att underlätta situationen. Landsting och kommuner har skyldighet att erbjuda inkontinenshjälpmedel till personer med urininkontinens och fortlöpande behov av inkontinenshjälpmedel. Förskrivning av inkontinenshjälpmedel ska alltid föregås av en individuell utprovning och anpassas till resultatet av läckagemätning. Vid behov ska personens miljö inventeras och tekniska hjälpmedel utprovas och ordineras. Om personen tas in på sjukhus ansvarar vårdgivaren för att det finns lämpliga hjälpmedel. På sjukhusets vårdavdelningar bör det finnas ett sortiment av hjälpmedel som svarar mot olika grader av läckage. I vård och omsorgsboendesvarar ansvarig sjuksköterska för att kartläggning av urinläckaget görs, att hjälpmedel anpassas och utprovas individuellt och därefter ordineras (3). I ordinärt boende svarar ansvarig distriktssköterska. Anal inkontinens (avföringsinkontinens) Anal inkontinens, eller avföringsinkontinens, innebär återkommande perioder med läckage av avföring, gaser eller läckage av fukt eller slem från tarmen som inte kan förhindra med viljan. Orsaken kan vara hemorrojder, en skada i samband med operation eller förlossning, en neurologisk sjukdom, tarminflammation, försvagning av slutmuskeln med mera. En stomioperation kan vara ett behandlingsalternativ vid anal inkontinens och kan leda till en förbättrad livskvalitet. Det är mycket tabubelagt att prata om tarmvanor och många människor är generade och därmed ovilliga att avslöja sina symtom även för den närmaste omgivningen. Inkontinens från tarmen är ett symtom och inte en sjukdom. Orsaken till avföringsinkontinens kan vara en kombination av flera faktorer. Det är därför viktigt att kartlägga symtomen. Anal inkontinens är vanligare hos kvinnor än män och vanligare hos äldre än yngre. Ändrade kostvanor med hjälp av dietist eller kontroll av eventuell födoämnesallergi kan ibland ge goda resultat hos personer med inkontinens (3). Förstoppning En god tarmfunktion är viktig för hälsa och välbefinnande. Nedsatt tarmfunktion innebär obehag och lidande och hela personen påverkas. Risken att bli förstoppad är betydligt högre för personer med demensjukdom som än för genomsnittsbefolkningen. Ca 60 procent drabbas av förstoppning jämfört med omkring 15 procent av den övriga befolkningen. Incidenten ökar vid flyttning till sjukhem och procent av personerna som bor på sjukhem eller liknande Utgiven av Föreningen BraVå 54/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

55 inrättning använder rutinmässigt olika läkemedel som underlättar tarmtömning. Livsstils faktorer som fiberfattig diet, lågt vätskeintag och för lite fysisk aktivitet framhålls ofta som orsaker till förstoppning (5). Toalettbesöken måste få ta sin tid. Det är av vikt att personalen tar reda på den äldres rutiner vid toalettbesök. Sittställning har stor betydelse, kolla toalettsitsen att den inte är för hög eller låg. Förstoppning ska i första hand åtgärdas med fiberrik kost och vätska (5). Kunskap och utbildning Personalen måste också ha kunskap om vilka läkemedel som orsaker förstoppning. Detsamma gäller kunskaper om vilka olika typer av inkontinenshjälpmedel som finns och hur de används, något som ständigt ska hållas aktuellt bland vårdpersonalen. Inkontinenshjälpmedel i form av inkontinensskydd eller katetrar ska inte ersätta det naturliga toalettbesöket. Den som är kontinent ska inte tvingas anpassa sig till ett inkontinent beteende. Bättre då att vårdpersonal vid behov hjälper vårdtagaren till toaletten i tid, gärna enligt ett individuellt anpassat schema. Kvalitetssystem och kvalitetsprogram Verksamhetschefen respektive den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ska ta fram rutiner och riktlinjer för vårdens utövande (3). För att underlätta vården vid urininkontinens har Nätverk för Inkontinens inom Kommuner och Landsting (NIKOLA) arbetat fram ett kvalitetssäkringsprogram som finns åtkomligt för alla via Hjälpmedelsinstitutets webbsida. Kvalitetsprogrammet är avsett för vård inom både kommuner och landsting och är fritt att använda. Det finns framtagna instruktioner och blanketter för utredning, åtgärder och uppföljning inklusive särskilt framtagna kvalitetsindikatorer (4). Referenser 1) Socialstyrelsen Demenssjukdom, Vetenskapligt underlag för nationella riktlinjer ) SBU- Behandling av urininkontinens ) Vårdhandboken Tillgänglig september ) Hjälpmedelsinstitutet, Äldrestatistik juni 2008, Äldres hälsa, funktionsnedsättning, boende och hjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutet ) Skog Margareta. Vård och omsorg vid demenssjukdom. Bonnier utbildning AB Stockholm; 2010 Lästips: Bo Engström, En spricka i muren: om äldre hemmaboende personers svårigheter vid toalettbesök/västerås. FoU Västmanland 2005 Ulla Lönn Inkontinens hos äldre kvinnor: råd till sjuksköterskor och omvårdnadspersonal/stockholm Gothia; 2008 Månsson-Lindström, A. Urinary Incontinence in the Elderly. Aspects of Knowledge and Quality of Aids. Akademisk avhandling. Lunds Universitet, 1994 Hjälpmedelsinstitutet. Studiecirkel studiematerial - Blåsans väl och ve. Hjälpmedelsinstitutet Tillgänglig september 2010 Socialstyrelsen, SOSFS 2008:1 Behörighet att förskriva kostnadsfria förbrukningsartiklar samt om beskaffenhet av kostnadsfria förbrukningsartiklar m.m. Utgiven av Föreningen BraVå 55/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

56 Udd Lena, Nya metoder kan förbättra för äldre med inkontinens. [Artikel]; Allt om Hjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutet; Tillgänglig september 2010 Utgiven av Föreningen BraVå 56/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

57 Utgiven av Föreningen BraVå 57/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

58 14. TRYCKSÅR Bra vård vid förebyggande och behandling av trycksår innebär: - Att trycksår inte förekommer - Att varje äldre riskbedöms - Att den äldre erhåller effektiv behandling om trycksår trots allt uppstår - Att vårdpersonalen har utbildning på området - Att det finns tillgång till personal med specialistkunskaper inom sårvård - Att det finns riktlinjer för prevention och behandling av trycksår Trycksår är en skada i hud och underliggande vävnad som uppstår efter en för lång period av otillräcklig eller upphörd blodcirkulation. Idag används benämningen trycksår (1). Följande avsnitt bygger på källor från Socialstyrelsen, Vårdhandboken och Senior Alert. Trycksår är en av de absolut vanligaste vårdskadorna, både i sjukvården och inom äldreomsorgen. Många patienter drabbas av ett stort och onödigt lidande som kan pågå i månader för de allvarligaste trycksåren. Att arbeta förebyggande i vården är avgörande för att minska antalet trycksår. Trycksår är en vanlig vårdskada i både sjukvården och i äldreomsorgen. Enkla åtgärder som att ge tryckavlastning, hålla huden torr, motverka undernäring och vätskebrist kan ge snabba förbättringar. Färre trycksår minskar inte bara lidandet, utan leder till kortare vårdtider och effektivare vård (1). Gradering av trycksår Skadorna graderas enligt 4 grader: Grad 1: Rodnad som inte bleknar vid tryck. Kvarstående missfärgning. Hel hud. Grad 2: Delhudsskada som involverar de yttre hudlagren. Ytliga sår, avskavning av hud eller blåsa. Grad 3: Fullhudsskada. Involverar både de yttre och djupare hudlagren ned till men inte igenom bindväven Grad 4: Fullhudsskada, vävnadsdöd eller skada av muskler, ben eller stödjevävnad med djup sårhåla (2). Utgiven av Föreningen BraVå 58/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

59 Trycksår kan uppstå på alla delar av kroppen och det är inte ovanligt att en patient har mer än ett trycksår. Trycksår uppstår ofta över benutskotten där belastningen är koncentrerad till mindre ytor. Därför är det vanligast lokaliserat till höft, sakrum, sittbensknölar, häl- och fotknölar (1). Orsaker Trycksår orsakas av lokal syrebrist som leder till vävnadsskada. Primära orsaker till trycksår är framför allt tryck, skjuvning 2 och friktion och/eller en kombination av dessa faktorer. Risken för trycksår ökar om det tryckutsatta hudområdet utsätts för fukt och temperaturförhöjning. Patientens tyngd i kombination med underlag och tiden för trycket påverkar uppkomsten av tryckskador i hud och underliggande vävnad. När huden är varm och fuktig glider den inte mot underlaget trots att kroppen i övrigt är i rörelse neråt. Blodkärlen knickas eller tänjs ut och cirkulationen upphör eller försvåras. Trycksår förekommer i alla åldrar då individen har ett nedsatt allmäntillstånd men främst drabbas sängbundna personer över 70 år samt rullstolsburna personer i alla åldrar. Trycksår över sittbensknölarna hos personer på äldreboenden ökar, liksom hälsår hos patienter på sjukhus(1). Risktillstånd och risksituationer Risken för trycksår ökar vid svår sjukdom, nedsatt rörelseförmåga eller förlamning och vid vissa tillstånd vid demenssjukdom. Man bör särskilt uppmärksamma patienter med nedsatt allmäntillstånd och nedsatt känsel liksom personer som är sängbundna, rullstolsburna eller har begränsad rörlighet och behöver hjälp för att ändra läge. Även personer med otillräckligt näringsintag och personer med nedsatt fysisk aktivitet vid till exempel svår smärta och/eller personer som är sängbundna eller rullstolsburna måste uppmärksammas speciellt. Det gäller också personer med höftfrakturer, spinalskada, stroke, lågt blodtryck och lågt serumalbumin och personer med lågt Hb. Dehydrering är en viktig riskfaktor. Lugnande läkemedel kan påverka patientens normala signaler till lägesändring (1). Riskbedömning Riskbedömning ska göras vid ankomst eller i början av en vårdperiod oavsett om patienten är på en vårdinrättning eller vårdas i det egna hemmet. Riskbedömningen måste kompletteras senare under vårdtiden. Om en person bedöms ha hög risk för att utveckla trycksår, eller redan har befintliga trycksår, måste detta kommuniceras genom hela vårdkedjan. Bedömningen av patienten måste omfatta; rörlighet näringstillstånd hudens tillstånd, speciellt förhöjd hudfuktighet allmänt hälsotillstånd inkontinensproblem 2 Skjuvning uppstår när det sker en förskjutning av vävnadslager i förhållande till överhuden. Det gäller till exempel när en person som sitter i sängen glider neråt. Utgiven av Föreningen BraVå 59/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

60 Ett specialinstrument för riskbedömning är den modifierade Nortonskalan som kan underlätta bedömningen av om en person löper risk att utveckla trycksår. Den bedömer bland annat psykisk och fysiks status, rörelseförmåga, födo- och vätskeintag, inkontinens och allmäntillstånd. Den modifierade Nortonskalan bör användas som ett komplement till den kliniska bedömningen (1). Förebyggande åtgärder Det ska finnas en individuell dokumenterad vårdplan för alla patienter som löper risk att utveckla trycksår och som har eller har haft trycksår. Planen ska innehålla dokumentation av vilka tryckavlastande hjälpmedel som ska användas för den enskilda patienten samt hur patientens riskfaktorer ska korrigeras. (1) Att förebygga trycksår och att lyckas, krävs vårdteamets samlade kompetens där patient och anhörig ska ingå som självklara medlemmar, där så är möjligt (3). Viktiga förebyggande åtgärder är; Inspektera huden Hålla huden torr, mjuk och smidig Minska trycket Tillgodose och följa upp närings- och vätskebehov Informera den berörda personalen och eventuell anhörig (4). Nutrition Patienter med allvarlig näringsbrist löper större risk att utveckla trycksår än välnärda patienter. Ett led i att förebygga trycksår är därför att se till att patienten får tillräckligt med näring och dryck. Många äldre dricker för lite, vilket kan leda till uttorkning. Magra, uttorkade och överviktiga personer löper större risk för att få trycksår. Patienter med nedsatt näringstillstånd ska ha en plan för näringstillförsel och/eller näringstillskott. Kvalitetsregister Trycksår är en kvalitetsindikator för det kliniska omvårdnadsarbetet (2). Senior Alert är ett kvalitetsregister som består av evidensbaserade riskbedömningsinstrument och förebyggande åtgärder samt ett register där resultaten är synliga. Registret medger on-line registrering. Registreringen sker i Senior Alert med instrumentet Nortonskalan eller RAPS (Risk Assessment for Pressure Sore) som underlag. Respektive enhet kan hämta ur sina data att användas som underlag för utveckling och förbättring (2). Registret vänder sig till alla olika vårdgivare och professioner som vill arbeta förebyggande på ett systematiskt sätt (5). Utbildning För att förebygga trycksår och behandla befintliga trycksår behövs strukturerade utbildning och träning. All vårdpersonal måste ges kunskaper om hur trycksår förebyggs och behandlas och vilka hjälpmedel som finns att tillgå, för såväl riskbedömning som behandling och utvärdering (3). Det är även viktigt att anhöriga och patienter får information och undervisning hur trycksår kan förebyggas (6). Utgiven av Föreningen BraVå 60/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

61 Referenser 1) Vårdhandboken. 2) Socialstyrelsen. Kvalitetsindikatorer, vård och omsorg om äldre personer; ) Stockholms läns landsting, Regionalt vårdprogram, Trycksår, prevention och behandling 4) SKL Sveriges Kommuner och Landsting 5) Senior alert 6) Idvall E. Kvalitetsindikatorer inom omvårdnad. Stockholm: Gothia och Svensk sjuksköterskeförening, 2009 Lästips: Grauers Margareta & Christina Lindholm, Sårbehandling 2009/2010. Gothia förlag; 2009 Lindholm Christina, Sår. Studentlitteratur; 2003 Lindholm Christina. Trycksår, Vårdprogram, Stockholms Läns Landsting; Sveriges kommuner och landsting. Förebygg trycksår i samband med vård Nationell satsning för ökad patientsäkerhet; 2008 Socialstyrelsen. The World Union of Wound Healing Societies Utgiven av Föreningen BraVå 61/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

62 15. FALL OCH FALLSKADOR Bra vård för att förebygga fall och fallskador innebär: - Att varje äldre riskbedöms - Att de som riskbedöms erbjuds individuellt anpassade åtgärder - Att vården och vårdmiljön anpassas för att undvika att den äldre faller - Att det finns riktlinjer för att förebygga fall och fallskador - Att riktlinjerna anger hur rutiner ska tillämpas för användning av bälte m.m. Risken att drabbas av fall och fallskador är stor bland äldre. Orsakerna är många och står att finna bland faktorer som uppkommer med en stigande ålder (1). En fallskada är en oönskad och plötslig händelse som orsakar en personskada. Det är en av de allvarligaste olyckstyperna och den drabbar i synnerhet äldre personer hårt, både i fråga om antalet drabbade och om de konsekvenser och skador fallet kan ge. Mer än personer 65 år och äldre avlider varje år av skador förorsakade av fall. En vanlig fallrelaterad skada är höftfraktur, där vårdkostnaden per person beräknas till cirka en kvarts miljon kronor. Kvinnor är särskilt drabbade(2). Utländska studier visar att varannan patient per år som vårdas i olika former av långtidsvård för äldre råkar ut för en allvarlig vårdskada som en höftfraktur eller hjärnskakning. I Sverige finns åtskilliga exempel på projekt som genomförts för att minska risken för fall och konsekvenserna av de fall som inte kan förhindras (3). Medvetenhet om riskerna med fall och fallskador och hur dessa kan förebyggas måste därför finnas bland all personal som kommer i kontakt med den äldre individen i både det ordinära och särskilda boendet. Fallrisker Fallrisker kan delas in i inre (hos individen) och yttre (hos omgivningen). Till de inre hör nedsatt motorik, hörsel, känsel och kognition. Vissa sjukdomar så som Parkinsons sjukdom, lunginflammation och stroke kan öka risken liksom känslor som stress och rädsla. En del läkemedel, framförallt psykofarmaka, kan ge biverkningar som ökar risken för fall. Yttre risker kan t.ex. vara mörker och ojämnt golvunderlag. Utgiven av Föreningen BraVå 62/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

63 En del riskfaktorer påverkar individen mer eller mindre hela tiden, som till exempel nedsatt motorik. Andra påverkar individen mer tillfälligt till exempel akut urinvägsinfektion eller hinder i omgivningen (4). Förebyggande arbete Studier har visat att man kan minska förekomsten av fall med % med förebyggande åtgärder (4). Evidens finns för att multiprofessionellt fallpreventivt arbete leder till reducerad fallrisk (5). I det multiprofessionella arbetet påvisas goda effekter av hembesök, av arbetsterapeut för en strukturerad genomgång av fallrisker hemmiljö, för att bedöma och utreda fallrisker samt behov av anpassningar (6). Strukturerade riskbedömningar med utgångspunkt från individen kan vara bra hjälpmedel i det förebyggande arbetet. Flera mätmetoder finns nu att tillgå. En är FRAT (Fall Risk Assessment Tool) som är utvecklat för primärvården och akutmottagningar. Ett annat exempel är Downton Index som används på särskilda boenden och på sjukhus (4). Risken för att falla är även större vid byte av bostad. Vårdmiljön som den äldre befinner sig i bör ses över. Ta bort riskfaktorer till exempel hinder och överflödiga saker, säkerställ tillräcklig belysning som inte bländar och gör miljön säker för dem som vill vandra i korridoren på särskilda boende. Tydlig färgsättning och väl fungerande gångstöd, stödhandtag och ledstänger är enkla generella åtgärder som kan leda till minskning av olyckorna till exempel på ett boende (7). Genomgång av den äldre personens läkemedel är viktigt. Fall bör ses som ett eventuellt symtom på sjukdom eller effekt av läkemedel till dess att motsatsen är bevisad. Många äldre som får laxermedel och urindrivande läkemedel ska observeras särskilt. Dessa läkemedel bör ges när de är mest lämpligt för personen själv. Undvik nattliga toalettbesök. Ofta önskar vårdpersonal att problem ska avhjälpas med läkemedel men eftersom läkemedel i sig är en riskfaktor bör det vara ett sista handsval (7). Det är viktigt att ordinerade gånghjälpmedel kontrollerads regelbundet och att det finns rutiner för vilka hjälpmedel som ska gås igenom, hur ofta det ska ske och av vem det ska göras. Man bör anpassa val av hjälpmedel för inom- respektive utomhusmiljö och för årstidsväxlingar. Dessutom bör man erbjuda hembesök för genomgång och identifiering av risker i boendemiljön. Fallrisker dokumenteras i patientens journal, förslagsvis med texten Fallrisk. Dessutom bör man dokumentera fallförebyggande åtgärder och hur eventuella hjälpmedel ska användas. Undervisning och informationsmaterial bör ges till patienter och anhörig för att öka medvetenheten om fallrisker, riskmoment och hjälpmedel (8). Ibland kan det verka nödvändigt att begränsa till exempel personer med demenssjukdoms rörelsefrihet (9). Åtgärder som larm, sänggrindar och bälten får endast användas som skydd eller hjälpmedel när den enskilde samtycker till åtgärden (10). Det alternativet kan ofta uteslutas efter noggrann diskussion av andra alternativ och genom att personalen sätter sig in i den äldres syn på sin situation. Det är därför viktigt att alla yrkeskategorier inom vård och omsorg använder sin kompetens i samspel med varandra för att förebygga fall och skador bland äldre människor (9). Utgiven av Föreningen BraVå 63/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

64 Det är av vikt att det finns fastställda rutiner när det gäller fallriskbedömning och åtgärdsprogram. Inom detta ingår information till patient och anhörig om preventiva åtgärder (11). Referenser 1) Räddningsverkets information om äldres skador i Sverige. Socialstyrelsen. Hemsjukvård i förändring En kartläggning av hemsjukvården i Sverige och förslag på indikatorer; ) Socialstyrelsen Patientsäkerhet och patientsäkerhetsarbete en översikt ) Att förebygga fallolyckor bland äldre personer. Lundin-Olsson, Lillemor och Rosendahl, Erik. Vårdalinstitutet ) Gillespie, L.D., Gillespie, W. J., Robertson, M. C., Lamb, S., Cumming, R.G., Rowe, B. H. (2003). Interventions for preventing falls in elderly people. The Cochrane Database of systematic Rewiews, (4). Art. No.: CD DOI: / CD ) Nikolaus, T. Bach,M. (2003). Preventing Falls in Community-Dwelling Frail Older people Using a Home InterventionTeam (HIT): Results From the Randomized Falls-HIT Trial. Journal of the American Geriatric society, 51, ) Skog Margareta. Vård och omsorg vid demenssjukdom, Bonnier Utbildning ) Vårdhandboken 8) Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 Bilaga; Vetenskapligt underlag 9) Socialstyrelsen, 10) Svensk sjuksköterskeförening, Re-Aktion! Kunskapsunderlag för att identifiera personer med risk för fall och fallskador Lästips: Gillespie LD, Robertson MC, Gillespie WJ, Lamb SE, Gates S, Cumming RG, Rowe BH. Interventions for preventing falls in older people living in the community. Cochrane Database Syst Rev. 2009; (2):CD Jensen, J, Lundin-Olsson, L, Nyberg, L, Gustafson, Y. Fall and injury prevention in older people living in residential care facilities. A cluster randomised trial. Ann Intern Med 2002;136 (10): Karlsson, S. Physical restraint use in the care of elderly patients. Avhandling, Umeå Universitet, Oliver D, Connelly JB, Victor CR, Shaw FE, Whitehead A, Genc Y, Vanoli A, Martin FC, Gosney MA. Strategies to prevent falls and fractures in hospitals and care homes and effect of cognitive impairment: systematic review and meta-analyses. BMJ 2007;334:82. Ray, WA, Taylor, JA, Meador, KG, et al. A randomized trail of a consultation service to reduce falls in nursing homes. Jama 1997;278 (7): Sjukgymnasten fallolyckor kan förebyggas Nr 2/99. Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund. Socialstyrelsen, Höftfraktur. State of the Art dokument. Mars medicinsk faktadatabas. Socialstyrelsen fallstudier Zijlstra GA, van Haastregt JC, van Rossum E, van Eijk JT, Yardley L, Kempen GI. Interventions to reduce fear of falling in community-living older people: a systematic review. J Am Geriatr Soc 2007;55: Utgiven av Föreningen BraVå 64/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

65 Utgiven av Föreningen BraVå 65/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

66 16. DEMENS Bra vård och omsorg vid demenssjukdom innebär - Att det finns tillgång till personal med specifik kompetens för vård vid demens - Att äldre med symtom på demens utreds i syfte att fastställa den bakomliggande orsaken - Att den äldre vid behov erbjuds särskilt demensboende - Att det finns riktlinjer för vård och behandling av personer med demens - Att anhörig till person med demenssjukdom särskilt uppmärksammas och ges stöd samt, i ordinärt boende erbjuds avlastning Följande avsnitt bygger främst på källor från Socialstyrelsen och Svenskt demenscentrum. Vad är demens? Demens är ett samlingsnamn och en diagnos för en rad symtom som orsakas av hjärnskador. Det kan yttra sig på olika sätt beroende på vilka delar av hjärnan som drabbas. Vanligen försämras minnet och förmågan att planerna och genomföra vardagliga sysslor. Språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga är andra s.k. kognitiva förmågor som påverkas negativt. Även oro, nedstämdhet och beteendeförändringar kan tillhöra sjukdomsbilden. Symtomen leder till att personer med demens har svårt att klara sin tillvaro utan stöd från anhörig. Vanligast i Sverige är Alzheimers sjukdom som står för ca 60 procent av samtliga fall av demens. Sjukdomen gör att hjärnceller gradvis förtvinar och dör. Symtomen kommer ofta smygande, efterhand försämras även kroppsliga funktioner. Idag finns symtomlindrande läkemedel men inget botemedel mot Alzheimers sjukdom (1). Demens inget naturligt åldrande Kunskapen om demens var länge mycket bristfällig. Senil demens betraktades närmast som en oundviklig följd av ålderdom. "Att bli åderförkalkad på ålderns höst får man väl räkna med var en utbredd uppfattning. Idag vet vi betydligt mer. Demens orsakas av hjärnskador som i sin tur kan bero på olika sjukdomar och sjukdomstillstånd. Demens är alltså inget naturligt åldrande (1). Utgiven av Föreningen BraVå 66/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

67 Vård och omsorg vid demenssjukdomar Det finns ungefär personer med demenssjukdom i Sverige. Risken att insjukna i demens ökar med stigande ålder. Det är ovanligt att en demenssjukdom drabbar personer under 65 år och i Sverige uppskattas antalet yngre med demenssjukdom till ca Det finns inget som tyder på att risken att insjukna i demens har ökat under senare år. Däremot kommer antalet personer med demenssjukdom att öka kraftigt efter 2020 då det stora antalet personer som är födda på 1940-talet uppnår hög ålder. Det går som regel inte att bota demens utan hälso- och sjukvården och socialtjänstens åtgärder inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktionsnedsättningar som personen drabbas av. Målet är att skapa förutsättningar för ett gott liv i gemenskap med anhörig så länge det är möjligt (2). Personcentrerad vård Idag sätter vi människan först och talar om en person med demenssjukdom, man säger alltmer person med demens eller den demenssjuke. Detta är ett sätt att betona att alla är unika personer med sina personliga egenskaper och intressen men som på grund av en demenssjukdom behöver vård och stöd (3). I Socialstyrelsens riktlinjer, se nedan, är portalkapitlet det avsnitt som beskriver innebörden av en personcentrerad omvårdnad. Det är grunden för allt vårdande arbete. Personcentrerad vård är svaret på en hel mängd frågor och ska ses som ett förhållningssätt, en attityd mer än enskild åtgärd eller teknik. I mötet med en person med demens handlar det framför allt om att försöka förstå hur den sjukes värld ter sig. Att bekräfta den sjuke i att vara en viktig person och att ge tröst. Vården ska kännetecknas av värdighet, respekt, rättvisa och individualitet. En annan värdering är även att involvera familjen och göra dem delaktiga (4). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom publicerade Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Riktlinjerna följer demensförloppet, från utredning till livets slut. Riktlinjerna ger vårdpersonal på olika nivåer vägledning i arbetet. De vänder sig även till beslutsfattare som genom riktlinjerna får ett underlag för planering, utveckling och prioritering av verksamheter för personer med demenssjukdomar (2). Hemvård Med rätt stöd kan personer med demenssjukdom bo kvar hemma. För personer med demenssjukdom kan det egna hemmet med allt det vardagliga och kända fungera som ett stöd för den egna identiteten. Stöd av teknik och hjälpmedel blir viktigt för att ge trygghet och ökad självständighet i vardagen för den demenssjuke och de anhörig (6). Aktiviteter måste anpassas till förmågan Alla människor vill så långt som möjligt vara självständiga. Den som har en demenssjukdom behöver hjälp med detta. De förmågor den sjuke har kvar och vill utföra själv ska man ta Utgiven av Föreningen BraVå 67/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

68 tillvara. Men man bör även respektera den som vill vara ifred och inte delta i någon aktivitet. En demenssjuktrivs och fungerar bättre i en mindre homogen grupp, där möjlighet finns till utbyte och kontakt med andra. Det är viktigt att förstå att aktiviteter i vård och omsorg har två syften: att aktivera den äldre och att skapa en meningsfull vardag (3). Utbildning och handledning Det är av vikt att båda delarna ges och gärna inom ramen för den egna verksamheten (4). För både personen med demenssjukdom och dess anhörig leder ökad kunskap om basal vård, omvårdnad och omsorg bland personalen till en säkrare och tryggare tillvaro. Även för personalen har utbildning och regelbunden handledning visat på ökad arbetstillfredsställelse och minskad upplevelse av utbrändhet (2). Stöd till anhörig Att vara anhörig till en person med demenssjukdom påverkar hälsa, social situation, ekonomi, livskvalitet och levnadsvillkor i hög grad. Ett flertal studier visar att anhörig som vårdar en person med Alzheimersjukdom löper en ökad risk för depression (5). Data från studier visade att inflyttningen på vård och omsorgsboendekan framflyttas med sex månader om anhöriga erbjuds stöd och hjälp när den demenssjuka fortfarande bor hemma. Välinformerade och kunnig anhörig är en tillgång för både landsting och kommun (6). Invandrare med demenssjukdom Idag finns ett stort antal personer med invandrarbakgrund som har en demenssjukdom. För dem som kommer från ett annat land än de nordiska och drabbas tillkommer en extra dimension de har ofta svårt att göra sig förstådda eller uttala sina önskningar. Svårigheter att använda ord och språk man lärt sig i vuxen ålder påverkas i större utsträckning. Språket blandas inledningsvis ihop och allteftersom demenssjukdomen utvecklas tappar man det nyinlärda språket. I värsta fall försvinner förmågan att tala svenska och endast modersmålet finns kvar. Tvåspråkig personal är det bästa men kan vara svårt att tillgodose på boende. Studier bland finsktalande äldre demenssjuka visar att tvåspråkiga vårdare ökade den ömsesidiga respekten. Slutsatsen blev att demenssjuka behöver få kommunicera på sitt modersmål för att få stöd och känna mening i tillvaron (3). Vård- och omsorgsboende I riktlinjerna om rekommendationer bör det särskilda boendet vara specifikt anpassat för personer med demenssjukdom. Exempel på faktorer av betydelse är att den fysiska miljön är småskalighet, enkelrum med möjlighet till privatliv egna möbler och personliga tillhörigheter samt lokaler för gemenskap (2). Referenser 1) Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom - Stöd till styrning och ledning, ) Svenskt Demenscentrum 3)Skog Margareta. Vård och omsorg vid demenssjukdom, Bonnier utbildning AB. Stockholm; ) Tidskrift Äldre i centrum, nr ) Prop 2008/09:82, Stöd till personer som vårdar och stödjer närstående Utgiven av Föreningen BraVå 68/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

69 6) Stål Söderberg Fokusrapport Stöd för anhörig till personer med demenssjukdom. Stockholms länd landsting ) Vård och omsorg om äldre, Socialstyrelsen 2008 Lästips: Andersson, B. I slutet av minnet finns ett annat sätt att leva. Stockholm: Libris (finns även hos demensförbundet), Andersson, M. Embretzen K. Även gud kan vara dement. Svenska kyrkan; Andren, S. Bonli, A. Information för anhöriga till personer med demenssjukdom. Lund. Media Tryck; 2008 Andren S. Hoffmann, D. Skoog, C. Demenssjukdomar. Klinisk bild och omvårdnad. Malmö: Tryckeri Malmö; Berger, A-R. Yngre personer med demens. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum; 2007 Bohman, G. Sagan om Gunnel: i Alzheimers skugga. Stockholm: Bonnier; 1990 Carz, J. Zander, B. Samvaro med dementa. Stockholm: Gothia Förlag; 2006 Dahlen, A. Bahri, K. En bättre demensvård: erfarenheter av nationellt utvecklingsarbete. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting; 2006 Andren, K. Lilla hjälpmedelsboken. Stockholm. Hjälpmedelsinstitutet; 2007 Edvardsson D. Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. Studentlitteratur; 2010 Ekman, S-L. Robinson, P. Wahlund, L-O. Alzheimer. Stockholm: Karolinska Institutet University Press; 2007 Flygare, K. Det är så konstigt nuförtiden. Stockholm: Alfabeta; 2009 Hjälpmedelsinstitutet. Teknik och demens. Hjälpmedelsinstitutet; 2007 Kärrman, A-C. Olofsson, L. Sinnesstimulering, aktivering och avslappning för svårt demenssjuka äldre. Stockholm: Gothia Förlag, Markeby Larsson, L. Lundström K. Att åldras som utvecklingsstörd. Uppsala: Octupus Demens AB, 2007 Melle, A. Att åldras i främmande land. Höganäs: Kommunlitteratur; 2006 På och nätverk, Nationellt nätverk för demenssjuksköterskor finns en bra lista på fack och skön litteratur inom området. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen etablerat två nationella kompetenscentrum för vård och omsorg om äldre, med inriktning på frågor som rör anhöriga respektive demensvård, Nationellt kompetenscentrum anhöriga och Svenskt demenscentrum Dessa centrum ska skapa nationellt överblick genom att samla in, strukturera och sprida kunskap och stimulera utvecklingsarbete inom respektive området (7). Utgiven av Föreningen BraVå 69/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

70 17. LIVETS SLUTSKEDE Bra vård i livets slutskede innebär: - Att den äldre har rätt till en god livskvalitet den sista tiden i livet - Att den äldre får en värdig död - Att den äldre har rätt att välja var han/hon vill vårdas och dö - Att den äldre inte ska behöva dö ensam - Att det finns forum där vårdpersonalen vid behov kan reflektera och diskutera kring vården av döende - Att det finns riktlinjer för vård och omsorg i livets slutskede Livets slutskede är den tidsperiod då den äldre erhåller lindrande omvårdnadsåtgärder och medicinsk vård samtidigt som eventuella rehabiliterande åtgärder upphör. Vården och omsorgen av döende äldre utgör en stor del av vardagen inom äldrevården. Undersökningar visar att 90 procent av dem som dör är ålderspensionärer (1). Vi vet även att många av de allra äldsta personerna befinner sig utanför sjukhus när de avlider. Ungefär dubbelt så många av de äldsta personerna (80 år och äldre) avled utanför sjukhus, jämfört med dem som avled på sjukhus. Av de så kallade yngre/äldre personerna (65-79 år) avled ungefär lika många på som utanför sjukhus (2). Alla människor har rätt att förvänta sig en god och värdig vård tills döden inträder. Detta uttalande gjorde kommittén om vård i livets slutskede i sitt delbetänkande år 2000 (3). Kommittén beslutade att använda sig av begreppet palliativ vård för vården i livets slutskede. Palliativ vård är den vård som ska ges efter det att beslut om att avbryta botande behandling har fattats. Kommittén uttalade också i sitt delbetänkande att alla vårdtagare i livets slutskede skall tillförsäkras palliativ vård på lika villkor i hela landet. Den palliativa vården bör omfatta alla vårdtagare i livets slutskede oavsett diagnos patienterna har eller om de vårdas i det egna hemmet, på sjukhus eller på vård- och omsorgsboende (4). Den äldres kulturella bakgrund och livsåskådningsfrågor spelar stor roll för hur vården utformas, det gäller inte minst vid vården av döende. Utgiven av Föreningen BraVå 70/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

71 Den palliativa vården: Lindrar smärta och andra plågsamma symtom Bekräftar livet och betraktar döendet som en normal process Syftar inte till att påskynda eller fördröja döden Integrerar psykologiska och existentiella aspekter i vårdtagarnas vård och omsorg Erbjuder organiserat stöd till hjälp för familjen att hantera sin situation under patient/brukarens sjukdom och efter dödsfallet Tillämpar ett temabaserat förhållningssätt för att möta patienter och familjers behov Befrämjar livskvalitet och kan även påverka sjukdomens förlopp i positiv bemärkelse Är tillämpbar i tidigt sjukdomsskede tillsammans med terapier som syftar till att förlänga livet Utifrån WHO:s definition och den etiska principen om människovärdet ansåg kommittén om vård i livets slutskede att den palliativa vården ska vila på fyra hörnstenar enligt nedan (3). Symtomkontroll Den palliativa vårdens första hörnsten är symtomkontroll där adekvata åtgärder betraktas ur fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt perspektiv av de många svåra upplevelser en person kan ha i livets slutskede, från smärta och ångest till oro och tanker om livets mening. Det vill säga att lindra smärta och andra svåra symtom. Här måste kunskap finnas om god behandling, vård och olika omsorgsstrategier. Det gäller då kunskap om metoder som reminiscens, validation, taktil beröring, musik, färgernas betydelse, miljöns betydelse, olika tekniska hjälpmedel liksom läkemedel mm (4, 5, 6). Om den sjuke har mycket plågsamma symtom i form av svår långvarig smärta eller andra plågor är det svårt att tänka på något annat. Därför får bristande symtomkontroll sekundära effekter av psykologiska, social och existentiell karaktär. Smärta kan bedömas med hjälp av så kallad VAS skala (Visuell analog skala) eller NRS (Numeric Rating Scale). Båda dessa smärttermometrar är väl utprovade och utgör underlag för bedömning av resultatet för smärtbehandling (4). VAS- skalan lämpar sig sällan för personer som lider av en demenssjukdom. För att lindra plågsamma symtom måste arbetet organiseras på ett sådant sätt att tillgången till utbildad personal samt läkemedel är säkerställd oavsett vårdform och tid på dygnet. Anhörigstöd Innebär både kunskap om anhörigs situation men också deras behov av stöd hela vägen och hur detta stöd kan förmedlas. Anhörigstöd behövs såväl under sjukdomens förlopp som efter patientens bortgång. Sorgen efter att en anhöriga gått bort kan ta sig många olika former beroende på om döden är väntad eller inte. Den anhöriges relation till den som dött är olika så därför är sorgen olika (4, 5, 6). Teamarbete Utgiven av Föreningen BraVå 71/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

72 Handlar om att ha kunskap om nödvändigheten att vara en god lagspelare och att alla olika professioner i vårdkedjan är lika viktiga för att få till en god vård och omsorg och att anhörig är självklar team medlem. För att kunna vårda döende och stödja anhörig på bästa sätt måste personalen bearbeta sina egna känslor så att de vågar prata om döden. Personal måste få stöd på olika sätt till exempel genom fortlöpande samtal och reflektion på arbetsplatsen (4, 5, 6). Kommunikation och relation Den fjärde hörnstenen kommunikation och relation syftar till god kontakt inbördes och i förhållande till den sjuke och dennes anhöriga. Möjligheter att hantera svåra symtom och avvikande beteende i slutstadiet av en sjukdom ställer stora krav på kommunikation, kunskaper om individens livsberättelse och dokumentation (4,5, 6). Efterlevnadssamtal är en typ av efterlevnadsstöd som innebär att någon personal från den enhet som vårdar personen den sista tiden tar kontakt med anhöriga. Vård i livets slut bygger ofta på stora insatser från anhörig. Att mista en anhöriga kan påverka den totala livssituationen som till exempel känslor och tankar, relationer till vänner och annan anhörig, sättet att leva och uppfatta tillvaron samt att praktiskt lösa problem livssituationen (4). Kvalitetsregister Ett nationellt kvalitetsregister är Palliativa registret som medger en on-line registrering. Kommuner, landsting, enskilda vårdgivare, respektive boende med flera kan hämta data för att använda dessa som underlag för utveckling och förbättring av den palliativa vården (4). I flera landsting och regioner finns utarbetade vårdprogram för palliativ vård. Det finns även vårdprogram för särskilda patientgrupper där ett avsnitt om palliativ vård ingår (7). Referenser 1) Rinell-Hermansson, A Det sista året. Omsorg och vård vid livets slut. Akademisk avhandling. Institutionen för socialmedicin. Centrum för omvårdnadsvetenskap, Uppsala Universitet. 2) Var dör de äldre - på sjukhus, vård och omsorgsboendeeller hemma? Socialstyrelsen ) SOU2001:6 Döden angår oss alla - Värdig vård i livets slut. Delbetänkande från kommittén om vård i livets slut 4) Socialstyrelsen 2009, Nationella kvalitetsindikatorer Vården och omsorgen om äldre personer 5) Svenskt demenscentrum 6) Barbro-Beck-Friis Nordisk geriatrik nr 6 november 2008, Vård i livets slutskede - från terminalvård till palliativ vård, 7) Vårdalinstitutet, Lästips: Döden angår oss alla. Landstingsförbundet God vård i livets slut En kunskapsöversikt om vård och omsorg av äldre. Socialstyrelsen Samtal inför döden, Elisabeth Kubler-Ross. Bonnier 1994 Geriatrisk omvårdnad och geriatrik skog, M./Grafström, M 2003 Claes Britton, Min mamma är död Albert Bonniers Förlag, 2010 Finnur Magnússon Att tala om äldres död, en kulturanalys Liber, 2009 Torbjörn Tännsjö Döden är förhandlingsbar, Liber, 2009 Inger Fridegren & Susanne Lyckander Palliativ vård 2:a uppl. Liber, 2009 Ida Carlander, Elisabeth Bergdahl och Lise-Lotte Dwyer Värdighet och döende, Stockholm: Institutionen för vårdvetenskap, Enheten för forskning om vård i livets slutskede, Ersta Sköndal högskola, 2009 Utgiven av Föreningen BraVå 72/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

73 De Marinis, V. Vård i livets slut. Tvärkulturell vård i livets slutskede. Studentlitteratur 1998 Utgiven av Föreningen BraVå 73/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

74 Utgiven av Föreningen BraVå 74/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

75 Bilaga 1 Definitioner och Begrepp Anhörig definieras i detta material som anhörig och anhörigvårdare är en person inom familjen eller släktkretsen, grannar eller vänner som bistår en närstående och med närstående avses den som tar emot stödet. (Prop. 2008/09:82, Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående) Genomförandeplan- utformas tillsammans med den enskilde och/eller dennas anhörig. Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd för detta (SOSFS 2006:5) plan som beskriver hur en beslutad insats praktiskt ska genomföras. (Socialstyrelsens termbank) Hemsjukvård hälso- och sjukvård när den ges i patients bostad eller motsvarande och där ansvaret för de medicinska åtgärderna är sammanhängande över tiden. Åtgärder/insatser ska ha föregåtts av vård- och omsorgsplanering. Hemsjukvård ges i såväl ordinärt som vård och omsorgsboendesamt i daglig verksamhet och dagverksamhet. Skiljs från öppen vård. (Socialstyrelsens termbank) Hemvård- avser vård och omsorg när den ges i den enskildes bostad eller motsvarande dvs. en sammanhållen hemsjukvård och hemtjänst. (Socialstyrelsens termbank) Begreppet myntades vid Ädelreformen och har genomförts i de kommuner som övertagit ansvaret för hemsjukvård i det ordinära boendet Hälso- och sjukvårdspersonal person eller personer som i sitt yrke utför hälso- och sjukvård (Socialstyrelsens termbank) Ordinärt boende det som inte är vård- och omsorgsboende räknas som ordinärt boende Omsorg avser i det här materialet de insatser som utförs enligt SoL av kommunens hemtjänst Omsorgspersonal personal anställd inom kommunal finansierad service, omsorg och vård av äldre och som har grundläggande kompetens motsvarande gymnasieutbildning eller lägre (SOU , I den Äldres tjänst) Omvårdnad bedrivs vanligen på personnivå och innehåller då en relationsaspekt och en sakaspekt. Personen som är i behov av omvårdnad behöver till exempel stöd, guidning och aktiv hjälp med något (en sakaspekt) och detta något får inte göras hur som helst, det ska göras utifrån ett gott bemötande (relationsaspekt). Omvårdnadens mål är att främja patientens hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa samt lindra lidande och verka för ett fridfullt och värdigt avslut av livet med beaktande av kulturell bakgrund, ålder, kön och sociala villkor. Målsättningen är också att balansera maktförhållandet i omvårdnadsrelationen så att patient och anhöriga är delaktiga, känner trygghet och upplever respekt. (Svensk sjuksköterskeförening 2010, Värdegrund för omvårdnad) Patient är en person som erhåller eller är registrerad för att erhålla hälso- och sjukvård. (Socialstyrelsens termbank) Utgiven av Föreningen BraVå 75/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

76 Rehabilitering avser de insatser som ska bidra till att en person med förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. (Socialstyrelsens termbank) Vård och omsorgsboende en boendeform för äldre som omfattas av rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen. I boendet erbjuds service, personlig omvårdnad och hemsjukvård dygnet runt (heldygnsomsorg). Vård och omsorgsboende upplåts med hyresrätt för personer som bor permanent i denna boendeform. (SOU 2008:113, Bo bra hela livet) Vård och omsorg är åtgärder och insatser till enskilda personer gällande socialtjänst, stöd och service till funktionshindrade samt hälso- och sjukvård enligt gällande lagar (Socialstyrelsens termbank) Vård- och omsorgsplan dokumenterad plan som beskriver planerade insatser/åtgärder inom vård och omsorg (Socialstyrelsens termbank) Utgiven av Föreningen BraVå 76/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

77 Bilaga 2 Tidigare Förord BraVå beskriver vad som kännetecknar god vård och omsorg för äldre. Dokumentet vänder sig till alla som har ett intresse av äldres vård och omsorg och särskilt till en enskilde äldre, samt dennes anhöriga, beslutsfattare och vårdpersonal. Materialet kan också användas i syfte att förmedla en bild av innehållet i vården och omsorgen, som underlag i brukarrevision, i undervisningssammanhang, till politiskt förtroendevalda eller då det finns behov av att i konkreta ordalag beskriva förutsättningarna för den goda vården, till exempel i samband med beställning av äldrevård. Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till självbestämmande och en integritetsbevarande vård. Inom sjutton olika områden beskrivs ett antal olika krav för vården och omsorgen, som syftar till att tillgodose den äldres såväl psykiska, fysiska, sociala som existentiella behov. Kraven formuleras i olika att-satser som sedan utvecklas i en text baserad på tillgänglig forskning, olika rapporter och utvecklingsarbeten samt lagar och föreskrifter. Syftet är att stimulera till engagemang, reflektion, nytänkande och utveckling som leder till en samsyn om vad som bör göras med den goda vården och omsorgen som mål. Materialet, som publicerades våren 2000, utarbetades av projektet BraVå på initiativ av Vårdförbundet i samarbete med olika specialistföreningar inom förbundet samt representanter från andra fackliga och professionella sammanslutningar, pensionärsorganisationer och patientföreningar. Föreningen BraVå Föreningen BraVå bildades i slutet av februari 2001 i vetskap om att en bra vård och omsorg åstadkommes bäst i samverkan mellan de olika berörda parterna. Det krävs en samsyn om de olika målen, inte bara i mötet med de äldre på de olika arbetsplatserna, utan också på övergripande nivå. Materialet är reviderat Föreningens uppgift är - att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och omsorgen av äldre, såsom de uttrycks i BraVå, uppfylls, - att initiera forskning, utbildning och utveckling inom vård, rehabilitering och omsorg av äldre - att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i BraVå i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och omsorg - att speciellt uppmärksamma en verksamhet som bedriver ett arbete i överensstämmelse med kraven på god vård och omsorg för äldre såsom de uttrycks i BraVå, genom att, om styrelsen så beslutar, vid årsmötet utdela en utmärkelse till verksamheten. Utgiven av Föreningen BraVå 77/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

78 Materialet ägs av föreningens medlemmar. De är - Akademikerförbundet SSR - Attendo Care - Audionomerna - Carema Care - Dietisternas Riksförbund - Folktandvården Stockholms län AB - Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter - Kommunal - Leg Sjukgymnasters Riksförbund - Norlandia Care - Pensionärernas Riksorganisation - SKTF - Stora Sköndal - Svensk sjuksköterskeförening - Svenska Kommunal Pensionärernas Förbund - Sveriges Läkarförbund - Sveriges Tandhygienistförening - Vårdförbundet Vårdförbundets förbundsstyrelseledamot och ordförande i avd Bleking, Annika Wåhlin, är vald till föreningens ordförande. BraVå-föreningens sekretariat är förlagt till Vårdförbundet. Sekretariatet ansvarar för samordning av arbetet, förbereder styrelsemöten och effektuerar beställningar och information. Kontakta oss gärna! Stockholm 2010 Sekretariatet 08/ (vx) Utgiven av Föreningen BraVå 78/79 Uppdaterad och reviderad december 2010

79 Bilaga 3 BESTÄLLNING AV BRAVÅ MATERIAL BraVås Kvalitetskrav Broschyr kortversion endast målen (A5) Kvalitetskraven (A4) Inplastad längre version Gratis 60 kr MunBraVås Riktlinjer Broschyr kortversion endast målen (A5) MunBraVå Riktlinjer (A4) Inplastad längre version Gratis 60 kr ProCare Broschyr engelsk kortversion (A5) Gratis Porto tillkommer Båda rapporterna kan laddas ner och beställas på föreningen BraVås hemsida, adress: Utgiven av Föreningen BraVå 79/79 Uppdaterad och reviderad december 2010