2.1 Miljöproblem Försurning

Transkript

1 2.1 iljöproblem Försurning Försurning innebär att vattnets ph-värde minskar över tiden. Försurningen kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Den naturliga försurningen är en långsam process som påbörjades efter den senaste istiden. När isen smälte täcktes berggrunden av mineraljord utan jordmån och vegetation. Efterhand minskade mängden basiska ämnen i marken till följd av vittring, urlakning och upptag i vegetationen. Dessutom tillfördes vätejoner från växternas näringsupptag samt naturliga syror från nedbrytningen av växtmaterial (humusämnen). Dessa processer medförde en naturlig sänkning av ph-värdet i marken och i sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, 2011c). Till följd av olika naturgivna förutsättningar har den naturliga försurningen inneburit att landets sjöar och vattendrag naturligt uppvisar stora variationer i ph. örkt brunfärgade sjöar kan ha ph-värden ner mot 4, medan sjöar i områden med kalkrika jordar kan ha ph-värden upp mot 8. Det är dessutom vanligt att ph-värdet uppvisar en naturlig säsongsvariation. Särskilt uttalat är detta i vattendrag, där ph vanligen sjunker i samband med höga flöden. Detta beror på att en större andel vatten transporteras ytligt i marken där ph-värdet är lägre än i de djupare marklagren. I jämförelse med den naturliga försurningen uppvisar den som orsakats av människan ett betydligt snabbare förlopp. (Naturvårdsverket, 2011c). Den av människan orsakade försurningen av mark och vatten beror på långväga nedfall av svavel- och kväveföreningar samt markförhållanden med begränsad förmåga att neutralisera det sura nedfallet. I takt med att nedfallet minskat har skogsbrukets andel av den totala försurningspåverkan ökat. Idag beräknas skogsbruket stå för närmare hälften av den pågående försurningen i skogsmark. Försurning och försurningspåverkan innebär förändringar i vattenkemin som i sin tur påverkar livsbetingelserna för många vattenlevande växter och djur. Exempelvis kan bestånd av försurningskänsliga fiskarter helt slås ut när ett vatten försuras. a. Kalkning I syfte att motverka försurningens negativa effekter på vattenmiljön genomförs kalkning. Kalkning av sjöar och vattendrag bedrivs inom kalkningsåtgärdsområden med utpekade målområden (Figur 2.1.1). Ett målområdet är en sjö eller vattendragssträcka där kalkningen syftar till att uppfylla angivna mål, vattenkemi och biologi. Ett åtgärdsområdet är ett planeringsområde för kalkningsåtgärder och omfattar ett avrinningsområde med målområden och åtgärdsobjekt. Åtgärdsområden och målområden varierar i storlek. Det är inte ovanligt att de ligger i de mindre sjöarna/bäckarna högt upp i vattensystemet, som inte är vattenförekomster. Figur Kalkningens åtgärdsområde med utpekade målområden. Från Naturvårdsverkets kalkningshandbok (10)

2 2.1.1 Tillstånd Inom Ljungbyåns avrinningsområde finns det 15 vattenförekomster som har bedömts ha miljöproblem försurning (Figur 2.1.2). Av dessa är 1 sjö (Orranäsasjön) och 14 vattendragssträckor. De vattenförekomster som har bedömts ha problem med försurning har ej god status för kvalitetsfaktorn försurning och/eller berörs av åtgärdsområden för kalkning. De vattenförekomster som finns i de utpekade kalkåtgärdsområdena har bedömts ha miljöproblem försurning då det finns en risk att god eller hög status inte bibehålls på sikt, till exempel om kalkningen upphör. Det finns även områden där kalkning genomförs som inte direkt berör vattenförekomster. Figur iljöproblem försurning. Rödmarkerade vattenförekomster bedöms ha problem eller riskerar att få problem med försurning. rönmarkerade bedöms inte ha problem och vattenförekomster som inte har bedömts med avseende på försurning är gråmarkerade. Kalkningens åtgärdsområden är färgade svagt gröna. Källa: VISS Som ett resultat av pågående kalkning är det endast 6 av de 15 vattenförekomsterna med miljöproblem försurning i Ljungbyåns avrinningsområde som är klassade till sämre än god status med avseende på kvalitetsfaktorn försurning (Figur 2.1.3; Tabell 2.1.1). 2 (10)

3 Figur Statusklassning för kvalitetsfaktorn försurning. Kalkningens åtgärdsområden är färgade svagt gröna. Källa: VISS Tabell Vattenförekomster med miljöproblem försurning, status med avseende på kvalitetsfaktorn försurning och biologiska kvalitetsfaktorer med koppling till försurning (bottenfauna index ISA/ILA och fisk). Källa: VISS EU-ID SE SE SE SE SE SE SE SE SE Vattenförekomst namn Ljungbyån: Västrakullabäcken - Barkabäcken Ljungbyån: Orranäsasjön - Norra Flottbäcken LUNBYÅN: Norra Flottbäcken - Stora Hemmad NORRA FLOTTBÄCKEN: Ljungbyån - Andsjön iljöproblem Försurning Försurning Bottenfauna ISA Fisk O Västrakullabäcken Ljungbyån: Barkabäcken - Orranäsasjön BARKABÄCKEN: Ljungbyån - Kulltorp unnaboån: Starbäcken - Ljungbyån unnaboån: Ljungbyån - Starbäcken O H H O 3 (10)

4 SE SE SE SE SE SE Äspebäcken Bolanders Bäck Ljungbyån: unnaboån - unnaboån Ljungbyån: unnaboån - Västrakullebäcken Ljungbyån: Smedstorpsån - unnaboån Orranäsasjön H H H H Förbättringsbehov för att nå god status raden av försurning definieras som minskningen i ph i förhållande till naturlig nivå, vilket benämns ΔpH (delta-ph). ΔpH modelleras fram med hjälp av AIC-modellen. AICmodelleringen har en relativt stor osäkerhet, vilket medför att det ofta krävs en expertbedömning för att avgöra om en sjö eller att vattendrag är påverkat av försurning. Om förändringen från det naturliga är större än 0,4 ph-enheter klassas en sjö som försurad. Samma gräns tillämpas för vattendrag, men vattendragen klassas också som försurade vid ΔpH > 0,2 om ph under högflöden ligger i intervallet 4,6 5,4 (Naturvårdsverket, 2011c). En bedömning av försurningsstatus utifrån AIC-modellering av kalkningens målområden, d v s en modellerad bedömning av försurningspåverkan utan påverkan av kalkningen, visar att god status inte uppnås i stora delar av de områden som är utpekade med risk för försurning. Dessutom har tio av målområdena med god status ett delta-ph mellan 0,37-0,4, d v s att de ligger på gränsen mot måttlig status. Detta stycke kommer att kompletteras med specifikt förbättringsbehov för respektive vattenförekomst Källor till påverkan Det sura nedfallet av kväve och svavelföreningar härstammar från avgaser från olika sorters förbränning. Exempel på detta är olika former av transporter, energianläggningar, industri och jordbruk. Utsläpp av svavel och kväve vid förbränning från internationella källor står för den största påverkan. Utsläppen från förbränning inom avrinningsområdet utgör en mindre del av påverkan. Även transportsektorn utgör en påverkanskälla, och internationell sjöfart utmed de svenska kusterna är den största enskilda källan till nedfall av svavel och kväve över Sverige. I takt med att nedfallet minskat har skogsbrukets andel av den totala försurningspåverkan ökat. Idag beräknas skogsbruket stå för närmare hälften av den pågående försurningen i skogsmark. Uttaget av så kallad ROT (grenar och toppar) närmast fördubblar skogsbrukets försurningspåverkan jämfört med om bara trädstammen tas ut. a. Internationell och nationell påverkan De samlade utsläppen av oxiderat svavel (SOx) från EU minskade med mer än 60 % under perioden (Figur 2.1.4). Efter 2000 har minskningen gått något långsammare men minskningen mellan år 2000 och 2008 var 43 %, med en tydlig sänkning från 2007 till (10)

5 otsvarande minskningar vad gäller utsläppen av oxiderat svavel från Sverige var 61 % mellan 1990 och 2000 och 26 % mellan 2000 och 2008 (IVL, 2011b). Utsläppen av oxiderat kväve (NOx) från EU har minskat i mindre utsträckning, 26 % fram till år 2000 och 18 % mellan åren 2000 och 2008 (Figur 2.1.4). Vad gäller utsläppen av reducerat kväve (NH3) föreligger en viss skillnad mellan Sverige och EU. EU minskade sina utsläpp med ca 16 % mellan 1990 och 2000 och 10 % mellan 2000 och Sverige ökade sina utsläpp av NHx mellan 1990 och 2000 med 3 %, varefter en minskning har skett med 10 % mellan 2000 och 2008 (IVL, 2011b). Figur Årliga utsläpp av oxiderat svavel (SO X ) samt oxiderat (NO X ) och reducerat kväve (NH 3 ) från Europeiska Unionen och från Sverige (IVL, 2011b). Nedfallet, eller depositionen, av svavel och kväve ligger på ca 4-5 kg svavel/ha respektive 5-7 kg kväve/ha i stora delar avrinningsområdet (Figur samt Figur 2.1.6). Den kritiska belastningen är ca 3 5 kg S/ha respektive ca 5 8 kg N/ha i försurningskänsliga områden. Kritisk belastning är den mängd försurande ämnen som kan tillföras mark eller vatten utan att levande organismer påverkas negativt; kritisk belastning är således ett mått på försurningskänsligheten hos ekosystemen (IVL, 2011a). 5 (10)

6 Figur Deposition av SO 4 år 2005 samt vattenförekomster med miljöproblem försurning. Rödmarkerade vattenförekomster bedöms ha problem eller riskerar att få problem med försurning. rönmarkerade bedöms inte ha problem och vattenförekomster som inte har bedömts med avseende på försurning är gråmarkerade. Figur Depositionen av NO X år 2009 samt vattenförekomster med miljöproblem försurning. Rödmarkerade vattenförekomster bedöms ha problem eller riskerar att få problem med försurning. rönmarkerade bedöms inte ha problem och vattenförekomster som inte har bedömts med avseende på försurning är gråmarkerade. 6 (10)

7 Nedfall av svavel till skogen mäts även i form av krondropp. ätt som krondropp har nedfallet av svavel under perioden minskat i stora delar av landet. Undantag är exempelvis i östra delarna av ötaland där svavelnedfallet varit oförändrat under perioden. Anledningen till att svavelnedfallet inte längre minskar nära Östersjökusten kan bero på att utsläppen från fartygstrafiken på Östersjön nu utgör en stor andel av de utsläpp som påverkar svavelnedfallet i dessa områden. Förändringar av halterna av sulfat i markvattnet är fördröjda jämfört med minskningarna i nedfallet beroende på stora mängder upplagrat svavel i skogsmarkerna (IVL, 2011b). I östra ötaland är halterna i markvattnet generellt oförändrade mellan och (Figur 2.1.7). Figur Svavelkoncentration (SO 4 -S) i markvatten provtagen vid 50 cm djup under två tidsperioder 1999/ /02 och 2007/ /10 (medianvärde) samt statistisk förändring mellan dessa perioder. Statistisk analys gjord med ann-kendall metodik (IVL, 2011b). Under samma period förändrades markvattnets ph i varierande grad under vid olika platser i landet. ph ökade främst vid vissa platser i inlandet i södra Sverige medan det minskade vid ett antal kustnära platser eller förblev oförändrat under perioden (Figur 2.1.8). Figur ph i markvatten provtagen vid 50 cm djup under två tidsperioder 1999/ /02 och 2007/ /10 (medianvärde) samt statistisk förändring mellan dessa perioder. Statistisk analys gjord med ann- Kendall metodik (IVL, 2011b). b. Regional påverkan En regional påverkan är skogsavverkning då den bidrar till försurning av mark och vatten. När skog växer tar rötterna upp basiska växtnäringsämnen och frigör samtidigt vätejoner. Efter avverkning förs de basiska ämnena bort, vilket leder till att marken försuras. Tillväxtgynnande åtgärder och nyttjande av hela träd, inklusive grenar, toppar och stubbar, 7 (10)

8 innebär att skogsbrukets bidrag till försurningen ökar (Naturvårdsverket, 2010). Vidare så har barrträd en mer surgörande effekt på marken än lövträd. Större delen av Ljungbyåns avrinningsområde är täckt med barrskog/blandskog med små inslag av lövskog i huvudsak i anslutning till odlingsmark. I dagsläget finns ingen sammanställd information om avverkade arealer och ROT uttag i avrinningsområdet. enerellt har dock uttaget av ROT ökat på senare år. Baserat på att depositionen i avrinningsområdet ligger i nivå med vad marken tål (Figur samt 2.1.6) erhålls tillsammans med påverkan från skogsbruket fortfarande en försurning av marken i försurningskänsliga områden. Ammoniakavgång från djurstallar? Kan vara hög deposition i närområdet. Är det en aktuell påverkan i området? enomförda och pågående åtgärder Kalkning av sjöar, vattendrag och våtmarker pågår i utpekade åtgärdsområden för kalkningsverksamheten (se karta under avsnittet tillstånd ovan). Under år 2012 kommer 321 ton (+ x ton i län) kalk att spridas inom åtgärdsområdet i syfte att minska effekterna av försurningen. Det finns ett fortsatt behov att fortlöpande anpassa kalkningen till rådande försurningsbelastning. Kalkeffektuppföljningen tillsammans med pågående kalkningsverksamhet utgör en effektiv och fungerande organisation för detta arbete. Det försurande nedfallet över Sverige har minskat och det har inneburit en återhämtning i många tidigare försurade vatten. Denna text och tabell kommer att kompletteras avseende internationella/nationella/regionala åtgärder som pågår för att fortsatt minska utsläppen (klimatarbete/trafik/beslut bränsle fartygstrafik/skogsstyrelsens arbete mm). Tabell Sammanställning av genomförda och pågående åtgärder i Ljungbyåns åtgärdsområde som har en effekt på miljöproblemet försurning. Vattenfö rekomst ID/ antal VF) Namn Åtgärd Ansvarig myndigh et Kostnad kr/år Skattad effekt 15 VF.. kalkåtgärdsområden (H län) Kalkning av sjöar och våtmarker: 321 ton kalk/år Lst Kalmar län Bibehåller vattenkvaliteten med avseende på försurning tills effekter av minskad försurningsbelastning erhålls 8 (10)

9 Potentiella åtgärder a. Internationella och nationella åtgärder Prioriterade åtgärder är att minska belastningen av försurande ämnen så att den är lägre än den kritiska belastningen för framför allt svavel och kväve. Viktigast i detta avseende är internationella åtgärder. Av dessa åtgärder är den viktigaste att minska utsläppen från den internationella båttrafiken. enomförande av åtgärder för att minska belastningen av försurande ämnen från internationella utsläppskällor saknas rådighet över inom vattenförvaltningsarbetet i avrinningsområdet. b. Åtgärder inom avrinningsområdet I syfte att minska problemen med försurning krävs ytterligare åtgärder än de som redan har genomförts eller pågår. Tabellen nedan visar förslag på potentiella åtgärder inom Ljungbyåns åtgärdsområde. På regional nivå är åtgärder inom skogsbruket mycket viktiga. öjliga åtgärder är askåterföring efter skogsavverkning och framför allt vid ROT-uttag. Även ökad andel lövskog minskar försurningen och kalkning i nya områden kan förbättra vattenkvaliteten. Här krävs det att man analyserar effekterna av ökat biobränsleuttag, såsom ROT-uttag och stubbrytning, i förhållande till försurningsbelastning och möjliga kompensationsåtgärder som t ex askåterföring, markkalkning, etc. Fokus ska i första hand ligga på områden med miljöproblem försurning. Det är viktigt att även belysa synergieffekter med andra miljöproblem, t ex övergödning, fysisk påverkan och miljögifter. Tabellen nedan kommer att kompletteras under hösten Tabell Sammanställning av potentiella åtgärder som har en effekt på miljöproblemet försurning. Vattenförekomst ID/ antal VF Åtgärd Ansvarig myndighet Kostnad kr Skattad effekt 15 VF Fortsatt kalkning enligt kalkåtgärdsplan Ny kalkning? Askåterföring i försurningskänsl iga områden Ökad andel lövskog Länsstyrelsen i och H län Skogsstyrelsen Bibehåller vattenkvaliteten med avseende på försurning tills effekter av minskad försurningsbelastning erhålls Förbättrad vattenkvalitet i försurade vatten. Kompensation för skogsbrukets försurningspåverkan inskad försurningspåverkan 9 (10)

10 2.1.6 Referenser IVL rapport B1973. ätningar och modellberäkningar inom Krondroppsnätet som underlag för nationell och regional miljömålsuppföljning. 2011a IVL rapport B1980. Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i ötaland - mätningar och modellering. 2011b NV handbok 2010:2. Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag NV rapport Nationell plan för kalkning c Regional kalkåtgärdsplan , Kalkningsverksamheten i Kalmar län 2011: Regional kalkåtgärdsplan , Kalkningsverksamheten i önköpings län Regional kalkåtgärdsplan , Kalkningsverksamheten i Kronobergs län Regional kalkåtgärdsplan , Kalkningsverksamheten i Östergötlands län 10 (10)