samdok Rapport över genomförda samtidsundersökningar vid Norrbottens museum NORDISKA MUSEET

Transkript

1 Rapport över genomförda samtidsundersökningar vid Norrbottens museum Eva Gradin, Norrbottens museum i Luleå Anna Elmén Berg, Piteå museum samdok NORDISKA MUSEET Delrapport SAMTIDEN SOM KULTURARV Stockholm 2001

2 SAMTIDEN SOM KULTURARV De svenska museernas roll i konstruktionen av det industriella samhällets kulturarv Vilken kunskap har museisektorns professionella skapat om det sena 1900-talets industrisamhälle? Vilka grupper, verksamheter och fenomen i samhället har de intresserat sig för? Vad har inneslutits eller marginaliserats? Vad ger en analys utifrån perspektiv som genus, etnisk tillhörighet, geografisk och nationell bakgrund, generation, klass, religion? Vad har valet av metod betytt för urval och resultat? Vilka har museerna samverkat med eller avgränsat sig mot andra kulturarvsinstitutioner, organisationer, amatörer, forskare? Hur har museerna förhållit sig till det större intresset för kulturarvsfrågor under 1990-talet? Vad har samtidsundersökningarna betytt för museernas plats i samhället i skapandet av kulturella självbilder och i de demokratiska processerna? Syfte Projektet Samtiden som kulturarv (SKARV) drivs av Samdok med finansiering från Delegationen för industrisamhällets kulturarv och pågår från mars 2001 mars Målet är att åstadkomma en analys av de svenska museernas samtidsdokumentation under perioden , med avseende på ämnesval, frågeställningar, metoder, verksamhetsformer och resultat. Syftet med projektet är att synliggöra museernas och deras tjänstemäns betydelse för konstruktionen av kulturarv och att återföra dessa kunskaper till de berörda, för att därmed öka den yrkesmässiga självinsikten, förbättra arbetsmetoderna och bredda museernas tolkning av sitt samhällsuppdrag. Perioden representerar det moderna Sveriges höjdpunkt och omstrukturering. Hur har museerna uppmärksammat den ideologiska, politiska, ekonomiska och tekniska omvandlingen, arbetsoch yrkeslivets förändringar, de nya livsstilarna och levnadsmönstren? Perioden representerar också det högmoderna Sveriges kulturpolitik, med aktiva offentliga insatser på olika samhällsnivåer, uppbygget av specialiserade kulturarvsinstitutioner, flera vågor av folkligt engagemang (på 1970-talet Gräv där du står - rörelsen, på 1990-talet arbetslivsmuseerna) och den idag allestädes närvarande musealiseringen. Under samma period har Samdok spelat en viktig roll för museernas undersökningsverksamhet. Hur har Samdoks organisation och riktlinjer påverkat urval och metoder? Projektledning och genomförande Projektet kommer att realiseras genom ett antal delstudier, seminarier och en sammanfattande publikation. Projektledningen utgörs av Eva Silvén, projektansvarig, och Magnus Gudmundsson, projektsamordnare, vid Samdoksekretariatet samt en styrgrupp, bestående av representanter för Delegationen för industrisamhällets kulturarv och Samdok (sekretariatet, Samdokrådet och forskningsrådet). Projektledningen ska driva och samordna projektet, handleda utvärderarna, organisera seminarier och arbetsmöten, låta utföra vissa övergripande analyser samt ansvara för projektets slutrapportering. Huvuddelen av arbetet kommer att utgöras av sex delstudier som genomförs av interna utvärderare, museiintendenter som är aktiva inom Samdok. De representerar olika slags museer över hela landet men också Samdoks pooler/arbetsgrupper, vilket gör att arbetet kan diskuteras vid dessas sammankomster. De interna utvärderarna kommer att genomföra sina studier i samarbete med externa forskare från universitet/högskolor, vilka kommer att engageras för seminarier och möten, bearbetning av undersökningsresultat och manuskript. Återföring Genomförande och resultat kommer fortlöpande att redovisas i Samtid & museer samt via Samdoks poolmöten. Projektet kommer att avslutas med ett större seminarium där de erfarenheter som gjorts kan spridas till alla samdokmuseer. En avslutande publikation kommer att fungera som en sammanfattning av uppnådda resultat och analyser, men också som ett verktyg för metodutveckling inför museernas kommande samtidsundersökningar. 1

3 Sammanfattning Norrbottens museum är ett kulturhistoriskt länsmuseum med Luleå som bas och Norrbottens län som verksamhetsfält. Under åren har museet utfört drygt 120 samtidsundersökningar enligt uppgifter hämtade bland annat från års- och verksamhetsberättelser. De flesta av dessa är ytterst fragmentariska fotografiska dokumentationer av beskrivande karaktär. Av alla undersökningar kan de flesta kategoriseras till några övergripande verksamheter, vilka speglar förhållanden i ett län, som täcker en fjärdedel av landet och där ett folk, tre språk och tre kulturer lever, bilaga 1. Dessa små men över åren fortlöpande undersökningar behandlar framför allt följande ämnesområden: arbetsliv, arbetsmarknad, bebyggelsehistoria, boende, byggnads- & anläggningsindustri, fritid, försvaret, gruvnäring, handel, hälso- & sjukvård, kvinnoliv, människor & liv, näringsliv/fiske, offentlig miljö & arbetsplats, samhällsservice, samiskt liv, skogs- & trävaruindustri, småföretagsamhet på traditionell grund, småortsliv och vattenkraft. De flesta undersökningar har inriktats på specifikt manliga verksamheter, varför de övergripande perspektiven varit arbete och yrkesidentitet samt livsstil och livsåskådning. Inom Samdok har Norrbottens museum under denna tidsperiod varit engagerad i Metallpoolen och Byggpoolen samt i den 1990 bildade Samiska poolen samt deltar från och med den nya poolindelningen i poolen för Tillverkning, poolen för Naturbruk och poolen för Samiskt liv. Av alla undersökningar kan nio stycken kategoriseras som samdokundersökningar. Pooltillhörigheten avspeglas inte alltid i de utförda undersökningarna. Många dokumentationer berör skog och flottning, ämnesområden som inte ingått i museets poolengagemang, då Piteå museum deltog i Jord- och Skogsbrukspoolen. Skogs- & trävaruindustri är genom länsmuseets friluftsmuseum i Storforsen med ett trettiotal kojor och anläggningar ett prioriterat intresseområde. Sammanfattningsvis kan sägas att länets arbetsmarknadspolitiska förhållanden under denna 25-åriga period avspeglas, då de flesta undersökningar genomförts genom olika former av sysselsättningsskapande åtgärder för fotografer och kulturarbetare. Rapporten har disponerats enligt följande: Museet, Samdok och pooltillhörigheten beskrivs först, därefter behandlas dokumentationsverksamheten vid museet samt slutligen utförda samtidsundersökningar. Fyra dokumentationer analyseras mer ingående, KBG, Kallax Betong & Grus AB, bilaga 2, Min vardag en skoldag, bilaga 3, Bodens fästning, bilaga 4, och Gallejaur by, bilaga 5. 2

4 Innehållsförteckning 1. Museet... 2 Vilken typ av museum?...2 Uppdraget Förväntningar Måldokument Samdok... 3 Pooltillhörighet...4 Varför?...4 Undersökningsområden...5 Samiska poolen...6 Hur har pooltillhörigheten påverkat undersökningarna?...7 Hur tolkades begreppet samtiden?...8 Vilken ställning har Samdokverksamheten inom museet? Samtidsdokumentation och forskning...10 Helhetsmönster...10 Perspektiv...11 Urval...11 Samarbetspartner...11 Material...11 Resultat...12 Varför ser det samlade materialet ut som det gör...12 Hur många av undersökningarna kan kategoriseras som Samdokundersökningar?...13 Varför?...14 Hur skiljer sig sådana samtidsundersökningar från andra samtidsundersökningar?...14 Fördjupad analys av några samtidsdokumentationer...15 Bilagor:...16 Rapport över genomförda samtidsundersökningar vid Norrbottens museum

5 Uppställd utifrån frågemall A och B Mall A 1. Museet Vilken typ av museum? Norrbottens museum är ett kulturhistoriskt länsmuseum med Luleå som bas och Norrbottens län som verksamhetsfält. Museet har sitt ursprung i Norrbottens museiförening grundat 1886 och ombildat 1922 till Norrbottens läns hembygdsförening samt verksamt under namnet Föreningen Norrbottens museum mellan åren Stiftelsen Norrbottens museum bildades 1977 med Norrbottens läns landsting och Luleå kommun som huvudmän och från april 1992 med landstinget som ensam huvudman. Från 1 oktober 2000 var Norrbottens museum en basenhet inom Landstingets Kultur- och Utbildningsförvaltning och efter Landstingets omorganisation under 2001 en basenhet inom Divisionen Kultur och Utbildning. Uppdraget Förväntningar Måldokument Landstingets målformulering för kulturen lyder: Kulturpolitiken ska stärka norrbottningarnas kulturella välfärd och bidra till den regionala utvecklingen. Insatserna inom medier, konst, museiverksamhet och kultur ska inriktas på att i regionen säkerställa kompetens och produktion av hög kvalitet, stimulera till kreativitet och skapa former för samverkan mellan eget skapande och de utvecklande konstarterna. (Anm: I Landstingsplanen 2001 har bl a museiverksamhet tillförts. I tidigare versioner stod endast konst och kultur.) Enligt de strategiska målen i Landstingsplanen 2001 ska de regionala institutionerna verka för att: Bedriva verksamhet i hela länet. Eftersträva att fler kommer i kontakt med kulturlivet. Tillhandahålla service och tjänster som överensstämmer med de enskilda kommunernas och beställarnas önskemål. Bedriva sin verksamhet på hög konstnärlig/professionell nivå. 2

6 Rikta minst 50 procent av resurserna för den utåtriktade verksamheten efter barns och ungdomars behov. De kulturpolitiska och mediepolitiska programmen ska ligga till grund för kultursatsningarna. Under tidigare år hade uppdraget nedanstående skrivning.gemensamt för länskulturinstitutionerna sägs följande: Norrbottens museum, Norrbottensmusiken och Norrbottensteatern har till uppgift att utveckla kunskap och kompetens inom respektive konst- och verksamhetsområde och ska bedriva verksamhet i hela länet. De strategiska målen var: Bedriva sin verksamhet på hög konstnärlig nivå. Eftersträva regional profilering. Vidga deltagandet. Utforma minst 50 procent av verksamheten efter barns och ungdomars behov. Effektivisera resursanvändningen. Främja decentralisering. Under en treårsperiod öka självfinansieringsgraden till 20 procent av kostnaderna. Redovisa publik- och deltagarutveckling. Upprätta både årlig och långsiktig verksamhetsplan. Vidare ska institutionerna sträva efter att effektivisera verksamheten genom utökat samarbete kring administrativ utveckling, televäxlar etc. Norrbottens museums verksamhetsidé har sedan början på 1990-talet följande lydelse: Norrbottens museum skall med kompetens och överblick ta tillvara kunskap om människornas aktiviteter, tankar och villkor i Norrbottens län och sprida denna kunskap till länsborna, särskilt barn och ungdomar. 2. Samdok Norrbottens museum var tidigt engagerad i Samdok-diskussionerna och deltog vid ett flertal konferenser i slutet på 1970-talet. Styrelsen vid Norrbottens museum behandlade remissen angående fördelningen av museernas dokumentationsansvar den 4 juni

7 Styrelsen beslutade att ställa sig positiv till remissens förslag och framhöll museets intresse att delta i SAMDOK-projektet i enlighet med tidigare principbeslut. Slutgiltig ställning kunde emellertid inte tas till de föreslagna poolerna eller fördelningen av dokumentationsuppgifter förrän en utredning av de ekonomiska och personella resurserna som krävs för deltagande hade gjorts (dnr 691/81). Pooltillhörighet Norrbottens museum valde att engagera sig i Metallpoolen och Byggpoolen samt i den 1990 bildade Samiska poolen. Vid omorganisationen av Samdoks poolindelning valde museet att delta i Poolen för Naturbruk och Poolen för Tillverkning samt Poolen för Samiskt liv. Varför? Den ursprungliga poolindelningen var baserad på näringsstrukturen i respektive museums verksamhetsområde. Norrbottniskt näringsliv var och är starkt förknippat med basnäringarna malm och skog, vars fyra stöttepelare är gruvnäring, järn- och stålframställning, skogens förädlingskedja samt den offentliga sektorn. Basnäringarna, som är starkt knutna till den råvarubaserade delen av förädlingskedjan, har inneburit att länet domineras av stora företag med koncentration till tre specialområden: gruvnäring baserad på råvarulokalisering järn- och stålproduktion, som är exempel på standardiserad produktion i ett sent skede av produktionscykeln skogsbaserad industri, där cellulosaindustrin har likartade lokaliseringsbetingelser som järn- och stålindustrin. Vid länsmuseet diskuterades aldrig ett engagemang kring skogs- och trävaruindustri, eftersom Piteå museum, verksamt i en kommun starkt förknippat med skogsbaserad industriverksamhet, även anslöt sig till Samdok. Basnäringarnas energibehov har även inneburit utbyggnad av vattenkraftverk i framförallt Lule älv men även i Sikfors, Pite älv. Länets storlek och bosättningsmönster innebär stora investeringar inom vägbyggnation. Byggnads- och anläggningsindustri sysselsatte därför många länsbor. Norrbottens museum valde utifrån dessa bevekelsegrunder att delta i Metall- och Byggpoolen. 4

8 Undersökningsområden Metallpoolen Under diskussioner inom museet och inom Metallpoolen beslutades att Norrbottens museum skulle dokumentera. LKAB och järnmalmsbrytningen eftersom länet har de flesta av landets järnmalmsgruvor. Efter nedläggningen av brytningen i Dannemora är länet ensam om att ha järnmalmsgruvor inom sitt verksamhetsområde. Stålframställningen vid SSAB, eftersom det var Luleås då största enskilda arbetsplats. Ett medelstort företag inom metallvaruindustrin med anknytning till gruvdrift eller järnverk skulle väljas i samråd med regionalekonomiska enheten vid Länsstyrelsen. Valet byggde på följande bevekelsegrunder. Gruvdrift I Norrbotten bröts malm vid fyra arbetsställen: Boliden bröt blymalm i Laisvall, Arjeplog, och sysselsatte ca 330 personer. Aitik bröt koppar och andra ädelmetaller i Gällivare och sysselsatte ca 300 personer. LKAB i Gällivare och Kiruna bröt järnmalm och sysselsatte cirka 3500 personer. Metallindustri En stor arbetsgivare på järn-metallsidan var SSAB, Svenskt Stål AB, i Luleå med cirka 3000 anställda. Företaget framställde järn och stål och hade den ena av landets två kvarvarande blästermasugnar i drift. Produktionen av färdigvalsat handelsstål var malmbaserad. Verkstadsindustri Länet hade cirka anställda inom verkstadsindustrin med största delen inom metallvaruindustrin och med nästan dubbelt så många arbetsplatser som övriga verkstadsgrenar tillsammans. Det fanns ca 40 företag av medelstorlek, dvs anställda. Inom Byggpoolen skulle museets dokumentera: Vattenkraftverk och den största elproducenten, Vattenfall Norrbotten, med 15 kraftstationer i Lule älv. Byggnadsindustri, fokus på husbyggnadsproduktion med bl a prefabricerade hus antingen vid Borohus i Luleå med ett 80-tal anställda eller Älvsbyhus med 360 anställda. Anläggningsindustri och då främst vägbyggnation. 5

9 Valet byggde på följande bevekelsegrunder Vattenverk - Energi Vattenfall Norrbotten var den största arbetsgivaren inom näringområde 42, vattenverk. Basindustrins stora energibehov hade medfört försök med alternativa energikällor som biobräsle. Landets största torvtillgångar, 1/3, fanns i länet. Största torvbrytning skedde på Saltmyran av A- torv AB, Abborrträsk. Byggnadsverksamhet Den dominerande verksamheten inom byggnads- och anläggningsindustri var hus-, väg-, vattenoch linjebyggnadsindustri. Inom husbyggnadsindustri tillverkades fr a prefabricerade hus av ett flertal företag. Många av dessa hade börjat som familjeföretag inom sågverks- eller inredningssnickeribranschen, vilka under 1960-talet övergått till hustillverkning. Anläggningsarbete Länets glesbygdskaraktär och därmed beroendet av kommunikationer gör att väganläggningar borde dokumenteras. I länet fanns cirka 900 mil väg. Varje vår var över 100 mil avstängd pga tjälskador med stora problem bl a för skogsindustrin. Upprustning, nyanläggningar och anpassning till EG-bestämmelser planerades och pågick av vägnätet, som också utnyttjas för interkontinental genomfartstrafik från grannländerna Norge och Finland samt numera även Ryssland. Samiska poolen Den samiska poolen, som konstituerades i januari 1990, byggde inte som övriga pooler på näringsstruktur utan på etnisk grund. Poolen tillkom efter förslag från Kulturrådet, i brev maj 1988, efter propå från SSR. Medlemsmuseerna är Ájtte, Svenskt Fjäll och Samemuseum, Norrbottens museum, Västerbottens museum, Jämtlands läns museum och Nordiska museet. Vid det första mötet i Jokkmokk beslutades att Ájtte som centralmuseum ska stå för samordning och sakkunskap. Man enades även om att de deltagande länsmuseerna även fortsättningsvis arbetar med de samiska frågorna för att bygga upp en kompetens inom området, även om möjligheterna till tjänster för samiska etnologer på museerna är små. Man enades även om att arbetet skulle utföras på tvären över hela det samiska området, eftersom komparationer ofta behövs, för att materialet ska bli användbart. Genom likriktade projekt kan också metoder utvecklas kring poolens dokumentationsverksamhet. Poolens syfte var att dokumentera samerna av idag. Ansvarsområdet omfattar samer i det traditionella bosättningsområdet och samer i urban miljö. I Norrbotten finns 32 av landets 52 samebyar. Här finns också den för landet så speciella koncessionsrenskötsel. 6

10 Norrbottens museums engagemang sedan starten har varit en ombyggnad av den samiska basutställningen samt cirkelarbete. Förutom genomförandet av Nilasprojektet (byggnadsrestaurering och kunskapsåterföring inom skogsamiskt bosättningsområde) har Norrbottens museum deltagit i arbetet med ett bevarandeprogram för det samiska kulturarvet. Programskrivningen publicerades 1998 i skriften Bevarande av det samiska kulturarvet. Inom poolen har verksamheten främst varit inriktad på gemensamma metoddiskussioner, sammanställningar av samiska dokumentationsprojekt i publikationen Luodda samt utarbetandet av en studieplan, Samiskt liv inför 2000, i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, Stockholm. Tanken var att dokumentationen skulle ske i studiecirkelform över hela landet och organiseras via sameföreningarna med handledning från medlemsmuseerna. Hur har pooltillhörigheten påverkat undersökningarna? En sammanställning över museets samtidsinriktade undersökningar och dokumentationer har gjorts utifrån museets verksamhetsberättelser, samdokregistret samt arkivförteckningar (Se Bilaga 1). Sammanställningen omfattar alla dokumentationer som inom museet klassificerats som samtidsundersökning och uppgår till 123 objekt exklusive inköp och studieplaner. Av 123 undersökningar ingår 48 stycken som delstudier i Norrbottenprojektet , en föregångare till Sverige i Blixtbelysning. Museets dokumentationer har främst berört Byggpoolens områden men även Skogs- och Papperspoolen. En pool museet aldrig varit medlem i. Däremot är nedslagen inom Metallpoolen få. När det gäller engagemanget inom Byggpoolen avspelas de diskussioner som fördes under Skansens tid, , som poolmedlem. Med framförallt Arne Biörnstad diskuterades återuppbyggandet av äldre bebyggelse, bevarandefrågor kring byggnadsteknik och byggnadsproduktion utifrån uppbyggnadsplanerna av ett industriområde på Skansen. Denna fokusering på bevarandefrågor och återuppbyggnadsproblematiken inom Byggpoolen avspelas även i Norrbottens museums sammanställning över gjorda undersökningar. Försöken att aktivt knyta RAÄ:s och medlemsmuseernas kulturmiljöavdelningar till poolverksamheten gjordes också från 1980-talets mitt. Försök i den riktningen kan också skönjas i museets dokumentationer. T ex gjordes 1984 en kulturhistorisk byggnads och etnologisk dokumentation vid Furunäsets sjukhus i Piteå, där förutom en bebyggelsehistoriskt undersökning även en etnologisk dokumentation av en psykiatrisk långvårdsavdelning gjordes. Senaste exemplet är från då kulturmiljövården fick i uppdrag att till Länsstyrelsen lämna underlag kring framtida skötsel av en fäbodvall i Luleå kommun. Då intervjuades även några fäbodjäntor av museets etnolog. 7

11 Svårigheten med ett kontinuerligt samarbete beror på att kulturmiljövården alltid arbetar under snäva tidsmarginaler. Den uppdragsbaserade verksamheten saknar ofta framförhållning, vilket omöjliggör det även internt framhållna önskemålet om samarbetsprojekt kring både yta och innehåll. Museets första egentliga samdokundersökning, en arbetsplatsundersökning på KBG, Kallax Betong & Grus AB, förverkligades helt utifrån engagemanget inom Byggpoolen. Den Lathund för en samdokundersökning, som Samdoksekretariat producerat inför Museiveckan 1984 innebar förståelse bland ledning och styrelse för denna form av verksamhet. Engagemanget inom Metallpoolen har varit liten, trots att länet idag har landets enda järnmalmsgruvor. Metallpoolen genomförde ett fältseminarium i Gällivare-Malmberget i februari 1993, som ett led i metoddiskussionerna för Norrbottens museums tänkta gruvdokumentation. De poolrelaterade dokumentationerna rör främst Kiruna stad och Kiruna stadshus men också gruvarbetarutsagor. Museets verksamhet inom den Samiska poolen har redovisats ovan. Hur tolkades begreppet samtiden? Vid Norrbottens museum var begreppet samtiden en självklarhet. Några reflexioner över eller definition av begreppet verkar aldrig ha gjorts. Museet hade under Harald Hvarfners tid som landsantikvarie utvecklats snabbt. Fältarbeten och bokutgivning kompletterades med länsturnerande utställningsverksamhet. Nordkalottsamarbetet organiserades genom inrättandet av Nordkalottmuseet, som finansierades med medel från Nordiska ministerrådet. Folkrörelsernas arkiv i Norrbotten bildades med lokaler i museibyggnaden. Samarbete med Umeå universitet etablerades och Demografiska databasen i Haparanda med Bi Puranen som föreståndare öppnades. Personalstyrkan som 1956 bestod av landsantikvarie, vaktmästare, städerska samt tillfälliga amanuenser ökade till 15 anställda 1966 och var 1972 närmare det dubbla antalet. Under Hvarfners chefsperiod lockades många etnologer till länet och epokgörande samtidsundersökningar gjordes. Studenter och forskare engagerades kring aktuella förhållanden både i fält och vid konferenser och symposier. Sommaren 1968 gjordes inom NEFAs ram (Nordisk Etnologisk-Folkloristisk Arbetsgrupp) ett fältarbete i Jokkmokk av ett trettiotal studenter. Författarna till artiklarna i publikationen Vad sker i Glesbygd? En etnologisk studie av näringsliv i Jokkmokk var de olika arbetslagens ledare, Åke Daun, Mats Hellspong, Lars-Erik Larsson, Orvar Löfgren, Kerstin Pettersson, Tom G. Svensson och Åsa Werner-Ljungström samt dessutom Otto Blehr och Harald Hvarfner. 8

12 Åke Dauns fältarbete 1966 i ett samhälle inför industrinedläggelse kom att få epokgörande betydande för dokumentationsverksamhetens kommande inriktning genom boken Upp till kamp i Båtskärsnäs, som utkom Mats Hellspongs licentiatavhandling, Jänkisjärvi från 1969 ingick i ett större tvärvetenskapligt forskningsprojekt inriktat på problem som sammanhänger med den svenskfinska riksgränsen i Tornedalen. Hellspongs undersökning omfattade näringsliv och grupperingar i en tornedalsby under efterkrigstiden. Glesbygden och kulturen var en undersökning som gjordes 1970 kring kulturlivet i Jokkmokk där åtta personer från Norrbottens museum, etnologer, konstvetare och en arkeolog/kulturgeograf, på uppdrag av Kulturrådet studerade problematiken kring kulturell isolering i dagens Sverige. Karl Olof Arnstbergs studier 1971 kring flottningen i Torneälven utmynnade i en filmproduktion tillsammans med Sveriges Radio/TV. I mitten på 1970-talet planerades en liknande tvärvetenskaplig undersökning som i Jokkmokk av länsmuseets personal, nu i Södra Sunderbyn i Luleå kommun. Planering och frågeställningar var gjorda, informationsmöten hölls i byn, men ekonomin och tiden sänkte projektet. Utifrån dagens verklighet hade denna dokumentation haft betydelsebärande implikationer både vid byggandet av stadsdelen Hammaren på 1980-talets slut och vid etableringen av Sunderby sjukhus, invigt Vilken ställning har Samdokverksamheten inom museet? Personal Budget Samdokverksamheten kan varken avläsas i museets budgetanvisningar eller genom särskilt anvisad personal. Den dokumenterande verksamheten har från början åvilat personal med ansvar även för museets samlingar föremål-bild-arkiv och vid en omorganisation ansvaret för föremålsamlingarna. Vid senaste omorganisationen, oktober 2000, har dokumentationsverksamheten lyfts fram och det etnologiska dokumentationsansvaret åvilar en person till förhoppningsvis 60-70% med placering vid avdelningen för kulturmiljövård. Detta innebär att museets hela dokumentationsverksamhet och kunskapsinsamling arkeologi, kulturmiljö, byggnader och etnologi - arbetar i nära avdelningsgemenskap. I Norrbotten, en fjärdedel av landet, ansvarar Kulturmiljövården för antikvarisk kontroll av alla kyrkorestaureringar i länet samt byggnads- och kulturmiljöärenden utom i Arjeplog, där Silvermuseet handlägger en del byggnadsantikvariska ärenden, och i samiskt bosättningsområde, där Ájtte ansvarar för huvuddelen av den samiska byggnadsdokumentationen 9

13 Någon särskild budget för etnologisk dokumentationsverksamhet har inte funnits. Däremot har den poolansvarige under merparten av samdokåren haft möjlighet att delta vid årliga poolmöten, kurser och gemensamma fältseminarier. Detta engagemang har betraktats som en viktig kompetenshöjande åtgärd. Eva Gradin har varit ordförande i Byggpoolen under tiden november och De flesta dokumentationer, som utförts vid museet, har varit externfinansierade, antingen med riktade uppdragsmedel eller via sysselsättningsskapande åtgärder förmedlade genom LAN och AF. Ett par utställningsproduktioner, som baserats på dokumentationsmaterial, har bekostats av det undersökande objektet, bl a KBG, Kallax Betong & Grus AB, och BAC, B A Carlssons Såg & Hyvleri AB. Dokumentationsprogram I mars 1985 gjordes ett sammanställning över vilken inriktning museets samdokundersökningar borde ha (dnr 402/85). Inför detta arbete och vid senare diskussioner kring specifika dokumentationsobjekt har SCB och från 1986 SCB Norrbottenkansli i Luleå varit behjälpliga utarbetades ett utkast till dokumentationsprogram för Norrbottens museum. Ett program för Norrbottens industriarv har 2000 utarbetats av Anna Elmén Berg med förslag och exempel på dokumentationsinsatser. Programmets förslag kommer att ligga till grund för upprättandet av ett dokumentationsprogram vid Norrbottens museum under Fokus kommer att inriktas på det föreslagna s k teknologiska megasystemet, med malmfältens gruvor, malmbanan, Porjus vattenkraftverk, Bodens fästning och malmhamnen i Luleå. Alla betydelsebärande objekt vid omvandlingen av Sverige till ett modernt industrisamhälle. Megasystemet är i hög grad levande med pågående industriell verksamhet. Begreppet har myntats av professor Staffan Hansson vid Luleå Tekniska Universitet. Kontinuitet eller tillfälliga insatser? Museets dokumentationer har till övervägande delen varit små men fortlöpande inom samma ämnesområde. 3. Samtidsdokumentation och forskning Helhetsmönster Av den gjorda sammanställning över samtidsundersökningar under åren framgår att norrbottningen, i sin verksamhet både i arbete, vardag och fritid, men också som turistentrepre- 10

14 nör skildras. Tyngpunkten ligger alltså på människor & liv. De verksamheter som särskilt studerats är vattenkraftsutbyggnad och dess konsekvenser på människorna runt Luleälven samt skogsoch trävaruindustri. Perspektiv Fokus har alltså gällt specifika manliga verksamheter, varför genus haft en underordnad roll. Små men flera nedslag bland kvinnor i olika verksamheter har gjorts. I många av dessa utsagor diskuteras könsroller på ett helt annat sätt. De övergripande perspektiven har varit arbete och yrkesidentitet, livstil och livsåskådning. I många tornedalsundersökningar finns religion med som ett underförstått incitament till livstil och livsåskådning. Både bland skogs- och gruvarbetare är förutom yrkesidentitet även social grupp och politisk ideologi värdebärande inslag. Urval De uppsatta målen för samdokdokumentation som gjordes 1985 har inte uppfyllts. Några undersökningar har gjorts inom byggnads- och anläggningsindustri samt inom vattenkraftsverksamhet. Däremot finns nedslag i arkivet, framförallt fotodokumentationer från alla uppställda studieobjekt inom Metallpoolen och Byggpoolen. Samarbetspartner Inget dokumentationsuppdrag har varit finansierat enbart över museets stat. Däremot har etnologen medverkat i olika samverkansprojekt inom ramen för sin tjänstgöring. Hon har även fungerat som handledare eller diskussionspartner vid planering och/eller genomförande av dokumentationer med tillfällig personal eller i studiecirkelverksamhet. Material Undersökningarna är till övervägande delen utförda av fotografer och kulturarbetare. Deras intresseinriktning kan i vissa fall avspelas i materialet, men utifrån museets önskemål har många av deras undersökningar tangerat de ämnesområden, som innefattats i museets övergripande målsättning. Det mesta av materialet är alltså fotografiska dokumentationer men även en stor del bandinspelade intervjuer. De kulturarbetare, som varit engagerade har sällan förstått museimetodiken, utan velat jobba mer journalistiskt. Norrbottenprojektet genomfördes bl a med att varje delprojekt förde fältdagbok, vilket också fanns inskrivet i samarbetsavtalen som upprättades. Många dokumentationer berör skog och flottning, ämnesområden som inte ingått i museets poolengagemang. Anledningen till att ett flertal undersökningar gjorts inom Skogs- och flott- 11

15 ningsindustri har med Skogs- och flottningsmuseet i Storforsens naturreservat, där länsmuseet äger ett trettiotal kojor och anläggningar. Resultat Det samlade resultatet är till övervägande delen gott, trots att de flesta undersökningar tillkommit som små sysselsättningsprojekt för tillfälligt beredskapsanställd personal. Styrkan är mångfalden av olika spektra inom ett övergripande sysselsättnings- eller verksamhetsområde. Varför ser det samlade materialet ut som det gör De överlag i tid och resurser små dokumentationsinsatserna visar på ett påtagligt sätt museets ekonomiska situation, länets sysselsättningspolitik, men även medarbetarnas intresseinriktning. Länets naturresurser liksom geografiska och kulturella särart är framträdande. Flera dokumentationer är gjorda som underlagsmaterial till utställningsprojekt, andra är tillkomna genom studiecirkelarbete. Några som följd av ett studieplansarbete. Få dokumentationer är rena samdokundersökningar där frågeställningar och metoder diskuterats och analyserats. Samhällsstrukturen och arbetsmöjligheterna i länet avspeglas både i det insamlade materialet, men också mycket påtagligt i vem eller vilka som utfört undersökningen. Verksamhetsfältet, landets nordligaste län som täcker en fjärdedel av Sveriges yta, består av norra delarna av landskapen Lappland och Västerbotten. Länet bildades 1810 och här lever sedan gammalt ett folk, tre språk och tre kulturer i en natur som spänner från fjäll över myr-, skogs- och kustland till skärgård. Här förenas bröd- och språkgräns: rieska tillhör Tornedalen, glödkakor Sameland och tunnbröd kusten. Norrbottningarna, samer tornedalsfinnar svenskar, präglas av olika livs- och levnadsförutsättningar, vilket även framgår av undersökningmaterialet. Samer har bl a följts i renskötselarbete som kalvmärkning och slakt. Även det första samiska kvinnokollektivet, Màttàrahkkà utanför Kiruna finns skildrat. Många av småorterna i Tornedalen har skildrats. Här existerar i viss mån fortfarande självhushållet i samklang med naturresurserna. Verksamheterna som framträder spänner från vardagsliv med gårds- och ladugårdssysslor över skogsarbete och älgjakt till skola och syförening. Norrbottningen lever och har levt i ett gränsöverskridande område med onaturliga administrativa gränser. Riksgränsen mot Finland innebar en dramatisk delning av en kulturbygd, Tornedalen. Länsgränsen mot Västerbotten vid Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner har för många varit svår att acceptera. Här läses Norra Västerbotten, vilket avspeglar Skellefteälvens betydelse som kommunikationssamband. 12

16 Fortfarande uppvisar varje älvdal ett speciellt kulturarv. Piteälven har skildrats i ett par filmproduktioner där museets roll har varit faktaframtagning och i några fall speaker, då intervjuerna skett direkt i kameran. Längs Luleälven har museet följt i Vattenkraftens fotspår uppströms Porjus och mött samiskt liv och turism längs älven i väglöst land. Livet kring riksgränsälven mot Finland har skildrats av vår förra museifotograf som med sitt modersmål, meän kieli, kunde få en inkännande inblick i vardag och verklighet. Den norrbottniske gruvarbetaren, främst i egenskap av kirunabo, och inlandets skogsarbetare kommer också till tals i flera utsagor, vilka tillsammans utgör ett gediget dokument kring två av hörnpelarna i det norrbottniska näringslivet. Norrbotten är unikt genom sitt bosättningsmönster ingen annan del av landet har en så gles befolkningssituation. Inom länet skiljer det sig också mellan glesbygd och tätort. Övervägande delen av befolkningen är bosatt i kustlandet. Av förklarliga skäl har många dokumentationer gjorts i Luleå eller dess närhet. Härifrån skildras bl a byggnadsverksamhet, handel, fritidssysselsättningar och camping. Fortfarande präglas samhället av stora konjunkturkänsliga företag och småskalig hantverksindustri, där ofta gamla ekonomibyggnader förvandlats till arbets- eller verkstadslokal. Detta avspelas även i materialet. Här finns skildringar av garveri, tillverkning av renskinnsprodukter och stickning avlovikkavantar. Personalen har till övervägande delen varit fotografer, journalister eller konstnärer. I länet finns fotoskola, journalist-/mediautbildning och folkhögskola med konstlinje. Däremot få praktikplatser och knappa möjligheter till förtjänst på en öppen arbetsmarknad. Hur många av undersökningarna kan kategoriseras som Samdokundersökningar? Av 123 dokumentationer kan nio karaktäriseras som genuina samdokundersökningar. De dokumentationer som kan klassificeras som samdokundersökningar är i tidsföljd: Furunäsets sjukhus 1984, Kallax Betong & Grus AB 1985, Vattenfall 1984, 1988, 1989, Vettasjärvi , BAC, B A Carlssons Såg & Hyvleri AB, , Kiruna stadshus , Sinksundets fritidsområde , Snöskoter i Kiruna 1995 och Gallejaur Till dessa kommer även Älysbyhus AB, en undersökning som gjordes 1997 i samarbete med Nordiska museet. Vid Norrbottens museum finns det fotografiska materialet. Undersökningen av Vettasjärvi by och Laevas sameby gjordes inom EKODOK -90. Dokumentationen av Kiruna stadshus som offentlig miljö och arbetsplats gjordes som en delstudie inom forskningsprojektet Kommunalhus som symboler Kulturanalys av byggnader i den offentliga sektorn, som drevs av Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet och Nordiska muse- 13

17 et. Eva Gradin ingick i referensgruppen och gjorde Kirunadokumentationen tillsammans med länsmuseets fotograf. Varför? Det uppenbara svaret på denna kategorisering är att dessa dokumentationer är utförda av etnologer eller historiker och fotografer med dokumentärfotografisk erfarenhet. Dessa undersökningar har också utförts under en längre tidsrymd varför frågeställningar på ett mer metodiskt sätt har kunnat analyseras. Bekantskapen med själva studieobjektet har blivit mer inkännade och kontakterna med människorna mer förtroliga. Hur skiljer sig sådana samtidsundersökningar från andra samtidsundersökningar? Dessa undersökningar har ett strukturerat och analytisk förhållningssätt till undersökningsobjektet. De är teoretiskt tolkade med de övriga är mer eller mindre blott beskrivande. Skiljer sig fältundersökningarna till sin inriktning från annan insamlande och dokumenterande verksamhet vid museet som t ex: Föremålsinsamling Norrbottens museum har under hela Samdokperioden i princip haft en mycket restriktiv föremålsinsamling p g a bristande magasinsförhållanden. Under de senare åren har även större arkeologiska undersökningar gjorts i länet, vilka medfört att förvaringsutrymmen tagits i anspråk för detta. Aktiv föremålsinsamling har i princip inte skett, utan fortfarande tillförs samlingarna genom spontana gåvor. Av detta skäl saknas föremålsinsamling i samband med de flesta undersökningar. Frågelistverksamhet Resultatet av den rena frågelistverksamhet, som under denna 25-årsperiod skett, förutom enkätundersökningar, har berört dagens jultraditioner och kyrkstadsliv, innebär att svaren oftast fokuseras på äldre förhållanden. Osäkerhet råder också om det är självupplevda företeelser som berättas eller hörsägen. Dokumentärfotografi Vid enbart fotografisk dokumentation blir material oftast mycket knapphändigt vad gäller kringuppgifter. För det mesta är det blott rena sakuppgifter kring motiv som lämnas. Trots uttalade ambitioner om fylligare bildbeskrivningar sker detta endast undantagsvis. 14

18 Bebyggelsehistoriska undersökningar Inom kulturmiljövårdens uppdragsverksamhet görs också intervjuer och faktaframtagning. men endast som underlag för byggnadsbeskrivningar och analys av kulturhistoriska värden. I Byggpoolen betonades RAÄ:s viktiga roll liksom frånvaro i samtidsdokumentationsverksamheten. Även ett aktivare engagemang inom museiinstitutionerna och främst från kulturmiljövårdens sida diskuterades. Nuvarande organisation vid Norrbottens museum ger möjligheter till ett närmare samarbete och ökad integration av dokumentationsverksamhet mellan etnolog och byggnadsantikvarie. Dock kvarstår problematiken med kulturmiljövårdens knappa tidsdräkt, eftersom stor del av verksamheten utförs på uppdragsbasis under knappa handläggningsmarginaler. Mall B. Fördjupad analys av några samtidsdokumentationer Från Norrbottens museum har fyra undersökningar, KBG, Min vardag en skoldag, Bodens fästning och Gallejaur valts för en mer ingående analys. Bevekelsegrunderna för detta är flerfaldig. KBG, Kallax Betong & Grus AB, på Kallaxheden i Luleå kommun, var museets pilotundersökning inom Byggpoolen och gjordes 1985 av projektanställd etnolog och museets fotograf med museietnologen som handledare. Material har senare använts för en C- uppsats vid Etnologiska institutionen vid Uppsala universitet. (Bilaga 2) Min vardag en skoldag, en dokumentation i bild, text och foto, som utförts av grundskolebarn i länet från höstterminen 1993 till höstterminen Bakgrunden till denna var att på ett genomförbart sätt tillmötesgå huvudmannens krav på måluppfyllelse - att utforma minst 50 procent av verksamheten efter barns och ungdomars behov. Detta länsövergripande projekt genomfördes genom välvilliga insatser av skolledning och lärare. Önskemålet var dels att tillföra museet självupplevda berättelser från barnens verklighet dels att på ett interaktivt sätt kommunicera med länets grundskoleelever. Projektet kom att utföras genom distanshandledning av museets etnolog och fotograf. Det insamlade material kompletterar dessutom en tidigare samling berättelser, som gjorts av länets folkskoleelever på 1950-talets början. (Bilaga 3) Bodens Fästning, ingår i det sk teknologiska megasystem, som omfattar viktiga och pågående verksamheter efter malmbanan, som haft betydelse för länets och landets industriella utveckling. Inför tänkta musei- och turistiska satsningar i Boden skulle miltärlivets mjukare verklighet dokumenteras och insamlas i studiecirkelform. Verksamheten pågick från 1996 och övergick i början av 2000 i en bokproduktion. Allt skedde under militärisk or- 15

19 ganisation med kallelseförfarande och protokollförda möten. Museietnologen deltog som handledare och ingick även i redaktionsrådet inför bokutgivningen. Allt material är arkiverat på Norrbottens museum, Norrbottens minne, vilket sällan förverkligas från studiecirkelarbete materialet skingras oftast bland deltagarna. (Bilaga 4). Gallejaur by, ett ursprungligt nybygge, en enstakagård, i skogslandet mitt på gränsen mellan Norrbotten och Västerbotten, där byautvecklingen kan följas genom att uppgifter om byggherre och byggnadsår är inristade på takåsarna, men vars uppodlade marker överdämdes på grund av industrisamhällets behov av energi. Detta är museets senaste etnologiska dokumentation som genomfördes under en årscykel med upprepade besök i byn från november Undersökningen genomfördes i nära samarbete mellan museets etnolog och en av museifotograferna. (Bilaga 5) Analyserna av de fyra undersökningarna följer uppläggningen i Frågemall B, se bilaga 2, 3, 4 och 5. Bilagor: 1. Sammanställning över samtidsundersökningar Dokumentationen av KBG enligt frågemall B, 4 sidor 3. Dokumentationen av Mín vardag en skoldag enligt frågemall B, 6 sidor 4. Dokumentationen av Bodens fästning enligt frågemall B, 6 sidor 5. Dokumentationen av Gallejaur enligt frågemall B, 3 sidor 16