Ökat intresse för studier vid ÅA, sex procent fler sökande än i fjol. SparkNet EN FRÅGA FÅR SVAR 2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Transkript

1

2 EN FRÅGA FÅR SVAR SparkNet Ett avtal om trådlös datakommunikation i Åbo som går under namnet SparkNet undertecknas måndagen den 9 juni av Åbo Akademi, Turun Yliopisto, Turun kauppakorkeakoulu och Turun Ammattikorkeakoulu samt Turku Science Park och Master Planet. Vad betyder det här avtalet för Åbo Akademi, direktör för datacentralen Stig-Göran Lindqvist? Det är en vidareutveckling av datacentralernas tidigare samarbete, vi har redan tidigare haft möjlighet att utnyttja varandras datanät. Nu kommer det också andra parter med, så det blir mer än bara universiteten och yrkeshögskolan. Man bygger ut det trådlösa datanätet, så att man med bärbara datorer får kontakt med stamnätet utan kabel. För det här behöver man ett WLANkort till datorn och en WLANbasstation som sitter fast i kabelnätet. Datorn pratar sedan via WLAN med basstationen, och när man är i närheten av en basstation får man kontakt. I och med Spark Net tillåter man varandra att använda varandras datanät. Om man till exempel är på TY med sin bärbara dator får man kontakt med akademins webbserver och sitt hemområde. Det här underlättar samarbete över organisationsgränser, bland annat mellan enheter i Citykvarteren, men betjänar också vanliga rörliga användare. Hittills har akademin en handfull basstationer, men vi ska under sommaren skaffa flera. I framtiden kommer det att finnas många basstationer där universiteten har sina kabelnät, så att man med sin bärbara dator kan få kontakt till exempel mitt i stan. Akademins nät kommer redan nu till torghörnet, så man kan sedan placera sig på lämpligt avstånd därifrån. Det här ger en viss bekvämlighet. HB Bergman ny chef för NIKK i Oslo PD Solveig Bergman, lärare och forskare i sociologi vid Åbo Akademi, har utnämnts till ny chef för Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning (NIKK) i Oslo. Bergman tillträder tjänsten i november NIKK är en samnordisk forskningsinstitution som finansieras av Nordiska ministerrådet. NIKK har mera mångsidig verksamhet än ett konventionellt forskningsinstitut, eftersom det både bedriver och förmedlar samt koordinerar forskning. Institutet är också kontaktlänk mellan forskning och jämställdhetsarbete, samt mellan forskning och frivilliga organisationer som fokuserar på kön och jämställdhet. Sammanlagt arbetar tio personer på NIKK. NIKK är nordiskt, men Bergman påpekar att dess nordism också har ett europeiskt och globalt perspektiv. Det som är spännande just nu är konsolideringen av de nordiska forskningsinsatserna, som ju också rektor Björkstrand jobbar med i vitboken. Jag vågar påstå att vi inom kvinno- och könsforskning redan har ett nordiskt forskarrum, och att nordismen inom kvinnoforskningen är mera etablerad än på många andra områden. Jag tänker då inte bara på NIKK, utan också på otaliga andra, mer informella forskarnätverk, säger Bergman, som själv i fjol var koordinator för en internationell evaluering av kvinno- och könsforskningen som Finlands Akademi genomförde. NIKK:s kontakter med både den akademiska världen och jämställdhetsfältet bäddar för ett intressant arbete. Just nu betonas det ju ofta hur viktigt det är att forskning har samhällelig relevans, och det har kvinno- och könsforskningen och NIKK haft från början. Samtidigt kan könsforskningen i all sin bredd inte alltid ses från ett omedelbart nyttoperspektiv. Också jämställdhetspolitiken ska kunna analyseras kritiskt. Numera är också mansforskning en viktig del av verksamheten. NIKK har en koordinator för mansforskningen, och det finns planer på ett forskningsprogram om Den nordiska mannen. Ett annat viktigt projekt är en nordisk forskarskola för kvinnooch könsforskning, som NIKK Ökat intresse för studier vid ÅA, sex procent fler sökande än i fjol Åbo Akademi lockade i år totalt drygt sökande, vilket är sex procent mera än i fjol. Om intresset mäts i antalet sökande så har det i Åbo ökat mest för samhällsvetenskaperna, det vill säga utbildningen för politices magisterexamen, och de traditionella naturvetenskaperna matematik, kemi och biologi inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Också intresset för såväl utbildningen i farmaci som utbildningen av rättsnotarier har ökat markant, vardera med drygt 20 procent. Dessa två utbildningar leder båda till en lägre högskoleexamen. Det är fortfarande inom psykologin som kampen om studieplatser är hårdast 84 sökande tävlar om 14 studieplatser. Diplomingenjörsutbildningen lockade samma antal sökande som ifjol. I medlet av juli kommer samtliga sökande att få besked om huruvida de har fått en studieplats eller inte. Totalt inleder drygt 900 nya studerande sina studier vid Åbo Akademi i höst. 2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

3 planerar. Forskarskolan kommer att ha deltagare också från ÅA. Och när jag väl blir varm i kläderna på min nya tjänst hoppas jag kunna fortsätta också med min egen forskning, i första hand kring kvinnorörelser och komparativa studier om kön och politik. Åbo Akademi föregångare Solveig Bergman var under åren den första koordinatorn för nordisk kvinnoforskning, i ett projekt som finansierades av Nordiska ministerrådet och som var underställt ÅA. NIKK grundades senare, år 1995, som resultat av en utredning som Bergman ledde på uppdrag av Ministerrådet. Projektet vid ÅA var egentligen en föregångare till institutet. Åbo Akademi har enligt Bergman hållit sig bra framme inom den nordiska kvinno- och könsforskningen också sedan NIKK etablerades, och som chef för institutet kommer hon i allra högsta grad att fortsätta hålla kontakt med ÅA. Under åren vid akademin har Bergman hunnit jobba med både administrativa uppgifter och forskning och undervisning. Jag ser chefstjänsten som ett Solveig Bergman ser fram emot de nya utmaningarna som jobbet som chef för det Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning i Oslo innebär. spännande sätt att kombinera dessa båda sidor, men den innebär också helt nya utmaningar för mig, framför allt vad ledarskap och personalfrågor beträffar, konstaterar Bergman. MICHAEL KARLSSON INNEHÅLL NR 10/2003 Bergman ny chef för NIKK i Oslo Koordinerar nordisk kvinno- & könsforskning... 2 Effektiva mikrovågor Processintensifiering med teknisk kemi...4 Gränser tema för årets NESS Samhällsvetare diskuterar miljöfrågor i Åbo...6 Höga förväntningar på Kvarnen Vasapersonalen på besök i bygget...8 Konsten att beröra Reima Honkasalo till konsttävling i Florens...10 Personalspalten Disputation Sommar, sol och båtliv Etnolog: Familjen viktigast på båtsemestern.. 12 Semesterläsning vid akademin ÅA-personalen väljer sommarböcker...14 Veckans skribent Vad vill den nya regeringen?...16 MfÅA noterar Medaljer och utnämningar vid ÅA...19 Baksidan Tidningen Lärlust firar sina tio år...24 Nya publikationer Annonser och kungörelser MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 3

4 AKTUELL FORSKNING Effektiva mikrovågor Processintensifiering i laboratoriet för teknisk kemi. En mycket effektiv mikrovågsugn, i vilken utrymmet där upphettningen sker är endast två centimeter högt, djupt och brett, står nu klar för användning i laboratoriet för teknisk kemi vid Åbo Akademis kemisk-tekniska fakultet. Ordet mikrovågsugn är kanske litet missvisande, för uppfinningen används inte till att värma upp luncher. Syftet med apparaten är att framställa vissa molekyler så effektivt som möjligt, så man kan hellre kalla den en mikrovågsreaktor. Mikrovågsprojektet handlar om processintensifiering, att kunna göra en kemisk process så miljövänligt, energisnålt och med en så liten utrustning som möjligt. Det är en del av ett större TEKES-projekt, som förutom Åbo Akademi också involverar tekniska högskolan i Villmanstrand och flera företag inom den kemiska industrin. TEKES, företagen och ÅA:s processkemiska spetsenhet har alla satsat pengar på den del av forskningen som bedrivs i Åbo. Själva apparaturen har i sig kostat ungefär euro, och därtill kommer förstås väldigt många arbetstimmar. Vid Åbo Akademi har man jobbat i drygt ett år med att färdigställa mikrovågsapparaten, inklusive både planering och byggande. Konstruktionsarbetet tog flera månader och eftersom det är fråga om någonting experimentellt och helt nytt så var det enda sättet att bygga den att köpa delarna skilt och sätta ihop dem själv. Det gick dessutom inte att köpa alla delar på en gång, utan man var tvungen att steg för steg se hur varje del fungerade innan man gick vidare. Själva mikrovågskällan och dess reglerenhet köptes från Sairem, ett företag nära Lyon i Frankrike, men resten hittades i Finland. Apparaturen är ganska dyr att bygga och det finns väldigt få Bakom och till höger om laboratorieingenjör Kari Eränen, professor Tapio Salmi och docent Jyri-Pekka Mikkola skymtar den nya mikrovågsugnen som de har varit med om att ta fram i KTF:s laboratorium för teknisk kemi. tillverkare i världen som säljer den här typen av seriösa mikrovågsdelar. I litteraturen som hittills har skrivits på området har därför det mesta av forskningen gjorts med ombyggda köksmikrovågsugnar, vilket har lett till att resultaten är svåra att reproducera och inte entydiga, berättar docent Jyri-Pekka Mikkola. Under konstruktionsprocessen dök det också upp en del tekniska problem, som tog litet mera tid än väntat att lösa. De är nu åtgärdade, och man håller som bäst på att köra in apparaturen. Vi har demonstrerat att apparaturen fungerar och gjort de första experimenten. Nu skall vi systematiskt börja studera mik- 4 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

5 rovågseffekten i olika slags reaktioner och processer. Vi kommer delvis att göra grundforskning vi har ett doktorsarbete som nyligen har startats och delvis gör vi också direkta industriella tilllämpningar, säger professor Tapio Salmi. Exakt vilka molekyler som undersöks för industrins räkning är hemligt, eftersom det rör sig om känslig och strategiskt viktig kunskap. Det är dock främst kemiföretag som framställer specialkemikalier, som kan få nytta av mikrovågsreaktorn. I Frankrike har ett företag också börjat vulkanisera bildäck med mikrovågor, eftersom processen då kan göras snabbare och med mindre energi. Förstås finns det också mera traditionella industriella tillämpningar, till exempel smältning av olika slags livsmedel. Mycket inte kartlagt Mikrovågstekniken är ett ganska nytt forskningsområde och hur väl mikrovågor absorberas av olika material har ännu inte kartlagts omfattande, i motsats till densitet, kok- och smältpunkter, och så vidare. Teflon och kvartsglas är två material som är kända för att vara transparenta för mikrovågor, men nästan alla andra material absorberar i någon mån mikrovågor. Materialens absorbanskapacitet beror dessutom på temperaturen och den förändras sålunda när materialet värms upp. Detta gör det svårt att optimera en mikrovågsreaktor. Det är ju helt annan typ av uppvärmning man uppnår med mikrovågor än den traditionella, konvektiva uppvärmningen, det vill säga man har en värmeslinga inuti reaktorn som innehåller till exempel varm ånga, som värmer röret som i sin tur värmer reaktorinnehållet. Mikrovågstekniken är direkt strålningsvärme, säger Jyri-Pekka Mikkola. Man kan ofta med mikrovågorna göra reaktionerna mera selektiva och producera endast de molekyler man vill och också mer av dem än med konvektiv uppvärmning. Detta fungerar tack vare att man selektivt värmer upp metalliska katalysatorer och håller vätskan som strömmar genom reaktionskammaren vid lägre temperatur. Att kunna hålla fasen vid högre temperatur än vätskan omkring den är är något som ofta eftersträvas. Mikrovågsreaktorn i laboratoriet för teknisk kemi ser inte alls ut som en vanlig mikrovågsugn, utan kan kanske snarare liknas vid en kanon som skjuter det elektromagnetiska fältet genom en reaktionskammare där också vätskan som bearbetas passerar i ett rör av teflon. Bland apparatens viktigaste finesser är att den kan bearbeta alla typer av material fast, vätska och gas och har katalysatorer som påskyndar de kemiska reaktionerna. Materialet bearbetas dessutom kontinuerligt, inte satsvis. Det finns många orsaker till varför en köksmikrovågsugn inte kan användas på samma sätt. En vanlig mikrovågsugn är en så kallad multimode-apparat, vilket innebär att det elektromagnetiska fältet är helt heterogent, eller på sätt och vis slumpmässigt. Om man tänker sig det elektromagnetiska fältet som en vågrörelse, så rör sig vågorna inte i fas i en vanlig mikrovågsugn, utan de far hit och dit. I vår apparat är en våg riktad till reaktionskammaren och sedan skickar en reflektor bakom kammaren tillbaka vågen, förklarar Mikkola. Apparaten har därtill justeringselektronik med vilken man kan ställa in vågorna som går fram och tillbaka, så att de rör sig i samma fas. På det sätter uppnår man högre effekt och det medför dessutom att chansen att få samma resultat av två likadana försök är större. I en köksmikrovågsugn är det helt slumpmässigt hur innehållet värms upp, dessutom är effektkontrollen alltid av eller på. Ställer man in full effekt är mikrovågorna på hela tiden, och ställer man in lägre effekt slås vågorna av och på med ett visst mellanrum, säger Mikkola. Den nya mikrovågsreaktorn har en maxeffekt på två kilowatt, vilket är ungefär dubbelt större än hos en vanlig mikrovågsugn. Nästan alla metaller absorberar mikrovågor väl, och deras temperatur kan därför i reaktionskammaren stiga flera hundra grader på bara några sekunder. Man måste vara försiktig, till exempel nickel når om jag minns rätt smältpunkten på 35 sekunder, ler Mikkola. Också i övrigt bör man ju vara försiktig med mikrovågsteknologin och se upp för läckage. Trots att varningsskyltarna på apparaten i laboratoriet lätt kan få en att tro någonting annat är mikrovågor inte radioaktiv strålning. De är däremot elektromagnetisk strålning, vilket inte heller är trevligt att utsättas för. Vi har en detektor som skriker till om det finns läckage av mikrovågor till omgivningen, och i början hände det nog att den reagerade. Det var innan vi lärde oss hur väl systemet måste isoleras. Stor potential Processintensifiering innebär alltså att man försöker man utnyttja teknik och energi för att försnabba olika kemiska reaktioner och göra dem mera selektiva. Mikrovågor är ganska nytt på området. Vid ÅA har man tidigare jobbat mera med ultraljud och byggt flera unika apparater som kombinerar ultraljud och katalysatorer. Det finns exempel inom läkemedelsindustrin där man för varje molekyl man producerar av den sort som man vill ha, så producerar man också hundra av skräp, av problemavfall. En idé med processintensifiering är att producera endast det som man behöver. Också energieffektiviteten är potentiellt mycket bättre, man kan skära ner förbrukningen för att tillverka en motsvarande produkt till en bråkdel av vad den är nu, säger Jyri-Pekka Mikkola. Tapio Salmi lyfter fram möjligheten att göra industrins utrustning mindre till storleken. Det är inget självändamål, för om man tittar till exempel på det kontinentala Europa så tar fabriksområdena upp väldigt mycket markyta. Om fabrikerna blir mindre till storleken kan man kanske till och med delvis låta marken återgå till sitt naturliga tillstånd eller bli bostadsområden. MICHAEL KARLSSON MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 5

6 K ONFERENS Gränser tema för årets NESS Samhällsvetare från hela Europa diskuterar miljöfrågor i Åbo. Omkring 150 forskare som intresserar sig för miljöfrågor ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv samlas i Åbo juni. Då ordnas 6th Nordic Conference on Environmental Social Sciences (NESS), och det är första gången NESS hålls i Finland. Temat för konferensen är skalor och gränser av olika slag, eller som det heter på engelska: Scales, limits and borders problems in political ecology. Jan Otto Andersson, professor i nationalekonomi vid Åbo Akademi och medlem i arrangörskommittén, förklarar bakgrunden till temat så här: Scales kommer från att det i ekologin spelar en stor roll i vilken skala man ser på saker om man har ett globalt, regionalt eller lokalt perspektiv. Limits har att göra med gränser för vad människan ska få göra i relation till naturen, och när naturen sätter stopp för människan. Borders innebär nationsgränser. De här är alla beroende av varandra beroende på ur vilken skala man ser på miljöproblemen så stöter man på gränser av olika typ. Samhällelig synvinkel Environmental social sciences handlar om att se på miljöfrågor ur en samhällelig synvinkel, och inte ur en naturvetenskaplig synvinkel där man funderar över hur miljöproblemen uppstår. På 1980-talet blev miljön en del av den samhällsvetenskapliga forskningen, på samma sätt som socialpolitiken kom in som ämne på och 70-talen, säger Marko Joas, forskningsledare i offentlig förvaltning vid ÅA och medlem i arrangörskommittén. Från 1970-talet framåt blev miljöproblemen allt tydligare via naturvetarnas rapporter, och det ledde till att forskningen kring de samhällsmässiga och ekonomiska konsekvenserna blev allt viktigare. Åtgärdandet av miljöproblemen förutsätter ju aktiva politiska styrinstrument, säger Ea Blomqvist, miljökoordinator vid Åbo Akademi och även hon med i arrangörskommittén. Tvärvetenskaplig samhällsvetenskap Deltagarna i NESS-konferensen är jurister, ekonomer, statsvetare, sociologer och filosofer, så man kan med fog säga att miljöfrågor ur samhälleligt perspektiv är ett område som väcker tvärvetenskapligt intresse. Alla deltagare forskar i människans och miljöns interaktion på ett eller annat sätt vid antingen universitet eller forskningsinstitut, säger Blomqvist. Deltagarna kommer från över 20 olika länder, främst från Norden, men även från resten av Europa och några utomeuropeiska länder. NESS-konferensens historia inleddes för tio år sedan i Oslo, där man under en konferens för statsvetare hade en workshop om miljöpolitik och -administration. Två år senare ordnades den första egentliga NESS-konferensen, med titeln Miljö och samhälle, i Göteborg, och ytterligare två år senare den andra NESS i Oslo med titeln Society, Environment and Sustainability in the Nordic Perspective. Den fjärde konferensen Towards a Sustainable Society in the New Millennium hölls i Umeå 1999, och den femte konferensen, The Ecological Modernisation of Society, arrangerades i Århus för två år sedan. En annan av grundstenarna för NESS var forskarprojektet NERP (Nordic Environmental Research Programme) som pågick under fem år på 1990-talet och som skapade nätverk som har överlevt trots att projektet tagit slut. Inriktad på forskning Alla tre universitet i Åbo är värdar för årets NESS-konferens. ÅA:s roll i arrangemangen är stor, till exempel är det akademin som har satsat mest personresurser på konferensen. Det var också till ÅA erbjudandet om att ordna NESS kom, närmare bestämt till Marko Joas. Värdskapet för NESS har gått runt i Norden, och det finns ingen formell organisation som styr var konferensen ordnas. I samband med konferensen i Århus 2001 blev vi tillfrågade om Åbo skulle vara intresserade av att ordna konferensen nästa gång. Jag förde frågan vidare, och ÅA:s rektor Gustav Björkstrand sade ja tack, och de andra universiteten var också villiga att komma med. Turun Yliopisto ställer sina utrymmen till förfogande och konferensen hålls i Publikum där det är möjligt att hålla parallellsessioner i samma byggnadskomplex. NESS är en forskarinriktad konferens, och under de tre dagarna i juni består programmet av sex olika arbetsgrupper där deltagarna presenterar sina papers. Vi har valt teman så att det skapas nya kontaktytor, och inte enligt de traditionella inriktningarna inom samhällsvetenskap, säger Blomqvist. Ekonomi och ekologi Marko Joas är koordinator för en av arbetsgrupperna, där temat är miljöförvaltning på flera nivåer. I dag finns det många olika enheter som gör politik, och vi analyserar gränserna mellan dem och hur makten flyttas bort från den statliga nivån, både uppåt och nedåt, säger Joas. Jan Otto Andersson är koordinator för en arbetsgrupp som skall behandla gränser för tillväxten i dag, och förhållandena ekonomi ekologi samt konsumtion ekologi. Grundfrågeställ- 6 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

7 Marko Joas och Ea Blomqvist beskriver NESS-konferensen som en tvärvetenskaplig mötesplats för samhällsvetare. ningen handlar om huruvida man kan sätta pris på miljön. Det finns två skolor, den ena är en miljöekonomisk skola där det viktigaste är att man har klara äganderätter och att man kan ta ut ett riktigt pris för användningen av resursen. Enligt den ekologiska ekonomin kan man däremot inte räkna om allting till pengar, utan man har ett multikriteriebeslutsfattande där man beaktar vilka alla slags effekter ett beslut har för människan. Då måste man öppet politiskt ta ställning, och kan inte gömma sig bakom några kalkyler, säger Andersson. I arbetsgruppen handlar det mycket om hållbar konsumtion, om hur folk reagerar då de vet om miljökonsekvenser av konsumtionen, och om hur miljömärkning påverkar konsumtionen. De fyra övriga arbetsgrupperna behandlar global ekologisk rättvisa, global miljömässighet och nationell policy, politisk ekologi i historien och en summering av det första året sedan konferensen Johannesburg Samarbete med naturvetare? På programmet under NESS står också föredrag av sex stycken huvudtalare. Professor Juliet Schor från Boston College talar om att politisera hållbarheten och om varför det krävs ekonomisk och geopolitisk transformation för att uppnå ekologisk balans. Ett politiskt laddat tema berör Riley Dunlap, gästprofessor i miljösociologi vid ÅA, som talar om grunderna i konservativ amerikansk miljöpolitik och vad som styr den linjedragning den amerikanska förvaltningen har valt, nämligen att frångå internationella avtal som till exempel Kyoto-avtalet. Professor Yvonne Rydin från London School of Economics and political science talar i sin tur om skapandet av institutioner för urban hållbarhet och professor Avner de-shalit från The Hebrew University of Jerusalem håller föredrag om gränser för tillväxt och politik. Forskare Monica Tennberg, Lapin Yliopisto, talar om klimatförändringar och globalisering i Nordpolsområdet. Syftet med NESS är enligt arrangörerna att samla olika forskare till en tvärvetenskaplig mötesplats innanför samhällsvetenskapen. Forskare är människor som behöver andra människor som bollplank, säger Blomqvist. Det är ofta i inofficiella diskussioner som nya tankar föds. Dessutom är det här ett sätt för forskarstuderande att möta gurun på området. Konferensen NESS där samhällsvetare samlas är det första steget. Det andra steget är att samhällsvetare möter naturvetare. Både Finlands Akademi och undervisningsministeriet efterlyser den här typen av verksamhet och det skulle verkligen behövas, säger Ea Blomqvist. HEIDI BACKAS Konferensens hemsida finns på adressen MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 7

8 Samhälls- och vårdvetenskapliga fakultetens folk tar sig en titt på sin framtida arbetsmiljö i Strandkvarnen med Bo Riska som ciceron. Höga förväntningar på Kvarnen Vasapersonalen besökte sin framtida arbetsplats. Överlag har kommentarerna varit mycket positiva, säger utvecklingschef Bo Riska efter att de senaste veckorna ha guidat ÅA:s Vasapersonal runt i Strandkvarnen, byggarbetsplatsen som i rask takt håller på att förvandlas till ÅA:s campusområde. 120 personer från personalen och representanter för kåravdelningen har gruppvis fått ta sig en titt på dels de allmänna utrymmena och dels på de utrymmen som blir deras egna. Den gamla fabriksbyggnaden är än så länge en kaotisk plats med byggställningar, bråte och damm, men vid årsskiftet ska fastigheten bli hemvist för ÅA:s hela Vasaenhet, som i dag är utspridd på tolv olika adresser i staden. Visst ser det bra ut, åtminstone för vår del, kommenterar Tom Carlson på Samhällsvetenskapliga institutionen. Men lite svårt är det att få någon riktig bild av läget ännu, allt är för halvfärdigt, säger han. Mest imponerad är Carlson av förvaltningsämbetets vackra utrymmen med sina stiliga takmålningar. Den stora fördelen med hela kvarnprojektet är nog att vi kommer närmare varandra från att ha varit utspridda över stan, säger Carlson. Han anser dock att idealet hade varit att kunna inleda ett nytt läsår i kvarnen, istället för att som nu flytta mitt under läsåret. Dahly Matilainen på vårdvetenskapliga institutionen är även hon imponerad av förvaltningsämbetets utrymmen, både interiör och exteriör, liksom av auditorierna. Sina egna blivande utrymmen fick hon och kollegerna vid institutionen inte se på grund av de byggnadsarbeten som pågick där vid tidpunkten för besöket. Men på basis av utrymmena våningen under, som är 8 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

9 ungefär identiska, frågar hon sig om det inte blir aningen smått och mörkt. Men det är svårt att säga, det är svårt att överblicka helheten ännu när allt är så halvfärdigt. Hon och de andra vårdvetarkollegerna stortrivs i sina nuvarande utrymmen i anrika Blomsterhuset på Rådhusgatan. Våra besökare brukar bli väldigt fascinerade av den fina miljön i det gamla huset. Men säkert blir det bra i kvarnen också, läget är ju perfekt, säger Matilainen, som dock inte ser fram emot själva flyttprocessen. Den kommer att bli jobbig. Vad ska man ta med sig och vad ska man slänga bort? En smärre chock En som inte till alla delar var nöjd med det hon såg under rundvandringen är Sol-Britt Arnolds-Granlund vid Institutionen för lärarutbildning. Jag fick en smärre chock när jag såg det som var tänkt att bli mitt arbetsrum. Dit tänker jag inte flytta, säger hon. Orsaken är att det lilla rummet är täckt med ventilationsrör på alla sidor. I taket skyddas ventilationsrören av ett svart nät som tar i huvudet när man går in i rummet och ventilationsanordningen kommer förmodligen att ge upphov till ett ständigt bakgrundsbuller. Rummet skulle passa som arkiv eller lager men inte som arbetsrum, säger hon. Jag utgår ifrån att det hela är ett misstag och litar på att ledningen rättar till det, säger Arnolds-Granlund, som i övrigt gillar fastigheten. Där finns många lösningar som estetiskt sett är väldigt tilltalande. Nu återstår det bara att se om vi som tar huset i besittning lyckas skapa en dynamik där också. Att alla kommer att finnas samlade på ett och samma ställe är jättebra, det hjälper oss att skapa en identitet, säger hon. Enligt Bo Riska kämpar byggjobbarna febrilt just nu för att få tidtabellen att hålla. Men frånsett en ansträngd tidtabell går bygget som på räls, säger han. PATRIK HARALD Kim Strandberg och Tom Carlson från Samhällsvetenskapliga institutionen med entrén i bakgrunden. De tycker kvarnprojektet ser lovande ut, åtminstone för SVF:s del. Vårdvetarna Dahly Matilainen och Anita Wikberg flyttar in i femte våningen. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 9

10 Konsten att beröra Reima Honkasalo, ÅA-studerande, deltar i konsttävling i Florens. Reima Honkasalo, som studerar folkloristik och konstvetenskap andra året vid Åbo Akademi, har i egenskap av konstnär fått inbjudan till årets biennal för modern konst i Florens. Till utställningen som ordnas den 6 14 december inbjuds cirka 600 konstnärer från olika håll i världen. I och med mina studier har jag sökt mycket information på internet, speciellt då om modern konst. Jag kände till Florensbiennalen från förr, och när jag surfade in på dess webbsida fick jag idén att ta kontakt och be dem titta på min webbsida. En vecka senare fick jag ett meddelande om att de hade tittat på mitt webbgalleri och att jag var välkommen att delta. Det var en chock att bli inbjuden till en så prestigefylld tävling, berättar Honkasalo. Han har tidigare haft endast två egna utställningar, samt två utställningar tillsammans med andra konstnärer. Deltagarna till biennalen i Florens väljs inte utgående från utbildning och tävlingsmeriter, utan man ser i stället enbart på konstnärens verk. Jag ser det som en ära bara att få delta och det att jag får uppmärksamhet hjälper ju mig framåt, det ger kraft att skapa mer. Biennalen ger mig möjlighet att bli synlig och i den här branschen är det bra att vara känd, så är det bara. Jag ser det inte som ett värde i sig, men det är bra om man hoppas kunna livnära sig på konst, på att jobba med något som själen vill. På den förra biennalen i Florens fick två finländska konstnärer, Sami Rintala och Marco Casagrande, mycket uppmärksamhet för sitt bidrag en pelare av böcker, som senare revs ner av arga demonstranter så möjligheten att väcka uppmärksamhet finns. Domarkåren i Florens består av människor som sitter på sådana positioner att de i princip kan avgöra vad som är modern Reima Honkasalo tycker att studierna vid Åbo Akademi har hjälpt honom att utvecklas som konstnär. konst de är intendenter för museer, respekterade kritiker, etc. Vad som egentligen skall betraktas som modern konst är i och för sig en evighetsfråga. Folk som har varit på en utställning med modern konst säger ofta åt mig att de inte vet om det var bra eller dåligt, att de inte förstod konstverken. Då brukar jag fråga om det var något som ändå tilltalade dem på något sätt, och oftast svarar de att jo, nog var det väl ett par stycken. Då är det modern konst för dig, säger jag. Jag tycker själv om verk som på något som tilltalar en och är behagliga eller kanske inte direkt behagliga, men som åtminstone påverkar och får en att tänka. Sånt som är speciellt gjort för att vara kulturellt och konst för konstens skull gillar jag oftast inte. Och vissa verk har vackra färger och former, men dem ser jag mera som inredningsdetaljer. Reima Honkasalo, född 1963, har intresserat sig för konst sedan han som 12-åring gick en kurs i att måla och teckna vid arbetarinstitutet i Tammerfors. 10 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

11 Som 14-åring flyttade han till Sverige, och bodde där fram till mitten av 1990-talet. Jag fick väl den vanliga 30- årskrisen. Jag hade ett eget företag i låsbranschen, och det var inte något dåligt yrke, men jag kände att det egentligen var något annat som jag ville göra. Så jag kastade mig ut i tomma intet och sålde företaget, utan att alls veta vad jag skulle göra. Men för pengarna jag fick tittade jag mig omkring i världen, och jag gick också bland annat en grundkurs i journalistik och sysslade med dockteater. Ungefär vid samma tidpunkt fick konsten en större betydelse för Honkasalo. Han började experimentera med 3D-effekter i sina målningar och göra tavlor som så att säga kommer ut ur duken. I verken blandas oljemålningar med skulpturer. Så småningom hittade Honkasalo sin nisch. Han tog en yrkesexamen i grafisk formgivning och har jobbat tio år i den branschen, också efter flytten tillbaka till Finland och Pikis. Men för två år sedan började akademiska studier kännas lockande, och Honkasalo valde Åbo Akademi för att studierna då också skulle ge honom en möjlighet att hålla svenskan levande. Eftersom jag började studera i vuxen ålder har jag nog ett annat förhållningssätt än om jag hade kommit direkt ur gymnaisiet. Jag tycker att jag har åldern på min sida och bättre kan tilllämpa det jag lär mig, jag kan relatera det till omvärlden på ett annat sätt. Men studierna har ändå gjort att jag har utvecklats som människa, de har förändrat mitt sätt att tänka och hur jag ser omvärlden. Folkloristik är Honkasalos huvudämne, men han funderar på att ta dubbel examen i folkloristik och konstvetenskap. Studierna i konsthistoria och -teori har varit mycket givande, också för den skapande processen. De har gjort att jag har utvecklats som konstnär. Tankeställare i Pikis Honkasalos senaste egna utställning ordnade han över ett veckoslut på hemorten Pikis, och då var han själv närvarande hela tiden och berättade om sina verk för besökarna, till exempel genom att förklara hur han använder sig av symbolik. På den utställningen fick jag en viktig tankeställare om vad jag egentligen gör och vilken makt konst kan ha. Vissa besökare berördes starkt av utställningen och fick tårar i ögonen och allt, det blev jag själv förvånad över. Alla mina verk kan man nog säga att behandlar livets mening, ur olika synvinklar, men ibland också brister i min egen person. Det var väl att jag delade med mig av sånt som berörde folk. När jag förklarade vad jag menade med vissa symboler var det flera som sade att de har tänkt på precis samma sätt. Från den utställningen minns jag speciellt också då två unga flickor, kanske i årsåldern, försiktigt tittade in och frågade om det kostade något. När jag sade att det var gratis kom de in och tittade och viskade, och när jag började berätta om verken för dem blev de riktigt förtjusta och insugna. Här har man trott att inget påverkar dagens ungdomar och att de inte bryr sig om annat än TV och mode, men så är det inte. Jag tar det som en fjäder i hatten att de blev så påverkade av min konst, att den inte är åldersbegränsad. Trä med patina Honkasalo är speciellt fascinerad av gammalt trä som material för konstverken, och då helst riktigt väderbitet trä med patina som ger ett genuint intryck. Jag har ett stort förråd av träbitar och gamla packlådor som jag söker i när jag får en idé. Jag brukar göra exkursioner till industriområden och samla ihop olika träbitar, lock till lådor och till och med gamla dörrar. Just när jag söker material får jag också ofta idéer till nya verk. När jag jobbar med träet hjälper jag ibland till att skapa patina, men inte för mycket. Materialet bestämmer ändå en del av hur verket blir, och jag brukar utgå från att det får vara vad det är, det skall inte tvingas bli någonting annat. Favoritträbiten är en cirka 1,20 m lång planka som Honkasalos mamma räddade åt honom då ett 400 år gammalt hus nära Tammerfors renoverades. Den har använts i ett verk som heter Human Error, och den behövde ingen hjälp med patinan. Renoveringskarlarna hade tänkt slänga bort den, men min mamma sa nej, nej, min son vill säkert ha den där, skrattar Honkasalo. Jag ser plankan som en symbol för komprimerad tid. Trädet som plankan har kommit från växte kanske redan för 500 år sedan, så plankan bär med sig mycket historia. Bara tanken på att den har varit med på medeltiden får mig nästan att bli ordlös. Till biennalen i Florens får man som deltagare ta med tre verk. Vilka det blir är ännu inte bestämt. Efter avslutat läsår kommer Honkasalo att ta itu med förberedelserna. Några nya verk är under arbete, och när de är färdiga tar jag ställning till vilka jag tar med. Jag har tid på mig att fundera till slutet av juli... MICHAEL KARLSSON På webbsidan hittas bilder på 15 av Reima Honkasalos verk. De som syns på denna sida är G.D. NR.1, 2003, 134 x 56 cm (överst) och Human Error, 2003, 139 x 27 cm. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 11

12 Sommar, sol och båtliv Familjen viktigast på båtsemestern, säger etnolog Nielsen. Semestern finns till för att man skall koppla av, glömma bort jobbet och få göra precis vad man vill om det så är att vara på stugan, segla eller resa utomlands. Det här är en självklarhet och få av oss reflekterar desto mer över syftet med semestern. Men man kan faktiskt bedriva vetenskaplig forskning i det här med semester. En som gör det är etnologen Ole Rud Nielsen vid Åbo Akademi. Nielsen jobbar på sin doktorsavhandling i etnologi, och den ska handla om båtturismen i Skärgårdshavet, och speciellt om båtturisternas relation till den kulturella miljön. I början av arbetet med undersökningen utgick Nielsen från att landskapet var det centrala för dem som ger sig ut på båtsemester, men det har visat sig att så inte är fallet. Det är familismen som är målet med båtsemestern, och det här gäller speciellt för mödrarna, men också för fäderna. Att segla innebär att man samtidigt är tillsammans på en liten och trång plats. Ett intensivt samarbete blir ett tvång, och man måste ha tät kontakt med varandra. Nielsen har hittills gjort intervjuer och deltagande observationer med båtturister i hamnar. Han har kommit fram till att båtfolket nog uppskattar landskapet och tycker att det är fantastiskt, men att landskapet egentligen är ett medel för det familistiska målet, något som ibland är omedvetet. Båtsemestern kan användas för att reparera de skador som familjelivet får i vardagen, av stress och jobb och av att föräldrarna inte är så mycket med barnen som de skulle önska. Familjen är som en bil där motorn ska fixas: den behöver olja för att fungera. Sökes: seglande familj Eftersom båtturismen är starkt anknuten till familjelivet är det fråga om mycket känsliga och intima saker och det leder till att det inte ett lätt område att undersöka. Det här har Nielsen märkt speciellt då han försökt hitta en familj som skulle vara villig att ta honom med på en seglats för att göra observationer. Det jag vill göra är att observera de sociala aktiviteterna under en eller två dagar då en familj med barn seglar. Jag har haft otroliga problem att hitta en familj som ställer upp på det här. Det finns en gräns, och folk vill inte att någon ska tränga sig på. Jag har hört tusen ursäkter till varför det inte går. Därför vädjar Nielsen nu till alla seglande familjer, och ber att de ska låta honom följa med och observera vad som händer ombord. Jag är en gammal scout, så jag är van jag väntar mig ingen bekvämlighet och jag har egen sovsäck. Eftersom de sociala nätverken är i fokus i Nielsens forskning är det inte fråga om maritim etnologi, trots att undersökningen handlar om både etnologi och båtar. Jag är också intresserad av turisternas relationer till de bofasta. Glesbygden ska leva på turismen, och därför gäller det för turisterna att stödja dem och handla lokalt. Jag anser att man ska reflektera över sig själv och sitt förhållande till samhället och till det landskap man väljer att ha sin semester i. Nielsen undersöker också förhållandet mellan turisten, samhället och den semesterform turisten väljer. Om valet blir att fira semester på cykel, i sommarstugan eller i segelbåten, eller om man reser en vecka till Prag eller åker på fotvandring till Himalaya har enligt Nielsen att göra med en hel massa bakgrundsfaktorer. Den semesterform man väljer avspeglar ens ålder, kön, familjesituation, personliga ekonomiska resurser och ställning i samhället. Enligt min uppfattning väljer man också semesterform enligt kulturella värden, ekonomi och politiska aspekter, som till exempel säkerhet. Kung för en dag Ole Rud Nielsen kommer själv från Danmark, och i hans barndom innebar semester inte att segla med familjen utan att vara i sommarstugan. Han säger att det här gör att han ser andra saker i seglandet och båtturismen än den som själv seglat sedan barnsben. Han har tidigare undersökt sommarstugelivet på orten Tisvilde i Danmark, och skrivit en licentiatavhandling i nordisk etnologi med namnet Flugten til Tisvilde. Lokale mønstre i dansk fritidshusliv. Både sommarstugelivet och båtturismen handlar om fantasi och en fiktiv värld. Det gäller att komma bort från vardagen och uppleva något annorlunda och extraordinärt. Innan det sedan är dags att gå tillbaka till den grå trista vardagen med det förbannade jobbet och alla tråkigheter, säger Nielsen. På semestern kan man göra det man inte kan göra annars, man är så att säga kung för en dag. Om man till exempel har ett jobb med slipstvång slipper man det på semestern, och kan gå i badbyxor hela dagarna. HEIDI BACKAS Om någon läsare kan tänka sig låta Ole Rud Nielsen följa med på en segeltur i sommar är han mycket glad om man tar kontakt med honom per telefon (02) , (02) , eller e-post ole.nielsen@abo.fi. Nielsen har hittills skrivit en artikel om sin forskning och den finns på adressen: enter2003-article_laboratorium.htm Familjen är det viktigaste på båtsemestern, landskapet kommer först i andra hand, säger etnolog Ole Rud Nielsen som undersöker båtturismen i Skärgårdshavet. 12 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

13

14 Sommarläsning vid akademin Sommaren är den tid på året då många försöker läsa alla de böcker som de inte annars hinner med. MfÅA frågade några personer vid Åbo Akademi vad de tänkt läsa i sommar, och vad de annars har för planer för semestern. Gustav Björkstrand, rektor: I sommar har jag tänkt läsa V. S. Naipauls Ett hus åt Mr. Biswas. Jag har inte läst något av Naipaul tidigare, men han blev ju Nobelpristagare 2001 och det här är hans genombrottsbok. Jag har också tänkt läsa Virpi Hämeen-Anttilas Suden vuosi, som handlar om intriger vid Helsingfors universitet med docenter och andra. Nu har en fjärde bok kommit ut i Jan Guillous trilogi om riddaren Arn, Riket vid vägens slut, och den skall jag också läsa. Festskrifterna till Sven-Erik Hansén och Clas Zilliacus har jag inte heller läst ännu, så dem tänkte jag också hinna med i sommar. Annars hoppas jag att fiskelyckan är god i sommar. Annat jag ska göra är att planera ett uthus på tomten. Men mest är jag ändå fast med vitboken som jag håller på med, jag ska försöka få den färdig i sommar. Margareta Blumenthal, bibliotekarie, avdelningsföreståndare för låneexpeditionen och kursbiblioteket: I sommar har jag tänkt läsa Sista rompan av Kerstin Ekman, boken är en del i serien Vargskinnet. Jag har tidigare läst många böcker av henne och tyckt mycket om dem. Jag har också tänkt läsa Ett halvt liv av V.S. Naipaul, det är en bok som jag har hemma. Jag har hittills missat Naipaul, så det är nu på tiden att jag bekantar mig med hans författarskap. Ulla-Lena Lundbergs Sibirien är också en bok jag ska läsa i sommar, jag har läst nästan alla hennes böcker, men inte den här ännu. I övrigt älskar jag trädgårdsarbete, så jag kommer att ägna en stor del av tiden åt att vara i skärgården, i Korpo, och pyssla mycket med min trädgård där. Timo Bäckman, direktör för Åbo Akademi i Vasa: I sommar blir det ganska mycket deckare och lättare litteratur. Något av Håkan Nesser, och andra svenska deckare. Dessutom förstås sånt som råkar falla en i handen på biblioteket. Utöver det så sysselsätter barnen mig ganska bra. De är sju respektive tio år gamla, och vi har tänkt visa runt dem lite i Finland i år. Det har varit tal om Legoland också men dit åker vi nog inte. Sverige däremot far vi kanske till. Ingvar Dahlbacka, professor i kyrkohistoria, dekanus vid TF: Om jag hinner ska jag läsa någon av de nyare böckerna om den heliga Birgitta, det är hennes år i år och det har kommit ut flera nya böcker om henne. En annan bok jag tänkt läsa i sommar är Reservkraft av Tomas Sjödin. Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi är en bok jag köpte häromdagen, och den ska jag läsa i sommar. Jag tycker också om att läsa biografiska böcker och så läser jag lite dikter ibland. Annars i sommar hoppas jag att jag kan vara lite ledig, och då åker jag till Österbotten. Vi åker kanske också till Norge i sommar, vår dotter och hennes man bor i Bergen. Håkan Eklund, redaktör för tidskriften Skärgård: Jag har ett ganska stort bibliotek på sommarstugan och där har jag bland annat Mark Twains böcker Tom Sawyer och Huckleberry Finn som jag har tänkt läsa om i sommar. De är ju pojkäventyr som handlar om tolerans och att reagera mot överhet, och jag var mycket imponerad av dem då jag läste dem i pojkåren. Det skall bli intressant att se hur man upplever dem nu. Annars läser jag mest facklitteratur om natur och resor, men en ny bekantskap utanför det området som jag blev positivt överraskad av är Staffan Bruun. Hans deckare var en aha-upplevelse, jag är helt frälst. Jag fattade inte att en finlandssvensk kan skriva så bra deckare. Så någon oläst bok av Bruun skall jag också försöka hitta. Jag brukar besöka antikvariat, de flesta böckerna jag har är därifrån. Det är skönt att vara på sommarstugan då det regnar och bara ligga kvar i sovsäcken och bläddra i bokhyllan. Det är samma sak till exempel när jag är ute på resa och sitter och väntar på någon flygplats. Det är bara skönt, den som är intresserad av att läsa har aldrig tråkigt. Mariam Ginman, professor i biblioteksvetenskap, prodekanus vid ESF: Då det gäller professionell litteratur försöker jag se på de saker som intresserar mig så att säga genom nya glasögon, få nya idéer, insikter och associationer. Jag sysslar ju med informationsoch kunskapsorganisation, och sådan forskning gör väldigt många andra också så det finns alltid mycket att läsa in sig på. Jag har också blivit väldigt intresserad av det sociala kapitalet, att se hur det utvecklas i grupper och vilka fördelar det ger medlemmarna i gruppen. Det har inte skrivits så mycket om det på mitt eget område, däremot är det på modet inom sociologi, or- 14 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

15 ganisationsforskning och psykologi. När jag får tid skall göra en sökning för att se vad det finns för böcker om det, och jag är då speciellt intresserad av det sociala kapitalet i grupper av ryska emigranter och långtidsarbetslösa. I fråga om nöjeslitteraturen så läser jag det som jag råkar få tag på. Jag läste nyligen en recension av en ny bok av en ung judisk författare som heter Jonathan Safran Foer, och den tänkte jag att jag absolut måste läsa. Annars skall jag försöka fira en vanlig sommar och det innebär just hemskt mycket läsande. Det är nu det jag gör, om jag inte påtar i min trädgård. Jag skall förstås också umgås med min familj och hinna med barn och barnbarn. Och så blir det en liten resa till Frankrike, men där skall jag också läsa och äta, så det är samma sak men på annan ort! Marita Lindahl, professor i pedagogik med inriktning på de tidiga barnaåren: Jag läser mycket skönlitteratur överhuvudtaget, och har gjort det sedan jag var barn. I sommar ska jag läsa Doris Lessings nya bok Ljuvaste dröm, som är den tredje delen i hennes självbiografi. Jag ska också läsa Kerstin Ekmans tredje bok i trilogin Vargskinnet, men jag vet inte om den har kommit ut ännu. Jag gillar både Lessing och Ekman som författare. Lars Saabye Christensens Halvbrodern är en annan bok jag tänkt läsa, han är en ny författare för mig. Sven-Eric Liedmans Ett oändligt äventyr ska jag läsa för att ta del av hans syn på kunskap. Andra planer för sommaren är att jag skall åka till mitt sommarhus i Gränna, och jo, där blir det väl nog att äta en och annan polkagris. Då jag far dit vill jag vara där en tid och sköta om hus, trädgård, båt och vatten. Jorma Mattinen, professor i kemi, företrädesvis organisk kemi, dekanus vid MNF: Troligtvis blir det en vanlig omgång med Mika Waltari för mig. Jag brukar läsa hans tegelstenar då och då, och nu är det Mikael Karvajalka som står i tur. Om jag har tid skall jag också läsa några deckare, Jan Guillou är min favoritförfattare så det blir säkert något i den stilen. Vad gäller andra planer för sommaren så bor jag i ett gammalt egnahemshus, så där finns det alltid många renoveringsprojekt som avlöser varandra. Det finns alltid något att göra. Ben Roimola, webbredaktör, informationssekreterare: I sommar har jag tänkt läsa Tales of Old Earth av Michael Swanwick, det är en novellsamling med science fiction och fantasy som jag har hemma i bokhyllan. Jag ska också läsa de två fantasy-böckerna Mantor och Larona av Karolina Bjällerstedt Mickos. Orsaken till att jag läser de här författarna är att de kommer till Finland i augusti, i samband med Finncon-evenemanget. I sommar har jag har också tänkt läsa alla Muminböckerna av Tove Jansson, och någon bok av Lois McMaster Bujold. Hon har skrivit ett tiotal böcker om samma huvudperson, men det är ändå inte som en serie. Jag har läst en av hennes böcker och den verkade bra hon skriver en trevlig rymdopera. Min sommar börjar i augusti då jag får semester. En stor del av min energi går till Finncon, som är en stor internationell tillställning för science fiction och fantasy i Åbo 1 3 augusti. Vi väntar oss besökare och har hedersgäster från bland annat USA, Storbritannien och Sverige. Det är nu tionde gången evenemanget ordnas, men första gången vi har program på svenska. Inträdet är gratis, och alla är välkomna till Finncon! Kaisa Sere, professor i datateknik, företrädesvis programmeringsmetodik, prodekanus vid KTF: Jag har inte alls hunnit fundera på vad jag skall läsa ännu, förutom olika arbetssaker. Jag kommer att läsa avhandlingar och skriva utlåtanden om dem, och så går mycket tid åt till att göra ansökningarna för olika EU-forskningsprojekt, de skall snart lämnas in. På fritiden spelar jag golf! Clas Zilliacus, professor i litteraturvetenskap, dekanus vid HF: Jag läser alltid vissa böcker på nytt och i sommar tänker jag läsa Franz Kafkas Das Schloss, alltså Slottet. Sedan skall jag ägna mig åt att läsa en bok som används i franskaundervisning, nämligen Raymond Queneaus Stilövningar. Den är en hisnande exercis i vilken en enkel scen beskrivs på hundra olika sätt. Den är klurigt gjord, och genom att läsa den lär man sig att hantera språket. Umberto Eco, som är semiotiker, professor i Bologna och succéförfattare, har översatt Stilövningar till italienska. Han är en sådan ekvilibrist att han antagligen har lyckats bättre än andra, och därför skall jag jämföra hans översättning med originalet. Förutom att läsa skall jag åka till Adriaterhavet, Kroatien. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 15

16 VECKANS SKRIBENT Roger Broo är förvaltningsdirektör vid Åbo Akademi. Vad vill den nya regeringen? EFTER REGNBÅGEREGERINGEN har vi som känt fått en mera mitteninriktad koalition med centerpartiet, socialdemokraterna och svenska folkpartiet. Delvis på grund av misstron mellan de två förstnämnda partierna har man skrivit ett exceptionellt utförligt regeringsprogram (55 sidor). Då regeringarna numera sitter hela valperioden fyra år och regeringsprogrammen blivit starka styrinstrument för politiken, har det sitt intresse att studera vad som sägs om utbildning och forskning. Regeringen fastslår att högskoleutbildning för en examen fortsättningsvis skall vara gratis, det vill säga terminsavgifter skall inte införas. Det är inte skäl att betona en examen men diskussion kommer säkert att föras kring studierna för dubbelexamen och överbetyg. Vore det inte rimligt att den som önskar avlägga en andra examen skulle betala för det? De kan ju annars avses ta studieplatsen av någon som inte alls fått tillträde till universitetet. STORT UTRYMME i regeringsprogrammet ges frågan om sysselsättningen och finländarnas korta yrkeskarriär, sen början och tidigt slut. Detta var ju en av huvudpunkterna också i Sailas-kommitténs betänkande. Regeringen upprepar tidigare regeringars mål och snabbare studietider. Övergången från gymnasiet och det övriga andra stadiet till högskola vill man försnabba genom reform av urvalsprinciperna. Genom samantagningnar kan man bättre utnyttja studentexamensresultaten och motarbeta det osunda systemet med preparationskurser. Särskilt nämns att man skall införa en kvot för antagningen av årets studenter och dimitterade från yrkesutbildningen. Den nya undervisningsministern har redan preciserat att hälften av dem som antas till universitet och yrkeshögskolor skall vara årets studenter. För närvarande är de bara en tredjedel. Klart är att gällande praxis med mellanår och upprepade ansökningsomgångar och preparationskurser är ett slöseri med samhällets och ungdomarnas resurser. Det finns anledning att önska ministern lycka till där företrädarna misslyckats. REGERINGEN VILL UTVECKLA universitetens och yrkeshögskolornas samarbete och arbetsfördelning. Detta är enligt min mening ett viktigt mål. Det ligger inget förnuft i att utveckla yrkeshögskolorna till sekunda universitet. Deras styrka ligger i deras tillämpade och yrkeslivsinriktade särart. Tyvärr har experimentet med påbyggnadsexamina på sina håll skapat en academic drift som är svår att återkalla. I regeringsprogrammet lovar man nu att yrkeshögskolornas påbyggnadsexamina skall utvärderas varefter beslut om dem skall tas. Ett stort missförhållande är för övrigt att yrkeshögskolornas examina tills vidare har en oklar ställning i högskolesystemet. Denna heta potatis lovar regeringen nu ta sig an. Med tanke på de skriande behoven inom socialoch hälsovården får man se det som ytterst positivt att regeringen lovar trygga universitetens finansiering i lag. Likaså utlovas förstärkning av forskningsanslagen. UNIVERSITETSLAGEN SKALL FÖRNYAS, bland annat genom införande av den så kallade tredje uppgiften, det vill säga direkt samhällsservi- 16 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

17 En kväll serverades Janssons frestelse som nattmat, gräddig och god. Men utan snaps! Statsrådets kansli hade gett stränga order om att inte servera några starkvaror. Men i så fall skall ni inte heller servera Janssons frestelse, påpekade jag. Det ena kräver det andra. ce såsom regionala utvecklingsprojekt, forskningsinformation med mera. I samma veva skall regeringen bedöma också andra utvecklingsbehov. Hit hör säkert den ekonomiska autonomin som universiteten länge efterlyst, det vill säga möjligheten att grunda bolag, köpa aktier, ta lån och så vidare. En sådan autonomi har Åbo Akademi redan inom ramen för det vi kallar juridiska personen Åbo Akademi JPÅA och Helsingfors universitet inom ramen för sina fonder. Handlingsfriheten hos övriga universitet är start begränsade. Statens revisionsverk godkänner inte ens att de betalar medlemsavgiften till Rektorsrådet! Möjligen kommer formuleringen utvecklingsbehov även att aktualisera förvaltningsmodellerna, särskilt vad gäller styrelsernas sammansättning. I de övriga nordiska länderna har man (Sverige) eller övergår man till universitetsstyrelser där de externa medlemmarna är i majoritet. Kanske får vi en ny förvaltningsreformdebatt. Det är ju en tid sedan senast! REGERINGSPROGRAMMET SVARVADES ihop på en knapp vecka. Jag hade själv förmånen att som en av Sfp:s två företrädare delta i den arbetsgrupp som skrev texterna om utbildning och kultur och som förresten leddes av folkpartiet. Dagarna blev långa i Ständerhuset. Vi serverades rikligt med mat, kaffe och frukt: frukost, lunch, middag och kvällsbit ännu ca kl. 23. Jämfört med hur det var på den tiden jag var politisk sekreterare på Handels- och industriministeriet höll man däremot en sträng linje med dryckerna. Till lunch endast vatten. Till middagen kunde man få ett glas vin, inget mera. Med tanke på effektiviteten i förhandlingarna var denna politik säkert välbetänkt. Liksom alltid har absoluta regler sina nackdelar. En kväll serverades Janssons frestelse som nattmat, gräddig och god. Men utan snaps! Något upprörd av denna fadäs kallade jag på värdinnan för att påpeka hur obildat köket nu förfarit. Hon beklagade men hänvisade till att Statsrådets kansli gett stränga order om att inte servera några starkvaror. Men i så fall skall ni inte heller servera Janssons frestelse, påpekade jag. Det ena kräver det andra. Här skulle vi komma överens om rikets affärer under de följande fyra åren och så fick man inte bestämma om man skulle ta en snaps efter dagens förhandlingar. AV DENNA LILLA HISTORIA kan man dra flera lärdomar: 1. lär dig vett och etikett 2. ställ dig inte i en återvändsgränd, det vill säga servera inte Janssons frestelse om du inte har snaps på bordet 3. regler utan undantag är ofta av ondo 4. ge förtroende åt dina medarbetare att göra motiverade undantag 5. och sist men inte minst: försök ta de små förtretligheterna med humor. Glad sommar! ROGER BROO MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 17

18 PERSONALSPALTEN Semester Jag sökte på internet tolkningar av semesterbestämmelserna och hamnade i ett otroligt semesternät. Tänk vad semester kan ge upphov till! Enligt vissa källor står semester för ledighet, fritid, fridagar och ferier. Enligt andra för vila och rekreation. Semester gav också länkar till fenomen som tidsanvändning, brådska, levnadssätt och livsstil. De flesta träffarna handlade naturligt nog om exotiska resemål, kryssningar, forsränning, hyrbilar och fantastiska äventyr. Upplevelser för hela slanten! För oss nordbor är sommaren och semestern fylld av förhoppningar medan sommarledigheten på sydligare breddgrader inte nödvändigtvis är lika lång och förväntningarna kanske inte lika uppskruvade. Efter en kall vinter längtar vi efter sommarens intensiva grönska, glittrande vågor och ljumma kvällar. Många av oss ser fram emot mera tid för familjen och för släkt och vänner. Tiden borde räcka till så mycket. Det finns massor att ta igen av det som blev försummat under vintern då tiden fylldes av arbete. Semesterstress är inte ovanlig och från hälsovårdshåll uppges det att allt fler återvänder till jobbet trötta och uppgivna. För en del var semestern kanske för kort. En ordentlig avkoppling från ett stressigt arbete kräver en tillräckligt lång återhämtning. Det behövs tid för att varva ner. För andra blev semestern inte lugnet man längtade till utan istället blev det konflikter och gräl då olika intressen skulle sammanjämkas. Men om närheten kan bli påfrestande kan också känslor av ensamhet vara svåra att hantera särskilt under en semester. Det sägs ofta att semestern är den tid då batterierna skall laddas, en tid då vi kan stanna upp och låta ny energi strömma till. Semestern kan inte kompensera alla våra behov av återhämtning men semestern kan bli en av höjdpunkterna. Ofta kan det bästa hittas i det minsta: i smultronens speciella röda färg eller i de första solstrålarna en tidig sommarmorgon. Unna dig själv en bra semester och njut av ledigheten! MARGITA VAINIO personalchef Information om personalärenden och tillhörande blanketter finns på Sidorna hittas också genom direktlänken i rullgardinsmenyn på Åbo Akademis hemsida. REKREATION & MOTION FOTBOLL Träningar på Samppalinna tisdagar kl och torsdagar kl Följande match i firmaserien torsdagen den 12 juni kl i Suikkila mot KMYT. Samling på Domus kl VOLLEYBOLL Träningar på Idrottsparkens övre beachvolleyplan tisdagar kl SOMMARGYMNASTIK (ÅKG Palästras och Folkhälsans regi) Måndagar och onsdagar kl i Samppalinnaparken till och med onsdagen den 18 juni. Sedan blir det paus och jumppan börjar på nytt måndagen den 4 augusti. Deltagaravgift: 2 euro/gång. Eget liggunderlag med! DOMUSGYMMET Gymmet är öppet hela sommaren, bastun likaså. Bokningarna till gymmet sköts under tiden samt av Nanne Lindblad i telefonväxeln. Under tiden kan inga nya bokningar eller ändringar göras, men de som har ikraftvarande tider kan ju gå på gymet som normalt. ORIENTERINGSBILJETTER Personalen kan beställa gratisbiljetter till kvällsorienteringarna Turku-Rastit i Åbo med omnejd. MfÅA önskar sina läsare en trevlig sommar! Fysisk tillgänglighet för funktionshindrade utreds På förslag av jämställdhetskommittén har förvaltningsämbetet tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att uppgöra ett åtgärdsprogram gällande den fysiska tillgängligheten för funktionshindrade studerande och anställda vid Åbo Akademi. Arbetsgruppen skall uppgöra ett åtgärdsprogram som inkluderar en kartläggning av hinder som handikappade möter i den fysiska miljön vid ÅA förslag till åtgärder för att avhjälpa bristerna förslag till tidtabell och precisering av ansvar för de praktiska åtgärderna. Medlemmar i arbetsgruppen är fastighetsövervakare Carl-Johan Berlin, ledande studiekoordinator Harriet Kurtén, arbetarskyddschef John Lassus, expeditionschef Jan Moberg, planeringschef Bengt Sandell och fil. stud. Carita Viljanen. Bengt Sandell fungerar som ordförande för gruppen och John Lassus som sekreterare. Arbetsgruppen fokuserar i första hand på utrymmena i Åbo men inbegär uppgifter gällande utrymmena i Vasa och Jakobstad. Arbetsgruppen skall avge sitt åtgärdsprogram senast den 31 december MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

19 MfÅA NOTERAR Stipendier ur åländsk fond Märta Holmberg, Harriet Silius, Katie Eriksson och Mikko Hupa har belönats med förtjänsttecken av Finlands Vita Ros orden som en erkänsla för det arbete de gjort för akademin. Medaljer och utnämningar vid ÅA Fyra personer vid Åbo Akademi som i fjol förlänades medaljer ur Finlands Vita Ros Orden fick måndagen den 26 maj ta emot sina förtjänsttecken av rektor Gustav Björkstrand. Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros orden utdelades åt Katie Eriksson, professor i vårdlära, Mikko Hupa, professor i oorganisk kemi och Harriet Silius, professor i kvinnovetenskap. Merkonom Märta Holmberg, avdelningssekreterare för löneavdelningen, tilldelades medalj av I klass av Finlands Vita Ros orden. Republikens president Tarja Halonen förlänade utmärkelsetecknen den 6 december 2002, och de är ett erkännande för personernas framstående arbete vid akademin. Vid utdelningstillfället i maj delade rektor även ut utnämningsbrev till nyutnämnda personer vid akademin. De som fick ta emot sina utnämningsbrev var Tom Holmén, docent i nytestamentlig exegetik, Kurt-Erik Häggblom, professor i reglerteknik, Siv Illman, docent i religionsvetenskap, Mikael Lindfelt, docent i systematisk teologi, Joakim Nergelius, docent i europarätt och komparativ rätt och Tiina Salminen, docent i strukturbiokemi. HB Stipendier från K.H. Renlunds stiftelse Två ÅA-forskare, Mats Åström och Tom Stålfors, har tilldelats stipendier av K.H. Renlunds stiftelse. Åström fick euro för ett projekt gällande tekniker för dränering av jordbruksmark på sura sulfatjordar. Stålfors fick euro för ett forskningsprojekt om platinamineral-anrikning för prospektering, som han gör tillsammans med Riku Raitala från Helsingfors universitet. K.H. Renlunds stiftelse beviljar medel till praktisk-geologiska forskningsprojekt. Stiftelsen stöder teknisk innovationsverksamhet inom mineralogi och geologi samt understöder forskning och utvecklingsarbete inom geologiskt inriktade miljöfrågor. I år utdelade K.H. Renlunds stiftelse totalt omkring euro i understöd för sammanlagt 14 olika projekt. Ålands självstyrelses 75-årsjubileumsfond delar i år ut stipendier på totalt euro för att stöda högre utbildning och forskning. Stipendierna går till fyra olika projekt, och tre av dem har anknytning till ÅA: PM Maria Ackrén (Mariehamn/ Åbo) får euro för licentiatstudier i statskunskap vid Åbo Akademi. Hennes licentiatavhandling berör autonomier i världen och syftar till att undersöka likheter och olikheter utgående från en teoretisk och empirisk analys. I sammanhanget studeras var Åland placerar sig i ett globalt perspektiv. PeM Ann-Christina Kjeldsen (Mariehamn) får euro för en doktorsavhandling i pedagogik vid Åbo Akademis pedagogiska fakultet i Vasa. Avhandlingen kommer att belysa barns läs- och skrivutveckling och särskilt fokusera på barn i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Hennes forskning grundar sig på ett mångårigt projekt inom södra Ålands högstadiedistrikt och bygger delvis på den så kallade Bornholmsmodellen från Danmark. FM Susanne Österlund-Pötzsch (Helsingfors/Mariehamn) får euro för ett arbete om identitetsprojekt i Nordamerika. I arbetet studeras åländsk förenings- och församlingsverksamhet i Nordamerika utgående från protokoll, kyrkböcker och intervjuer samt hur denna verksamhet haft betydelse för formandet av identiteter. Österlund-Pötzsch har nyligen färdigställt sin doktorsavhandling i folkloristik vid Åbo Akademi om emigrationen till Nordamerika. Språk- och kulturprojekt fick stöd Finlands Akademis forskningsråd för kultur och samhälle har beslutat att finansiera koordineringen av forskningsprojektet Svenskt i Finland finskt i Sverige vid Åbo Akademis institution för språk och kultur. Finansieringssumman uppgår till euro. Ansvarig ledare för projektet är professor Nils Villstrand. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 19

20 DISPUTATIONER BIOLOGI M.Sc. Stefanie Tran disputerar i biologi tisdagen den 24 juni. Avhandlingen heter Modulation of death receptor-mediated apoptosis by mitogen and stress-induced signaling. Disputationen äger rum i Mauno Koivisto Center, BioCity kl. 12. Som opponent fungerar professor André-Patrick Arrigo, University Claude Bernard Lyon-I. Kustos är professor John Eriksson. Så här sammanfattar Tran själv sin avhandling: I en vuxen människokropp produceras hundratusentals celler varje sekund. För att en balans skall kunna upprätthållas måste samma mängd celler dö. Detta sker via apoptos eller programmerad celldöd. Denna form av celldöd kan aktiveras i alla kroppens celler och den har viktiga fysiologiska funktioner i våra vävnader. I motsats till nekros, som resulterar i så kallad cellysis och frigörelse av toxiner eller inflammatoriska föreningar i vävnaderna, är apoptosen en ren och prydlig elimineringsprocess, genom vilken cellen upptas och återanvänds av andra celler utan att dess innehåll läcker ut. Störningar i regleringen av apoptos kan leda till flera sjukdomstillstånd. En överdriven celldöd kan uppenbarligen förorsaka skador i organen, medan för lite apoptos även har skadliga följder. Cancer till exempel, förorsakas inte enbart av en ökning i celltillväxten, utan även av det faktum att cellerna inte dör då de borde. Apoptosen kan framkallas inifrån cellen, som ett självmord. 20 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Detta sker speciellt under stressande förhållanden som temperaturförhöjningar, UV-strålning och giftiga föreningar som har förorsakat protein- och DNAskador i cellen. Cellen kan också bli mördad av andra celler genom specifika proteiner på cellens membran, kallade dödsreceptorer. Dödsreceptorerna fungerar som avbrytare på cellens utsida som kan aktivera dödsprocessen inne i cellen. De används till exempel av immunsystemet för att avlägsna infekterade eller muterade celler. Eftersom apoptosmaskineriet finns tillgängligt i alla celler, måste detta regleras noggrant för att undvika aktivering eller inhibering av processen vid fel tillfälle. Målsättningen med denna avhandling var att studera receptorförmedlad apoptos i två olika modellsystem. I det första systemet undersöktes dödsreceptorframkallad apoptos i en cancercellinje från livmoderhalsen, kallad HeLa. HeLa-cellerna var resistenta mot aktivering av dödsreceptorerna, och vi märkte att dödsreceptorerna aktiverade en specifik signal som i andra situationer har relaterats till celltillväxt och överlevnad istället för att framkalla celldöd. Denna mekanism kunde utgöra ett sätt för cancerceller att komma undan immunsystemet. Mekanismerna skulle gynna överlevnad istället för död i respons mot dödsreceptoraktivering. Den andra modellen handlar om begreppet cellstress. Cellen klarar av stressituationer i dess omgivning genom att aktivera reparationsmekanismer som gemensamt kallas stressresponsen. Om skadan är för stor för att kunna repareras måste dock cellen genomgå apoptos för att inte bli funktionslös eller till och med skadlig för vävnaderna. Man har påvisat att en mild stress skyddar cellerna mot en därpåföljande mer påfrestande stress. Detta fenomen kallas termotolerans, och beror på att cellen redan har sina reparationsmekanismer aktiverade då den andra stressen induceras. Vid vissa fysiologiska tillstånd, som vid feber och inflammationer, kan dödsreceptorerna och stressresponsen aktiveras samtidigt. Således var det intressant att studera effekten av en aktivering av både stressresponsen och Fas-receptorn, en dödsreceptor som spelar en viktig roll i apoptos i immunsystemet. Resultaten visar att en mild värmestress inte skyddar, utan istället gör leukemi T-celler mer känsliga mot dödsreceptorförmedlad apoptos. Fortsatta studier i dylika mekanismer kan bereda nya insikter inom cancerterapi. FOLK & FÄ Seminariet i kyrkohistoria under professor Ingvar Dahlbackas ledning gjorde en studieresa till Sveriges riksarkiv och Kungliga biblioteket i Stockholm den 15 maj Anslag för resan erhölls ur Åbo Akademis jubileumsfond Assistent Heidi Pfäffli (konstvetenskap) har erhållit medel ur Åbo Akademis Jubileumsfond för en forskningsresa till Stockholm Hon utförde arkivstudier vid Riksarkivet, Stockholms stadsarkiv och Arkeologisk topografiska arkivet för sin doktorsavhandling om hantverkarmålare i 1600-talets Åbo. Det regelbundna samarbetet mellan Åbo Akademi i Vasa, Umeå universitet och Luleå teknologiska universitet, gällande forskning i matematikdidaktik, fortsatte med ett seminarium, LUV-meeting, i Vasa den maj. På inbjudan av matematiskt-naturvetenskapliga ämnesgruppen vid pedagogiska fakulteten var ungefär 15 personer samlade för att diskutera forskningsprojekt som är på gång vid de tre forskningsmiljöerna. För första gången hade vi även glädjen att välkomna två matematiklärarstuderande som skriver avhandlingar pro gradu i matematikdidaktik inom projektet Mateus Matematikundervisning i Svenskfinland. Projektet Mateus inleddes vid pedagogiska fakulteten i januari detta år.