Fredrik Sträng Halvtidsrapport från 7+7+7

Transkript

1 Svenska Klätterförbundet #131 september 2006 Pris: 50 sek. Fredrik Sträng Halvtidsrapport från Repbromsar Vi testar tre hjälplåsande modeller Helag Nytur i ur och skur

2

3 ledaren Jag har precis haft min livs första semester på hemmaplan. Fantastiskt. Vanligtvis brukar jag i princip sätta mig på första bästa tåg mot Kastrups flygplats så fort det vankas semester och bege mig till någon avlägsen del av vår stora värld. Men inte den här gången. För ovanlighetens skull stannade jag i metropolen Halmstad. Lika oväntat som det blev oväntat härligt för visst har det blivit en hel del klättring ändå! De nybultade lederna ute på våra hemmaklippor var tvungna att testas och när någon ringer och frågar om jag vill hänga med till Göteborgs klippor är jag inte sen att haka på! Detta nummer av Bergsport är som vanligt knökat med en hel del tips på sköna klätter-place ute i världen, men vi har mycket att gotta oss åt här på hemmaplan också. Området Gåseborg utanför Stockholm tar vi en närmare titt på, och så hänger vi med på en regnig nytur på Helag. Alla ni som känner att ni är mer eller mindre beroende av klättring rent fysiskt, är kanske inte så fel ute ändå. I artikeln om anabola steroider kommer Peter North in på just det. Håll MAO-enzymerna kort, så skall ni se att klättersuget aldrig upphör. Eva Olsson, redaktör SUM SUM The New Generation Belay Descender Device Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, Halmstad Telefon: (kvällar och helger) E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Eva Olsson Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Ad 4 you media AB, Thomas Palm, tel: , mobil: thomas.palm@ad4you.se Mikaela Bjarnesson, tel: , mobil: , mikaela@ad4you.se Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: , fax: Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debattinlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsbild: Fredrik Sträng på väg uppför Northeast-ridge på m på Mount Everest under sin lyckade toppbestigning den 25:e maj i år. Bild: Mingma Sherpa. For UIAA Ropes Ø 9,1-10,5 mm Crux Klätter- och Säkerhetsutrustning AB Seminariegatan Uppsala tel

4 Finale glassig kalksten på italienska rivieran Fredrik Sträng ångar på uppför de högsta bergen Nytur på Helag till topps genom regnet Gåseborg klättring vid gammal fornborg Bäst i Sverige Karthik H Chowdaiah knep guldet i Lead SM Repbromsar vad skiljer de olika hjälplåsande modellerna åt? Bosco Kwak på Dancing Dalle, 15m 7A i italienska Finale. Läs mer om detta hyfsat oupptäckta klätterparadis på sid Bild: Alex Munteanu.

5 Blöta klättrare i Helsingborg...44 Expeditionsklättring...36 Nytt & Noterat...24 Kort från klubbarna...22

6 förbundsnytt/info Saxat från webbsidan: Anja 5:a i Arco Rock Master Anja Hodann slutade på en hedrande femteplats i årets Arco Rock Master i Italien första helgen i september. Det är bara den absoluta toppen av världseliten som får möjlighet att uppleva denna årliga klätterhändelse och Anja var en av sju damer som var inbjudna för att slåss om titeln. Minnesord Styrelsen Här är styrelsen som jobbar för klättersverige! Från vänster till höger: Anders Linder Kassör, Umeå kk Malin Herzig Ledamot, Stockholms kk Christian Lund Suppleant, Umeå kk Niklaes Nathén Ordförande, Östersunds kk Adam Blomberg Vice ordförande, Göteborgs kk Magnus Glans Suppleant, Göteborgs kk Stina Nilsson Sekreterare, Ölands kk, saknas på bilden Tomas Olsson var med sin nerfärd på skidor i Great (el. Norton) Couloir förste svensk att göra något internationellt intressant på Mt. Everests flanker. Vi hade ett fåtal kommunikationer under gångna år, bl a om Kucksay Peak, där han gjorde första svenska solo bestigning i Himalaya kedjan. Jag hoppas att Tomas korrekta framställning av prestationer och seriösa förhållning till målsättningar kan vara en förebild för andra äventyrare. Mina tankar går till Tomas släkt och vänner. Rafael Jensen Pengar till nybygge Ska klubben bygga ny vägg eller bygga om? Då kan det vara värt att söka anläggningsbidrag från RF, se under Verksamhet och sedan Bidrag till idrottsföreningars anläggningar. Tänk på att det endast går att söka för ännu inte påbörjade projekt. Impa på polarna Imponera hellre på dina polare med kunskap än skador! Be klubben arrange ra en säkerhetsrunda med SKFs Säkerhetsföredrag och Röda Korsets utbildning för klättrare. Kontakta Säkerhetskommittén. Föredrag med Doug Scott Svenska Klätterförbundet/Expeditionskommittén arrangerar i samarbete med Svenska Fjällklubben en föredragsturné med den erkända världsklättraren Doug Scott. Datum: 7, 9, 10, 13, 14, 15 november på olika platser i landet. Missa inte detta! Mer info på sidan 8 och på Snabb svensk bestigning av Cassin Ridge Christian Edelstam och Magnus Andersson nådde klockan måndagen den 5:e juni toppen av den klassiska leden Cassin Ridge på Denali (Mt McKinley), Alaska, USA, efter en klättring i alpin stil som tog 54 timmar från insteget till toppen av leden. Replaget klättrade den nedre delen av Cassin Ridge via Japanese Colouir och gjorde två bivacker på turen. Framgångsrika juniorer Det har gått bra för våra juniorer i sommar! I Europacupen i Gdansk, Polen, slutade Matilda Söderlund på en fjärdeplats och Oscar Råström på en femteplats. Matilda kom sedan 7:a på junior-vm i Imst och blev därmed bästa nordbo. Anja Hodann 3:a på världscupstävling Anja Hodann kom 3:a på Världscupen i bouldering i Grindelwald Schweiz och är den första skandinav på damsidan som tar en pallplats i en internationell klättertävling! De två landslagstjejerna i bouldering Anja Hodann och Anglica Lind har inlett första halvan av 2006 på ett strålande sätt. Angelica Lind gick till semi i Grindelwald och hamnade på en 20:e plats. Nästa nummer ute den 15 december Materialstopp för redaktionellt material är den 10 november. E-posta till bergsport@brant.se

7

8 förbundsnytt/info Tävlingar i höst Hösten är väl inte den årstid man ser mest fram emot, men för den som är tävlingssugen finns det en del ljuspunkter. Boulder Två bouldertävlingar återstår, SM i Lund och en cuptävling i Linköping. SM står först på tur och kommer att hållas över två dagar 30/9 1/10 och även omfatta SM i dyno. På lördagskvällen utlovas det sociala aktiviteter från Skånes KK, ett kul och välkommet initiativ som man inte bör missa. Juniorcupen Juniorcupen har tre tävlingar kvar varav SM är en. Vill passa på att uppmärksamma att det gått mycket bra för juniorlandslaget i sommar där Matilda Söderlund kom på en fjärdeplats och Oscar Råström på femteplats i Europacupen i Gdansk, Polen. Vi hoppas få se dem, och många andra juniorer, på tävlingarna i höst. lead NM i lead går i år i Joensuu i Finland och vi hoppas att så många svenskar som möjligt har chans att ställa upp. På hemmaplan har det varit tunt med leadtävlingar i år och med fördröjningen av Klättergöteborgens invigning tvingas vi konstatera att vi troligtvis inte kommer få ihop en leadcup 2006 (kräver tre deltävlingar). Det är en gåta varför det är så få klubbar som vill arrangera leadtävlingar. Juniortävlingar har vi flera klubbar som ordnar och arbetsmässigt så kräver dessa oftast mer än seniortävlingarna där det bara är två klasser (dam och herr). Dessutom tyder det stora deltagarantalet på SM att det finns ett stort intresse för leadtävlingar ute i landet. Vi jobbar dock in i det sista för att få en leadtävling till i höst så har er klubb möjlighet att arrangera, hör av er till TK! Det vore väldigt tråkigt om möjligheten att tävla i lead helt försvinner och i skrivande stund skissar TK på en modell där vi nästa år, på försök, slår ihop junior-och leadcupen. Juniorerna kommer fortfarande att tävla för sig men den äldsta klassen kommer att klättra på samma leder som seniorerna. En junior kan alltså vinna både senior och juniorklassen. MER info Mer och utförligare information om ändringarna kommer att komma upp på hemsidan under rubriken Tävling. Här hittar du som vanligt även resultat, tävlingskalender och annan nyttig information. Och igen vill jag påminna om att vi efterlyser feedback, synpunkter (ris eller ros) och förslag till förbättringar (stora eller små). Hoppas vi syns på tävlingsarenan i höst! TK genom Karin Sterky tavling@klatterforbundet.com Svenska Fjällklubben och Svenska Klätterförbundet arrangerar föredragsturné med Doug Scott Få klättrare har vigt sitt liv åt alpin- och höghöjdsklättring som engelsmannen Doug Scott, och nu finns chansen att under hans föredrag bli både inspirerad och fascinerad. Doug Scotts pionjärinsatser med nytursbestigningar världen runt och ett aldrig sinande intresse att kämpa för rättigheterna hos fjällfolket i Nepal finner få likheter. Han har bestigit hundratals berg över nästan hela världen; i Yttre Hebriderna, Baffin Island, Hindu Kush och så många förstabestigningar i Alperna. Med boken Big Wall Climbing (1974) kom han att bli en inspiration för kommande decenniers klättrare gjorde han förstabestigningen av den utmanande och svåra sydvästväggen på Mount Everest tillsammans med Dougal Haston. Med erfarenheten av Everest i bagaget följde många expeditioner till stora berg. Fortsättningsvis skulle han klättra i små team i alpin stil (utan medverkan av Sherpas, fasta rep och syrgas). Mest kända är händelserna på Ogre 1978, den föredömliga turen på Shisha Pangma i bländande alpin stil 1982 och förstabestigningen av nordvästväggen på Kangchenjunga 1979 med Peter Boardman och Joe Tasker. Detta var första gången ett av världens högsta berg blev klättrad i lättviktsstil. Med åren har Doug Scott gjort 45 höghöjdsexpeditioner varav många har resulterat i nyturer och förstabestigningar av obestigna toppar, eller förstabestigningar i alpin stil av turer som tidigare var klättrade i traditionell expeditionsstil. Scott är mer än en av världens ledande klättrare. Han är en pionjär, en levande legend. Han är också en skicklig fotograf, vilket vi kommer att märka under föredraget, och har gett ut tre böcker. Vi har mycket att lära och hämta från hans föredrag. Välkomna! Göteborg 7/11, Kongressalen i Folkets Hus, Järntorget Förköp: Fjällsport, Göteborg Linköping 9/11, Wallenbergsalen i Länsmuseet, Raoul Wallenbergs plats Förköp: Uteliv, Linköping Stockholm 10/11, Kungsholmsgymnasiets Aula, Hantverkaregatan Förköp: Arc teryx Butiken, Stockholm Luleå 13/11, LKAB-salen på Högskolan Förköp: Naturkompaniet, Luleå umeå 14/11, Samhällsvetarhuset, Umeå Universitet Förköp: Utebutiken, Storgatan 38, Umeå östersund 15/11, Campus, Hörsalen i F 214. Förköp: Naturkompaniet, Östersund Biljetter säljs på ovan lokala butiker fr o m 20/10 och på plats i mån av tillgång. Biljettpris: 140 kr. Föredragen börjar kl 19.00, insläpp från kl Läs mer om Doug Scott på hans webbsida:

9 Foto: Gettyimages

10 Bland strandraggarna i Finale Ur en klättrares synvinkel är första intrycket om Finale inte bra. Ju fortare man kommer härifrån desto bättre. Men skrapar man bara lite på den uppblåsta ytan så inser man snabbt hur bra kalksten här finns. Michiel Engelsman på leden Let Go Joppin, 20M 7A+ på hemmaklippan Monte Cucco.

11 Michiel Engelsman, Dancing Dalle, 15M 7A. Området heter Capa Noli och leden är en av de mest kända i Finale och var också den första leden som bultades upp i 7-registret. En klassiker! Med Chamonix som bas denna sommaren har jag haft möjligheten att utforska vad klätterfrankrike har att erbjuda i Arvedalen och lite andra områden runt omkring. Med en bil och tre till fyra timmar tillgodo så når man många av Europas bästa klätterställen och den alltid populära Arvedalen på italienska sidan ligger bäst till, bara ett par mil öster om Mont Blanc-tunneln. Vanligtvis räcker dalens oräkneliga områden gott och väl till för att tillfredställa vems behov som helst, men just denna resa har vi siktet inställt på en mer sydlig destination på den italienska rivieran. Första intrycket består? Efter cirka fem timmar på motorväg i en ombyggd Renault Trafic utan AC i 30 graders värme får vi äntligen syn på havet. Det skimrar i mörkblått och turkosa färger och den spontana reaktionen från alla i bilen är att direkt köra till närmsta strand för att ta sig ett dopp. Klättraren i oss alla säger Stopp!, för han vet att det bara är en halvtimme kvar tills vi når kalkstensklipporna. Man ska ha förtjänat ett dopp är motiveringen. Första uppfattningen om Finale är som sagt inte bra. Det osar strandstekning om hela stället och reaktionen hos alla som inte tidigare har varit här är jävlar var har vi nu blivit lurade till att följa med på?. Veteranerna som har varit här tidigare vet precis vad våra ansiktsuttryck betyder och ler självbelåtet mot varandra med vetskapen om hur drastiskt våra uppfattningar kommer ändras de närmsta dagarna... Gratis boende två minuter från klippan Efter två timmars inhandlande av proviant för de närmsta dagarna beger vi oss bort till campingen som ligger cirka 15 minuter bort från innerstan i Finale. Det är en gratiscamping som ingen riktigt verkar sköta. Det finns plats att ställa upp tältet på och en halvrisig toalett och då är jag generös när jag ger den beskrivningen och det är det enda vi egentligen bryr oss om. 20 minuter senare beger sig 16 biltrötta ben bort mot hemmaklippan som ligger precis ovanför campingen. När vi ser vad vi har framför oss så har vi glömt allt vad bad heter och det tar knappt fem minuter innan förste man har börjat knyta in sig, och då räknar jag med anmarschen från campingen också. Andra intrycket av Finale är så bra att vi inte vet var vi ska börja någonstans. Varenda led vi har framför och runtomkring 11

12 Beläget på italienska rivieran attraherar Finale kopiösa mängder semesterfirare från hela Europa, en hel del strandraggare och en och annan klättrare. oss ser fullständigt episk ut och efter tio minuter så tittar vi inte ens i guideboken längre utan bara går på känn och klättrar sånt som man tror kommer bli bra. Ingen blev besviken. Alla leder var klassiker. Vi spenderar fyra timmar i den sektorn första dagen och med ömmande fingrar och värkande muskler så börjar minnet av ett turkost skimmer åter krypa fram i minnet på oss. Havet lämnade inte heller det någon besviken. De sex dagarna som vi hade framför oss använde vi till att besöka totalt fem sektorer. Alla var bra men vi hade ändå en tendens att återvända till sektorn rakt ovanför campingen hela tiden. Kanske beror det på att första intrycket rotade sig så djupt, kanske beror det på lathet med tanke på att det bara tar ett par minuter att gå dit. Jag vill gärna tro att det beror på att det helt enkelt är så bra där för känslan som finns kvar hos mig nu när jag har klättrat där ett par tre dagar är att jag inte ens har börjat beta allt det har att erbjuda. Klättring och relax I alla sektorer finns leder av varierande svårighetsgrader. Det är den franska skalan som gäller på plats och då finns det leder från 4 till 9a. Något för alla alltså. Däremot är det väldigt bra om man i alla fall är stabil på att onsighta runt 6c+, 7a för att riktigt kul här. Mot slutet av veckan så har vi alla kommit in i en livsstil som vem som helst kan lära sig att älska; dagarna spenderas på soldränkta klippor runt omkring och varje kväll med möra muskler åker vi in till stranden för att spela volleyboll, bada i havet och se solen gå ner. De sista ögonblicken som återstår innan solen gömmer sig bakom horisonten är alla tysta, tittar på solen, tittar på varandra och myser. Fem minuter senare är det fortfarande ljust, men solen är borta. Tystnaden fortsätter och jag vet att alla tänker på samma sak: planer för nästa resa hit har redan börjat formas. Text och bild: Alex Munteanu Fakta: Finale Boende: Bor gör man bäst på campingen som ligger två mil utanför innerstan om man är klättrare. Fråga i turistinformationen om var den ligger om ni inte hittar. Den är dessutom gratis, men ta med toalettpapper och andra hushållsartiklar som diskmedel själva. Om man är lite kräsen eller helt enkelt inte vill ta med tält och stormkök så finns det ett stort antal hotell inne i stan, men priserna kan vara ganska höga speciellt under högsäsong som börjar i maj och slutar i september. Observera att om man bor inne i stan så måste man ha tillgång till en bil för att nå alla sektorer. Hur man tar sig dit: Från Sverige är det absolut lättast att flyga till antingen Turin eller Nice och sedan hyra bil därifrån. Finale ligger ungefär två timmar bort från båda flygplatserna. Man kan också flyga in till Geneve och då kan man ta vägen om Chamonix och uppleva Bosco Kwak på Dancing Dalle, 15M 7A. den härliga stämningen där men då har man istället sex timmars bilfärd att se fram emot till ground zero, Finale. Säsong: Bästa tidpunkten på året att komma hit är höst och vår. Temperaturerna är då väldigt behagliga runt 20 grader. Gillar man att stekas på klippan samt bad och trängsel så kan man komma hit när vi åkte i juni. Butiker och Förare: I innerstan i Finale finns det minst två klätterbutiker som är väldigt välsorterade. Där kan man också köpa förare som kostar cirka 25 euro. Priserna i butikerna är generellt lite lägre än vad de är i Sverige. Dessutom kan man tjäna en del extra om Euron är låg. Märket Kong hittar du till väldigt låga priser här. Om ni tar med egna grejer så är minst ett 60-meters rep rekommenderat, gärna 70 meter för att kunna utnyttja stället till fullo, och cirka quickdraws. 12

13 FYRA ÅR MED m a g a s i n e t f ö r r i k t i g a s k i d å k a re Mycket skön sommarläsning Sverre om Andrea Binning Said B. klättrar 8c+ S K I D Å K N I N G K L Ä T T R I N G R E S O R Ä V E N T Y R B R A N T L I V S S T I L puder jam topptur skare bult heliski kanada trad mtb etta friends espresso åtta alperna gri gri goggles yosemite telemark # 3 Rap möter joddling Snabb klättring på Juni 2006 Pris 49 SEK ink. moms & & en stor klättrare saknas 35 I höst har vi inspirerat skidåkare och klättrare i mer än fyra år. Låt dig inspireras du med, läs

14 Fredrik Sträng på toppen av Mount Everest. Startskottet för 7 Summits Guinness världsrekordförsöket startade kl: den 25:e maj! Fredrik Sträng på toppen av Carstensz pyramid, m ö h som förste svensk! Bild: Fredrik Sträng. Fredrik Sträng på toppen av Denali, m ö h med bronsplattan i näven som står på toppen. Bild: Jarle Traa. Halvtid för Tre toppar avklarade fyra kvar! Halvtid låter kanske som pausvila inför andra halvlek, men riktigt så gott om tid är det inte. Fredrik Sträng klämmer i alla fall in en pratstund med Bergsport när han är hemma på svensk mark några dagar mellan Puncak Jaya (Carstensz Pyramid) i Indonesien och Europas högsta berg Elbrus. Naturligtvis är vi nyfikna på det stora äventyr han har gett sig ut på! Klarar Fredrik varje kontinents högsta berg på sju månader är det världsrekord! Senast den 25:e december måste han vara klar ett datum som närmar sig allt snabbare. Första berget att bestiga var Mt Everest. Den 25:e maj stod Fredrik äntligen på toppen och i samma sekund gick startskottet för Seven Summits. Då kände jag en enorm lättnad. Jag tyckte att det var dags för mig att komma upp nu. Sist var jag tvungen att vända 240 meter från toppen, berättar Fredrik. Detta var min fjärde 8000-metersexpedition, så jag kände mig lugn och avslappnad. Det märktes också på att jag bara gick ner 3,6 kilo en del går ner så mycket som 14 kilo. Jag rörde mig effektivt och tänkte bara på Everest, inte på de andra bergen. Det är det som kännetecknar duktiga alpinister som jag ser upp till; de har en förmåga att stänga ute allt de oväsentliga och tänka här och nu. Det är nyckeln till framgång på Everest. Jag kände harmoni, ett lugn och tyckte att det var kul att klättra. De som känner press försöker ofta klättra tidigt, men vi väntade in en riktigt bra väderlucka. Uppe på toppen var det sol och nästan varmt. Det var magiskt. Många olyckor på Everest Visst fanns oron att inte komma upp på toppen. Dels påstod sherpas att detta år är speciellt och det bra vädret bara skulle komma tidigt på året, men också de många tillbuden på berget försvårade expeditionen. Det är det näst sämsta året i Everests historia. 14 dog. Det blev en jättedebatt om etiken på Everest och visst var det omtumlande och mentalt påfrestande. Det innebar väldigt mycket jobb, bland annat så var jag med och försökte få en klättrare tillbaka ner och så behövdes våra resurser som syrgastuber i räddningsauktionerna. Det är klart att det påverkade tidtabellen och chanserna att nå toppen. Toppen nåddes, med några dagars marginal till flyget hem från Kathmandu. En titt i planeringskalendern och på attgöra-listan inför Denali (Mt Kinley) visade att det var tvunget att åka hem så fort som möjligt för att hinna med allt på hemmaplan. Att boka om biljetten gick inte, så det blev att köpa en ny biljett och flyga över Dehli. Snabba ryck Fem dagar hemma och sedan bar det av till Denali i Alaska. Norrmannen Jarle Traa var med som vapendragare och de båda klättrade Nordamerikas högsta berg på bara sju dagar. Ja, det gick snabbt. Vi gjorde en snabb-push från 4200 meter och tog oss 2000 meter upp och ner igen på en dag. Vädret var inget vidare. Minus 20 grader och snöstorm. Den enda gången det inte snöade var när vi landade och när vi flög iväg. 14

15 Vi chansade på vädret och tyvärr var det dåligt, men det gick ändå. Vi klädde oss med allt vi hade. Att de var snabba visade sig vara mer värdefullt än vad de kunde ana. När de kom ner på 5200 meters höjd ringde Fredriks pappa och meddelade att planerna var tvungna att ändras radikalt. Elbrus som stod näst på tur måste ge plats åt Puncak Jaya (Carstenzs Pyramid) på grund av politiska oroligheter i Indonesien. Reste han inte nu, kunde det bli omöjligt att få tillstånd senare. Jakten på visum och tillstånd började. Att det dåliga vädret gjorde att Fredrik och Jarle blev fast i baslägret tre dagar i väntan på det lilla planet som skulle ta dem därifrån, gjorde inte saken bättre. Men med bara en timmes marginal innan planet hem skulle lyfta, kom de till slut fram till den internationella flygplatsen! Korruption, gerilla och kannibaler Tre dagar hemma och sedan fortsatte resan österut. Snöstorm byttes till tropisk hetta. Inför Seven Summits så var det just Puncak Jaya som oroade Fredrik mest. Historien visar att det är svårt med tillstånd, det är svårt att ta sig till berget, det finns gerilla och kannibaler i djungeln, vädret är dåligt, myndigheterna är korrupta och helikopterpiloterna ändrar premisserna för hur mycket packning man får ta med. Det är inte bara att betala och åka dit. Det är vilda västern och det blir som det blir. Vi fick ta fram all vår kreativitet och diplomatiska förmåga för att övertala och smickra. Fredrik Sträng och hövdingen i Dani-stammen som han besökte i mitten av Papua Nya Guinea under sin bestigning av Carstensz pyramid denna sommar. Bild: Neal Short. Otterplanet har landat på Kahiltna glaciären, baslägret på Denali (Mount McKinley). Mount Hunter i bakgrunden. Bild: Jarle Traa. Enda sättet att komma till baslägret är just med helikopter, bland annat eftersom gerillan i djungeln hotar att döda turister som trotsar deras förbud. Vad det gällde vikten på utrustningen de fick ta med sig i helikoptern slutade det med att de bara kunde ta med sig mat och utrustning som skulle räcka i max sju dagar. Regnet höll i sig och det var bara för Fredrik och de tre britterna i expeditionen att vänta. När de till slut flög in till baslägret såg de den sylvassa kammen belyst av solen för att i nästa sekund försvinna i regn. Det regnade i fem dagar och matförrådet började sina. Det var blött och kyligt. Plötsligt en natt blev det knäpptyst. Regnet hade äntligen slutat! Himlen fylldes av stjärnor och pannlamporna åkte på. Klättringen på den vassa kalkstenen gick bra. Fredrik blev förste svensk på toppen av Puncak Jaya och Baslägret-Toppen ToR gick på 18 timmar! Med bara fyra deciliter bränsle och lite nudlar kvar, kom sedan äntligen helikoptern för att hämta hem klättrarna. Men den vände! Vi antog att det var för att han inte kunde landa för det dåliga vädret och tänkte att shit, nu måste vi gå ut genom djungeln vilket skulle ta sex dagar Men helikoptern kom tillbaka. Piloten hade bara tagit en extratur för att kolla hur täta molnen var. Mer än klättring Fredriks klätteräventyr handlar som synes om betydligt mer än om bara bestigningarna av själva bergen. Det mest fantastiska hittills är kontrasten mellan Everest och Puncak Jaya. De är så otroligt olika. Everest är hög höjd, bakteriefritt, kyla och vind, medan Puncak Jaya är småkrypstät djungel, sumpmark och sylvass, lodrät klippa. I skrivande stund är siktet inställt på Elbrus, ett berg som Fredrik liksom Denali har klättrat tidigare. Hur det gick kan du se på där du också hittar mycket mer info än vad som har fått plats i den här artikeln. Slutligen, ett tips från Fredrik till er som vill ut på äventyr: Var tålmodiga, tänk inte stort i början. Tänk litet, ekonomiskt och säkert. Det är inte fel att drömma det är enda sättet att uppleva stora äventyr. Börja från grunden. Ta reda på om det verkligen är det här du vill. Släng inte ut en massa pengar för att sedan upptäcka att du tycker det är skit. Det är leva livet det handlar om inte att snabba upp processen mot graven. Fakta: Text: Eva Olsson Tre toppar avklarade! Mt Everest: 25 maj, 8850 m, Asien Denali (Mt Kinley): 20 juni, 6194 m, Nordamerika Puncak Jaya (Carstenzs Pyramid): 18 juli, 4884 m, Australien/Oceanien Kvar att bestiga innan den 25 december Elbrus m, Europa, 6/8 25/8 Kilimanjaro, 5895 m, Afrika, 17/9 24/9 Aconcagua, 6962 m, Sydamerika, 17/10 13/11 Mt Vinson, m, Antarktis, 17/11 4/12 15

16 Nytur i ur och skur Micke myser på standplats. Vad gör man egentligen som klättrare när hösten börjar koppla ett allt starkare grepp och man märker att de kvarvarande dagarna på säsongen är lätträknade? Det smartaste vore kanske att sticka söderut, kanske till och med utomlands. Eller varför inte starta upp inomhussäsongen? Eller så kan man styra in siktet på ett klassiskt svenskt massiv, exempelvis Helags, för att göra ett par nyturer. Vi valde i september förra året alternativ tre! Ted leder tredje replängden på Mästerfiskar n utan stövlar. På Helags finns sedan tidigare nio klätterleder men då på dess ostvägg. Vi siktade istället in oss på sydväggen som vätter mot Predikstolen. Efter en något tyngre och längre anmarsch än vad man är van vid slog vi upp vårt tält i grytan mellan Predikstolen och Helags. Fyra vandrare på väg emot Fältjägarstugan hade som mål att dagen efter bege sig upp på Helags topp och valde därmed även de att slå läger i grytan. Vi växlade ett par ord med dem innan vi återgick till vår tältplats. Ljuset sänkte sig samtidigt som vi sakta sjönk in i det stadium av stillhet och lugn som bara ett vrålande bensinkök kan ge. Mobilalarmet väckte oss. Små irriterande regndroppar smattrade mot tältduken. Det blev en något längre grötfrukost än vanligt i väntan på uppehåll. Regnet höll inte i sig länge och snart stod vi vid väggen och spanade, pekade och diskuterade; Den där plattan ser svårsäkrad ut, kan bli intressant, Är det där en kamin, eller en off-widh?, Ser det inte lite löst ut? Till slut kunde vi i alla fall enas om två linjer som verkade heta. Men de fick vänta till morgondagen. Istället valde vi, i diset, att traska upp till toppen. Där vi, kanske inte helt oväntat, inte såg ett skit. Vi inmundigade i vart fall lite toppturskaffe och varsin energikaka innan vi återvände till B.C. Sedvanligt plock med racket innan vi förväntansfullt kröp ned i våra sovsäckar. Första turen Det finns både bra och mindre bra saker med att klättra nyturer. En bra sak är att routefindingen blir grymt tacksam. Hitta en linje som verkar fin och kör! Samtidigt kan leden, i princip, bli hur hård, läskig, 16

17 Helagsmassivet sett från Flatruet. svårsäkrad eller underbar som helst. Men handen på hjärtat Är det inte där tjusningen ligger? Den här gången hade vi verkligen flytet med oss. Lederna var klockrena, jämna och fina. Och det bästa av allt var att på 1500 m.ö.h behövs varken murarborste eller piassavakvast! Tredje dagen bjöd på uppehåll under morgonen så vi hängde på oss racket och promenerade upp till väggen. Efter en lätt första replängd blev väggen brantare och vi gottade oss i rolig klättring på fast och fin klippa. Vi trodde aldrig att vi skulle hitta så här fin klättring i svenska fjällen. Efter tre repor började vi känna de första regndropparna och en stund senare föll de tätt, men klättringen var lätt, så pass lätt det inte bekom oss nämnvärt. Men på replängden efter ställde dock vätan till visst besvär för Oskar som tvingades leda en lång svatravers säkrad endast med en Camalot 0,2 direkt efter standen. Torr hade inte traversen varit särskilt besvärlig, men nu rann vattnet över svaplattan. Det ska dock till mer än lite vatten för att knäcka Oskar och snart var det vår tur att följa. Mästerfiskar n utan stövlar En stund senare stod vi nöjda på toppen och kunde börja promenaden tillbaka till våra torra, varma sovsäckar och mat. Micke, som lämnat sina kängor under en sten vid insteget gick för att hämta dessa, medan jag och Oskar gick till tältet för att börja med middagen. Efter en timme började vi dock bli ordentligt oroliga eftersom det normalt tog knappt 15 minuter att gå från insteget till Blickar man in mot den svenska sidan ter sig terrängen jämn, fin och alldeles, alldeles värdelös ut! Gör man däremot en 180 Head Twist och ser mot den norska sidan så har topografin en helt annan skepnad. tältet, så vi bestämde oss för att gå ut i regnet och se var han tagit vägen. Fullt övertygade om att Micke halkat och brutit benet i stenskravlet nedanför väggen är det med stor lättnad vi ser honom komma gåendes mot oss. Det visade sig att han inte kommit ihåg under vilken sten han hade lagt kängorna och ägnat den senaste timmen till att leta efter dessa. Två minuter senare hade Oskar hittat kängorna och vi kunde återvända till sovsäckarna. Dessutom hade vi fått ett lednamn, Mästerfiskar n utan stövlar sex repor, grad 5+. Samling på standplatserna När vi morgonen efter stiger ur vårt tält så möts vi av en tät dimma men uppehåll. Dimman lättar en smula under frukosten för att återkomma, sju resor värre, lagom till dess vi står vid insteget. Jaha, de va ditt lead va, Micke? He he Vi såg halva första repan No more! Men vi ansåg oss ändå ha så pass god koll på vart vi skulle, och sen var det ju det här med routfindingen på nyturer. Men klättringen gick bra och efter en lite nervig första svarepa avlöste de fina replängderna varandra och med tre i replaget fanns även tid för socialt umgänge på standplatserna samt möjlighet att studera topografin runt om oss; De é som lite knöligt här. Jo, och helt sjukt fint! När man är på Helags känner man verkligen av att man befinner sig på gränsen. Blickar man in mot den svenska sidan ter sig terrängen jämn, fin och alldeles, alldeles värdelös ut! Gör man däremot en 180 Head Twist och ser mot den norska sidan med bland annat Skardsfjella så har topografin en helt annan skepnad. Vi ägnade också en liten tanke till alla de som varken jobbar halvtid eller säsong och inte har möjlighet att ge plats åt spontana resor som den här. Dit vill aldrig vi komma! Plötsligt ser vi något lila som kommer singlandes utför väggen. Det är Mickes ena handske som trillat ur fickan och Micke har gett oss ännu ett lednamn: Utan handske mot himmelen, fem repor grad 5+. Tre något böta, men lyckliga förstabestigare. Ted Ekberg, Oskar Tjernberg och Michael Ärfström. 17

18 På väg hemåt Självskriven energikaka sväljs hel på toppen innan vi återvänder till B.C. Under middagsbestyret avlöser vi varandra i att överrösta bensinköket för att till slut enas om att båda dessa turer varit så pass lyckade att vi utan snack kan rekommendera andra att repetera dem. När vi vandrar tillbaka mot Ljungdalen dagen därpå slås vi av hur fort hösten kommit över oss. Löven, som över lag var gröna då vi kom, har nu på endast ett par dagar bytt om till värsta vackra höstskruden. I Kesudalen möts vi upp av ett typiskt höstduggregn. Men vi möts också upp av vår gamle vän Joni som bjuder in oss på kaffe i sin grymt originella (läs förfallna ) fäbodstuga. När vi sitter där och halsar kokkaffe spanar vi ut genom fönstret och ser hela Helagsmassivet. Nog skulle vi ha varit kvar en dag extra eller tre! Men maten var, som beräknat, slut och sämre väder var på väg in. Dessutom var det ju den årliga klätterträffen för Dalarnas KK i Wäsa, Älvdalen dagen därpå. Så det var bara att fortsätta tillbaka till 240:in som otåligt stod och väntade på parkeringen, in med grejorna och iväg igen! Tänk att det finns de som jobbar Text och Bild: Michael Ärfström, Ted Ekberg Fakta: Helags Att ta sig dit: Kortast anmarsch (ca 15 km) är från Ljungdalen norr om Funäs dalen. Parkera vid Kläppens långtidsparkering (P-avgift) och följ leden till Helagsstugorna. Vid stugorna tar man av söderut och rundar berget så att man kommer in i dalen mellan Helags och Predikstolen. Sydväggen är den stora väggen längst in i dalen. Karta Fjällkartan Z6. Klättringen: Båda lederna följer relativt tydliga linjer och är klart värda att repeteras, med fördel under våren medan det fortfarande är skidföre på anmarschen. Tack vare sydläget är väggen klätterbar från april. För den som vill göra nya turer finns flera oklättrade linjer som torde bjuda på allt från mycket lätt till mycket svår klättring. På Predikstolen finns fortfarande flera oklättrade väggar. På Helags ostvägg ovanför glaciären finns sedan tidigare nio leder och här borde det också finnas potential för flera nya leder. Helags föraren finns på Östersunds KKs hemsida Utrustning: Ingenting märkvärdigt. Ta med det vanliga fjällracket: ett kilset, fyra fem friends, ett par hexor och tio tolv cm långa expresser. Och till er som är sugna på nyturer, snälla lämna borrbultarna hemma. Den svenska fjällvärlden är ett relativt orört naturområde, låt den förbli så. Utan handske mot himmelen t v och Mästerfiskar n utan stövlar t h. Ny klätterklubb och klätterhall i Göteborg Kvibergs Klätterklubb är redan startad och det byggs för fullt på deras hemmahall Klättergöteborgen som beräknas öppna senare i höst. Lokalen ligger i den gamla gymnastikhallen på Kvibergs regementsområde och kommer att ha väggar både för repklättring och bouldering. Hallen blir handikappanpassad och när allt är klart hittas här både omklädningsrum, duschar, café och en affär med klättertillbehör och fritidsartiklar. Initiativtagare till hallens uppkomst är vår egen förbundskapten Lars Högström. Visst behövs det en klätterhall till i Göteborgsområdet. De som finns är för små och för överbefolkade, säger Lars Högström. Vi siktar på att bli mer som dem i Stockholm och kommer att ha väggar både för nybörjaren och eliten. Alla är välkomna! Väggarna blir 14 meter höga och elitväggen har åtta meters överhäng. Tanken är att vi skall arrangera en hel del tävlingar här, både nationella och internationella. Klättergöteborgen drivs som ett företag och Kvibergs Klätterklubb är en ideell förening ansluten till Svenska Klätterförbundet. Både klättrare i Kvibergs KK och Göteborgs KK klättrar till rabatterade priser. Går allt som planerat kommer väggarna och verksamheten att vara certificerade redan från start. Bara ett stenkast från klätterhallen ligger Utbys många sköna klippor. Inte helt fel läge alltså. Norrmännen har redan hört av sig och frågat när vi skall öppna, för de är trötta på att inte ha något här att göra om det regnar när de kommer hit ner för att klättra, säger Lars. Och när skall de då öppna? Ja, på grund av att leveransen av själva klätterväggarna har försenats vet man inte det exakt, men håll ögonen öppna när det närmar sig december. Mer info: 18

19 Gåseborg Det finns inte så mycket klättring väster om Stockholm, men nära förorten Jakobsberg ligger Gåseborg, en vacker plats med historiska anor långt före klättringens tid, precis vid stranden av Mälaren. I den gamla Stockholmsföraren står det att det finns en del fina svåra leder, men annars inte så mycket av värde. I dag får man dock värdera om. Det finns numera uppåt 50 leder och klippan är välbesökt, speciellt av sportklättrare. 19

20 Rickard Hedman, Mattias Flodin, Daniel Bidner och (förstås) Johan Luhr tillhör dem som gjort många leder på väggarna här. Flera av lederna har namn med anknytning till andra världskriget, till exempel Rommel, Blitz, Stuka och Spitfire. Anledningen till detta har diskuterats på olika forum, men jag frågade Johan Luhr och han sa: Först gjordes Himmler (1987), och när jag sedan gjorde några leder brevid hakade jag bara på namnet. Någon speciell anledning finns det således inte. Jenny Bäckström är koncentrerad på det hårda insteget på Hog Farm 7b+, där det verkligen gäller att vara crimpstark. Föregående sida: Övergången mellan överhäng och sva är ofta ledernas crux. Karl Olsson har bra balans på Spitfire 7a. Själva klippan Klipporna som det klättras på är den naturliga västra begränsningen av fornborgen. Fem väggpartier, de flesta vända mot vattnet (sydväst), har klättrats. Höjden varierar mellan 5 och 15 meter. Berget är fast och kompakt. Gåseborg erbjuder fin sportklättring på borrbult mellan graderna 5c och 7c+. De flesta lederna ligger dock i registret 6c till 7a+. I stort sett alla sportklätterturer har bra ankare och det går även att komma runt och fästa topprep för den som så önskar. Från toppen har man en milsvid utsikt över Mälaren, och här finns också en grillplats. Vill man ta ett bad efter klättringen är det bara några steg ned till vattnet. Förutom klättringen finns det fina stigar för terrängcykling, promenadvägar och utflyktsmål, som fornborgen eller en naturlig grotta. Klippan ligger öppet och torkar tämligen bra efter regn, dock tar det lite längre tid efter snösmältningen, eftersom det är mycket terräng ovanför själva lederna som snön måste rinna ned ifrån innan det blir torrt. Gåseborg i den svenska historien På talet e. Kr. fanns här en fornborg. Arkeologer har grävt fram rester av långhus, det vill säga plats för representation och fest, samt boningshus och verkstäder. Dessutom finns det fynd som tyder på att man tillverkat smycken och vävt tyger i borgen, något man knappast gjorde på en plats för försvar. Snarare bodde en familj på platsen och troligt är att Gåseborg användes för att bevaka handelsvägen på Mälaren. Under många århundraden var vatten det som sammanband platser, snarare än skilde dem åt, eftersom det var lättare att transportera med båt. Runt omkring borgen finns flera bosättningar med anor till gåseborgstid. Klätterhistoria Den äldsta bestigningen som jag hittat är Broken Leeper, gjord 1977, men klippans stora utveckling ligger under senare delen av åttiotalet. Staffan och Johan Erlandsson, Klippans delar och lederna på dessa Fem väggpartier av klippan är klättrade, dessa kallas Ravinen, Djävulsväggen, Gula väggen, Överhängande väggen och Sjöklipporna. Ravinen är den vägg som det klättras mest på. Där finner man 27 borrbultade leder. En remsa med tämligen slät mark intill klippan utgör en bra plats för säkringsmannen. Här är klippan som högst och lederna ligger tätt. Karaktären är lättöverhängande 20

21 upp till ett krön, och därefter avslutning på sva. Själva övergången mellan överhäng och sva utgör ofta ledernas crux. Här återfinns klassiker som Himmler, Spitfire, den mycket populära Blitz samt några borrbultade lättare leder som klättras flitigt. Eftersom klippan är kompakt är det mycket crimp-grepp, men det förekommer också en del slopers och undercling. Det är nästan inga sprickor alls. Klippan är slät och utan hyllor, vilket gör att eventuella fall blir rena, utan risk att slå i någon utskjutande del. Själv ledde jag min första riktiga sportklätterled i Ravinen i Gåseborg och jag är långt ifrån ensam om detta. Djävulsväggen, Gula väggen och Överhängande väggen är belägna längs en stig ovanför Ravinen. Här ligger områdets svåraste tur, Helikoptern Kräks 7c+, som enligt Johan Luhr inte är repeterad. Något att bita i således! Här finns också några naturligt säkrade sprickor, blandat med korta hårda boulderbetonade sportturer. Sjöklipporna ligger längst söderut. Det är en vägg som stupar rätt ner i vattnet. Lederna här är alla från 1985 och det mesta är traditionell klättring eller mix. Sjöklipporna är inte speciellt välbesökta idag. Förare Eftersom det tillkommit många leder sedan Stockholmsföraren trycktes är det bäst att använda Stockholms nätförare för Gåseborg. Denna återfinns på: Text och bild: Anna Frimodig Robert Rundin gör cruxet på Himmler 7a, en av de äldsta och finaste lederna i ravinen. Och så en liten lokal historia En dag när vi klättrade i Gåseborg kom några vandrare förbi. En man går först och vi säger Hej som man brukar. Sen kommer det fler vandrare, uppenbarligen gäster från USA. Mannen förklarar vart de ska gå... men inte den vägen.. (han pekar uppåt väggen och ler). Sen fortsätter de bort på stigen och jag hör mannen fråga sina gäster. Do you have some climbing where you live? Svar: Not exactly where we live, but it s not far to Yosemite. Tja, allt är ju relativt. Gåseborg är dock en bra klippa i Stockholmsperspektiv Jenny Bäckström och Anna Frimodig tar en paus och njuter av utsikten från toppen. 21

22 kort från klubbarna Snabba dopp i Östersund Snabba tävlande, imponerad publik och nöjda arrangörer var på plats i badhusparken i Östersund klockan den 22 juli för årets upplaga av Östersund deep water solo speed climbing competition. Vädret var varmt och vackert, vattnet var lagom. 24 tävlande ställde upp, alla med stora förväntningar. Inte riktigt alla nådde toppen men alla fick sig ett dopp. Åtta herrar och bägge damerna gick vidare till utslagshit. Något så användbart som en gummibåt var förstapris, dessutom stod en massa krita på spel. Med så fina priser ville alla vinna och dramatiken var stor och skratten många. Megafonerna gick på högvarv tack vare kommentatorerna Mårten och Andreas. Text: Geir Söderin Till slut var finalerna över och resultatet fastställt. Damer 1 Sonja Behrens 2 Linda Eklund HERRAR 1 Geir Söderin 2 Johan Marklund 3 Jan Wermelin P.s. Nästa år blir det ännu bättre. Bild: Stefan Zimmerman. Boulderkalas i Lund Den 30:e september 1:a oktober blir det klätterfest i Lund. Skånes KK och SKF arrangerar Betablox som består av SM i boulder och ingår som en deltävling i Svenska Bouldercupen Dessutom blir det SM i Dyno, något som bara de modiga arrangörerna på Karbin i Stockholm, vågat sig på innan (2005). Skånes KK hoppas kunna repetera bedriften. Arrangörerna ser fram emot många klättersugna besökare såväl deltagare som åskådare. Det blir som tre tävlingar i en och vi tänkte gå ifrån det stela formatet och försöka skapa en ännu skönare stämning klättrarna emellan, berättar Karl Warfvinge i Skånes KK. Vi kommer ha samma regler som andra tävlingar, men vi hoppas att det kommer bli mer än att man bara tävlar mot varandra. Klättring är så mycket mer, och det tror jag upplevs bäst tillsammans! Som en munk en gång sade; Vi bygger våra tempel med kärlek och sten. Jag har den bestämda åsikten att man får tillbaka den energi man skickar ut, så alla är välkomna! Tävlingen kommer att pågå under två dagar, med kval på lördagen och finaler på söndagen. För den som är sugen på kalas vankas festligheter på lördagskvällen, med trevliga klättrare och levande musik. Sista anmälan till tävlingen är den 20 september. För mer info, se 22 Vad händer i din klubb? E-posta till Bergsport: bergsport@brant.se

23 Skravelsjö Boulder Open 2006 Långa rader av parkerade bilar längs småvägarna i de norrländska skogarna avslöjade att det var någonting speciellt på gång utanför Umeå lördagen den 27 maj. Och visst var det det: den sjätte upplagan av Skravelsjö Boulder Open! Bland höga tallar, vitmossa och blåbärsris kämpade de 96 startande i fyra timmar med att försöka klura ut hur de skulle lösa de 75 problemen på bästa sätt. Svårighetsgraden låg från 3 till 7B+. Man räknar ihop poängen för de 20 svåraste problemen man har klarat av, så det gäller att klättra taktiskt, berättar Dag Knutsson i tävlingsledningen. Det är klokt att först se till att ha 20 problem avklarade innan man återvänder till att nöta på dom svårare sakerna. Och nog blir det lite stressigt i slutet trots att man har klättrat så länge! En del tar fikapaus medan andra kastar i sig en bulle springandes mellan stenarna. Området ligger en dryg mil utanför Umeå och är helt nyutvecklat inför tävlingen. Målet var som alltid med SBO att leverera ett färdigt boulderområde med välborstade problem, öppen miljö och bra landningar. Årets tävlande kom företrädelsevis från de norra delarna av vårt rike, även om ett imponerande stort antal uppsalabor och stockholmare också hade letat sig till Umeå denna dag. Allra bäst klarade sig Fredrik Bodin från Sundsvall som knep förstaplatsen i herrklassen, och Eva Knekta och Charlotta Svonni från Umeå delade på damguldet. Bild: Hanna Andersson. 23

24 nytt & noterat Noterat på klipporna Tipsa mig! Sedan förra numret har bland annat dessa klätterprestationer kommit till vår kännedom. Fortsätt att tipsa oss om det som händer ute på klipporna! E-posta till Malin Holmberg fortsätter att imponera. Efter vårens SM titel i svårighet har hon skickat hårt åt både höger och vänster. I våras gick hon ytterligare en 8/8+ på kilar. Denna gång var det Focus/ Abrakadabra som föll under hennes starka fingrar. Under sommaren var hon nere i Ceuse i Frankrike och höjde ribban för svenska tjejer genom att flasha Mirage 7c+ på Cascade-sektorn. Dessförinnan rev hon av Abstrakt, 9- på Hylteberget i Götet. Denna led är det knappast nå n som nedgraderar i första taget. Hanna Melin stöter också hårt på spricklinjerna i Bohuslän. I våras klättrade hon Lobotomerad Kalkon, 8/8+ på kilar. Magnus Högström har etablerat en ny led på den nedre väggen på Svanvik på Orust, Sagan om ringen, 9. Peter Erhart har satt upp Årjängsbergets första niondegradsled, Show me heaven, 9-/9. Berget ligger i Värmland utanför något så oväntat som Årjäng och består av vattenslipad bohusgranit. Berget hyser ett 40-tal leder mellan grad 3 och 9. Carl-Ola Boström från Lund har satt upp Skånes kanske hårdaste led, Gåsapågen, 9-/9 på en klippa någonstans på Söderåsen. Två ungdomar som imponerat särskilt i vår är Geir Söderin från Östersund och Daniel Andersson från Stockholm. Daniel som är 19, klättrade i våras på Svarttjärn, Johan Bomans powertestpiece Powertrip, 9, samt Johan Luhrs Anatomi, 9-/9. Geir är son till legenden och sandbaggaren Gudmund Söderin och på Hell som ligger ett litet stycke över gränsen från Östersund har 20-årige Geir klättrat Par Toutatis och Klassisk mekanikk, båda 9-/9. Lulepöjken Jimmi Sundin är inte nå n gamling han heller. I våras klättrade han Diablo, 9-/9 i Niemisel. Diablo har för övrigt fått en bestigning av Urban Dufva. Johanna Tientsu-Stålnacke klättrade i somras Privilege du serpent, 7c+, på Cascade i Ceuse. På hemmacragget, Hauktjern utanför Oslo, gick hon också Gammel Jomfru, 9-. Said Belhaj fortsätter att imponera med fina on-sightbestigningar. I Gorge du Tarn gick han Le spectre de l ottocar, 8b, i första. I Lofoten har Oscar Alexandersson klättrat Håkon Hansens Butterarms, en kilsäkrad 9-. Martin Idegren rev av Rocco, 9, på Solvik i närheten av Linköping på självaste midsommarafton. Text: Erik Massih Malin Holmberg seglar upp för såväl Le privililege du serpent 7c som till toppen på rankingen i Norden på 8a.nu. Bild: Per-Ola Andersson. 24

25 Ny förare : Välkommen till Nordland Det kanske var flera som uppskattade Stefan Pettersson och Anja Hodanns artikel om deras road-trip i norra Sverige och Norge i fjolårets septembernummer. Ni fick kanske med er att de hade svårigheter att hitta. Slut på detta. Nu har Sveinung Råheim och Stein A. Stenkjær givit ut en förare som täcker flera områden i Nordland, framförallt boulderspotsen Sila, Straumvassbotten och Gjerdalen (Magic Valley), områden som räknas som bland de bästa i Norge. Föraren täcker även in klippor i området, bland annat den idylliska klättringen på Fugløya och sportklättringen på Bratthammaren och den är ett gediget arbete som ger god hjälp till den som inte är bekant i området. Blocken är både inritade på kartor och de enskilda problemen markerade. Dessutom ar de enskilda blocken och problemen illustrerade med bilder eller skisser. Ett stort plus är att föraren är full av bilder som inspirerar och hjälper till vid lokaliseringen av problem. Ett eventuellt minus är att klättringen på Kjerringøy, bland annat Strandåtind, inte är beskriven. Hur som helst är föraren ett välkommet tillskott till utbudet av guider och ett måste för bouldraren som är på nordkalotts-turné. Den kan köpas direkt från Bodø Klatreklubb för 300 Norska kronor + porto (Europa NOK 87,50, world NOK 150). Adress: Polarsirkelklatring Bodø klatreklubb. Pb 1226, 8001 Bodø, Norway forer@bodoklatreklubb.no...eller surfa in på Sätt kulör på dig Text: Erik Massih Färggranna kläder och utrustning kan göra ditt liv säkrare eftersom du blir mycket lättare att hitta i terrängen med röd hjälm, gul jacka, neongröna byxor och brandgul ryggsäck. Både som skadad klättrare efter en olycka/irrgång eller som potentiell räddningskapacitet för andra. Titta på bilderna i tidningar, böcker och på film. Vad ser du först? Till fjälls och vid större klippturer är det viktigt att synas. I stan behöver du knappast ha dina klätterkläder. Tänk dig följande efterlysning: Vår dotter/son har försvunnit. Hon/han klädde sig aldrig stötande färggrannt, utan valde med omsorg plagg och utrustning som kunde smälta in i omgivningen. Var försvinnandet ägde rum vet ingen, då inget har synts. Vi är mycket tacksamma för tips. Mamma och Pappa Rådlös. Med bästa överlevnadshälsningar Rafael Jenssen 25