2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Finland 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Läget beträffande de mänskliga rättigheterna i Finland är gott. De mänskliga rättigheterna garanteras i lagstiftning som också tillämpas i praktiken. Människorättspolitiken utgör en av de centrala sektorerna inom Finlands politik. Finlands regering har förbundit sig att konsekvent betona de mänskliga rättigheterna där så är relevant inom samtliga sektorer av politiken. Regeringen har som mål att ägna särskild uppmärksamhet åt de grupper vilkas rättigheter tillgodoses allra minst såsom kvinnor, barn och minoriteter. Finland betraktar de mänskliga rättigheterna som odelbara och utgår därmed ifrån att de medborgerliga och politiska rättigheterna hör ihop med de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Finland valdes i maj 2006 in i FN:s nya Råd för mänskliga rättigheter. Våld mot kvinnor, människohandel, diskriminering av invandrare och etniska minoriteter, rätten till rättvisa rättegångar och civil militärtjänstgöring är frågor som dock tas upp i olika människorättsorganisationers årsrapporter om Finland. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Finland har ratificerat samtliga centrala FN-konventioner om mänskliga rättigheter.

2 - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Det fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet har inte undertecknats se dock nedan om Europakonventionen. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). Två tillhörande protokoll återstår att ratificera. Finland undertecknade det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, till konventionen mot tortyr, den 23 september I syfte att kunna ratificera protokollet arbetar Finland med frågan om den nationella förebyggande mekanismen som anges i protokollet. Vidare undertecknade Finland det tillhörande protokollet om handel med barn, till konventionen om barnets rättigheter, den 7 september 2000, men har ännu inte ratificerat det. Den finska lagstiftningen är till största del redan överensstämmande med protokollets bestämmelser, men nya regleringar i den finska strafflagen om olagliga internationella adoptioner krävs. Finland avser att ratificera protokollet snarast möjligt, enligt uppgift förhoppningsvis under Finland har en dialog med de kommittéer inom FN som övervakar varje konvention. Finland rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar om de lagstadgade, juridiska, administrativa och andra åtgärder genom vilka regleringarna i ovannämnda konventioner verkställs. Under hösten 2006 har Finland arbetat med en rapport om efterlevnaden av konventionen mot tortyr. Därefter väntas nya rapporter om övriga konventioner under åren Finland har sedan april 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet. I och med denna inbjudan har Finland meddelat att det alltid kommer att acceptera förfrågningar 2

3 3 om besök i landet. Några besök har inte ägt rum under de senaste åren. Det planeras för närvarande inte några besök under de närmast kommande åren. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Av statsmakten sanktionerade politiska mord, försvinnanden eller tortyr förekommer inte i Finland. Tortyr är definierat som ett brott i den finska grundlagen men de facto inte i den finska strafflagen, vilket Amnesty International påpekat till regeringen. Förhållandena i finska fängelser uppfyller internationella normer. Finland har dock problem med överbefolkade fängelser, även om situationen långsamt börjar bli bättre. De överbefolkade fängelserna försvårar ansträngningar för att komma till rätta med narkotikaproblem bland intagna. En arbetsgrupp vid justitieministeriet har under hösten lämnat ett betänkande om möjligheten att lagbrytare oftare än tidigare skall kunna utföra samhällstjänst trots sitt missbruksproblem. Cirka 400 fler personer än i dag skulle enligt arbetsgruppen årligen kunna dömas till samhällstjänst i stället för till fängelse, om rehabilitering av missbrukare skulle ingå som en del av straffet. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är avskaffat i Finland. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Rätten till frihet och personlig säkerhet är i Finland överlag gott. Kritik har dock framförts både av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och av vissa enskilda organisationer mot Finland för den långa tid som krävs vid vapenfri plikttjänstgöring. Vidare har Finland fått kritik för att vapenfri plikttjänstgöring endast är möjlig i fredstid. Under 2006 beräknas ett tiotal vapenvägrare dömas till fängelse för vägran att utföra vapenfri plikttjänstgöring. Den finska regeringen har uppmärksammat kritiken och tidigare uttryckt sin avsikt att försöka få till stånd en lagändring. Arbetsministeriet tillsatte i september 2005 en arbetsgrupp för utredning av de ändringar som en revidering av värnpliktslagen skulle komma att medföra i lagstiftningen om civiltjänst. I arbetsgruppens uppdrag uteslöts dock frågorna om tjänstgöringens längd. I oktober 2006 överlämnade arbetsgruppen ett betänkande i form av ett lagförslag till Finlands arbetsminister. Arbetsgruppen föreslår en ändring i civiltjänstens struktur. I framtiden ska den egentliga

4 tjänstgöringstiden vara 362 dygn. Därtill är civiltjänstplikten uppdelad så att en repetitionsutbildning på högst 33 dygn motsvarande värnpliktens repetitionsövningar berör de civiltjänstepliktiga. Civiltjänstens längd totalt fortsätter därmed att vara 395 dygn. I den fortsatta beredningen av reformen kommer en diskussion om förkortning av civiltjänsten att föras. Redan i dag pågår en debatt i det finska samhället om civiltjänstens längd. Amnesty International arbetar för reell förkortning av civiltjänstgöringen. Europarådet talar för en normal värnpliktstjänstgöring om åtta månader och en civiltjänstgöring om 13 månader. Utöver ovanstående har Europadomstolen i ett par ärenden funnit att rätten till skydd för privat- och familjeliv, som garanteras i artikel åtta i Europakonventionen, har kränkts av Finland. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättssäkerheten i Finland är överlag god. Finlands grundlag garanterar likhet inför lagen och rätten att utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av domstol eller annan behörig myndighet. Finsk lagstiftning innehåller också garantier för rättvisa rättegångar och god förvaltning. Domstolarnas oberoende garanteras i grundlagen. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Rättshjälp kan beviljas både i samband med rättegångar och i andra ärenden. Ärendets art och betydelse påverkar rättshjälpens innehåll. Rättshjälp kan beviljas personer vars ärende behandlas i finländska domstolar eller som har hemvist i Finland. Finland har också en justitiekansler med grundlagstryggad självständig och oberoende ställning. Justitiekanslern övervakar att statsrådets och myndigheternas verksamhet samt annan offentlig verksamhet är laglig. Justitiekanslern utnämns av republikens president. Justitiekanslern gör utredningar bland annat med anledning av medborgarnas klagomål till justitiekanslern. En justitieombudsman, som riksdagen utser, övervakar dessutom förvaltningsapparaten. Därutöver finns det ett antal oberoende ombudsmannainstitutioner som övervakar att lagen iakttas på vissa specialområden, bland andra konsumentombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen. Extraordinära domstolar är uttryckligen förbjudna i konstitutionen. I Finland är det möjligt att döma ut ett ungdomsstraff om den åtalade är mellan 15 och 17 år. Ungdomsstraff kan utdömas om böter inte anses vara en tillräcklig påföljd i det specifika fallet och om fängelse anses vara ett alltför strängt straff. Ett ungdomsstraff varar mellan fyra månader och ett år och 4

5 5 består av övervakning, uppgifter och program som ska främja den sociala handlingsförmågan samt orientering om arbetsliv och arbete. Kriminalvårdsväsendet svarar för verkställigheten av dessa samhällspåföljder som avtjänas i frihet. Lagen om ungdomsstraff trädde i kraft den 1 januari Den kritik som har riktats mot Finland angående rättssäkerhet rör främst längden på rättegångar i landet. Under 2006 har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i några avgöranden ansett att den nationella rättsprocessen inte har genomförts inom skälig tid i enlighet med artikel sex i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer generellt sett inte i Finland. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrandefriheten är garanterad i den finska grundlagen och respekteras. Finsk press och media får anses oberoende i förhållande till makten, även om till exempel marknaden för dagstidningar är relativt koncentrerad. Censur förekommer inte. I Finland råder religionsfrihet, och en luthersk och en ortodox statskyrka finns. Föreningsfrihet råder. Frikyrkor har möjlighet att få vissa skatteförmåner vid registrering hos myndigheterna. Den enda grupp som hittills nekats sådan registrering är scientologerna på grund av att man inte inkom med de ytterligare uppgifter som begärdes i samband med ansökan. I samband med ett så kallat ASEM-möte i Helsingfors i september 2006, i vilket stats- och regeringschefer från sammanlagt 38 länder i Europa och Asien deltog, hölls en stor demonstration i protest mot mötet. Den så kallade Smash Asem-demonstrationen ledde till kraftigt polisingripande. Justitieombudsmannen och Dataombudsmannen fick ta emot flera klagomål från demonstranter i anslutning till sammandrabbningen. Polisen har å sin sida framhållit att demonstrationen skulle ha fått fortgå innanför polisens avspärrning, men att den måste avbrytas när våldsamheter bröt ut. De båda ombudsmännen utreder för närvarande om några rättigheter har kränkts i samband med händelsen. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Finland är en konstitutionell och parlamentarisk republik, vars politiska system fungerar väl. President och riksdag är direktvalda, medan regeringen är

6 beroende av riksdagens stöd. Riksdagen innehar den huvudsakliga lagstiftande makten, regeringen den huvudsakliga exekutiva makten. Presidenten är överbefälhavare, har ansvaret för relationerna till främmande makter och skall stadfästa av riksdagen stiftade lagar, utnämna vissa högre tjänstemän med mera. En stor del av de beslut som berör invånarna i Finland fattas på kommunal nivå, då Finland i stor utsträckning har kommunalt självstyre. Också Åland har självstyre. Inom sitt hembygdsområde har samerna språklig och kulturell autonomi, det vill säga, en förhållandevis vidsträckt självbestämmanderätt. Rösträtten infinner sig vid fyllda 18 år för statliga val (riksdagsval, presidentval och EU-val) och kommunala val. Varje röstberättigad som inte är omyndig är också valbar. Personer som innehar militära tjänster, justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman, ledamöterna av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt riksåklagaren kan dock inte vara riksdagsledamöter. Regeringen i Finland består av 18 medlemmar varav åtta är kvinnor. Av den finska riksdagens totalt 200 ledamöter är 38 procent (76 personer) kvinnor, 62 procent (124 personer) män. Vid det senaste riksdagsvalet (2003) röstade 71,6 procent av de röstberättigade kvinnorna. Motsvarande siffra för de röstberättigade männen var något lägre, 67,6 procent. Nästa riksdagsval äger rum i mars EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Finland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter garanteras i lagstiftning som också tillämpas i praktiken. Organiserad eller av staten sanktionerad diskriminering förekommer således inte i arbetslivet i Finland. Utredningar finns som tyder på att invandrare och, i mindre utsträckning, kvinnor skulle ha det svårare på arbetsmarknaden än andra. 6 Vad gäller arbetsförhållanden och löneläge får dessa anses vara goda även med europeiska mått mätt. Till följd av en debatt om utländsk, främst estnisk eller rysk, arbetskraft som framför allt inom byggbranschen uppges arbeta för underleverantörer till löner som ligger under minimi- och kollektivavtalsnivåerna har nya lagar aktualiserats. Övervakningen av tillämpningen av de finska minimiarbetsvillkoren för arbetstagare som utstationerats till Finland från utlandet samt övervakningsmöjligheterna av sagda villkor har skärpts i och med att lagen om utstationerade arbetstagare ändrades. Arbetarskyddslagen

7 innehåller bestämmelser om personkort för personer som arbetar på gemensamma byggarbetsplatser. Av kortet ska framgå om den anställda är arbetstagare i arbetsavtalsförhållande eller egenföretagare samt namnet på arbetsgivaren. Båda ovannämnda lagar trädde i kraft i början av Regeringen överlämnade dessutom i september 2006 en proposition till riksdagen om en lag om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft. Lagen syftar till att främja lika konkurrens mellan företag samt skapa förutsättningar för företag att försäkra sig om att de företag genom vilka man anlitar hyrd arbetskraft eller med vilka man ingår avtal om underleverantörsarbete för sin del fullgör sina lagstadgade förpliktelser. 7 De finska fackliga strukturerna påminner om de svenska, och även om meningsmotsättningar finns får samarbetsklimatet med arbetsgivarna generellt sett anses vara gott. Sysselsättningen i Finland ökar. Arbetslöshetstalet år 2005 var 8,4 procent. Prognosen för 2006 angav 7,7 procent och för 2007 beräknas 7,4 procent vara arbetslösa. Den stora utmaningen för Finland på sikt är en snabbt åldrande befolkning som leder till brist på arbetskraft. Det finns redan tecken på minskat arbetskraftsutbud i vissa regioner och inom vissa sektorer. I regeringens budgetförslag för år 2007 fokuserar man på åtgärder för en förbättring av matchningen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Situationen på hälsoområdet i Finland är generellt sett god. Befolkningens hälsotillstånd har förbättrats, men det förekommer fortfarande skillnader mellan befolkningsgrupperna. Utbudet och formerna av service samt kostnader för hälsovård liknar Sveriges. Patientens ställning inom social- och hälsovården har fastslagits i lag. Lagstiftningen kompletteras av vårdrekommendationer med vilka man syftar till att säkerställa såväl en ändamålsenlig vård som tillgång till vård inom rimlig tid. Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat hälsotillstånd. Ungefär tio procent av statens totala budget för 2006 är avsatt för den sociala sektorn samt hälsosektorn. I Finland förs en debatt på såväl regerings- som medborgarnivå om alkoholens påverkan på medborgarnas hälsa och möjliga åtgärder på området. Den finska regeringen har också uppmärksammat att antalet hiv-infektioner har ökat i Finland.

8 8 12. Rätten till utbildning I Finland har alla invånare enligt grundlagen rätt att få avgiftsfri grundläggande utbildning. Grundutbildningen är obligatorisk, och de flesta fortsätter på gymnasienivå. Finland har också en relativt hög andel av studenter som fortsätter på högskole- eller universitetsnivå. Det finska utbildningssystemet är av god kvalitet. Det finns ett utvecklat studiemedelssystem med möjlighet till studielån. Under 2006 avsattes 16,2 procent av statens totala budget för sektorn utbildning och kultur. Den finska regeringen har understött publikationer och projekt av oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Finland i syfte att öka kännedomen om de mänskliga rättigheterna. Ett exempel på detta är en webbplats med material om mänskliga rättigheter med skolor och läroanstalter som målgrupp. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard måste överlag anses tillgodosedd i Finland. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Systematisk diskriminering av kvinnor kan inte anses förekomma i Finland. Landets president är kvinna, liksom åtta av 18 ministrar och 76 av 200 riksdagsledamöter (38 procent). Jämställdheten har en stark ställning i finsk lagstiftning. Det har dock konstaterats att den genomsnittliga lönen för kvinnor är markant lägre än den för män, och färre kvinnor än män innehar chefspositioner (i synnerhet inom det privata näringslivet). Det pågår en debatt i Finland om andelen kvinnor i ledande positioner. Problem med våld mot kvinnor, främst i hemmet, är inte sällan förekommande. Regeringen har vidtagit åtgärder mot våld mot kvinnor och det finns för närvarande ett flertal olika program och projekt i Finland som syftar till att motverka våld mot kvinnor. Flera människorättsorganisationer har dock pekat på att dessa åtgärder inte är tillräckliga och konstaterar bland annat att nationell samordning saknas. Amnesty International (AI) rekommenderar regeringen att omedelbart skapa ett nationellt tväradministrativt handlingsprogram för att få slut på våldet mot kvinnor. Istället för överlappande projekt, program och initiativ måste det skapas ett permanent statligt organ med uppgiften att tillsammans med olika ministerier koordinera, planera och genomföra åtgärder föra att förhindra våld mot kvinnor samt

9 9 hantera följderna. AI anser vidare att det på såväl stats-, som läns- och kommunnivå måste reserveras tillräckliga resurser i statens budget för detta arbete. I Finland finns ingen särskild straffbestämmelse om våld mot närstående. De allmänna bestämmelserna om misshandel i strafflagen tillämpas också på misshandel som riktar sig mot närstående. Enligt strafflagen lyder misshandel under allmänt åtal. De enda undantagen är lindrig misshandel som riktat sig mot en person som fyllt 15 år och vållande av personskada. Man försöker hindra våld mot närstående genom lagen om besöksförbud. Lagen har dessutom ändrats från och med den 1 januari 2005 så att besöksförbud kan meddelas också då den som skall skyddas och den som meddelas besöksförbud bor i samma bostad. Den som meddelats besöksförbud förordnas då avlägsna sig från den gemensamma bostaden. Uppskattningar gör gällande att det finns omkring prostituerade i Finland varav en mycket stor andel bedöms komma från utlandet, främst från Ryssland och Estland. Prostitution är inte kriminaliserat i Finland. Efter en intensiv debatt i Finland godkände den finska riksdagen i juni 2006 däremot ett förslag om kriminalisering av köp av sexuella tjänster. Den nya lagen trädde i kraft den 1 oktober Lagen innebär inte ett totalförbud mot köp av sexuella tjänster utan enbart kriminalisering i de fall då det rör sig om köp i anslutning till människohandel eller koppleri. Även försök att köpa sexuella tjänster under nämnda omständigheter är straffbart. Med sexuella tjänster avses " att ha samlag eller att företa en därmed jämförlig sexuell handling". Den finska regeringen lade ursprungligen fram ett förslag till straffbestämmelse enligt vilket alla sexköp skulle kriminaliseras, snarlik den svenska. Under behandlingen i riksdagen visade det sig emellertid att det inte skulle gå att genomdriva ett totalförbud och till slut accepterade regeringen att endast göra förbudet partiellt. Den ändring av strafflagen som slutligen antogs var en kompromisslösning. Den 1 augusti 2004 intogs särskilda bestämmelser om människohandel och grov människohandel i Finlands strafflag. Samtidigt föreskrevs om nya grova gärningsformer för koppleri, spridning av barnpornografi och ordnande av olaglig inresa. Det blev dessutom straffbart att marknadsföra sexuella tjänster. Ändringarna syftade till att förbättra möjligheterna att bekämpa människohandel, koppleri och prostitution. Delvis byggde ändringarna också på internationella överenskommelser som Finland hade undertecknat. Den finska lagen som förbjuder människohandel prövades för första gången i praktiken sommaren Åtta personer, sju män och en kvinna, åtalades och fälldes i tingsrätten för grov människohandel och för grovt koppleri.

10 I och med lagarna om ändring av utlänningslagen och lagen om utlänningsregistret som trädde i kraft i juli 2006 finns ett särskilt uppehållstillstånd som beviljas offer för människohandel för att effektivisera bekämpningen av människohandel. Avsikten är också att lättare kunna gripa gärningsmännen. Ambitionen med lagändringen är att hjälpa offren att bli fria från det grepp som gärningsmännen har om dem och hindra offren från att utsättas för människohandel på nytt. Kritik har dock framförts mot att uppehållstillståndet förutsätter samarbete från offrets sida. Enligt människorättsorganisationer borde utgångspunkten vara att först skydda offret, därefter föra samtal om samarbete. Regeringen förbereder ett ändringsförslag i denna riktning. Vidare har Finland sedan augusti 2005 ett nationellt handlingsprogram för bekämpning av människohandel. I programmet presenteras för första gången heltäckande åtgärder för människohandel i Finland. Handlingsprogrammet är utarbetat de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt, med fokus på stöd och skydd för offren samt flera förebyggande åtgärder. Till exempel har information om människohandel delats ut på flygplatser och hamnar för att uppmärksamma problemet och göra människor medvetna om det. Finland har utpekats som ett transitland för människohandel av bland andra människorättsorganisationer och USA. FN menar att Finland snarare är ett mottagarland. Handeln med kvinnor anses i stor utsträckning vara organiserad av kriminella ligor. Offren uppges ha sitt ursprung främst i Ryssland och de baltiska staterna. Regelrätt slavhandel bedöms inte förekomma, men en icke oväsentlig del av kvinnorna torde ha lurats till Finland under falska förespeglingar. I Finland finns ingen lagstiftning där könsstympning tas upp eller förbjuds. Behovet av lagstiftning har diskuterats, men det har åtminstone tills vidare ansetts att i fall av könsstympning kan tillämpa strafflagen och dessutom barnskyddslagen i fall det är fråga om barn Barnets rättigheter Den finska lagstiftningen följer principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnets intressen har länge haft en central plats i den nationella lagstiftningen. Barnets ställning som jämbördig individ är klart uttalad i grundlagen. Lagen om barnombudsmannen trädde i kraft den 1 september Ombudsmannen inledde sin verksamhet samma dag och har till uppgift att tillvarata barns rättigheter i samarbete med andra myndigheter, organisationer

11 och aktörer inom sitt verksamhetsområde. Grunden för barnombudsmannens tjänst är FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen kan ta initiativ i frågor som gäller barn och unga till exempel genom rekommendationer, anvisningar och råd. Enligt undersökningar är våld riktat mot barn den vanligaste formen av familjevåld i Finland. Kroppslig aga av barn förbjöds dock i Finland UNICEF uppskattar att finländska barn utsätts för våld varje år. Det är ett barn på tjugo. Regeringen har lämnat förslag på en ny barnskyddslag med syfte att garantera att barnets rättigheter beaktas vid genomförandet av barnskyddet. Man vill säkerställa de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver, främja samarbetet mellan myndigheterna samt göra det möjligt att ingripa i problem i ett tidigare skede. Avsikten är dessutom att förbättra rättsskyddet för barnet och föräldrarna i synnerhet vid beslutsfattande som ansluter sig till barnskyddet. Den reviderade lagen avses träda i kraft den 1 januari Barnarbete kan inte anses förekomma i Finland. Det finns heller inga rapporter om att gatubarn förekommer. Vad gäller sexuellt utnyttjande av barn har inga stora skandaler uppdagats under de senaste åren, men huruvida detta tyder på mörkertal eller att problemet är begränsat är svårt att säga. En del av de utländska prostituerade omtalade ovan kan misstänkas vara minderåriga. Innehav av och spridning av barnpornografiskt material är straffbart i Finland, liksom sexuellt utnyttjande av barn och olika former av sexuella brott mot barn begångna utomlands (så kallad sexturism). 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat etniskt eller nationellt ursprung, språk och religion. Samerna är Finlands enda ursprungsfolk. Finland har ibland varit föremål för viss kritik ifråga om samernas rätt till mark och vatten som de traditionellt utnyttjat, och Europarådet har exempelvis utfärdat rekommendationer i syfte att stärka det samiska språkets ställning i utbildningssektorn och media. I juridiska och administrativa sammanhang kan ibland såväl samiska som svenska vara svåra att använda sig av, trots att individen har rätt att kommunicera på nämnda språk med myndigheterna. En ny språklag antogs för några år sedan för att råda bot på problemen. Den finska regeringens utvärdering av tillämpningen av språklagen som presenterades i mars 2006 visar att myndigheternas kunskaper om språklagstiftningen och dess betydelse har ökat under de två år som språklagen varit i kraft. Medborgarnas språkliga 11

12 12 rättigheter tillgodoses i myndigheternas informationsverksamhet och kundservice i viss mån bättre än under den gamla språklagen. De språkliga rättigheterna i fråga om nationalspråken blir dock inte till alla delar tillgodosedda på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Ifråga om invandrare, framför allt utomeuropeiska, kvarstår en del fördomar hos enskilda. I praktiken torde diskriminerande behandling förekomma i samband med krogbesök och hyra av bostad. Minoritetsombudsmannen i Finland bedömer att romernas situation i landet är svår. Ett av de mer centrala problemen är enligt ombudsmannen att romerna ofta nekas tillgång till service av olika slag i samhället, bland annat bostadsmöjligheter. Våldsdåd med rasistiska inslag har förekommit i Finland. I vissa fall anmäls aldrig dessa då polisen av många invandrare, enligt vissa människorättsorganisationer, inte upplevs vara neutral. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning. Situationen ifråga om diskriminering på grund av sexuell läggning torde vara jämförbar med den i Sverige. Finland har en lag om registrerat partnerskap som inför antagandet var kontroversiell men sedan dess inte skapat någon större debatt. Lagen innehåller inga föreskrifter om rätt till adoption för homosexuella. Däremot har riksdagen under oktober 2006 godkänt innehållet i lagen om assisterad befruktning. Enligt lagen får lesbiska par och ensamstående kvinnor rätt till fertilitetsvård också framöver. Riksdagens lagutskott förordade tidigare att fertilitetsvård ska vara tillåtet bara för heterosexuella par. Lagen väntas träda i kraft sommaren Flyktingars rättigheter Utlänningslagen i Finland syftar till att genomföra och främja god förvaltning och rättssäkerhet i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja reglerad invandring med respekt för de mänskliga rättigheterna samt med beaktande av de internationella konventioner på området som Finland tillträtt. Finland har reviderat sin utlänningslag och bland annat inkluderat föreskrifter om mycket korta handläggningstider för asylansökningar och överklagandefrister i vissa fall. I dessa fall kan även verkställighet av av- /utvisning ske trots att överklagande ingivits om inte nya fakta presenterats i samband med överklagandet. Syftet med denna lag är att förkorta handläggningstiden för uppenbart ogrundade asylansökningar samt att skapa utrymme för kortare handläggningstid också för ärenden som kräver mer omfattande utredningar. Lagen har kritiserats för att äventyra rättssäkerheten

13 för de asylsökande. Kritik har också riktats mot utlänningsverket för att det inte delger den sökande skyddspolisens utlåtande i samband med utredning om uppehållstillstånd. Den sökande har därmed inte någon möjlighet att bestrida uppgifterna. Förvaltningsdomstolen har i ett fall under sommaren 2006 sagt att utlänningsverkets agerande strider mot lagstiftningen. En prejudicerande dom från högsta förvaltningsdomstolen väntas i närtid. 19. Funktionshindrades rättigheter Situationen för funktionshindrade i Finland kan jämföras med den i Sverige. Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bl.a. funktionshinder. Den finska regeringen överlämnade under våren 2006 en redogörelse om politiken avseende funktionshindrade till riksdagen. Redogörelsen var den första som gjorts om den finska politiken avseende funktionshindrade. Regeringen tar i redogörelsen upp målen för politiken och ger förslag till hur den kan utvecklas och reformeras. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Finland, och en dialog förs mellan frivilligorganisationerna och regeringen. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Varken FN, OSSE eller Europarådet har några särskilda insatser för mänskliga rättigheter i Finland. Finland har en dialog med de kommittéer inom FN som övervakar de centrala konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Finland rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar om de lagstadgade, juridiska, administrativa och andra åtgärder genom vilka regleringarna i ovannämnda konventioner verkställs. Under hösten 2006 har Finland arbetat med en rapport om efterlevnaden av konventionen mot tortyr. Därefter väntas nya rapporter om övriga konventioner under åren Finland har sedan april 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet. I och med denna inbjudan har Finland meddelat att man alltid kommer att acceptera förfrågningar om besök i landet. Några besök har inte ägt rum under de senaste åren. Det planeras för närvarande inte några besök under de närmast kommande åren. 13