ETT MORD I MÅNADEN av Kjell E. Genberg

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "ETT MORD I MÅNADEN av Kjell E. Genberg"

Transkript

1 ETT MORD I MÅNADEN av Kjell E. Genberg Januari: Middag för fyra Charlotte Wigren tittade sig i spegeln. Hon tyckte inte om vad hon såg. Ett lätt fårat ansikte, ett stripigt färglöst hår, som borde behandlats av frisören för flera månader sedan och ett bittert drag kring den fylliga munnen. Det fanns inte längre något tilldragande i hennes utseende. Hon tyckte sig i stället personifiera den medelålders kvinnans charmlösa tristess. För tio år sedan hade hon fortfarande varit vacker men det senaste decenniets bottenlösa elände hade gjort henne gammal i förtid Nu kände hon, som så många gånger under senare tid, hur vreden började växa i henne. Den kändes först i magtrakten. Sedan förflyttade den sig snabbt via bröstet ut i kroppen. Hon kände hur hon blev röd i ansiktet, hur händerna började darra och hur svettpärlorna började sippra fram ur pannan. Varför skulle just hon drabbas så hårt? Varför skulle just hennes liv bli totalt meningslöst? Den narcissistiska seansen avbröts huvudstupa. Du måste skynda dig om vi skall komma i tid, hörde hon Bertil säga med undertryckt irritation i rösten. Hon svalde tre gånger innan hon vågade mumla något till svar. Hon var nämligen rädd att vreden som växte sig allt starkare inom henne för varje dag, skulle välla ut ur henne som en okontrollerad vårflod. Hon kände sig inte mogen för den stora, avgörande explosionen I stället gick hon in i garderoben och valde ut vad hon skulle ta på sig till kvällens middag. Valet var inte svårt. Hon hade numera två klänningar som dög för en finare tillställning. Hon valde den "lilla svarta", eftersom hon bar den rosa förra gången de var på middag hos Berghagens. Den svarta klänningen hade hon skaffat sig året som de köpte villan i Viggbyholm. Det var samma år som Olof Palme mördades. Väldigt gammal, tänkte Charlotte. Enda anledningen till att den fortfarande hänger med är att den nästan inte använts på

2 senare år. Inbjudningarna haglar inte precis över oss numera. Hur annorlunda hade det inte varit i början på 80 talet. Den "lilla svarta" bar hon första gången vid deras house warming party. På den tiden var Bertil biträdande ekonomidirektör, ett ungt lovande lejon, som företaget hoppades så mycket på att de lånade honom hela kontantinsatsen till miljonvillan. Bertil var lovande och hon den perfekta hustrun, vacker, charmfull och med utpräglat kvinnligt intellektuella intressen, som Bertil uttryckte saken. Opera och konstutställningar intresserade inte honom det minsta. Det var en klar fördel att husets värdinna var insatt i finkulturen, tyckte han. Vi har en utmärkt fördelning av samtalsämnena i vår familj, brukade han säga. Jag står för det politiska och du för det kulturella. Ja, de hade verkligen varit ett populärt par. Periodvis var de bortbjudna så gott som varje kväll, och ibland kunde det bli lite för mycket av det goda. I dag var det bara Berghagens som inte glömt dem helt och hållet. En gång per år brukade Agnetha ringa, nästan alltid i mitten av januari, för då var julens släktträffar överstökade och det var väl lika bra att klara av de gamla vännerna medan de hade ångan uppe. Med överdrivet hurtig stämma brukade hon fråga hur de hade det och Charlotte brukade svara att det var så bra som det kunde vara. Sen brukade Agnetha säga något om en liten intim middag där de riktigt skulle få rå om varandra alla fyra. Och då brukade Charlotte tänka att Agnetha och Lasse inte vågar bjuda några andra när vi skall komma. Men Charlotte var ändå glad över dessa inbjudningar. De blev ett välkommet avbrott i vardagens oändliga tristess, samtidigt som de fick henne att minnas de goda åren. Är du inte klar snart? hördes Bertil ropa från köket. Jo, svarade hon. Jag kommer strax. Hon ålade sig in i det svarta fodralet och kände en viss glädje över att hon åtminstone inte gåttupp i vikt under dessa åtta år. När hon kom ut i köket såg hon att Bertil var färdigklädd. Där stod han i sin luggslitna svarta kostym med begynnande kulmage och lätt plufsiga kinder. Hon såg honom granskande i ögonen och

3 ryste till. Blicken var lika levande som det stilla vattnet i en rotenonbehandlad sjö. Vad jag avskyr och föraktar den mannen, tänkte hon. Hur annorlunda skulle inte mitt liv ha blivit utan honom? Hon hade många gånger tänkt på skilsmässa. I synnerhet de senaste åren. När de tvingades sälja villan och flytta in i trean på Viggbygärdet hade hon tagit upp saken till diskussion, men Bertil hade bönat och bett med gråten i halsen att hon skulle stanna kvar hos honom. Jag kan inte klara mig utan dig, sade han. Du är mitt allt på jorden, sade han. Mister jag dig också kan jag lika gärna dö, sade han. När han märkte att lamentationerna inte bet på henne ändrade han taktik. Han började hota. Går du ifrån mig slår jag ihjäl dig, sade han. Ingen annan skall få äga dig, sade han. Jag kommer aldrig att låta dig gå, sade han. Och det hjälpte bättre. Det hotfulla i hans väsen hade hittills hållit Charlotte kvar i äktenskapet och förmått henne att lägga på locket när vreden började sjuda över. Självfallet hade hon grälat på honom, hon hade till och med sparkat och spottat på honom men aldrig när han varit nykter. Charlotte gick till skafferiet och hämtade blommorna som hon köpt till värdinnan. Under tystnad tog de hissen ner till garaget. De åkte den långa vägen från Viggbyholm, norr om Stockholm, till söderförorten Älvsjö, utan att säga ett ord till varandra. Charlotte körde, som alltid numera. Bertil hade blivit av med körkortet för lång tid efter andra resan rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik. I början hade hon känt sig osäker vid ratten. Efter en tid hade bilkörningen blivit hennes käraste sysselsättning. Hon tänkte bra i bilen och Bertil var finkänslig nog att inte kommentera hennes sätt att köra den. Det var sörjigt på vägen efter det tunna snöfallet som ännu inte var riktigt över. Vindrutetorkarna föste undan snöflingorna som hann bli vatten vid den kortvariga kontakten med varm ruta. Måtte han sköta sig i kväll, tänkte Charlotte. De senaste

4 veckorna hade han tagit en Dipsan varje morgon. Det är ett medicinskt preparat som är något svagare än Antabus men som har ungefär samma effekt. Läkarna vågade inte längre skriva ut Antabus till honom. Bertil hade svagt hjärta och om han fick ett återfall efter att ha tagit en Antabus kunde det betyda slutet på hans liv. Med Dipsan skulle han överleva. De senaste tre veckorna hade han alltså varit nykter, vilket enbart berodde på att hans nuvarande arbetsgivare, en liten fläktfirma i Ulvsunda, hotade att säga upp honom från befattningen som illa avlönad kontorist om han inte slutade upp med supandet. Inte skulle ett sådant ultimatum kunna avhålla honom från spriten så värst länge till, trodde Charlotte. Inte Bertil, inte. Han hade under de senaste åren med oändlig uthållighet och frenesi supit bort två fina anställningar på välrenommerade företag, deras underbart vackra villa, fritidshuset på Yxlan, relationer till släkt och vänner och nu hade han nästan lyckats supa bort hennes sista gnutta livsvilja. Ingenting, absolut ingenting, hjälpte på Bertil. I åratal hade de sprungit till läkare och psykologer. Ingen terapi i världen tycktes hjälpa. Bertil själv överflyttade skulden, än från den ena personen och instansen till den andra. I början var det hans mammas fel att han drack. Hon hade varit alltför dominerande och gjort honom modersbunden. I samband med husförsäljningen var det kvinnorörelsen som gjort honom till alkoholist hur det nu gick ihop. Charlotte struntade sedan länge i orsakerna till eländet. Det enda viktiga just nu var att han hade en Dipsan i kroppen, så att hon själv kunde koppla av under middagen och glömma alla problem. Hon var trots Dipsan orolig. Det gick inte att lita på honom. En gång hade han sagt att han inte kunde hitta Dipsantabletterna och en annan gång hade de råkat trilla ut i toalettstolen. Därför hade hon alltid en burk gömd i skafferiet och en i handväskan. Agnetha tog emot dem i hallen. Hon tackade översvallande för blommorna och satte dem i en vas som hon hämtade i köket. Sedan visade hon in Charlotte och Bertil i vardagsrummet. Hela huset andades god smak och förfining.

5 När brickan med välkomstdrinkarna kom försökte Charlotte ögonledes förmå Bertil att välja det alkoholfria alternativ som värdfolket omtänksamt ställt dit åt honom. Det ville han inte. Bertil tog ett annat glas i stället och lutade sig mot Charlotte. Jag tog ingen Dipsan... varken i går eller i dag, viskade han och log. Charlotte hajade till och såg stint på honom. Jaså du, viskade hon tillbaka. Du hittade förstås inte tabletterna. Kommer du in i en period nu igen mister du jobbet. Och något nytt lär du inte få. Det skiter jag i, sade han. Nu skall jag ha roligt, kosta vad det vill. I det ögonblicket kände Charlotte att hon hatade honom. Hon hatade av hela sitt hjärta, ett kallt oresonligt hat. Hon fick uppbjuda alla sina krafter för att visa upp ett godmodigt gästansikte inför värdfolket. Hon kunde bara hoppas att Bertil skulle klara spriten någorlunda. Det gick ibland när han, som nu, hållit uppe med alkoholen en tid. Efter välkomstdrinken (Gudskelov bara en, tänkte Charlotte) fördes de till middagsbordet. Sill och snaps till förrätt och marinerad hare i rödvinssås som huvudrätt. Agnetha var en utmärkt kokerska som gärna delade med sig av sina kunskaper. Charlotte kunde inte riktigt koncentrera sig på samtalet. Hon hörde bara fragment av receptet, som Bertil tycktes så mån om att lägga på minnet. "En hare på cirka två kilo, tre matskedar konjak, tre portugisiska lökar, två glaserade små rödlökar, två hekto magert fläsk..." Charlotte kunde se att Bertils ögon började bli dimmiga. Än var det ingen fara. Lasse var inte heller nykter. Han och Bertil tycktes ha funnit varandra i en intressant diskussion, precis som förr i tiden. När kaffet serverades och damerna gått och satt sig för sig själva i en del av det eleganta vardagsrummet, bestämde sig Charlotte för att glömma Bertil för en stund. Hon hade mycket att tala med Agnetha om. Det sved samtidigt. Agnetha hade fått ut mycket av livet. Hon

6 hade lyckats med att gå sina egna vägar. Det kan man kanske göra om man slipper ta hand om en kvarnsten, suckade Charlotte för sig själv. Likören värmde henne. Den stärkte modet och för första gången på mycket länge tyckte hon att hon kunde prata obehindrat utan att behöva tänka sig för eller känna sig underlägsen. Man måste frigöra sig, sade Agnetha och smuttade på slånbärslikören. Utan att vara sig själv, utan att ha ett eget värde som människa kommer man ingenstans. Det fick jag lära mig hemma som liten flicka. Det är en princip jag förfäktat sedan dess. När jag gifte mig med Lasse talade jag om det för honom också. Han skulle verkligen inte försöka få mig att dansa efter sin pipa. Det skulle han inte ha mycket för, sade jag. Charlotte lät tankarna driva... Jag borde också ge livet en chans, funderade hon. Det är inte för sent. Livet börjar vid fyrtio! Det enda som behövs är att jag skär av repet till kvarnstenen och låter den sjunka så att jag själv kan flyta vidare. Skulle det ske måste det ske mycket snart. Nästan med en gång för att hon inte skulle ångra tanken och sedan strunta i alltsammans. För skedde det inte skulle samma gamla trall fortsätta med början nästa dag. Hon såg bort på Bertil och tanken som drog genom hjärnan var kliniskt knivskarp. Han måste dö! Ja, det måste han! Det skulle inte bli svårt att göra det. Han såg själv till att han hjälpte henne på traven. Charlotte drog med fingertopparna över handväskan. Hon kunde känna konturerna av Dipsan flaskan genom det tunna syntetiska lädret. Karlarna hade övergått från att prata politik till att prata sex. Man måste vara frigjord, skrattade Lasse. Vi brukar skryta med att vara det i den här familjen. Har ni praktiserat partnerbyte nån gång? Charlotte kastade en snabb blick på Agnetha. Värdinnan såg leende på sin man och skakade överseende på huvudet. Det har jag aldrig varit med om, sluddrade Bertil. Det skulle

7 vara skoj att pröva det... Charlotte tänkte föraktfullt att den som bytte till sig Bertil för en natt sannerligen inte gjorde någon bra affär. Hon tittade på klockan. Jag har bäddat åt er i gästrummet, sade Agnetha. Men inte är du väl sömnig än? Inte jag, svarade Charlotte och märkte själv att hon snörpte på munnen. Hon såg bort mot Bertil, som började fyllna till. Andra märkte det kanske inte men hon som var van kunde tydligt se tecknen. Fick han i sig ett glas till skulle hon bli tvungen att skämmas för honom. Samtidigt lade hon märke till att han ansträngde sig att spela nykter, att hålla skenet uppe. Charlotte höll handen hårt mot väskans utbuktning. Det hon bestämt sig för att göra var så enkelt att det inte ens kunde kallas för en plan. Hon reste sig med en antydan om att hon skulle till toaletten. På väg ut till hallen passerade hon köket. På diskbänken stod snapsflaskan kvar. Det fanns en del kvar i den. Hon hällde upp ordentligt med vodka i ett dricksglas och spädde ut med Coca- Cola till en stark grogg. Eftersom familjerna bodde långt från varandra brukade Bertil och Charlotte sova kvar efter den årliga middagen. Hon hittade till gästrummet och ställde drinken på nattygsbordet. Ur väskan fiskade hon upp Dipsanburken, släppte ner några tabletter och väntade medan de löstes upp. Hon tvekade ett ögonblick, sedan lät hon ytterligare en tablett gå samma väg innan hon lämnade rummet. Bertil skulle inte kunna stå emot åsynen av en grogg när han kom in för att lägga sig. Tabletterna i spriten skulle verka fort på en person som redan hade ordentlig promillehalt i kroppen. Först skulle han få andningssvårigheter. Sedan skulle det dåliga hjärtat sluta fungera. Eftersom läkarna visste att han tagit Dipsan under lång tid skulle ingen misstänka att hon hade hjälpt honom över gränsen. Det enda hon behövde göra var att vänta tills han gick och lade sig. Hon ställde sig i dörröppningen och tittade på männen som satt och pratade. Det skulle inte dröja länge innan Bertil kände

8 att det var dags att gå till sängs. Hon hade lämnat ljuset tänt i gästrummet. Han kunde inte undgå att se groggen och upplöst Dipsan varken luktade eller smakade. Dipsanet skulle äntligen få honom att sluta dricka. Klockan var över midnatt när herrarna fattade att det var dags att gå till sängs. De försvann ut från vardagsrummet och Agnetha tyckte att det var dags för fruarna att också dra sig tillbaka. För att dra ut på tiden började Charlotte, trots Agnethas protester, att plocka av bordet. De hjälptes åt att tömma askkoppar och bära ut disken till diskmaskinen i köket. Jag tar resten i morgon, gäspade Agnetha till sist. Nu går vi och lägger oss. Jag är faktiskt riktigt sömnig. När Charlotte kom till gästrummet var ljuset släckt. I halvdunklet såg hon en kropp i sängen, en kropp som vred sig och utstötte underliga ljud. Plötsligt började kroppen röra sig häftigare. Den stönade och hulkade, började kasta fram och tillbaka. Charlotte rusade ut. Hon visste att hon hade bevittnat en del av Bertils dödskamp. Resten skulle inte ta många minuter... Nu behövde hon bara ett alibi. Hon störtade in i värdparets sängkammare, skrikande på hjälp. På tröskeln stannade hon tvärt. Agnetha satt påklädd i sängen och på sängkanten satt... Charlotte trodde inte sina ögon. På sängkanten satt Bertil. Du är väl ett våp, sluddrade han. Ett riktigt våp! Du behöver väl inte skrika på hjälp bara för att Lasse och jag bestämde oss för att skoja lite med dig och din prydhet. Han gick in och la sig hos oss och jag skulle vänta här för att se hur det avlöpte. Det var faktiskt bara ett skämt, slätade Agnetha över. Jag ber verkligen om ursäkt om du blev upprörd. Gud... du är alldeles vit i ansiktet, människa. Sätt dig ner så ska jag hämta ett glas vatten åt dig. Charlotte sjönk ner på stolen framför sminkbordet. I sovrummet intill hade det blivit alldeles tyst.

9 Februari: Ormen Jag borde vara lycklig. Under min ungdom hade mor och far präntat i mig att om man bara hade sitt på det torra ekonomiskt bodde lyckan ihop med en. Fick man sedan också en karl att bo ihop med, var allt höjden av välgång. Därför borde jag vara lycklig, mycket lycklig. Min man hade haft stora framgångar i affärer, så han och därmed jag var vad folk i gemen kallade för välbärgade, en omskrivning för rika knösar. Det senare brukade man kalla honom och mig, när man trodde att enbart likasinnade hörde på. Vi hade statusområdets mest påkostade hus, en lyxvilla i tre plan högt uppe på en kulle med utsikt över havet. Jag borde alltså vara lycklig. Hur skall man kunna vara det, när man upptäckt att den man lever med, och har lovat dela ljuvt och lett med, försöker döda en? Inte bara en gång utan flera gånger. Först kunde jag för mitt liv inte tro att det var meningen att jag skulle dö men jag fattade snart att han menade att mina dagar var räknade. Det dröjde inte heller innan jag lyckades ta reda på varför. En mycket banal orsak. Han hade fått en ny sekreterare på kontoret. En ung, slank och mycket vacker kvinna. Jag tror att det där med ung var det viktigaste för honom. Vi hade båda passerat 45-strecket och det där med att livet skulle börja vid 40 är lögn och förbannad dikt. Inte för att vårt kärleksliv varit alltför hett före fyrtioårsdagen, de senaste årens passionerade famntag var lätt räknade. För min del gjorde det inte så mycket. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av den delen av samlivet. Inte heller hade jag fått den uppfattningen att han var det. Där hade jag tydligen fel. Om det nu inte var så enkelt att han inbillade sig att en affär med en ung kvinna gjorde honom ung på nytt. Det lär inte vara ett alltför ovanligt fenomen och tycks förekomma även i de bästa familjer. Våra rikedomar kom tack vare en listig affärs- och skattejurist, från en importfirma, ägd av min man och med mig som sleeping partner. Företaget handlade med exotiska djur. Importen till Sverige hade, på grund av nya lagar gällande reptiler och annat,

10 minskat betänkligt, men eftersom företaget hunnit bli ordentligt inarbetat på den internationella marknaden under många år, flyttades en stor del av affärerna utomlands. Firman köpte upp djur av alla de slag och sålde dem till både djurparker och privata menageriägare i I-länderna. Eftersom de jägare som fångade djuren, hörde hemma på sådana platser, där höga inkomster var ett okänt fenomen, blev förtjänsten stor i slutänden. I början av vårt äktenskap hade min man ofta rest utomlands. Han hade varit med "sina" jägare ute i regnskogarna, på savannerna och högplatåerna för att lära sig allt om de produkter han sen skulle tjäna pengar på. Han gjorde det han bestämt sig för, som alltid. Kunskaperna han tillägnade sig, räckte till för att han skulle skriva en bok om tropikernas ormar, en lunta som faktiskt blev ett standardverk och som också inbringade en hel del pengar. Det här hör faktiskt lite grand ihop med vad jag ska berätta fortsättningsvis. Första gången han tänkte döda mig, var jag inte säker på hans avsikter. Utanför villan har vi en stor, stenlagd altan med södersol. Runt den går en låg tegelmur. Utanför muren stupar tomten rätt ner tjugofem meter och nedanför rinner en bäck. Vi hade som vanligt ätit vår frukost på altanen. Det kan man göra även om det inte är varmt ute, eftersom min man låtit installera infravärme där. Den här morgonen sken solen, det var i slutet av juni och sommaren hade kommit. Plötsligt reste han sig och gick fram till muren. Långt ute på havet syntes ett fartyg. Vi har en stark kikare på stativ därute och han tittade i den. Sen vinkade han mig till sig och bad mig titta. Det där är en båt som firman ofta anlitar, förklarade han. Den kommer från Sydostasien. I lastrummet ligger många sköna kronor. Flera stora lårar med giftormar som ska till Stockholms Terrarium på Skansen och Kolmårdens djurpark. Jag försökte visa intresse, fast det ska erkännas att det var svårt. Affärer har inte roat mig över huvudtaget och att göra affärer med levande varelser bär mig emot. Ormar får dessutom huden att knottra sig på mig. Det är något äckligt med ormar. Jag vet att de inte är slemmiga men någonstans inom mig finns ändå vissheten om att de är det. Antagligen har människor ett urtidsembryo i

11 sig, en cell som berättar för det undermedvetna om vad som var farligt för urtidsmänniskan och det är något som frysboxar, platt- TV-apparater och diskmaskinstillvaro aldrig kunnat plåna ut. Jag stod där och rös invärtes när jag tänkte på vad fartyget hade där nere i de mörka lastrummen, när min man plötsligt lutade sig över muren och tittade ner mot bäcken. Han sade något som jag först inte hörde. Sedan upprepade han det Titta där nere! Vad kan det vara? Jag lutade mig över murkanten så långt jag kunde och stirrade ner i det forsande vattnet tjugofemmeter under mig. Så vitt jag kunde se, fanns inget ovanligt att skåda. Jag stod på tå, med endast ena foten på altanens stenläggning. Det andra benet hade jag böjt uppåt för att kunna stäcka på mig bättre. Då kände jag något under det uppåtböjda smalbenet, något som lyfte. Jag var ytterst nära att förlora balansen, ytterst nära att falla över muren. Jag lyckades få grepp om kanten, rullade över på sidan och kom ner på båda fötterna. Jag vände mig hastigt om. Vad gör du? skrek jag högt, för jag var rädd. Rädslan kom först sedan jag stod säkert på marken igen. Försöker du knuffa ner mig? Jag visste att om jag fallit över kanten skulle jag obönhörligt ha slagit ihjäl mig mot de vassa stenarna på bäckens botten. Vattnet var inte mer än ett par decimeter djupt, där det forsade fram i den breda ravinen. Han stirrade på mig. Blåstirrade som om jag varit ett spöke. Sedan ruskade han på huvudet. Du är inte klok! svarade han hest. Jag försökte inte alls knuffa dig. Jag snavade och slog med benet för att få tillbaka balansen. Då råkade jag nudda ditt ben. Han verkade ta mycket illa vid sig inför beskyllningen. Mycket mer än han borde ha gjort. Och så mycket människokännedom har jag, att jag märker när en person använder angrepp som försvar efter att ha ljugit. Jag blev alldeles kall invärtes men försökte låta bli att visa det. Han hade tänkt döda mig! Det var jag säker på. Varför? Vi frukosterade färdigt. Jag berörde inte händelsen mer. Det betydde inte att jag vare sig glömt den eller accepterat hans

12 förklaring. Om han trodde det, nå, så mycket bättre. Om jag var utsedd till mordoffer, ville jag i varje fall veta varför jag skulle dö. Jag gjorde en diskret undersökning på egen hand. Det gick mycket lättare än jag tänkt. Som så ofta annars, när en karl skaffar sig en leksak vid sidan om, var hustrun den sista som fick reda på det. Alla andra, eller åtminstone nästan alla andra, kände till affären. Jag behövde bara ställa några ledande frågor till ett par av flickorna jag kände på kontoret. Då kröp det fram. Jag tog mig en titt på min konkurrent. Hon var faktiskt riktigt parant, raffigt klädd och välmanikyrerad. Men sedan jag bytt ett par ord med henne, förstod jag att det var hennes ungdom, som fått honom förälskad. Hennes intellektuella kapacitet var det inte, så vitt jag kunde begripa. Karlar är underliga. Om de får välja mellan en intellektuell partner och en vanlig dumsnut, väljer de den med de största brösten, bara hon är ung nog! Det tog ytterligare en tid innan jag kom på att hon hade mer än ungdom och stor byst. Hon var intrigant dessutom. Det var hon som ville ha mig ur vägen. Troligen inte för att hon älskade min man över allt annat, snarare för att firman var lönsam och för att hon gärna ville bli husmor i vår villa. Status, status, status! Att hon kunde få honom till det! Jag grubblade en hel del på den frågan men fann, att jag inte kunde komma på ett svar. Vem kan förstå sig på karlar? Min man gav inte upp efter första försöket. Jag blev på det klara med det en septemberkväll, när han påstod att han var tvungen att åka tillbaka till stan för att hinna med ett sammanträde, som var förfärligt viktigt. Det ante mig vad det sammanträdet gick ut på men mycket snart fick jag annat att tänka på. Hans resa var lite mer än bara en simpel färd till en älskarinna. I England säger man att mitt hem är min borg. Det stämmer ganska väl in på vårt hus också. Rikedom föder skräck rädsla för att någon ska komma in och ta för sig av det man skaffat sig. Av den anledningen består fönstren på nedre våningen av pansarglas och man kan inte öppna dem. Vädringen sköts med ett sinnrikt och dyrt fläktsystem. Nertill i huset kan man bara komma utomhus via två dörrar. Den ena går till altanen, den

13 andra ut mot gårdsplanen. Den egentliga ytterdörren är alltid ordentligt låst, när jag är ensam hemma. Vanligt Yale-lås, naturligtvis och dessutom en rejäl niotillhållare. När han startat bilen och gett sig av till "sammanträdet", låste jag sjutillhållaren med dubbla slag och gick upp till övre våningen. Det är där vi har våra sovrum och vi har också ett bibliotek där. Nå, folk som läser mycket skulle kanske inte kalla det så men i våra kretsar där bara affärsbildning räknas, anses det vara stort. Jag brukar sitta i den engelska öronlappsfåtöljen däruppe och titta på TV eller bläddra i någon bok ibland. Det gjorde jag den här kvällen också. Jag fastnade framför en gammal engelsk långfilm på TV och började gäspa långt innan de unga tu fick varann på slutet. Det var när jag var på väg till sovrummet, som jag lade märke till att dörren till det smala förrådet intill trappan stod öppen. Det brukar den aldrig göra i vanliga fall. Min man ser alltid till att förrådet är låst, för där förvarar han deklarationsunderlag för sig själv och den del firmapapper, som inte skattmasar och taxeringsintendenter bör få se. Jag gick fram för att stänga till förrådsdörren. Vad jag fick se i samma ögonblick som jag lade handen på dörrhandtaget, fick mig att skrika högt. Därinne i halvdunklet glimmade ett par iskalla ögon, bara någon decimeter över golvet. Mitt skrik måste ha gjort sitt till, för plötsligt rörde sig ögonens ägare. En halvmeterlång, slank orm av en sort jag aldrig tidigare sett, ens på fotografi, slingrade ut på golvet en meter ifrån mig. Jag rusade mot trappan, samtidigt som ormen väste irriterat och började vagga med huvudet, hela tiden vilt stirrande mot mig. Jag tog trappan ner i tre språng och skyndade in i köket. När jag skulle dra igen köksdörren stängdes den inte. Så fort jag släppte handtaget studsade dörren ut igen med sådan kraft att den dunkade mot dörrstoppen, som är fastskruvad i golvet intill vägglisten. Samtidigt hörde jag slingrande ljud från trappan. Ormen var på väg ner! Huden knottrade sig på mig, jag var iskall av skräck invärtes och hjärtat, som först tycktes ha stannat till och hoppat över flera slag, bultade som en stångjärnshammare i bröstet. I tystnaden i köket kunde jag tydligt höra hur det slog och slog. Men över

14 hjärtats dunkande uppfattade jag de hasande ljud som ormen åstadkom på sin väg ner från andra våningen. Ormens rörelser hördes klart och tydligt. Jag kunde räkna varje trappsteg den passerade på sin väg ner. Det var en jägare på väg efter sitt byte. Bytet var jag! Den som inte upplevt någonting liknande kan aldrig föreställa sig den känsla av ensamhet, hjälplöshet och skräck som överväldigade mig. Ormen fanns mellan mig och ytterdörren och även om jag lyckades ta mig förbi den, skulle jag aldrig hinna få fram nyckeln och öppna niotillhållarlåset, innan den högg. Jag var fångad i en fälla som konstruerats av de arkitekter, som gjort allt för att ingen skulle kunna bryta sig in i huset. Samtidigt hade de sett till att jag inte hade någon möjlighet att bryta mig ut. Skräcken satt så hårt runt strupen att jag knappt kunde få luft. Jag flämtade och stirrade runt omkring mig för att om möjligt hitta ett gömställe. Det fanns naturligtvis inget. Då hörde jag den lätta dunsen, när ormen passerade det sista trappsteget och kom ner på den heltäckande mattan. Jag visste inte mycket om ormar bara att de jagade efter sitt bytes kroppsvärme. Även om jag var kall som is inombords, var jag het som av feber på huden. Den skulle inte ha några svårigheter att finna mig. Det var fortfarande ljust ute. De stora köksfönstren släppte in tillräckligt med dager för att jag klart och tydligt skulle se ormen, när den ringlade ut på köksgolvet. Den kluvna tungan spelade utanför ansiktets fjälliga oval, där de mörka ögonen tycktes söka runt hela tiden. Huvudet vaggade från sida till sida för att ge odjuret större synfält. Den stannade upp nedanför mig. Tungan gick fortare och fortare fram och åter för att fånga upp min vittring och vägleda jaktkörtlarna. Ormen var kortare än jag tyckt från början och ryggen var mönstrad i mörkare och ljusare grönt, schatteringar som jag säkert skulle ha uppskattat för deras skönhet, om situationen varit annorlunda. Först låg ormen stilla på köksgolvets plastmatta, sedan höjde den huvudet och stirrade upp på mig. Jag backade upp mot fönstret men kunde inte undgå att se tillbaka på den. Den tycktes ha en hypnotisk förmåga. De stirrande svarta ögonen såg in i

15 mina, försökte övervinna mig, få mig att komma närmare. För ett ögonblick kändes det nästan som om jag ville kliva ner från köksbänken för att ta en närmare titt på dessa diamantglimmande ögon, som var omgivna av glänsande små fjäll. Samtidigt visste jag, att om jag kom inom räckhåll, skulle jag vara förlorad. Ormen ringlade ihop sig på mattan tre kvarts meter bort. Med ens höjde den framkroppen, balanserade på den hopringlade bakkroppen, reste sig mer och mer, vaggade fram och åter, utan att för bråkdelen av en sekund ta blicken från mig. Jag trodde jag skulle dö av skräck, när den öppnade gapet och visade sin rosa mun, där de ohyggliga genomborrade huggtänderna glimmade vita i det svaga ljuset utifrån. Jag darrade så kraftigt att jag måste gripa tag i köksgardinen för att inte tappa balansen och samtidigt överfölls jag av ett häftigt illamående. Jag tvingades verkligen kämpa emot för att inte kräkas. Det här hade min man räknat ut bra. Han skulle låta mörda mig utan att själv tvingas vara i närheten och pinas av att behöva se sitt verk. Jag skulle dö genom ett slags gudomlig olyckshändelse, där ett djur från ett främmande land gjorde det oavlönade bödelsarbetet. Det troligaste var att ormen var utsvulten. Den var i trängande behov av blod och kött för att själv överleva. Jag slogs av en hastig tanke: om den fick något annat att äta, skulle den kanske tappa intresset för mig. Långsamt, oerhört långsamt rätade jag på benen. Djurets blick följde mig oavbrutet, tungan fladdrade. Vid diskbänkens andra ände fanns elspisen och bortom den kylskåpet. Jag rörde mig mycket försiktigt, ormens överkropp vaggade. Helst hade jag undvikit att se på den, men kunde inte låta bli att titta på varelsen, som kanske skulle bli min död. Ovanför kylskåpet fanns ett skåp, där jag brukade lägga saker som egentligen borde kastas bort, men som jag inte hade hjärta att göra mig av med. Det hade blivit rätt fullt där under årens lopp. Jag var framme vid kylskåpet. Ormen gungade nedanför diskbänken. Jag insåg att den hade flyttat sig så att den höll sig alldeles under mig. Den var fast besluten att inte låta bytet komma undan. Försiktigt öppnade jag kylskåpsdörren. Den lilla lampan tändes därinne, när dörren inte längre höll kontaktpiggen

16 intryckt, och ljuset reflekterades skräckinjagande i ormens svarta diamantblick Jag vågade knappt luta mig fram för att se vad jag hade i kylskåpet. Trots det fann jag det jag hade hoppats finna, ett oöppnat paket köttfärs. Tre hekto som jag skulle ha använt till fylld köttfärslimpa nästa dag. Jag slet loss plasten med darrande fingrar och var på väg att släppa ner köttfärsklumpen på golvet, när jag ångrade mig. Vad fanns det för garantier att ormen skulle låta bli att hugga mig, sen den ätit? Inga alls, vad jag kunde förstå. Även om den var mätt måste den betrakta mig som en fiende efter måltiden. Jag satte mig ner på spisen, med knäna uppdragna under hakan och med köttfärsklumpen i ena handen. Jag grät i vanmäktig rädsla. Jag måste ha suttit p det viset i flera timmar, orörlig och utan tankeverksamhet. Mörkret tätnade utanför huset. Köksklockan ovanför dörren tickade fram sekund efter sekund Det hade börjat ljusna ute igen, när jag fick en desperat idé. Långsamt reste jag mig, tog ett fast grepp för att inte tappa balansen och genast hittade jag vad jag sökte. Min gamla skolbag, en rymlig väska med kraftig dragkedja. Jag tog fram den, och den drog med sig en gammal docka. Trasdockan föll till golvet med ett dunsande ljud och ormen högg mot den. Djuret märkte omedelbart att den sprutat in sitt gift i något oätligt, tyg och kutterspån. Så gott som genast ringlade den åter ihop sig och fixerade mig med blicken igen. Jag stoppade ner köttfärsen i skolväskan och släppte ner den på golvet. Ormen ringlade undan, gjorde ett par utfall mot bagen, sedan tycktes den känna vittringen av rått kött. Jag väntade, stirrande mot golvet. Sekunderna segade sig till minuter, innan det äckliga djuret hade bestämt sig. Då ringlade den upp sig, blev till långt "S" och kröp in i bagen. I kökets dödstystnad kunde jag uppfatta hur den högg in på köttfärsen. Än i denna dag vet jag inte hur jag fick mod att kliva ner från diskbänken. Jag gjorde det. Den yttersta delen av den gröna ormens bakkropp fanns kvar utanför bagen, när jag grep tag i ena handtaget och drog igen dragkedjan. När jag skakade väskan åkte resten av ormkroppen in i bagen och jag kunde stänga helt och hållet.

17 Sedan stod jag och skakade i flera minuter innan jag tog bagen och bar ut den i hallen. För ett ögonblick funderade jag på att ta med den till altanen, kasta alltsammans i bäcken, så att orm, köttfärs och väska spolades ut i havet. Jag ångrade mig. Det hade varit meningen att jag skulle dö. Jag levde. Om jag inte gjorde någonting åt saken skulle han till sist lyckas i sitt uppsåt. Jag ville inte dö, inte någonsin. Det är underligt. Man vet att man aldrig har en möjlighet att undvika döden, ändå klänger man sig fast vid livet som en galning. Jag erkänner gärna att jag är rädd för att dö. Det beror nog på att ingen vet vad döden innebär. Man har ingen med erfarenhet att fråga. Jag ställde väskan bakom paraplystället vid ytterdörren, och sedan jag kontrollerat noga att det inte fanns något hål, som ormen kunde komma ut genom, gick jag upp till andra våningen och stängde igen dörren till det lilla förrådsrummet. Sedan gick jag fortfarande på mycket darriga ben och med gelé i knäna in i sängkammaren och klädde av mig. Jag satt vid fönstret och väntade. Det var nästan morgon innan Mercedesen med min man vid ratten styrde in på gårdsplanen. Då kröp jag ner under täcket och låtsades sova. Jag hörde hur han låste upp där nere och sedan gick han runt i nedre våningen en god stund. Hans steg var tyngre än vanligt och det tog en stund innan jag förstod att det var för att locka fram ormen, ifall den skulle vara lös. Han kom uppför trappan. Han gläntade på min sängkammardörr. Mellan halvslutna ögonlock betraktade jag honom. En vacker man. Min man. Min mördare! I handen höll han en underligt formad käpp med en snara i änden. Jag hade sett en liknande käpp tidigare, på ett foto i hans bok. Med en sådan fångade man ormar i djungeln och det gick säkert lika bra att fånga ormar i hus med den. Det tog en timme innan jag var säker på att han lagt sig att sova efter att ha kollat överallt i huset. Eftersom dörren till förrådet var stängd, när han kom, måste han ha trott att jag sett den stå öppen

18 och stängt till den. Så ormen hade aldrig kommit ut. Det fick han gärna tro. Jag smög in i hans sovrum. Bilnycklarna låg på nattygsbordet. Det var ett ögonblicks verk att ta med bagen ut, låsa upp bilen, öppna bagens dragkedja en bit och slänga in väskan på golvet bakom förarsätet. Sedan låste jag bilen ordentligt och återvände upp till hans rum med nycklarna. Nästa morgon var han trött och inte pratsam, när vi åt frukost på altanen. Han sade att han hade mycket att göra och att han hade bråttom till kontoret. Jag vinkade efter honom, när han satte sig i bilen och körde bort. Sedan gick jag uppför trappan. Precis som jag väntat stod dörren till förrådsrummet på glänt igen. Jag log och gick tillbaka till altanen. Med kaffekoppen i handen stod jag vid muren och såg längs kustremsan. På vägen, lite mer än två kilometer från huset, såg jag den gräddgula tyska bilen susa fram. Det var en lång raksträcka där, en vägstump där inget borde kunna hända en van förare. Plötsligt fick bilen en fruktansvärd sladd, rätades upp ett ögonblick innan den började vingla från sida till sida av vägen. Framändan bröt genom det låga räcket mot sjösidan. Bilen tycktes hänga över bråddjupet i några sekunder. Sedan föll den. Tio sekunder senare bröt ett eldmoln upp från stupet. Jag gick in i huset igen och väntade på att telefonen skulle ringa... Mars: Människans lott Gusten var liten och späd och hade hjärtfel. Anna hade länge anat att han skulle dö före henne Ändå kändes det väldigt underligt och sorgligt den marsnatt han dog. De hade varit gifta i över femtio år och de senaste åren var riktigt drägliga med pensioner som förstärktes av ATP och tillskott från privata försäkringar. Han såg fridfull ut där han låg i sin säng. Det såg ut som om han sov. Det hade hon också trott att han gjorde när hon som vanligt vaknade på förnatten och steg upp för att koka kaffe. Att stiga upp långt före gryningen var en sak Gusten hade lärt henne. Morgonstund har guld i mund, brukade han säga. Stig upp

19 tidigt så blir sommaren lång. Fast det gällde visst bara henne. Innan Gusten klev upp ville han alltid ha en kopp kaffe. Det var när Anna kom med brickan som hon märkte att han var död. Hon återvände till köket och ställde brickan på diskbänken. Sedan satte hon sig vid köksbordet framför sin egen kaffekopp, som hon hällt upp innan hon gick in till Gusten. Hennes kaffe fick stå där orört och kallna. Hon tittade på almanackan och såg att det hunnit bli den tionde. Fem dagar kvar till pensionen. Vad skulle nu hända med Gustens pengar? Hon visste att pensionen drogs in när man dog. Naturligtvis måste det vara på det viset. Inte kunde staten betala ut en massa pengar till avlidna personer. Så var det förstås men inget är så fastställt att det inte går att ändra. Gusten och hon hade minsann slitit och släpat ett helt liv och de hade alltid arbetat tillsammans. Först på fabriken i femton år innan den lades ner och sedan gällde det att se till att man inte gick arbetslös, för AKpengarna var inte mycket värda. Anna och Gusten hade under sitt yrkesverksamma liv levt utan några direkta guldkanter på tillvaron och därför ansåg Anna att pensionen var en återbetalning på deras slit. De hade blivit lovade ett rättvisare samhälle. Låg rättvisan i att ersättningen för deras gemensamma ansträngningar skulle halveras? Om Gusten tänkt på det hade han nog aldrig dött. Anna tittade ut genom fönstret. I det underliga, gulaktiga skenet från gatlyktorna, det som ansågs bra för dem som körde bil men som fick folk och fä att se ut som angripna av obotliga tropiska sjukdomar, såg hon en person ställa sig och urinera. Hon reste på sig och tryckte näsan mot fönstret. Det är inte möjligt, tänkte hon. Ett sånt svin! Det strilade mot flakmopeden som stod fastkedjad vid cykelstället nere på gatan och hon slet upp fönstret. Vet hut, karl! Ska ni stå och pinka på våran moped? röt hon. Försvinn, annars ropar jag på min man! Karlen där nere tog ett par vinglande steg åt sidan och tittade upp mot husfasaden medan han försökte lokalisera hennes röst. När han fick syn på henne drog han hastigt igen gylfen och raglade därifrån.

20 Mopeden var sedan många år familjen Bengtssons stolthet. Den hade fraktat många lass Solmull och konstgödsel, virke och möbler, verktyg och hundratals plantor och sticklingar. Innan de köpte den hade det varit besvärligt att ta sig till kolonilotten som låg en bit från Karlbergskanalen, just där Stockholms kommun slutar och Solna tar vid. De hade varit en fyrklöver, hon och Gusten och mopeden och kolonilotten. Nu var det snart bara hon och mopeden kvar. Staden hade hotat med att expropriera marken som kolonilotten låg på. Det skulle dras en påfartsväg till Essingeleden där. Plåtlådor var bevars viktigare än pensionärer, motorvägsramper viktigare än morotsplantor. Det tyckte kommungubbarna, för de hade bil som kunde ta dem till en dyr sommarstuga i havsbandet. För dem betydde en kolonilott ingenting. Fast än var inte allt förlorat. Koloniföreningen hade överklagat till domstol och ordföranden hade sagt att deras advokat förklarat chanserna till seger, eller åtminstone kompromiss, som goda. Skulle myndigheterna ta ifrån henne någonting fick det bli kolonilotten men på inga villkors vis Gustens pension. Visst hade hon varit förtjust i kolonin men den hade ändå varit Gustens ögonsten och inte hennes. Han hade alltid velat vara där när han levde. Nu när han var död var det inte mer än rätt att han fick som han ville, tänkte hon. Hon gick in i sängkammaren och tittade begrundande på Gusten där han låg. Han hade visserligen aldrig varit religiös, hur väl skulle han må av att vila i ovigd jord? Hon satte sig på sängkanten och började fundera. Snälla människa, hade han sagt när de skulle gifta sig i kyrkan. Jag går med på den här vidskepliga ceremonin för dina föräldrars skull. Det är sista gången en präst får läsa över mig. Och det löftet hade han hållit. Nu kunde hon hjälpa honom att få som han ville. Han var inte tung. Ännu hade inte likstelheten satt in, Det gick lätt att klä på honom. Hon hämtade ytterrock och hatt och när hon fått på honom dessa sista plagg placerade hon honom stadigt i karmstolen intill telefonen i hallen. Sedan fyllde hon en hink med varmt vatten, hällde i några droppar diskmedel och gick ner till mopeden. Sedan hon tvättat av flaket ställde hon mopeden vid

21 porten mot gatan och gick upp igen. Det var fortfarande mörkt,. Snart skulle det ljusna. Hon visste att det gällde att skynda på. Att få ner honom från hallen var inte svårt. Inte heller att sätta honom på mopedflaket. För att han inte skulle falla hämtade hon verktygslådan och ett par spadar som hon riggade upp runt honom så att han satt stadigt. Hon startade mopeden. Där Alströmergatan tog slut svängde hon till höger. Hon kände sig rätt darrig. Anna hade visserligen kört mopeden förr men bara någon gång då och då och aldrig långa sträckor. Därför hade hon svårt att hålla mopeden i vad hon själv ansåg vara lagom hastighet. Det gick alldeles för fort. I slutet av backen, strax före infarten till Länkarnas gulrappade stenhus, körde hon på fel sida om trafikdelaren. Av det skälet hade hon redan hjärtklappning när hon något hundratal meter från bron vid Lilla Hornsberg upptäckte att hon fått en polisbil efter sig. Myndighetsbilen gled upp vid sidan av mopeden och saktade in. Polismannen på passagerarsidan vevade ner rutan. Hon väntade skräckslaget på att han skulle sträcka ut stoppspaden. Anna höll krampaktigt om mopedstyret och blicken flackade mellan polisbilen och vägen framför henne. Gustens huvud hängde framåt och den gamla grå halsduken fladdrade lite. Han har festat? ropade polisen. Hon svarade inte, nickade bara försiktigt. Har ni långt hem? Hon skakade på huvudet och kastade en blick mot polisbilen. De två poliserna såg på varandra och tycktes skratta gott. Ta det lugnt och kör försiktigt så inte gubben ramlar av och slår ihjäl sig, rådde polismannen innan han vevade upp rutan och hans kollega gasade iväg rakt fram, samtidigt som Anna svängde in på bron över kanalen. Hon darrade av något som kunde likna björnfrossa när hon stängde av mopedmotorn. Det hade börjat ljusna. Tung trafik brusade redan på Essingeleden några hundra meter bort. Hon gick in i lilliputstugan och hämtade nyckeln till förrådsskjulet. Två dagar tidigare hade hon och Gusten varit här och grävt upp en rabatt för att plantera om vinbärsbuskarna som gav dålig skörd. Gusten hade sagt att ett par säckar Solmull skulle göra

22 susen. Han hade försiktigt grävt upp de tre buskarna med rötter och allt. Den långsmala gropen blev ganska djup. Innan de åkte hem hade Gusten klagat över att det högg i bröstet. Därför bestämde han sig för att vänta med att göra klart. Anna låste upp dörren till redskapsboden. Där stod två säckar Solmull. Hon släpade ut den ena till gropen och där hällde hon ner innehållet. Du skall åtminstone få ligga mjukt, Gusten, sade hon. Det var nästan alldeles ljust när Anna började skotta ner jord i gropen. Efter att ha hämtat andra säcken Solmull omplanterade hon noggrant vinbärsbuskarna. Sedan låste hon om sig, startade mopeden och for hem. Väl hemma kände hon att hon behövde en kopp kaffe. Medan det kokade upp bäddade hon rent i sovrummet. Hon var inne på tretåren när det ringde på dörren. Hon tassade ut i hallen. Genom titthålet i dörren såg hon att det inte var polisen utan Hilding Johansson, som inte bara bodde granne här i huset utan hade också hade kolonilott bredvid Anna och Gusten. Vi förlorade, sa Hilding och lät som om han snart skulle börja gråta samtidigt som han sträckte fram morgontidningen. Det blev klart i går. Vi får inte överklaga. Det betyder att de kan börja gräva när som helst. De satans politikerna har mördat vårt koloniområde. Han klev oombedd förbi henne och steg in i köket. Sover Gusten fortfarande? sa han. Anna kände sig ställd. Det här hade hon inte tänkt på i hastigheten. Givetvis fanns det andra än myndigheterna som kunde intressera sig för vart Gusten tagit vägen. Hon lyckades få ur sig att han åkt till kolonin och blev imponerad över att kunde ljuga så bra. Fast helt osant var det inte. Då kanske vi träffas där, sade Hilding. Jag skall också dit. Vill du ha morgonkaffe? sa Anna. Har redan druckit, sade Hilding. Nu måste jag skynda mig. Först när Hilding gått vågade Anna släppa fram tröttheten och sorgen. Hon satte sig i fåtöljen och lät tårarna rinna. Gråten fick anspänningen att släppa och utan att hon själv märkte det slumrade hon in. Hon vaknade av dörrklockan. Det var Hilding igen.

23 Störde jag er i något? frågade han menande. Jag fick ringa flera gånger innan du öppnade. Är inte Gusten med dig? Nej, men han hade varit där. Det såg jag, för vinbärsbuskarna var omplanterade. Har han inte kommit hem? Anna skakade på huvudet. Hon kände sig alldeles kall invärtes. För ett ögonblick hade hon glömt bort att Gusten var död. I sitt sömndruckna tillstånd hade hon haft för sig att Gusten och Hilding gjort sällskap till kolonilotten. Det gav henne en idé. Han ringde, sade hon. Och jag berättade att du skulle dit. Han sade att ni skulle göra sällskap hem. Det var konstigt, svarade Hilding. Forts.

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER Cindy Sherman är nästan alltid själv med i sina fotografier. Hon klär ut sig och spelar olika roller framför kameran. I

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur Själviskt att dö Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur vedertagen eller skonad från livets smädelser och kärlekar. Men

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en När hjärtat har väntat Leendet från söndagen får henne att drömma sig bort. Hon kan fortfarande inte tro det. Snart är Åke där. Om igen rättar Berit till kuddarna i soffan. Listerna och dörrkarmarna skiner

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick.

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick. 6. Jamila kunde inte somna natten innan det var dags. Hon försökte ligga så still som möjligt, så Kamal inte skulle bli orolig och förstå att någonting var i görningen. Han skulle iväg på morgonen och

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade.

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade. 1. Det torra landskapet bredde ut sig framför dem och de visste att de hade en lång riskabel vandring att gå. Inte bara för det lilla vatten de hade kvar utan de visste också vilka faror som lurade där

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade många gäster från utlandet. En av dom tyska prinsarna uppvaktade

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Till svenska av Kami Anani Korrektur av Irene Elmerot, red.språkkonsult www.red.se Omslagsbild av Takahiro Asano Omslagsformgivning av Triturus HB Satt

Läs mer

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död.

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 6 Hålet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Jag var ute

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

Innehållsförteckning. Introduktion. Kapitel 1Introduktion. sid 1. Kapitel 2Bilhandlarn. sid 3. Kapitel 3Döskallemasken. sid 5

Innehållsförteckning. Introduktion. Kapitel 1Introduktion. sid 1. Kapitel 2Bilhandlarn. sid 3. Kapitel 3Döskallemasken. sid 5 Innehållsförteckning Kapitel 1Introduktion. sid 1 Kapitel 2Bilhandlarn. sid 3 Kapitel 3Döskallemasken. sid 5 Kapitel 4 De misstänkta. sid 7 Kapitel 5 Förhöret. sida 9 Kapitel 6 Den splitternya bilen. sida

Läs mer

Jag kan vad jag har fått lära!

Jag kan vad jag har fått lära! Jag kan vad jag har fått lära! (Saga från Danmark) Det var en gång en man och kvinna som hade tre döttrar. Döttrarna var alla tre gifta med troll som bodde under marken. En dag tänkte mannen att han skulle

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR 20 december Hej, dagboken! Jag heter Xara. Jag bor i Kyrkslätts bibliotek, oftast. Annars bor jag på ett hotell i England. Idag har jag mycket att göra. Nu sitter

Läs mer

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om.

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. 4 Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. Men mellan ett som hon minns och ett annat som hon också minns

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor?

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor? Denna lektion är hämtad ur Ord och lästräning av Lena Sundberg Holmberg och Kristina Asker. Ord och lästräning består av fyra häften som övar och repeterar ord tematiskt inför det nationella provet i sfi.

Läs mer

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Rudolf Nu ska jag berätta om Rudolf Rudenstam. Rudolf är 38 är

Läs mer

Den försvunna diamanten

Den försvunna diamanten Den försvunna diamanten Jag sitter utanför museet i London, jag ser en man gå lite misstänksamt ut genom dörren. Jag går in på museet och hör att personalen skriker och säger att diamanten är borta. Diamanten

Läs mer

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN BRITT ENGDAL LÄSFÖRSTÅELSE KAPITEL 1 sliten (sida 5, rad 10), väl använd, inte ny längre steg hörs (sida 6, rad 5), man hör att någon går växlar en hastig blick (sida 6, rad

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Möt konsten i en visning

Läs mer

SVINDEL OCH SVEK av Helena Sigander Lättläst spänningsroman

SVINDEL OCH SVEK av Helena Sigander Lättläst spänningsroman SVINDEL OCH SVEK av Helena Sigander Lättläst spänningsroman 1 På sjukhuset Det är en solig dag i början av juni. Rolf Lindberg går in på sjukhuset. Han har en bukett blommor i handen. Det är blåklint och

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Palleböcker 1 2 Facit

Palleböcker 1 2 Facit böcker 1 2 Facit Paket 1 PALLE PASSAR EN KATT passar en katt -3 1.4 2.4 3.4 6.4 8.4 7.4 10.4 11.4 12.4 13.4 14.4 Vem frågar? Kim Kim Kan du? 15. 6 S E M E S T E R F A M N E N V A S K E N 4.4M A G E 5.4A

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

MANUS: HUSAN ANNAS HISTORIA

MANUS: HUSAN ANNAS HISTORIA MANUS: HUSAN ANNAS HISTORIA Bild 1: Annas bakgrund Anna växte upp i en fattig familj. Många syskon, trångt och lite mat. Föräldrarna arbetade båda två, och även Annas äldre syskon. Anna fick börja arbeta

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

Ljusets barn. en resa mot självständighet

Ljusets barn. en resa mot självständighet Ljusets barn en resa mot självständighet 1 2 Ljusets barn - en resa mot självständighet Copyright 2012, Eva Lager Ansvarig utgivare: Eva Lager Omslagsbilder: Viktoria Wigenstam (Glommersträsk) Framställt

Läs mer

Kapitel 3 ÖN. Ön jag bor på är ganska bergig. På vissa ställen är det slätter.

Kapitel 3 ÖN. Ön jag bor på är ganska bergig. På vissa ställen är det slätter. ÖN Kapitel 1 Jag heter sir Lincon och jag är en uppfinnare och en kapten. Jag är 42år gammal och jag föddes 1895 i Sverige. Jag har uppfunnit flygplanet, luftskeppet och robotfågeln. Mitt fartyg heter

Läs mer

Pappa och påläggstjuven. av Joakim Hertze

Pappa och påläggstjuven. av Joakim Hertze Pappa och påläggstjuven av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia av

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Sagan om kungafamiljen Silver

Sagan om kungafamiljen Silver Sagan om kungafamiljen Silver Det var en gång för länge sen en familj som hette kungafamiljen Silver. De bodde i ett stort slott. Runt slottet var det en bred vallgrav. Muren var gjord av silver med guldstjärnor

Läs mer