2013 Josefin Edström. Så kortar vi vägen till svensk arbetsmarknad. - Sacos förslag för jobb och integration - Sacos Inför 2012 års forsknings- och

Transkript

1 2013 Josefin Edström Så kortar vi vägen till svensk arbetsmarknad - Sacos förslag för jobb och integration - Sacos Inför 2012 års forsknings- och

2 Saco efterlyser fler och bättre insatser för Sveriges invandrade akademiker Saco arbetar för att invandrade akademiker ska betraktas och behandlas som just akademiker. I Sverige finns akademiker från hela världen som är utbildade till och har arbetat som bland annat ekonomer, läkare, lärare, ingenjörer och socialarbetare. Allt för ofta förminskas dessa personers ämnes- och yrkeskunskap enbart på grund av att de inte har en svensk utbildning och ännu inte talar svenska. Sverige har allt att förlora på detta. Saco presenterar nedan tio förslag riktade till regeringen med syfte att bättre tillvarata Sveriges utrikesfödda akademikers kompetens. Många av förslagen är samtidigt relevanta för alla akademiker. Punkterna är en sammanfattning av Sacos ställningstaganden på området. Analysen och ståndpunkterna i denna skrift är framtagen tillsammans med Sacos förbund. En längre analys och fler förslag följer längre fram i denna skrift. Göran Arrius, ordförande Saco Josefin Edström, utredare jämställdhet och integration Saco 1

3 Sacos förslag: Så får invandrade akademiker rätt jobb snabbare 1. Allt för många insatser för invandrade akademiker bedrivs i projektform. Dessa insatser bör utvärderas och de som fungerar väl få en mer permanent organisation och finansiering. 2. Regeringen bör avsätta medel för att ta fram en vägledning för invandrade akademiker med information om vägen till svensk arbetsmarknad. Representanter från relevanta myndigheter och organisationer bör medverka i att sammanställa såväl allmän som yrkes/utbildningsspecifik information om vad utrikesfödda akademiker själva kan göra och vad de kan få hjälp med för att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden. En sådan vägledning skulle både bidra till att den nyanlände på egen hand kan göra informerade val, men även stödja de som i sitt arbete ska vägleda målgruppen. 3. En väl fungerande svenskutbildning är en nyckelfaktor för att korta tiden för invandrade akademikers etableringsprocess. Sfi-lärarnas kompetens och förutsättningar att bedriva sin verksamhet är avgörande, här finns stor förbättringspotential. Akademiker bör läsa tillsammans med andra akademiker, och i så stor utsträckning som möjligt bör svenskundervisningen vara yrkesinriktad och kombinerad med möjligheten att praktiskt tillämpa språket på en arbetsplats. 4. Arbetsförmedlingens organisation behöver ökade inslag av arbetsdelning och specialisering för att förbättra sin service gentemot akademiker generellt och utrikesfödda akademiker i synnerhet. Arbetsförmedlingen bör även se över handläggarstöd och interna riktlinjer så att information om relevanta insatser och bedömning av individens möjlighet att ta del av dessa inte är beroende av den enskilde handläggaren. 5. Etableringsreformen kräver ett antal förändringar för att fungera bättre för nyanlända akademiker. Nyanlända akademiker bör i likhet med övriga akademiker få träffa en handläggare som har kunskap om deras utbildning och arbetsmarknad. Vidare bör etableringsplanens tidsgräns, baserat på individuella behov, kunna förlängas till tre år. Etableringslotsarna bör i högre utsträckning vara yrkes/branschspecialiserade för att dessa ska bidra till en 2

4 snabbare etablering, och de nyanlända bör få vägledning när de väljer lots. Lotsarnas verksamhet och ersättningssystem bör vidare utvärderas. 6. En sammanhållen modell för validering för akademiker bör tas fram med utgångspunkt från individens behov av att få sin yrkeskompetens prövad. 7. Insatser för att främja ökad yrkesrörlighet är viktiga. En del i detta kan vara att vissa av Arbetsförmedlingens insatser, så som nationell matchning och yrkeskompetensbedömning, görs tillgängliga för invandrade akademiker som visserligen arbetar men inte har ett jobb i nivå med sin kompetens. 8. Regeringen bör verka för att tillgången till praktikplatser för invandrade akademiker förbättras. Praktik fyller ett flertal funktioner. Det ger individen kunskap om hur yrket utövas i Sverige, möjligheten att få sin kompetens prövad och uppmärksammad, tillämpa sina svenskkunskaper samt utöka sitt arbetsrelaterade nätverk. 9. Förekomsten av kompletterande utbildningar är avgörande för de personer som har en utländsk akademisk examen som inte är direkt överförbar till svensk arbetsmarknad. Regeringen bör se över dimensioneringen av kompletterande utbildningar både utifrån arbetsmarknadens och individernas behov. Möjlighet till komplettering bör finnas för fler utbildnings- och yrkesområden än idag. 10. Många utrikesfödda akademiker vill läsa vidare på högskolan för att öka sina möjligheter att få ett kvalificerat arbete. En svårighet är dock att högskolorna ofta kräver gymnasiebetyg. För den som har fått sin högskoleutbildning erkänd i Sverige bör högskolorna vara mer flexibla, och högskolorna bör även aktivt erbjuda de invandrade akademikerna möjlighet att få sin reella kompetens prövad. 3

5 Vilka är våra utrikesfödda akademiker? Stor potential År 2011 fanns ca utrikes födda akademiker på den svenska arbetsmarknaden, varav var sysselsatta. 1 Både antalet och andelen utrikes födda förväntas öka i framtiden. Sverige får varje år ett nettotillskott på mellan och eftergymnasialt utbildade (25-64 år), eftersom det är fler som flyttar till Sverige än som lämnar landet. 2 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden kommer att leda till ett stort rekryteringsbehov för att ersätta avgångar, och bristsituation kommer att uppstå för vissa yrken. Den utrikesfödda befolkningen, och särskilt de utrikes födda kvinnorna, utgör den största arbetskraftspotentialen. Att få fler utrikesfödda i arbete i nivå med sin kompetens är därför av central betydelse. Utmaning Det är välkänt att utrikes födda akademiker möter större svårigheter på arbetsmarknaden än inrikes födda akademiker. De är i högre utsträckning arbetslösa, arbetar deltid, saknar tillsvidareanställning och är överkvalificerade i de anställningar de har. Detta är tydligt att den akademiska kompetens som utrikes födda personer har inte utnyttjas fullt ut. Största hindren Det finns många faktorer som bidrar till att utrikes födda akademiker möter större svårigheter på arbetsmarknaden än inrikes födda akademiker. Arbetsgivare har många gånger svårt att värdera utländsk utbildning och yrkeserfarenhet. Därutöver förekommer olika typer av diskriminering. Utrikes födda saknar ofta arbetsmarknadsrelaterade nätverk, vilket är problematiskt då en stor del av alla arbeten förmedlas genom personliga nätverk. Ytterligare en förklaring är att utrikes födda akademiker många gånger saknar tillräckliga kunskaper i svenska, eller behöver anpassa sin utbildning till svenska förhållanden, för att få ett kvalificerat arbete. 1 SCB, AKU. 2 Högskoleverket Universitet & högskolor. Högskoleverkets årsrapport 2010 (2010:10 R), s

6 Kortsiktig kostnad, långsiktig vinst Det finns många skäl till varför de åtgärder som syftar till att tillvarata Sveriges utrikes födda akademikers kunskap och kompetens bör förbättras och förstärkas. Ett av de viktigaste skälen handlar om ekonomi - såväl de enskilda individerna som samhället har intresse av att tillvarata de resurser som har investerats i utbildning. De åtgärder som vidtas bör därför inte värderas utifrån ett kortsiktigt kostnadsperspektiv för den enskilda myndigheten, utan utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv på lång eller medellång sikt. Saco har förståelse för att regeringen satsar på utrikes födda med låg utbildning, vilka står långt bort från arbetsmarknaden. Däremot är det svårt att förstå varför regeringen inte samtidigt satsar på utrikes födda med hög utbildning, där enkla medel skulle ge stor utväxling. Många studier visar att sådana satsningar skulle vara kostnadseffektiva. 3 Vad kan bli bättre? Sacos utgångspunkt är att invandrade akademiker just är akademiker. Nedan berörs ett antal områden som Saco anser bör förbättras för att tillvarata dessa akademikers kompetens. Många av dem är samtidigt relevanta för alla akademiker. Långsiktighet Ett grundläggande problem är att en stor del av de insatser som finns för att förbättra utrikes föddas position på arbetsmarknaden bedrivs i tidsbegränsade projekt. Avsaknaden av en långsiktig planeringshorisont försvårar utförarnas möjlighet att planera och dimensionera sin verksamhet samt att rekrytera och bibehålla kompetent personal. Därutöver försvåras möjligheten att samla och sprida information om dessa insatser. Många insatser för att tillvarata invandrade akademikers förefaller lovvärda. För att säkerställa att begränsade skattemedel används på bästa sätt bör dessa insatser dock utvärderas, något som många gånger inte sker i dagsläget. Regeringen bör därför ge instruktioner om och resurser till uppföljning av de insatser som finansieras genom statliga medel så som korta vägen, kompletterande utbildningar, etc. De projekt som efter en utvärdering visats sig vara välfungerande bör få en mer permanent organisation och finansiering. 3 Se exempelvis Riksrevisionen (2011) Statliga insatser för akademiker med utländsk utbildning; Jusek (2011) Är det lönsamt att satsa på kvalificerade insatser för invandrade akademiker? 5

7 Arbetsförmedlingens organisation Arbetssökande bör erbjudas en så bra service som möjligt - oavsett vilka de är och var de bor. För att Arbetsförmedlingen ska klara att matcha sökande med vakanser krävs att förmedlingen har kunskap om vilka jobb som de sökande kan söka. En och samma förmedlare kan inte ha överblick över hela arbetsmarknaden. Detta drabbar inte minst akademiker på grund av deras udda kompetenser. Alla resurser kan av naturliga skäl inte finnas på alla arbetsförmedlingar. Därför måste inslagen av arbetsdelning och specialisering öka. En sådan specialisering skulle exempelvis kunna innebära att vissa handläggare ansvarar för akademiker inom en viss bransch eller med en viss utbildningsinriktning (ex samhällsvetenskapliga utbildningar). Dessa handläggare skulle därefter få information om vilka kompetenser dessa utbildningar ger, vilka jobb som kan vara relevanta, samt träffa arbetsgivare för att bilda sig en uppfattning om efterfrågesidan. Arbetsförmedlingen behöver i större utsträckning än idag skapa kontakter med företag, myndigheter och organisationer. För att kunna etablera och förbättra relationer med arbetsgivare måste det finnas arbetsförmedlare som förstår sig på deras behov. Det är rimligt att Arbetsförmedlingen kraftsamlar på orter med en hög andel akademiker. Lika viktigt är att dessa resurser tillgängliggörs nationellt. För detta måste Arbetsförmedlingen utveckla förmågan att logistiskt styra sökande och arbetsgivare till förmedlare och insatser som inte alltid finns på den egna orten. Detta fordrar kunskap om resurserna inom den egna organisationen. Viktigt är också att Arbetsförmedlingens ledning, genom strategiska satsningar, gör det möjligt för enskilda arbetsmarknadsområden att bygga upp specialistkompetenser som kan vara nyttiga för ett större upptagningsområde. Utan sådana resurser riskerar många nationellt viktiga verksamheter att aldrig bli av. Arbetsförmedlingen bör även tillhandahålla ett gediget handläggarstöd med information utifrån olika sökandegrupper (i detta fall utrikes födda akademiker med en viss utbildningsinriktning). Arbetsförmedlingen bör också se över sina interna riktlinjer, så att liknande fall får samma bedömning. Ett exempel där handläggarnas beslut skiljer sig åt gäller praktikmöjligheter inom ramen för Korta vägen. Korta vägen Stockholm har exempelvis efterlyst möjligheten att kunna garantera varje deltagare som bedöms redo minst fyra månaders praktik när de än startar sin praktik. I dagsläget gör olika handläggare olika bedömningar för olika individer, vilket försvårar planering och genomförande av den viktiga praktiktiden. Etableringsreformen Det är viktigt att Arbetsförmedlingens uppdrag i och med etableringsreformen inte innebär att etableringshandläggarna blir en 6

8 isolerad del av myndighetens verksamhet. De nyanlända akademikerna bör, i likhet med övriga akademiker, få möta handläggare med kunskap om deras utbildning och arbetsmarknad. Detta är tillsammans med kännedom om individens eventuella behov av komplettering samt tillgängliga insatser inom och utom Arbetsförmedlingens regi, nödvändigt för att en väl genomtänkt och individuellt anpassad etableringsplan ska kunna tas fram. Vad gäller etableringsplanens maximala tidsgräns på två år har Saco tidigare påpekat att denna kan medföra att akademiker med vissa utbildningsinriktningar inte uppnår en nivå i sin etableringsprocess som medför att etableringslotsen erhåller resultatersättning. Erfarenheter från Sveriges läkarförbund, som i egen regi bedriver lotsverksamhet, visar i praktiken på att den utsatta tidsgränsen ibland är för snäv. Trots läkarförbundets gedigna kunskaper om läkares etableringsprocess kommer många av de nyanlända läkarna de har tagit sig an sannolikt inte medföra någon resultatersättning. För lotsverksamheter med vinstintresse innebär tvåårsgränsen i kombination med ersättningssystemet sannolikt att lotsarna verkar för att dessa personer söker arbeten med lägre kvalifikationsnivåer alternativt studerar. I de fall där de nyanlända akademikernas aktiviteter inte är relevanta ur ett långsiktigt etableringsperspektiv kommer etableringsprocessen därmed snarare att förlängas än förkortas. Saco anser därför att regeringen bör förlänga den maximala tidsgränsen till tre år, vilket också var utredningens förslag. Tidsgränsen ska redan idag vara individuell och behovsprövad, och en förlängning av den maximala tidsgränsen bör endast utnyttjas för de individer som har behov av en längre etableringstid. Etableringslotsarnas verksamhet omgärdas även av en rad andra problem. Om etableringslotsarna ska bidra till en snabbare etableringsprocess för nyanlända akademiker måste de ha kunskap om de nyanländas utbildning och arbetsmarknad - de måste med andra ord bli mer specialiserade. Lotsarna bör få möjlighet att definiera sitt kompetensområde och därmed sin målgrupp. Möjligheten för lotsarna att neka deltagare som inte faller inom deras kompetensram bör därför prövas. För att den ökade specialiseringen ska få effekt måste detta samtidigt förenas med en väl fungerande matchning av nyanländ och lots. Etableringshandläggarna bör därför få i uppdrag att vägleda de nyanlända i lotsvalet. Det måste också finnas system för att följa upp och bedöma lotsarnas verksamhet, och resultatet av detta bör tillgängliggöras som underlag i samband med den nyanländes lotsval. Slutligen bör även en översyn göras av huruvida lotsarnas ersättningssystem fungerar ändamålsenligt. Saco anser även att de sociala insatserna inom ramen för etableringsreformen bör utvecklas och inbegripa en tydligare ansvarsfördelning. Detta gäller allt ifrån hantering av vardagliga frågor 7

9 till flyktingrelaterad ohälsa. Arbetsförmedlingens stöd till och samverkan med fackförbund Det är viktigt att förmedlingen stödjer, och när behov finns samverkar, med fackförbund som driver arbetsmarknadsinriktade projekt för medlemmar. Jusek och Sveriges Ingenjörer bedriver exempelvis mentorskapsprojekt för invandrade akademiker. Förbundsaktiviteter av det här slaget konkurrerar inte med, utan kompletterar den vanliga Arbetsförmedlingen. Deltagare i projekt bör inte riskera att bli av med ersättningen så länge ett projekt inte hindrar arbetssökande/deltagande i etableringsplanen. Samverkan kan handla om att Arbetsförmedlingen hjälper förbund att hitta lämpliga projektdeltagare. Den kan också handla om att förmedlingen bidrar ekonomiskt till utbildning och handledning av mentorer/coacher vars utbildning och erfarenheter överensstämmer med förbundets profil. Det är också viktigt att samverka kring individuella handlingsplaner så att budskapen inte blir motstridiga. Vägledning till den svenska arbetsmarknaden En invandrad akademiker ska kunna planera sin framtid i Sverige med så god information som möjligt. Ett problem idag är att det inte finns någon samlad information om tillgängliga insatser för invandrade akademiker. En förklaring till detta är att den ovan berörda kortsiktiga projektverksamheten, vilken försvårar informationsspridning till potentiella deltagare. Men det handlar även om bristande samordning mellan, och rutiner inom, myndigheter. De invandrade akademikerna får därför mycket varierande hjälp beroende på kunskapen hos den enskilde handläggaren eller motsvarande. Regeringen bör därför avsätta medel för att ta fram en vägledning för invandrade akademiker med information om vägen till svensk arbetsmarknad. En sådan vägledning skulle både bidra till att den nyanlände själv kan göra informerade val, men även stödja de som i sitt arbete ska vägleda målgruppen. I slutändan skulle detta innebära goda möjligheter att korta invandrade akademikers väg till arbetsmarknaden. Representanter från relevanta myndigheter och organisationer bör medverka i att sammanställa såväl allmän som yrkes/utbildningsspecifik information om vad den invandrade akademikern själv kan göra och vad de kan få hjälp med för att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden. Saco har redan påbörjat ett vägledningsarbete genom att webbportalen Omstart ( Hur och var ett yrke utövas kan skilja sig åt mellan olika länder och det finns för de olika utbildnings- /yrkesinriktningarna särskilda krav för att etablera sig i Sverige. I Omstart finns specifik information om vägen till arbete utifrån ett 50-tal olika 8

10 yrkes/utbildningsinriktningar, men även information om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar med mera. Utöver den information som finns i Omstart bör vägledningen även samla information om tillgängliga insatser runt om i landet som riktar sig till invandrade akademiker. Detta inkluderar bland annat sfi för akademiker, kompletterande utbildningar, korta vägen, nationell matchning, mentorskapsprojekt, etc. Den bör även innehålla konkreta råd till den som ny i Sverige, exempelvis om att registrera sig hos Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen. Vägledningen bör nå den invandrade akademikern så snart som möjligt efter ankomst till Sverige och oavsett grund för uppehållstillstånd. Vägledningen bör förmedlas redan vid kontakter med Migrationsverket, men bör även användas av övriga aktörer vars arbete på olika sätt syftar till att underlätta målgruppens etableringsprocess. Bland dessa kan nämnas etableringshandläggare, lotsar, arbetsförmedlare, Sfi-lärare, studie- och yrkesvägledare och personal inom kommunerna med ansvar för integrations- och arbetsmarknadsfrågor. Svenskkunskaper Goda kunskaper i det svenska språket är många gånger avgörande för att få ett kvalificerat arbete. En väl fungerande svenskutbildning är därmed en nyckelfaktor för att korta tiden för invandrade akademikers etableringsprocess. Sfi-lärarnas kompetens och förutsättningar att bedriva sin verksamhet är avgörande och här finns stor förbättringspotential. Akademiker bör läsa tillsammans med andra akademiker, och i så stor utsträckning som möjligt bör undervisningen vara yrkesinriktad och kombinerad med möjligheten att praktiskt tillämpa språket på en arbetsplats. Om språkutbildningen varvas med praktik får den nyanlände möjlighet att behålla sin yrkesmässiga kompetens, får kunskap om hur yrket utövas i Sverige samt behålla den självkänsla som grundar sig i yrkesidentiteten. Nationellt fokus och goda informationsvägar är nödvändiga, så att den yrkesinriktade sfi-utbildningens potentiella deltagare får kännedom om dess existens. Vidare bör sfi-utbildningen bedrivas i flexibel form, för att möjliggöra att svenskstudierna kombineras med arbete, andra studier eller föräldraledighet. Anledningen till att många personer lämnar sfi i förtid bör även följas upp i större utsträckning. Beror det på att utbildningen inte håller tillräckligt hög kvalitet, eller har personen lämnat för arbete? Nätverk En annan viktig faktor är tillgången till ett arbetsmarknadsrelaterat nätverk. Invandrade akademiker saknar i stor utsträckning ett sådant efter 9

11 flytten till det nya landet. Insatser för att stärka individernas arbetsmarknadsrelaterade nätverk är därför viktigt. Sådan verksamhet, där den invandrade akademikern får träffa en professionskollega, bedrivs bland annat av Jusek och Sveriges Ingenjörer. Information om dessa insatser bör spridas i ovan nämnda vägledning, och regeringen bör överväga hur fler aktörer kan uppmuntras att bedriva liknande arbete. Från ett jobb eller rätt jobb-diskussion till åtgärder för att främja yrkesrörlighet Diskussionen om att en invandrad akademiker bör ta första bästa jobb bör istället vändas till hur en ökad yrkesrörlighet kan främjas. En del i detta skulle kunna vara att vissa insatser, så som nationell matchning, görs tillgängliga för invandrade akademiker som visserligen arbetar men inte har ett jobb i nivå med sin kompetens. Inlåsningseffekterna med att snabbt komma ut i arbete skulle då minska och matchningen på arbetsmarknaden skulle förbättras. Detta skulle dessutom frigöra arbetstillfällen för personer med lägre utbildningsnivå. Validering En insats som är, eller snarare har potential att vara, viktig för utrikes födda akademiker är "yrkeskompetensbedömning" där arbetsgivaren får ett handledarstöd under ett antal veckor för att bedöma en individs yrkeskompetens. Sacos erfarenhet är att handläggarna på Arbetsförmedlingen mycket sällan föreslår denna insats, samtidigt som den används mycket intensivt i Arbetsförmedlingens egna projekt "Nationell matchning". Validering som instrument fyller två funktioner. Dels är det ett medel för att avgöra om individen för att vara attraktiv på svensk arbetsmarknad exempelvis behöver komplettera sin utbildning. Dels innebär det att de personer som har tillräckliga kvalifikationer för att arbeta i Sverige, men ännu inte har fått chansen att prövas i en arbetssituation, får ett intyg på detta. En sammanhållen modell för validering bör därför tas fram med utgångspunkt från individens behov att få sin yrkeskompetens prövad. I likhet med nationell matchning bör modellen bygga på att arbetsgivaren får ersättning för den handledningstid som måste avsättas. Regeringen bör verka för att Arbetsförmedlingen använder sig av yrkeskompetensbedömningen i ökad utsträckning och utifrån individernas behov. En utvärdering av insatsens effekt bör därefter genomföras. Tillgång till praktikplatser Regeringen bör även verka för att tillgången till praktikplatser för utrikes födda akademiker förbättras. Praktiktiden fyller ett flertal funktioner. Det ger individen kunskap om hur yrket utövas i Sverige, möjligheten att få sin kompetens prövad och uppmärksammad, tillämpa sina svenskkunskaper 10

12 samt utöka sitt arbetsrelaterade nätverk. Bristande tillgång till praktikplatser är problematiskt för alla nyanlända akademiker, men utgör ett särskilt bekymmer för de legitimationsyrken där praktik eller provtjänstgöring är en obligatorisk del i den etableringsprocess som krävs för att få arbeta i Sverige. Problemet kan exemplifieras utifrån läkare med utbildning från tredjeland. Den enskilda kliniken eller vårdcentralen ser till sin egen verksamhet, där man främst är i behov av färdiga specialister. Ett långsiktigt och/eller nationellt perspektiv saknas oftast och incitamenten för den enskilda kliniken/vårdcentralen att ge stöd till nyanlända är därför ganska svagt. Det finns dock goda exempel från enskilda landsting som har ordnat språk/praktikprogram för läkare som aktivt rekryterats från andra EU-länder. Under tidigt 2000-tal rekryterade exempelvis Kalmar län specialistläkare från Polen, detta var alltså innan Polen var EUmedlem. Läkarna fick språkundervisning i 6-8 månader och gjorde sedan provtjänstgöring i 6 månader varefter de vanligtvis fick legitimation. Därefter tog det ca 3-4 månader att få specialistbevis. Enligt Riksrevisionen tar det i genomsnitt 3 år för en specialist med utbildning utanför EES att få ut svensk läkarlegitimation. Denna tid skulle kunna halveras men det kräver aktiv medverka från arbetsgivarsidan. Regeringen bör överväga hur incitamenten för att erbjuda praktik till invandrade akademiker kan stärkas, och hur goda exempel på välfungerande etableringsprocesser kan uppmuntras och spridas över landet och till andra yrkesområden. Kompletterande utbildningar Regeringen bör se över dimensioneringen av kompletterande utbildningar både utifrån arbetsmarknadens och individernas behov. Möjlighet till komplettering bör finnas för fler utbildnings- och yrkesområden än idag. Den nuvarande verksamhetsformen med finansiering för ett år i taget försvårar dock långsiktiga satsningar och bör ses över. Då antalet utrikes födda akademiker inte antas minska framöver bör de kompletterande utbildningarna bli en del av den reguljära utbildningspolitiken och få en långsiktig finansiering. Tillträde till högskolan Många utrikes födda akademiker vill läsa vidare på högskolan för att öka sina möjligheter att få ett kvalificerat arbete. En svårighet är dock att högskolorna ofta kräver gymnasiebetyg. För de utrikes födda akademiker som söker till högskolan men inte har bevis på gymnasiebetyg med sig försenar detta deras studier. För den som har fått sin högskoleutbildning erkänd i Sverige bör högskolorna vara mer flexibla, och högskolorna bör 11

13 även aktivt erbjuda de invandrade akademikerna möjlighet att få sin reella kompetens prövad. Information till och finansiering för egenföretagare Informationen om hur man startar och driver företag i Sverige bör förenklas. Den som är ny i Sverige och ännu inte behärskar svenska eller det svenska myndighetssystemet bör fortfarande kunna förverkliga en god affärsidé. Utöver informationsförbättrande insatser bör även frågan om finansieringsmöjligheter belysas. Flera undersökningar lyfter fram att det är svårt för företagare med utländsk bakgrund att få finansiering. 12

14 Saco, Sveriges akademikers centralorganisation, är den samlande organisationen för Sveriges akademiker. Vi är en partipolitiskt obunden facklig centralorganisation. Sacos 22 självständiga förbund företräder yrkes- och examensgrupper från hela arbetsmarknaden, inklusive egenföretagare. Något som förenar våra medlemsförbund är akademisk utbildning, kunskap, kompetens och yrkesstolthet. Totalt är över akademiker medlemmar. Som företrädare för Sveriges akademiker är det självklart för Saco att ständigt påverka kunskapsnivån i Sverige. Utbildning och forskning som ger kunskap är en investering för såväl samhället som individen och är en av de viktigaste faktorerna för tillväxt och utveckling av ett samhälle. Saco, Box 2206, Stockholm tel vx: ,