Finns det en grekisk åtramningsmyt?

Transkript

1 Finns det en grekisk åtramningsmyt? Efter rapporten om Greklandkrisen fick jag flera synpunkter som gick ut på att Grekland fuskat med åtstramningen och reformerna. En mer underbyggd sådan kom i form av en referens till en text av Daniel Gros, chef för tankesmedjan CEPS. En tankesmedja som delvis finansieras av EUkommissionen och sannolikt speglar deras tänkande tämligen väl. Den är därför också intressant på grund av den pågående konflikten mellan EU och Grekland. Daniel Gros skriver i en CEPS commentary 1 under rubriken Den grekiska åtstramningsmyten att Grekland är sämst i klassen: Over the last two years, the eurozone s other peripheral countries have proven their capacity for adjustment, by reducing their fiscal deficits, expanding exports, and moving to current-account surpluses, thereby negating the need for financing. Indeed, Greece is the only one that has consistently dragged its feet on reforms and sustained abysmal export performance. Den jämförelse som görs avser alltså följande parametrar: 1. Reducera offentliga underskott 2. Öka exporten 3. Förbättra bytesbalansen 4. Genomföra reformer Som framgår av citatet görs en mycket negativ värdering av Greklands prestation i relation till dessa parametrar. Innan man accepterar denna värdering kan det vara av värde att se hur statistiken faktiskt ser ut. Jag har här använt en jämförelsegrupp bestående av de så kallade PIIGS-länderna, alltså Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien. Alla diagram presenteras i slutet. 1, Reduktion av underskott När det gäller reduktion av de offentliga underskotten är det lämpligast måttet att använda konjunkturjusterat primärt saldo 2. Grekland har justerat sitt saldo med 19 procentenheter av BNP, medan Irland (12), Italien (4), Portugal (3,5) och Spanien (-2,5) har gjort betydligt mindre åtstramningar (figur 1). I både Italien och Portugals fall relativt blygsamma och i Spanien har till och med saldot försvagats. Det finns alltså ingen åtstramningsmyt, tvärtom har mycket stora åtstramningar genomförts och Grekland har också gjort den största reduktionen av underskotten av samtliga jämförda länder. 2, Öka exporten Greklands exportandel, i förhållande till BNP, ligger lägst av de jämförda länderna (figur 2). Grekland har däremot påtagligt ökat sin exportandel efter krisen och ligger nu på Italiens nivå. Tyvärr kan detta inte tolkas i positiva termer, då det inte beror på ökad export utan ett fall i BNP (figur 5). Det gäller för övrigt även Irlands kraftiga ökning av exportandelen. Ser vi istället till varuexport i gemensam valuta (dollar) så framkommer det att jämfört med 2008 (högsta värdet innan krisen) så har Grekland ökat sin export mest av alla (15%), följt av Spanien (12%), Portugal (9%) och där Irland och Italien minskat sin varuexport i absoluta tal. 1 file:///c:/users/roger/downloads/comdggreekausteritymyth%20(2).pdf 2 Som de flesta vet blir statens finanser sämre i en lågkonjunktur, mindre skatter och mer utgifter. Jämför man länders budgetsaldon i olika konjunkturer får man ingen rättvisande bild av budgetsaldots faktiska storlek. I praktiken kommer alltid den som har den starkaste konjunkturen komma bäst ut. Det andra som det är önskvärt att rensa för är betalningar på statsskulden, det som är intressant här är statens löpande inkomster och utgifter och hur dessa förändrats. Ett överskott innebär att de kan betala av på räntor och skuld och ett underskott innebär att de måste låna mer för att bara betala räntorna. Detta kallas primärt budgetsaldo.

2 Den totala exporten har dock presterat sämre och Grekland är det enda landet med lägre totalexport (-15%) idag än Det är alltså Grekland tjänsteexport som gått mycket dåligt efter finanskrisen. Grekland tjänstexport är till 90 procent turism och transporter (shipping). Att dessa minskar i en ekonomisk nedgång är naturligt. Fattigare hushåll efterfrågar mindre utlandssemestrar och mindre ekonomisk aktivitet minskar efterfrågan på transporter. Att Grekland traditionellt har en lägre exportandel och en specifik exportstruktur kan sannolikt förklaras av institutionella faktorer 3 och path dependency 4. Shipping, jordbruk och turism har länge varit tunga beståndsdelar i den grekiska exporten och där tillverkningsindustri vägt lätt. Här finns det anledning för Grekland att se över detta, men det är ingen quick fix, utan måste ses som ett utvecklingsprojekt över årtionden. Att förvänta sig att Grekland i spåren av finanskrisen skulle sluta sitt strukturella exportgap framstår däremot direkt ologiskt. Varför skulle Grekland utveckla en stor tillverkningsindustri mitt i en depression? Givet Greklands näringsstruktur finns ingen urusel exportprestation av Grekland, tvärtom har Grekland avseende varuexporten presterat bäst av de jämförda länderna. Serviceexporten (shipping och turism) har däremot drabbats hårt av den svaga ekonomiska utvecklingen i Europa. Det kan snarare Grekland skylla kommissionen för än tvärtom. 3, Förbättra bytesbalansen När det gäller bytesbalansen (figur 6) ligger samtliga länder relativt väl samlade runt 0, förutom Irland som har bytesbalansöverskott på 5 procent. Men det Gros pekar på är moving to, det vill säga förändring, att gå mot något. Irland har förbättrat sin bytesbalans med cirka 10 procentenheter från -5 till +5. Grekland har å andra sidan förbättrat sin bytesbalans med 15 procentenheter från -15 till +0,7. Sett till förändring har faktiskt Grekland återigen presterat bäst av alla. Det finns inget land i den jämförda gruppen som förbättrat sin bytesbalans så mycket som Grekland efter finanskrisen. 4, Genomföra reformer Reformer är ett mycket brett begrepp som inte är lätt att utvärdera, men OECD har genomfört ett större arbete kring en reformagenda för Going for growth. Det är en öppen jämförelse mellan länder avseende en rad faktorer som av OECD bedömts som viktiga för ökad tillväxt. Sett till vår vanliga grupp av länder så är det återigen Grekland som presterat bäst - störst förändring. Grekland är faktiskt det land av samtliga länder i studien som drivit igenom mest reformer, betydligt mer än EU genomsnittet. Slutsats: Orättvis beskrivning av Grekland Slutsatsen blir att på ingen punkt stöds Gros uppfattning av statistiken, tvärtom motsägs den. Grekland är fortsatt en ekonomi med stora problem både avseende institutioner och näringsstruktur, men beskrivningen att inget hänt framstår inte bara som orättvis, utan även bitvis direkt felaktig. Den centrala frågan i förhandlingarna är huruvida ytterligare åtstramning skulle försämra Greklands möjligheter att komma i långsiktig balans? Många välkända ekonomer har fört fram mycket goda argument för att så är fallet; Blanchard, Krugman och Stiglitz, bara för att nämna några och det finns ingen anledning att upprepa deras argument här. Den reflektion som det däremot finns anledning att göra i denna kontext är att villigheten att låta Grekland få en mjukare uppgörelse beror självklart också på vilken bild långivarna och EU:s medborgare har av landet. I den meningen är Daniel Gros och CEPS bild, som delvis finansieras av en 3, EUROPEAN ECONOMY, Economic Papers 518 June 2014 Economic and Financial Affairs, The Puzzle of the Missing Greek Exports, Uwe Böwer, Vasiliki Michou, Christoph Ungerer 4 Begreppet innebär att utvecklingen är beroende av historiska preferenser och institutioner, vilket kan innebära att val görs som inte är optimala utifrån existerande förutsättningar. Bokstavssättningen på tangentordet brukar tas som exempel med. Det finns bättre tangentsättningar ändå fortsätter vi att använda den vi är vana vid.

3 långivare, inte bara orättvis och utan också djupt olycklig. Argumentet att hemmapubliken kräver tuffa tag mot Grekland kanske också i hög utsträckning beror på hur man beskrivit problemet. Vem vill ge skuldlättnader till en som bara släpar fötterna efter sig? Figur 1 Konjunkturjusterat primärt budgetsaldo(imf) Figur 2 Varuexport som andel av BNP (IMF) Figur 3 Varuexport i miljarder dollar (IMF) Figur 4 Varu- och serviceexport miljarder dollar (IMF) Figur 5 Nominell BNP i dollar (IMF) Figur 6 Bytesbalans procent av BNP (IMF) Figur 7 Overall reform responsiviness (OECD) 0,700 0,600 0,500 0,400 0,300 0,200 0,100 0,000