Vi manliga lärare Folkskolans lärare och lärarinnor i kamp om löner och arbetsområden

Transkript

1 Vi manliga lärare Folkskolans lärare och lärarinnor i kamp om löner och arbetsområden Göran Sparrlöf Doktorsavhandlingar inom den Nationella Forskarskolan i Pedagogiskt Arbete nr. 11 Linköping Studies in Pedagogic Practices No. 5 Linköping Studies in Behavioural Science No. 118

2 Den Nationella Forskarskolan i Pedagogiskt Arbete (NaPA) är en av de sammanlagt 16 forskarskolor som riksdagen inrättade år Den representerar en strävan att bredda och förnya forskning och forskarutbildning med anknytning till lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet dels innehållsligt, dels genom att svara upp mot kravet att samtliga institutioner som medverkar i grundutbildningen också skall bedriva forskning och forskarutbildning i anslutning till grundutbildningsuppdraget. Umeå universitet är värdhögskola och de partnerhögskolor som medverkar är Högskolan Dalarna, Högskolan i Kristianstad, Karlstads universitet, Linköpings universitet, Lärarhögskolan i Stockholm, Malmö högskola samt Örebro universitet. Forskarskolan har en ledningsgrupp med representanter för partnerhögskolorna, yrkeslivet och de studerande. Forskarskolan har organiserats så att framväxten av en sammanhållen forskningsmiljö i Pedagogiskt Arbete stärks. Doktoranderna har tillsammans med handledarna deltagit i gemensamma kurser och seminarier. Flertalet av de avhandlingsprojekt som bedrivs inom Forskarskolan placerar sig inom de kategorier som har en mycket tydlig koppling till den pedagogiska praktiken. Arbetet inom forskarskolan har på ett avgörande sätt präglats av det faktum att samtliga doktorander har en så stark knytning till läraryrket. Pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet är ett tvärvetenskapligt fält inom det utbildningsvetenskapliga området, som integrerar olika discipliner för att ge ett nytt perspektiv på olika aspekter av pedagogers arbete samt institutioners roll i samhället, främst avseende skola och undervisning. Fältet är knutet till lärarutbildningens och skolans verksamhet. Forskarskolan Pedagogiskt Arbete är ett led i ett långsiktigt arbete vid Linköpings universitet med syfte att bygga upp en ny forskningsorganisation och samtidigt förändra samt forskaranknyta lärarutbildningen. Det som vi idag ser som pedagogiskt arbete och den forskningsverksamhet, som det förknippas med, initierades 1995 inom den dåvarande filosofiska fakulteten, och syftade bland annat till att stärka verksamheten vid lärarutbildningen. Forskningen och forskarutbildningen inom det utbildningsvetenskapliga området kännetecknas av koncentration på samhällsrelevanta forskningsprogram som kräver samarbete över fakultets- och ämnesgränser. Forskarutbildningen organiseras oftast i forskarskolor. Göran Sparrlöf 2007 Formgivning: Print & Media, Umeå universitet Omslagsfoto: Ur Folkskollärarnas tidning nr. 18, 1937 Inlaga och redigering: Eva-Karin Sparrlöf Tryck: Print & Media, Umeå universitet, Umeå 2007 ISSN , , ISBN Distribution: Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Department of Behavioral Sciences and Learning, SE Linköping, Sweden. Tel: +46 (0) E-post: sparrlof@telia.com 2

3 Sparrlöf, Göran, 2007: Vi manliga lärare : Folkskolans lärare och lärarinnor i kamp om löner och arbetsområden ( We male teachers : Male and female elemenatry school teachers in struggle for wages and working fields ). Monograph. Language: Swedish, with summary in English. Linköping University, Department of Behavioral Sciences and Learning, SE Linköping, Sweden. Doktorsavhandlingar inom den Nationella Forskarskolan i Pedagogiskt arbete nr 11. Linköping Studies in Pedagogic Practices No. 5. Linköping Studies in Education and Psychology No ISSN , , , ISBN Abstract Between 1920 and 1963 the elementary school teachers in Sweden were organised in two separate unions, one for women and one for men. The relationship between the two unions was tense, which resulted in several open conflicts. However, in 1946 the discord came to an end. Instead the two unions started to co-operate, which lead to one unified teacher association. This thesis has its focus on the perspective of the male teachers, and its aim is to clarify why women teachers were initially looked upon as opponents rather than colleagues, and why the two opposing groups were finally able to co-operate after The main sources for this investigation have been the publications of the teacher unions and the minutes from the board and congress meetings. In these texts i have looked for thoughts and ideas, which could explain why the two unions, especially the male teachers association, reacted the way they did. By applying a perspective of conflict it has also made it possible to analyse the arguments and ideas on us and them, ie male vs female teachers. The thesis is based on the concepts gender and identity as presented in the Field and Capital Theory by Pierre Bourdieu. Other central concepts for this analysis have been the Theory on Social Closure by the sociologist Frank Parkin, where he uses the concepts closure and usurpation. The most important cause of conflict before 1946 was the salary system, the result of which was lower salaries for women teachers. To defend this system, the male teachers claimed that by nature men worked harder than women. Since most men were the breadwinners of the families, they needed to be paid more. However, the concept of equal pay was introduced and completed as soon as in The introduction of a unified school system, the Comprehensive School, also strongly contributed to the need of co-operation between male and female teachers. In this unified school system, the elementary school teachers had to compete with other groups of teachers. It was important to stick together in this struggle with new enemies. Men and women were more or less forced to work together, rather than keep on fighting each other. They could agree on the fact that every elementary school teacher had the same competence, regardless of their sex. In the final chapter it is stated that the unequality between the sexes still existed, but in other forms. 3

4 Keywords: Elementary school, elementary school teachers, teacher unions, salary terms, breadwinners, unified school system, comprehensive school, preparatory school, intermediate stage, senior level, preparatory school mistresses, secondary school teachers, gender. 4

5 Förord Så har det blivit dags att skriva de sista raderna i ett avhandlingsprojekt, som påbörjades för drygt fem år sedan. Tidspressen under denna tid har varit hård, men i gengälld har doktorandtiden erbjudit många spännande möten samt inblickar i en ny värld. Förmodligen är det kontakterna med handledare, forskare och doktorandkollegor, som längst kommer att leva kvar i minnet. Avhandlingen har skrivits inom det tvärvetenskapliga och till lärarutbildningen knutna forskningsområdet pedagogiskt arbete. På detta kunskapsfält inträdde jag efter att länge ha arbetat som högstadieoch gymnasielärare. Under tiden som doktorand har jag tillhört två parallella forskarmiljöer. Den ena av dessa har varit den Nationella forskarskolan i Pedagogiskt Arbete, NaPA, som administreras av Fakultetsnämnden för lärarutbildning vid Umeå universitet. Två gånger varje år har NaPA: s doktorander och handledare sammanstrålat till veckolånga internat på olika platser, när och fjärran. Den andra forskarmiljön har varit den lokala forskarskolan i Pedagogiskt Arbete vid Linköpings universitet. Den fanns inom Institutionen för utbildningsvetenskap, men överflyttades vid årsskiftet 2007 till Institutionen för beteendevetenskap och lärande. Trots existensen av handledare och doktorandkollegor är avhandlingsskrivandet inom det filosofiska området ett ensamarbete. Det är mina egna beslut och ideal, som har format avhandlingen och jag bär ensam ansvaret för resultatet. Många har emellertid lämnat värdefulla och ibland oumbärliga råd under arbetets gång. Bland dessa vill jag främst tacka min huvudhandledare, professor Bengt-Göran Martinsson, som ibland varit lagom pådrivande, ibland bromsande, samt alltid tillgänglig för konstruktiva samtal. Nästan allting kan lösas. Vidare sänds en tanke till min biträdande handledare, fil. dr. Mats Sjöberg, som kommit med många goda och ibland banbrytande synpunkter. En annan samtalspartner som bör nämnas är NaPA: s föreståndare Per-Olof Erixon. Under NaPA: s internat har tankeväckande samtal förts med professorerna Lars Pettersson, Agneta Linné, Sune Åkerman och många andra. Genom Lars Petterssons försorg fick jag tillfälle att pröva hållbarheten i ett av mina första kapitelutkast vid ett seminarium i Kopparberg. Ett tack riktas också till historikerna Lars Strömbäck och Lars Kvarnström för insiktsfulla påpekanden och rekommendationer vid sextioprocents- och slutseminarierna. Slutligen ett tack till alla doktorandkollegor och andra seminariedeltagare, som läst mina texter och haft synpunkter på dem.

6 För att skriva en avhandling behövs hjälp också av praktisk natur. Därför riktas ett tack för god service till Björn Holmberg och Anna Kalisz på TAM-Arkiv i Stockholm. Samma tack för god hjälp tillägnas personalen vid Linköpings universitetsbibliotek. En annan person som haft betydelse för avhandlingen är Per Lundén på Lärarförbundet i Stockholm. Genom hans vänliga försorg fick jag som nyantagen doktorand en första inblick i den skolhistoriska litteratur, som utgivits av lärarnas egna organisationer. Bland de böcker som jag då uppmärksammade fanns Viola Rohdins och Gunvor Larsson-Utas bok Alla tiders folkskollärarinnor. Ur den föddes idén till denna avhandling. Kan man skriva historia med fokus på lärarinnorna, tänkte jag, måste man kunna göra det också om deras manliga kollegor. En annan drivkraft har varit min lärarbakgrund och de frågor, som väckts i mötet mellan olika lärargrupper. Vidare har min närmast medfödda passion för historia haft betydelse och jag är tacksam för att mina föräldrar, Viola och Sture, alltid stöttade mina intressen. Avhandlingen tillägnas min familj, Eva-Karin, Gunnel och Sven, som har stått ut med en familjemedlem som långa tider varit stressad och otillgänglig. Tack Eva-Karin för att du övertygade mig om att söka doktorandtjänsten i Pedagogiskt Arbete, för din stöttning och för att du har redigerat avhandlingen. Utan dig hade den här boken inte kommit till. Göran Sparrlöf Vadstena den 18 juni

7 Innehåll Kapitel I. Avhandlingens utgångspunkter 11 Problemområdet en kortfattad introduktion 11 Bakgrund och tidigare forskning 13 Vi och dem som kollektiva aktörer 19 Fält, kapital, utestängning och inträngning 22 Genus och förändringens problematik 24 Syfte och frågeställningar 28 Källor och metod 29 Avgränsningar och disposition 31 Kapitel II. Sveriges folkskollärarförbund växer fram 33 Inledning 33 Sveriges allmänna folkskollärarförening 33 Folkskollärarinnorna ifrågasätts 36 SAF och likalönsfrågan 39 Tillkomsten av Sveriges folkskollärarförbund 43 Distansering från lärarinnorna 51 Kapitel III. Klassificeringsstriden Inledning 55 Klassificeringsstridens utbrott och förlopp 57 Petitionen, SAF och folkskollärarinneförbundet 60 Lärarinnorna i Folkskollärarnas tidning 63 Männen i Folkskollärarnas tidning 67 Klassificeringsstridens följdverkningar 69 Kapitel IV. Samverkansperioden Inledning 73 Det yttre händelseförloppet 74 Samverkan och neutralitet 79 Folkskollärarförbundet och de gifta lärarinnorna 83 Likalönens vara eller inte vara 88

8 Kapitel V. Folkskollärarna och likalönsbeslutet 95 Inledning 95 Lönebetänkandets innehåll 97 Folkskollärarförbundens reaktioner 99 Händelseförloppet på våren Folkskollärarförbundets argumentering 109 Kapitel VI. I skuggan av beredskapen 115 Inledning 115 Lärare och lärarinnor under beredskapen 117 Likalönen och befolkningsfrågan 121 Folkskollärarförbundet och de yngre lärarna 124 Likalönen och efterfrågan på manliga lärare 129 Folkskollärarinnorna och lärartillsättningarna 134 Konspirationsteori och motargument i tillsättningsfrågan 140 Ett kort sammandrag 142 Kapitel VII. Folkskollärarförbundet och konsolideringen 145 Inledning 145 Konsolideringens förspel 149 Det första konsolideringsförslaget 151 Konsolideringsarbetet åren Det andra konsolideringsförslaget 157 Det tredje förslaget konsolideringen genomförs 163 Det vinnande konceptet 165 Kapitel VIII. Folkskollärarna, enhetsskolan och småskolan /lågstadiet 169 Inledning 169 Folkskollärarna och enhetsskolreformen 173 Frågan om småskollärarinnornas arbetsområde 175 Försvaret av folkskolestadiets lägre klasser 181

9 Kapitel IX. Folkskollärarna och högstadiet 187 Inledning 187 Folkskollärarförbundens högstadieprogram 188 Folkskollärarna får möjlighet att bli adjunkter 194 Inrättandet av folkskollärartjänster i lönegrad Lärarförbunden och 23-orna 201 Förslaget om högstadieklasslärare 207 Lärarförbunden och förslaget om högstadieklasslärarna 208 Kapitel X. Vägen till förbundssammanslagningen 213 Inledning 213 Samordningsförsöket Sammanslagningsförsöken 1956 och Folkskollärarförbundets argumentering Ställningstaganden inom lärarinneförbundet Sammanslagningen 228 Den sista argumenteringen 231 Kapitel XI. Avslutande diskussion 235 Inledning 235 Fältet och fältets förändring 235 Symboliskt kapital och genus 237 Vi och dem 238 Förändringens problematik 240 Den manliga sortin 241 Summary 245 Referenser 253

10

11 Kapitel I. Avhandlingens utgångspunkter Problemområdet en kortfattad introduktion Söndagen den 4 januari 1920 hade manliga folkskollärare från hela landet samlats till ett möte i Klara folkskolas samlingssal i Stockholm. Mötesförhandlingarna, som leddes av Jöns Nilsson Bergström från Vadstena, resulterade i bildandet av Sveriges folkskollärarförbund. Beslutet fattades klockan och ordförandens klubbslag följdes av ovationer från mötesdeltagarnas sida. Det nya förbundet var en facklig organisation som endast riktade sig till manliga folkskollärare och det tillkom i en situation som präglades av motsättningar inom lärarkåren. Bland manliga lärare fanns en uttalad farhåga om att deras specifika intressen hotades av folkskollärarinnorna och av Sveriges allmänna folkskollärarförening, som var den största organisationen på skolans område. Manliga aktivister hävdade därför att männen behövde en egen facklig organisation. Detta önskemål accentuerades av att lärarinnorna redan var organiserade. Den organisatoriska bilden av lärarorganisationerna på folkskolans arbetsområde framgår av den nedanstående skissen. Som lärarkårens samlade språkrör gentemot myndigheter och allmänhet fungerade sedan 1800-talet Sveriges allmänna folkskollärarförening. I dagligt tal kallades organisationen SAF eller den allmänna föreningen. Medlemskåren bestod i huvudsak av småoch folkskollärare av båda könen. Bland dessa hade emellertid även yngre grupporganisationer bildats: Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförening och, slutligen, Sveriges folkskollärarförbund. Folkskolans lärarorganisationer år 1920 Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, SAF Grundad 1880 Tidning: Svensk läraretidning Sveriges folkskollärarinneförbund Grundat 1906 Tidning: Lärarinneförbundet Sveriges småskollärareinneförening Grundad 1918 Tidning: Småskolan Sveriges folkskollärarförbund Grundad 1920 Tidning: Folkskollärarnas tidning SFF, Styrelseprotokoll. Protokoll från den konstituerande kongressen 4/1-5/1 4/-5/

12 Någon organisatorisk koppling mellan lärarorganisationerna fanns inte, men många lärare var dubbelanslutna, det vill säga medlemmar i både SAF och någon av grupporganisationerna. De senare hade också invalda representanter i SAF: s styrelse. Sveriges folkskollärarförbund tillkom således i en redan utvecklad konfliktsituation för att tillvarata intressen som dess grundare ansåg vara specifikt manliga. Framväxten av detta konflikttillstånd ska belysas i ett kommande kapitel, men den egentliga avhandlings- eller analysperioden börjar år 1920 och slutar år Mellan dessa år fanns ett manligt och ett kvinnligt folkskollärarförbund och förhållandet mellan dessa är avhandlingens huvudtema. Avhandlingsperioden sönderfaller i två tydligt avgränsade delar. Tiden före år 1946 präglades av motsättningar mellan de manliga och kvinnliga folkskollärarnas organisationer. Det förekom under denna orostid att folkskollärarförbundets aktivister refererade till den egna gruppen som vi manliga lärare. 2 Detta uttryck har valts till avhandlingens huvudtitel eftersom det anspelar på en specifik manlig identitet. Denna självbild och syn på den egna situationen är nycklar som gör det möjligt att förstå förbundets handlingar. År 1946 inträdde emellertid ett nytt förhållande inom folkskollärarkåren. Plötsligt försvann polemiken och i hägnet av den tystnad som sänkte sig över scenen började folkskollärarförbunden att närma sig varandra. Samtidigt hamnade de i nya konfrontationssituationer, först med småskollärarinnorna och sedan med de akademiskt utbildade läroverksadjunkterna. Från och med år 1952 hade förbundsstyrelserna regelbundna kontakter med varandra och utåt deklarerades att förbunden hade samma intressen. Vid årsskiftet sammanslogs deras förbundstidningar till den gemensamma Lärartidningen och år 1963 gick förbunden samman. Därmed bildades Sveriges lärarförbund. Genom senare fusioner mellan detta och andra lärarorganisationer har det nuvarande Lärarförbundet vuxit fram. Relationen mellan de två folkskollärarförbunden under avhandlingsperioden kan således beskrivas som en resa från ett inledande konflikttillstånd till samarbete och sammanslagning. Att avhandlingen tar sin utgångspunkt i Sveriges folkskollärarförbund beror på att den genusorienterade historieskrivningen i stor utsträckning har haft som mål att synliggöra kvinnorna. Det kvinnohistoriska perspektivet finns också i de specialstudier, som skrivits om kvinnliga folkskollärare. 3 Några arbeten som belyser den manliga lärargruppen som en egen kategori har däremot inte påträffats. I många av de övergripande framställningar 2 T.ex. Folkskollärarnas tidning 1927: 23, sid. 464; 1934: 12, sid. 17; 1937: 5, sid Se t.ex. Elgqvist-Saltzman 993; 1993; Olofsson 996; 1996; Rohdin & Larsson-Utas 998; 1998; Wilmenius 1999; Carlsson 1999; Ursing

13 som finns om folkskolans historia och som i huvudsak har producerats av lärarnas egna organisationer skildras läraryrket och lärarorganisationerna på en abstrakt, kollektiv nivå. I ett sådant koncept saknas individerna och männen är lika osynliga som kvinnorna. Endast ledarna framträder som personer. De presenteras med namn och många gånger även med bild. Därför är det motiverat att ur denna fond av anonymitet, som i och för sig kan uppfattas som manligt kodad, lyfta fram även den manliga lärarkategorin. Också männen måste ges ett kön. Detta innebär emellertid inte att avhandlingen kommer att forma sig till en studie om maskulinitet. Både lärare och lärarinnor finns med i den, men tyngdpunkten ligger på de förstnämnda. Övergripande, men preliminära, frågor som genereras av denna översikt utgår från det manliga förbundet och brytpunktsåret Av vilka skäl dominerades de föregående årtiondena av konflikter och hur kunde det komma sig att förbunden därefter kunde samarbeta med varandra? Vad var det som fick männen att omdefiniera lärarinnorna från fiender till önskvärda samarbetspartners? En parallell frågeställning handlar om konstruktionen av vi och dem. Vilken syn hade man inom folkskollärarförbundet på den manliga särarten och hur uppfattades de kvinnliga kollegorna? Ett rimligt antagande är att dessa genusföreställningar, eller tankekonstruktioner, genomgick förändringar under vandringen från konflikt till sammanslagning. Som framgår av formuleringen används orden (tanke-)konstruktion och föreställning som synonymer i avhandlingen. Orsaken till detta är stilistisk. Det första arbetsmomentet i hanteringen av problemformuleringarna är att skapa en överblick över den tidigare forskningen. Vad kännetecknar denna och vilken relevans har den för avhandlingen? Bakgrund och tidigare forskning Från 1800-talets slut och framåt genomgick det svenska samhället en genomgripande omdaning, som ibland har kallats det moderna projektet. Den tekniska utvecklingen och industrialiseringen lade grunden till ett efterhand ökande välstånd. Med detta följde en inflyttning till städerna och landsbygdsbefolkningen minskade i antal. En annan förändring var samhällets demokratisering. År 1921 var den allmänna rösträtten fullt genomförd och de demokratiska idealen började tränga djupare in i samhällslivet. En stark framtidsoptimism utvecklades framemot mitten av århundradet och tilltron till teknik och vetenskap var stor. På skolans område blev till exempel psykologin viktig. Skapandet av det goda välfärdssamhället hamnade inom möjligheternas gräns och särskilt tiden efter år 1945 blev de stora samhällsreformernas tid. Ett fenomen som också bör nämnas är kvinnorörelsens framväxt och den begynnande kvinnoemancipationen. 13

14 Utvecklingen av det moderna och högteknologiska välfärdssamhället krävde emellertid en förbättrad kunskapsstandard bland befolkningen. Väl- och högutbildade människor efterfrågades i ökande utsträckning och utbildningsväsendet genomgick en kraftig expansion under efterkrigstiden. Parallellt med denna utbyggnad förbättrades medborgarnas möjligheter att studera. Folkskolan ersattes av en nioårig och för alla obligatorisk enhets- eller grundskola. Därifrån ledde vägen vidare till yrkesskolor och gymnasier. De sistnämnda öppnade, nu som tidigare, dörren till vidare studier på universitet och högskolor. För dem som ville studera byggdes en rak väg från grundskolans första klass till akademin. Reformeringen av utbildningsväsendet innebar att det tidigare parallellskolsystemet avskaffades. I detta hade folkskolan varit en isolerad återvändsgränd i den meningen att avgångsbetyg därifrån inte gav behörighet till högre, teoretiska studier. Detta bidrog till att föräldrar i framför allt de högre socialgrupperna ratade folkskolan och valde att i stället placera sina barn i läroverk och flickskolor. Dessa ledde fram till studentexamen eller motsvarande och därmed låg vägen till universiteten öppen. Vad som hände under loppet av 1950-talet var således att alla ungdomar, oavsett socialgrupp, fick samma formella möjligheter att studera. Av den anledningen brukar man tala om utbildningsväsendets demokratisering. Bakom denna förändring ser historikern Mats Sjöberg tre olika visioner. Socialpolitiskt hoppades skolreformatorerna att den nya skolan skulle bli en mötesplats för olika socialgrupper samt att klyftan mellan dem skulle bli mindre. Den andra visionen var att barnen skulle fostras till demokrati och att de skulle fullborda det demokratiska samhället och dess värderingar. Vidare fanns en vision om välstånd, vilket förutsatte existensen av välutbildade människor som kunde skapa tillväxt. 4 Samhällsutvecklingen fick återverkningar på bland annat folkskolan, men trots detta är det först under senaste åren, som denna skolform har börjat väcka större intresse bland akademiska forskare med historisk inriktning. Som exempel på detta kan nämnas det nystartade projektet Folkskolläraren i samhällslivet samt forskningsprojekten Den gode läraren och Läraren i samhällsutvecklingen Dessa bedrivs vid vid Linköpings respektive Örebro universitet och bland annat folkskollärarna uppmärksammas i dem. Akademikernas långa frånvaro från folkskolefältet har emellertid medfört att det är andra intressenter, nämligen skolreformatorerna och lärarorganisationerna, som har skrivit huvuddelen av den skol- och lärarhistoria som finns i dagsläget. De forskare som främst förknippas med 1900-talets skolhistoria är pedagogerna Åke Isling och Sixten Marklund samt historikern Gunnar Richardson. Dessa 4 Sjöberg 2003, sid. 54 f. 14

15 har själva varit aktiva i efterkrigstidens reformarbete, vilket påverkat deras syn på skolans äldre och yngre skeden. Det som formar sig i deras skrifter är en framstegsberättelse i vilken vandringen från 1800-talets fattigskola till den moderna och demokratiskt inriktade skolan åskådliggörs. Hos Isling finns också en påtaglig tendens att förse 1800-talets skolreformatorer och tänkare med samma visioner om den goda skolan som han själv omfattade. Den förmodligen omedvetna tankefiguren att reformivrarna i det förflutna strävade efter att förverkliga den skola som successivt skapades efter år 1950 finns också i Gunnar Herrströms historik över 1927 års skolreform. Den gav folkskolans elever en möjlighet att söka till realskolan, som var läroverkens lägre del. För Herrström var detta ett steg i byggandet av den senare enhetsskolan. 5 Vidare är framstegsberättelsen tydligt framskriven i antologin Ett folk börjar skolan, som utgavs av Föreningen för svensk undervisningshistoria år 1992 i samband med 150-årsfirandet av folkskolans tillkomst. Bland textförfattarna märks Isling, Marklund och Richardson, men också pedagoger och tjänstemän inom den högre skolförvaltningen. 6 Framstegsskildringen har emellertid kritiserats av historikern Bengt Sandin, som menar att den alltför mycket präglas av ett konsensusperspektiv. I detta uppfattas skolans utveckling som en integrerad del i det moderna projektet. Avsikterna bakom skolreformerna ses som idealistiska, rationella och välsignelsebringande för både land och folk. Därför kunde reformerna vinna acceptans inom alla samhällsklasser. Att skolutvecklingen presenteras som ett allmänintresse och ett led i skapandet av den goda skolan medför att konsensusforskare sällan har fördjupat sig i konflikter som faktiskt har funnits. Det är denna harmoniska bild av historien, som Sandin ifrågasätter. Han föredrar i stället ett kritiskt konfliktperspektiv, som uppfattar skolan såsom formad i och genom konflikter mellan olika intressen. 7 I hans efterföljd har en kritisk och problematiserande skolforskning vuxit fram. Färska exempel på en en sådan historieskrivning har givits av Jonas Qvarsebo och Thom Axelsson. Dessa har skrivit om skolagadebatten på 1950-talet respektive det stora intresset för intelligens och intelligensmätningar bland skolreformatorer och lärare. Mätningarna sågs som ett viktigt, vetenskapligt instrument för att sortera eleverna och skapa homogena undervisningsgrupper. Avsikten var också att hitta begåvningarna, som skulle läsa vidare, samt att avskilja barn som var alltför avvikande i förhållande till normen för normal intelligens. 8 Den kritiserade framstegsberättelsen finns 5 Isling 1973, 973, 1980, 980, 1988; 988; Marklund 1-6, -6, ; ; Richardson, 977, 1977, 978, 1978, 1983; Herrström Ett folk börjar skolan, Sandin 1986, 986, sid ff. 8 Qvarsebo 2006; Axelsson,

16 också i Åke Islings arbeten, men trots detta är det tveksamt om han kan hänförs till kategorin konsensusforskare. I hans arbeten finns nämligen en ständigt närvarande konflikt mellan demokratiska och konservativa krafter. Däremot låter han ett konsensusförhållande råda inom folkskollärarkåren, ty den kämpade för gemensamma ideal. 9 Vänds sökljuset mot folkskollärarnas och folkskollärarorganisationernas inbördes förhållanden, framkommer ganska snart att dessa teman endast undantagsvis har uppmärksammats i den akademiska historieforskningen. I Kungliga bibliotekets kataloger har blott två avhandlingar påträffats, som anlägger genus- och konfliktperspektiv på folkskollärarnas interna historia. Dessa är Christina Florins Kampen om katedern, som behandlar tiden före år 1906, och Sten-Sture Olofssons Kvinnor i svensk skola. I den finns en översikt över folkskollärarkårens öden från och med år 1850, men den är i övrigt fokuserad på lärarinnorna och deras arbetsvillkor. En röd tråd i Olofssons arbete är den diskriminering, som kvinnorna varit utsatta för. Hans föresats har däremot inte varit att belysa de bakomliggande föreställningarna om lärarnas och lärarinnornas egenskaper eller hur relationerna mellan deras fackliga organisationer gestaltade sig. Hans intresse kretsar bland annat kring frågan om varför det funnits så få kvinnliga skolledare. 10 Utanför kategorin avhandlingar påträffas några texter, som på ett eller annat sätt berör relationerna mellan folkskollärarförbunden. Historikern Bengt Nilsson har skrivit en genus- och fackföreningshistoriskt inriktad uppsats i vilken han behandlar de kvinnliga och manliga folkskollärarnas organisering i olika förbund. Hans tes är att lärarinnorna, som tidigt arbetade fackligt, ofrivilligt kom att bli läromästare för de manliga lärarna. 11 En annan historiker som har uppmärksammat genusmotsättningarna bland folkskollärarna är Kjell Östberg. I boken Efter rösträtten har han infogat ett avsnitt som skildrar de interna konflikterna på och 1930-talen. Hans omdöme om Sveriges folkskollärarförbund är inte milt. Organisationen beskrivs som en aggressiv och välorganiserad kamporganisation, som strävade efter att skydda och utöka de manliga lärarnas löneprivilegier samt att hålla lärarinnorna nedtryckta i underordnade positioner. 12 Östberg fortsätter: Och detta var inte fråga om vilken yrkesgrupp som helst, utan om en yrkeskår som allmänt tillskrivits en nyckelroll för landets demokratisering och vars värderingar påverkat generationer av unga människor. 13 När det gäller efterkrigstidens polemiska debatter mellan folkskollärarna 9 Isling 973, 980, 988, 992. Isling 1973, 1980, 1988, Olofsson Nilsson, Östberg 1997, sid Ibid., sid

17 och adjunkterna finns statsvetaren Stig Munknäs arbete Tidningspressen och skolreformerna att tillgå. I den kartläggs den tidningsdebatt som de stora skolreformerna gav upphov till. Författaren citerar bland annat Folkskollärarnas tidning, Lärartidningen samt Tidning för Sveriges läroverk. 14 Det finns således endast ett fåtal akademiska texter, som berör förhållandet mellan folkskollärarförbunden. Författarna till dessa arbeten skriver ur ett konfliktperspektiv, men däremot har de inte haft för avsikt att studera samröret mellan organisationerna under en längre tidsperiod. Deras syften har inte heller varit att belysa de bakomliggande genuskonstruktionerna. Det finns också arbeten som belyser andra och kanske mindre konfliktfyllda aspekter på folkskolläraryrket. Som exempel kan anföras Per-Olof Erixon och Anna Maria Ursing, vilka undersöker och beskriver de bilder av folkskolans lärare som finns i skönlitteraturen. 15 Vidare kan nämnas Agneta Linné och Kerstin Skog-Östlin, som behandlat folkskollärarutbildningen och folkskollärarnas sociala rekrytering. 16 Skog-Östlin har också undersökt hur folkskollärarkåren framställs i SAF-organet Svensk läraretidning. 17 En redogörelse för hur folkskollärarna och deras efterföljare inom grundskolan konstrueras i statliga dokument har skrivits av Britt-Marie Berge. 18 Denna namnuppräkning skulle kunna göras längre, men någonstans är det nödvändigt att göra halt. De största producenterna av skol- och lärarhistoria har varit folkskollärarnas egna organisationer och deras efterföljare. Frågan är om det finns någon yrkeskår, som i så hög grad som denna har ägnat sig åt att skriva sin egen historia. Vid snart sagt varje jubileum har minnesböcker producerats och inför folkskolans hundraårsjubileum påbörjades utgivningen av ett flerbandsverk om dess framväxt och utveckling. Den som formar sin egen självbild brukar emellertid undvika sådana teman som kan uppfattas som misskrediterande. Från denna tumregel utgör folkskolans lärarorganisationer och deras efterföljare inte något undantag. Det innebär att denna avhandling, som är fokuserad på konflikter, kommer att lyfta fram sådana sidor av historien som lärarorganisationernas författare i allmänhet har valt att inte skriva om. Detta osynliggörande kan vara instinktivt och oreflekterat, men det kan också vara resultatet av medvetna val. Folkskollärarnas i särklass största historieproducent var SAF. Flaggskeppet i föreningens utgivning är det ovanberörda bokverket Svenska folkskolans historia, som utkom i fem delar mellan åren 1940 och En sjätte del utgavs av Stiftelsen för förvaltning 14 Munknäs Erixon 2002; Ursing Linné 1996; Skog-Östlin Skog-Östlin Berge

18 av SAF: s tillgångar år Vidare har SAF: s historia, så som föreningen har velat framställa den, tecknats i jubileumsskrifter från åren 1910, 1930, 1947 och Generellt sett framträder i folkskollärarnas historieskrivning en kår som enigt kämpat för att förvandla 1800-talets bedrövliga folkskola till 1900-talets moderna enhetsskola. Framstegsberättelsen finns med som ett underliggande raster och folkskollärarna görs till drivkrafter i skolutvecklingen och demokratiseringen. I berättelsen ingår flera hjältefigurer, det vill säga föregångsmän och inspiratörer, och Fridtjuv Berg intar den främsta platsen bland dessa. 19 Det kan dock noteras att någon monografi över Sveriges folkskollärarförbund ännu inte har skrivits. Som framgått är Åke Isling svår att kategorisera, men i akademiserad form igenkänns lärarorganisationernas historieskrivning i hans författarskap. Detta sammanhänger förmodligen med att han själv varit folkskollärare samt innehaft centrala poster inom Sveriges folkskollärarförbund och senare också i Sveriges Lärarförbund. Utmärkande för Isling är att han inplacerar folkskollärarna på den goda sidan i en fortlöpande kamp mellan demokratiska och reaktionära krafter. Ondskan i denna historieskrivning representeras inledningsvis av kyrkan och därefter av läroverken och läroverkslärarna. 20 I detta drama inträder Isling själv som en aktör. Han tar ställning för den demokratiska skolan och kritiserar dem, som under historiens gång har motarbetat idealet. Eftersom det är bilden av en sammansvetsad och demokratisk inriktad lärarkår som Isling vill förmedla, ger inte heller han något utrymme åt de interna motsättningarna. Om konflikterna mellan de manliga och kvinnliga lärarna skriver han endast några svårtolkade rader: Kvinnornas inträde i läraryrket väckte [ ] dialektiska krafter till liv. Folkskolan blev en av de sektorer inom samhället där frågan om jämställdhet mellan könen tidigt fördes fram och tog form i strider för bättre villkor för de kvinnliga lärarna: småskollärarna i förhållande till folkskollärarna och de kvinnliga folkskollärarna i förhållande till de manliga. 21 Bilden av den sammansvetsade och enigt kämpande lärarkåren krackelerar emellertid i Viola Rohdins och Gunvor Larsson-Utas bok Alla tiders folkskollärarinnor, som utgavs på Lärarförbundets förlag år I den beskrivs lärarinnornas kamp för lika rättigheter och motsättningen mellan de manliga och kvinnliga lärarna är tydligt framskriven när det gäller de äldre 19 Se t.ex. Nylund 1910; Franzén 1930; Göransson 1947; Den svenska folkskolan 100 år, 1942; Ett skolsekel, 1942; Svenska folkskolans historia 4-6, ; Olsson & Larsson-Utas Se t.ex. Isling 1973 och Isling 1988, sid

19 skedena. Båda författarna var medlemmar i folkskollärarinneförbundets styrelse redan på 1950-talet. 22 Det finns således endast ett fåtal texter, som berör förhållandet mellan folkskollärarförbunden. Författarna till dessa arbeten har inte haft för avsikt att studera samröret mellan organisationerna under någon längre tidsperiod eller att belysa de bakomliggande föreställningarna om män och kvinnor. En annan iakttagelse är att huvuddelen av den folkskol- och folkskollärarhistoria som finns i dagsläget har producerats av lärarnas egna organisationer eller av personer som stått dessa nära. Den dominerande informationskällan är fortfarande Svenska folkskolans historia. Ett uttryck för dess ställning är att det ensamt ligger till grund för Nationalencyklopedins trespaltiga artikel om folkskolan. I avhandlingen har litteraturen använts för att teckna de historiska bakgrunderna och i några fall även som utgångspunkt för problematiseringar. Den bärande empirin har huvudsakligen hämtats ur lärartidningar och lärarförbundens arkiv. Vi och dem som kollektiva aktörer Sveriges folkskollärarförbund var en kollektiv aktör. Förståelsen av aktörsbegreppet ansluter till den definition som formulerats av historikerna Arne Jarrick och Johan Söderberg: Aktör är [ ] en människa eller en grupp av människor som träffar handlingsavtal och har förmåga till reflexivt och strategiskt tänkande. 23 Definitionen påstår inte att människor, enskilt eller i grupp, alltid agerar på ett genomtänkt sätt, men den utrustar dem med en sådan kapacitet. Denna förståelse av aktörsbegreppet möjliggör en dynamisk syn på samhällsstrukturerna. Därmed nyanseras den strukturalistiskt orienterade historieskrivningens betoning av det långsiktiga och trögföränderliga i historien. Enligt Jarricks och Söderbergs synsätt är samhället och dess subsystem, till exempel organisationer och institutioner, strukturer som kontinuerligt skapas, upprätthålls och förändras i interaktionen mellan olika aktörer och deras bevekelsegrunder. Därmed försvinner tanken på utomindividuella strukturer, eller krafter, som inverkar på eller styr människornas handlande. Det är i stället den ständigt pågående kraftmätningen mellan aktörer, som hamnar i fokus för intresset. De inblandade parterna kan emellertid inte handla fritt eftersom de måste ta hänsyn till varandra och de i varje ögonblick rådande styrkeförhållandena. 24 Benägenheten att förändra påverkas emellertid av kulturbundna tanke- och handlingsmönster i individernas föreställningsvärldar. Erfarenheten visar, skriver historikern Rune Johansson, att sådana tankemönster kan vara 22 Rohdin & Larsson-Utas 1998, sid. 241 och Jarrick & Söderberg 1991, sid Ibid. 1991, sid och

20 livskraftiga och långlivade. De är emellertid inte omöjliga att förändra. Historien rymmer således både kontinuitet och förändring. 25 Om det förflutna detaljstuderas under kortare tidsperioder framträder förändringar och variationer, vilka inte syns om perspektivet vidgas till längre tidsavsnitt. I det senare fallet blir det mera naturligt att tala om övergripande och långlivade strukturer, det vill säga kontinuiteter. Sveriges folkskollärarförbund var en kollektiv aktör, som utifrån sina verklighetstolkningar strävade efter att påverka utformningen av folkskollärarnas yrkesvillkor och yrkesförhållanden. Definitionsmässigt är en kollektiv aktör en sammanslutning av enskilda individer, som agerar kollektivt för att nå gemensamt uppställda mål. Mera intressant är att sådana grupper utvecklar en egen identitet eller självbild. Det är en vanlig uppfattning att individen utvecklar sin identitet i interaktion med andra individer. Bland dem som på en kollektiv nivå diskuterat gruppidentiteter och gruppsammanhållning finns sociologerna Zygmunt Bauman och Alberto Melucci. Båda ger uttryck åt tankar som kan appliceras på kollektiva aktörer. Förenklat kan man säga att Bauman lägger tyngdpunkten på interaktionen mellan olika grupper samt dess betydelse för identitetsskapandet och sammanhållningen. Melucci är mera fokuserad på de processer i vilka de enskilda aktörerna sluter sig samman för att handla kollektivt. Han diskuterar egentligen uppkomsten av efterkrigstidens massrörelser, men mycket av det som han beskriver känns igen också i folkskollärarförbundets tillkomstprocess. För Bauman är det upplevelsen av att ha gemensamma intressen, som får individer att sammansluta sig och känna gemenskap. Denna intressegemenskap delas inte av andra människor och därmed uppkommer kategoriklyvningen vi och dem. I denna tudelning formuleras den egna gruppidentiteten som en motbild till de andra, det vill säga till utanförgruppen. Den uppfattas som mer eller mindre främmande och kan även ses som ett hot. I grupper som är så stora att majoriteten av medlemmarna inte ens har sett varandra är emellertid den inre sammanhållningen bräcklig. Individernas engagemang varierar och de har också andra, konkurrerande intressen. Det enda som håller dem samman är föreställningen om en intressegemenskap. För att hålla sådana imaginära gemenskaper vid liv måste det finns en kår av aktivister, som ständigt predikar budskapet om de gemensamma intressena och nödvändigheten av att solidariskt sluta upp kring dessa. 26 Att en facklig organisation som folkskollärarförbundet i avhandlingen betraktas som en imaginär gemenskap beror på antagandet att majoriteten av dess medlemmar i första hand 25 Johansson 1997, sid Bauman 1992, sid och

21 var upptagna av vardagens sysslor och engagemang. Även här behövdes inpiskare, som regelbundet påminde om gemensamma fackliga intressen och som höll föreställningen om en landsomfattande gemenskap levande. För att sammanhållningen ska kunna bestå krävs emellertid ytterligare en komponent, menar Bauman. Det är viktigt att ledarna kan peka på en annorlunda utanförgrupp och som även kan urgöra ett hot den egna gruppens intressen. Sådana verkliga eller konstruerade hot behövs för att uppmaningar till medlemmarna om sammanhållning och gemensamt försvar ska få effekt. I konfliktsituationer aktiveras också konstruktionerna om vi och dem. Den egna gruppen idealiseras samtidigt som utanförgruppens illvillighet och förslagenhet framhävs. Bauman skriver emellertid inte mycket om förändringar i identiteternas innehåll och hans identitetsbegrepp kan därför uppfattas som statiskt. Han förnekar dock inte förändringsmöjligheten. På sikt, skriver han, kan spänningarna mellan olika grupper utvecklas till samverkan, men det kräver att parterna upptäckt att de kan ha nytta av varandra. 27 På den punkten är sociologen Richard Jenkins mera dynamisk. För honom är identiteten något som ständigt formas, reproduceras och förändras i interaktionen med andra grupper. 28 Föreställningarna om vi och dem bör således inte uppfattas som konstanta. Alberto Melucci talar också om kollektiva aktörer, men han införlivar dem i det större begreppet sociala rörelser. I detta ingår även samgåendet, sammanhållningen och den kollektiva handlingen. En grundtanke hos honom är att sociala rörelser konstitueras av individer, som i en specifik situation förhandlat sig fram till gemensamma ståndpunkter och ett gemensamt handlande. Deras syfte är att förändra något som de samfällt opponerar sig mot. I denna process ingår en bedömning av den omgivande miljön och de möjligheter och begränsningar, till exempel i form av andra aktörer, som den erbjuder. Yttre hot är för Bauman en komponent i identitetsskapandet. Detta förnekas inte av Melucci, men han lägger större vikt vid den förhandlingsprocess i vilken aktörerna enar sig om gemensamma ståndpunkter och ett gemensamt handlande. I denna process formas vikänslan. Båda menar emellertid att den interna sammanhållningen är bräcklig eftersom de medverkande individerna har olika intressen och bevekelsegrunder. Därför måste det finnas ledare som kontinuerligt för ut budskapet om enighet. Kännetecknande för dessa är att de är engagerade, välinformerade och har kommunikativa färdigheter. Ett sätt att övervinna rörelsens inneboende instabilitet är att bygga in den i en organisation med fasta ledningsstrukturer. I organisationens verksamhet produceras 27 Bauman 1992, sid , 65 och Jenkins 1996, sid. 4 f. och 24 ff. 21

22 ständigt kollektiva handlingar som håller den vid liv. 29 Det interna spel som Melucci vill kartlägga är emellertid svåråtkomligt när det gäller Sveriges folkskollärarförbund. Personerna i förbundets ledarskikt är sedan länge döda och den interaktion som föregick och inramade de protokollförda diskussionerna och besluten nedtecknades sällan. Spelet bakom kulisserna tillhör i stor utsträckning det fördolda, men ibland framkommer att det fanns olika meningar inom ledarskiktet. Behovet av att uppmärksamma detta bidrar dock till att Melucci, trots den nyssnämnda invändningen, fyller en plats i avhandlingen. Vidare finns stora likheter mellan hans teori och folkskollärarförbundets framväxt. Sveriges folkskollärarförbund var en organiserad sammanslutning av individer. Det sammanhållande kittet var föreställningen om gemensamma intressen i kombination med tanken på fientligt sinnade utanförgrupper. I relationen till utanförgrupperna formulerades och reproducerades kontinuerligt tankebilder om vi och dem. Förbundets ledning agerade för att hålla medlemmarna samlade och för att frambringa kollektiva handlingar i syfte att skydda och befrämja de egna intressena. Fält, kapital, utestängning och inträngning För att diskutera folkskollärarförbundets agerande i förhållande till andra aktörer har Pierre Bourdieus fält- och kapitalbegrepp inlånats. Fältbegreppet användes av Bourdieu för att studera relationer och maktförhållanden mellan aktörer som konkurrerar om gemensamma värden. Det är i denna kamp, som fältet konstitueras. De omstridda värdena kallas kapital och konkurrenternas olika kapitalinnehav förklarar deras över- och underordnade positioner i förhållande till varandra. 30 En beskrivning av fält- och kapitalbegreppen som bygger på Bourdieus egna texter kan få följande utseende. Samhällslivet kan indelas i sociala fält, eller intresseområden, och på dessa uppträder olika aktörer. De sistnämnda konkurrerar med varandra och målet är att erövra eller försvara positioner som ger inflytande över fältet. Alla fält uppvisar ett likartat konfliktmönster, vilket även gäller det avgränsade folkskolefältet. Den som dominerar fältet försvarar sin ställning gentemot underordnade aktörer och nykomlingar, som strävar efter att maximera sitt eget inflytande. Styrkeförhållandet mellan aktörerna står ständigt på spel, men det finns också en grundläggande intressegemenskap som förenar dem. Samtliga är eniga om att fältet är betydelsefullt och att det följaktligen är värt de satsningar som krävs för att vinna det. Dessa gemensamma tankar och värderingar kallas doxa Melucci 1992, sid , 195 och Broady 1990, sid. 171 och 270 ff. 31 Bourdieu 1992, sid 41-51; Bourdieu 1997, sid

23 Det som konkurrensen handlar om och som bestämmer styrkeförhållandet mellan aktörerna kallas kapital. I detta begrepp kan allt inordnas som aktörerna värdesätter och som ger inflytande på fältet. Kapitalet kan vara pengar, men för Bourdieu består det i betydligt högre grad av andra, symboliska värden. Symboliska kapitaltillgångar kan till exempel vara ett högt socialt anseende, det vill säga status, eller att ha statsmakternas förtroende. Innehavare av sådana kapitaltillgångar kan hävda en ställning som företrädare för hela fältet. Aktörernas olika kapitaltillgångar är således resurser som används i konkurrensen. Vad som vidare bör uppmärksammas är att kapital kan omvandlas till andra kapitalsorter. Ett kunskapskapital kan till exempel utvidgas till att också bli ett ekonomiskt kapital. Detta kan i sin tur investeras i ett förnyat kunskapskapital. 32 I avhandlingen kommer fältbegreppet att användas för att tolka och konkretisera interaktionen mellan folkskolans lärarorganisationer. De värden som kampen gällde och som aktörerna tillskrev sig själva för att hävda sig på fältet ska diskuteras i termer av kapital. Vidare bör noteras att det var staten, som bestämde villkoren på folkskolans fält. I avhandlingens slutkapitel hanteras detta på så sätt att folkskolan tolkas som ett avgränsat delfält i den statliga domänen. I konkurrensen om kapital och positioner använder sig aktörerna av olika strategier. Ofta använda strategibegrepp har formulerats av sociologen Frank Parkin och de ingår i hans teori om social closure. I den finns begreppsparet utestängning (closure) och inträngning (usurpation). Begreppen är främst tänkta att användas som redskap i klassanalyser, men de kan tillämpas också på interaktionen mellan olika, hierarkiskt ordnade yrkesgrupper på samma fält. 33 När det gäller yrken som kräver högre teoretisk utbildning, har den tidigare professionsforskningen karaktäriserat en del av dessa som professioner. Kännetecknande för sådana yrken anses vara att de kräver en lång, specialiserad utbildning med teoretisk-vetenskaplig anknytning. Dessa kunskaper är unika för yrkesgruppen ifråga och den kan därför upprätthålla ett monopol på det egna yrkesområdet. Professionen utövar också kontroll över yrket, till exempel i form av yrkesetiska koder, och den svarar själv för forskningen inom det egna kunskapsområdet. Till följd av sin specialistkunskap kan professionerna också göra anspråk på höga löner och hög status. I professionsforskning av denna typ har läraryrket inte ansetts uppfylla villkoren för en fullvärdig profession. Inom sådana halv- eller semiprofessioner pågår emellertid ofta en professionaliseringsprocess, vilket innebär att yrkesutövarna och deras organisationer strävar efter att vinna en högre professionell status. 34 Lärarnas professionaliseringssträvanden är 32 Bourdieu 992, 1992, sid. 4-5; 41-51; Bourdieu 997, 1997, sid Parkin 1979, 979, t.ex. sid ff. 34 Se t.ex. Florin 1987, sid. 72 ff. 23

24 dock inte någon forskningsuppgift avhandlingen, men däremot har Parkins begrepp har viss tillämpbarhet i diskussionen om relationen mellan de manliga och kvinnliga folkskollärarförbunden. Med Parkins terminologi kan man säga att yrkesgrupper som innehar statushöjande kapital i Bourdieus mening försöker skydda detta med hjälp av utestängande strategier. Syftet är att spärra tillträdet för resursfattiga grupper och presumtiva konkurrenter. Dessa spärrar består ofta av krav på rätt utbildning och examensbevis, vilket visar att utbildningskapitalet kan användas på ett exkluderande sätt. Etnicitet och kön kan också ligga till grund för uteslutningen. Uteslutningsstrategier kan således tillämpas av manliga grupper för att utestänga kvinnor, vilket är viktigt att notera i denna avhandling. Den utestängda och därmed underordnade gruppen behöver emellertid inte vara passiv. Genom inträngningsstrategier kan den sträva efter att expandera uppåt i hierarkin för att få del av den överordnade gruppens tillgångar. Målet kan variera från delaktighet till ett fullständigt övertagande. Inträngning kan således vara en komponent i professionaliseringsprocessen. Vidare bör noteras att yrkesgrupper samtidigt kan tillämpa både uteslutning och inträngning. 35 Folkskollärarinnorna var till exempel måna om att hålla distansen till småskollärarinnorna. År 1911 avvisades till exempel ett förslag om att låta dessa vara med i folkskollärarinneförbundet. 36 Samtidigt kämpade samma organisation för att uppnå lönemässig likställdhet med den manliga folkskollärargruppen. Genus och förändringens problematik Utvecklingen inom folkskollärarkåren resulterade i att de kvinnliga lärarna vid avhandlingsperiodens slut hade samma antagnings-, löne- och yrkesvillkor som de manliga kollegorna. Därmed uppkommer emellertid en ny problematik. Var det så att ett tillstånd av reell jämlikhet hade uppnåtts inom skolan? Eller fanns över- och underordningen kvar, men i nya former? Dessa frågor leder över till ett problemområde, som har diskuterats inom den kvinnohistoriska forskningen. Debatten har gällt om den manliga över- och kvinnliga underordningen kan upphävas eller inte. I detta meningsutbyte står två huvuduppfattningar mot varandra. Den ena av dessa betraktar könsojämlikheten som biologiskt grundad och därmed omöjlig att förändra. I den andra uppfattningen intar begreppet genus en central plats. Med detta avses socialt konstruerade och därmed föränderliga föreställningar om könen och könens egenskaper. Detta tankegods ser olika ut i olika samhällskontexter. Genusbegreppet har emellertid genererat en omfattande debatt. 35 Parkin 1979, sid. 44 f., 84 f., och 101 ff. 36 Rohdin & Larsson-Utas 1998, sid