BETÄNKANDE ÖVER MEDLEMSFÖRSLAG. Medlemsförslag om ändring av ordförandeskapsrotationen i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet

Transkript

1 BETÄNKANDE ÖVER MEDLEMSFÖRSLAG s betänkande över Medlemsförslag om ändring av ordförandeskapsrotationen i Nordiska ministerrådet och 1. s förslag föreslår att inte företar sig ytterligare i anledning av Medlemsförslag om ändring av ordförandeskapsrotationen i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet 2. Bakgrund Medlemsförslaget argumenterar för att ordförandeskapen i Nordiska ministerrådet och koordineras så att ett land innehar ordförandeskapen i rådet och ministerrådet samtidigt. Detta motiveras med att ordförandeskapsprogrammen effektivare kan koordineras och motverkar en splittring av resurserna som försvagar kraften i samarbetet och förhindrar potentiella synergieffekter. Ytterligare föreslås det i medlemsförslaget hur den praktiska justeringen för att samordna ordförandeskapen kunde ske. Slutligen argumenteras det för att förslaget kunde effektivisera det nationella lagstiftningsarbetet i de enskilda nordiska länderna då de gemensamma målen finns samordnade i ordförandelandets program. Frågan om rotationsordningen har varit aktuell i presidiet år 2003 och 2004 då Norge och Finland i ministerrådet bytte ordförandeår med varandra för att undvika att Finland hade ordförandeskap i både i ministerrådet och EU samtidigt. reagerade på denna förändring med att företa samma ordförandebyte så att presidenten 2007 kom från Norge och 2008 från Finland. Detta uttryckligen för att undvika att ordförandeskapen i råd och ministerråd skulle vara i samma land.

2 3. s synpunkter Fördelar Förslaget argumenterar helt korrekt för att större synergier och effektivitet skapas genom att ordförandeskapen i rådet och ministerrådet är i ett land. Ordförandena i de olika ministerråden och samarbetsministern skulle på ett helt annat sätt än idag bli tillgänglig för rådets presidentskap. Det skulle kunna leda till en intensivare och mera vardaglig kontakt mellan råd och ministerråd och den vägen förbättra kommunikationen organisationerna emellan. Vidare skulle det på ämbetsmannaplan också effektivisera samarbetet då ordförandena för de olika ämbetsmannakommittéerna lättare kunde vara i kontakt med ledningen för rådet. En annan konsekvens av den förslagna ordningen skulle troligtvis också vara en bättre fokusering i det nordiska samarbetet. Ordförandeskapsprogrammen skulle till större del arbeta för samma mål vilket rimligtvis också skulle leda till en mera resultatorienterad inriktning i det nordiska samarbetet. Nackdelar Det finns en uppenbar risk för att den nationella politiken och aktuella frågor i ett givet nordiskt land kommer att spela en större roll om ordförandeskapen i rådet och ministerrådet innehas av ett land. Detta kommer i så fall att ske på bekostnad av de breda samnordiska frågeställningarna. Denna problemställning accentueras ytterligare av att det i många länder är tradition för att det är en representant från oppositionen som är ordförande i delegationen till. Det kan finnas en risk för att presidentposten i utvecklas till att bli en nationell oppositionspolitisk plattform. En annan konsekvens av förslaget är att ett givet land har nordiska ordförandeskap vart femte år. Det innebär att under ett år får nordiska frågor förhållandevis mycket uppmärksamhet och de nästa fyra åren mindre. Med dagens ordning har ett givet land först ordförandeskapet i ministerrådet och året efter presidentskapet i rådet och är då bl.a. värdland för sessionen. Det innebär två år med nordisk fokus som sedan efterföljs av tre år utan ordförandeansvar. Sammanfattning menar att när för- och nackdelar med förslaget ställs mot varandra så väger nackdelarna tyngre än fördelarna. Ett starkare inslag av den nationella politiken i den nordiska leder till en passivering av det nordiska samarbetet. Rådets inflytande på ministerrådets politik riskerar också att försvagas när den nationella politikens maktkonstellationer får större betydelse. Slutligen är det principiellt viktigt att bevara den samnordiska infallsvinkeln i de frågor som behandlas i och Nordiska ministerrådet. Ett förverkligande av förslaget skulle försvaga denna. Sida 2 av 2

3 4. Konklusion föreslår att inte företar sig ytterligare i anledning av Medlemsförslag om ändring av ordförandeskapsrotationen i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet Mariehamn den 30. september Bjarni Benediktsson (Sj.) Sinikka Bohlin (s), formand Erling Bonnesen (V) Berit Brørby (A) Christina Gestrin (sv) Helgi Hjörvar (A) Anne Margrethe Larsen (V) Johan Linander (c) Inge Lønning (H), Rolf Reikvam (SV), Niels Sindal (S), Danmark Erkki Tuomioja (sd), Finland Sida 3 av 3

4 MEDLEMSFÖRSLAG Medlemsförslag om ändring av ordförandeskapsrotationen i Nordiska ministerrådet och (NR) bildades 1952 och Nordiska ministerrådet (NMR) väljer årligen en president för ett kalenderår åt gången. Ordförandeskapet roterar mellan de nordiska länderna så att arbetet leds av Sverige 2009 och av Island Följande i tur enligt rotationsprincipen är Danmark (2011), Finland (2012) och Norge (2013), varefter en ny omgång börjar. Rotationen i Nordiska ministerrådet följer samma ordning, men går ett år före rådet. NMR leds 2009 av Island och därefter av Danmark (2010), Finland (2011), Norge (2012) och Sverige (2013). Vardera organisationen tar årligen fram en egen handlingsplan för sin verksamhet, där fokus ligger på ordförandelandets prioriteringar. Härigenom definieras minst två viktiga fokusområden inom det nordiska samarbetet för samma kalenderår. Fokusområdena för NMR respektive NR har inte nödvändigtvis mycket gemensamt. Detta leder till en splittring av resurserna, vilket potentiellt försvagar kraften hos samarbetet och eventuella synergieffekter. För att uppnå så stora nordiska fördelar som möjligt borde NMR:s och NR:s resurser samordnas så att ordförandeskapen, det vill säga ansvaret för att leda samarbetet, samma år handhas av bara ett nordiskt land. Förändringen kan genomföras relativt smidigt exempelvis så att Danmarks ordförandeskap i NMR 2010 förlängs med ett halvår till och med juni Finland tar som nästa ordförandeland över i juli 2011 och leder ministerrådet till slutet av Härigenom skulle Finland ha båda ordförandeskapen Därefter skulle vart och ett av nordiska länderna i tur och ordning vara ordförande för både NMR och NR samtidigt, och varje land skulle kunna leda det nordiska samarbetet mer effektivt och på en breda- Sida 4 av 4

5 re front än i dagens läge. De nordiska fördelarna och synergierna skulle också få en bättre position i det internationella samarbetet. Förändringen kan också effektivisera det nationella lagstiftningsarbetet i de enskilda nordiska länderna, då de gemensamma målen finns samordnade i ordförandelandets program. Detta kan främja exempelvis avlägsnande av gränshinder, effektivisering av det ekonomiska samarbetet, utvidgning av kultursamarbetet och fördjupning av språksamarbetet. Med hänvisning till det ovan framförda föreslår Lyly Rajala m.fl. (saml) att rekommenderar för Nordiska ministerrådet, att ministerrådet vidtar åtgärder för att ändra rotationen av ordförandeskapet i NMR och NR så att ledningen av båda organisationerna samma år handhas av ett och samma nordiskt land Helsingfors, den 17 februari 2009 Risto Autio cent) Christina Gestrin (sv) Bjarne Kallis (kd) Oiva Kaltiokumpu (cent) Arja Karhuvaara (saml) Ulla Karvo (saml) Timo Kaunisto (cent) Jari Larikka (saml) Jukka Mäkelä (saml) Ville Niinistö (gröna) Lauri Oinonen (cent) Markku Pakkanen (cent) Petri Pihlajaniemi (saml) Lyly Rajala (saml) Kimmo Sasi (saml) Janne Seurujärvi (cent) Paula Sihto (cent) Lenita Toivakka (saml) Anne-Mari Virolainen (saml) Sida 5 av 5