FLYKTINGBARN SKAPAR SJÄLVFÖRTROENDE. Barn i väntan & Barn i start Linköping Antologi av Jan G Persson och Maud Gustavsson

Transkript

1 FLYKTINGBARN SKAPAR SJÄLVFÖRTROENDE Barn i väntan & Barn i start Linköping Antologi av Jan G Persson och Maud Gustavsson

2

3 TACKORD Anledningen till denna bok är att vi vill tacka alla er som på olika sätt varit en del av BIV/BIS under projekttiden. Det har varit en helt fantastisk tid och vi önskar alla våra barn och deras familjer lycka till i livet. Vi hoppas också att BIV/BIS kan fortsätta i någon form. Jan G Persson och Maud Gustavsson 1

4 FÖRORD Skäggetorps och Ryds församlingar har en växande andel befolkning med bakgrund i andra delar i världen. Hösten 2007 gjordes två studieresor till Malmö för att hitta former och inspiration till integrationsarbete och dialog mellan oss som bor i dessa stadsdelar. Vi visste också genom Unicefs rapport Lyssna på oss, Rapport om barns upplevelser som asylsökande i Sverige (2007) att asylsökande barns upplevelser i Sverige som regel var ytterst traumatiska. Mötet med Barn i väntan/barn i start (BIV/BIS) i Malmö gjorde starkt intryck på oss. Verksamheten erbjöd en mötesplats där barnens erfarenheter och känslor blev tagna på allvar. En plats där vi ger varandra glädje, som ett barn uttryckte det. Redan när vi åkte hem från Malmö visste vi att något viktigare än detta kunde vi inte göra! Barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje. Därför ber vi för barnen och vi tror att BIV/BIS bidrar till att ge dessa barn glädje och styrka som betyder något var de än kommer att bo eller hur deras framtid än gestaltar sig. BIV/S startade i Linköping som ett projekt på två år som finansierats med pengar från Svenska kyrkans riktade medel i det så kallade Krusprojektet. Det är ett samverkansprojekt tillsammans med Linköpings kommun, Migrationsverket, Östergötlands läns landsting, Individuell Människohjälp och Svenska kyrkan i Linköping. Efter en termin av information, rekrytering av deltagare och internutbildning av volontärer samt andra förberedelser har gruppverksamhet pågått under tre terminer. Projektet avslutas nu men under hösten 2011 kommer en av gruppledarna att kontrakteras av Svenska kyrkan i Linköping för att ansvara för att verksamheten fortsätter. Därefter är finansieringen i dagsläget oklar. Men vi vill hitta en lösning för att denna mötesplats för barn och unga att ge varandra glädje ska finnas också i framtiden. Linköping 17 juni 2011 Kjerstin Petrelius Allard Ordförande BIV/BIS Linköping Vi vill bidra till att bygga gemenskap och samhörighet i de stadsdelar där vi verkar. Vi vill motverka segregation och främlingskap mellan människor med olika kultur, språk och religion. Därför är BIV/BIS religiöst och politiskt obundet. 2

5 BAKGRUND Det började med ett studiebesök i Malmö, först för Skäggetorps och sedan Ryds församling och nu drygt tre år senare går vi mot projektslut. I Malmö träffade församlingarna Ann Lidgren, som då var komminister med ansvar för internationella frågor i Malmö norra kontrakt och projektansvarig för Barn i väntan & Barn i start. Hon berättade om sitt arbete och det som berörde oss var flyktingbarnens stora utsatthet. Allt stöd som erbjuds är i huvudsak inriktat mot vuxna. Barnen får lyssna och se mycket som de inte skulle behöva och får sedan inte möjlighet att berätta själva. I Svenska kyrkan har barn en speciell plats i församlingens liv. Detta gäller alla barn även flyktingbarn och barn som är nyanlända. Därför såg vi det angeläget att starta detta arbete som på ett professionellt sätt möter dessa barn. Församlingarna sökte och fick bidrag genom Kyrkostyrelsens riktade utvecklingsstöd. Syftet med stödet är att utveckla nya metoder och att satsa på nydanande utvecklingsarbete i församlingar där behovet av sådant arbete är särskilt stort. Då våra församlingar förändrats i sin struktur genom att befolkningen blir alltmer internationell och det bor många familjer som har fått uppehållstillstånd här, ville vi hitta former för att möta ett behov som vi ser men hittills inte kunnat möta. Långsiktigt tror vi att församlingarna kommer att lära sig mycket om integration. Inte minst genom att lära känna och skapa relationer till människor med utländsk bakgrund och få en större förståelse för vad det innebär att vara människa. Verksamheten är religiöst och politiskt obunden och ett samverkansprojekt mellan Svenska kyrkan, IM, Migrationsverket, Linköpings kommun, Landstinget i Östergötland och Stadsmissionen. Dessa har ingått i en styrgrupp med förväntan att hjälpa till att sprida information och rekrytera. Önskan var även att de skulle bidra till att driva projektet framåt, att göra det enklare att förankra projektet i olika instanser och undanröja hinder för projektet. Som projektledare och diakon i Svenska kyrkan är jag stolt att det var församlingarna i Ryd och Skäggetorp som tog initiativet till att starta BIV/BIS i Linköping då jag utifrån kyrkans diakonala ansvar för barn och unga ser nödvändigheten i att driva denna verksamhet, då många av dessa barn och ungdomar är i behov av att bättre förstå den situation som de befinner sig i och hur det påverkar dem. Tack var fantastiska gruppledare, tolkar och volontärer har sex olika grupper med barn och ungdomar fått ta del av metoden och deras föräldrar och syskon har varit en del av verksamheten Barn i väntan och Barn i start i Linköping Pernilla Lindén Janson projektledare BIV/BIS i Linköping och diakon i Linköping Ryds församling 3

6 INLEDNING Jan G Persson och Maud Gustavsson bo i invandrartäta bostadsområden, vilket fördröjer integrationen. Av de barn och familjer som deltar i BIV/BIS har de flesta bott i krigsdrabbade länder. Många har även under lång tid levt separerade från delar av sin familj. Alla dessa förutsättningar kan påverka barns psykiska hälsa och välbefinnande. VAD ÄR BIV/BIS? BIV (Barn i väntan) är en gruppverksamhet som riktar sig till barn i asylsökande familjer. BIS (Barn i start) är motsvarande för barn i familjer som nyligen fått uppehållstillstånd i Sverige. BIV/BIS vänder sig även till ensamkommande barn och ungdomar. Verksamheten är kostnadsfri för deltagarna och religiöst och politiskt obunden. Att leva i krig, tvingas lämna sitt hem och fly till ett främmande land är påfrestande för både barn och vuxna. BIV/BIS kan vara ett sätt att hjälpa dessa familjer till en bra start i det nya landet. Barn i asylsökande familjer lever i ovisshet om sin framtid. Får vi vara kvar? Måste vi åka tillbaka? De kan tvingas fungera som stöd och tolk för sina föräldrar. Rollerna byts, barn får vuxenansvar. För att inte belasta föräldrarna väljer många barn att inte berätta om sin oro och sina känslor. Barn vars familjer nyligen fått uppehållstillstånd befinner sig i en situation där både de och deras föräldrar förväntas integreras i samhället och lära sig språket. Barnen lär sig språket snabbare och genom skolan integreras de fort in i samhället. För föräldrarna tar detta längre tid. Därmed befinner sig barn och föräldrar i olika faser. Många av flyktingfamiljerna hänvisas till att 4 BIV/BIS startade i Malmö Projektet visade sig ge ett gott resultat och spreds därför till andra orter. I Linköping började BIV/BIS den 1 augusti 2009 som ett tvåårigt projekt i samverkan mellan Svenska kyrkan, Linköpings kommun, Östergötlands läns landsting, Migrationsverket, Individuell Människohjälp och Linköpings Stadsmission. Representanter från dessa verksamheter har ingått i en styrgrupp som träffats regelbundet. Projektet har finansierats av Svenska kyrkans riktade utvecklingsstöd med kronor. I projektet har vi, Jan G Persson och Maud Gustavsson, varit anställda på 100 respektive 50 %. Jan har bakgrund som lärare och Maud är socionom. Ingen av oss är aktiva inom kyrkan. Vi har haft vårt kontor i Skäggetorps kyrka, men verksamheten har bedrivits i kyrkans lokaler i tre bostadsområden, Skäggetorp, Berga och Ryd. Innan barngrupperna startades gick vi en utbildning i BIV/BIS-metodiken.

7 SYFTE Syftet med BIV/BIS är att stärka barnets identitet och självkänsla. BIV/BIS ger barnet möjlighet att lära sig mer om sig själv och förstå vad som händer inombords och ger barnet redskap att uttrycka sina känslor. Genom dessa insatser och genom verksamhet riktad även till föräldrar och syskon ges hela familjen möjlighet att utvecklas och stärka de positiva banden mellan familjemedlemmarna. MÅLGRUPP BIV/BIS vänder sig till barn i asylsökande familjer samt barn som fått uppehållstillstånd i Sverige. Barnen är mellan 7 och20 år. Grupperna delas in efter passande åldersspann och språkgrupper med 5-8 barn i varje grupp. För barnets bästa erbjuder vi parallellt med BIV- och BIS-programmen verksamhet även för föräldrar och syskon. Detta syftar till att stärka föräldrarna i deras föräldraroll och ge stöd i den nya livssituationen samt att ge meningsfulla aktiviteter för syskonen. Projektet vänder sig till barn boende i Linköpings kommun. METODER OCH ARBETSSÄTT BIV/BIS-METODEN BIV/BIS-metoden togs fram i Malmö 2004 i samarbete mellan Individuell Människohjälp och Svenska kyrkan. Den bygger dels på CAP-metoden (Children are people too) och dels på Expressive Arts/uttryckande konstterapi. CAP är en väl beprövad gruppmetod som ursprungligen riktade sig till barn som lever i missbruksmiljö. CAP-programmet löper under 8-10 veckor. Gruppen träffas varje vecka och aktiviteten ramas in med samma öppnings- och avslutningsövningar. Varje gång samtalar man kring ett särskilt tema som är aktuellt för många barn som lever i den livssituationen. Uttryckande konstterapi är en terapimetod där man kombinerar verbala och ickeverbala uttryckssätt. I metoden används olika konstformer, såsom bild, dans, musik, drama och poesi. BIV/BIS-metoden lånar strukturen och arbetet med teman från CAP-metoden och de konstnärliga uttrycksformerna från Expressive Arts. Fokus läggs på barnets egna känslor och behov av att uttrycka dessa, vilket ger deltagarna en ökad förståelse för olika känslouttryck, skapar större självkänsla och ger framtidshopp. Barns känslor och upplevelser tas på allvar. Centralt är också att ge barnen ett forum där de får möjlighet att träffa jämngamla med liknande 5

8 erfarenheter. Att möta andra i liknande situation gör att man inte känner sig så ensam. BIV/BIS-grupperna är indelade efter åldrar och modersmål. De leds av två gruppledare och en tolk som också deltar med sina känslor och upplevelser. Grupperna träffas vid 14 tillfällen, en gång i veckan under två timmar. Varje gruppträff har ett tema utifrån vilket vi samtalar, målar, skulpterar, leker och dramatiserar tillsammans. Efter att kursen avslutats görs en utvärdering där varje familj får möjlighet att lämna sina synpunkter om BIV/BIS. TEMAN Syftet med de första temana är att skapa trygghet och samhörighet i gruppen. Vi talar om vad alla barnen har gemensamt; att de alla tvingats lämna sitt hem och kommit nya till ett främmande land. Tillsammans bestämmer vi vilka regler som ska gälla och ger gruppen ett namn. Vi pratar om hur olika känslor tar sig uttryck i kroppen, vilka känslor vi visar för andra och vilka känslor vi har, men inte visar. Därefter går vi tillbaka i tiden och pratar om upplevelserna före flykten och hur det var att komma som ny till Sverige. Vi pratar också om vad vi saknar från hemlandet och hur ländernas sociala koder skiljer sig åt. Gemensamt planerar och genomför vi sedan en aktivitet. Det ska vara något som de flesta andra barn i Sverige har möjlighet att göra. Vi har varit på bio, teater, Busfabriken, spelat bowling, kört miniracing och haft utomhusaktiviteter. Flera av de följande temana handlar om vår nuvarande situation. Vi pratar om familjens betydelse och hur det kan vara att leva utan hela eller delar av sin familj. Vi får ta ställning till olika dilemman, olika val vi gör och vilka risker de medför. Ett av de viktigaste temana under kursen är Du är värdefull. Syftet är att stärka självförtroendet och självkänslan. Vi är alla lika mycket värda och vi duger som vi är. I temat Kommunikation får vi träna att prata med hjälp av kroppsspråk och bildspråk. Därefter är det dags för den andra aktivitetsgången. Temat Framtid har som syfte att få deltagarna att våga tänka framåt och ge hopp inför framtiden. Sista gången gör vi en tillbakablick på tidigare teman. Vi minns och reflekterar. Har man varit frånvarande någon gång får man nu chansen att höra de andra deltagarna berätta om det temat. Kursen avslutas med en stor fest till vilken barnen har fått bjuda in sin familj. Det är knytkalas, utdelning av diplom och present. 6

9 Introduktion Känslor Försvar Tiden före flykten Ny i Sverige Aktivitetsgång * Familjen Risker och val Du är värdefull Kommunikation Aktivitetsgång * Framtid Tillbakablick på tidigare teman Fest/avslut * t ex bowling, bio, teater REKRYTERING AV BARN/UNGDOMAR Rekryteringen till BIV/BIS-programmen skedde på olika sätt. Vi tryckte broschyrer på fyra språk, svenska, arabiska, somaliska och engelska, som vi delade ut på skolor, vårdcentraler, bibliotek och andra offentliga platser. Vi anordnade informationsträffar för familjerna då vi berättade om verksamheten. Vi gjorde kontinuerliga besök på skolor och träffade personal som möter barn och ungdomar i vardagen. De familjer som visat intresse av att delta bjöd vi in till ett enskilt introduktionssamtal. De fick då veta mer om programmet och om föräldra- och syskongrupperna. Gruppledarna fick också veta mer om varje familj och barn, om språkkunskaper, intressen och om deras specifika situation. Därefter tog familjen ställning till om de ville delta. TOLKAR Vi fick hjälp att finna tolkar genom rektorerna på kommunens specialverksamhet som ansvarar för modersmålsundervisning och studiehandledning. De tolkar som anlitades deltog i hela programmet och blev en del av gruppen. Detta för att skapa trygghet och tillit. Som tolk i BIV/BIS har man en annan roll än den traditionella. Utöver uppgiften som översättare deltar man som enskild individ och berättar om sitt liv och sina erfarenheter som alla andra i gruppen. Tolkarna har blivit förebilder både för barnen och för deras föräldrar. De bidrog inte bara med språkkunskaper utan också med en kulturell förståelse. Tolkarna har även varit till stor hjälp med att rekrytera familjer genom sitt privata och professionella kontaktnät. De har även översatt allt vårt informationsmaterial och hjälpt oss med telefonkontakter. Exempelvis har alla anmälningar till aktiviteter skötts av tolkarna genom att de har ringt hem till varje familj. Våra tolkar har haft ett stort engagemang i verksamheten. De har varit entusiastiska, kunniga och oerhört hjälpsamma. VOLONTÄRER Föräldra- och syskongrupperna har letts av volontärer. Dessa har rekryterats främst genom Individuell Människohjälp, Svenska kyrkan och Linköpings universitet. Flertalet av volontärerna erbjöds utbildning, särskilt framtagen för BIV/ BIS, som gavs av gruppledarna tillsammans med Helmi Jönestam från Individuell Människohjälp. Volontärerna har haft olika bakgrund, erfarenheter och perspektiv. De har därmed bidragit utifrån sina 7

10 olika kompetenser och intressen. Volontärerna har varit seriösa och ambitiösa i sitt arbete, varit kreativa och tagit egna initiativ. Tillsammans med föräldrarna respektive syskonen har de utvecklat relationer på ett vänskapligt plan. De har skapat förtroende genom att bjuda på sig själva. vi fick god tid på oss att uttrycka det vi tyckte och tänkte. En tredje sa att det var bra och mysigt att prata om sina känslor. Många har uttryckt glädje över att träffa nya kompisar och göra roliga saker tillsammans. Allt eftersom veckorna gått har barnen blivit tryggare och öppnare. Trots att mycket av det vi gjorde var helt nytt för flera av dem tog de till sig de olika sätten att uttrycka sig med stor nyfikenhet. De målade, skulpterade och dramatiserade med entusiasm. Vi har sett att flera av barnen har vuxit som personer och fått ökat självförtroende. En av ungdomarna sa i utvärderingen att vi fick lära oss och utveckla oss och komma ihåg hemlandet. För flera av barnen var hemlandet enbart förknippat med svåra minnen medan andra med glädje och stolthet berättade om sitt land. Varje grupptillfälle avslutas med att barnen får skriva på en spegel hur de känner sig just då. Ett barn skrev idag kände jag att jag kom på mina fina saker från Irak och det var bra! Trots att barnen varit med om svåra upplevelser har de visat mycket livsglädje och positivitet. BARN/UNGDOMSGRUPP Under projektets gång har vi haft sex grupper, tre från Somalia och tre från Irak. Sammanlagt har 38 barn deltagit, 22 flickor och 16 pojkar i åldrarna 7-17 år. Gemensamma drag för grupperna har varit den fina gemenskapen, en seriös och ambitiös inställning till arbetet med temana och att alla har delat med sig av sina känslor och erfarenheter. De har lyssnat på varandra med respekt och intresse. Ett barn uttryckte i utvärderingssamtalet jag har blivit gladare, har fått prata om saker och träffa andra som varit med om samma saker. En annan sa att det var inte pressat, 8

11 FÖRÄLDRAGRUPP Då vi anser att det är viktigt att hela familjen ges möjlighet till utveckling och stimulans har barnens föräldrar getts möjlighet att delta i en föräldragrupp parallellt med BIV/BIS-programmen. Föräldragruppen har letts av en eller två av volontärer och en tolk. Syftet med gruppen har varit att stötta föräldrarna i föräldrarollen och ge dem möjlighet att träffa andra som är i samma situation och har liknande erfarenheter. Samtalen har haft sin utgångspunkt i barnperspektivet och utgått från de teman som barnen arbetat med. En förälder sa i utvärderingen att jag har lärt mig hur jag ska hantera situationer med barnen här i Sverige. Det är annorlunda mot Irak. Jag har fått bättre självförtroende tack vare att man upptäcker att man inte är ensam om svåra upplevelser. En annan uttryckte att det var svårt att prata om känsliga saker, det kom upp minnen, men det kändes tryggt så det gick bra. Vid två tillfällen har gäster bjudits in. Med Eva Thorn, lärare med lång erfarenhet av att arbeta med flyktingbarn i skolan, diskuterade föräldrarna skolfrågor. Susanne Sköld Jelander, psykolog från Flyktingmedicinskt centrum, pratade om hur barn kan påverkas av svåra upplevelser. Grupperna har bidragit till en social gemenskap som vi har sett fått stor betydelse för familjerna. Föräldrarna har funnit styrka i varandra och sett sina egna resurser. Flera föräldrar har sagt i utvärderingarna att detta var första gången de pratade med en vanlig svensk. En förälder uttryckte att han fått ökat självförtroende och nu känner sig mer trygg inför framtida kontakter med svenskar. Flera av familjerna har efter BIV/BIS-programmens slut frågat om en fortsatt möjlighet att träffas. Detta visar på ett behov av en social mötesplats där man kan diskutera olika ämnen. SYSKONGRUPP Även barnens syskon har getts möjlighet att vara med i en grupp. Syftena har varit att barnen inte ska behöva höra på föräldrarnas problem och att föräldrarna getts möjlighet att prata fritt i föräldragruppen utan att samtidigt behöva ta hänsyn till sina barn. Syskonen har deltagit i en kreativ och lekfull verksamhet där de bland annat har målat, bakat, lekt och pysslat. Det har även getts möjlighet till språkträning både för barnen och för volontärerna. Det har ömsesidigt undervisats i svenska, somaliska och arabiska. Barnen har uppskattat att få komma då de fått göra många aktiviteter. Då syskongruppen har bestått av två till fyra barn har de fått möjligheten att stå i centrum för de vuxnas uppmärksamhet. 9

12 ÅTERFÖRENINGSTRÄFFARNA En anonym person skänkte en stor summa pengar till BIV/BIS-verksamheten. Personen ville att flyktingfamiljerna skulle få möjlighet att göra aktiviteter och utflykter under skolloven. Många barn upplever skollov som trista och långtråkiga. De blir ofta sittande hemma utan att göra något särskilt då familjerna saknar pengar till aktiviteter. Vi har anordnat aktivitet under höstlovet, sportlovet och sommarloven. På höstlovet hade vi en återträff för de barn som gick i grupper våren Vi pratade, målade, fikade och spelade bowling. På sportlovet åkte vi buss till Norrköping med fyra grupper; de som gick i grupper våren respektive hösten Där fick vi en guidad tur på Norrköpings Stadsmuseum om hur man levde i Sverige förr i tiden. Efter fika gick vi till Visualiseringscenter och såg en 3D-film om Sea monsters. Två år i rad har vi kunnat åka på en heldagsutflykt till Missmyra kursgård. Där har funnits möjligheter att bada, paddla kanot och spela fotboll. Vi har även ordnat med tipspromenad, femkamp och andra lekar. Samtliga aktiviteter har varit populära, många har deltagit och uppskattat dem. En förälder uttryckte: Somaliska familjer är stora och det är svårt att åka iväg med en stor familj. Här fick vi åka alla tillsammans. REFLEKTIONER OM BIV/BIS GLÄDJEÄMNEN På alla platser där vi berättat om BIV/BIS har vi mötts av människor som varit intresserade och uttryckt sig positivt om verksamheten. Mest glädjande för oss är det stora gensvar vi fått från barnen och deras familjer. Det har därför känts mycket tillfredsställande att metoden har fungerat så väl och att vi har kunnat se goda resultat. Att se så många barn växa som personer och våga tro på sig själva ger en enorm glädje. I samtliga grupper har barnen och ungdomarna gett uttryck för mycket glädje och medkänsla för varandra. De har uppskattat att få prata och umgås med andra som har liknande erfarenheter. Många har fått nya kompisar. Något som för oss var överraskande och positivt var att alla har tyckt att det varit roligt att måla och berätta om sina bilder. Antalet föräldrar och syskon som kommit har varierat. I några grupper hade alla barn minst en förälder som deltog i föräldragruppen, medan det bara kommit en eller ingen förälder i andra grupper. Några föräldrar som inte själva deltagit har i utvärderingssamtalen sagt att barnens uppskattning av gruppen gynnat hela familjen. Man har alltså fått glädje av verksamheten trots att man inte själv deltagit. Första terminen presenterade vi inte något specifikt innehåll i föräldragruppernas aktiviteter mer än fika och social samvaro. I utvärderingssamtalen uttrycktes då önskemål om tydligare innehåll. Till nästföljande termin gick därför vi ut med ett program med 10

13 tydliga teman för varje träff, vilket bidrog till att fler föräldrar ville komma. De teman som handlade om svensk kultur och samhälle var de som uppskattades mest av föräldrarna. Alla aktiviteter som vi genomfört utanför själva BIV/ BIS-kursen har visat på ett stort behov av socialt sammanhang med intressant och roligt innehåll. Intresset för att delta har varit över all förväntan. då det ibland är svårt att se det specifika med den jämfört med annan fritidsverksamhet. I en grupp hade vi barn med två olika modersmål. Detta var inte helt enkelt. Flera barn hade svårt att vara koncentrerade under den tid som tolken översatte till det språk som de inte kunde. Det gjorde att vi ofta tappade tråden i samtalen. En synpunkt som framkommit flera gånger under projektet har varit att flera av de muslimska föräldrarna uttryckt tveksamhet till kyrkan som lokal. Några har uttryckt att andra muslimer ifrågasatt deras val att ta sina barn till kyrkan. Sannolikt hade fler familjer anmält sig om verksamheten funnits i en mer neutral lokal. Det hade kanske också gjort att fler föräldrar deltagit i föräldragruppsverksamheter. En annan svårighet som föräldrarna har påpekat är att tiden har krockat med deras egna studier/ praktik. Att ha verksamheten i det bostadsområde där man bor är en stor fördel, eftersom man slipper långa och kostsamma bussresor. Under projektet har vi försökt lösa det genom att skjutsa familjer, vilket inte varit helt enkelt. Det har varit tidskrävande och ibland har det uppstått kommunikationsproblem, då de som skulle hämtas inte kommit på avtalad tid. SVÅRIGHETER Med den erfarenhet vi har fått genom projektet har det blivit tydligt att det är en stor fördel om alla som arbetar med BIV/BIS har utbildning i metoden, Vår erfarenhet av metoden är att den kräver en ganska hög nivå av skolmognad. Deltagarna måste kunna lyssna på varandra och vara delaktiga i samtalen. Några av de yngsta barnen har haft svårigheter att koncentrera sig under sådana aktiviteter, vilket har stört de andra i gruppen. Dessa barn har mest uppskattat våra lekar. 11

14 BERÄTTELSER HAMDI 14 ÅR FRÅN SOMALIA Första gången jag hörde talas om BIV/BIS var genom min lärare på skolan. Kursen skulle tyvärr vara på torsdagar och då kunde inte jag. Men när det blev en ny grupp anmälde jag mig direkt. Jag ville gå för att lära mig mer om Sverige och svenska språket och om mig själv och träffa andra ungdomar som var i en liknande situation. Kursen gav precis det jag hoppats på och lite till. Dels fick jag prata allmänt, dels också om känsliga frågor. Allt vi pratade om under träffarna var viktigt. När vi diskuterade olika val blev jag medveten om att man inte ska följa med andra utan lyssna och följa sin inre känsla för vad som är rätt och fel. Det var kul då vi gjorde våra utflykter men också att måla och fundera. Att tala om känslor var spännande. I skolan hinner vi inte med sådana saker. I BIV/BIS fick vi lära oss om oss själva. Allt vi gjorde påverkade mig mycket. Under ett tema pratade vi om försvar, hur vi människor försvarar oss känslomässigt. Jan berättade om att vi människor påminde om ägg och att vi också hade ett yttre skal som skyddade oss. Då förstod jag hur jag fungerade. Jag funderade mycket på det. Även då vi talade om känslor tänkte jag mycket och det var väldigt lärorikt. Om det är något jag inte tyckte så där väldigt mycket om var det dansen i slutet. Jag tyckte det var svårt att dansa till den svenska musiken. Skulle man inte kunna ha somalisk musik? En annan sak som jag tror skulle vara bra är om man kunde ha kursen ihop med andra svenska ungdomar. Det tror jag skulle vara bra, då kunde vi lära av varandra. 12

15 Min hemspråkslärare i skolan berättade om BIV/BIS. Jag tänkte det kunde hjälpa mig, så därför ville jag börja. Det som var roligast var att måla och när vi spelade bowling. Jag fick träffa andra människor och lärde mig genom att lyssna på dem. Jag lärde känna de andra somaliska kamraterna mer. Vi kom närmare varandra. Allt har varit bra i kursen. Då när vi jobbade tillsammans påverkades jag mycket av det vi gjorde. Det som finns kvar nu är att jag lärde mig måla. Jag hade aldrig målat innan. Det fanns inte i Somalia. Det händer att jag försöker måla även nu. Jag är intresserad av många olika saker. Tidigare har jag inte haft möjlighet att göra utflykter, så när det erbjuds vill jag gärna följa med. Jag hoppas att det ska fortsätta komma nya erbjudanden. ABDULAHI 15 ÅR FRÅN SOMALIA 13

16 Jag tycker att det har varit jättekul att vara med i BIV/S gruppen. Att prata om olika saker och måla tyckte jag var kul. Jag tycker att BIV/S gruppen är ett roligt och snällt program för barn. Man känner sig lugn och glad när man är med BIV/S gruppen, tycker jag. Mina föräldrar tycker att föräldragruppen funkade jättebra. De tyckte att det var kul att prata om olika saker i gruppen. De tyckte också att det var roligt att måla bilder. BIV/S gruppen tycker jag och min familj är en rolig och snäll grupp. Så vi vill tacka BIV/S gruppen för de fina och roliga stunder som vi har varit med om... från Mariam och föräldrarna MARIAM 11 ÅR FRÅN IRAK 14

17 Att umgås och ingå i BIV/BIS-grupp har varit ett idealiskt tillfälle för mig då man delar upplevelser och kan nå mål som skulle vara svåra att uppnå på egen hand. Att arbeta i ett lag där man delar gemensamma intressen och erfarenheter kan leda till att en djup och meningsfull vänskap växer fram. BIV/BIS är en utmärkt verksamhet för nyanlända ungdomar med bra aktiviteter i en trygg, välkomnande och pedagogisk miljö. Det ger möjligheter att utvecklas socialt och mentalt. Detta projekt ger ungdomar möjlighet att mogna och bli positiva medlemmar i samhället. Hur? Jo, de får möjlighet att träffa andra ungdomar och vuxna i en trygg och välkomnande miljö där de kan göra olika typer av saker såsom fritidsaktiviteter och att måla. AWEYS OSMAN somalisk tolk i barngrupp Som tolk har jag lärt mig mycket som jag ser kan hjälpa mig i framtiden. Jag har fått se så många platser som jag inte har varit på under de fyra år jag bott i Linköping. Varje vecka vi träffades fick vi reflektera över vad som varit bra respektive dåligt under veckan innan, vilket jag tycker är något positivt och har varit till hjälp för mig. De olika temana har också varit underbara och positiva. 15

18 I gruppen träffas barn/ungdomar som är i samma situation för att ha roligt tillsammans. BIV/BIS blandar olika aktiviteter med samtal om upplevelser av att vara asylsökande. Dessa aktiviteter går rakt in i hjärtat hos barnen och föräldrarna. I varje aktivitet finns moment som berör det personliga och som är anpassade för barn och deras känslor. Alla barn som har kommit hit har behov av att uttrycka sig om sina känslor och minnen från det förflutna för att därigenom kunna befria sig. Genom att bearbeta det förflutna kan detta bli ett stöd för dem i framtiden och få dem att kunna integrera sig i det nya samhället. MOSHE DAWOD arabisk/assyrisk tolk i barngrupp 16

19 Mina synpunkter om BIV/BIS: o Ger känslomässig säkerhet och trygghet o Ger barn modet att tala o Främjar självförtroende för att kunna möta varandra o Lär sig hantera aggressiva känslor o Barn lär sig förstå att det finns situationer och omständigheter som liknar deras och att de inte är ensamma o Skapar goda mänskliga relationer o Få en ny start och att aldrig ha skuldkänslor över det smärtsamma förflutna o Den viktigaste punkten är att kunna träffas och att samarbeta i en grupp o Ringdansleken symboliserar att alla deltagarna är solen, de går samman och strålar ut 17

20 SARA MAHAMUD ALI - mamma till Mohamed och Hanan från Somalia Skolan informerade oss om BIV/BIS. Vi tänkte att om det finns möjlighet att öka våra kunskaper om svenska samhället och träffa andra människor så vill vi delta. Vi hade inte hört talas om något annat projekt som riktade sig mot invandrare. Det har varit jätteroligt att vara med i BIV/BIS. Vi har fått göra aktiviteter som vi inte kunnat göra själva. Vi har även fått många frågor att fundera på. En gång när Hanan kom hem frågade hon: Var känner man att man är arg eller glad?. Jag tror den frågan kom från BIV/ BIS. För Mohamed var det ett tema som var särskilt viktigt. Det handlade om hur man ska göra i olika situationer, att själv tänka vad som är rätt och fel, att inte bara hänga med någon annan. Han gillar att måla och var alltid glad när han kom hem. Det gör mig glad att barnen och familjen blir erbjuden olika aktiviteter. Varje gång det kommer brev från er läser Hanan det med ett stort leende. Hon vill fortsätta vara med i BIV/BIS. 18

21 SAAD OCH FAAIZA SETTO föräldrar till Ruya från Irak Vi föräldrar fann programmet användbart för Ruya och även för oss. Ruya fick ökad självkänsla, blev mer integrerad i samhället och kunde utveckla sin talang att måla. Hon fick en meningsfull fritid och blev även stärkt i det svenska språket. Vi önskade att BIV/BIS hade varit 3-4 gånger i veckan. Även om vädret var dåligt så kunde det aldrig stoppa oss att gå dit. Det var utmanande för oss att lära känna livet i Sverige och den svenska kulturen och hur man kan integrera sig i det nya samhället. Ett stort tack till dem som har bidragit till genomförandet av detta program. Vårt förslag är att barnen får gå i BIV/BIS utan avbrott, att verksamheten inte är en kurs utan pågår hela tiden, eftersom barnen blir så lyckliga. Vi hoppas kunna få fortsätta vara med i BIV/BIS för att dela med oss av denna erfarenhet till andra städer i Sverige, särskilt staden Södertälje, där det finns många invandrare. Vi vill att även andra barn ska få möjlighet att integreras i det svenska samhället och livet i framtiden i detta vackra land. Tack för att vi har fått lära känna många människor. Tack för allt. Faaiza & Saad 19

22 ABDIRIZAK ISSA YUSUF pappa till Badriyo, Bahjo, Samira och Sahra från Somalia Vi fick ett brev hem från skolan. Det var en inbjudan till ett möte. Vi gick dit och där informerade Jan och Maud om BIV/BIS. Vi diskuterade sedan hemma och beslutade att det var viktigt att vara med. Så här i efterhand kan jag säga att vi har fått vad vi förväntade oss. Vi är nya i Sverige och förstod inte samhället. Nu har vi fått kunskaper och kan integrera med svenskar. Det är viktigt för oss. Barnen var tidigare rädda för att vara med barn från andra länder än Somalia. Nu umgås de både med svenska barn och med andra utländska barn. Ett viktigt tema var Ny i Sverige. Hur det kändes att flytta till ett annat land. Det diskuterade vi hemma också. Ett annat viktigt tema var Du är värdefull. Det fick barnen att känna att de är värdefulla personer, att känna sig stolta över sina liv. Det var bra och genomtänkta teman. Av de aktiviteter som erbjudits gav sommarutflykten en fantastisk känsla. Somaliska familjer är stora och det är svårt att åka iväg med en stor familj. Här fick vi åka alla tillsammans. Varje projekt har ett mål. Jan och Maud har förberett och genomfört ett bra projekt och har säkert nått målet. Jag är glad över det arbete de har gjort och vill också tacka dem som skapat projektet. Vår enda tveksamhet är lokalen. Jag och min fru vet att man i BIV/BIS inte pratar om religion, men andra frågar oss varför vi tar våra barn till kyrkan. Det är känsligt för många muslimer. Om BIV/BIS funnits utanför kyrkan hade många flera familjer velat vara med. Om det blir en fortsättning är mitt förslag att det blir i en annan lokal. Jag vill gärna vara ambassadör och berätta om BIV/BIS för andra familjer. 20

23 AHLAM PUTRUS arabisk tolk i föräldragrupp Hej! Jag vill tacka alla som har bidragit till projektet BIV/ BIS. Projektet har påverkat familjerna, deras barn och mig personligen positivt. Jag tänker särskilt på en av familjerna där föräldrarna har berättat att dottern har förändrats till en stark person som vågar säga sina åsikter, har fått ökat självförtroende och självkänsla. Jag njuter av diskussionerna och känner mig glad, brukade pappan säga efter varje träff. När jag träffade mamman första gången var hon deprimerad och hade inte lust till något. Men efter en tid har hon förändrats till en hoppfull, glad person och ser framåt. Många föräldrar tyckte att det var synd att tiden gick så fort när vi hade tema Känslor. Jag har aldrig pratat med någon om känslor och ingen har brytt sig om mina känslor, sa en förälder. Anna, som var ledare i föräldragruppen, hade ett effektivt och trevligt sätt att hålla i diskussionerna. Personligen blev jag imponerad av BIV/BIS och undrade varför det här projektet inte fanns när jag kom till Sverige. Då hade jag och mina barn stort behov att få hjälp och stöd så att vi skulle kunna känna oss trygga och kunna reflektera över våra tankar och känslor. I BIV/BIS har jag även fått lära känna många människor och skapat trevliga relationer till dem. Jag skulle också vilja tillägga att projektet leddes av två omtänksamma, känsliga och härliga personer - Maud och Jan. Hälsningar AHLAM PUTRUS 21

24 Jag har varit verksam som volontär i BIV/BIS i Linköping sedan starten och deltagit i fyra föräldragrupper. Grupperna har varit olika beträffande antal deltagare, kön, nationalitet och religionstillhörighet. En del har varit asylsökande, medan andra har uppehållstillstånd. ANNA TJÄDER volontär i föräldragrupp Från början var ambitionen med föräldragrupperna enbart att träffas, fika och prata lite. Projektet är ju riktat till barnen, men eftersom föräldrarna följde sina barn till verksamheten så ville vi erbjuda även dem ett par timmar meningsfull sysselsättning. Så småningom höjdes dock ambitionsnivån så att vi ville försöka att ta upp samma teman som i barngruppen. Det fanns flera anledningar till detta. Trots att BIV/ BIS är ett projekt som vänder sig framför allt till barn är ju anledningen till att barnen är med i gruppen, flykten från ett land/ankomsten och integrationen i ett annat, en upplevelse hela familjen delar. Det barnen skulle uppleva i gruppen skulle kanske inte alltid vara lätt och glatt utan skulle kanske tvärtom beröra barnen på djupet. Därför ansåg vi det viktigt att föräldrarna fick information om men även en känslomässig upplevelse av detta. Vi hoppades att det skulle underlätta och uppmuntra till vidare diskussioner hemma och att det skulle ge en ökad öppenhet och förståelse och därmed möjlighet till bra bearbetning inom familjen. Det här arbetssättet har givetvis utvecklats och anpassats efter varje grupp. Rent konkret pratade vi om vad barnen skulle göra 22

25 varje gång. Vi berättade om syftet med temat och vilka praktiska övningar barnen fick göra. Vissa övningar fick även föräldrarna göra. Exempelvis är ett tema Känslor. Där använder sig barngruppen av känslokort, bilder av björnar med olika kroppsoch ansiktsuttryck. Barnen uppmanas att plocka ut en eller flera kort som visar hur man känner sig i en viss situation, vilken bild man visar upp utåt när man känner en viss känsla osv. Detta har även föräldrarna fått göra och det har dels varit en isbrytare, dels genererat mycket värdefull diskussion runt känslor och hur man kanske inte alltid visar det man känner. I en grupp som bestod av både familjer som beviljats asyl och som fått avslag använde vi oss varje gång av målning. Idén var att måla det vi använt första timmen till att prata om även om det ibland var sådana abstrakta teman som Risker och val eller Sociala relationer. Anledningen till målandet var att hitta ett nytt sätt att uttrycka sig, att eventuellt kunna bearbeta på ett ordlöst sätt och att dessutom lära sig något nytt. Vi hade nämligen sett på utvärderingarna att alla, både föräldrar och barn, sett det som oerhört positivt att barnen fått lära sig måla och rita något som vi var förundrade över tills vi fick reda på att det inte förkommer den typen av ämnen i vare sig irakiska eller somaliska skolor. Att lära sig måla var något som gjorde både barn och föräldrar stolta och glada. Målandet ledde till många skratt och diskussioner om varför man målat som man gjort, berättelser om upplevelser och en insikt om att vi trots våra olika bakgrunder och livssituationer målade vissa teman förvånansvärt lika - något som på något sätt stärkte oss alla i vetskapen om att vissa sammanhang är större än en enskild upplevelse av att leva i ett visst samhälle. Vi har även gjort utflykter, bowling, Gamla Linköping, Fenomenmagasinet och Vidingsjö kyrkby med tema Allemansrätt där vi en kväll med underbart vårväder gick en tipspromenad och grillade. I utvärderingarna har vi fått mycket positiv feedback från föräldrarna. De har varit mycket glada för barnens skull och sett det som värdefullt att de varit med i gruppen. För deras egen del har många sagt att deras självkänsla och självförtroende stärkts genom att vara med i gruppen, att man fått flera vänner och haft roligt. Flera har sagt att vi har varit de första svenska icke-myndighetspersoner de träffat och att de nu inte längre var rädda att gå ut och möta vanliga svenskar. En av föräldragrupperna där flera är involverade i kyrklig verksamhet och alltså träffas regelbundet bestämde att fortsätta träffas efter BIV/BIS-kursens slut. Detta skedde i Berga församlings regi. Där har gruppen själv varit med och bestämt teman och mycket har handlat om ökad förståelse för det svenska samhället, men vi har också haft matlagning och givetvis ätande av en hel del god mat! 23

26 JAN G PERSSON gruppledare BIV/BIS ATT SKAPA GLÄDJE Ibland händer det att vi saknar ord, vi vill berätta något men hittar inte rätta orden. Det finns upplevelser vi haft så långt bort att de är svåråtkomliga, svårfångade. Vi får liksom inte fatt i dem, men vi vet att de finns där någonstans. Man säger att en bild säger mer än tusen ord, och det ligger nog något i det. Jag tror att vi människor är mycket bildorienterade. Vi vill se, och det vi ser upplever vi som verkligt och sant. Vissa menar att människans tänkande är bildbaserat, att vi tänker och lagrar våra upplevelser och tankar i bilder. Då vi drömmer kommer scener och bilder till oss som ibland har en djupare mening än den uppvärmda pyttipanna, fragment av upplevelser från vår vakna tid av dygnet, som oftast fyller våra drömmar. Men det är som om dessa djupare drömmar vill berätta något för oss. Det är i detta undermedvetna eller övermedvetna område som bilden har sitt djupaste säte. Men för att få fatt i dessa bilder och göra dem synliga och medvetna måste de upp från det djupa källarvalv de varit gömda i. Intressant i sammanhanget är också att ordet idé kommer från att se, och att det är samma ord som i video och vision. Vi skulle kunna säga att jag ser en bild då vi säger jag har en idé. Visionären har en bild om en framtid som hon/han ser inom sig. Tänkandet och bilden har mycket med varandra att göra. Vi omger oss hela tiden med ord och uttryck som vid en noggrannare granskning har något intressant att berätta om det mänskliga psyket. 24

27 I BIV/BIS använder vi oss av en metod som kommer från uttryckande konst, expressive arts, som menar att vi inom oss bär erfarenheter och upplevelser i form av bilder. Om vi förutsättningslöst målar en bild gör vi samtidigt en bild av vårt inre, ett slags själsligt avtryck. Vi målar alltid oss själva, även om uppgiften är att avbilda ett träd eller ett hus. Det har varit spännande att se hur bildskapandet öppnat nya portar och gett ökad självkännedom hos de barn och ungdomar vi haft i BIV/BIS. Genom målandet har våra deltagare inte bara kunnat berätta om tidigare upplevelser, som till exempel under temat tiden före flykten, utan också kunnat få en bild av sin framtid. Med hjälp av dessa ljusa framtidsbilder blir det lättare att orientera sig i livet och styra sina steg mot det mål, mot den bild av sig själv man drömmer om och längtar till. Att måla har skapat både självinsikt och självförtroende. Då jag fått förmånen att utbilda nya gruppledare i BIV/ BIS-metoden har jag märkt att metodiken fungerar lika bra på alla, oavsett ålder och bakgrund. Det finns något befriande i att måla och att skapa som många skulle må bra av. Genom målandet kan vi få måla av oss upplevelser som ligger och gnager i det undermedvetna, eller få fatt i dem så att vi medvetet kan bearbeta dem. Vi kan också finna delar av oss själva som legat fördolda, som inte vågat visa sig. Även att hitta vårt livs mening kan bli synliggjort genom skapandet. Det finns något befriande i att måla och skapa. Att skapa ger både frihet och glädje. Mer glädje och frihet åt alla! 25

28 ATT BYGGA RELATIONER Vi har alla upplevt svåra situationer och smärtsamma händelser. Upplevelser som vi behöver bearbeta för att kunna gå vidare i våra liv. Detta är lika viktigt för barn som för vuxna. När barn är ledsna eller har det svårt är det vanligt att de håller detta för sig själva av hänsyn till sina föräldrar. De vill inte göra föräldrarna ledsna, vill inte belasta dem med sina tankar och känslor. I BIV/BIS blev detta tydligt i temat Försvar, då vi pratade om våra två ansikten, det vi visar utåt och det vi känner inuti. Gruppen blev en plats där barnen fick möjlighet att fritt berätta om sitt inre ansikte. MAUD GUSTAVSSON gruppledare BIV/BIS I gruppen har vi berättat om våra erfarenheter, tankar och känslor. Många gånger har det setts igenkännande nickar och leenden. Det har skapats en gemenskap och en känsla hos var och en att jag inte är ensam. Det ger trygghet och stärker självkänslan att det inte är något konstigt med mig som känner så här. Det ger också en insikt i att jag kan hjälpa andra. Ökat självförtroende har vi sett hos flera av barnen. Från att första träffen ha varit lite blyga och försiktiga har de snabbt vågat ta för sig mer och mer. Detta blev synligt på flera sätt både i ord, bild och antal smörgåsar. Gemenskapen i gruppen visar att det är mer som förenar än skiljer oss människor åt, oavsett vilket land vi kommer från. 26

29 BIV/BIS är inte en terapeutisk verksamhet, men den har terapeutiska effekter. I BIV/BIS deltar barn, ledare och tolkar på samma villkor. Vi är alla deltagare i gruppen och berättar om våra liv, tankar, känslor och upplevelser. Det gör att vi kommer varandra nära. Vi lär känna varandra och vågar därigenom anförtro oss åt varandra och ta hjälp av varandra. Att som barn höra en vuxen landsman berätta om sina upplevelser i hemlandet, om svårigheterna att komma ny till ett främmande land är stort. Öronen har varit på helspänn. Det som även skiljer BIV/BIS från terapi är att vi inte ställer så många följdfrågor utan låter barnets berättelse vara som den är. Genom de olika temana öppnar vi upp för berättandet och skapandet, men går inte in i en djup bearbetning. Skulle något barn ha behov av ytterligare stöd hjälper vi till att slussa vidare till andra instanser. Jag är oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att vara med i BIV/BIS. Det har utvecklat mig både i min yrkesroll och som människa. Genom att ta del av andras berättelser reflekterar man över sitt eget liv. Jag har fått förmånen att lära känna många nya människor. Modiga, fantastiska människor som tvingats lämna sitt hem, sin familj och sitt land. Det är det svåraste val en människa kan göra och den största risk man kan ta. Stort TACK till er alla. Jag beundrar er! 27

30 HELMI JÖNESTAM - Individuell Människohjälp i Linköping TANKAR OM BIV/BIS I LINKÖPING Under mitt yrkesverksamma liv som lärare och psykoterapeut kom jag ofta i kontakt med flyktingar från olika krigshärdar. Ibland fick jag lyssna till skrämmande historier om våldtäkter, mördande, tortyr och religiös förföljelse. När de berättande påpekade hur fint det kändes, att för en helt utomstående människa få tala om sina upplevelser, frågade jag ibland hur det var med deras barn. Vad hade de sett, hur hade de reagerat inför det som drabbade familjen? Borde inte också de ha tillgång till ett lyssnande öra? De var så små och barn glömmer lätt, svarade fler än en av de berättande. Jag kände mig alltid tveksam till det svaret. Också mycket små barn tar in det som sker i omgivningen: de känner i sin kropp mammas oro, hör hennes gråt, märker försvinnanden. Och med flyktvågorna till Sverige kommer även många barn i skolåldern. De bär med sig minnen av förluster, hot mot familjen, vänners och nära anhörigas död. Sedan 2001 har jag arbetat inom IM (Individuell Människohjälp) i Linköping och när kyrkorna i Skäggetorp och Ryd hösten 2009 inbjöd IM till ett möte om en framtida verksamhet för flyktingbarn i Linköping, kändes det naturligt för mig att delta. Liknande verksamheter fanns redan på ett flertal orter med IM som huvudman eller samarbetspartner. Då verksamheten med BIV/BIS ett år senare startade i Linköping, kom jag att ingå i styrgruppen som representant för IM i Östergötland. Jag har varit mycket tilltalad av projektets utformning i Linköping. Ända från starten har det haft en påfallande seriös framtoning: grundlig utbildning av huvudmän och huvudaktörer, adekvat utbildning av volontärer, rekrytering av ytterst kompetent personal, en väl komponerad styrgruppoch regelbundna möten. Ändå ligger mina främsta plus på själva genomförandet av projektet, det vill säga, på arbetet med barnen. När jag gick utbildningen till BIV/BIS-deltagare tänkte jag flera gånger, att detta var precis det jag efterlyst för barnens räkning när jag hade mina samtal med deras traumatiserade föräldrar. BIV/BISprojektet är i första hand barnens projekt, även om man också uppmärksammar föräldrarnas situation. Under mer än två månader går barnen till en plats där vuxna lyssnar till just deras berättelser, lyssnar och bekräftar att det berättade är mottaget. Av kamraterna hör de liknande berättelser och förstår att de inte är ensamma om sina upplevelser. De får också möjlighet att berätta på många olika sätt: rita och måla, arbeta med lera, skriva, dansa. Och i vilken form de än berättar och uttrycker sig, är det de och bara de som är huvudpersoner. Alla barn från krigshärdar borde få tillgång till en verksamhet som denna. Jag är övertygad om att den har en förlösande effekt på barn med trasiga och traumatiska minnen. Alla projekt brukar en dag ta slut. Flyktingströmmar kommer förmodligen alltid att finnas. Det har känts som en gåva, att IM i Linköping fått vara samarbetspartner i den BIV/BIS-verksamhet som kyrkorna i staden initierat. 28

31 Projektet är avslutat, men verksamheten fortsätter...

32 Pedagogiskt program för barn och ungdomar 7-20 år som vill lära sig mer om sig själv och om asyl-/integrationsprocessen.