Vitaminer och mineraler i fysiologiska och organspecifika livsprocesser. Kolhydratomsättningen Fettomsättningen Proteinomsättningen

Transkript

1 Vitaminer och mineraler i fysiologiska och organspecifika livsprocesser. Vitaminer och mineraler ingriper som redan angetts i en rad processer som i sin tur påverkar hälsa och sjukdom. Nedan följer en redovisning av de viktigaste effekterna vid eventuella bristtillstånd och betydelsen av en tillräcklig tillförsel med utgångspunkt från olika fysiologiska funktioner och organ. Kolhydratomsättningen För kolhydratomsättningen har B1-vitamin stor betydelse, då det ingår i ett flertal viktiga enzym som deltar i såväl förbränningen som uppbyggnaden av glykogen. En brist på B1 leder därför till sjukliga förändringar. Dessa drabbar främst den tvärstrimmiga muskulaturen och hjärtmuskulaturen. Resultatet blir vattenansamling, muskeldilatation och muskelatrofier. Även B2, biotin och folinsyra har betydelse för kolhydratomsättningen. Fettomsättningen Fettomsättningen är beroende av B2, E och nikotinamid även om de biokemiska verkningsmekanismerna är något oklara. Senare års forskning har visat att förutom de klassiska vitaminbristsjukdomarna vitaminerna också kan ha del i andra sjukdomar som åderförkalkning och cancer. I dessa fall utgör vissa vitaminer ett skydd mot s k fria radikaler. F n har inte forskningen kunnat klarlägga vilka doser som har den skyddande effekten men så mycket vet man att även en liten brist enligt nuvarande rekommendation bör undvikas. Proteinomsättningen Vitamin B2 har stor betydelse för utnyttjandet av aminossyrorna såsom lösgörandet av kväve m m. B2 deltar också i omvandlingen av protein tillsammans med molybden och pantotensyra. B6 ingriper i många avseenden i proteinmetabolismen bl a för att bryta ned protein till energi Vitaminerna A och B2 har betydelse för en normal utveckling av hudcellerna. Vid brist kan symtom som mjällbildning, ökad förhorning och inflammatoriska förändringar uppstå. Brist på biotin kan leda till liknande förändringar som kan åtföljas av matthet, muskelsmärtor och yrsel. Nikotinamidbrist kan också leda till inflammatoriska förändringar framförallt på för solljus utsatta delar av huden med ökad pigmentering och mjällbildning. Bindväven som har betydelse för elasticitet och för förhindrandet av rynkor är beroende av en god E-vitamintillförsel medan talgkörtlarna behöver A-vitamin. Brist på A-vitamin kan leda till förhorning och uttorkning p g av skador på talgkörtlarna. Men även motsatsen med ökad talgutsöndring(seborré) och akne som följdtillstånd kan uppträda vid A- vitaminbrist. Talgkörtlarna täpps till och bakterieangrepp kan leda till variga inflammationer. A-vitamin och B2-vitamin har här visat sig ha terapeutiska effekter. Förändringar av hudkärlen kan ses vid C-vitaminbrist men också vid vitamin K-brist då hudblödningar kan uppstå. Brist på A-vitamin kan också leda till förtjockning av naglarna, s k skednagel. För sårläkningen har C,E och pantotensyra stor betydelse för att på nytt bygga upp kollagena och elastiska fibrer. Senare forskning har också visat att fria radikaler kan förklara en del av de förändringar som sker med åren. Selen, zink och vitamin B6 tillsammans med olika aminossyror är viktiga för att förhindra hudens åldrande. Hårkvaliteten är i hög grad vitaminavhängig. Vid A- vitaminbrist uppträder uttorkning av håret som blir glanslöst. Pantotensyrebrist leder hos vissa djur till grått hår, vilket dock inte är bekräftat hos människa

2 Slemhinnor De viktigaste vitaminerna för slemhinnorna är A, B2 och pantotensyra. Såriga slemhinnor i näsa, svalg och lungor kan vara ett tecken på otillräckligt intag av vitaminer. Särskilt gäller detta munslemhinnan som vid B2- brist blir rödfärgad och vid C-brist får ökad blödningsbenägenhet. Hjärtat Alla vitaminer som deltar i kolhydratomsättningen har betydelse för hjärtfunktionen. Det viktigaste vitaminet är B1 som är nödvändigt för hjärtmuskelns intakta funktion och integriteten av det nervösa retledningssystemet. Allvarlig brist på B1 karaktäriseras av hjärtskador som manifesteras såsom hjärtförstoring framförallt högerförstoring, minskning av kontraktionskraften och ett avtagande av hjärtfrekvensen. Vid kroppsansträngningar ser man hjärtklappning med extrasystolier och dylika rytmstörningar. Blodkärlen Adrenalin som har en reglerande effekt på blodkärlens sammandragning och utvidgning är beroende av god tillgång på C-vitamin. C-vitamin har också betydelse vid uppbyggnaden av kärlväggarna som vid brist på vitaminet uppvisar blåmärken Blodet Viktiga vitaminer för blodets uppbyggnad är B2, C, B6, B12 och folsyra. C-vitamin har också betydelse för upptagning av järn, som för att kunna resorberas omvandlas från trevärt till tvåvärt med hjälp av C-vitamin. K-vitamin som normalt är fettlösligt har genom syntes gjorts vattenlösligt och kan därmed ges i tablettform. Brist på K-vitamin kan ge upphov till blåmärken. Nervsystemet Viktigaste vitaminet är B1 som har betydelse för metabolism, impulsbildning och impulsöverledning. I tidigt stadium uppträder vissa nervbesvär. Dessa kan senare utvecklas till en minskning av nervreflexerna, brännande känsla och smärtor i olika nerver i händer och fötter. Det andra vitaminet som har fysiologiska verkningar på nervsystemet är niacin. Brist kan ge retlighet, sömnlöshet, svindel, koncentrationssvårigheter, melankoli och depressioner. Dessa svåra symtom är dock relativt sällsynta. B6 har verkningar både centralt och perifert i nervsystemet. Vid svår B6 brist ser man ofta skador i perifera nerver men den kan också leda till förhöjd retbarhet. Även B12 och E liksom A är vitamin av betydelse för nervsystemet. Trots att man inte har lyckats framkalla brist hos människa har man på försöksdjur sett att t ex E-vitaminbrist kan ge förlamningar i sträckmuskulatur och muskelatrofier. Ögat A-vitaminbrist har främst effekter på ögat men spastiska kontraktioner har också nämnts. A-vitamin är nödvändigt för seendet. Brist på A visar sig först i nattblindhet men också färgseendet försämras av brist på A med inskränkning av blå och gula färger Allvarlig brist kan utvecklas till xeroftalmi som yttrar sig i uttorkning av ögats bindhinna och avmattning av ögats glansighet. Senare kan även mörka fläckar förekomma kring ögonlocken. Genom att tårkörtelns insida hårdnar kan tårflödet stoppas och cystor kan därmed bildas. Denna typ av problem förekommer inte sällan hos äldre personer Brist på B2 ger en ökad ljuskänslighet och tendens till s k

3 snöblindhet. Även linsens förmåga att anpassa sig till när- och fjärrseende minskar. Inflammation i hornhinnan och färgförändringar i regnbågshinnan kan förekomma vid B2 brist. Svår C-vitaminbrist kan inskränka det gröna synfältet. Skelettmuskulaturen Alla vitaminer som behövs för nedbrytning av kolhydrater, fett och protein (se dessa) är viktiga för skelettmuskulaturen. Troligen har också E-vitamin betydelse även om detta inte klart har visats. Även D-vitaminet är viktigt, då detta påverkar kalciumbalansen. Störningar i kalcium-fosfatbalansen i blodet leder till kramptillstånd. Hos vuxna beror dessa kramper på rubbningar i bisköldkörtlarna men hos barn av D- vitaminbrist s k rakitogen spasmofili. Även magnesiumbrist kan ge kramptillståd med ömhet i senor och muskler. Magnesiumbrist är sannolikt långt vanligare än rubbningar i bisköldkörtlarna. Skelettet Under hela livet sker en nybildning av skelettet, vilken är snabbast i barnaåren men avtar med åren. Tillväxten sker genom att bindvävsceller i huvudet, och broskceller i övriga delar av kroppen förkalkas. För att denna process skall ske krävs D-vitamin. D-vitaminet har dels betydelse för resorption av kalcium och fosfor från tarmen och dels för mineraliseringen av skelettet. Vid D-vitaminbrist uppkommer hos barn den s k engelska sjukan, rakit som yttrar sig i ofullständig skallformation, puckelrygg samt krumma och korta ben. Hos vuxna leder D-vitaminbrist till skeletturkalkning som är vanligast hos kvinnor efter menopausen men också hos unga flickor som har störningar eller försenad mens i samband med hård fysisk träning. Hos män förekommer skeletturkalkning senare, i 75-årsåldern. Brist på kalcium, C-vitamin, protein och andra viktiga näringsämnen bidrar ytterligare till risken för skeletturkalkning. Tänderna C-vitamin är också viktigt för tandemaljens uppbyggnad. För tandbenets bevarande har också C-vitaminet stor betydelse vilket är viktigt för att förhindra karies. B2 har också betydelse som kariesprofylax liksom A-vitamin som stimulerar salivutsöndringen och därmed avdödandet och bortspolningen av kariesbakterier. Under graviditeten är kvinnans A-vitaminstatus betydelsefull för fosterets tandutveckling. Mag- tarmkanalen Många vitaminer har betydelse för en god matsmältningsfunktion. B1- brist leder till störningar i tarmrörelserna. Följden av detta kan bli aptitlöshet. B2- brist kan ge svullnad av tungan. Diarré med dåligt näringsupptag kan också uppkomma i svåra fall. Nikotinamidbrist leder i början till kräkningar och förstoppning, senare kan dessa symptom övergå i häftig diarré. Inflammation i matstrupen och röd missfärgning av tungan är vanliga. Brist på folacin kan ge fettrik diarré. A -brist kan ge inflammatoriska förändringar på slemhinnorna i magtarmkanalen och C brist kan i svåra fall leda till mag- och tarmblödningar. Alla dessa tillstånd ger ofta upphov till aptitlöshet med risk för utveckling av en ond cirkel.

4 Levern Alla vitaminer som har betydelse för fettomsättningen är också betydelsefulla för levern. Detta gäller då främst B2 och E men även K som genom levern deltar i protombinsyresyntesen. En adekvat gallsyreproduktion har också betydelse för upptaget av A, D, E och K. Binjurarna C-vitamin är här det viktigaste vitaminet. Vid hög produktion av kortison sjunker halten av vitaminet kraftigt i binjurarna. Sköldkörteln Sköldkörteln påverkar ämnesomsättningen och leder till förhöjning av denna. Stora doser av B1 liksom E påverkar sköldkörteln och leder till minskad ämnesomsättning. Graviditet och amning Vitamin-E är av stor betydelse för kvinnans hormonella balans och brist kan leda till missfall. Men även för ett flertal andra vitaminer är behovet ökat vid graviditet. Särskilt gäller detta B1, folacin och B12. De sänkta vitaminnivåerna hos gravida kvinnor beror delvis på en ökad vitaminförbrukning hos fostret. Även i samband med laktation då moderns ämnesomsättning är ökad föreligger ett ökat behov särskilt av B1. Sannolikt går en del av det tillförda vitamintillskottet till barnet via mjölken Tillväxt I barndomen och puberteten är behovet av alla vitaminer ökat genom den snabba tillväxtprocessen. Per kg kroppsvikt är vitaminförbrukningen flerfaldigt större hos den växande organismen än hos den fullvuxna. Vissa vitaminer är särskilt viktiga. B1 behovet är inte bara ökat i spädbarnsåldern utan även under de senare tillväxtperioderna pga den ökade ämnesomsättningen i samband med en riklig cellbildning. Kraftig brist på B1 brukar orsaka nervositet, sömnlöshet, mag- och tarmbesvär, aptitlöshet, matthet och i svårare fall även tillväxthämning. Brist på A kan hos barn utveckla ögonförändringar, tillväxthämning, bristande utveckling av hår, naglar och tänder. Brist på D ger rakit hos barn och C-brist blödningar under benhinnorna. Åldrandet Vitaminbristsjukdomar är vanliga hos äldre beroende på minskat näringsintag men också på försämrade upptagningsmekanismer. Symptom som kan bero på vitaminbrist är inskränkningar av ögonrörelserna, öronsusningar, svindel, nervsmärtor, nedsatt saltsyreproduktion, känselnedsättning och genomblödningsrubbningar i yttre kroppsdelar. Stress Det är allmänt känt att vid olika stresstillstånd är organismens vitaminbehov förhöjt. Hit hör alla traumatiska tillstånd som nedkylning, brännskador, överhettning, strålskador, förgiftningar, olycksfall, operativa ingrepp, infektioner, och även massiv psykisk stress. Särskilt bör man erinra om att en ökning av C behovet pga en förhöjd binjurebarkfunktion resulterar i en nästan total uttömning av binjurarnas C- vitaminhalt. I samband med stress sker en intensiv mobilisering av B1, B2, B6 och B12 ur depåerna. Vid köld- och strålskador har A en viktig återuppbyggande funktion.

5 Infektioner Vitamin A har stor betydelse för hud och slemhinnor och utgör då ett skydd mot övre luftvägsinfektioner. Även vid akne är A viktigt för att förhindra furunkelbildning och ärr. Som förebyggande vid förkylning anses C vara viktigt men också för att stimulera antikroppsbildningen och bildandet av vita blodkroppar. Detta har också visats beträffande B2. Skyddseffekten Vid upptag av syre och samtidig nedbrytning av fett bildas som tidigare nämnts föreningar med mycket stor reaktionsbenägenhet s k fria radikaler. Dessa ämnen är mycket giftiga och skadar såväl gener som cellmembraner vilket kan ge upphov till celldöd men också cancer, åderförkalkning mm. Normalt finns enzymer tillgängliga som oskadliggör radikalerna men även antioxidanter som C-vitamin och E-vitamin skyddar genom att förhindra uppkomsten av radikaler. Den mängd vitaminer som behövs för att skydda mot radikalerna är fortfarande okänd. Men troligen är den högre än RDI (rekommenderat dagligt intag). Överdosering av vitaminer och mineraler Vitaminer kan överdoseras och ge upphov till sjukdomstillstånd. Speciellt gäller detta D-vitamin som vid långvarig överdosering ger urkalkning av skelettet, förkalkning av blodkärlen med omfattande organskador bl a på njurarna. Övriga fettlösliga vitaminer bör också doseras med viss försiktighet. Vattenlösliga vitaminer har större tolerans men även här finns viss risk för konkurrens mellan vissa vitaminer vilket betyder att överdosering av ett vitamin kan åstadkomma brist på ett annat. Antivitaminer Det finns ett stort antal ämnen som konkurrerar ut vitaminerna och därvid åstadkommer brister. Detta gäller speciellt en rad olika läkemedel. Därför bör man vid långtidsbehandling med läkemedel ta en extra dos vitaminer. Thorwald Åberg