GRUNDANALYS, FÖRNYELSEPROGRAM OCH KULTURPOLITIKENS ARKITEKTUR Betänkande av Kulturutredningen (SOU 2009:16)

Transkript

1 Dokument Sida YTTRANDE 1 (7) Datum Referens: Staben/Anna Forsberg Direkttel: E-post: anna.forsberg@tco.se Kulturdepartementet STOCKHOLM GRUNDANALYS, FÖRNYELSEPROGRAM OCH KULTURPOLITIKENS ARKITEKTUR Betänkande av Kulturutredningen (SOU 2009:16) Ku 2009/241/KV Sammanfattning TCO har beretts möjlighet att lämna ett remissyttrande på kulturutredningens betänkande och kommentera dess förslag. TCO har länge sett fram emot en bred kulturpolitisk debatt och en ny grund för framtidens kulturpolitik. Utredningens förslag är nytänkande och kreativa men TCO nödgas ändå avvisa flertalet av dem. De föreslagna målen är svaga och otydliga. TCO vill se mer utmanande mål som är starka och tydliga. Den så kallade portföljmodellen bedömer TCO inte är en bra modell för en genomgripande förändring av kulturpolitiken. TCO vill inte se en omfattande centralisering av myndighetsorganisationen i sfärer. Kulturpolitik som aspektpolitik borde helt vända perspektiv med kulturen i centrum. TCO förordar att stödet Kultur i arbetslivet består. I det remissyttrande som följer kommenterar TCO en del av förslagen, men vill även hänvisa till det yttrande som Teaterförbundet skrivit och detta yttrande är i flera delar likalydande. TCO förbunden verkar inom en rad områden där kulturen är en viktig och nära del av verksamheten. Många av förbundens medlemmar är yrkesverksamma i sektorn. Särskilt vill TCO understryka vikten av en kulturpolitik som lägger stor vikt vid barn och ungdomars möjligheter att se och utöva kultur. Det gäller såväl i förskolan, skolan och fritidsverksamheter mm. TCO menar att en förändring och modernisering av kulturpolitiken och dess organisation är önskvärd. Dock är inte vi övertygade om att de av utredningen föreslagna förändringarna får de avsedda effekterna. Utredningen saknar konsekvensanalyser på flera punkter. Det finns inget självändamål att omorganisera, och då är det lämpligare att avstå i detta läge. Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro STOCKHOLM Linnégatan tco@tco.se webbplats/publikationer/remissyttranden/y Grundanalys, Förnyelseprogram och Kulturpolitikens arkitektur.doc/l/

2 2 (7) Kulturpolitikens mål Utredningen för en intressant diskussion om de kulturpolitiska målens syften. De kan vara styrande, inspirerande, beskrivande och innefatta politiska prioriteringar. Målen har enligt utredningen ett värde för att markera kulturens betydelse och plats i samhället. Utredningen föreslår att de nuvarande kulturpolitiska målen från 1996 ersätts med nya allmänt hållna och enligt vår mening till intet förpliktigande formuleringar. TCO delar uppfattningen att när samhället förändras behöver också målen ses över. Effekterna av en växande frilansarbetsmarkand, kraven på jämställdhet och mångkultur, utmaningarna från ny teknik/digitalisering och konsekvenserna av EU-inträdet är exempel på frågor som behöver arbetas in i målen. Men detta förändrar inte behovet av tydliga mål för den nationella kulturpolitiken. Utformningen av de nationella kulturpolitiska målen framstår dessutom som än mer centrala med hänsyn till utredningens förslag om så kallade kulturportföljer som begränsas statens direkta kulturpolitiska roll. TCO menar att när man nu vill minska statens roll en regionalisering med portföljmodellen där staten ska vara en förhandlingspart och regionen den andra är det än viktigare med tydliga mål. Mot denna bakgrund förordar TCO att en utveckling och omprövning av de kulturpolitiska målen bör ske med utgångspunkt från de nu gällande målen från Dessa, som bygger vidare på 1974 års kulturpolitiska mål, har varit vägledande för arbetet med kulturfrågor runt om i landet och har en bred legitimitet. Utredningen förslag innebär, utan att närmare motivera borttagandet, att man i praktiken slopar de nuvarande målen om yttrandefrihet och självständighet. TCO ser det som helt nödvändigt att de kulturpolitiska målen också fortsättningsvis lyfter fram kulturpolitikens roll att skapa reella förutsättningar för alla att använda yttrandefriheten samt att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället. TCO delar inte heller utredningen bedömning att målet om att motverka kommersialismens negativa verkningar spelat ut sin roll. Tvärtom finns anledning att lyfta fram kulturpolitikens centrala roll att stödja den kultur som inte kan leva på marknadens villkor och dess betydelse för att undanröja hinder för skapande och stödja och stimulera kulturutövare och kulturella uttryck över ett brett fält. Kulturpolitikens roll för att stödja den kultur som inte kan leva på markandens villkor är kopplad till kulturpolitikens uppgift att främja konstnärlig förnyelse och kvalitet. Utredningen har valt att inte föreslå något mål som syftar på konstnärlig kvalitet med motivet att det inte på ett meningsfullt sätt kan preciseras och att konstnärlig kvalitet har en tendens att gynna etablerade uttrycksformer och etablerade konstnärsgenerationer. Även om TCO delar uppfattningen att kvalitetsbegreppet behöver problematiseras leder detta inte till slutsatsen att dessa mål kan tas bort. Frågorna om att stödja konstnärlig förnyelse och kvalitet är dessutom nära förbundna med kulturpolitikens uppgift att medverka till goda förutsättningar för det konstnärliga arbetet och att förbättra arbetsvillkoren för de professionellt yrkesverksamma. Ett perspektiv som helt saknas i utredningens förslag till nya målformuleringar.

3 3 (7) Kulturpolitik, civilsamhälle och folkbildning Utredningen lägger stor vikt vid kulturpolitikens samspel med verksamheter i det man kallar civilsamhället, med vilket avses bland annat folkbildning och amatörkultur. Utredningens användning av begreppet civilsamhälle framstår dock som oklar och godtycklig. Utredningen lyfter fram bland annat amatör- och arrangörsorganisationer, kulturinriktade ungdomsorganisationer, lokalhållande organisationer, hembygdsrörelser, organisationer bildade på etnisk grund och betonar att dessa ska ges utrymme att delta i dialogerna kring de föreslagna kulturportföljerna medan däremot det professionella kulturlivet och dess företrädare hålls utanför. Detta speglar en syn där man frammanar en konstruerad motsättning mellan det utredningen kallar civilsamhället och det professionella kulturlivet. Även behovet av en stark nationell kulturpolitik förenar det professionella kulturlivet och civilsamhällets organisationer. De regionala och lokala strukturerna är ofta svagt utvecklade och det finns ett stort behov av att kraftsamla på nationell nivå. Kulturpolitiken som aspektpolitik En annan av utredningens huvudnummer är det som benämns som aspektpolitiken. Med detta avses kulturpolitikens samspel med andra samhällsområden. De områden som utredningen särskilt lyfter fram är kulturen och skolan, kulturens betydelse för ett kreativt näringsliv och regional tillväxt, kultur och hälsa samt den kulturella dimensionen inom miljöpolitiken. Utredningen framställer förslaget om en aspektpolitik som en huvudstrategi och en stor förändring för kulturpolitiken. I sak är det dock svårt att se ambitionerna om att den professionella kulturen ska samspela med och integreras med andra samhällssektorer som någon avgörande förändring av kulturpolitikens inriktning. Problemet har snarare varit att utveckla ett intresse och engagemang för de kulturpolitiska perspektiven inom andra politikområden. En aspektpolitik som utgår ifrån att man inom andra politikområden ska ta hänsyn till förutsättningarna för och behoven hos de professionellt yrkesverksamma på kulturområdet. Om man ser till de frågor som TCO under en följd av år arbetat med för att förbättra de yrkesverksammas villkor, och där vi har haft svårast att nå resultat, så ligger de i regel utanför kulturdepartementets snäva mandat. Upphovsrätten som alltmer är grunden för många yrkesverksammas försörjning är en fråga för justitiedepartementet, förändringarna i a-kassan som slår särskilt hårt och orättvist på kulturområdet hanteras av arbetsmarknadsdepartementet, kulturarbetarna som framtida fattigpensionärer borde vara ett ansvar också för socialdepartementet, straffbeskattningen av frilansarnas resor och traktamenten en fråga för finansdepartementet, för att bara nämna några exempel. Därför krävs en politik som på allvar för in frågorna om hur man inom andra politikområden ska ta sitt delansvar för konstnärernas villkor. Portföljmodellen Förslaget om kulturportföljer grundas på en ambition att vitalisera kulturpolitiken och öka det regionala och lokala engagemanget för kulturfrågor. TCO delar uppfattningen om att ett ökat

4 4 (7) regionalt och lokalt engagemang i kulturpolitiken är i sig positivt. Det är också bra att staten för en aktiv dialog med lokala och regionala företrädare. Samtidigt så öppnar utredningens förslag vägen för en utveckling där staten successivt drar sig ur ansvaret för kulturverksamheter på regional och lokal nivå och där statens ekonomiska och organisatoriska ansvar begränsas till de nationella kulturinstitutionerna. Den konkreta utformningen av kulturportföljerna är dessutom mycket svår att få ett grepp om. Kärnan i förslaget är dock att staten ska lämna ett samlat bidrag till den regionala nivån som stöd för deras kulturinsatser. Detaljföreskrifter om bidragens användning ska begränsas. De ska successivt ersättas av en förhandlingsordning som mynnar ut i överenskommelser där staten redovisar sina kulturpolitiska prioriteringar och lämnar bidrag i utbyte mot att landstingen eller regionerna redovisar sina sin politik och sina prioriteringar. TCOs bedömning är att kulturportföljerna kan leda till en utveckling med växande kulturpolitiska klyftor där regioner med goda ekonomiska förutsättningar och starka politiker blir vinnare i förhandlingsspelet med staten. Den bild som framträder i utredningen av den förhandlingsprocess som ska föregå portföljerna är att de i huvudsak ska hanteras på tjänstemannanivå utifrån givna ekonomiska ramar. Kulturpolitikens utformning på regional och lokal nivå riskerar därigenom bli en fråga som faller utanför den nationella kulturpolitikens fokus. Mot denna bakgrund anser TCO att utredningen förslag till kulturportföljer inte bör ligga till grund för en genomgripande förändring av den nationella kulturpolitiken. Den vitaliseringen av samspelet mellan stat, landsting och kommuner som utredningen vill få till stånd kan och bör åstadkommas utan inrättandet av portföljmodellen. Vissa finansieringsfrågor TCO anser att utredningen inte kan ligga till grund för några som helst ställningstaganden när det gäller konstnärsallianserna organisation utan att det bör ankomma på allianserna själva att ta ställning till och lägga förslag till olika samverkansformer. TCO avvisar således utredningens förslag och hänvisar i övrigt till yttrande över kulturutredningen från Teaterförbundet samt styrelserna för Teater-, Dans- och Musikallianserna. Under detta avsnitt i utredningen läggs också förslag om en avveckling av det anslag som Kulturrådet fördelar till Kultur i arbetslivet. TCO ser detta stöd som ett av flera medel för att nå det kulturpolitiska målet om att bredda deltagandet i kulturlivet och förordar att anslaget blir kvar. TCO som är kritisk till den föreslagna portföljmodellen, tillstyrker därför, om utredningens förslag skulle genomföras, att stödet till fria grupper inom scenkonstområdet även fortsättningsvis hanteras på nationell nivå. Också stödet till arrangörer bör enligt TCO hanteras på nationell nivå. Detta blir särskilt tydligt på ett område som dansen där också utredningen konstaterar att det saknas en fungerande infrastruktur på regional nivå.

5 5 (7) TCO delar uppfattningen om att stiftelsen Framtidens Kultur spelat en positiv roll på kulturområdet. I likhet med utredningen ser dock TCO inga möjligheter att skapa utrymme för en motsvarande konstruktion genom omprioriteringar inom befintliga anslag på kulturområdet. TCO är mycket kritiskt till att utredningen valt att avstå från att lämna några konkreta förslag när det gäller de yrkesverksamma situation. Detta trots att det av utredningens direktiv tydligt framgick att detta var en av utrednings uppdrag. Motivet för att lämna dessa frågor därhän är enligt utredningen att det rör sig om svårlösta systemfrågor som antigen kräver lösningar i ett bredare sammanhang eller utredningar i särskild ordning. Vi har inte inom ramen för vårt uppdrag haft möjlighet att närmare behandla dessa frågor. Den enda lösning på problemen kring konstnärernas villkor som utredningen för fram är ett ökat entreprenörskap i form av eget företagande. Men egenföretagandet är redan mer utbrett inom kultursektorn än på arbetsmarkanden i övrigt och entreprenörskap inte ensidigt är knytet till företagande. Frilansanställda scenkonstnärer uppvisar ofta en imponerande kreativitet när det gäller att utveckla och skapa nya arbetstillfällen. Rätten att vara yrkesverksam på kulturområdet som anställd kan inte och får inte vara begränsad till en krympande grupp traditionella tillsvidareanställda. Många av de problem som möter frilansarna har sin grund i att de hamnar på tvärs med lagar och regler som är utformade utifrån andra delar av arbetsmarknaden. Det är både ett rättvisekrav och en kulturpolitisk fråga att utformningen och tillämpningen av skatte-, socialoch arbetsmarknadspolitiken tar hänsyn till de speciella förutsättningar som råder på kulturarbetsmarknaden. En sammanfattande slutsats är att kulturområdets utveckling mot en allt mer utpräglad frilansarbetsmarknad måste få ett helt annat genomslag i kulturpolitiken. Skattefrågor TCO vill peka på att finansieringen av verksamheterna inom scen- och medieområdet redan kan ses som en form av blandekonomi där de offentliga bidragen i varierande grad samspelar med hushållens/individens kostnader för biljetter och andra inköp samt olika former av ekonomiskt stöd från företag, organisationer, stiftelser och privatpersoner. Urholkningen av anslagen från stat och kommuner i kombination med den långsiktiga pressen på den offentliga finansieringen har medfört att intresset för alternativa finansieringsformer ökat. Därmed har också skattereglerna för bland annat sponsring kommit i fokus. TCOs grundhållning är att kulturinstitutionernas ordinarie verksamhet ska finansieras med offentliga medel. Olika former av sponsring kan aldrig bli annat än ett begränsat komplement som dessutom blir väldigt ojämnt fördelat. Erfarenheterna inte minst från den senaste tiden visar också att sponsringen är starkt konjunkturberoende. Direkt företagssponsring är emellertid bara en form av ekonomiskt stöd till kulturell verksamhet där skattereglerna har betydelse. I många länder spelar olika former av kulturella stiftelser och fonder en betydelsefull roll för finansieringen av kulturverksamheter. I Sverige intar de en mycket blygsam roll på kulturområdet samtidigt som de har en stor roll inom forskning och utbildning. En orsak till detta är att stiftelser och fonder som är inriktade på

6 6 (7) forskning och utbildning har en särskilt skattemässigt gynnad situation. Det är angeläget att den nu pågående utredningen kring beskattning av stiftelser undanröjer denna skillnad. Ett annat exempel på skattereglernas styrande roll är de regler som gäller arbetsgivarnas rätt till avdrag för olika personalvårdande insatser. Arbetsgivarna har idag rätt till skatteavdrag för olika former av idrotts- och friskvårdssubventioner. Det vore rimligt att arbetsgivarna hade motsvarande avdragsrätt för personalvårdande insatser på kulturområdet. Gemensamt för båda dessa senare exempel är att det skulle innebära ett skattemässigt stöd till kulturverksamheter som inte är förenade med de problem som kan föreligga vid direkt företagssponsring. Kulturpolitikens arkitektur Utredningen föreslår i denna del av utredningen benämnd kulturpolitikens arkitektur en omfattande och långtgående centralisering av myndighetsorganisationen på nationell nivå. Nuvarande myndighetsstrukturen är förvisso inget självändamål men så genomgripande förändringar måste kunna motiveras väl och föregås av genomarbetade konsekvensanalyser. Den föreslagna portföljmodellen förutsätter ett mer samlat agerande från statens sida gentemot den regionala nivån och TCO ser den föreslagna omstöpningen av kulturmyndigheterna som en konsekvens av portföljmodellen. Utredningen motiverar sitt förslag med att färre och mer kraftfulla myndigheter bättra ska samverka såväl inbördes som med företrädare för andra intressen i samhället. Detta måste dock vägas mot att det också finns principiella problem med en långtgående centralisering av myndigheter och institutioner på kulturområdet. Ett dynamiskt och varierat kulturliv främjas av att det finns olika aktörer som kan fatta självständiga beslut. Vi tror inte på att de tre förslagna myndigheterna kommer bidra till en regional och lokal utveckling inom kulturområdet. Att gå från 24 myndigheter till tre kommer att innebära stora påfrestningar. TCO menar att en allt för centraliserad myndighetsstruktur inte kommer att gagna utvecklingen inom kulturområdet. Erfarenhetsmässigt vet vi också att denna typ av radikala förändringar i organisationen innebär stora risker för att man tappar styrning och kompetens under genomförandet. Detta ter sig särskilt ogenomtänkt när man parallellt vill genomföra en helt förändrad ansvarsfördelning mellan staten och den regionala/lokala nivån. Bristen på konsekvensanalyser ter sig också anmärkningsvärd när utredningen utan närmare belägg hävdar att utredningens alla förslag kan genomföras inom befintliga kostnadsramar. Detta samtidigt som utredningen vill lägga en rad nya arbetsuppgifter på dessa nya myndigheter. Enbart i kapitel Kulturen som aspektpolitik formuleras femton sådana uppdrag. TCO anser mot denna bakgrund att utredningen förslag till en genomgripande omorganisation av myndighetsstrukturen inte bör genomföras. Oavsett hur det går med utredningens förslag om kulturportföljer avstyrker TCO den föreslagna uppsplittringen av Kulturrådets uppdrag. Kulturrådet bör således även fortsättningsvis ha ansvar både för de den kulturpolitiska samordningen på myndighetsnivå och för anslagen till bland annat regionala och lokala scenkonstinstitutionerna, konstnärsallianserna och fria teater- och dansgrupper.

7 7 (7) TCO avstyrker redan av detta skäl förslaget om en ny myndighet med samlat ansvar för konstarterna. Vi har också i övrigt svårt att de positiva effekter som kan uppnås med att slå ihop delar av dagens Kulturrådet med Konstnärsnämnden, Författarfonden och delar av Rikskonserter till en enda myndighet med ansvar för konstarterna. När det gäller Rikskonserter vill vi betona betydelsen av att det också fortsättningsvis finns en myndighet på nationell nivå med ansvar för musikområdet. EU-samarbete och internationella frågor Utredningen resonemang kring betydelsen av EU-samarbetet och globaliseringen leder få konkreta förslag. Ett genomgående tema är dock att man vill tona ner frågan om internationellt kulturutbyte. TCO menar att det finns ett stort behov av utveckla stödet till internationellt utbyte. På detta liksom på andra områden ligger utredningen fokus på förvaltnings- och myndighetsnivå. När det gäller detta kapitel hänvisar TCO vidare också till yttrande från Teaterförbundet och Svensk Teaterunion. Övrigt TCO vill understryka vikten av att berörd personal och de fackliga organisationerna får möjlighet att delta i förändringen av organisationerna - om det nu fattas beslut om en organisatorisk förändring. Tydlig och relevant information i tid så att personal och fack har reella möjligheter att påverka genomförandet av förändringen. TCO vill att de som får ansvaret för att genomföra eventuella förändringar får tydliga direktiv så att de personalpolitiska frågorna hanteras på ett professionellt sätt. I de arbetsgivarpolitiska riktlinjer som finns för statliga verksamhet framgår att staten ska var en attraktiv och föredömlig arbetsgivare. TCO förutsätter att en analys av personal- och arbetsmiljökonsekvenserna genomförs och att tillräckliga resurser finns för att förändringen ska kunna genomföras på ett personalpolitiskt bra sätt. TCO konstaterar att utredningen har haft i uppdrag att beräkna de ekonomiska konsekvenserna av dess förslag så har inte skett vilket är en stor brist när utredningens förslag ska bedömas. TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION Sture Nordh Anna A Forsberg