Fred och Frihet. Makt och normer i en global värld. Nummer 1, mars Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Transkript

1 Fred och Frihet Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Makt och normer i en global värld Nummer 1, mars 2009 F&F1, indd :34:50

2 Fred och Frihet är redigerad och utgiven av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF Norrtullsgatan 45, Stockholm Tel: E-post: Hemsida: Ansvarig utgivare: AnnaLisa Eneroth Följande har bidragit med texter till detta nummer: Helena Hermansson Tove Ivergård Pia Johansson Jenny Jonstoij Josefine Karlsson Amila Konjhodzic Josefin Lind Saba Nowzari Emma Rosengren Petra Tötterman Andorff Redaktion och layout: Pia Johansson Josefine Karlsson Saba Nowzari Emma Rosengren Innehåll Inkludering och exkludering 3 Rasism och sexism legitimerar våld och konflikt 5 Ain t I a woman? 7 Ett Europa för alla? 8 Humanitär minröjning 11 Kvinnors röster spelar roll i Mellanöstern 12 Internationella möten och dialog 14 IKFF-nytt 15 Människors globala rörelse och förflyttning kan beskrivas med positiva upplevelser som turism och internationella vänskapsband, men också som säkerhetshot genom migration och flykt undan krig och konflikter. Vi interagerar dagligen med människor från olika länder, kulturer och bakgrund. Dessa möten kan å ena sidan visa på människors likhet, men kan å andra sidan också leda till att skillnader betonas och grupperingar stärks. Ett s.k. vi och dem tänkande uppstår lätt i möten mellan olika grupper av människor och kan vara baserat på en mängd faktorer som nationalitet, religion, etnicitet, ålder, klass eller kön. IKFF är en internationell fredsorganisation som arbetar för säkerhet och nedrustning och mot världens militarisering. För en kvinnoorganisation är det lätt att finna ett vi i kategorin kvinnor och ställa det mot de andra - männen - och tendera att glömma bort att det finns en rad faktorer som både förenar och skiljer kvinnor åt. Är inte jag en kvinna? frågar Sojourner Truth vid kvinnokongressen i Ohio 1851 och sätter fingret på det problem som kvinnor och feminister världen över fortfarande måste förhålla sig till. Hur agerar en kvinna och vilka av kvinnors rättigheter ska vi kämpa för om vi alla utgår från olika förhållanden och bakgrund? Omslagsfoto samt övriga bilder om ej annat anges: Tryck: Federativ Tryckeri AB Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF är den svenska sektionen av en internationell organisation eng. Women s International League for Peace and Freedom, WIL- PF. IKFF grundades i Haag 1915 och är världens äldsta internationella kvinnofredsorganisation med medlemmar i ett 40- tal länder. I Sverige finns ca 900 medlemmar fördelade på nio lokala kretsar. Läs mer om vårt arbete på: 2 Artiklarna i detta nummer av Fred och Frihet är en bara en liten del av en stor process om hur människor och samhällen kategoriserar och identifierar sig för att lättare förstå världen vi lever i. Vi kommer att se närmare på hur dessa kategorier påverkar oss själva, vår organisation och världspolitiken. Vad som är kvinnligt och vad som är manligt är frågor som ständigt är aktuella, särskilt i analyserna av krig och konflikt. Exempel från konflikterna i Mellanöstern och Afghanistan illustrerar väl hur genusrollerna i ett samhälle påverkar människors agerande från högsta internationella nivå till gräsrotsnivå. Ytterligare exempel på hur vi och dem tänkandet påverkar vårt agerande finns i artiklarna om EU:s utvidgningspolitik, minröjning i konfliktområden och vår egen internationella organisation. Vår värld är sällan svart eller vit, god eller ond, rätt eller fel. Särskilt inte när man pratar om internationella relationer och säkerhetspolitik. Att kategorisera världen i ett vi och dem brukar inte heller fungera bra, men det är lätt hänt. Att inse att vi alla är olika och har olika bakgrund är ett första steg till att lösa de problem som kan uppstå längs vägen. Denna insikt kan också bidra till att hitta det vi verkligen vill arbeta för tillsammans. IKFF är en internationell fredsorganisation för kvinnor från hela världen. Styrkan ligger i det gemensamma målet och insikten i att vägen till målet kommer att se olika ut för kvinnor från olika länder. Petra Tötterman Andorff Generalsekreterare, IKFF F&F1, indd :34:52

3 Inkludering och exkludering M änskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet är ideal som blivit ytterst viktiga för det internationella samfundet att eftersträva för att kunna skapa och upprätthålla fred och säkerhet. Trots detta uppvisar vårt globaliserade samhälle idag en oerhört ojämlik resursfördelning som ständigt tycks öka och som skapar helt olika möjligheter och villkor för människor. De mest grundläggande orsakerna till detta är förstås de olika former av maktstrukturer som kan kopplas till genus, etnicitet, nationalitet, sexualitet, ålder och klass. Bakom detta döljer sig normer och strukturer som på flera plan, de flesta omedvetna, påverkar våra relationer till andra. Människan har ett behov av att identifiera och definiera sig själv i förhållande till andra och resultatet blir att vi definierar och delar in oss i olika grupperingar ex. svensk, icke-svensk, kvinna, man, ung, gammal, fattig, rik. Dessa uppdelningar vidmakthåller ojämlika maktstrukturer. Vi använder oss av kategoriseringar mer än vi anar eftersom vi lär oss och uppmuntras till detta, inte bara genom uppfostran och levnadssätt, utan också via media, politik, reklam, skola osv. Genom inkludering och exkludering delar vi upp världen runt om oss för att skapa mening. Västvärlden och tillika västfeminismen kan sägas ha en fixering/ fascination vid den andra, det som inte är man själv. När det kommer till uppdelningen av människor i vi och dem uppstår ofta ett fenomen som är problematiskt. Den andra riskerar att konstrueras som fundamentalt annorlunda vi i en negativ och hierarkisk mening där t.ex. vit/väst värderas högre än icke-vit/syd. Forskaren Minh-ha tar upp olika aspekter av fixeringen vid det andra, bland annat synen på invandrade i väst. Minh-ha skriver att hon, som invandrare, tolereras i sin olikhet så länge hon följer de etablerade reglerna. Hon betraktas som farlig och olik men också som utrotningshotad varför hon uppmanas att uttrycka sin olikhet, sin exotism. Ytterligare dimensioner vad gäller inkludering och exkludering, är västvärldens och västfeminismens syn på förtryck. Vad väst ser som förtryck mot kvinnor ligger ibland i de koder respektive kultur har satt upp gällande exempelvis hur man klär sig. I väst utgår många från att bärandet av slöja eller mer heltäckande kläder representerar ett förtryck mot kvinnor, medan kritiken mot väst å andra sidan varit att den lättklädda västerländska kvinnan är utsatt för ett (annat) kvinnoförtryck. Den ensidiga bilden av den så kallade tredje världenkvinnan utgår ifrån att kvinnor som inte lever på samma sätt som vi i väst F&F1, indd :34:59

4 borde vilja sträva efter att bli som vi. Det finns ett grundantagande som lever kvar i samma anda som kolonialväldet om att ett västligt levnadssätt självklart skulle innebära ett mer jämställt, utvecklat och bättre levnadssätt. Oavsett hur vi identifierar oss i grupper, och om detta görs medvetet eller omedvetet, finns det ett behov av att belysa hur vi reagerar eller agerar när vi försöker att vara medmänniskor från ett individuellt till ett globalt perspektiv. Vare sig våra intentioner är goda eller onda, om det är demokrati och jämställdhet som ska uppnås, måste utgångspunkten vara dialog och respekt för motparten. Forskaren Lila Abu-Lughod menar att västvärlden måste acceptera möjligheten till olikhet. Med detta menar hon att vi t.ex. måste inse att de afghanska kvinnorna även efter befrielsen från talibanerna kanske vill andra saker än vad vi vill att 4 de ska vilja. Ett typexempel är att västvärlden varit förvånad över att de afghanska kvinnorna inte tagit av sig burkor/slöjor i samma utsträckning som väst hoppats på. Lila Abu-Lughod förklarar: Vi vill ha rättvisa för kvinnor men kan vi acceptera att det finns olika förståelser och idéer om rättvisa? Att vara feminist betyder nämligen inte att vara västlig. Ändå är detta inte självklart! I krigstid skall kvinnor räddas från förtyck och våld, men diskussionen om deras rätt till politiskt deltagande i fredsprocesser kommer nästan aldrig upp. Retoriken kring att rädda konstruerar de afghanska kvinnorna som några i behov av att bli räddade och påpekar att när du räddar någon initierar du att du räddar henne från något. Och att du räddar henne till något. Detta betyder i exemplet hämtat från Afghanistan, att vi ska rädda människorna/kvinnorna från ickevästliga sätt att leva till västerländska normer och förståelse av hur man bör leva eller vara. Västvärldens demokratiarbete och försök att göra världen till en bättre plats tenderar att glömma bort hur människor vill leva sina liv och vilka fri- och rättigheter de eftersträvar. Det är viktigt att föra en debatt om hur vi bör komma bort från att applicera våra ideal på resten av världen utan att för sakens skull upprätthålla redan existerande maktförhållanden. Källor/lästips: Abu-Lughod, Lila (2002) Do Muslim Women Really Need Saving? Anthropological Reflections on Cultural Relativism and Its Others American Anthropologist 104:3 (September 2002): Trinh T. Minh Ha (2002) Olikhet: sär-skilt för kvinnor i tredje världen, i Catharina Eriksson, Maria Eriksson Baaz & Håkan Thörn (red) Globaliseringens kulturer: Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa. F&F1, indd :35:04

5 Rasism och sexism samverkar för att legitimera våld och konflikt En stad som är besatt av fienden är likt en flicka som har förlorat sin oskuld, lyder ett citat ur Leo Tolstojs bok Krig och Fred. Citatet utgör ett exempel på hur krigssituationer ofta beskrivs i termer av sexualitet och makt, där mannen är aktören och makthavaren medan kvinnan, eller staden som ska invaderas, har förlorat sin oskuld, ligger vid hans fötter och ska tas i besittning. Att våld, ofta sexualiserat, utövas mot kvinnor i krigssituationer är inte någon ny företeelse. Historiskt sett har män betraktats som motståndare eller fienden, medan kvinnorna och barnen varit ett byte (belöning) som tillfallit segraren. Att kvinnor och kvinnokroppen får symbolisera och representera det nationella och kulturella är som synes inget nytt fenomen. Men hur påverkas kvinnor av krig och konflikter och varför är det viktigt att lyfta fram det i diskussionen om kategoriseringar och mångfaldsfrågor? Bakgrunden till att det sexuella våldet i viss grad normaliserats i krigssituationer bygger på föreställningar kopplade till kategoriseringar. Genom att skapa och stärka en identitet, samhörighet och vi-känsla som ställs mot ett skapat de andra som demoniseras och blir synonymt med fienden, kan dessa våldshandlingar lättare legitimeras. Detta gäller också för nationalism, som många forskare menar är den viktigaste gruppidentiteten i det moderna världssystemet och som genom exkludering, demonisering och nedvärdering i värsta fall urartar i rasism. Den nationella, rasistiska och sexistiska, identiteten fungerar därefter som legitimering för att sexuellt och annat våld utövas mot kvinnor. Resultatet av t.ex. systematiska våldtäkter och graviditeter blir att sammanhållning inom en viss grupp slits sönder. De ofrivilliga graviditeterna bevisar männens misslyckande. För att legitimeringen av våld mot kvinnor skall fungera måste föreställningen om vad som skiljer den egna gruppen från de andra vara tydlig. Detta innebär att vi:et alltid måste förstås som de goda och rättvisa medan de andra utan undantag måste förstås som de onda och fienden. De andras kvinnor är alltså strategiska mål i krig och konflikter. På samma sätt kan kvinnoförtryck användas som argument för att attackera och kritisera den andre och/eller dennes kultur. USA använde kvinnoförtryck i Afghanistan som anledning eller motiv till en krigsinvasion. Ett krig rättfärdigades alltså med hänvisning till oacceptabelt kvinnoförtryck. Med tanke på att USA är det enda västland som inte undertecknat FNkonventionen om avskaffandet av all diskriminering mot kvinnor blir det tydligt att kvinnoförtrycket som USA åberopar bara är en politiskt korrekt och internationellt gångbar ursäkt för att legitimera krigsinvasionen. Flera studier och rapporter som har skrivits om Afghanistan har dessutom dragit slutsatsen att kvinnors situation i Afghanistan är oförändrad om inte värre efter USA:s och dess allierades invasion i landet. Huma Ahmed- Gosh är en av de forskare som pratar om att afghanska kvinnors kroppar fått symbolisera det hon kallar för globalized property. Med det menar hon hur olika aktörer använt sig av kvinnors särskilda utsatthet för att legitimera handlingar i landet. Det handlar med andra ord inte bara om hur kvinnor fysiskt behandlas i krig och konflikt, utan också hur språket rörande kvinnor systematisk används av olika aktörer. Hon menar att detta inte har förändrat kvinnors situation utan snarare positionerat kvinnor i samma underlägsna ställning de alltid haft. Kvinnors ställning i samhället har använts för att legitimera krig. 5 F&F1, indd :35:05

6 Att påstå att det är samma kvinoförtryck, struktur och normer som upprepas i Afghanistan som i Sverige provocerar. Även i Sverige används kvinnoförtryck som argument för att kritisera olika grupper i samhället. Kritikern Ann Towns menar att Sverige, som internationellt anses ha kommit långt i fråga om jämställdhet, praktiserar uppdelningar i svenskar och invandrare för att förklara jämställdhet. Towns påpekar att Sverige använder olika förklaringar till att män förtrycker kvinnor beroende på vilken kultur männen anses tillhöra. Att invandrarmän förtrycker kvinnor förklaras med att deras kulturer är kvinnoförtryckande (vilket gör alla ickesvenska män till potentiella förövare). Om en svensk man förtrycker en kvinna förklaras det å andra sidan som ett undantag, en personlig avvikande orsak, som betyder att den svenske förtryckande mannen utgör ett undantag i en jämställd kultur. På så vis görs patriarkatet och kvinnoförtrycket till något som sammankopplas med invandrare, samtidigt som det frånkopplas den svenska mentaliteten. Denna logik kan också ligga som grund till varför Gudrun Schymans talibantal år 2003 upprörde så många i Sverige. Att, som Schyman gjorde, påstå att det är samma kvinnoförtryck, samma strukturer och normer som upprepas i Afghanistan som i Sverige provocerar. Detta eftersom uttalandet initierar att det inte finns något vi och de andra, utan bara ett stort vi. Om det bara finns ett vi betyder det, trots gradskillnader i frågan om kvinnoförtryck, även att Sverige och den svenska kulturen också är genomsyrad av förtryck och diskriminering av kvinnor. På detta sätt hänger det lokala kvinnoförtrycket ihop med det som praktiseras i krigssituationer. Våldet mot kvinnor, i fred som krig, legitimeras genom olika konstruktioner, där sexism och rasism samverkar alltså både på nationell och internationell nivå. Källor/lästips: Ahmed-Ghosh, Huma (2008), Afghan Women: Stranded at the Intersection of Local and Global Patriarchies. Eduards, Maud (2004), Våld utan gränser: om krig och hotad manlighet, i Svanström, Yvonne & Österberg, Kjell (red), Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år, Atlas Akademin, Stockholm Jacobs, Susie et al (red) (2000), States of Conflict: Gender, Violence and Resistance, Zed Books, London/New York Münkler, Herfreid (2004), De nya krigen, Daidalos, Göteborg Towns, Ann (2002) Paradoxes of (in) equality. Someting is Rotten in the Gender Equal State of Sweden i Cooperation and Conflict. Journal of the Nordic Internationel Studies Association, Vol 37 nr 2 Wallerstein, Immanuel (2004), Världssystemanalysen. En introduktion, TankeKraft Förlag, Stockholm Stöd IKFF Det kostar mindre än en krona om dagen att vara medlem i IKFF. Varje sekund spenderar världen 3 miljoner kronor på militär verksamhet. Genom ditt medlemskap i IKFF stödjer du kvinnor som arbetar för fred och säkerhet i hela världen, inte minst våra systerorganisationer i Israel och Palestina. Du får tillgång till spännande seminarier och workshops. Dessutom får du fyra nummer av Fred och Frihet! Om du själv redan är medlem - värva en vän! Årsavgift: 225 kr Student: 75 kr Plusgironummer: Tänk på att det kan tillkomma en kretsavgift. Om du betalar via internet - mejla dina personuppgifter till info@ikff.se 6 F&F1, indd :35:07

7 Ain t I a woman? Av: Sojourner Truth Framfört 1851 på the Women s Convention i Akron, Ohio Well, children, where there is so much racket there must be something out of kilter. I think that twixt the negroes of the South and the women at the North, all talking about rights, the white men will be in a fix pretty soon. But what s all this here talking about? That man over there says that women need to be helped into carriages, and lifted over ditches, and to have the best place everywhere. Nobody ever helps me into carriages, or over mud-puddles, or gives me any best place! And ain t I a woman? Look at me! Look at my arm! I have ploughed and planted, and gathered into barns, and no man could head me! And ain t I a woman? I could work as much and eat as much as a man - when I could get it - and bear the lash as well! And ain t I a woman? I have borne thirteen children, and seen most all sold off to slavery, and when I cried out with my mother s grief, none but Jesus heard me! And ain t I a woman? Then they talk about this thing in the head; what s this they call it? [member of audience whispers, intellect ] That s it, honey. What s that got to do with women s rights or negroes rights? If my cup won t hold but a pint, and yours holds a quart, wouldn t you be mean not to let me have my little half measure full? Then that little man in black there, he says women can t have as much rights as men, cause Christ wasn t a woman! Where did your Christ come from? Where did your Christ come from? From God and a woman! Man had nothing to do with Him. If the first woman God ever made was strong enough to turn the world upside down all alone, these women together ought to be able to turn it back, and get it right side up again! And now they is asking to do it, the men better let them. Obliged to you for hearing me, and now old Sojourner ain t got nothing more to say. Sojourner Truths dikt illustrerar hur idéer från västerländska feministiska teorier kommit att dominera kvinnors kamp för jämställdhet och makt. Är inte jag en kvinna frågar hon för att ingen bär mig över smutsiga diken och hjälper mig upp i vagnar. Frågan är rättmätig, är hon inte en kvinna för att hon arbetar hårt på åkern och kan äta som en man? Jag tror de flesta svarar att hon självklart är en kvinna, men när kvinnokampen fokuserar på rätten till arbete så kan den inte beröra Sojourner som arbetat som slav hela sitt liv och aldrig tvingats in i en hemmafruroll med ansvar för barn och hem. De vita kvinnornas kamp för att få röra sig i samhället framstod som lyxproblem för en slavkvinna i 1800-talets USA. Mycket har förändrats i världen sen dess, men faktum kvarstår att kvinnor över hela världen lever under mycket olika förhållanden. Många västerländska kvinnoforskare har i sina studier skapat en ensidig bild av kvinnor runt om i världen. Även om kvinnor har mycket gemensamt så finns det stora skillnader och för att skapa förståelse så krävs dialog. Västerländsk feminism missar ofta klassdimensionen mellan kvinnor och därför måste den västerländska feminismens syn på ett universellt systerskap ifrågasättas. Det är av stor vikt att synliggöra maktkonflikter mellan kvinnor där kvinnor med sämre förutsättningar gång på gång hamnar i en underordnad situation. 7 F&F1, indd :35:07

8 marknad. Istället för att tala om människors lika värde och om nya medlemsstater som en resurs, skylls bristen på arbetstillfällen på arbetskraftsinvandring (ofta från öst). Om grundtanken med EU var att skapa en mer integrerad värld, hur kommer det sig att EU gör allt för att hålla dem som inte är behöriga utanför och hur definierar vi vem som är behörig? Ett Europa för alla? E fter Berlinmurens fall präglades Europa av framtidshopp. Borta var gränserna mellan öst och väst och tillsammans skulle vi skapa en fredlig framtid, en framtid som skulle inkludera alla. Tyvärr stannade detta dock bara vid idéstadiet. Istället för att tillsammans bygga upp ett Europa baserat på samhörighet har det i vår moderna tid blivit normaliserat att tala om grannarna i öst som möjliga snyltare och som tärande hot på den svenska arbetsmarknaden. Hur hamnade vi här? Utvidgningen av den Europeiska Unionen (EU) har länge använts som en morot för att locka fram reformering i EU-medlemmarnas grannländer. Under 2007 genomfördes den så kallade femte utvidgningen då Bulgarien och Rumänien blev nya medlemsländer. Innan dess, år 2004, hade länder 8 som Estland och Cypern också blivit medlemmar. Inför varje EU-utvidgning har farhågor höjts om hur dessa nya EU-medborgare ska strömma in i de redan etablerade EU-länderna, till exempel Sverige och undergräva samhällsekonomin. Så här sade till exempel dåvarande statsminister Göran Persson inför utvidgningen år Vi har ju den ordningen i Sverige att man har rätt till sociala förmåner från dag ett då man vistas i landet. Där finns det risk för att vi kan få många som kan komma att utnyttja detta. Social turism måste vi skydda oss emot. I takt med att EU:s yttre gränser kontinuerligt förskjutits har förenklade förklaringar och skuldbeläggande alltså fått företräde före det faktum att EU är beroende av invandring och en öppen arbets- Grekland är ett land som på senare tid har uppmärksammats för sitt grymma sätt att behandla asylsökande. Staten kränker de sökandes rättigheter enligt Europakonventionen, tortyrkonventionen samt flyktingkonventionen. Dublinförordningen gäller sedan 2003 och är en vidareutveckling av det folkrättsliga fördraget Dublinkonventionen. Dublinförordningen som även omfattar svensk lagstiftning, innebär att det land som en flykting först anländer till är skyldigt att sköta asylprocessen. Om flyktingen lyckas ta sig till något annat land inom EU för att söka asyl där istället, kan detta land skicka tillbaka dem till ingångslandet. Med andra ord omyndigförklarar Dublinförordningen asylsökanden då denne fråntas rätten att välja land för sin asylansökan. Överbelastningen på de länder som tar emot flest flyktingar har lett till att många av EU:s gränsstater inte registrerar alla inkommande asylärenden för att på så sätt undgå att ta ansvar för dem. Utöver detta har Grekland ytterligare en strategi som går ut på att kränka de sökandes rättigheter till den grad att folk i fortsättningen inte skall välja landet som ingång till EU. Det finns dock undantag i Dublinförordningen, artikel 3.2, som tillåter länder att bortse från F&F1, indd :35:07

9 erna till detta var, förutom att makten skulle förskjutas och centraliseras, föreställningen om identitet och nationalitet, det vill säga att bevara den genuina känslan av att vara svensk eller fransk. Rörelsefriheten och expansionen av en europeisk identitet hade alltså nått sin gräns även inom medlemsländerna i EU. förordningen om den asylsökande riskerar att få sina rättigheter kränkta. Ett flertal EU-länder har därför valt att inte sända tillbaka flyktingar till Grekland. Sverige är inte ett av dessa länder. I Italien i maj 2008 gjorde Silvio Berlusconi ett politiskt utspel i försök att bekämpa den så kallade illegala invandringen. Hans förslag gick i korthet ut på att det skall vara straffbart att ta sig in i Italien utan alla papper som krävs, samt att den som hyr ut sin bostad till någon som vistas i landet illegalt kan få sin egendom konfiskerad. Förslaget visar på en uttalad diskriminering och avhumanisering av människor. Utöver de allt högre murarna längs EU:s egna gränser har unionen även valt att öppna ett migrationscenter i Mali (CIGEM) för att bekämpa invandringen till EU:s medlemsländer. Projektet har lett till negativa reaktioner hos flyktingoch människorättsorganisationer Rörelsefriheten i världen har säkerligen bidragit till en större mångfald av människor med olika kulturella bakgrunder och etniciteter men trots dess positiva effekter, finns det idag en motvilja och en ökad intolerans mot dem/ det som är annorlunda. År 2005 sammanställdes en vetenskaplig undersökning om européers attityder till immigranter. Resultatet pekade på att det existerar en växande motvilja gentemot som kallar det Europas vakttorn. immigranter, trots att majoriteten CIGEM ska finansieras med EU:s utvecklingsbudget då EU menar att bekämpning av så kallad illegal migration och utveckling är två sidor av samma mynt. Den senaste utvecklingen rörande EU:s asylpolitik har också varit att lägga ansvaret på utomstående grannländer i form av påtryckningar omfattande olika handelsavtal mm. Detta har bland annat lett till att Algeriet vill göra det olagligt för sina medborgare att lämna landet utan visum, vilket strider mot folkrätten. Liknande problem uppstår även i Marocko där flyktingar på väg till Spanien riskerar att utsättas för våld både från marockansk och spanskt håll. I slutet av 90-talet tog de europeiska staterna initiativ till ett intensifierat samarbete genom en gemensam konstitution, flagga och nationalsång. Förslaget röstades ner av flera medlemsländer. Orsak- Strängare kontroll vid Europas gränser. F&F1, indd :35:09

10 Europas murar blir allt svårare att ta sig förbi. av de europeiska respondenterna är glada att de bor i ett multietniskt samhälle. Hälften av de tillfrågade ansåg att de immigranter som vistas i landet med tillstånd inte borde få fullständiga medborgerliga och politiska rättigheter och en femtedel skulle föredra om det inte fanns några immigranter överhuvudtaget. Turkiet har knackat på EU:s dörr i flera år nu och som första ansökarland med stor muslimsk befolkning har uppseendeväckande åsikter ventilerats. Frankrikes forne president Valery Giscard d Estaing uttalade sig om Turkiet och menade att det inte var ett europeiskt land. Att bjuda in dem skulle innebära slutet för unionen. Wolfgang Schüssel, Österrikes förbundskansler, har sagt att han tänker föreslå folkomröstning i landet om eller när det blir aktuellt med turkiskt medlemskap. -Enligt min uppfattning bör vi hålla en folkomröstning om Turkiets inträde, sade Schüssel till journalister, då han menade att med Turkiets eventuella medlemskap ställs den grundläggande frågan om vad som hör till Europa och inte. Så länge utvidgningspolitiken tillåts baseras på fördomar och misstänksamhet kommer Turkiet endast att passa in i ett fåtal människors bild av Europa. Trots att EU:s medborgare reser världen runt och besöker andra kulturer och samhällen så är det exotiska bara attraktivt så länge det är annorlunda och forskande på avstånd. När det som är annorlunda står för dörren och blir påtagligt för EU är det inte lika exotiskt och tilltalande. Istället för att förklara för medborgarna att inkluderingen av nya medlemsstater har stärkt Europa och skapat möjligheter för alla människor, stärks retoriken om de andra som bidragssnyltare och orsaken till varför jobb försvinner. Nu knackar Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro och Serbien på EU:s tunga port. Det är avgörande att de extrema åsikter som banar väg för en normalisering av rasism och främlingsfientlighet möts av en lika extrem rörelse för dessa människors rätt och för förståelse och öppenhet. På så sätt kan det bli accepterat för politiker att tala om öppna gränser, människovärde och om fri rörlighet som en självklarhet. 10 F&F1, indd :35:10

11 Humanitär minröjning A Humanitär minröjning är ett samlingsnamn för flera åtgärder, som alla ämnar reducera de verkningar utplacerade minor får för civila befolkningar världen över. Samarbetet kring humanitär minröjning innefattar, utöver det faktiska röjandet av minor, bland annat utbildning i riskmedvetenhet och assistans till drabbade. Arbetet utförs ofta i andra länder än de i väst, men trots det är det enkelt att utgå från de förutsättningar som finns på hemmaplan. Det finns en tendens att anta att de strukturer som finns i vårt västerländska samhälle även existerar i andra kulturer. Antaganden får ibland också överbrygga kunskapsglappet gällande andra kulturers värderingar eller syn på vissa saker. Ett sätt att sprida information till många människor på kort tid är att dela ut flygblad och broschyrer. Detta används även inom humanitär minröjning. När budskapet är skriftligt och majoriteten av mottagarna är analfabeter faller dock tillvägagångssättet vana hemifrån gällande den utbredda läskunnigheten förbiser lätt en sådan omständighet. Liknande tankevurpor har observerats då målet istället är att samla in information (exempelvis gällande var minor finns utlagda). I västerländska strukturer innehar ofta en chef (eller motsvarande person högt placerad Foto: Jannice Gårdmo tt röja minor - ett konkret exempel på hur både antaganden om likheter och olikheter kan leda till felaktiga beslut. Tillgång till information kan betyda skillnaden mellan liv och död. i en hierarki) information. Genom antagandet att detsamma gäller i andra kulturer efterfrågas i de flesta fall därför byäldsten, eller motsvarande person, trots att det ofta finns andra grupper i samhället som har värdefull information. Det finns även andra exempel där okunskap och fördomar fått styra arbetssätt. I ett land skulle ett nytt minröjningsteam sättas samman. De västerländska rekryterarna antog att det på grund av landets kultur inte ansågs lämpligt att män och kvinnor arbetade sida vid sida, varför två separata team skapades ett med uteslutande kvinnor och ett med uteslutande män. Det visade sig dock att detta inte behövdes och efterhand sammanfördes de två teamen till ett. Oavsett om antagandena leder till att vi tror att saker och ting är som hemma eller om antagandena leder till att vi tror att olikheterna är större än de egentligen är, kan det leda till en felaktig anpassning av arbetsmetoder. Antingen anpassas metoderna utifrån att vi tror att vi är så olika varandra (vilket kan vara fallet ibland) eller så anpassas de eftersom vi tror att våra egna värden och erfarenheter går att applicera universellt (vilket också fungerar ibland). Att tillägna sig kunskap om andra kulturer och värden genom att fundera över våra egna tankesätt och att faktiskt fråga och lyssna på alla - är ett första steg i att minska glappet mellan grundlösa antaganden och dåligt underbyggda fakta. F&F1, indd :35:10

12 Kvinnors röster spelar roll i Mellanöstern Rapporterna från Gaza i början av året har chockerat många. Fruktansvärda bilder på civila offer, motangrepp och demonstrationer har analyserats och lyfts fram av debattörer och bloggare i media. De känslor som många uttrycker och den protest som mobiliserats är unik i sitt slag. Aldrig någonsin har debatten om vad som är rätt eller fel lyfts fram på det här sättet. Men hur har kvinnors situation belysts och vilken bild får vi som utomstående av dem kvinnor som är direkt berörda av konflikten? I detta krig, liksom i så många andra, betraktas gruppen kvinnor främst som offer i behov av beskydd och räddning. Konfliktens aktörer lyfter fram en ensidig bild av de egna kvinnorna och barnen som offer för att illustrera krigets effekter och motståndarsidans ondska. Politiker och beslutsfattare utnyttjar detta när de vädjar till det internationella samfundet och söker stöd för sina handlingar. På World Economic Forum i Davos, januari 2009, sa exempelvis den israeliska presidenten Shimon Peres i ett tal med anledning av konflikten att, kvinnor och barn kommer till regeringen och frågar vad kommer att hända? och att Israels militära svar på raketerna från Gaza var för att trygga vardagen för mödrar med sömnlösa nätter. I konfliktens spår börjar analyserna av kvinnors rättigheter sakta men säkert att ta fart. Ett exempel på den sortens analyser som sätter kvinnor i offerfacket är den brittiska europaparlamentarikern Mary Honeyball som uttryckt oro för de palestinska kvinnornas framtid och drar paralleller till hur unga kvinnor utsätts för stenkastning i delar av världen där islamistisk radikalism och Sharia lagar införts. Rubriker som Kvinnor i Gaza känner sig tvingade till att täcka sina huvuden, eller Kvinnor i Gaza fruktar för sina friheter inom ramen för den nya religiösa regimen, tar plats i media. Detta handlar snarare om omvärldens oförmåga till handling genom att visa på de stora bristerna och farorna med det politiska styret i Gaza. Vi ser att politiker och media återigen faller i samma åtgärdsdiskussion som man bl.a. gjorde inför kriget i Afghanistan när det kommer till kvinnors rättigheter och utsatthet i krig. Frågan är dock hur det kommer sig att de kvinnor som måste räddas från en konflikt sedan glöms bort och nonchaleras när det kommer till självbestämmanderätt, makt och inflytande? Var finns kvinnorna i fredsförhandlingarna och i uppbyggandet av en stat som även ska tillgodose deras behov och rättigheter? Precis som inför kriget i Afghanistan verkar ingen ha frågat de palestinska kvinnorna själva om hur de känner inför Hamas politiska målsättningar eller varför över 70 % av den palestinska befolkningen via ett demokratiskt val röstade fram dem som ledare för det palestinska folket. Kvinnorna i Gaza befinner sig idag i en enormt pressad situation. Dels inskränker det patriarkala systemet och dels ockupationen kvinnornas rörelsefrihet och rätten till ett värdigt liv. Man bör också ta i beaktande de enorma psykiska trauman som många nu upplever med tanke på förödelsen och det humanitära tillstånd som råder i området. Men var är rubrikerna om de aktiva kvinnorna i Gaza? Isla Jad, professor i genus- och kulturvetenskap på Bir Zeit Universitet skriver att allt vi ser på tv är de gråtande kvinnorna som står över sina älskades barns kistor, men hon menar att många kvinnor riskerade sina liv för skydda belägrade målgrupper i Gaza under de israeliska attackerna, och att detta inte uppmärksammats alls. Hon berättar vidare att många kvinnor lyckades rädda flera hus från att bli demolerade av israeliskt artilleri genom massmobilisering. I media uppmärksammades detta dock inte som en aktion utförd av kvinnorna själva utan som feghet Foto: Anna Björklund 12 F&F1, indd :35:10

13 från Hamas sida, vilka på detta sätt lyckades undgå Israels attacker. Attacker som istället träffade oskyldiga kvinnooffer. Faktum är att kvinnornas mobilisering mot kriget varit närvarande både innan och under bombningarna. Aliyah Strauss som sedan flera år tillbaka varit engagerad i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets israeliska sektion, skriver i ett brev till IKFF:s Mellanösternkommitté: Does the world know that there were demonstrations in Israel against the war everyday, often simultaneously in several cities! Has anyone heard that on Friday, December 26, hundreds of Israelis, Jews and Arabs, joined the Women in Black vigil on a major street corner in Tel Aviv demanding that the government negotiate a continuation of the nonbelligerency agreement with Hamas (through the agency of Egypt)? For almost 2 hours we stood and demonstrated. So what happened? On Saturday, the 27th of December, the bombardment of Gaza started! Det går inte att blunda för att majoriteten av den grupp människor som utsätts för flest påfrestningar i krig och konflikter är kvinnor. Isla Jad menar att i sådana situationer där kriget bryter ut är det upp till kvinnorna att stå för omstrukturering av den sociala uppbyggnaden. Hennes oro är dock att de palestinska kvinnorna kommer att vara upptagna med att klara av den ökande graden av fattigdom och arbetslöshet, vilket gör att alla drömmar om lagstiftningsrevision, strategiska genus behov och jämställdhetsperspektiv kommer att ligga på hyllorna i många år framöver. Risken att de palestinska kvinnorna i Gaza och Västbanken återigen hamnar utanför förhandlingsbordet är stor om vi inte ställer krav på det internationella samfundet och de lokala företrädarna att skapa strukturer där kvinnor kan nyttja sina demokratiska rättigheter och själva definiera sina egna villkor. Detta får dock inte ske genom att vi i väst skall applicera våra västerländska ideal på det palestinska folket vad gäller jämställdhet och maktfördelning, utan för att kvinnor måste få möjlighet att bygga en hållbar och varaktig fred. Utan att hela befolkningen inkluderas kommer detta, som vi så många gånger förut erfarit, att misslyckas. Vi är i stort behov av en mer nyanserad bild där kvinnors aktiva roll för att förebygga konflikter och överbrygga motsättningar tas på allvar. FN: s säkerhetsråd antog år 2000 resolutionen 1325 om Kvinnor, fred och säkerhet just för detta syfte. Det vill säga att både erkänna kvinnors särskilda utsatthet under krig och konflikter och deras rätt att aktivt delta i fredsprocesser och alla politiska nivåer i samhället. Kvinnor har sedan urminnes tider förespråkat och kämpat för sina rättigheter, inte minst i Israel/ Palestina. Med andra ord handlar det inte om sanningshalten i huruvida kvinnor är offer i krig eller inte. Det handlar snarare om att öppna upp ögonen för de över 250 freds- och kvinnoorganisationer som i över 40 år har arbetat över gränserna för att skapa fred i området. Det är dags att släppa in kvinnorna i rampljuset och uppmärksamma dem för sin kamp för freden. Kvinnors röster i Mellanöstern måste få spela roll. Referenser: Shimon Peres tal i Davos: com/watch?v=cr4zrbpy2ky Women in Gaza av Islah Jad, , Institute of development studies Women s Groups Organizing Huge Rally Against Gaza Operation av Gil Ronen, Arutz Sheva Israeli national news. Published: 12/31/08 Will women be excluded from Gaza peace process?, Mary Honeyball, MEP from the United Kingdom, 12 January Issue : 816, the European weekly, new Europe articles/91858.php Brev from Aliyah Strauss, wilpf medlem Israel 13 F&F1, indd :35:11

14 Internationella möten och dialog I höstas gick Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets internationella styrelsemöte av stapeln i Genève. Deltagare kom från olika delar av välden för att mötas, diskutera strategier och utforma organisationens framtid. Vad som tydligt kom fram är att kvinnor världen över lever under olika förhållanden, har olika erfarenheter och således olika strategier att närma sig problem och arbeta för att förändra världen och sin tillvaro. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet har drygt 40 sektioner runt om i världen. Alla sektioner arbetar dock inte med samma frågor. I Sverige kan det kännas självklart att arbeta med frågor om europeisk säkerhetspolitik, medan det i andra delar av världen kan vara mer aktuellt att fokusera på vattenfrågor, politiska fångar eller kvinnors politiska deltagande i det nationella parlamentet. För att öka våra kunskaper om det breda säkerhetsarbete som utförs internationellt var vi några medlemmar från den svenska sektionen som samtalade med kvinnor från olika världsdelar med olika erfarenheter av IKFF:s arbete. Vi talade om synen på vardag, organisationsarbete, och framtidsvisioner. Flera unga kvinnor berättade för oss om sina erfarenheter av att engagera sig inom världens äldsta kvinnofredsorganisation och varför de valt just IKFF. En ung kvinna som arbetar i en krets i USA berättade att hennes anledning att engagera sig är IKFF:s förmåga att koppla samman olika frågor likt ett spindelnät, och att man inte arbetar isolerat med olika delar skilda från varandra. I USA arbetar man dock mest med vattenfrågan, ett fokusområde som hon gärna vill bredda och koppla till andra frågor som också är viktiga. Hon menar att det är nödvändigt att närma sig lösningar med ett holistiskt perspektiv och att detta är något som IKFF lyckas mycket bra med internationellt samtidigt som det tyvärr saknas i hennes krets. Enligt henne är det just möjligheten att arbeta med säkerhetsfrågor på olika sätt och med olika strategier som kommer att göra IKFF oslagbart. En annan ung kvinna, som lever i ett land där det inte finns någon nationell sektion, berättar att hon under sin första kontakt med IKFF blev imponerad över det stora antal sektioner som organisationen har. Hon var mycket entusiastisk över att under det internationella styrelsemötet komma i kontakt med medlemmar från olika delar IKFF:s kongress maj Alla medlemmar välkomna! Avgift 200 kr (material inför mötet, lunch och lördagens middag ingår i priset). För mer information se Anmälan till info@ikff.se senast 1 april av världen, och hon kommer att återvända hem inspirerad till att starta en nationell sektion i sitt hemland. De frågor som hon särskilt vill arbeta med handlar om kvinnors rättigheter och politiska aktivitet. Hon vill studera hur politik är kopplat till möjligheten att få mat på bordet samt problematisera den konstanta militära närvaron såväl i det egna landet som i världen i stort. Att hitta medlemmar tror hon inte blir några problem då hon redan är engagerad på många sätt och därmed känner många kvinnor som är engagerade och bekymrade över tillståndet i landet. Hon hoppas att alla kvinnor, oberoende av klass och etnicitet, kommer att engagera sig i IKFF i hennes land. Andra kvinnor berättade för oss om hur det är att leva i ett land med konstant militär närvaro och krig. Trots den brutala verkligheten står dessa kvinnor upp för sina rättigheter och tron på att våld aldrig kan lösa konflikter. Den anda som för länge sedan bidrog till grundandet av IKFF, mitt under brinnande världskrig, verkar alltså finnas kvar idag, i en tid då nya krig ständigt dödar allt fler oskyldiga människor. Denna anda verkar vara något som är gemensamt för alla dem vi pratat med, nämligen övertygelsen om att det går att förändra situationen för världens kvinnor. 14 F&F1, indd :35:11

15 IKFF - NYTT Nr Ordföranden har ordet Den n ovember samlades WILPFmedlemmar från hela världen till det internationella styrelsemötet i Genève. Det nya program som initierades på kongressen i Santa Cruz och som sedan strukturerats av den exekutiva kommittén bekräftades. Delar av programmet som ska prioriteras under de kommande två åren, nämligen Utmana militarismen och Investera i fred, ligger verkligen i tiden med tanke på det krigsmättade världsläget och finanskrisen. Dessutom behandlade mötet ett par emergency resolutions, som är resolutioner som lämnas in sent därför att något allvarligt inträffat. Att utmana militarismen innebär inte bara att arbeta för nedrustning, mot militära baser och mot NATO eller studier om konkreta konflikters verkliga orsaker. Det innebär också att jämföra de enorma summor som satsas på vapen och militär utrustning med vad som satsas på fredsforskning och civil utveckling i konfliktdrabbade länder, samt ta fram information om hur det militär-industriella komplexets aktiviteter påverkar miljö, människor och ekonomi. Att investera i fred betyder att vi ska visa hur nödvändigt det är att bygga ett samhälle som bygger på ekonomiskt samarbete och inte på konkurrens, samt en ansvarsfull användning av jordens resurser. Vi ska föreslå hur institutioner som Internationella valutafonden (IMF) Världsbanken (WB) och Världshandelsorganisationen (WTO) måste förändras för att dessa mål ska nås. En av de emergency resolutions som förelåg handlade om åtgärder för att komma tillrätta med den globala kris som är ett resultat av en ohämmad kapitalisms spekulation och girighet och vars effekter kommer att bli kännbara över hela världen, men mest för de fattigaste, vilka till 70% består av kvinnor. Resolutionen föreslår bl a att FNs säkerhetsråd och generalförsamling vidtar snabba åtgärder för att reducera de 1339 miljarder dollar (SIPRI 2007), som årligen spenderas av medlemsländerna på militära utgifter, och i stället satsar resurser på att nå milleniemålen och en hållbar utveckling. Den uppmanar också FN att ändra instruktionerna för IMF, WB så att de underlättar utveckling i fattiga länder. Till sist ber man FN arbeta för att en Tobinskatt införs. Programmen och resolutionerna är bara en liten del av det omfattande programmet. Mötet inleddes med en hel dags workshop om mångfald, rasism och konfliktlösning, där vi granskade vår egen organisation. Dag två hölls ett seminarium i FN-byggnaden over 1325 Billion Arguments for Human security där krig och konfliktlösningar granskades ur ett feministiskt perspektiv. En djupgående diskussion om Afghanistan, Kongo och Irak fanns också på programmet, liksom möten för de regionala organisationerna och för arbetsgrupperna om nedrustning, global ekonomisk rättvisa och miljö. Det europeiska samarbetet har utvecklats de senaste åren, särskilt gällande europeisk säkerhetspolitik. Vi granskade bl a slutversionen av den gemensamma skrift om säkerhetspolitiken som vi arbetat med under det senaste året. Undertecknad som IB-ledamot och övriga svenska deltagare såg med förväntan fram emot detta möte som också var det första med den nordiska ordförandeduon Kerstin Grebäck, Sverige och Annelise Ebbe, Danmark i ledningen. Vi for därifrån fyllda av inspiration och lust att ta itu med det omfattande program, vi beslutat om. AnnaLisa Eneroth Ordförande, IKFF 15 F&F1, indd :35:11

16 I nästa nummer av Fred och Frihet: Kommer vi bland annat att titta närmare på Civil krishantering Genus och ESFP - Europeisk säkerhetsoch försvarspolitik, Lissabonfördraget EU och civilsamhället Kosovo Europa ett fredsprojekt 29 maj, ABF-huset i Stockholm I samband med IKFF: s kongress välkomnas alla medlemmar till en temadag fullspäckad med intressanta samtal, seminarier och diskussioner. Ett utmärkt tillfälle att skapa kontakter! Margot Wallström inledningstalar Europaparlamentet spelar det någon roll? panelsamtal mellan kandidater till Europaparlamentet inför valet 2009 Medverkar gör bla: Ella Bolin (kd), Olle Schmidt (fp), Gudrun Schyman (fi), Anna Ibrisagic (m) och Carl Schlyter (mp) Ung; makt och inflytande i Europa Hur arbetar ungdomsorganisationer med EU-frågor? Vilka möjligheter finns det för ungdomar att påverka EU-politiken? Samarrangeras tillsammans med Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) Från stålunion till global aktör paneldiskussion om hur EU kan leva upp till grundidén om ett fredsprojekt. Kongressen maj ABF-huset i Stockholm Mer information se och anmäl deltagande till info@ikff.se senast 1 april Fred och Frihet nummer 2/2009 utkommer i juni. 16 F&F1, indd :35:12