Skärgårdens kulturmarker- Slakteriutredning 2003

Transkript

1 Skärgårdens kulturmarker- Slakteriutredning 2003 Slutrapport Finska hushållningssällskapet Åbo Kitty Abrahamsson

2 Innehåll 1 Inledning Slakteriutredningens innehåll Förfrågningens resultat Allmänt Intresset för närslakteriet bland djurägarna Marknadsföringen och försäljningen av köttet Slaktmängderna Transportbehovet Betesgång 7 4 Slakterierna Paimion Teurastamo Oy Lallin Lammas Oy Greger Gustafsson Sammanfattning Bilagor

3 1 1 Inledning År 2001 startade Sydvästra Finlands miljöcentral projektet Interreg IIIA Skärgårdens kulturmarker som finansieras av ERUF (europeiska regionala utvecklingsfond). Projektet arbetar för att bevara skärgårdens kulturlandskap öppet. Ängsoch hagmarkerna är en del av vår kulturhistoria och knutna till traditionell markanvändning och jordbruk. Projektets mål är att bevara dessa öppna landskap bl.a. med hjälp av betesdjur. Emedan lönsamheten för skärgårdens jordbruk minskar jämfört med jordbruket på fastlandet, har också djurhållningens lönsamhet minskat. Följden är att betesdjurens mängd minskar i skärgården och våra kulturlandskap börjar växa igen. Ett delmål för projektet är att öka betesdjurens mängd och befrämja köttproduktionen baserad på betesdrift. Köttproduktionens lönsamhet ökar om man slaktar djuren i närområdet och försäljningen av köttet sker med färre mellanhänder. Bättre och billigare slakttjänster för dem som är intresserade av direktförsäljning är viktigt. Samarbete med Finska Hushållningssällskapet inleddes för att utreda intresset för ett närslakteri bland djurägarna i Åbolands skärgård och kustregion. Dessutom skulle de olika slaktmöjligheterna för nöt och får i närregionen utredas. En motsvarande utredning verkställs i kommunerna på Salo området av Vihreä laaksoprojektet som administreras av Salo stad. 2 Slakteriutredningens innehåll I slakteriutredningen kartlade man först nöt- och fårgårdarnas intresse och behov av att använda ett närslakteri. Slaktmängder, marknadsförings- och transportbehov samt intresse för betesgång kartlades också. Till utredningens utredningsområde hörde 18 kommuner längs Åbolands kust omfattande Kimitoön, Nystadsregionen och Åbolands skärgård. Utredningen omfattade från Kimito området Dragsfjärds, Kimitos och Västanfjärds kommuner. Från Åbo området var Lemu, Mietoinen, Pargas, Rimito, Sagu, Velkua och Villnäs med. Korpo området omfattande Houtskär, Iniö, Korpo och Nagu. Från Nystad området var kommunerna Gustavs, Nystad och Tövsala med och från Salo området var bara Halikko med. I slutet av maj 2003 skickades ett frågeformulär (bilaga 1) och ett följebrev (bilaga 2) till 196 nöt- och fårgårdar för att utreda deras intresse och behov av ett närslakteri. Under juni månad kontaktades gårdarna per telefon och intervjuades på basen av frågeformuläret som inte behövde returneras. På detta sätt fick man ett mera trovärdigt resultat och högre svarsprocent på utredningen.

4 2 I den andra delen av utredningen skulle kartläggas närregionens slakterier, som slaktar nöt och får. Slakterierna kontaktades under maj månad. Vid detta tillfälle utreddes deras kapacitet, tjänster, transportmöjligheter, kylutrymmen, priser och intresset för ett samarbete. Efter att man erhållit förfrågningens resultat, inleddes förhandlingar med slakterierna som har kapacitet och intresse för ett samarbete. Man besökte även dessa slakterier. 3 Förfrågningens resultat 3.1 Allmänt Brevet med frågeformuläret skickades till 196 nöt- och fårgårdar, varav det visade sig att 16 st hade slutat med djurhållning eller gått i pension. Av de kvarstående 180 gårdarna svarade 179 st på frågorna. Av de gårdar som var med i utredningen har 129 st nöt, 35 st får och 3 st getter. Dessutom har 12 st både nöt och får och 1 gård nöt och getter. På Åbo området fanns det mest gårdar, men över en tredje del av utredningens kommuner var därifrån. Minst gårdar fanns på Kimitoön. Förhållandevis finns det mest fårgårdar på Korpo området och minst i Åbo och Salotrakterna (figur 1). Sammanlagt 142 st av utredningens gårdar har nötkreatur och av dem har 90 st mjölkproduktion och 52 st köttproduktion. I skärgården, närmast Korpo området är köttproduktionen populärare än mjölkproduktionen. Inåt mot fastlandet blir mjölkproduktionen populärare (figur2). Nöt och fårgårdarnas fördelning på utredningsområdet Nystad Korpo Område Salo Kimito Nöt Får Båda Åbo Antal, st Figur 1. Nöt- och fårgårdarnas mängd och fördelning på utredningsområdet.

5 3 Mjölk- och nötköttsproducenter Nystad Område Korpo Salo Kimito Kött Mjölk Åbo Antal, st Figur 2. Mjölk- och köttproducenternas fördelning på utredningsområdet. 3.2 Intresset för närslakteriet bland djurägarna Sammanlagt var 106 gårdar av 180, alltså 59 %, intresserade av ett närslakteri och 40 % var ointresserade. Fårgårdarnas intresse var mycket större än nötgårdarnas, 74 % jämfört med nötgårdarnas 50%. På gårdarna med både nötkreatur och får var alla intresserade av slakteriet, men oftast gällde det bara den ena produktionslinjen (figur 3). Av nötgårdarna var de med köttproduktion mera intresserade än gårdarna med mjölkproduktion. 62 % av köttproducenterna och 49 % av mjölkproducenterna var intresserade. Största intresset fanns på Kimitoön, där 80 % av djurägarna var intresserade. På de andra områden (Åbo, Korpo och Nystad) var över hälften intresserade, emedan i Halikko på Salo området var under hälften, ca. 40 %, intresserade (figur 4). I Halikko är största delen av gårdarna som deltog i utredningen nötgårdar med mjölkproduktion (22 st av 30 gårdar), vilket kan förklara det låga intresset. Den vanligaste orsaken till att man inte var intresserad av slakteriet var att man gått eller snarligen går i pension eller skall sluta med djurhållning inom en snar framtid. Av de 40 % som inte var intresserade, uppgav 32 % detta som orsak. Den näst vanligaste orsaken, vilken uppgavs av 25 %, var att man hade en för liten mängd slaktdjur eller för få djur överhuvudtaget. Detta var mest mjölkproducenternas förklaring. 15 % uppgav att man var nöjd med det nuvarande systemet, 12 % hade ingen orsak, 8 % hade kontrakt med andra slakterier gällande slakten eller förmedlingskalvar och 8 % hade djuren för eget behov eller hade hemslakteri.

6 4 Intressefördelningen bland nöt och fårgårdar Båda Får Ja Nej Nöt Sammanl. 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Figur 3. Intressefördelningen bland nöt- och fårgårdarna. Intressefördelningen Salo Område Nystad Korpo Ja Nej Kimito Åbo 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Figur 4. Intressefördelningen på utredningsområdet. 3.3 Marknadsföringen och försäljningen av köttet Marknadsföringsbehovet beror mycket på gårdarnas produktion. Sammanlagt vill 53 % av gårdarna att slakteriet skall ta hand om slaktkropparnas marknadsföring och försäljning. 22 % sköter all marknadsföring själv och 24 % sköter en del av marknadsföringen själv (figur 5). På nötgårdarna är önskan att slakteriet sköter marknadsföringen större än på fårgårdarna. Av gårdarna med nötkreatur vill 67 % att slakteriet skall sköta marknadsföringen, 20 % sköter en del av marknadsföringen själv och 13 % sköter allt själv. Speciellt mjölkproducenterna vill att slakteriet skall ta hand om slaktkropparnas marknadsföring, emedan köttproducenterna är mera intresserade att sköta en del eller all marknadsföring själv. Av fårgårdarna vill bara 27 % att slakteriet skall sköta all marknadsföring och försäljning av köttet. 34 % sköter en del och 39 %, alltså största delen, sköter all marknadsföring själv.

7 5 Om man jämför marknadsföringsbehovet på olika områden, följer marknadsföringsbehovet gårdarnas produktionslinje. Om det finns mycket nötgårdar på området, t.ex. Åbo, är behovet av att slakteriet sköter marknadsföringen större än på områden där antalet fårgårdar är flera i förhållande till nötgårdarnas mängd. Ju mera fårgårdar desto större är intresset att sköta en del eller all marknadsföring själv (figur 6). Av de gårdar, ca. 85 st av 106, som skulle ta slaktkroppar tillbaka från slakteriet, är 58 % intresserade av direktförsäljning. Resten, 42 %, tar slaktkropparna för eget bruk. Av dem som tar kropparna för eget bruk är de flesta nötgårdar och speciellt mjölkproducenter. Av fårgårdarna är t.o.m. 80 % intresserade av direktförsäljning. Marknadsföringsbehovet 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Samm anlagt Nöt Får Själv Slakteriet En del Figur 5. Marknadsföringsbehovet på nöt- och fårgårdarna. Marknadsföringsbehovets fördelning 25 Antal, st Själv Slakteriet Endel 0 Åbo Kimito Korpo Nystad Salo Område Figur 6. Marknadsföringsbehovets fördelning på utredningsområdet.

8 6 3.4 Slaktmängderna Slaktmängden skulle sammanlagt vara 2420 slaktdjur per år. Av dessa är ca st nöt, 1230 st får och 55 st getter. Av nötkreaturen är 65 % av köttras och 35 % av mjölkras. Mest slaktdjur skulle komma från Åbo området och består till övervägande delen av nötkreatur. Från Kimito och Korpo områden kommer det näst mest slaktdjur och minst från Salo området (figur 7). På dessa områden, liksom på det övriga utredningsområdet är det frågan om mera får än nöt. 85 gårdar av 106 vill ha slaktkroppar tillbaka från slakteriet, antingen till direktförsäljning eller eget bruk. Det skulle sammanlagt vara fråga om ca. 940 slaktkroppar, varav över 80 % är får. Mest slaktkroppar, ca. 290 st, skulle tas tillbaka till Åbotrakten, varifrån också de flesta slaktdjuren kommer. Kimito och Korpo områden vill ha över 200 slaktkroppar tillbaka var, emedan Salo och Nystad områden skulle ta runt 100 slaktkroppar tillbaka. Hösten är den årstid då de flesta gårdarna slaktar sina djur. Sammanlagt svarade 41 % att de slaktar på hösten medan det slaktas minst på sommaren, bara 1 %. För en stor del är slakttidpunkten ändå osäker, 38 % svarade att de slaktar året om. Fårgårdarna slakar mest på hösten, ca. 75 % och på våren, ca. 20 %. På nötsidan är slaktidpunkten mera osäker då 57 % svarade "året om" (figur 8). Slaktmängd per område Salo Område Nystad Korpo Kimito Nöt Får Åbo Slaktmängd, st Figur 7. Slaktmängdernas fördelning på utredningsområdet Slakttidpunkten 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Höst Vinter Vår Sommar Året om Årstid Sammanl. Nöt Får Båda Figur 8. Slakttidpunkten för nöt- och fårslakten.

9 7 3.5 Transportbehovet Till slakteriet behöver de flesta djurägare ordnad transport. Av dem som är intresserade behöver ca. 85 % ordnad transporten och bara 15 % har möjlighet till egen transport. Speciellt på nötgårdarna är behovet stort då 94 % uppger sig vara i behov av ordnad transport. På fårsidan är behovet mycket mindre. T.o.m. 47 % har möjlighet till egen transportutrustning medan bara 53 % vill ha ordnad transport till slakteriet. Till beten ordnar man i allmänhet transporten själv, dels beroende på att man inte vill föra djuren så långt bort från hemgården och dels för att man har transportutrustning till kortare sträckor, t.ex. transportvagn till traktor. Sammanlagt behöver 32 % ordnad transport då transportsträckorna till beten blir längre. Av dessa är de flesta gårdar med nötkreatur då 36 % av nötgårdarna behöver ordnad transport och bara 14 % av fårgårdarna (figur 9). Transportbehovet Sammanlagt Båda Betet Slakteriet Får Nöt 0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Figur 9. Transportbehovet till slakteriet och betena på nöt- och fårgårdarna. 3.6 Betesgång Intresset att föra ut djuren på andras betesmarker eller att hyra ut betesdjuren, delar gårdarna på hälften. Sammanlagt är 51 % av gårdarna intresserade att föra ut sina djur på andras betesmarker och 45 % att hyra ut dem. I allmänhet är intresset att föra ut djuren större än att hyra ut djuren. På fårsidan är 50 % av gårdarna intresserade att föra ut eller hyra ut djuren. På nötsidan beror intresset mycket på om gården har mjölkproduktion eller köttproduktion. Sammanlagt är 47 % av gårdarna med nötkreatur intresserade att föra ut djuren på andras betesmarker och 41 % att hyra ut djuren, men om man ser på enbart mjölkgårdarnas intresse är bara % intresserade av betesgång. Orsaken till detta är att man måste ha de mjölkande korna i närheten av ladugården och kvigorna vill man inte heller föra långt bort p.g.a. insemineringar och risk att djuren blir vilda. Av nötgårdarna med köttproduktion, som oftast inte behöver ha djuren nära ladugården, är igen ca. 70 % intresserade att föra ut eller hyra ut djuren (figur 10).

10 8 Mest intresse att föra ut djuren på andras betesmarker finns på Salo, Korpo och Nystad områden. Minst intresse finns på Åbo området. Intresset att hyra ut djuren är i allmänhet mindre än att föra ut dem, förutom på Åbo området. På Kimitoön och Salo området finns mest intresse för att hyra ut betesdjuren emedan man är minst intresserad på området kring Nystad (figur 11). Den vanligaste orsakerna till att man inte var intresserad av betesgång, var att man hade tillräckligt med egen betesmark till sina djur eller att man vill ha djuren i närheten av gården (mjölkproducenterna). Djur olämpliga för betesdrift, t.ex. bara tjurar, var en annan orsak. Dessutom var de många som tyckte att betesgång inte var tillräckligt lönsamt för att föra djuren långt bort. Två fårgårdar berättade att de skulle vara mera intresserade av betesgång och t.o.m. beredda att öka sina djurmängder om betesgången var mera lönande. Intressefördelningen för betesgång 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Åbo Kimito Korpo Salo Nystad Område Föra ut Hyra ut Figur 10. Nöt- och fårgårdarnas intresse för betesgång. Betesgång Sammalagt Båda Nöt Hyra ut Föra ut Får 0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Figur 11. Intressefördelningen för betesgången på utredningsområdet.

11 9 4 Slakterierna 4.1 Paimion Teurastamo Oy Paimion Teurastamo Oy är beläget i Paimio och de slaktar huvudsakligen nöt och svin. De slaktar enstaka får under året, men är villiga att utöka fårslakten. Fårslakten skulle utföras i samband med svinslakten för att få den lönsammare. De köper djur för egen köttdistribution och skickar hela slaktkroppar huvudsakligen till huvudstadsregionen. De slaktar också åt producenter som vill ha slaktkropparna tillbaka och idag är ca % av slakten fraktslakt. Paimion Teurastamo ordnar vid behov transporten till slakteriet. De har egna transportbilar och kontrakt med någon privat bil. Transporten av köttet tillbaka till gården måste producenten ordna själv, men i framtiden skulle detta vid behov kunna ordnas som köptjänst av närbelägna företag med kylaggregat försedda transportbilar. Slaktkapaciteten är 180 kor eller 56 svin per arbetsdag och de slaktar ca. 8 miljoner kg per år. De har kyl- och förvaringsutrymmen samt ett styckningsutrymme. Man kan få tillbaka slaktens biprodukter, som skinn och inälvor, till slakteriets vidareförsäljningspris. Slakteriet har ett eget laboratorium där obligatoriska tester görs och en uppvärmd ladugård för djuren som anländer till slakteriet. 4.2 Lallin Lammas Oy Lallin Lammas Oy är beläget i Kjulo och de slaktar enbart får. Då LSO slutade med sin fårslakt tog Lallin Lammas över en stor del av deras kunder och idag har de en ganska bred kundkrets. De köper får för egen köttdistribution, men en stor del av deras slakt är fraktslakt. Transporten till slakteriet ordnas vid behov av Lallin Lammas och de har som mål att ha transportbilen så full som möjligt, när den anländer till slakteriet. De ordnar transporten av köttet tillbaka till gården, om man så önskar. Lallin Lammas slaktar, styckar och packar enligt kundens önskemål och om man vill ha fårskinnet tillbaka, saltas det och skickas vidare för beredning. Skinnet skickas sedan färdigt berett tillbaka till producenten. Lallin Lammas slaktade år 2002, 3,500 får och år 2003 har de som mål att nå 4,500 får. De har kyl- och förvaringsutrymmen. De har planer på att bygga en mottagningshall för anländande djur.

12 Greger Gustafsson Greger Gustafsson har ett gårdsslakteri i Kimito som slaktar svin och får. Han har tillstånd att slakta nöt, men med nuvarande utrymmen och utrustning är det svårt. Gustafsson slaktar ca får per år. Han köper inte upp får, men han kan i liten skala förmedla slaktkroppar vidare. Gustafsson har inga transportmöjligheter. Man för själv djuren till slakt och hämtar köttet tillbaka. Gustafsson slaktar och grovstyckar, men vill man ha köttet styckat bör man ordna det själv. Han har inte kylutrymmen för förvaring, enbart för avkylning av slaktkropparna. 5 Sammanfattning Slakteriutredningen gick ut på att genom en förfrågning till Åbolands skärgårds och kustområdes nöt- och får gårdar, ta reda på deras intresse och behov för ett närslakteri. Förutom intresse kartlades också slaktmängder, marknadsförings- och transportbehov samt intresset för betesgång. I förfrågningen deltog 180 gårdar varav 59 % var intresserade av ett närslakteri. Den vanligaste orsaken till att man inte var intresserad av ett slakteri var att man går i pension eller skall sluta med djurhållningen. Sammanlagt skulle det slaktas 2420 djur per år. Av dessa är 1230 st får och 1140 st nöt. Köttets marknadsföringsbehov beror mycket på gårdens produktion. Av nötgårdarna önskar största delen att slakteriet sköter all marknadsföring av köttet, 67 %, medan på fårsidan sköter största delen marknadsföringen helt själv. Av de gårdar som skulle ta slaktkroppar tillbaka från slakteriet, sammanlagt ca. 940 kroppar, är 58 % intresserade av direktförsäljning. Största delen av gårdarna är i behov av ordnad transport till slakteriet. Speciellt nötgårdarna vill ha ordnad transport, medan ungefär hälften av fårgårdarna ordnar transporten själv. Till beten ordnar man i allmänhet transporten själv. Detta beror på att bara hälften av gårdarna är intresserade av betesgång och på att man har transportutrustning till kortare sträckor. Under slakteriutredningens gång tog man också reda på vilka slakterier som finns i Åboland och påbörjade diskussioner med dem om ett samarbete. Det finns bara ett slakteri som slaktar nöt i Åboland och två som slaktar får, resten slaktade svin eller hade slutat. De som har kapacitet och möjlighet att ta emot dessa mängder slaktdjur, är i detta skede Paimion Teurastamo Oy och Lallin Lammas Oy.

13 Skärgårdens kulturmarker - Slakteriutredning Frågeformulär Bilaga 1 Med hjälp av detta frågeformulär strävar vi dels efter att utreda behovet av och dels intresset för ett slakteri för betesdjur i kusttrakten. Målsättningen är primärt att etablera ett samarbete med något befintligt slakteri. Detta för att på ett smidigt sätt kunna tillfredställa djurägarnas behov av slakteri- och styckningstjänster. Ett mångsidigare utbud av slakteritjänster ger djurägarna nya alternativ vid marknadsföringen av det nöt- och fårkött som producerats på gården. Vi ber Er läsa igenom frågeformuläret och fundera på det. Ni behöver inte returnera frågeformuläret. För att samla in uppgifterna och för att få en bättre uppfattning om vilket det verkliga behovet är kommer vi att kontakta Er per telefon inom juni månad. Frågeformuläret skickas till nöt- och fåruppfödarna i skärgården och i kusttrakterna i Egentliga Finland. 1. Namn: Address: Telefon hem: mobil: 2. Vad för slags djur har Ni? Nöt Får 3. Hur många djur slaktar Ni per år? st Vilken tid på året? Höst Vinter Vår Sommar Året om 4. Vad är Ert behov gällande marknadsföringen/försäljningen av köttet? Sköter själv Sköter en del själv Slakteriet får sköta marknadsföringen/försäljningen 5. Har Ni behov och intresse att få köttet tillbaka från slakteriet? Ja Nej 6. Vilka är Era behov när det gäller djurtransporterna till slakterierna? Har möjlighet till egen transport Har behov av ordnad transport 7. Är Ni villiga att föra Era djur ut på bete till andra markägares betesmarker? Ja Nej 8. Är ni villiga att hyra ut Era betesdjur till andra markägare? Ja Nej 9. Vad är Ert behov gällande djurtransporterna till betena? Har möjlighet till egen transport Har behov av ordnad transport 10. Är Ni intresserade av ett samarbete i framtiden gällande dessa frågor? Ja Nej, varför inte? Utredningen utförs av Kitty Abrahamsson, tel , Om Ni har frågor eller vill ha mer information, var god och kontakta mig. Djurägarnas adressuppgifter: Sydvästra Finlands miljöcentral

14 Bilaga 2 Skärgårdens kulturmarker - Saariston perinnemaisemat Projektet Skärgårdens kulturmarker jobbar för att hålla skärgårdsnaturen och -kulturen livskraftig Skärgårdens kulturlandskap erbjuder skärgårdsbor, sommargäster och turister en rik kulturhistoria och unik natur. Projektet Skärgårdens kulturmarker arbetar för att bevara det öppna kulturlandskapet på privatägd mark i skärgården. I samarbete med markägare och arrendatorer utreds förekomsten av ängs- och hagmarker som ännu brukas eller som inte längre är i bruk, och skötseln planeras och råd för finansiering av skötseln ges. För att kulturlandskapet skall hållas öppet behövs betesdjur som betar i skärgården. En ökad mängd betesdjur samt produktionsbefrämjandet av beteskött är därför viktiga mål för projektet. Samarbete med Finska Hushållningssällskapet har inletts angående en utredning av slaktmöjligheterna i kustregionen. Lönsamheten för köttproduktion ökar om djuren kan slaktas i närområdet och försäljningen av köttet kan skötas med färre mellanhänder. Jordbrukare som är intresserade av direktförsäljning får köttet tillbaka styckat och packat, alternativt kan marknadsföringen skötas av en entreprenör och/eller slakteriet/ styckeriet. Intresse av att samarbeta kring ett gemensamt slakteri för nöt och får utreds med ett kort frågeformulär som medföljer i detta brev. Skärgårdens kulturmarker projektet genomförs av Sydvästra Finlands miljöcentral med gemensam finansiering från olika samarbetsorgan: Europeiska Unionens ERUF (Europeiska Utvecklingsfonden), Egentliga-Finlands förbund, Finlands miljöministerium samt Nystads, Velkua och Halikko kommuner samt tre svenska finansiärer. Tilläggsinformation om projektet: Projektkoordinator Leena Lehtomaa , , leena.lehtomaa@ymparisto.fi Projektplanerare Johanna Franzén , , johanna.franzen@ymparisto.fi Tilläggsinformation om slakteriprojektet: Kitty Abrahamsson Jörgen Grandell Maj-Hild Holmström KÄÄNNÄ! Postiosoite PL 47, Turku Puhelin (02) Telefax (02) Postadress PB 47, Åbo Telefon (02) Käyntiosoite Itsenäisyydenaukio 2, Turku kirjaamo.los@vyh.fi Besöksadress Självständighetsplan 2, Åbo