London, november 1944 Med händerna i fickorna kurade Bert ihop sig ännu längre in i portgången. Jösses, vad kallt det var! Vinden som friskat i

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "London, november 1944 Med händerna i fickorna kurade Bert ihop sig ännu längre in i portgången. Jösses, vad kallt det var! Vinden som friskat i"

Transkript

1 1 London, november 1944 Med händerna i fickorna kurade Bert ihop sig ännu längre in i portgången. Jösses, vad kallt det var! Vinden som friskat i tidigare blåste fortfarande, men inte i byar som förut utan oavbrutet. Den var så kraftig att den blåste rakt igenom både rocken och overallen och tröjan som han hade under och den gick genom märg och ben. Och trots att hjälmen med bokstaven W fram, som betydde att han var lufträdsvakt, satt ordentligt på huvudet och knappast skulle flyga bort ens i den här stormen, grep han automatiskt tag i den. Du kommer att frysa ihjäl, Bert Cotter, som ger dig ut en sådan här kväll, hade Vi varnat honom tidigare när han gjort sig i ordning i den lilla lägenheten i St. Pancras där de bodde. Hon hade insisterat på att han skulle ta på sig en extra undertröja. Och vad tjänar det till egentligen? Det hjälper inte att säga åt folk att släcka sina lampor. Det gör ändå ingen skillnad om det kommer en V-1-bomb. Orden var bortkastade på Bert. Hade han inte själv sagt samma sak i flera veckor? London hade inte utsatts för någon ordentlig räd sedan i somras. Luftwaffe det jäkla Luftwaffe som Vi kallade dem hade till slut förbrukat sitt sista krut, det var i alla fall vad som sas. Nu fanns det bara flygbomberna att oroa sig för. De och de där nya V-2-raketerna som regeringen till slut medgett fälldes över staden, fast det hade de flesta människor redan förstått. Hur många gånger kunde, när allt kom omkring, mystiska explosioner skyllas på gasläckor innan folk började ställa frågor? Vad tror de egentligen om oss? hade Vi allvarligt frågat 19

2 honom. Som om hon trodde att han verkligen skulle kunna svara på det. Att vi är några jäkla idioter? Bert tog skrockande upp ett paket cigarretter ur rockfickan. Hon hade i alla fall rätt i det där med mörkläggningen. Det skulle inte betyda ett dugg om det var tänt i hela London. Bomberna och raketerna föll där de föll och det enda man kunde hoppas på var att de inte skulle hamna i huvudet på en själv. Han tände sin cigarrett och använde sedan den fladdrande tändstickslågan till att lysa upp sitt armbandsur. Han började närma sig slutet av sitt tretimmarsskift och ville gärna gå hem. Bert var för gammal för att ta värvning han hade gjort sitt i Frankrike under det förra kriget så han hade valt att jobba deltid åt civilförsvaret. Och eftersom han arbetade i området, han var anställd som snickare och alltiallo vid British Museum, hade han anslutit sig till en grupp med vakter som hade hand om Bloomsburydistriktet. Det hade också funnits en tid, 1940, under blitzen, när de tyska bombplanen hade vällt in natt efter natt och förvandlat hela områden i staden till rena eldhav, då jobbet hade varit något att vara stolt över. Men nu var Bert inte så säker. Spänningen som han känt i början av konflikten hade för länge sedan lagt sig. Sanningen att säga så var han trött på att patrullera på gatorna om nätterna, utled på att blåsa i sin visselpipa och skrika åt folk att släcka det där satans ljuset. Det var en känsla han delade med många, inte minst sina vaktkollegor, om den här kvällens uppförande var något att gå efter. När Bert hade kommit till deras mötesplats lite tidigare en pub på Tottenham Court Road hade han upptäckt att inte mindre än fyra av den tolv man stora styrkan hade ringt och anmält förhinder. Två var väldigt förkylda (påstod de), en hade vrickat foten (troligen påhittat) och den fjärde hade hänvisat till någon inte närmare angiven familjekris som gjorde att han inte kunde lämna hemmet. Vi hade rätt. Bara en dumbom som undertecknad skulle ge sig ut en kväll som denna. Han avbröts i sina tankar av en tjutande siren. Den lät nära, kom troligen från trakten av Covent Garden, och instinktivt 20

3 kastade han en blick uppåt och letade efter den avslöjande eldslågan som skulle betyda att en flygbomb närmade sig. Under sommaren hade de kommit både dag och natt över Engelska kanalen och londonborna hade lärt sig att känna igen motorernas olycksbådande brummande och frukta ögonblicket då ljudet upphörde och roboten, full med sprängämnen, dök mot jorden. Det var sant att det inte kom så många nu; de allierade arméernas framryckning i Frankrike och Holland hade tvingat tyskarna att flytta sina avskjutningsbaser. Men hotet var långt ifrån över. För bara några veckor sedan, när Bert varit på väg hem från arbetet och gått över Tavistock Square, hade han sett en passera ovanför och hört motorerna stanna. Den fruktansvärda explosionen som sedan följde hade fått fönstren på torget att skallra och några sekunder senare hade ett väldigt blekgult rökmoln stigit upp mot den grå oktoberhimlen i närheten av King s Cross. Med öronen på helspänn väntade han nu, men efter ungefär en minut upphörde ljudet och det blev tyst igen. Falskt alarm. Bert fimpade cigarretten. Det var dags att röra på sig. Porten som han tagit sin tillflykt till låg på Little Russell Street, nära hörnet av Museum Street och han behövde bara gå bort till Tottenham Court Road för att nå utkanten av sitt tilldelade område, ett lapptäcke av smala gator som avgränsades i norr av Great Russell Street och i söder av Bloomsbury Way. Vakterna patrullerade vanligen i par, men eftersom så många var frånvarande den kvällen var han ensam och hade redan bestämt sig för att korta av sin rutt. Knappt två minuter från där han stod nu, längst upp på Museum Street, tornade byggnaden där han arbetade upp sig, stor och nedsläckt, och trots att huset verkade övergivet visste han mycket väl att museets dörrar var olåsta och att en styrka av frivilliga brandmän var i tjänst därinne. (De hade posterats där som en försiktighetsåtgärd sedan en kväll 1941 då flera dussin brandbomber hade fallit genom taket under en tysk bombräd och flera av rummen hade blivit utbrända.) Det han planerade att göra var att titta in där och dricka en kopp te, få kylan ur benen och sedan skynda sig hem till St Pancras. (Och i övermorgon kväll, 21

4 när han skulle vara i tjänst igen, var det mycket möjligt att han också skulle vara förkyld.) Då Bert slank ut ur porten hörde han fotsteg och i nästa ögonblick kom en mörk gestalt runt hörnet från Museum Street. Hoppsan! Ursäkta, miss. Om det inte hade varit för skriket som gestalten gav ifrån sig då de kolliderade, skulle Bert kanske inte förstått att det var en ung kvinna. Hon var klädd i en kappa med vidhängande huva och gick med nedböjt huvud. Det är den här förbaskade mörkläggningen. Han såg hur hon ryggade bakåt och försökte lugna henne. Man ser aldrig något förrän det är för sent. Förlåt mig. Det var mitt fel. Hon var andfådd och talade med utländsk brytning. Jag borde ha sett mig för var jag gick. Ansiktet nedanför huvan var vitt och suddigt. Bert såg att hon hade en väska i var hand. Iskallt ute i kväll, sa han medan han drog rocken tätare om sig och rättade till hjälmen på huvudet. Ja, inte sant? Lättnaden i hennes röst fick honom att undra om hon varit nervös för att gå ensam genom den mörklagda staden. Hon hade ställt ifrån sig en av väskorna ett ögonblick och nu såg han att det faktiskt var en tungt lastad korg vars innehåll var täckt av en duk. Han kände efter hur tung den var och höll sedan fram den åt henne, medan hon böjde på fingrarna för att få igång cirkulationen igen. Tack så mycket. Hon tog tillbaka korgen. Jag hoppas ni inte har långt att gå med de där. Han nickade mot hennes bördor. Nej, det är en kort bit bara. Jag kan hjälpa till, om ni vill. Hon kastade en blick över axeln. Nej, det behövs inte. Han såg en skymt av ett leende i skuggan under huvan. God natt och tack för hjälpen. Hon traskade vidare och då Bert såg hennes gestalt försvinna bort i mörkret undrade han om han inte borde ha insisterat. Hon 22

5 verkade vara en trevlig flicka. Men det värkte i kroppen av kylan och impulsen att följa efter henne bleknade snabbt bort när han tänkte på koppen med varmt te som väntade på honom. Hon skulle klara sig, intalade han sig medan hennes gestalt blev allt otydligare och försvann i mörkret. Hon hade inte långt att gå. Bert mådde betydligt bättre efter sin rast brandmännen var så snälla och trevliga och han skyndade nerför museitrappan i den piskande blåsten och kryssade sedan fram över den stora förgården likt ett segelfartyg. Sirenerna som han hade hört förut hade inte ljudit igen. Han var redo att sluta för i dag. Men medan han suttit i värmen inomhus hade han fått lite samvetskval och i stället för att gå raka vägen hem som han tänkt, beslöt han att återvända till platsen där han avbrutit sin runda tidigare och inspektera sitt område en sista gång. Han stannade bara och rättade till axelremsväskan och sedan gav han sig raskt av nerför Museum Street och han gick på själva körbanan i stället för på trottoaren. Trots att man lättat på mörkläggningsrestriktionerna de senaste veckorna i en del områden av huvudstaden tilläts nu gatlyktorna att lysa svagt och det skapade något som kallades för månskenseffekt var det fortfarande kolsvart i många områden och om man ville undvika att skrapa smalbenen på osynliga hinder eller få en blåtira av att gå rakt på en lyktstolpe, var det bäst att hålla sig mitt på gatan. Men Bert hade knappt kommit runt hörnet och börjat gå nerför Little Russell Street förrän han hörde ljudet av en bil bakom sig. Då han tittade bakåt såg han det svaga ljuset från dess lyktor närma sig och flyttade sig bort från körbanan så att den kunde passera. Den körde sakta, föraren styrde försiktigt fordonet längs med den mörka ravin som bildades av byggnaderna på ömse sidor av den smala gatan. Bert gick vidare på trottoaren. Han höll ett öga på bilen, redo att flytta sig tillbaka ut på körbanan vid första bästa tillfälle, men innan han hann göra det fastnade han med foten i något och han snubblade och föll framstupa. 23

6 Helvetes jävlar! Vimmelkantig efter fallet låg han still ett ögonblick och samlade sig. Vad i herrans? Han reste sig upp på ena armbågen och tittade bakom sig. Mörkret verkade ogenomträngligt. Men det låg faktiskt något där. Han kunde känna det när han sköt foten bakåt, ett hinder av något slag. Bert hävde sig upp i sittande ställning. Han hade tappat axelremsväskan men hittade den snabbt genom att treva i mörkret och när han lossat på spännena fann hans sökande fingrar ficklampan som han hade inuti. Han tände den. Gud i himlen! Orden flög ur honom automatiskt. I ficklampsstrålen upptäckte han ett par ben som stack fram över trottoaren. De tillhörde en kvinna, inga tvivel om den saken. Bert kunde se en knälång kjol under kappan som den liggande gestalten hade på sig. Han flyttade strålen. Hans händer skakade. Å nej! Han kände igen henne: det var den unga flickan som han hade stött på tidigare. Hennes bleka ansikte syntes tydligt nu när huvan som hon haft på sig hade åkt ner från huvudet. Bert såg att korgen som hon burit på låg bredvid henne. Den hade ramlat omkull och han såg en skymt av några utströdda äpplen och resterna av något som liknade sönderslagna ägg. Trots att han instinktivt förstod att hon var död kravlade han sig upp på knä för att känna på hennes handled som låg alldeles intill honom, handen nedanför den var knuten. Han fann ingen puls. Stackars tös Bert trevade i fickan på overallen och fick tag på sin polisvissla och medan vinden ökade i styrka och steg till en hög klagoton, inte olik ett sorgeskri, blåste han en lång signal. Och så en till och ännu en. Ljudet trängde genom kolmörkret omkring honom med sin brådskande uppmaning. 24

7 2 Nog blev hon mördad, sir. Inga tvivel om den saken. Antagligen strypt. En lufträdsvakt verkar ha snubblat över henne. Den första polis som kom till platsen var en kvinnlig konstapel. Hon var i närheten och hörde honom blåsa i visselpipan. Bow Street har några man som undersöker platsen nu. På grund av mörkläggningen kunde de inte göra det ordentligt i går kväll. Överkommissarie Angus Sinclair skruvade oroligt på sig på stolen. Han hade inte kunnat sova på natten eftersom han störts av den hårda blåsten och även av ett anfall av gikt, en sjukdom som hade börjat besvära honom på senare år. Bennett såg hur han lyfte upp ena foten från golvet och försiktigt satte ner den igen. Eftersom överintendenten var medveten om att ämnet var lite känsligt för hans kollega höll han taktfullt tyst om saken. Sinclair kisade mot papperet som han läste ifrån. Vi har inte något namn än, sa han. Men hon verkar ha varit i tjugoårsåldern och hm respektabel. Han rynkade pannan åt sitt eget ordval. Inte prostituerad alltså. Bennett nickade. På grund av mörkläggningen hade det blivit vanligt med överfall efter mörkrets inbrott i London. Gatflickor i synnerhet hade fallit offer för det ökande antal våldsbrott som krigsåren fört med sig för huvudstaden. Vet vi varför hon blev dödad? Inte än, sir. Bow Street ringde in den här informationen under natten. De skickar över andra detaljer med bud. Jag räknar med att höra ifrån dem snart. Bennett grymtade. Vad mer? Han gjorde en gest mot de maskinskrivna arken, sammanfogade med ett gem, som Sinclair 25

8 hade lagt i knäet. Det var en sammanfattning av alla brott som rapporterats i Metropolitanområdet under de senaste tjugofyra timmarna och lämnades på överkommissariens skrivbord varje dag i tid för deras morgonmöte som ägde rum på Bennetts kontor med utsikt över Thames Embankment. Det vanliga bara. Balham organiserade en räd på ett ställe i Brixton i går kväll. Två tryckpressar beslagtogs. De användes för att tillverka falska identitetskort och ransoneringskuponger. Inga anhållna än. Överkommissarien gjorde en paus. Och vi har fått en ny rapport om plundringar i Stepney. De fick sig en rejäl omgång där under helgen. Två V-2-bomber fälldes över området. Polisen försöker hålla ett öga på skadade hus, men plundrarna smyger in där på natten. Jag vill ha fast dem. Bennetts ansikte mörknade. Ge order om det. Om det behövs mer folk, skaffar vi fram det. Liksom de flesta andra poliser betraktade han plundring som ett synnerligen avskyvärt brott. Det utnyttjade andra människors olycka på värsta tänkbara vis och gärningsmännen kunde inte vänta sig någon nåd från domstolarnas sida. Men det finns en ljuspunkt, om man kan kalla det så. Sinclair tittade upp. Polisen i Stockwell stoppade en lastbil som de tyckte såg misstänkt ut tidigt på morgonen. Det visade sig att den var full med frysta oxkroppar. Nyss hitkomna från Argentina säkert. Överkommissarien höjde på ett gråsprängt ögonbryn. Två män anhölls. De håller fortfarande på att förhöras. Det kan vara ett par av de där bilkaparna som vi varit ute efter. Överintendenten försökte låta optimistisk. De kanske kommer att leda oss till resten av ligan. Vi kan alltid hoppas, sa Sinclair, men han lät inte särskilt övertygad. Hittills har de bara sagt att de blev erbjudna tio pund var av en man som de aldrig träffat tidigare för att köra lastbilen till London. Jag tvivlar på att de kommer att ändra på historien. Han grubblade på det han sagt. Fem år av krig hade skänkt en ny dimension åt lagbrotten och det hade fått polisens resurser att tänjas till bristningsgränsen. Snårskogen av bestämmelser avsedda 26

9 att kontrollera distributionen av livsmedel och annat man hade ont om och som regeringen hade infört vid konfliktens början, hade öppnat nya vägar för den kriminella världen. Och överkommissarien blev inte gladare av att veta att flera av huvudstadens farligaste ligor, som tidigare ägnat sig åt utpressning och varit ökända före kriget för sina våldsamheter vid hästkapplöpningar, nu sedan länge ägnade sig åt andra aktiviteter som hörde samman med den blomstrande svartabörshandeln. Ännu värre var att viruset hade spritt sig till allmänheten. Drivna av bristen på förnödenheter och de nästan outhärdliga tendenserna hos myndigheterna att snoka i allt som folk gjorde, bröt vanliga människor nu utan några som helst samvetskval mot lagar som de inte längre respekterade, vilket gjorde att polisen fick ännu mer att göra. Telefonen på Bennetts skrivbord ringde och överintendenten lyfte luren. Medan han talade lät Sinclair blicken glida bort mot fönstren där man kunde skymta en diskvattenfärgad himmel genom rutorna, som var övertejpade kors och tvärs för att minska risken att krossas vid en bombexplosion. Hur mycket han än försökte kunde han inte längre känna samma passion för arbetet som han en gång gjort. Det kändes faktiskt bara som en börda nu, en plikt som han tog på sig för att hjälpa kåren som han arbetat åt i ett halvt sekel men som han nu längtade efter att få lämna. Den dödliga kamp som hans land hade varit engagerat i de senaste fem åren hade krävt uppoffringar från dem alla, och Sinclairs eget bidrag hade varit att skjuta upp sina planer på att pensionera sig. Han hade redan börjat fundera på det när kriget bröt ut och Bennett vädjade till honom. Jag behöver dig, Angus. Det här kriget kommer att fortgå till sista blodsdroppen och det kommer inte att vara över till jul. Detta var i slutet av 1939 efter den tyska invasionen av Polen och före angreppet på Frankrike, när freden fortfarande hade tett sig som en möjlighet för somliga. Metropolitanpolisen kommer att bli lidande precis som alla andra. Vi förlorar redan folk till de väpnade styrkorna och kommer inte att kunna rekrytera några nya förrän striderna är över. Det dröjer 27

10 säkert inte länge förrän vi börjar känna av de svåra tiderna. Sinclair hade inte kunnat vägra att ställa upp eller förneka att behovet förelåg, så han hade gått med på att stanna, men han hade inte varit glad åt det. Genom att han tackat nej till flera erbjudanden om befordran och bli kvar som överkommissarie hade han lyckats förlänga sin karriär som utredare längre än normalt. Hans namn var förknippat med en del av Scotland Yards mest berömda fall och hans rykte, speciellt bland de yngre kriminalarna vid Yarden, var närmast legendariskt. Men som han mycket väl visste var dessa dagar nu över; han hade fyllt sjuttio, det var dags att dra sig tillbaka på ett snyggt sätt och låta nya krafter ta över. Tjänsten han hade nu som assistent åt Bennett gav honom kontroll över alla brottsutredningar men ingen aktiv roll i dem. Med den hade följt ännu ett erbjudande om befordran till intendent. Som överintendenten själv hade påpekat kanske det verkade lite konstigt att en överkommissarie gav order åt kollegor med högre grad än han själv. Men då hade Sinclair protesterat. Innan Metropolitanpolisens civilklädda personal hade utökats under åren före kriget, hade han varit en av bara fyra överkommissarier vid Yarden, män som hade betraktats som en elitgrupp, specialister som fått ta hand om enbart de svåraste fallen. Han hade varit stolt över utmärkelsen som han fått och det faktum att det nu fanns ungefär ett dussin man runt honom som hade samma grad gjorde inte Angus Sinclair det minsta. Jag föredrar att behålla samma grad, sir. Och eftersom jag kommer att uttala mig i ert namn förmodar jag att jag inte kommer att möta några problem. Han nämnde inget om att många av dem som blivit befordrade och nu hade högre grad än han hade lärt sig yrket av honom och att det blivit vanligt vid Yarden att man bara kallade honom överkommissarien rätt och slätt. Överhopad med skrivbordsarbete hade Sinclair snabbt upptäckt hur rätt överintendenten hade haft i sin spådom. Om Yarden i början av kriget hade känt av de svåra tiderna, så var de nu nästan fjättrade i en tvångströja av nedskurna resurser. Metro- 28

11 politanpolisens personal på man före kriget hade sjunkit till bara och visserligen hade situationen förbättrats något genom att man fått använda så kallade extrapoliser, men det hade sammanfallit med en kraftig ökning av brottsligheten. Som en reaktion på något slags malthusiansk princip hade lagbrotten ökat i proportion till antalet lagar som kommit till i författningssamlingen. (Det hade inte varit någon ände på lagar som utfärdats under de allomfattande försvarsförordningarna.) Alldeles för många poliser ägnade sig åt småförseelser och slösade därigenom både sin egen och domstolarnas tid och ökade därmed folks irritation och otålighet på myndigheterna över hela landet. Det hade varit Sinclairs mål under hela kriget att motarbeta denna trend mot det triviala, att hålla den civilklädda styrkan isolerad från det så mycket som möjligt och i stället engagera dem i kampen mot den riktiga brottsligheten. Men det var ett slag han aldrig kunde vinna helt och hållet och ansträngningarna hade gjort honom helt utmattad. Det var inte heller bara han själv som blev lidande, tänkte Sinclair medan han såg på Bennett som inte sa så mycket men höll luren tryckt mot örat och kvävde en gäspning. Som kriminalöverintendent hade sir Wilfred ansvar för kriminalpolisens hela verksamhet i Metropolitanområdet, en ställning som han haft i många år och som nu hade blivit som en kvarnsten runt hans hals. Även om Sinclair ibland sörjde över att han själv blivit fångad i byråkratisk maktlöshet, tänkte han dock ganska ofta på sin överordnade som hade ambitionen, ja, kanske till och med hoppades, att han en dag skulle komma att bli polismästare. Kallelsen hade aldrig kommit. Under hela Bennetts karriär hade regeringen fortsatt med traditionen att ge en äldre medlem av de väpnade styrkorna den posten. (Den som innehade posten nu var generalmajor vid flyget.) Och nu när han också förberedde sig att sluta han hade redan meddelat att han precis som andra bara väntade på att kriget skulle ta slut innan han lämnade in sin avskedsansökan hade han tvingats svälja en sista ironi. Det hade ryktats uppifrån att myndigheterna hade bestämt sig för att 29

12 bryta med det förflutna; när fientligheterna var över skulle en ny polismästare utses, en civil person. Nu var samtalet äntligen över och Bennett lade på luren. Han tog av sig läsglasögonen och gned sig om näsryggen. Han hade varit en smärt vital man i yngre år men hade börjat lägga på sig på senaste tiden, och hans mörka hår som aldrig varit tjockt hade tunnats ut så mycket att det lilla som fanns kvar knappt täckte hans bleka skult. Nå, Angus? Var det något mer? Inte för ögonblicket, sir. Med en kraftansträngning påminde sig Sinclair ärendet som de talat om tidigare. Bortsett från den mördade flickan förstås. Vad tänker du göra? Överintendenten rynkade pannan. Kommer du att låta Yarden ta över utredningen? Han syftade på en relativt ny regel som tillämpades i huvudstaden, där tidigare de allvarligaste brotten som en självklarhet hade tilldelats poliser stationerade vid Yarden, men där nu flera fall på grund av personalbrist lades ut på de olika distrikten. Nej, jag tror inte det, sir. Överkommissarien började samla ihop sina papper. Det verkar ganska okomplicerat. Det beror förstås på Han avbröts av en knackning på dörren som öppnades. Bennetts sekreterare stack in huvudet. Ursäkta, sir. Jag fick just ett samtal från registraturen. De har fått en del upplysningar från Bow Street som mr Sinclair väntar på. Hon kastade en blick på överkommissarien. Det är en kvinnas namn och adress. Kom in, miss Ellis. Bennett vinkade åt henne att stiga på och tog papperet som hon höll i handen. Han tog på sig ett par glasögon och studerade det en liten stund. Hon är hjälparbetare inom jordbruket, ser jag. Polsk flykting. Han sköt över papperet till Sinclair. Ni kan ta in mina brev nu, miss Ellis. Och en kopp te, om ni ville vara så Bennett fortsatte att tala med sin sekreterare men avbröt sig när han såg överkommissariens överraskade min. Angus? 30

13 Sinclair verkade inte ha hört. Han stirrade på papperet han höll i handen. Vad är det med dig? Ursäkta mig, sir. Överkommissarien tog sig samman. Det är den här unga kvinnan som blev mördad. Jag känner henne. Eller känner till henne snarare Är du säker? En flicka som hjälper till med jordbruket? Bennett verkade inte övertygad. Kan det inte vara någon med samma namn? Vad hette hon nu? Rosa Rosa någonting? Rosa Nowak. Nej, det är inget misstag. Överkommissarien kastade en blick på sin chef. Såg ni inte adressen, sir? Gården som hon arbetade på? Hennes arbetsgivares namn? Utan ett ord räckte han tillbaka papperet till Bennett, som plirade på det genom glasögonen ett ögonblick och sedan förbluffad skakade på huvudet. Det var som tusan, sa han. 31

14 3 John Madden? Lofty Cook såg skeptisk ut. Jag såg förstås namnet, men det lät inte bekant. Är du säker på att det är samma karl? Nog är det han allt. Din gamla chef? Billy Styles skrockade. Han hade just fått en plötslig minnesbild av sig själv som ung oerfaren kriminalkonstapel, rosenkindad och med en midja som nu var ett minne blott. Och av mannen som han arbetat ihop med då. Det var hela tjugo år sedan nu. Jag skulle knappast kalla honom så, sa han. Vi jobbade bara tillsammans den enda gången och jag var inte torr bakom öronen. Men han gav dig i alla fall en chans, eller hur? Melling Lodge! Vilket fall att börja med. Men du har då alltid haft tur. Cook kastade flinande en blick ner på sin kollega. Han hade nyss blivit befordrad till kriminalinspektör, var över en och åttiofem lång och kallades Lofty av sina kompisar, och Billy var en av dessa. De hade börjat vid polisen samtidigt, strax efter förra kriget, men trots att Billy hade stigit i graderna snabbare han hade varit inspektör i sex år nu hade det inte påverkat deras vänskap, och Billy hade blivit glad när han fått se sin gamla kompis välbekanta skarpskurna drag när han steg ur polisbilen som hade fört honom från The Embankment upp till Bloomsbury. Trots att stormen hade bedarrat under natten kändes vinden på den smala gatan fortfarande iskall och de hade båda flytt in i porten till en pappershandel. På andra sidan gatan höll två polismän från Bow Street på att söka igenom platsen där den unga kvinnans 32

15 kropp hade hittats. Platsen som var utmärkt med klisterremsor låg i utkanten av en liten öppen gård som vette mot en bombnedslagsplats, en byggnad som vid något tidigare tillfälle utsatts för en direktträff och där det nu liksom på otaliga andra ställen över hela London bara återstod en urgröpt ruin. Diverse bråte låg upptravat på den trånga, kullerstenstäckta ytan tegelstenar, murbruk, trasiga gipsskivor och liket hade tydligen lämnats i utkanten av denna soptipp med benen stickande ut på trottoaren. Vad hände med Madden då? frågade Cook. Han bjöd Billy på en cigarrett från sitt Woodbines-paket. Efter Melling Lodge, menar jag? Efter att han hade lämnat kåren? Han gifte sig med en dam som han träffade medan han höll på med fallet. Hon var doktor i byn. Måste ha varit väldigt speciell, sa Lofty. Han kupade handen, strök eld på en tändsticka och tände deras cigarretter. Speciell? Billy begrundade frågan och tog ett bloss på cigarretten. Ja, det kan man nog säga. Han log för sig själv. Hur som helst så köpte han en bondgård därnere, Madden. Samma gård som den här flickan arbetade vid. Vilket förklarar varför jag är här. Överkommissarien vill ha hela historien bakom. Han och Madden är gamla vänner. Det verkar rimligt. Cook trutade med munnen och blåste ut ett moln med tobaksrök i den kalla luften. Men det finns inte mycket att berätta. Det handlar nog bara om att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, skulle jag tro. Det var en åsikt som Billy redan hade hört sägas, och det av överkommissarien själv när han blivit kallad till dennes kontor för knappt en halvtimme sedan. Allt tyder på att det var ett slumpmässigt överfall, ett tillfällighetsbrott. Sinclair hade visat honom den första rapporten från Bow Street. Jag har just talat med John. Flickan hade bara varit hos dem i två månader. Hon hade fått ledigt över helgen för att fara upp till London och träffa sin faster. Försök få reda på så mycket det går. Men lägg inte ner för mycket tid på det. Ta bara reda på fakta och rapportera tillbaka. 33

16 Överkommissarien hade inte tyckt att det var nödvändigt att nämna fallet som Billy hade arbetat med, en komplicerad utredning om försäljning av bensin och eldningsoljor som stulits från militärdepåer och sålts av en svartabörsliga och som så sent som i förra veckan hade avslutats med en framgångsrik rättegång, och inte heller något om de få dagars ledighet som han blivit lovad. Bristen på personal som hade rått i flera år nu gjorde att det förväntades att kriminalarna skulle avstå från sitt privatliv när tillfället så krävde. Och bara så att ni vet det, så är jag inte ute efter en anledning att ta ifrån Bow Street det här fallet. Vi har tillräckligt att göra ändå. Se bara till att inga detaljer lämnas ouppklarade. Dessa sista ord hade han sagt med bister uppsyn, som om han trodde att den andre kanske fått för sig det, men Billy hade med sin detektivintuition förstått att det bara var den gamles gikt som gjort sig påmind. Trots sitt mycket goda rykte hade överkommissarien en del kritiker vid Yarden och det hade antytts på fler än ett håll att det var dags att han pensionerade sig. Billy ville dock inte höra talas om det. Efter att ha fått Sinclairs blickar på sig tidigt under sin karriär och vid tillfällen då hans oerfarenhet kunde ha stått honom dyrt, hade han aldrig glömt hur överkommissarien, trots sin skarpa tunga, hade förlåtit honom för hans misstag. Och låtit honom dra fördel av dem. Han hade också varit mer än nöjd med de order han fått, i synnerhet när han upptäckt vem som hade befälet på Little Russell Street. Yardens vana att lägga sig i andra distrikts verksamhet och själv ta hand om de bästa fallen hade ofta varit en öm punkt, och han var glad att kunna berätta för Lofty att han fortfarande skulle få ha hand om utredningen. Eftersom det varit så råkallt denna morgon hade ingen av dem varit upplagd för att söla och inspektören hade snabbt tagit med honom i lä i porten till pappershandeln där Billy hade fått veta att Rosa Nowaks kropp hade flyttats till bårhuset i Paddington under natten, efter att rättsläkaren som kallats till platsen hade undersökt den i skenet av en ficklampa. 34

17 Vem var bensågaren? frågade han. Ransom från St Mary s. Han trodde det var mest sannolikt att hon blivit strypt men sa att han skulle ge oss definitivt besked senare i dag efter att han obducerat henne. Cook stampade med fötterna för att hålla sig varm. Det tog ett tag för oss att upptäcka vem hon var. Vi hittade inte hennes plånbok förrän det blev ljust. Han nickade mot de båda civilklädda män som höll på att leta igenom spillrorna. Hon måste ha haft den i den där korgen. Han pekade på föremålet som låg omkullvält bredvid den vita silhuetten som bildades av klisterremsorna. Billy såg några äpplen som låg där bland lite äggskalsrester. Plånboken hade hamnat under en bit korrugerad plåt. Hennes identitetskort låg inuti den. Vad tror du, Lofty? Tror du att det var ett sexuellt övergrepp? Det verkar så. Inspektören från Bow Street nickade. Hon låg på rygg när vi hittade henne. Men jag tror inte att han kom särskilt långt. Kappan var fortfarande knäppt när vi hittade henne. Det slog mig att han kan ha dödat henne av misstag. Jaså? Billy höjde ett ögonbryn. Klämde kanske för hårt. Och stack sin väg när han förstod att han haft ihjäl henne. Cook ryckte på axlarna. Men det är bara en gissning. Jag såg att det var en kvinnlig konstapel som kom hit först. Det stämmer. Poole heter hon. Lily Poole. Cook flinade. Hon är stationerad vid Bow Street. Väldigt nitisk av sig. Hon var på väg tillbaka till stationen efter sitt skift när hon hörde vakten blåsa i visselpipan och kom hit för att se efter vad det var fråga om. Lät inte någon tid gå förlorad heller. Begav sig raka vägen till Great Russell Street det finns ett larmskåp där och ringde stationen. När jag kom hit hade hon redan börjat knacka dörr. Men det gav inget. Det finns inga bostäder här. Bara butiker och kontor. Vi talade med ett par personer som hade hört vaktens vissla. Men ingen hade sett någonting. Vet vi när hon blev dödad? Nästan på minuten. Det var lite efter tio. Det är vaktens för- 35

18 tjänst. Cotter heter han. Han stötte på henne tidigare. De pratade lite. Det sista han såg av henne var när hon gick nerför gatan från det där hörnet. Cook pekade åt höger. Tjugo minuter senare kom han tillbaka han var på väg hem och snubblade över kroppen. Billy nickade och försökte smälta alltsammans. Han väntade medan en grupp kvinnor klädda i gråbruna overaller under sina kappor och med scarves eller näsdukar knutna om håret gick förbi. De följdes av ett par flyglottor som sträckte på halsen och tittade på de båda dubbelvikta poliserna på gården och den uniformerade konstapeln som stod vakt där. Han kanske bara tänkte råna henne? föreslog han. Jag tänkte också det. Men det verkar inte troligt. Cook blåste på fingrarna. Hennes plånbok kanske försvann när hon tappade korgen. Men han gick inte igenom hennes saker. Han pekade på en resväska ombunden med ett rep som låg på trottoaren. Hon var visst på väg till sin faster. Bor hon här i närheten? Alldeles runt hörnet, på Montague Street. En mrs Laski. Hon är änka, en rätt så gammal dam. Naturaliserad. Har bott här sedan tjugotalet. Hon hade suttit uppe hela natten och väntat på att brorsdottern skulle komma och sedan ringde hon till stationen i morse. Vid det laget hade vi hittat flickans plånbok, så jag var tvungen att ta med henne till Paddington för att identifiera kroppen. Stackars kvinna. Rosa var hennes enda släkting. Hon kom hit strax efter att kriget bröt ut, men hennes föräldrar var kvar i Polen och de är med största sannolikhet borta nu, det tror mrs Laski i varje fall. Borta? De är judar, förklarade Cook. Han fångade Billys blick. Hur som helst så jobbade Rosa i ett par år inom den polska kolonin. Tog hand om flyktingfamiljer och den sortens saker. Men hon ville vara på landet hon växte upp i en by så hon sökte sig till lantarmén. Hennes första jobb var på en bondgård i Norfolk, men det tog slut tidigare i år när män som förklarats odugliga till aktiv tjänst kom hem och letade efter arbete. Det 36

19 var då hon skickades till Surrey. Till mr Maddens gård. Det här var första gången som hon kom upp till London. Hon tänkte tillbringa helgen med sin faster och fara tillbaka på måndag igen. Inspektören gäspade och Billy undrade hur mycket han hade fått sova. Det var ett problem som alla hade nuförtiden, en sorts nationalsjukdom. Efter fem års krig, fem år av ransonering och restriktioner, hade en djup trötthet lagt sig som snö över hela befolkningen. Det kunde vara farligt, speciellt i ett jobb som det som han och Lofty hade. Det var lätt att missa saker. Hade hon några manliga vänner? frågade han. Nej, inte om man får tro fastern. När hon kom hit från Frankrike i början av kriget gjorde hon det i sällskap med en polsk pojke, men han var bara en vän och han tog förresten värvning och blev dödad i Nordafrika. Hon var blyg för karlar, säger mrs Laski. Gammalmodig när det gällde det motsatta könet. Cook ryckte på axlarna. Med andra ord var hon inte den sortens flicka som skulle ha raggat upp en karl. Eller låtit sig själv bli uppraggad. Det är uteslutet. Enligt fastern i varje fall. Jag föreslog det för henne själv. Det var jag tvungen att göra. Hur som helst var flickan ensam när vakten träffade på henne. Den saken är säker. Billy muttrade lite. Han trampade på cigarretten. Är ni klara? ropade han till de båda männen som sökt igenom gården. Den ene hette Hoskins, den andre Grace. Med sina över tjugo år i kåren kände Billy nästan varenda civilklädd polis i London och hade arbetat tillsammans med en hel del av dem. Ja, vi är färdiga, sir. Det var Hoskins som svarade. Han var ganska tjock och mörkröd i ansiktet trots att det var kallt ute. Han hade haft stora problem med att böja sig ner så mycket som krävdes för att utföra deras uppgift och stod nu och pustade ut bredvid avspärrningsbandet som han och hans kollega nyss hade satt upp på ena sidan av gården med hjälp av ett par järnstänger som de hittat bland skräpet. De höll på att fästa ett anslag där på vilket det stod textat TILLTRÄDE FÖRBJUDET med stora bokstäver. 37

20 Få se vad ni har hittat. Med Cook i släptåg gick Billy över gatan och satte sig ner på huk och undersökte föremålen som de båda andra hade hittat och lagt på en bit kartong. Utöver äpplena som ramlat ur korgen hade de funnit två bruna papperspaket, som vart och ett innehöll en plockad höna, tre burkar hemlagad sylt och en lerkruka med honung. Hon måste ha haft med sig allt det här från landet, sa Joe Grace. Han var en mager man med sammanbitet ansikte och överkonstapels grad som ingått i det team som Billy varit en del av och som Yarden satt samman före kriget för att ta hand om de rånarligor som härjat i huvudstaden vid den tiden. Det ligger två limpor och en ost packade på bottnen. Vi lät dem vara kvar där. Han nickade mot korgen som fortfarande låg bredvid klisterremsorna som utmärkte konturerna av kroppen. Vi hittade även de här. Han pekade på tre likadana knappar som låg för sig vid sidan av de större föremålen, på en av dem satt fortfarande en bit tråd kvar. De låg på marken i närheten av huvudet. Måste ha kommit från hennes kappa. Nej, det kan de inte ha gjort, inflikade Cook. Alla knappar var knäppta när vi hittade henne. Ingen saknades. Var är den nu? frågade Billy. På bårhuset. Hon hade den på sig när de förde bort henne. Han vände sig mot Grace. Var det allt? frågade han. I stort sett. Överkonstapeln ryckte på axlarna. Resten var bara småskräp. Han pekade på en handfull med saker som placerats nära kanten av pappbiten: en tom citronromsflaska, en trasig kam, två hårnålar och en pennstump som var söndertuggad i ena änden och allt var täckt med damm. Dessutom fanns det fyra utbrända tändstickor som Billy intresserat undersökte. Han noterade att nederdelen knappt hade berörts av lågan, trots att övre änden var svartbränd. Verkar som om någon försökt stryka eld på en tändsticka i blåsten, sa han. Alldeles nyligen. Träet är fortfarande torrt. Inte påverkat av väder och vind. Han reste sig upp och sträckte på benen. 38

21 Cook vände sig till de båda civilklädda poliserna. Ni kan stoppa tillbaka allt det här i korgen och ta det till stationen. Hennes resväska också. Jag tar hand om allt senare. Vi måste sätta upp anslag i området. Vi behöver veta om någon sett flickan tidigare. Någon annan än vakten, menar jag. Han kastade gäspande en blick på Billy. Nå, vad tror du? Billy funderade. Hittills hade han inte hört något som tytt på att Lofty inte hade rätt i sin bedömning. Det verkade sannolikt att flickan hade träffat sin mördare av en slump i mörkret. I så fall var det ett tillfällighetsbrott, precis som överkommissarien hade trott. Men han var inte redo att skriva sin rapport riktigt än. Han hade fortfarande Sinclairs varning att inte lämna några detaljer outredda i färskt minne. Vad sägs om att ta en tur till Paddington? föreslog han. Jag skulle vilja prata lite med Ransom. Han borde vara klar nu. Liket låg på ett stålbord, övertäckt bortsett från huvudet och axlarna som sjukvårdaren som var i tjänst på bårhuset hade blottat genom att vika ner en bit av det vita skynket. När Billy tittade ner på det livlösa ansiktet som var så blekt att det verkade tömt på blod, mindes han fotografiet som Lofty hade visat honom i bilen på väg dit, ett kort på Rosa Nowak som han fått av fastern. Den mörkhåriga flickan på kortet hade blickat mot kameran med ett frånvarande och sorgset uttryck i ansiktet, något som det inte syntes några spår av nu. Ja, där har vi henne, stackars tös. Sjukvårdaren var en äldre man, en som liksom många andra som passerat pensionsåldern varit tvungen att arbeta kvar eller själv erbjudit sig att utföra denna form av krigsinsats. Hon ser knappast död ut, eller hur? sa han spontant. Det var nog så sant, tänkte Billy. Om det inte varit för en svullnad på ena sidan av halsen och en svagt svartblå fläck i samma område kunde flickan lika gärna ha sovit. Som om man bara hade behövt röra vid henne för att hon skulle vakna. När han kastade en blick åt sidan på Cook, såg han hur inspektören från Bow 39

22 Street böjde sig ner och tittade på den vita halsen. Det syns inte att hon blivit strypt, anmärkte han. När de båda polismännen kommit till sjukhuset hade de upptäckt att mannen de velat träffa inte var omedelbart tillgänglig. Doktor Ransom håller på med en annan obduktion, meddelade receptionisten. Det fälldes en V-1-bomb i Wandsworth i går kväll men de grävde fram kropparna först nu på morgonen. De hade fått klara sig själva och tagit sig ner till bårhuset, en makaber helgedom vars grönmålade väggar utstrålade en fuktig kyla opåverkad av årstidernas växlingar, där sjukvårdaren på deras begäran hade tagit fram Rosa Nowaks kvarlevor ur ett av kylrummen som var inbyggda i väggarna på den ekande kammaren. Ni kan vänta om ni vill, sa han. Doktorn kommer säkert när som helst. Billy hade tittat sig omkring. Är det där hennes kläder? frågade han och pekade på en hög med kvinnoplagg på ett bord i hörnet. Sjukvårdaren nickade. Doktor Ransom sa att ni kanske skulle vilja se på dem. Billy tog med sin kollega fram till bordet och tillsammans löste de snabbt mysteriet med de lösa knappar som hittats på mordplatsen. När de undersökte flickans kappa, som var tillverkad av mörkblått ylle och kanske hade ett marint förflutet, upptäckte de att den hade en avtagbar huva av samma material som var fäst med knappar fastsydda på kragen. Bara två av dessa fanns kvar. Några lösa bomullstrådar visade var tre andra med all sannolikhet hade slitits loss. Jag hade glömt huvan, erkände Cook. Vi såg den inte först. Den låg gömd under kroppen. Jag lade märke till den först när ambulansmännen lyfte upp henne. Andra tecken på skicklig sömnad syntes på den unga kvinnans underkläder, som var oskadade men tydligen hade lagats och lappats mer än en gång. Den broderade blusen som hon haft på sig såg å andra sidan ny ut och visade sig till båda polisernas överraskning vara av siden. 40

23 Vad är det där? Billy hade fått syn på ett tefat som stod på en hylla ovanför bordet. Han tog ner det. Ser ut som en tändsticka. Cook plirade på det förkolnade träfragmentet som var allt som fatet innehöll. Undrar varför den ligger där? Billy höll fortfarande på att undersöka sitt fynd när svängdörrarna bakom dem öppnades och Ransom kom inklivande och tog på sig en vit läkarrock. Ledsen att herrarna fått vänta. Det är som Windmill Theatre här. Vi stänger aldrig. Tyvärr har jag ett lik till som väntar på mig, så det här får lov att bli kort. God dag, inspektörn. Han nickade åt Billy. Jag visste inte att ni hade hand om det här fallet. Det har jag egentligen inte, sir. Billy ställde ifrån sig fatet och gick fram och skakade hand med rättsläkaren. Det är mr Cook som leder utredningen. Men överkommissarien är intresserad av fallet. Jag ska avlägga rapport till honom. Sinclair, menar ni? Då är det bäst att vi inte slarvar. Ransom blåste upp kinderna. Han var en kraftigt byggd man med utskjutande ögonbryn som hade rykte om sig hos Metropolitanpolisen att vara skojfrisk och var känd för sina kvickheter. Ni har sett corpus delicti, förmodar jag. Han gick bort till platsen där det hjulförsedda bordet stod. De båda polismännen följde efter. Det fanns inte många skador på kroppen. Jag antar att ni noterade det svartblå märket på hennes hals och svullnaden. Han pekade på den lilla missprydnaden på den smala halsen. De enda riktiga blåmärken jag hittade fanns på knäna. Hon måste ha fallit när han högg tag i henne. Se här Han lyfte bort skynket från flickans ben och visade de mörklila fläckarna på hennes bara knäskålar. Men det är faktiskt allt. Det fanns inget som tydde på strid. Hon fick aldrig någon chans att kämpa emot. Det fanns ingen hud under naglarna, inget sådant alls. Allt gick snabbt och prydligt till. Billy kastade en blick på Cook, eftersom han trodde att denne kanske ville ta hand om utfrågningen, men upptäckte att hans kollega hade valt det ögonblicket till att dåsa. Loftys brist på 41

24 sömn hade till slut tagit ut sin rätt; han stod och svajade med fladdrande ögonlock. Inga tecken på strid, säger ni? Det är riktigt, inspektörn. Så han förgrep sig inte sexuellt på henne då? Herre Gud, nej. Ransom rynkade pannan. Varför i all världen? Jo, naturligtvis. Han klickade med tungan. Det såg faktiskt så ut i går kväll när vi hittade henne. Inspektören och jag diskuterade den möjligheten. Han nickade mot Cook, som hade vaknat till med ett ryck. Jag kontrollerade förstås det när jag undersökte henne, trots att hennes underkläder inte var i oordning. Men ingen hade gjort något med henne. Inte där i varje fall. Hon var faktiskt virgo intacta, oskuld. Inte för att det gör någon skillnad nu, förmodar jag. Han ryckte på axlarna. Men om han ströp henne Ströp? Ransom höjde på de buskiga ögonbrynen med överdrivet häpen min. Sa jag det? Ja, sir. Det gjorde ni. Cook var arg på sig själv för att han slumrat till och tillade skarpt: I går kväll på mordplatsen. I så fall ber jag om ursäkt. Det var ett förhastat omdöme. Ransom bredde eftergivet ut armarna. Lita inte på rättsläkare. I synnerhet inte sådana som blivit utkallade under mörkläggningen och tvingats undersöka kroppar i skenet av en ficklampa. Nej, hon blev inte strypt. Nacken var bruten. Det framgår tydligt av bevisen. Låt mig visa er. Han tog bort skynket från flickans huvud och axlar igen. Ser ni svullnaden på hennes hals och det där märket på sidan? Det visar att mördaren grep tag i henne bakifrån, lade högra armen om hennes hals och bröt av ryggraden på henne. Och för att föregripa er fråga: ja, han var stark, men det borde inte ha krävts några specialkunskaper, i synnerhet om hon inte väntade sig det. Det var bara att vrida till hårt om huvudet. Alltsammans var säkert över på ett ögonblick. Han täckte över flickans huvud och axlar igen och väntade sedan för att se om de båda poliserna hade några frågor. Cook hade rynkat pannan medan han lyssnade och han fångade nu Billys blick. 42

25 Så ni menar alltså att han måste ha haft för avsikt att döda henne. Det förefaller så. Ransom ryckte på axlarna. Det är svårt att förstå vad han annars kan ha haft i tankarna. Men men det verkar ju inte klokt, hävde Cook ur sig innan han hann hejda sig. Kanske det. Rättsläkaren såg ugglelik ut. Men det där är er avdelning, inspektörn, inte min. Och om ni inte har några fler frågor nu, så Han gjorde sig beredd att gå. Ett ögonblick, sir, sa Billy. Den där tändstickan på hyllan där borta. Den som ligger på tefatet. Var kommer den ifrån? Vilken tändsticka? Ransom följde riktningen på hans pekande finger. Jaså, den. Ja, den hittade jag intrasslad i hennes hår. Hade förmodligen förts dit med vinden. Hon hade legat på marken ett tag. Varför frågar ni det? Vi hittade flera andra på brottsplatsen. Det såg ut som om någon hade försökt tända en. Mördaren, menar ni? Ransom verkade intresserad igen. Kanske. Men vi kan inte vara säkra. Billy kastade en blick på Cook. Hans knyck på nacken tydde på att han tyckte det var dags att de också gick. Ja, men men varför skulle han ha gjort det? Rättsläkaren var uppenbarligen förbryllad. Om det var han, menar jag. Ingen aning. Billy ryckte avvaktande på axlarna. Men han kan ha letat efter något något han trodde att hon hade på sig. 43

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005 Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset Vindpust (working title) Av David Carlsson filmgruppen teaterhuset film i huset contact@tophatpanda.com EXT. STIG VID GAMMALT HUS - KVÄLL Ett gammalt övergivet hus står stillsamt bredvid den lilla vandringsstigen.

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

1 En olycka kommer sa " llan ensam

1 En olycka kommer sa  llan ensam 1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Frågor. Noa gör upp eld. av Kirsten Ahlburg. 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten?

Frågor. Noa gör upp eld. av Kirsten Ahlburg. 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten? Frågor Noa gör upp eld av gör upp eld 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten? 4. Vem hör när Noa ropar Hjälp!? 5. Vem släcker elden? FRÅGOR

Läs mer

Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas.

Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas. Frågor Noa på taket av Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. NOA PÅ TAKET på taket ISBN 978-91-86651-97-8 www.hegas.se noa_paa_taket_oms.indd 1

Läs mer

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren Kapitel 1 Hej jag heter Matteo Lindgren. Jag går på elevskolan. Jag är 10 år. Min bästa kompis heter Emil Hanson. Vaktmästaren är läskig. Han är alltid arg skriker så högt så att man blir rädd. Första

Läs mer

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan.

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Kap 1 hej Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Min bästa vän heter Emil, Emil gillar fotboll och innebandy.

Läs mer

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer

När anledningen att leva försvinner

När anledningen att leva försvinner När anledningen att leva försvinner Året var 1944 och jag, min fru Beatrix, vår femåriga dotter Katalin och våra närmsta grannar hade flyttat ut på landet till mina föräldrars hus, det var ganska litet

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund! Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Den försvunna diamanten

Den försvunna diamanten Den försvunna diamanten Jag sitter utanför museet i London, jag ser en man gå lite misstänksamt ut genom dörren. Jag går in på museet och hör att personalen skriker och säger att diamanten är borta. Diamanten

Läs mer

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola En vanlig höstdag så ska klass 5a gå på utflykt till den gamla fyren. Alla har med sej massäck, när dom väl kom fram till fyren så berättade Tommy dess historia.

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

SOFIA BERGTING peter bergting

SOFIA BERGTING peter bergting SOFIA BERGTING peter bergting Personer och varelser Lin Lin är inne på sitt fjortonde år och människornas värld känns mer och mer främmande för henne. Ju mer hon vistas i naturen, desto starkare blir skogsråets

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

ENSAM. Av Matilda Jerkvall

ENSAM. Av Matilda Jerkvall 1 ENSAM Av Matilda Jerkvall Hennes steg ekar där hon går genom den tysta staden. Hon är alldeles ensam där hon skyndar förbi de stängda butikerna. Hur kan hon vara alldeles ensam där det annars brukar

Läs mer

Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar.

Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar. Kapitel 4 a, just det! Ni ville ju sätta in en annons, säger Marklund till Lasse och Maja, när de kommer in i rummet. Tidningschefen sitter vid ett stort skrivbord som står vid fönstret, ut mot Kyrkogatan

Läs mer

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1 Elevuppgifter till Spöket i trädgården Frågor Kap. 1 1. Varför vaknade Maja mitt i natten? 2. Berätta om när du vaknade mitt i natten. Varför vaknade du? Vad tänkte du? Vad gjorde du? Kap 2 1. Varför valde

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Mirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och

Mirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och Hisstunnan Det luktar verkligen rök. Inte cigarettrök, utan ungefär sådan där rök som kommer från eld. De fortsätter försiktigt i den rangliga järntrappan, som ringlar sig neråt. Kolla! Det är den där

Läs mer

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto SJÖHÄSTARNAS Ö Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån Alzheimer Centralförbundet 2014 www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto Penningautomatföreningen har understött uppgörandet

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Rita och Krokodil CAMPING

Rita och Krokodil CAMPING Rita och Krokodil CAMPING af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 08 August 2010 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Den. ruttna hämnden MARIA FRENSBORG INGRID FLYGARE

Den. ruttna hämnden MARIA FRENSBORG INGRID FLYGARE Den ruttna hämnden MARIA FRENSBORG INGRID FLYGARE 1 1 så typiskt isabella! Det hade varit inbrott på ICA. Och bara för att hon var ICA-Sivs dotter så var hon tvungen att bete sig som värsta mall-apan.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

Greven av Monte Cristo. Av Alexandre Dumas

Greven av Monte Cristo. Av Alexandre Dumas Ur Greven av Monte Cristo Av Alexandre Dumas 1 2 1 Slottet If En smal strimma dagsljus silade in genom den lilla gluggen till en av de underjordiska fängelsehålorna på slottet If, den dystra gamla fästningen

Läs mer

När tomtemor räddade julen

När tomtemor räddade julen När tomtemor räddade julen Roller: Tomtemor: Jultomten: Dr. Nisse: Maria: Mario: Tomtenisse 1: Tomtenisse 2: Tomtenisse 3: Tomtenisse 4: Tomtenisse 5: Tomtenisse 6: Tomtenisse 7: Statister: Berättare:

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Kapitel 2 Övernattning

Kapitel 2 Övernattning Kapitel 1 Sommarlov Det var den tolfte juni, jag hade precis fått sommarlov och firade det med en glass med mina två bästa kompisar, Maj och Isabell. Efter glassen satt vi och pratade på en bänk i parken.

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

De 39 stegen LÄSFÖRSTÅELSE JOHN BUCHAN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

De 39 stegen LÄSFÖRSTÅELSE JOHN BUCHAN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN JOHN BUCHAN LÄSFÖRSTÅELSE PERSONER I BOKEN rymma (sida 6, rad 4), smita, komma undan märkliga (sida 8, rad 6), konstiga omtänksam (sida 8, rad 14), snäll, bryr sig om andra förhindra

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer