TfS. Tidskrift för Schack nummer 1/2004, årgång 110. Tiger mötte världseliten i Benidorm

Transkript

1 TfS Tidskrift för Schack nummer 1/2004, årgång 110 Tiger mötte världseliten i Benidorm Kasparov och hans värld Rilton Cup i Stockholm Elitserien Bundesliga Elo-listan Menton Benidorm Björkstadsschacket Malmö Open TfS nr 1/2004

2 Sveriges Schackförbund Slottsgatan Norrköping telefon 011/ Tidskrift för Schack är officiellt organ och medlemsblad för Sveriges Schackförbund. Ägare: Sveriges Schackförbund. Samtliga prenumeranter är medlemmar i Tidskrift för Schacks Kamratförbund. Prenumerationsavgiften för 2004 är 400 kr, stödprenumeration 500 kr. Postgiro Annonspriser: helsida 2000 kr, halvsida 1200 kr, kvartssida 700 kr, sista sidan 3000 kr. För annonsörer som sysslar med schacklig verksamhet utgår 50% rabatt. Tidskrift för Schack Lars Grahn Döbelnsgatan 3 B Malmö lars.grahn@schack.se Redaktör och ansvarig utgivare Lars Grahn Prenumerationer och ekonomi Ingemar Eriksson 011/ (arb) 011/ (bost) SSF:s mediekommitté Erik Degerstedt Jonas Eriksson Lars Grahn TfS nr 1/ TfS nummer Årgång 110 INNEHÅLL Kasparov och hans värld När Garri Kasparov besökte Köpenhamn den 12 december fick vi möjlighet att ställa frågor till världsettan. Han gav öppenhjärtiga svar om Kramnik, världsmästartiteln, FIDE, framtiden för klassiskt schack, schackdatorerna och mycket annat. Traditionerna väger tungt Veteranerna Svetozar Gligoric, Viktor Kortchnoi och Mark Taimanov var med om att sätta färg på 33:e upplagan av Rilton Cup. Men ingen av dem kunde vara med och konkurrera om förstaplatsen. Det var Ralf Åkesson som segrade före Nick defirmian eller om det möjligen var tvärtom. Axel Ornstein rapporterar. Schack på franska rivieran I ett gråmulet Malmö satt jag och läste e-brevet från Johan Hellsten. Han skrev något om en solig gångtur längs strandpromenaden i Menton på franska rivieran. Han missade stormästarnormen med en halv poäng men kunde trösta sig med förstapriset. Och solskenet. Här berättar han mer. Karpovs svanesång? Vår nye medarbetare Ian Rogers fanns på plats när Tiger Hillarp-Persson fick chansen att spela mot världsstjärnorna i Benidorm. Tanken var att Anatolij Karpov skulle finnas med bland motståndarna, men exvärldsmästaren uteblev från spellokalen under uppseendeväckande former. När Kasparov kom till Lund 14 Elitserien 27 Bundesliga 29 Elo-listan 34 Rysk seger i veteran-vm 50 Björkstadsschacket 51 LASK Open 53 Malmö Open 55 I korta drag 58 Problem 59 Förbundsaktuellt 61 Tävlingskalender 61 Tryckeri: Wallin och Dalholm boktryckeri, Lund ISSN Copyright, texts & illustrations TfS, Malmö, Sweden. All rights reserved. No part of this magazine may be reproduced, in any form or by any means, without permission in writing from TfS.

3 Kombinationer Intro 1. Karpov-Solis Sao Paulo 2003 Schacktidskrifter har jag producerat sedan jag var 21. Det är min passion. Och det har lagrats en hel del kunskap och erfarenhet under årens lopp. Att ta över TfS är en härlig utmaning. Det kommer att bli en och annan ny medarbetare och formatet är som synes lite större. Men inriktningen, att spegla svenskt och internationellt schack, är densamma. Det blir nio nummer i år med ett extra tjockt SM-nummer. Tidskrifternas roll har förändrats på senare år. Internet erbjuder numera blixtsnabba resultatredovisningar och miljontals partier, men tidskrifterna kan fortfarande erbjuda en välformulerad fördjupning. Det finns en kvalificerad medarbetarstab som kan ombesörja det. I mitt första nummer har jag haft god hjälp av bl a Jörgen Elfström, Ingemar Eriksson, Calle Erlandsson, Jesper Hall, Jonny Hector, Johan Hellsten, Emil Hermansson, Björn Johnson, Lennart Larsson, Axel Ornstein, Cathy Rogers, Ian Rogers, Christian Unmack, Raimo Vollstädt och Ola Winfridsson. Det känns nästan som om även Garri Kasparov kan räknas in bland bidragsgivarna den här gången. Min föregångare Bo Plato har jag känt ända sedan den tid då han bar monokel, det vill säga bra länge. Under en tid jobbade han med TfS och Kvällsposten, jag med Schacknytt och Sydsvenskan. Vi har varit konkurrenter men hela tiden också goda vänner. Det underlättar övergången betydligt. Det är mycket att tänka på när man tar över en tidskrift och Bo har varit till ovärderlig hjälp. Jag har försäkrat mig om att jag även i framtiden kan konsultera honom och ta del av hans encyklopediska schackkunskaper, främst vad gäller svenskt schack. Ett hjärtligt tack till alla schackvänner som hört av sig med lyckönskningar. Det är uppmuntrande och bidrar till nöjet. Vit drar 2. Malysjena-Hjelm Stockholm 2004 Vit drar 3. Sharavdorj-Ibragimov Denver 2003 Lars Grahn Ny TfS-redaktör Svart drar Omslagsfoto: Cathy Rogers Lösningar på sidan 15 TfS nr 1/2004 3

4 Foto: Thomas Löfqvist Garri Kasparov och Lars Grahn. Under många år hade Garri Kasparov en fejd med världsschackförbundet FIDE. Men under FIDE-kongressen i Bled 2002 förklarade Kasparov att han tänkte gräva ner stridsyxan, nu fick schackvärlden klara sig bäst den kunde. Det innebär inte att Kasparov avhåller sig från att ha synpunkter på både det ena och det andra i schackvärlden. När den karismatiske världsettan kom till Köpenhamn den 12 december hade vi laddat upp med några frågor, och vi fick öppenhjärtiga svar. Här uttalar sig Kasparov bland annat om de uteblivna VM-matcherna, den hårdaste konkurrenten Vladimir Kramnik, sin spelstil och öppningsrepertoar, duellen mellan Människan och Maskinen, framtiden för klassiskt schack och en serie böcker som ska bli hans livsverk. 4 TfS nr 1/2004

5 hera sponsorer ens på nationell nivå. Delningen av VM-titeln, som vi försökte överbrygga i Prag, finns kvar. Som ni vet har Kramnik inte visat något intresse av att hjälpa till och bygga broar, så jag ser helt enkelt inga möjligheter att inom en nära framtid rätta till alla de misstag som gjorts i det förgångna. Den enda lösningen Om man ser på det här ur kommersiell synvinkel, så är det förmodligen bara en match Kramnik- Kasparov som kan locka fram tillräckligt med sponsorer. är ett nytillskott av pengar, miljontals dollar, för att få schacket att överleva den här perioden och för att bygga broar mot en ljusare framtid. Men jag ser inga pengar vid horisonten, ingen politisk vilja att stå upp och göra det som är rätt och riktigt. Det känns inte som om mina kolleger, toppspelarna, har lärt sig något av historien. Det finns fortfarande fientlighet och en ovilja att arbeta mot ett gemensamt mål. Schackspelarna har märkligt nog ingen känsla för kooperativ solidaritet. Det skiljer oss på ett ofördelaktigt sätt från exempelvis fotbollsspelare eller tennisspelare eller golf. Märkligt nog är schack den enda sport och vi förmodas vara intelligenta den enda sport där det inte finns något fackförbundssystem eller någon organisation som försvarar spelets intressen och hjälper professionella spelare att överleva. Sammanfattningsvis hör ni att jag är ganska pessimistisk vad gäller den närmaste framtiden. Min förhoppning är att vi befinner oss i ett bottenläge för tillfället. I så fall finns det bara en väg: uppåt. LG: FIDE beslöt nyligen att arrangera två kvalificeringsturneringar nästa år, och från dem skulle vi få en spelare som skulle möta dig i en match om den gemensamma VM-titeln. Vad är din kommentar till det förslaget? Jag har redan spelat två inbillade matcher, en i Buenos Aires och en i Jalta. Och du vet hur de slutade... [De blev inte av. LG] Nej, FIDE har många mycket bra planer, problemet är att de inte materialiseras. Du nämner det här förslaget, som är ett utmärkt förslag. Men har du hört något om datum eller prissumma? Vet du något om enligt vilket system det ska genomföras? LG: Nej. Och den knapphändiga information som tidigare fanns på FIDEs hemsida har försvunnit. Situationen är värre än så. Jag har kollat det ryska schackförbundets kalender. Förbundet har för övrigt fått en ny ordförande, en ledande parlamentsledamot som kan ordna pengar till schacket. Han vill arrangera ett ryskt supermästerskap med alla de bästa spelarna. Det största nationella schackförbundets planerade supermästerskap bygger på att toppspelarna kommer att vara tillgängliga. Det centrala i min konflikt med FIDE var rätten till VM-titeln. Det finns varken tidsplanering eller ekonomiska förutsättningar när FIDE gör upp sina planer. Andra förbund och turneringsarrangörer realiserar sina planer. Därför kan jag inte se några luckor under 2004 för kvalificeringsturneringar eller en VM-match. Efter mina två inbillade matcher är det alldeles för tidigt att fira FIDEs beslut. Det saknas både pengar och en tidsplan. LG: Jag har inte sett en enda toppspelare kommentera FIDEs förslag. Jag tror inte att schackspelarna hämmas av blygsel när det gäller att komma med förslag eller att säga något negativt. Det finns helt enkelt en gemensam känsla av att det inte är lönt att kommentera något som inte existerar. De hade varit mer aggressiva eller positiva om de hade haft något reellt att ta ställning till. Men än så länge har vi bara fått några ord från FIDE-presidenten och en FIDEkongress som samtyckte, det är allt. Tjugo månader efter Prag står det helt klart för oss alla, det är utmejslat i sten, att det är slöseri med tid och energi att diskutera det nya förslaget. Tidigare var alla förslag uppbackade av Iljumsjinovs pengar. Nu ser alla att han av någon anledning inte är beredd att fortsätta med det. Och utan hans pengar är FIDE bankrutt. Om han inte kan visa de ekonomiska källor som han förlitar sig till eller om han inte är beredd att lätta på sin plånbok igen så vill ingen diskutera förslaget. Misslyckandet att få matchen [Kasparov-Ponomariov. LG] till Krim i Ukraina berodde på att Iljumsjinov tvingades arbeta med andras pengar. Det gjorde honom till gisslan i den politiska kris som denna match gav upphov till. Än så länge finns ingenting att ta ställning till. SBH: Vad tycker du om Mark Crowthers förslag till lösning på VM-problemet: fyra spelare som möter varandra sex gånger med dig, Leko, Kramnik och Ponomariov. Är det något som du skulle kunna ställa upp på eller tycker du att de har förlorat deras rätt att vara med. För det första: är det ett officiellt FIDE-anbud eller ett 6 TfS nr 1/2004

6 förslag? SBH: Ett förslag. Spontant tycker jag att det ser konstigt ut. Jag förstår inte varför Ponomariov finns med på listan över spelare som uppnått något som gör dem kvalificerade att vara med. Allt han gjort är att vinna en turnering för två år sedan. Det är allt. Och hans rating är otillräcklig. Om man är världsetta och den erkänt starkaste så ger det extra trovärdighet åt titeln. Jag skulle även kunna ifrågasätta Lekos plats på listan. Han vann en turnering där Anand och Ivantjuk eller jag för den delen inte var med. Och det är åtta månader sedan. Om vi ska komma någonstans måste det finnas en mer realistisk plan där exempelvis Anand finns med. Grabben vinner ju turneringar. Han är rankad trea i världen och närmar sig Kramnik. Och Peter Svidler han har vunnit alla turneringar han ställt upp i under Jag tycker att det är helt fel att basera ett system på enstaka resultat uppnådda under 2001 eller Här är fakta som man borde beakta: jag har varit högst rankad i arton år, Kramnik är rankad tvåa och vann matchen mot mig i London. Och man borde rikta blicken mot några spelare som gjort framstående resultat och spelat oerhört bra på sistone. Man bör närma sig det hela med öppet sinnelag och i varje fall ha med fler spelare. Jag vill se ett konkret anbud men är öppen för alla förslag. Vi skulle kunna tala om kvalificeringsturneringar med 2x64 spelare, men var finns de konkreta uppgifterna? Om man ser på det här ur kommersiell synvinkel, så är det förmodligen bara en match Kramnik-Kasparov som kan locka fram tillräckligt med sponsorer. Borde vi spela? Jag vet inte. Vid FIDE-kongressen i Bled för ett år sedan gjorde jag ett mycket bestämt uttalande. Jag förklarade att jag inte tar fler strider, det blir inga fler anbud från min sida, det är ointressant för mig. Jag höll på med det i över femton år. Resultatet var inte särskilt positivt och jag hånades av mina kolleger och de flesta förbund. Så låt dem sköta det här själva. Jag är alltid beredd att spela med i ett förnuftigt ordnat evenemang som verkar attraktivt. LG: Betraktar du fortfarande Kramnik som världsmästare i klassiskt schack? Nej! Vi hade ett mycket detaljerat kontrakt när vi spelade matchen i London. Vissa tycker väl att man kan strunta i kontraktet eftersom de ser vår match som enbart kommersiell [FIDE hade inte sanktionerat den. LG]. Det centrala i min konflikt med FIDE var rätten till VM-titeln. Jag menar att världsmästaren har rätten till titeln, något som etablerades innan FIDE ens var grundat. Världsmästaren har hela ansvaret att bära och försvara titelns okränkbarhet. När jag bröt med FIDE var det mycket viktigt för mig att försvara min position som världsetta, för det var ett tungt argument. Om man är världsetta och den erkänt starkaste så ger det extra trovärdighet åt titeln. Det är därför FIDEs alla försök att nedvärdera titeln misslyckas. När jag spelade mot Kramnik så hade vi ett tvåårskontrakt. Det föreskrev att det skulle arrangeras en ny match inom två år. Jag var emot att det skulle finnas krav på en returmatch, vilket organisatörerna var beredda att erbjuda, eftersom jag alltid menat att det inte automatiskt ska arrangeras en sådan match. Om du förlorar så förlorar du, och då måste du bevisa att du är en värdig motståndare i en ny match. Jag förlorade matchen, accepterade nederlaget och återvände till arbetet med att bli en bättre schackspelare. Det har jag också blivit. Jag vann en match i Astana och tre turneringar i följd och besegrade Kramnik. Då tycker jag att det var Kramniks skyldighet och då handlar det inte bara om moralisk skyldighet, moralisk är kanske inte rätt ord eftersom alla inte tycker att det finns någon sådan skyldighet det var hans skyldighet som världsmästare att se till att det är den starkaste spelaren som innehar titeln. Om Kramnik hade uppfyllt sina skyldigheter så kunde vi ha spelat en ny match och sett till att VM-titeln behållit sin glans. Men han gjorde ett annat val. Leko var missnöjd för han kunde inte stämma Kramnik för en utebliven VM-match. Den var ju inte garanterad. Som jag sagt många gånger var VM-kvalificeringen i Dortmund ett skämt. Den var i själva verket bara en låtsaskvalificering. Turneringen hade bara ett syfte: att undvika en returmatch. För att försäkra sig om att ingen av deltagarna betraktade den som ett steg mot en VM-match fick de signera ett kontrakt dagen före turneringen enligt vilket de accepterade att det inte var en kvalificeringsturnering. Jag blev överraskad när Leko berättade det för mig. Leko var missnöjd för han kunde inte stämma Kramnik för en utebliven VM-match. Den var ju inte garanterad. Vinnaren i TfS nr 1/2004 7

7 förslag? SBH: Ett förslag. Spontant tycker jag att det ser konstigt ut. Jag förstår inte varför Ponomariov finns med på listan över spelare som uppnått något som gör dem kvalificerade att vara med. Allt han gjort är att vinna en turnering för två år sedan. Det är allt. Och hans rating är otillräcklig. Om man är världsetta och den erkänt starkaste så ger det extra trovärdighet åt titeln. Jag skulle även kunna ifrågasätta Lekos plats på listan. Han vann en turnering där Anand och Ivantjuk eller jag för den delen inte var med. Och det är åtta månader sedan. Om vi ska komma någonstans måste det finnas en mer realistisk plan där exempelvis Anand finns med. Grabben vinner ju turneringar. Han är rankad trea i världen och närmar sig Kramnik. Och Peter Svidler han har vunnit alla turneringar han ställt upp i under Jag tycker att det är helt fel att basera ett system på enstaka resultat uppnådda under 2001 eller Här är fakta som man borde beakta: jag har varit högst rankad i arton år, Kramnik är rankad tvåa och vann matchen mot mig i London. Och man borde rikta blicken mot några spelare som gjort framstående resultat och spelat oerhört bra på sistone. Man bör närma sig det hela med öppet sinnelag och i varje fall ha med fler spelare. Jag vill se ett konkret anbud men är öppen för alla förslag. Vi skulle kunna tala om kvalificeringsturneringar med 2x64 spelare, men var finns de konkreta uppgifterna? Om man ser på det här ur kommersiell synvinkel, så är det förmodligen bara en match Kramnik-Kasparov som kan locka fram tillräckligt med sponsorer. Borde vi spela? Jag vet inte. Vid FIDE-kongressen i Bled för ett år sedan gjorde jag ett mycket bestämt uttalande. Jag förklarade att jag inte tar fler strider, det blir inga fler anbud från min sida, det är ointressant för mig. Jag höll på med det i över femton år. Resultatet var inte särskilt positivt och jag hånades av mina kolleger och de flesta förbund. Så låt dem sköta det här själva. Jag är alltid beredd att spela med i ett förnuftigt ordnat evenemang som verkar attraktivt. LG: Betraktar du fortfarande Kramnik som världsmästare i klassiskt schack? Nej! Vi hade ett mycket detaljerat kontrakt när vi spelade matchen i London. Vissa tycker väl att man kan strunta i kontraktet eftersom de ser vår match som enbart kommersiell [FIDE hade inte sanktionerat den. LG]. Det centrala i min konflikt med FIDE var rätten till VM-titeln. Jag menar att världsmästaren har rätten till titeln, något som etablerades innan FIDE ens var grundat. Världsmästaren har hela ansvaret att bära och försvara titelns okränkbarhet. När jag bröt med FIDE var det mycket viktigt för mig att försvara min position som världsetta, för det var ett tungt argument. Om man är världsetta och den erkänt starkaste så ger det extra trovärdighet åt titeln. Det är därför FIDEs alla försök att nedvärdera titeln misslyckas. När jag spelade mot Kramnik så hade vi ett tvåårskontrakt. Det föreskrev att det skulle arrangeras en ny match inom två år. Jag var emot att det skulle finnas krav på en returmatch, vilket organisatörerna var beredda att erbjuda, eftersom jag alltid menat att det inte automatiskt ska arrangeras en sådan match. Om du förlorar så förlorar du, och då måste du bevisa att du är en värdig motståndare i en ny match. Jag förlorade matchen, accepterade nederlaget och återvände till arbetet med att bli en bättre schackspelare. Det har jag också blivit. Jag vann en match i Astana och tre turneringar i följd och besegrade Kramnik. Då tycker jag att det var Kramniks skyldighet och då handlar det inte bara om moralisk skyldighet, moralisk är kanske inte rätt ord eftersom alla inte tycker att det finns någon sådan skyldighet det var hans skyldighet som världsmästare att se till att det är den starkaste spelaren som innehar titeln. Om Kramnik hade uppfyllt sina skyldigheter så kunde vi ha spelat en ny match och sett till att VM-titeln behållit sin glans. Men han gjorde ett annat val. Leko var missnöjd för han kunde inte stämma Kramnik för en utebliven VM-match. Den var ju inte garanterad. Som jag sagt många gånger var VM-kvalificeringen i Dortmund ett skämt. Den var i själva verket bara en låtsaskvalificering. Turneringen hade bara ett syfte: att undvika en returmatch. För att försäkra sig om att ingen av deltagarna betraktade den som ett steg mot en VM-match fick de signera ett kontrakt dagen före turneringen enligt vilket de accepterade att det inte var en kvalificeringsturnering. Jag blev överraskad när Leko berättade det för mig. Leko var missnöjd för han kunde inte stämma Kramnik för en utebliven VM-match. Den var ju inte garanterad. Vinnaren i TfS nr 1/2004 7

8 Foto: Lars Grahn Dortmund kunde ha fått en match om det funnits pengar och ett antal andra krav uppfyllts. Men det var inte någon kvalificeringsturnering. Dessutom var jag inte inbjuden. Det snackades: Garri, kom hit och spela! Men min manager Owen Williams ställde en enkel fråga: om turneringen är garanterad, var finns då prispengarna? När Kramnik signerade kontraktet fanns två miljoner dollar säkrade på banken. Här ställdes samma fråga. Det kom inget svar. Jag var inte inbjuden. Anand var inte inbjuden. Ivantjuk var inte inbjuden. Därför går det inte att ta den turneringen på allvar. Den genomfördes och nu vet vi att Kramnik sedan förkastade alla spelplatser för en match mot Leko. Han hävdade att det inte fanns tillräckligt med pengar till matchen. Kramniks nuvarande anspråk på VM-titeln kan enligt min mening inte betraktas som seriöst. Det är inte meningsfullt att säga att Kramnik är världsmästare eller att han inte är det, för det finns ingen titel som har något värde i spelarnas ögon. Kramniks nuvarande anspråk på VM-titeln kan enligt min mening inte betraktas som seriöst. Antingen går vi tillbaka till systemet där någon dikterar matchens värde och kommer fram till att en match Kasparov- Kramnik är den enda som attraherar potentiella sponsorer, eller så håller vi fast vid dagens system och väntar på att något ska hända. Det senare tycker jag är en dålig idé. Eller så behöver vi ett nytt Prag och en FIDEledning som måste presentera något realistiskt utan vidare dröjsmål. Annars är jag fortsatt mycket pessimistisk. SBH: I en intervju nyligen sa Kramnik att han var säker på att du beundrade hans spelstil. Vad är din kommentar till det? Kramnik är en exceptionell spelare. Vad han åstadkom i London var en stor bedrift. Han har definitivt lämnat ett stort bidrag till schackets utveckling. Det är kanske inte lika lysande som Fischers eller mitt bidrag, men det har varit ett betydande bidrag. När jag nu arbetar med mitt livsverk, böckerna i serien My Great Predecessors, har jag bedömt Kramniks bidrag och jag tycker att det är mycket värdefullt. Matchen i London lärde oss mycket om Kramniks defensiva stil defensiv är inte rätt ord snarare hans försiktighet och förmåga att slå vakt om små fördelar och finna nya vägar för att utveckla initiativet. Det förde utvecklingen framåt. Beundran är något som hänger samman med personliga egenskaper. Beundrar jag hans personliga egenskaper? Nej. Jag tycker att hans uppträdande efter London var upprörande. Det stämmer inte alls överens med hur jag anser att man bör 8 TfS nr 1/2004

9 uppträda. Som schackspelare är han utmärkt och han är en värdig motståndare. Vill jag spela en match mot honom? Ja! Om jag fick chansen skulle jag gärna spela bara för att bevisa att min spelstil inte är så förlegad som Kramnik låtsas att den är. Om jag fick chansen skulle jag gärna spela bara för att bevisa att min spelstil inte är så förlegad som Kramnik låtsas att den är. Jag är också lite förbryllad över hans påstående att de flesta spelare nu lagt sig till med hans spelstil. Jag har försökt räkna Kramniks efterföljare bland de unga spelarna och jag kunde inte finna en enda. Ta till exempel Gristjuk, Ponomariov rätta mig om jag har fel McShane, Radjabov, Karjakin. Bland unga toppspelare fann jag inte någon som anammat Kramniks stil. Jag försöker inte vara negativ, jag försöker bara hålla mig till fakta. SBH: Kanske Bacrot? Ja, kanske Bacrot. Det är inte för att framhålla min egen stil, men jag tror inte att schacket har råd att kidnappas av en enda stil, särskilt inte om det är en defensiv stil. Det har alltid varit en kamp mellan eld och vatten. Tal och Botvinnik, Bronstein och Smyslov, Spassky och Petrosjan. Kramniks stil är lika viktig som Petrosjans och Botvinniks. Men att tro att den dominerar det kan den inte göra. Om ni studerar resultaten under 2003 och tittar på de två spelare som gjorde störst framsteg, Svidler och Polgar, så kan jag stolt säga att de spelar Kasparovschack (stort leende). LG: Hur ser du på framtiden för klassiskt schack? För mig är det en lätt fråga. Schacket måste följa den snabba teknologiska utvecklingen och mänsklighetens utveckling i stort. Allting blir snabbare. Därför har andelen klassiskt schack [Traditionella långpartier. LG] minskat och fortsätter att minska. I framtiden tror jag att klassiskt schack kommer att behålla sin exklusivitet som opera och klassisk balett inom musik och dans. Det blir kanske fem procent av det totala utbudet. Men det måste finnas kvar, för utan klassiskt schack förlorar vårt spel dess skönhet och djup. Jag har försökt räkna Kramniks efterföljare bland de unga spelarna och jag kunde inte finna en enda. I mitt bokprojekt har jag funnit stor glädje i att analysera partierna. Det är alltför tidigt att avsluta vår historia med klassiskt schack nu och helt övergå till FIDE-betänketid, snabbschack TfS nr 1/2004 9

10 Fritz Garri Kasparov Spanskt (C 66) Andra matchpartiet e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 Sf6 4. d3 d6 5.c3 g6 6.O-O Lg7 7.Sbd2 O-O 8.Te1 Te8 9.d4 Ld7 10.d5 Se7 11.Lxd7 Sxd7 12.a4 h6 13.a5 a6 14.b4 f5 15.c4 Sf6 16.Lb2 Dd7 17.Tb1 g5 18.exf5 Dxf5 19.Sf1 Dh7 20.S3d2 Sf5 21.Se4 Sxe4 22.Txe4 h5 23. Dd3 Tf8 24.Tbe1 Tf7 25.T1e2 g4 26.Db3 Taf8 27.c5 Dg6 28. cxd6 cxd6 29.b5 axb5 30.Dxb5 Lh6 31.Db6 Kh7 32.Db Tg7?? 33.Txe5 dxe5 34. Dxf8 Sd4 35.Lxd4 exd4 36.Te8 Tg8 37.De7+ Tg7 38.Dd8 Tg8 39.Dd7+ uppg. Garri Kasparov Fritz Spanskt (D 45) Tredje matchpartiet Sf3 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 d5 4. d4 c6 5.e3 a6 6.c5 Sbd7 7.b4 a5 8.b5 e5 9.Da4 Dc7 10.La3 e4 11.Sd2 Le7 12.b6 Dd8 13. h3 O-O 14.Sb3 Ld6 15.Tb1 Le7 16.Sxa5 Sb8 17.Lb4 Dd7 18. Tb2 De6 19.Dd1 Sfd7 20.a3 Dh6 21.Sb3 Lh4 22.Dd2 Sf6 23.Kd1 Le6 24.Kc1 Td8 25.Tc2 Sbd7 26.Kb2 Sf8 27.a4 Sg6 28.a5 Se7 29.a6 bxa6 30.Sa5 Tdb8 31.g3 Lg5 32.Lg2 Dg6 33.Ka1 Kh8 34.Sa2 Ld7 35.Lc3 Se8 36.Sb4 Kg8 37.Tb1 Lc8 38.Ta2 Lh6 39.Lf1 De6 40.Dd1 Sf6 41.Da4 Lb7 42.Sxb7 Txb7 43.Sxa6 Dd7 44.Dc2 Kh8 45. Tb3 uppg. och blixt. Jag har förespråkat idén om ett ratingsystem som omfattar alla spelsätt, för jag tycker att vi ska försöka sammanföra dem i ett system där klassiskt schack räknas till 100% medan alla andra spelsätt räknas till låt oss säga 80%, 60%, 20% beroende på betänketiden. Högsta kvalité ska ge flest ratingpoäng. I framtiden tror jag att klassiskt schack kommer att behålla sin exklusivitet som opera och klassisk balett inom musik och dans. Förr eller senare måste vi få in allt under ett tak, för vi kan inte undvika att det blir snabbschack eller blixt även i en VMmatch. Särspel är en viktig del i varje tävling, så snabbschack och blixt är en del av det hela även i professionella tävlingar på högsta nivå. Men jag hoppas slippa se slutet på klassiskt schack så länge jag är med och spelar. LG: Fem procent, det låter nedslående. Nej, nu är det kanske tio procent. Om det blir fem tio procent i framtiden så är det helt okej. Vi talar om alla de hundratusentals partier som spelas, och om några hundra spelas som klassiskt schack så är det bra. Klubbspelare kommer inte att undvika klassiskt schack, men de kommer inte ha tid att tillbringa så många timmar vid schackbrädet. Därför tror jag att klassiskt schack kommer att finnas kvar på högsta nivå, för det skapar möjlighet till högkvalitativa partier. Det ger Kramnik, Anand, Leko, Kasparov, Ponomariov, Svidler chansen att få ut det bästa ur schacket. Om man sitter vid schackbrädet i sju timmar så bör det finnas goda chanser att ge publiken bra partier. SBH: Nyligen spelade du en oavgjord match mot Fritz i New York. Tror du att datorprogrammen kommer att bli starkare än människan? Är de redan starkare eller när kommer det att hända? Och hur kommer de att påverka schackets framtid? De är starkare än de flesta spelare. Jag har spelat två matcher mot dem och Kramnik har spelat en. Vi har haft möjlighet att analysera datorprogrammens partier. Och till skillnad från Deep Blue handlar det inte om en myt. Vi kan följa programmens utveckling från Fritz 1 till Fritz 8, från Junior 1 till Junior 8. Vi kan analysera de partier som de har spelat mot andra program eller mot människor, så vi har programmens hela historia. Vi kan se trenden, vi kan se hur programmen har blivit allt starkare. Vi kan se mönster, skillnaden mellan dessa program och andra som Shredder, ett av de yngsta programmen. Yngsta, det låter kanske lite... (skratt) Kramnik och jag har spelat arton partier mot Fritz och Junior och med det som grund kan man knappast säga att programmen är starkare än människan, för matcherna dominerades helt av människan. I mina tio partier var jag i en farlig situation bara en gång, i fjärde partiet mot Junior. Jag vill inte säga att jag var utspelad men jag var mycket farligt ute. Jag lyckades faktiskt rädda partiet. I alla de partier som människan förlorade berodde det på grova missar, vilket inte är typiskt för mig och Kramnik. Det är helt klart att vi spelade under mycket hård psykologisk press, och jag anser att förutsättningarna jag räknar bort Kramniks match eftersom den var mycket speciell [Kasparov avser förmodligen att Kramnik 10 TfS nr 1/2004

11 fick chansen att testa motståndarprogrammet före matchen. LG] men i mina matcher var förhållandena sådana att de missgynnade människan. Mer måste göras för att säkra bättre villkor för människan. I mina tio partier missade jag flera chanser. Jag var i dålig form när jag mötte Junior. Det fanns mycket lite tid till förberedelser. Det var en hektisk tid före matchen, kontroverser med FIDE och andra problem i Israel. [En israelisk bank, som lånat stora belopp till Kasparovs misslyckade webbsatsning, hotade att stämma Kasparov. LG] Mot Fritz var jag bättre förberedd. Jag vill inte komma med ursäkter för mina misstag, men den grova bortsättningen i andra partiet var helt och hållet resultatet av en irriterande datorinställning. [När Kasparov dök upp till partiet hade datorskötarna ställt in 3D-brädet fel och det tog tid att rätta till. LG] Att spela i den virtuella världen gör konstiga ting med skallen. I alla de partier som människan förlorade berodde det på grova missar, vilket inte är typiskt för mig och Kramnik. Kasparov gav en simultanföreställning mot 25 utvalda personer i Lyngby Storcenter. Ingen av spelarna fick ha ett ratingtal högre än Var och en hade ett kort vid sitt bräde där hans eller hennes ratingtal angavs. Från svensk sida deltog Anders Hansen, Harplinge SS och Eskil Åkesson, Limhamns SK. Kasparov segrade med Jag gjorde ett experiment med mina coacher efter andra partiet. Vi satte upp en ställning. Jag ville flytta ett torn från f7, och de undrade om jag kunde sätta det på g7. Jag sa nej, för när jag lyfte tornet kunde man se att Tf7-g7 skulle förstöra harmonin i min ställning. Varje annat drag med tornet på sjunde raden skulle ge mig lätt remi, det skulle kanske till och med ge mig en liten fördel. Men eftersom datorn var röststyrd hade jag inte samma chans som i ett vanligt parti, där man efter att ha lyft pjäsen fortfarande har chansen att ändra sig. Villkoren i den här matchen var inte särskilt snälla mot den mänskliga hjärnan. I tredje partiet hände samma sak efter tre och en halv timmes spel, men den gången hade jag tur: allting var garderat fem gånger om (skratt), så då kunde jag inte sätta bort mig. Och tredje partiet visade att det är en lång väg kvar. Om man lyckas mota in datorn i en ställning som programmet inte behärskar kan datorn inte visa sin verkliga styrka. Det finns fortfarande stora problem för programmen att bedöma ställningar och att föregripa planer. Det är ännu inte kört, som IBM försökte påstå De starkaste spelarna kan kämpa mot de bästa programmen ännu några år. Så småningom, och det har jag sagt många gånger, blir det här experimentet det enda område där mänsklig intuition och logik kan hävda sig mot datorer- Foto: Lars Grahn TfS nr 1/

12 nas oerhörda räkneförmåga. Vi kan mäta resultatet. Det är bara här vi kan kämpa mot datorerna. Om det här experimentet fortsätter får det så småningom reduceras till ett enkelt test: om den bäste mänsklige spelaren på en god dag kan besegra den bästa datorn, för vi kan inte garantera att vi spelar på topp i fyra eller sex partier. Vårt mål får bli att kunna vinna när vi är som bäst. Om det ligger till grund för experimentet, så kan det ta många år innan maskinen kan besegra oss. LG: I matchen mot Fritz bar du 3D-glasögon. Hur långt är du beredd att gå när det gäller störningsmoment i de här matcherna? Jag har en idiotisk böjelse att vara pionjär. (skratt) Jag tränade lite före matchen med 3D-glasögonen och förutspådde faktiskt men visste inte säkert att de skulle slå mot hjärnan efter tre timmar. Jag kunde sitta med dem femton tjugo minuter i streck, men inte längre. Efter matchen diskuterade jag med organisatörerna och vi överväger en rad förbättringar. Om jag spelar en ny match så kommer jag exempelvis definitivt inte att bära glasögon av något slag. Vi diskuterar olika möjligheter att jämställa villkoren. Att spela i den virtuella världen gör konstiga ting med skallen. En av de möjligheter vi diskuterat är om vi ska tillåta människan att använda sin egen öppningsdatabas under partierna, för vi behöver inte tävla i vem som har det bästa minnet. Och vi vet att maskinen också använder en slutspelsdatabas [Slutspelsdatabasen anger hundraprocentigt korrekt lösning när det finns fem eller färre pjäser på brädet. LG]. Det är inte en produkt av maskinens process, den bara finns där. Dessutom, och det är mycket svårt att förklara för den breda allmänheten, det handlar egentligen inte om Människan mot Maskinen, för i öppningen spelar jag mänskliga drag. Det är inte så att maskinen har tillgång till tre miljoner partier och inleder med ett slumpvis valt drag. Det är en grupp människor som utarbetar öppningsrepertoaren och om de valt ett drag i en viss ställning så utför maskinen det automatiskt utan betänketid. Hjälpredorna väljer en repertoar där maskinen inte riskerar att hamna i fel ställningar, som i tredje partiet (leende), så där gjorde de ett misstag. Men svagheterna i den mänsklige motståndarens repertoar utnyttjas också. Det är inte maskinens algoritm, det är människans algoritm. Därför möter vi ett mänskligt intellekt i öppningen. Det är inbyggt i maskinen. Folk gör misstaget att säga att maskinen är ju hur som helst programmerad av människor. Men att göra programmet är en sak, för då handlar det om att göra en generell algoritm som gör att datorn finner drag. I öppningen handlar det inte om en algoritm, där handlar det om fixerade drag. Jag sa: Om vi tar bort programmets öppningsbibliotek... De bröt av: Nej, nej, nej, vänta nu, det går inte för då får maskinen verkligen problem. Det visar att matchen mellan Människan och Maskinen i dess renaste form blir katastrofal för maskinen. Jag föreslog att människan skulle ges chansen att ta en timeout. Det skulle ge mig tid att ta en titt i min databas under en domares överinseende. Det finns så många skarpa varianter som jag måste avstå ifrån därför att de baseras på en exakt dragföljd. Jag skulle kunna memorera en del varianter före partiet men inte alla. Om jag fick chansen till en timeout skulle matchen föras upp på en ny nivå. Då skulle vi kunna spela mer öppet, mer aggressivt, mer spännande schack. Vi har som sagt diskuterat många möjligheter. Vi har ännu inte funnit de perfekta reglerna för matchen mellan Människan och Maskinen, men vi arbetar på saken. TS: Jag kommer från Danmarks starkaste juniorklubb. Vad är ditt råd till unga, ambitiösa schackspelare när de ska utveckla sin spelöppningsrepertoar i dessa databastider? Ska de specialisera sig på några få öppningar och därigenom tillåta motståndarna att förbereda sig, eller bör de bredda sig och ändra öppning från parti till parti? Min erfarenhet är att det är nästan omöjligt att ge ett generellt råd. Det finns spelare som har specialiserat sig på några öppningar, däribland jag själv. Det är ännu inte kört, som IBM försökte påstå Efter 1.e4 har jag en mycket smal repertoar som jag underhållit i tjugo år med lyckat resultat. Men jag känner spelare som har en bred repertoar, som Ivantjuk eller till och med Anand, och de är också mycket framgångsrika. Det beror till stor del på den enskilde spelarens psykologi. Med databaser med över tre miljoner partier tillgängliga hänger det i dag på ens förmåga att behandla all denna information, tillgodogöra sig den och komma med egna idéer. Om det känns bra för dig att skifta från en ställningstyp till en annan så gör det. Men jag tror att 12 TfS nr 1/2004

13 det känns bäst för de flesta att hålla sig till vissa varianter. En variant är kanske före lite, men två eller tre varianter är ett gott råd, särskilt om strategin och taktiken i dessa varianter är ganska likartad. Det behöver inte vara olika öppningar, men det är mycket svårt att spela låt säga både Berlinförsvaret och Najdorf, men Najdorf och Svesjnikov och kanske någon spanskt variant... Jag har en idiotisk böjelse att vara pionjär. Jag skulle vilja rekommendera två eller tre varianter för svart mot 1.e4 respektive 1.d4, det är det mest rationella. Men återigen, det beror helt och hållet på den enskilde spelaren, för vissa kan det kännas obekvämt med ett mycket begränsat antal varianter och tvärtom. TS: Vad är din kommentar till Fischer Random eller Schach 960, som tyskarna kallar det? Är det en bra träningsmetod, ett spel för framtiden eller bara bortkastad tid? [I Fischer Random Chess lottas utgångsställningen för pjäserna på första och åttonde raden nästan slumpvis. Det finns därvid 960 utgångsställningar. LG] Jag tycker inte att något spel som spelas på ett schackbräde är bortkastad tid (skratt). Vi kan alltid lära oss något. Här har vi ett klassiskt exempel på en idé som har sina fördelar men som har missbrukats av vissa organisatörer. 960 är ett skämt, för 90% av ställningarna är idiotiska. Men många ställningar är väl så intressanta som de som uppkommer i öppningsfasen i klassiskt schack. Om vi ska introducera Random Chess i klassiska turneringar så får vi plocka fram ett antal utgångsställningar som vi kan enas om. Det får bli ett antal ställningar som vi tycker är värdefulla, viktiga, rimliga, och som inte förstör känslan av harmoni. Sådana utgångsställningar skulle kunna användas. Dessutom skulle jag vilja rekommendera att vi spelar turneringar med en speciell ställning, för då kan vi inte analysera i förväg och finna något, din hjärna tvingas åtminstone att arbeta. Ställningen kan kanske bestämmas några dagar före turneringen eller lottas fram som en av 50 ställningar. Den ställningen spelas i hela turneringen. Det bidrar till att lära sig något och experimentet har ett vetenskapligt värde. Då har man sugit ut något positivt ur den här idén. Man undgår öppningsteorin och samtidigt kan spelarna arbeta fram olika strategier. Men om man håller på och ändrar utgångsställningen är det kanske inte bortkastad tid men det saknar värde. Knappt två veckor senare var Kasparov på Centrala Schackklubben i Moskva där han kraftigt försenat mottog Schack- Oscar för året Alexander Rosjal, redaktör för ryska schacktidskriften 64, lämnade över bronsstatyetten. Det var 64 som hade arrangerat omröstningen bland schackjournalister från hela världen. I samband med denna ceremoni meddelade ryska schackförbundet hur man tänker sig årets ryska mästerskap. Det är tänkt att bli något utöver det vanliga. Förbundet fick en ny ordförande i april Det är han, Alexander Zhukov, som har tagit initiativet till ett supermästerskap. Det framgår också av samtalet med Kasparov ovan. Mästerskapet omfattar tre etapper. Först blir det regionala kvalturneringar, sedan en schweizergrupp och i slutändan en finalgrupp med tolv spelare. Kasparov och Kramnik förväntas vara med. Det är oklart hur många som kommer att vara direktkvalificerade till finalgruppen. I samma veva kom FIDE med mer information om sina planer på årets VM-cykel. Före 1 juli i år ska det arrangeras fyra kontinentmästerskap (Europa, Amerika, Asien/Oceanien och Afrika). Därefter blir det en (128 deltagare) eller två (2x64 deltagare) cupturneringar. Från dessa två etapper ska man få fram en motståndare till Garri Kasparov. Vinnaren av den matchen ska möta vinnaren av matchen mellan Vladimir Kramnik och Peter Leko, om den nu blir av. Förslaget är omfattande, men det saknas fortfarande en realistiskt tidsplan och pengar. Dags att förnya prenumerationen! När det drar ihop sig till årets stora schackevenemang kommer TfS att ha reportrar på plats. Vår nye medarbetare Ian Rogers kommer exempelvis att rapportera från Wijk aan Zee och Linares. Och vi kommer att specialbevaka sommarens SM i Göteborg. Missa inte något nummer av TfS förnya prenumerationen! Och vi skulle vara mycket tacksamma om du tog med det här numret till klubblokalen och visade upp det för de klubbkompisar som ännu inte finns med i läsekretsen. Fler prenumeranter innebär ökade resurser och en bättre tidskrift. Prenumerationspriset för 2004 är oförändrat 400 kronor, som betalas till pg (TfS). TfS nr 1/

14 När Kasparov kom till Lund M åndagen den åttonde december ringde telefonen. En skånsk dialekt bröt igenom en mobiltelefons brus. Jag heter Ulf och jobbar i leksaksbutiken Jättekul här i Lund. På lördag kommer det en schackspelare till oss och jag undrar om ni i den lokala schackklubben är intresserade? Vem är det som kommer? frågade jag undrande. Han heter Garri Kasparov. Min första nyfikenhet övergick omgående till slutsatsen att mannen skämtade. Men allteftersom samtalet fortsatte med inslag av bland annat orden dataprogram och skandinavisk promotionturné förstod jag att det faktiskt var sant. Garri Kasparov skulle komma till Lund, till en leksaksbutik i en källarlokal under stadens största matbutik. Visst ringde varningsklockan. Kasparov skulle komma om bara sex dagar, Ulf verkade inte vara speciellt intresserad av schack och dessutom var lokalen och hela situationen mer än vanligt absurd. Drömmarna om ett schackarrangemang utöver det vanliga på svensk mark tog ändå fart och jag bestämde träff med Ulf två dagar senare. När jag kom till mötet var Ulf inte där. Han hade glömt bort det. Dagen därpå gick det bättre. Ulf berättade då bakgrunden till det historiska besöket. Ja, alltså, jag kan inget om schack, men jag säljer en del dataspel. För ett tag sedan hade jag Av Jesper Hall en konflikt med återförsäljaren för schackprogrammen. För att lösa knutarna sa tillsist återförsäljaren: - Okay, du får Kasparov som kompensation. Min reaktion kom direkt: - Jag vill inte ha någon j-a Kasparov. Vem är det? Återförsäljaren lyckades dock övertyga mig om att det var en bra idé. Rakt på sak så struntar jag i om det är billigt glitter eller Kasparov som är lockbetet, bara det kommer folk. Och med världens bäste schackspelare på besök verkade det finnas goda chanser. Hm, sa jag och försökte leda in samtalet på ett annat spår. Vad är det som händer på lördag? Ja, alltså Kasparov ska komma hit och skriva autografer. Och så ska vi sälja hans dataprogram. Ska han inte uppvisningsspela eller visa något parti? Nej, det har vi inte tänkt. När jag förklarade att många schackspelare garanterat skulle komma om Kasparov kunde ge en simultan eller något liknande, blev Ulf mer intresserad. Han var även mottaglig för argumentet att media inte kan göra reklam för en ren kommersiell tilldragelse, att det behövdes något extra för att evenemanget skulle få allmänintressets status. Jag författade en lista med förslag på uppvisningsmöjligheter inklusive en förfrågan om Kasparov kunde tänka sig att bli bjuden på lunch efter arrangemanget. Senare samma dag ringde Ulf och berättade att Kasparovs danske manager tackade nej till samtliga mina förslag. P å den stora dagen kom jag till leksaksbutiken en halvtimme innan Kasparov skulle anlända. Precis utanför kassorna hade ett bord satts upp och väggen bakom var täckt med en stor banderoll med reklam för Kasparovs schackdatorer. På bordet låg en hög med maskiner i presentförpackningar och över alltihopa spred ett lysrör sitt ljus som skapade allt annat än julstämning. Allteftersom schackintresserade strömmade till hörde jag mer eller mindre fyndiga gliringar: Ska han bara skriva autografer? Det blir ju som att gå på zoo. Det här blir ju Jättetråkigt. Varför presenterar de Kasparov i en källare i ett 70-talsbygge. Försökte de hitta den lokal i Lund som är mest öststatslik, eller? När klockan var kvart över tolv hade det samlats ett hundratal människor framför bordet. En Securitasvakt tog till orda och förklarade att det måste vara tre meter mellan bordet och publiken. Sedan kom han. Kasparov var lika välklädd som alltid, leendet satt där det skulle och det gråstänkta håret låg på plats. Managern och en livvakt banade väg. Kasparov ställde sig vid bordet. Därefter hände ingenting. Managern tittade förgäves 14 TfS nr 1/2004

15 Foto: Calle Erlandsson Kombinationer Lösningar 1. Karpov-Solis Anatolij Karpov besökte Brasilien i november. Efter att ha blivit hedersmedlem i Clube de Xadrez Sao Paulo gav han en simultanföreställning där han noterade femton vinster, fyra remier och en förlust. Carlos Solis var en av dem som förlorade mot exvärldsmästaren: 1.Sxe6+! uppg. Om svart slår tillbaka på e6 så avgör 2.Sg6+. Sedan for Karpov vidare till Benidorm. Men det är en annan historia som Ian Rogers berättar om på annan plats i det här numret. 2. Malysjena-Hjelm Ryskan Polina Malysjena tog en inteckning i den kvinnliga stormästartiteln i Rilton Cup. Vinsten mot Niclas Hjelm i näst sista ronden var till stor hjälp: 1.e6! uppg. På 1...Dxf8 följer ju 2.exd7 följt av Td8. Garri Kasparov bland leksakerna på Jättekul. efter välkomstkommittén, butiksägaren eller vem det nu var som skulle presentera Kasparov. Efter några minuter satte sig Kasparov och vinkade till sig den förste i kön. I en knapp halvtimme skrev han sedan sin autograf på dataprogramsförpackningar, autografblock, papperslappar och T-shirts. Kvart i ett avbröts föreställningen utan att ett ord hade sagts. Kasparov reste sig upp och gick in i leksaksbutiken. Han ville köpa en present till sin son. Kasparovs besök i Lund var över. I efterhand har jag begrundat min besvikelse. Felet ligger förstås hos mig själv. Ulf i leksaksbutiken var nöjd med de uppskattningsvis 200 personer som kom för att se Kasparov, återförsäljaren av schackdataprogram var nöjd med att ha löst en konflikt med en av Skånes största leksaksförsäljare och Kasparov var nöjd med att ha betat av ännu ett uppdrag reglerat i kontraktet med datortillverkaren. Mitt misstag var att jag trodde Kasparov skulle komma i schackets tjänst och inte som businessman. 3. Sharavdorj-Ibragimov Det ser ut som om vit har bra kontroll över nyckelfälten f1 och f2, men efter 1...Ld4! var det bara att ge upp. Försöket 2.De2 faller på 2...Lxe3+ jämte matt. När Malmö opera och musikteater ska dra åt svångremmen offras bland annat musikalen Chess, som skulle ha iscensatts i höst. Man har redan köpt in scenografin för 1,6 miljoner kronor. Det blir inte några konceptuppsättningar över huvud taget i Malmö de närmaste åren. TfS nr 1/

16 När Viktor Kortchnoi kämpade vid brädet fanns hans hustru Petra Leeuwerijk på första bänkraden. 16 TfS nr 1/2004

17 Traditionerna väger tungt Den 33:e Riltonupplagan bjöd på nytt deltagarrekord med sammanlagt 312 spelare i de tre klasserna och vi fick se två nordiska stormästarinteckningar av Torbjørn Ringdal-Hansen, Norge och Jacob Aagaard, Danmark. Tre man delade segern i Rilton Cup: Ralf Åkesson, Nick defirmian och Tomi Nybäck. Av Axel Ornstein raditionerna väger tungt när T spelarna bänkar sig. Sven- Gunnar Samuelsson hälsade i vanlig ordning hedersgästerna välkomna i år Viktor Kortchnoi, Svetozar Gligoric och Mark Taimanov samt danske Leif Jensen som jubilerade med sin 30:e Rilton Cup-start. Jonas Sandbom och Gunnar Wahlberg höll som vanligt i arrangemangen. Eva som sköter serveringen i Mälarsalen har hållit till där i tretton år, alltså något längre än schacket. Lika självklart som hon fanns Ulf Andersson på plats i kommentatorrummet med sina entusiastiska genomgångar. I år kunde han hämta dragen från internetservicen, som efter lite initialsvårigheter bjöd på tolv partier online från och med rond 3. Ulf föredrog sin vana trogen att inte kommentera enstaka drag som dök upp på skärmen utan gå igenom parti för parti. Riktigt hetsigt blev det bara när skälmen Lars Karlsson dök upp och gjorde sitt bästa för att provocera. Det mest spektakulära namnet i deltagarlistan var förstås Viktor Kortchnoi. Den förre VM-utmanaren hör vid 72 års ålder inte längre till världseliten, men är alltid intressant att se i aktion. Hedersgäst nummer två är om möjligt än mer exotisk för unga Foto Jörgen Elfström schackentusiaster. Svetozar Gligoric vann en match mot Ståhlberg redan på 40-talet och deltog under 50-, 60- och 70-talet i en rad VM-kval. Han blev bara femma i kandidatturneringen när han stod på toppen av sin förmåga Senare agerade Gligoric domare i VM-matcherna mellan Karpov och Kasparov. Om Kortchnoi alltid uppträder som tuffe Viktor och ibland rent av som förskräcklige Viktor, så är Gligoric raka motsatsen en gentleman långt ut i fingerspetsarna. Under kriget var han motståndsman och blev därför något av dubbelhjälte i Titos Jugoslavien. Till en början var han inte heltidsproffs utan arbetade som kulturjournalist i en veckotidning. Arrangörerna hade tänkt sig att ha sina två dragplåster på fasta platser på podiet, men Kortchnoi opponerade sig omgående han ville cirkulera precis som alla andra. Efter en bra start med 3½ poäng av 4 innebar förändringen ingen större skillnad, men i sista ronden hamnade Kortchnoi i alla fall nere bland folket, låt vara på bordet närmast podiet. Kortchnois hustru Petra Leeuwerijk, berömd från VMmatcherna mot Karpov, fanns ständigt på plats en bit ifrån hans bord, och på nyårsdagen visade tv musikalen Chess som VMutmanaren delvis givit inspiration till. Taimanov, slutligen, kommer till Stockholm år efter år och spelar bara bättre och bättre. Deltagarmixen i övrigt var mindre ryskdominerad än tidigare. Sollentunas Sergej Ivanov fanns på plats liksom ett par IM, men de ständiga gästerna Gleizerov, Ulibin och Jakovitj hade denna gång inte bjudits in. I stället fick vi se en ny fransk GM, några tyskar och inte minst ett par unga ungrare med elotal över 2600 som väl borde sätta färg på tävlingen? Topprankade Berkes presenterade sig omgående. Ferenc Berkes Kjetil Stokke Kungsindiskt (E 62) 1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 Lg7 4.Sf3 O-O 5.g3 d6 6.Lg2 c6 7.O-O Db6 8.h3 Da6 9.b3 b5 En överraskande idé som dock måhända har sett sina bästa dagar. 10.Lg5! Bonden på c4 är ofta svårgarderad men också ofta farlig att ta. TfS nr 1/

18 Svetozar Gligoric mot Tomi Nybäck. Det slutade med en smärre katastrof för veteranen bxc4 11.bxc4 Dxc4 12.Tc1 La6 Damen bör kanske gömma sig. 13.e4 h6 14.Ld2 e5 Svart har bestämt sig för att ge damen, men får inte tillräcklig kompensation. 15.dxe5 dxe5 16.Sd5 cxd5 17. Txc4 Lxc4 18.Sxe5! Lxf1 19.Kxf1 Sxe4 Vit har fördel även efter 19...Sbd7. 20.Lb4 Td8 21.Sxf7! Sc6 22.Sxd8 Txd8 23. La5! uppg. Den första ronden fungerade som transportsträcka några remier var allt titelhållarna släppte ifrån sig men i den andra stötte Berkes på en norsk attack. Eirik Gullaksen Ferenc Berkes Franskt (C 18) 1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Lb4 4.e5 Se7 5.a3 Lxc3+ 6.bxc3 c5 7.Dg4 Dc7 8.Ld3 En ovanlig fortsättning. 8...c4 9.Le2 Sf5 10.Sf3 Sc6 11. Sh4 Sce7 12.Sxf5 Sxf5 Springaren på f5 står inte maximalt i Winawer. 13.h4 Ld7 14.h5 O-O-O? Att avancera med h-bonden är en välkänd strategi för vit i Franskt, och svart brukar svara med h7-h6 för att hålla kontroll över de svarta fälten. Rockera ska man göra när man inte har något bättre för sig har en klok gammal man sagt. 15.Df3! Den svarta kungen har deserterat från uppgiften att gardera f7! 15...Da5 16.Ld2 Tdf8 17.g4 Sh6 Om vit nu slår på h6 så får svart motspel på g-linjen eller med Da5-d8-g5. 18.Lg5! Sg8 19.h6! Nu kraschar svarts kungsflygel. H-bonden var i vägen för vit gxh6 20.Lxh6 Sxh6 21.Txh6 Db6 22.Kd2! 22...Db2 23.Dh1 Vit har ingenting emot dambyte efter 23...La4 24.Db Db6 24.f4 Dd8 25.g5 Tfg8 26.Txh7 Txh7 27.Dxh7 Txg5! Utan kamp viker stormästaren inte ner sig. 28.Th1! Tg8 Efter 28...Tf5 29.Tf1 vinner Lg4 kvalitet. 29.Dxf7 Tf8 30.Dg7 Kc7 31.Ke3 Tg8 32.Df7 Tf8 33.Dg7 Tg8 34. Df6 De8 Slutspelet efter 34...Dxf6 35.exf6 Tf8 36.Th6 bedömer Berkes som hopplöst. Vit ställer 18 TfS nr 1/2004

19 löparen på g4 och går runt med kungen till kungsflygeln. 35.Th7 Kb6 36.f5 Lc6 37.Dxe6 Df8 38.Kf4 Tg2 39.Lf3 Tf2 40.Ke3 Txf3+ Ett intressant val. Efter 40...Txc2 41.Lxd5 Txc3+ 42.Kd2 Td Ke2 hotar 43.Txb Kxf3 Dxa3 42.f6 Dxc Kg4 Dxd4+ 44.Kh5 De4 45.Kh6 d4 46.f7 Df4+ 47.Kg7 Dg Dg6 uppg. Näste norrman ville inte vara sämre mot rankingfyran. Igor Nataf Torbjørn Ringdal-Hansen Caro-Kann (B 18) 1.e4 c6 2.d4 d5 3.Sd2 dxe4 4. Sxe4 Lf5 5.Sg3 Lg6 6.Lc4 Tals specialvariant i VM-matcherna mot Botvinnik, men den har aldrig blivit speciellt populär. 6...e6 7.S1e2 Sf6 8.O-O Sbd7 9. f4 Sb6 För att efter 10.Lb3 Dd7 sätta stopp för f4-f5. Enklast var 9...Ld6 och två slag på f5. 10.Ld3 Lxd3 11.Dxd3 Ld6 12.f5 e5 13.Lg5 Dc7!? Svart kämpar om initiativet och är inte rädd för bondesvagheter. 14.Se4 Sbd7 15.Lxf6 Sxf6 16. Sxd6+ Dxd6 17.Dg3 O-O-O! Nu får vit rentav välja vilken bonde han ska ta. Är 18.Dxg7 mer lovande än att slå i centrum? Både 18...exd4 och 18...De7 ger spel för bonden. 18.Dxe5?! Db4! 19.Dg3 The8 20. Dd3 Sg4 Svart har skaffat sig ett kraftigt initiativ. Nataf hittar en nödutgång. 21.f6! Sxf6 22.a3 Dd6 23.c3 g6 24.Sf4 Sg4 25.h3 Se3 26.Tf3 Sf5 27.Df1! Genom att byta av ett tornpar lyckas vit tämja den svarta offensiven hjälpligt Te4 28.Te1 Tde8 29.Txe4 Txe4 30.Sd3 h5 Vit måste fortfarande vara försiktig, men håller balansen med 31.Df2 De6 32.Df1. 31.Se5? 31...Sxd4! 32.cxd4 Dxd4+ 33.Df2 0-1 Svart fick inte utföra 33...Te1+. En norsk trippel fullbordades av Martin Østtveit mot Juan Bellon, som åt smärtstillande medel mot en krånglande rygg och inte kunde göra sig själv rättvisa i turneringen. Hur kommer det sig då att en handfull unga norrmän plötsligt kan hävda sig mot stormästarna? Ja, hemligheten var förstås deras sammanhållning och ungdomliga glöd. Sju man bodde i en tvårummare och både åt och drömde schack. Intressant var vidare att andrarankade ungraren Peter Acs fick vara glad för en halva mot Niclas Hjelm och att Bosse Lindberg pressade Tomi Nybäck länge innan de tog remi. Jörgen Eriksson väntade tills motståndaren tänkt bort det mesta av sin betänketid innan han slog till. Milanovic-Eriksson Svart drar Vit borde bestämt ha ersatt sitt senaste drag 25.Th3-g3 med 25. Sf Sxe3! 26.Txe3 Lxf4 27.Sf1 Lxe3 28.Sxe3 f4 29.Tf1 g5 Bönderna bara väller fram. 30.Lg4 Lxg4?! Ger vit ett tempo. 31.Sxg4 Tg6 32.Se5?! Df5 33. Sxg6 e3+ 34.Dc2? I brådskan trodde nog vit att svart skulle slå på c2. Vit får motspel efter 34.Kc1 Kxg6 35.De2, och på 34...e2 håller vit remi med 35. Se5 exf1d+ 36.Dxf1 Txe5 37. Lxe5 Dxe5 38.Dd3+ Kg7 39.d6 f3 40.d7 f2 41.d8D De1+ 42.Kb2 f1d 43.Dd7+ Df7 44.Dh7+! Kxg6 35.d6 e2 36.Te1 f3 37.uppg. I rond 3 visade Ralf Åkesson att han var att räkna med. Ralf Åkesson Sergej Ivanov Engelskt (A 29) 1.c4 Sf6 2.Sc3 e5 3.Sf3 Sc6 4. g3 Lb4 5.Lg2 O-O 6.O-O e4 7.Se1 Te8 8.Sc2 Lxc3 9.dxc3 h6 10.Se3 d6 En 70-talsvariant som inte anses ge vit något speciellt. 11.Sd5 Lf5 12.Le3 Se5 13.b3 Sfg4 14.f3!? exf3 15.exf3 Sxe3 16.Sxe3 Svart har plockat av vit löparparet och tycks ha en sund ställning. På plussidan för vit finns en viss utrymmesfördel och en potentiell löpardiagonal, men han har försvagat sin kungsställning. Kanske kan svart välja 16...Dd7 eller det enkla 16...Lh Ld3 17.Tf2 Lg6 Ivanov hoppas kunna sätta löparen i spel på diagonalen e8-h5, men som partiet utvecklas blir draget en tempoförlust jämfört med 17...Lh7. 18.Td2 Vit vill förhindra dels Sd3, dels c6 och Db c6 är i alla fall möjligt tack vare finessen 19. Txd6 Sxf3+ 20.Lxf3 Db5. Efter 19.Sf1 Db6+ 20.Kh1 Tad8 21.f4 Sd7 22.Txd6 Sc5 23.Txd8 Txd8 TfS nr 1/

20 Det var gott om publik vid en del bräden. I förgrunden Tiger Hillarp-Persson mot Ralf Åkesson. numera det existerar knappt några gratispoäng. Lehikoinen fortsatte av bara farten med att besegra IM Jens- Ove Fries Nielsen i fjärde ronden innan farten dämpades. En annan dansk IM, Jacob Aagaard var i storform och slog som svart Eric Lobron, Tyskland. Kortchnoi gjorde samtidigt sin bästa prestation i turneringen. Kiik-Kortchnoi Kortchnoi har just dragit sitt torn till c8. Vit bör skynda långsamt med 21.Tb1 följt av Se2, Dd1 och a4, men inser inte faran. 21.g4? Txc3! 22.Lxc3 Sxb5 23. La1 Sc3 24.Dc2 Se4 Svart har mer än tillräcklig kompensation för kvaliteten. Vit är inte chanslös, men 24.gxf5 Sxf2 håller inte. 25.Tg2 fxg4 26.Txg4 Lc6 27.h3 Dc7 28.Kh2 Le7 29.Lb2 Lf8 30. Lc1 Dd7 31.Tfg1 Kh8 32.Lb2 Tf5 33.Lc1 g6 De svarta pjäserna glider långsamt in i ideala posteringar. Nu måste vit upptäcka vad det är svart sysslar med. Det är förstås troligt att Kiik redan var i tidsnöd. 34.Dg2 De8 35.Lb1 Lh6 36.Le3 Df8 Hoppsan, f4 hänger och vit har inte förberett försvaret. 37.Lxe4 dxe4 38.Dg3 Dxa3 39.d5 Lxd5 40.Tc1 Lc6 41.Td1 a4 42. Th4 Kg7 43.Td6 Db3 44.Td8 a3 45.Txh6 Kxh6 46.Tg8 Dc Dg2 Dxg2+ 48.Kxg2 a2 49.Ta8 Ld5 50.Kg3 g5 51.uppg. Efter fyra ronder delade tretton man täten på 3½ poäng, bland dem Arik Braun en ung tysk IM, Johan Eriksson och så finske Pertti Lehikoinen! I femte ronden visade defirmian hur man vinner utan att anstränga sig. Nick defirmian Johan Eriksson Sicilianskt (B 90) 1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5.Sc3 a6 6.Le3 e6 7.a4 Sc6 8.g3 Verkligen inte den vanligaste dragföljden, men i Sicilianskt kan man göra dragen i nästan vilken ordning man vill. 8...d5 Eriksson vill visa att svart kan ta över initiativet, men ställningen finns av allt att döma i teoriboken, fastän med vits bonde TfS nr 1/