SKOGSBRUKET ett hållbart kretslopp!

Transkript

1 3/ % svamp

2 SKOGSBRUKET ett hållbart kretslopp! Länge har vi inom skogsindustrin tvingats utstå kritik och påhopp från fältbiologer och andra miljömuppar, som hävdar att vi inte tar hänsyn till skogens biologiska värden. Vi tror att detta beror på okunskap hos den yngre generationen, så därför vill vi informera er om hur brukningsprocessen går till, så ni själva kan se att det inte handlar om någon rovdrift, utan om ett hållbart tillvaratagande av våra förnybara resurser! Här har den gamla skogen avverkats och de sjuka träden rensats bort. Vi återplanterar (med genetiskt likriktade contorta- eller granplantor) för att säkra återbeskogningen. Eftersom vi sparar högstubbar så gynnas även era älskade skalbaggar av avverkningen. Precis som i ett välskött trädgårdsland måste man rensa ogräs! Björk och annat sly måste röjas bort så att den nya skogen inte kvävs! Utan röjning går mycket av den framtida virkeskvalitén förlorad och därmed inkomst för samhället. Skog måste skötas för att må bra! I en oskött skog står träden och ruttnar, grogrund för en lång rad skade insekter och svampar. Sådan skog är en styggelse. Cirkeln är sluten! Skogen är vid års ålder nu mogen att avverkas. Skogen genererar nu både pengar och arbetstillfällen som hela samhället tjänar på! Detta kompenserar rikligen eventuell förlust av arter, som ändå inte bidrar med något. Kretsloppet kan nu börja om på nytt! Såhär ska en välskött skog se ut! Här blir virkeskvalitén god, och träden växer inte huller om buller. För att inte virkeskvalitén ska försämras gödslar vi, så att träden blir friska och starka. Detta påskyndar också tillväxten, vilket är bra både för klimat och ekonomi! Så ni ser, kära fältbiologer! Skogen mår bäst av att brukas! Vi skapar ett hållbart kretslopp där ekonomin står i fokus! Det är något som vi alla tjänar på! Ett resursutnyttjande som Sverige kan vara stolt över! Vi hoppas nu att ni förstått, så vi slipper se er framför skogs maskin - erna i framtiden! Trevlig avverkningssäsong önskar Skogsfabrikerna!

3 Innehåll nr 3/2014 Fältbiologen är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen kan komma att redigera inkomna texter. Texter och bilder som återfinns i den tryckta tidningen publiceras även på Fältbiologens hemsida För icke beställt material ansvaras ej. Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson Tips och notiser 4 Mystiska svampar, kansliflytt och fotavtryck Smultronstället 6...är ett svampställe! Aktionsbild 7 Folket tog över New York Slemsvampar jordens aliens 8 Glöm UFO:n, här har du UGO:n! Det levande döda 10 Tickor och hur de ska tas 22 4 Hjälp till med FÄLTBIOLOGEN Fältbiologen är alla medlemmars tidning. Vill du skriva en artikel, en internrapport eller göra ett reportage? Har du fotografier eller vill illustrera något till tidningen? Ta då kontakt med redaktionen så blir vi väldigt glada, och så kan vi tillsammans arbeta fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till redaktion@faltbiologerna.se! Höstens juveler 12 Svampplockning bortom kantareller Svamprensning 14 Bli en mästare med rensarkniven 20 Omslag Framsidesbild: Spindelskivlingar på torkning, foto Olof Åström. Sidan 2: Andris Fågelsviskare, Helena Rimme och Johan Andrén. Baksida: Okänd förmåga/redaktionens arkiv Tryckinfo Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 3700 exemplar 14 Svampquiz 18 Dags att gnugga geniknölarna Redaktionen Jennie Wadman, Kristin Hyltegren, Andris Fågelviskare, Helena Rimme, Olof Åström, Johan Andrén, Hanna Ekström. Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se Redaktionens blogg: faltbiologgen.wordpress.com Tack för er medverkan: Kerstin Månsson, Skånestyrelsens currygryta 23 Framgångsrikt mögel 19 Quorn slemmögel som mat! Bli en svampodlare 20 Champinjoner klarar vinterljuset Sockerslukarna 22 Jäsande bullar och svampiga bröd Minifältis 23 Svamp är kul Kultur 24 Två böcker och fyra svampböcker Internt 26 Skogsinventeringar och sommarminnnen Andris Fågelviskare, Hanna Ekström, Olof Åström, Kristin Hyltegren, Johan Andrén. På bilden saknas Helena Rimme och Jennie Wadman. Kalendarium 30 Fältbiologen 3/2014 3

4 Ledare & Notiser Följ med på svamptur Att sätta sig ner i mossan och lyssna på tystnaden eller kanske tystnaden som den är i skogen med grenar som knäcks och knäppandet i trädkronorna blir en oas från alla andra tankar som brukar fylla upp huvudet. Doften av jord, de fuktiga löven som har klistrat sig fast på stövlarna och entusiasmen över fynden i korgen gör fikat ännu godare. Ungefär så var min inre bild av en svampplockningstur. Ärligt talat hade jag, fram till för någon vecka sedan, aldrig plockat svamp. För mig var hattar och strumpor mer kopplat till min morfars garderob än till en höstdag i skogen. Men jag har känt sporerna av en inre svampentusiast inom mig och som tur är bjuder just det här numret av Fältbiologen på tips om svampplockning, både för nybörjare som jag och för mer erfarna plockare. För den som inte kan eller orkar ta sig ut bland träd och mossor finns det instruktioner till att odla sin egen matsvamp. Men svampar är så mycket mer än matsvamp, så testa dina kunskaper i svampquizet och följ med under jorden till svamparnas och växternas samarbete. Vi smyger också lite utanför svampriket och kollar in de mystiska slemsvamparna. Svampdebuten blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade hål i gummistövlarna och fångsten blev en ensam liten kremla längst ner i papperspåsen. Men nu när jag tagit det första stövelsteget i riktning mot svamparnas rike känner jag att det kommer bli fler gånger. Det var något särskilt mysigt med att gå omkring i mossan och böja sig efter skivlingar och soppar. Försiktigt skära i dem för att se om det kommer ut mjölkaktig saft eller om de är torra som snus, och sedan smaka styrkan på yttersta tungspetsen. Välkommen in i tidningen och ut bland svamparna! Hanna Ekström redaktionen Kansliflytt! Fältbiologernas rikskansli säger hejdå till Gävle, där hyreskontraktet nu är uppsagt, och flyttar in i Naturskyddsföreningens lokaler i centrala Stockholm. I november går flyttlasset till Åsögatan 115 där ett rum mitt i miljöhändelsernas centrum väntar på oss. I ett led att göra kansliet mer tillgängligt för medlemmar runt om i Sverige har vi också funnit möjligheten till ett närmare samarbete med Naturskyddsföreningen. I de nya lokalerna kommer vi till exempel kunna boka mötesrum när som helst och alltid ha experter inom natur och miljöfrågor nära till hands. Och det öppnas möjligheter för effektivisering av administration och samarbete kring kampanjer. Kort sagt ser vi fram emot flytten! Hej Naturskyddsföreningen! Gör eget svampte! Den har använts som medicinalväxt i Asien under tusentals år och har bland annat kallats odödlighetens svamp för sin förmåga att stärka immunförsvaret. Sprängtickan växer med sin kolsvarta och skrovliga yta på björkstammar och när björken dör sprids sporerna vidare till andra björkar. Var varsam mot trädet när du skär av sprängtickan. Därefter är det viktigt att tillaga den eller torka den direkt för att den inte ska mögla. För en liter te räcker det med en några centimeter stor bit av svampen (torkad eller färsk). Låt koka tills vattnet har blivit svart. De första gångerna tar det ungefär 20 minuter, men det kan ta upp till 45 minuter. Svampen går att använda flera gånger och en del menar att den blir som godast efter att ha blivit kokad gånger. Drick varmt eller tappa upp på flaskor och låt svalna. Väx upp med nerväxt! Den 2 6 september hölls den fjärde så kallade Degrowth-konferensen, den här gången i tyska Leipzig. Fokus för konferensen var att diskutera realistiska alternativ till dagens tillväxtbaserade finansiella system. Andra ämnen som tidigare har berörts är lokala valutor, alternativ till BNP, förkortad arbetstid, basinkomst och hur vi går mot ett mer människo- och naturvänligt samhälle. Mötet arrangeras av en förening och ett forskarnätverk och lockade sammanlagt 3000 akademiker, (varav endast en från Sverige!). foto: Holger Ellgaard 4 Fältbiologen 3/2014

5 Tips & Notiser Världens sista urskogar Ett flerårigt arbete för att kartlägga världens urskogar har gjorts under ledning av Greenpeace med stöd från flera andra miljöorganisationer, universitet och globala nätverk. År publicerades en karta över utbredningen av intakta skogslandskap över världen, det vill säga sådana som inte påverkats nämnvärt av människan. I år har den uppdaterats och det kan konstateras att den opåverkade skogen minskat med 8,1 procent, från 12,8 till 11,8 miljoner km², mellan år 2000 och En planet till, tack! Enligt en ny rapport från WWF har Sverige klättrat till plats 10 på listan över länder med störst ekologiskt fotavtryck. Svenskarnas livsstil kräver nu 3,7 jordklot. Andra länder som nyttjar mycket resurser för varor och tjänster är till exempel Saudiarabien, USA och Belgien. Globalt lever vi på 50 procent mer resurser än de vi har och skulle alltså behöva ett halvt jordklot till. Koldioxidutsläpp är den största delen i fotavtrycket och höginkomstländer toppar, knappast förvånande, listan. foto: Andris Fågelviskare Supervalåret Alla höll ögonen på valet, men glömde bort valen! I somras siktades en tio meter stor knölval sydost om Fårö. Ett kustbevakningsfartyg upptäckte valen och följde den i närmre sju timmar, men valen verkade inte vara på väg åt något speciellt håll. Det är inte första gången en knölval letar sig upp i Östersjön sågs en knölval utanför Luleå, vilken senare upptäcktes död i Baltikum. Vi håller tummarna för att den här knölvalen hittade ut genom Öresund igen! Spänningen fortsätter... Den nionde september kom beskedet om att Miljödomstolens tidigare besked om att tilllåta SMA:s utökning av sin befintliga verksamhet och Nordkalks brytning i Ojnareskogen nu omprövas. Fältbiologerna var en av flera parter som överklagade domen och vi kan ännu en gång konstatera att kamp lönar sig, även om den är långt i från över denna gång. Vill du räkna ut ditt eget ekologiska fotavtryck? Surfa in på: Foto: Olof Åström Svampar mot global uppvärmning Forskare på Lunds universitet har upptäckt att svampar är viktiga för att lagra kol i marken och därmed motverka ökningen av koldi- oxidhalten i atmosfären. Tidigare forskning har mest studerat hur träd tar upp koldioxid och antagit att det viktigaste sättet som kol lagras i marken är genom det organiska material som faller till marken och bryts ner där. Det är långtifrån hela sanningen nu har det visat sig att minst hälften av det kol som lagras i marken kommer underifrån, det vill säga från svampmycel och rötter. Träd och andra växter lever i symbios med mykorrhizasvampar. Träden skickar ner kolhydrater till svamparna som i sin tur släpper ifrån sig näringsämnen. Det betyder att det i svamparnas mycel finns mängder av kol som återförts till marken genom samspelet med de levande träden. Eftersom träd avger mer kolhydrater till svampar när de har dåligt med näring betyder det att en gödslad skog inte nödvändigtvis lagrar mer kol än en näringsfattig bara för att den växer mer. Det kan istället vara tvärtom! Teckningar: Hanna Ekström Fältbiologen 3/2014 5

6 Smultronstället Här tipsar Fältbiologen om platser i Norden med fin natur, intressant djurliv eller annat som gör dem värda att besöka. Vilket är ditt smultronställe? Hör av dig till redaktion@faltbiologerna.se Jakten på skogens superhjälte text: Sam Johansson bild: Ellen Johansson Alltså, ursäkta mig, men vad bryr jag mig om drakens eller grisens år? Eller någon död dammig gubbes hundraårsjubileum heller för den delen? Men snackar vi svampår ja då lystrar alla sinnen, öronen spetsas och hjärtats dunk i bröstet känns hårdare. Det är som att en uråldrig samlarinstinkt tussas ihop med bloggidyllens våta dröm om att göra saker från grunden. En livsfarlig kombination som hotar att helt ta över mitt logiska medvetande. Mina vänner, jag ska nu till att avslöja en av mina hemligaste hemligheter. Min mörkaste, svartaste hemlighet ska ni få ta del av. Tänk er, mina vänner: Den Perfekta Svampen. Den perfekta svampen som växer på det perfekta svampstället. Vi snackar matsvamparnas svamp, THE SVAMP. Nämligen: BATMANSVAMPEN. Mer känd som svart trumpetsvamp. Mytomspunnen, eftertraktad, omtalad. Förklädd till ruttnande fruktkropp och inbäddad i bedrägliga rullstenssluttningar den är superhjälten i dramat, svampplockningens egen Batman. Den svarta trumpetsvampen är inte lik någon annan sval, svart, sidenmjuk. Onekligen borde den även allmänt kallas just Batmansvamp. Och jag vet var de finns... (Här: plats för effektfull paus.) Fast stopp. STOPP nu på direkten. Halt. Hit men inte längre! Ursäkta för ett brutet löfte och kvaddade förhoppningar. Men... men det handlar om lojalitet. För man avslöjar inte ett hemligt svampställe. Aldrig. Tyvärr. (Min familj hotar med att förskjuta mig!) Ändå ska jag ge er ett par små ledtrådar, bara för att jag tycker så mycket om er förstår ni. Så kan ni leka pusseldeckare i jakten på DEN ÅTRÅVÄRDA BATMANSVAMPEN. (Tänk er Camilla Läckberg i skånska alper, typ. Eller nåt... ehh... Det blir fett!). Du kan ju säga att det är utanför Höör, tillåter min syster ädelt. Du får inte berätta exakt var det är, men glöm inte beskriva varför stället är så awesomebra, erbjuder mamma en hjälpande hand. (Hon sa på riktigt awesomebra! Älskar henne.) Och så kan du ju skriva att den som betalar för din tågbiljett nästa gång och stalkar dig ut i skogen kan få veta exakt var det går att hitta svart trumpetsvamp, tillägger de fnissande tillsammans. Platsen jag inte får berätta om är Bjäret (namnet som nedärvts i folkmun av tre generationer Johansson). Jag får inte säga att jag spenderat min uppväxts somrar i ett vitknutat rött torp precis invid Bjärets branter. Framförallt är det mig förbjudet att yppa några detaljer om hösthelgerna på målmedveten jaktvisit med näsan bland knotiga rötter och allehanda mossor. Bara meter från de hurtiga vandrarna som trafikerar Skåneleden (Ås till ås) och ger sig tillkänna genom käcka utrop. Exempelvis Puh, nu är vi halvvägs älskling! eller Har du prövat min nya superkåsa, Kenneth? Helt oslagbar i både utförande och teknik! När jag är på Bjäret med min familj håller vi oss ifrån vandringsleden, vi har ju viktigare saker för oss. I långt mycket oländigare terräng. Med gulgrönorangebrunröda lövkronor och silverskimrande stammar som välver sig ovanför våra huvuden där smyger jag och mina systrar fram. Med blickarna vända åt helt annat håll. Rakt nedåt. Eller snarare lite snett åt vänster. För ni förstår, mina vänner, att för att komma åt de värdefulla trumpetsvampar som gömmer sig här så behöver man klättra. Bjäret är som en liten rullstensås alternativt gammalt vulkaniskt trams, jag vet ärligt talat inte riktigt som gömmer sig i skogen. Längs de stupande sidorna har ingen bemödat sig med att fälla träd eller odla skog, varken förr eller i nutid. Här växer bokarna höga och raka, i den ostörda jorden finns både svart trumpetsvamp, den rödgula varianten av trumpetsvamp och fler spännande sorter. Det ligger välbevandrade, snyggt markerade motionsleder runt omkring. Men inte många vågar ta steget utanför den civiliserade stigen. I denna terräng är det nog faktiskt bara familjen Johansson som kommit på tanken att leta svamp. En fördel med att vara svampplockare i någorlunda vertikala miljöer är att du hamnar i perfekt samtalshöjd med de små godingarna. Utan att böja vare sig knän eller rygg är det bara att utbrista Nämen tjenare där! Trevligt att råkas!, sträcka fram handen och bjuda hem Herr Kantarell på middag. 6 Fältbiologen 3/2014

7 People s climate march Söndagen den 21:a september 2014 arrangerades den hittills största demonstrationen mot klimatförändringarna i centrala New York. Runt människor dök upp för att visa sitt missnöje med politikernas ovilja att rädda världen. Skicka in dina bästa aktionsbilder till redaktion@faltbiologerna.se! Aktionsbild Foto: Heather Craig, Survival Media Agency Fältbiologen 3/2014 7

8 De intelligenta slemklumparna text: Hanna Ekström bild: Olof Åström De rör sig framåt med hjälp av tentakler och kan skapa modeller över avancerade tunnelbanesystem. Forskare har haft svårt att bestämma om de är djur, växter eller svampar. Låt oss presentera slemsvamparna! Trollsmör, Fuligo septica 8 Fältbiologen 3/2014

9 Slemsvamparna har länge varit mytomspunna. I många delar av Europa trodde man att de var rester av slocknade stjärnor med magiska egenskaper som hade ramlat ner från himlen. Den japanske forskaren Toshiyuki Nakagaki har lyckats visa att slemsvamparna kan minnas och förutsäga händelser baserat på tidigare erfarenheter. I ett experiment utsatte han den knallgula slemsvampen Psysarum polycephalum för köldchocker en gång i timmen, vilka fick svampen att dra ihop sig och krypa långsammare. De närmaste timmarna efter att köldchockerna slutade ges fortsatte slemsvampen att dra ihop sig en gång i timmen. Slemsvampar saknar nervsystem och central styrning men har i flera undersökningar visat tecken på intelligens. I jakten på mat sprider slemsvampen ut sig till en tunn matta och rör sig framåt med hjälp av tentakler. När en tentakel når föda äter slemsvampen genom att omsluta födan och sedan lösa upp den. Liksom djur kan de ta upp fast föda och i naturen fungerar de som viktiga nedbrytare av organiska rester, bakterier och svampar. I ett annat av Nakagakis experiment placerades en slemsvamp i mitten av en labyrint. I de båda utgångarna lades havregryn. Slemsvampen började då röra sig framåt genom alla gångar genom långa trådar. De trådar som nådde fram till havregrynen skickade sedan tillbaka pulserande sammandragningar som fick trådar utan kontakt med havregryn att sakta tyna bort. Likt det som händer i vårt nervsystem när vi lär oss något nytt, då vissa kopplingar som används ofta förstärks, blev nu trådar som band samman födoplatserna tjockare för att slemsvampen mer effektivt skulle kunna tillgodogöra sig näringen. Detta experiment har gjorts på kartor över bland annat Tokyos tunnelbanesystem. Vid varje hållplats läggs föda och slemsvampen placeras i mitten. Efter ett tag har slemsvampen bildat ett nätverk mellan hållplatserna och förstärkt trådarna mellan födan så att modellen stämmer förvånansvärt väl överens med hur tunnelbanesystemet ser ut och en gång har beräknats att fungera bäst. Det finns mellan 500 och 1000 arter av slemsvampar i världen och i Sverige går bland annat vargmjölk och trollsmör att hitta på murkna stubbar, men slemsvampar lever på de flesta underlag. De är närmare släkt med djur än med svampar och har en oklar systematisk placering eftersom de likt en svamp förökar sig med sporer men samtidigt har mycket gemensamt med amöbor. Nu för tiden anser de flesta, trots det missvisande namnet, att slemsvamparna tillhör gruppen protister, de organismer som inte kan sägas tillhöra varken växter, svampar eller djur. Livscykeln är komplicerad med flera stadier och skiljer sig åt mellan olika typer av slemsvampar. För myxomyceter, den grupp slemsvampar där många bildar stora och ofta färgglada fruktkroppar, är det första stadiet en spor som utvecklas till en gamet, en amöbalikande encellig organism, som självständigt kan röra sig. När den träffar på en annan gamet befruktas den och cellkärnan, men inte cellen, delas. Då bildas det stadium som kallas plasmodium. Slemsvampen är då en slemmig, ofta färgglad kropp, med tusentals cellkärnor inom ett och samma cellmembran. Plasmodiet letar upp en torr plats för att dra ihop sig och torka ut. Samtidigt som uttorkningen pågår växer det ut fruktkroppar som när de mognar spricker och skickar ut nya sporer. Skulle slemsvampen bli kvar i det torkade stadiet kan den ligga i vila i flera år för att sedan vakna till liv igen och skicka ut nya sporer. Som plasmodium trivs slemsvampen där det är varmt, fuktigt och skuggigt. I Nakagakis labyrintexperiment har det visat sig att slemsvampen också kan utgå från solljuset i sitt val av väg. Den väljer hellre att förstärka en mörk och säker väg än en väg fylld av solljus. Ytterligare ett exempel på slemsvamparnas intelligens är att de är obeslutsamma. När de stöter på ett giftigt ämne stannar de först upp för att sedan välja ett av tre alternativ: En Fuligoslemsvamp var nära att orsaka panik i en förort till Dallas i Texas i juni 1973 fortsätta genom ämnet, backa och välja en annan väg eller dela på sig och göra både och. Eftersom slemsvamparna är ett mellanting mellan encelliga och flercelliga organismer kan de dela upp sig i flera individer eller gå samman till en. De svenska slemsvamparna är ofta några centimeter stora och rör sig ungefär 1 mm per timme men hastighetsrekordet ska vara 2 cm per minut. Uno Eliasson är professor emeritus i systematisk botanik vid Göteborgs universitet och har i över 40 år forskat på den grupp slemsvampar som kallas myxomyceter. Han har svårt att kort sammanfatta vad som är mest fascinerande med just myxomyceter, men skriver i ett mail till redaktionen: Det är ju en speciell grupp av organismer som inte har någonting med djur, växter eller svampar att göra. Cytologiskt är de speciella genom sitt plasmodium, en enda stor cell med miljontals genetiskt identiska cellkärnor som delar sig synkront. Plasmodiet har rörelseförmåga och rör sig som en jätteamöba. Men det finns mycket att säga, väldigt mycket. I en artikel för Svensk Mykologisk Tidskrift (Myxomyceter, nr ) skriver Uno Eliasson att en Fuligo-slemsvamp var nära att orsaka panik i en förort till Dallas i Texas i juni Tidningen Newsweek kallade organismen för an unidentified growing object. En lokal tidning antydde möjligheten att man hade att göra med en okänd organism från rymden, kanske en form av muterad bakterie utsänd från en annan planet i syfte att ta över jorden. Tentakler, listighet och outforskade områden. Slemsvamparna fortsätter att fascinera forskare och naturintresserade. De är kanske jordens svar på aliens. Fältbiologen 3/2014 9

10 Död ved lever! Under multnande trädstammar, på torrakor och sjuka träd, där frodas tickorna. Men vad är egentligen en ticka? Vad innebär det att vara resupinat? Och hur känner man igen olika arter? text och foto: Alva Anderberg Tickorna är del av den mycket stora, mångformiga och vida spridda organismgruppen svampar. De kan inte producera sin egen näring som växterna, utan lever liksom vi djur på organiskt material. En del tickor är parasiter och tar sin näring från levande träd medan de flesta är saprofyter, vilka tar sin näring från döda träd. Tillsammans med insekter och mikroorganismer knyter de samman ekosystemen genom att bryta ner och återföra näring till marken. Det man vanligtvis tittar på när man ser en svamp är dess fruktkropp den del som med sporer ska föra svampens gener vidare till en ny plats. Svampen består huvudsakligen av ett fint nätverk av trådlika celler som kallas mycel. Tickor som syns utanpå träd är alltså bara en liten del av en stor organism som kan uppfylla hela trädet. Fruktkropparna kan ha många olika former de som växer på stående träd är i större utsträckning hoveller konsolformade, medan de som växer på liggande träd (så kallade lågor) oftast är resupinata, det vill säga växer helt platta mot underlaget, ibland med liten hattbildning. Tickor är ett vanligt använt begrepp men utgör inte en enhetlig taxonomisk grupp, det vill säga den är inte åtskild släktskapsmässigt. Vad sammanfattar tickorna? Jag föreslår för mykologen och naturvårdsbiologen Sten Svantesson att det handlar om att de växer på ved samt är sega och hårda. Nja, inte helt korrekt. Alla växer inte på ved, som till exempel fårticka. Definitionen är att deras rörlager inte går att lösgöra från köttet. Men det är ju just det du håller på med. Sten skrattar. Han sitter och pillar loss bitar av porlagret på tickor med skalpell medan vi pratar. Han samlar in artdata åt forskning vid Oslo universitet. Jag fortsätter: Den definitionen förutsätter också att de har rör. Men det finns ju flera tickor som har skivor undertill, och taggar? Hmm... tja, taggingar är ju faktiskt taggingar och musslingar musslingar. Men jag förstår vad du menar. Det blir såhär när man försöker inordna naturen i system som egentligen inte finns, svarar Sten. Naturvårdens slagord Död ved lever hänvisar till de flera tusen arter som direkt och indirekt behöver död ved. De miljöer där man hittar flest tickarter är skogar med en rik tillgång på död ved i olika nedbrytningsstadier. Denna skogstyp har blivit allt ovanligare i Sverige och de arter som är bundna till speciella växtmiljöer eller har dålig spridningsförmåga kan komma att utrotas inom en snar framtid. Man talar om utdöendeskuld det antalet arter som idag finns kvar men som förr eller senare kommer att försvinna på grund av att miljön förändras. Somliga tickor är generalister medan andra är oerhört specifika i sina preferenser för miljö. Det är skillnad på ved och ved. Olika svampar tar hand om alltifrån kvistar och skrufs som skogsmaskinerna lämnat efter sig till tallar som blivit 300 år innan de dött, stått i 300 år till som silverfuror och sedan legat på backen i ytterligare 100 år. Det är även skillnad på dött och dött somliga tickor efterträder varandra i nedbrytningsarbetet. Många av naturskogens tickor lever resupinata och undanskymda under lågor, där de återfinns i den nyansrika färgskalan mellan äggskal och kaffe latte. De kan skiljas åt delvis på substratet (underlaget), men framför allt genom en mängd olika egenskaper såsom doft, konsistens, tjocklek, seghet och porstorlek. Vill man artbestämma en ticka kan man kan med fördel ta loss en bit och undersöka den för att notera egenheter, som till exempel seg kan böjas 180 utan att gå av. Kan man inte förstå sig på tickan i fält kan man ta en kollekt och ta med hem, se tips nedan. Kanske var det några av de lattefärgade tickorna som Carl von Linné hade studerat när han i armod skrev Ingenstans är naturen mer föränderlig än hos svamparna, så att vi ingenstans lättare kan ta fel. Vi kan sålunda artbestämma endast få svampar i denna mängd av tvivel. För att inte förgås i en mängd av tvivel kan det vara fördelaktigt att ta sig an några av de mer karaktäristiska arterna till en början. Här intill kommer ett litet urval av några vackra och lätt igenkännbara tickor. Att tänka på vid insamling av kollekt: Vik ett litet kuvert av papper och notera datum, koordinater och vilket trädslag tickan växte på. Skriv ner så många karaktärer som möjligt eftersom de blir otydligare efter förvaring. Talla inte på porlagret utifall att tickan behöver veri fieras med mikroskop av en mykolog (ärkesvampnörd), som tittar på sporernas storlek och form. Torka svampen på ett varmt och torrt ställe för bibehållen kvalité. Om det finns risk att det rör sig om en rödlistad svamp kan det vara trist att ta av den, men i det långa loppet är det kanske ändå värt det om man lyckas skydda området den växer i. 10 Fältbiologen 3/2014

11 Blackticka Junghuhnia collabens En tunn resupinat ticka med små porer i färgskalan lätt hudrosa till dåligt blandad Oboy. Kan breda ut sig ganska ordentligt under gamla granar och är eventuellt knuten till trädstammar som först rötats av ulltickan. Hör således till en av de mer exklusiva svamparna som kräver långvarig och hög kontinuitet av träd i olika nedbrytningsstadier. Doftticka - Haploporus odorus En hovformad, vit ticka som växer på gamla döende sälgar och doftar anis. Trivs i lövträdsrika och fuktiga barrnaturskogar där man ofta kan träffa på en mängd rödlistade arter. På bilden syns den tillsammans med en annan av signalflorans galjonsfigurer, lunglaven, Lobariapulmonaria. Granticka Phellinus chrysoloma En konsolformad flerårig ticka av seg, läderartad karaktär. En av de mer allmänna signalarterna och uppträder redan på döende granar och högstubbar. På bilden utsmyckad med någon lav av släktet Cladonia. Gräddticka Perenniporia subacida En relativt stor och tjock men helt resupinat ticka som trivs på exklusiva lågor i gamla granskogar med hög och jämn luftfuktighet. Som ny är den gräddfärgad men dess äldre delar blir orangegula till rödbruna, därför ofta inramad av en orange bård. Gränsticka Phellinus nigrolimitatus En flerårig, resupinat kanelbrun till gråbrun ticka som krymper med åren varför den får en mörkbrun bård av gammal svamp omkring sig. Mycket variabel till utseendet. En svart gräns skiljer det orangebruna köttet från det mer sandfärgade porlagret i tvärsnitt, varefter den fått sitt namn. Trivs i gamla mossiga granskogar med hög luftfuktighet. Koralltaggsvamp Hericium coralloides En mycket speciell, koralliknande förgrenad svamp som signalerar ett långvarigt inslag av gamla, grova lövträd i skogstyper över hela landet. Påträffas främst på murkna lågor av gamla lövträd som först rötats av fnöskticka eller sprängticka. Rosenticka Fomitopsis rosea En flerårig hovformad och mycket hård ticka som trivs på den vertikala sidan av gamla liggande granlågor. Porlagret är ljust tuggummirosa till mörkt gammelrosa. Trådticka Climacocystis borealis En ettårig, saftig och mjuk ticka som ofta uppträder med en hel ostbricka av solfjäderformade ljusgula hattar vid basen på grova granar, både döende och döda. En mer allmän signalart. Ullticka Phellinus ferrugineofuscus En tunn och hård, helt resupinat och mjölkchokladfärgad ticka med rostbrun tillväxtzon vars ullighet syns bäst i lupp. Trivs bäst på gamla granar i ganska tidigt nedbrytningsstadium. Fältbiologen 3/

12 Annat än kantareller text och bild: Kleo Bartilsson Häromdagen var jag i en småländsk skog. Det var sådär höstfuktigt, alldeles stilla och ljudlöst. Småfåglarna hade flyttat, insekterna tystnat och dimman kröp in mellan träden. Överallt, och då menar jag överallt, växte svampar, dessa regnälskande kryptogamkungar. Det var nästan mer svamp än mossa i skogen, och korgen fylldes snabbt. Visst blev det en och annan kantarell, men det finns så mycket mer att plocka än dessa givna guldklimpar. Faktum är att det finns flera matsvampar som till och med är lättare att lära sig. Jag vill dela med mig av några andra, kanske lite udda figurer, från min svampkorg. Plockning Först några förmaningar till svampplockaren. Innan du ger dig ut skogen, försök planera din dag. Svamp är en färskvara och behöver tas omhand snabbt. Så vare sig du tänker torka, frysa in eller äta direkt, gör det samma dag som du plockat svampen. Se till att ha en bra, uppdaterad, svampbok. Nya rön om svampgifter har på senare år dykt upp i och med modern forskning, så se till att din svampbok har de senaste uppgifterna. Jag använder Nya Svampboken (Holmberg, Marklund) och Svampar i Sverige (Mossberg, Karström, Nilsson, Persson). Till sist: ät aldrig en svamp som du inte är 110 procent säker på. Folk blir förgiftade varje år på grund av slarv eller okunskap. Med detta sagt vill jag ändå pressa på att det är roligt och lätt att lära sig känna igen flera matsvampar. Börja med de lättaste och låt din repertoar sakta växa en ny art om året kan vara tillräckligt. Här tipsar jag bara om svampar som är lätta att känna igen och som inte kan förväxlas med någon verkligt giftig svamp. Använd ändå en svampbok som komplement till denna artikel för att identifiera dina fynd. Hur du plockar Plocka i en korg med tidningspapper i botten eller en papperspåse, aldrig plastpåse. Ha med dig kniv och borste ut i skogen och rensa bort jord, barr och maskätna delar. Det är bara dumt att bära hem massa skräp. Jag skär alltid bort änden på foten, rör på större soppar och skalar av hattskinnet på slemmiga svampar. (Se fler svamprensartips på nästa uppslag! /redaktionen) Om du vill ta med dig svampar hem för artbestämning, se till att få med dig hela svampen. Ha gärna ett avklippt mjölkpaket eller en påse i korgen att lägga svampar du är osäker på för senare artbestämning. 12 Fältbiologen 3/2014

13 Skäggriska Riskorna är en svampgrupp som kännetecknas av att de har rikligt med saft som sipprar ut vid snitt eller tumning. Saften kan vara mjölkvit, vattenklar eller rödorange. Dessutom är riskorna mycket spröda och bryts lätt sönder. De hör till skivlingarna och har därför skivor på hattundersidan. Riskorna har varken ring eller strumpa, och foten är relativt kort. En riska som är lätt att lära sig är skäggriska. Det är en ljus svamp, gulvit till blekröd, med zonerad hatt (ring-mönster). Saften är mjölkaktig och foten kraftig, vid snitt ihålig. Vid hattkanten är skäggriskan skäggig, liksom en ljus päls, vilket är tydligast på unga exemplar. Förväxlingssvampar är andra riskor, men de saknar det karaktäristiska skägget. Skäggriskorna är skarpa innan man äter dem måste de först sköljas i rikligt med kallt vatten och sedan kokas i rikligt med vatten i fem minuter. Efter avkokningen kan man lägga in dem i ättikslag och få ett fint sillsubstitut till julbordet om man inte äter fisk. Blodriska Blodriskan är en av mina absoluta favoriter och dessutom väldigt lätt att känna igen. Det finns flera sorter, godast är tallblodriskan, men de är alla ätliga och goda. Tyvärr är de ofta angripna av mask, så skär igenom varje exemplar redan i skogen så slipper du bära hem dålig svamp. Blodriskorna är liksom skäggriskan zonerad på hatten, och färgen varierar från ljust beige till orangegrön. Det tydligaste kännetecknet är den morotsröda saften som sipprar ut vid snitt. Förväxlingssvampar är andra riskor, men de saknar den morotsröda saften. Blodriska är gott att steka med smör i stekpannan. Fårticka Fårtickan är en rätt speciell matsvamp. Den smakar egentligen inte så mycket men har en fast och fin konsistens som kan liknas vid quorn. Den passar bra att steka, panera, mala till färs och mycket mer en riktigt bra svamp för dem som inte äter kött. Dessutom kan den på vissa platser uppträda mycket talrikt, i år har jag fått frysen full med min egen veggiefärs. Hela fårtickan är vit till ljusorange och den kan bli rätt så stor. Är man kräsen plockar man bara tickor med hattar under 10 cm, de större kan vara lite beska och träiga. Under hatten har fårtickan ett tunt rörlager som sitter hårt fast (jämför med soppar, där rören lätt kan pillas bort). Förväxlingssvampar är brödticka, som är väldigt lik fårtickan men likvärdig i smak och konsistens. Kan även förväxlas med tallgråticka som kan fungera som matsvamp men är rödlistad. Citronslemskivling Citronslemskivling är väl ingen fantastisk smakupplevelse direkt, den är aningen slemmig även i stekt tillstånd och har en lätt syrlig smak. Men den passar bra som blandsvamp och är lätt att känna igen och ganska rolig att plocka. Man hittar den ofta i diken längs grusvägar. Viktiga kännetecken är den slemmiga gråbruna hatten med ett hattskinn som lätt går att dra av (gör det i skogen så slipper du att allt i korgen blir slemmigt) och att skivorna är grå och foten vit upptill och citrongul nedtill. Även foten är slemmig och aningen träig i basen. Förväxlingssvampar är de närbesläktade rosenslemskivling och rabarbersvamp, vilka också är ätliga, och stor kragskivling som är oätlig men inte giftig. Ingen av förväxlingssvamparna har den citrongula färgen, så ser du den kan du vara säker. Fältbiologen 3/

14 Svamprensarskola Text och bild: Minou Moon I hösttider bjuder skogen på frestande fruktkroppar. När det gäller matsvamp känner jag personligen att det är trevligt om en inte får med hela skogen i bösform ner i stekpannan. För att undvika detta har jag några tips: Trattkantarell och rödgul trumpetsvamp, gött att käka. Att välja redskap En lämplig kniv och en borste är A och O när det ska plockas svamp. Så varför inte ha båda i handen samtidigt? Ni har säkert sett att de i mataffärer säljer svampknivar, försedda med en kniv i ena änden och borste i den andra? Jag anser personligen att den designen är något undermålig. Varför ska en behöva vrida handleden maximalt eller vända på redskapet för att borsta av sin svamp? Därför har jag och min familj en egen lösning som jag tänkte dela med mig av till er. Välj en kniv som inte är för vass. När du täljer svamp skär du i en hel del jord och grus, då är det bra om inte kniven eller du själv tar skada. Borsten i borsten ska inte vara för mjuk, det handlar inte om att pensla bröd innan de sätts in i ugnen, utan det gäller att frigöra svampen från oönskade partiklar. Då är det bra med lite styvare borst. Jag brukar ta en vanlig målarpensel (moddlare) i trä eller plast (oanvänd) och sedan klippa ner borsten till cirka halva längden. Då blir den hårdare och därför betydligt mer effektiv. Ta sedan penseln och tejpa fast den på kniven så att den hamnar mellan ditt pek- och långfinger när du håller i kniven (se bild 1). Tack vare denna penselposition blir vridningsmomentet i handleden betydligt mindre och hela rensningen effektiviseras, vilket jag uppskattar eftersom jag inte finner rensningen som det absolut roligaste i svampplockningen. Rensa i skogen! När du plockar en sopp får du med dig en mängd av främst jord men även löv, gräs och ofta kvistdelar som svampen vuxit fast i. För att slippa ha detta i korgen kan det vara bra att tälja bort det yttersta lagret av foten. Det är också bra att dra ett snitt genom hatten eller på annat sätt se så att inte soppen är maskäten. Om vi istället snackar kantareller så kan det vara fördelaktigt att skära av kantarellen så att dess fot inte lämnar marken. Ofta kan det från samma fot växa upp nya kantareller och du kan återkomma till platsen för att skörda mer vid ett senare tillfälle. Dessutom slipper du jord i korgen som kan fastna på grannarna som ligger bredvid. Ta en snabb genomborstning och bli av med löv som sitter på svampen. Efter denna grovrensning förpassas godsakerna till korgen. Att ta bort skinnet eller inte I Sverige är det vanligt att svamprensare tar bort huden på hatten hos soppar. Dessa personer tar även bort rören (se bild 2 för sopp-anatomi). Om du köper påsar med torkade stensoppar (Karljohan) från Italien eller något annat sydeuropeiskt land får du dock räkna med både rör, skinn och maskhål. Hitta småkrypen Blomkålssvampen (bild 3) med sina invecklade skrymslen och vrår innebär en tidskrävande rensning. Borsta igenom hela svampen och använd kniven för att dela den i mindre bitar och på så vis lättare komma åt dess inre gömställen. Hade jag varit en spindel och lekt kurragömma så hade jag lätt gömt mig i en blomkålssvamp! 14 Fältbiologen 3/2014

15 Ta udden av taggsvampen Så kommer vi då till en personlig favorit (jag har några stycken), blek taggsvamp. Även denna godbit kan med fördel skäras av så att foten stannar i marken och bebisarna hinner bli stora innan du plockar dem också. Jag brukar borsta bort majoriteten av uddarna ( taggarna ) i skogen så slipper jag få med mig dem till min rensbänk där hemma. Liksom stensoppen besöks den bleka taggsvampen gärna av mask, så skär ett snitt genom hatten även här för att kolla så att den är fräsch. Hemma vid rensbänken Trattkantareller och trumpetsvampar har en snigelkorridor som måste vittjas. Detta gör jag genom att klyva svamparna på längden (se bild 5), från hatt till fot. Det händer att den ihålighet dessa svampar har inhyser såväl skogens bös som spindlar och sniglar, men främst det sistnämnda. Jag borstar igenom allt jag plockat ännu en gång innan jag sköljer allt i ett durkslag. Denna sköljning är bra mot sådant som inte går att borsta bort, eller snigelslem för den petiga typen. Sedan hackar, förväller, steker eller torkar jag mina läckerheter. I stekpannan När jag steker svamp så kryddar jag nästan alltid med salt, socker och svart- eller vitpeppar. Detta för att frambringa aromerna och skapa den smakfulla pangkänslan, när allt känns underbart! Smaklig svamp mina vänner! Bild 1: Hemmagjord svamprensarkniv Bild 2: Stensopp Sopprör Bild 3: Blomkålssvamp Hatthud Bild 5: Svart trumpetsvamp, tvärsnitt av den s.k. snigelkorridoren Bild 4: Blek taggsvamp Bebis-taggsvamp Fältbiologen 3/

16 Ett mögellandskap. Foto: Olof Åström

17

18 Vet du allt om svamp? text: Helena Rimme Svampar stoltserar under björkarna i lövskogen, gömmer sig i väggarna på gamla torp och dyker upp i kvarglömda matlådor. De finns helt enkelt överallt. Håll i hatten och behåll fötterna i jorden det är dags för svampquiz! 1. Vem skrev den första svenska svampboken? A. Carl von Linné B. Elias Fries C. Cajsa Warg 2. Vilket är inte en sorts svamp? A. Tvättsvamp B. Jäst C. Penicillum 3. Vilken svamp lever bara i mykorrhiza med tall? A. Kantarell B. Tallriska C. Skäggriska 4. Hur stor är den största svampen som hittats? A. 2 hektar B. 880 hektar C. 1,52 m² 5. Vad är en saprotrof? A. En sporsäckssvamp B. En svamp som bryter ner dött material C. En ätbar svamp 6. Vilken är Skånes landskapssvamp? A. Stolt fjällskivling B. Sydchampinjon C. Ängschampinjon 7. Vilken svamp kan förväxlas med vit flugsvamp (giftig)? A. Vit champinjon B. Fin flugsvamp C. Silkesmusseron 8. Hur många procent vatten innehåller svamp? A. 75 % B. 99 % C. 90 % 9. Vilken svamp innehåller mycket D-vitamin? A. Röksvamp B. Kantarell C. Sillkremla 10. Vilken dryck bör inte konsumeras tillsammans med svamp? A. Mjölk B. Svart te C. Alkohol 11. Vilken svamp finns inte? A. Larvsvamp B. Luddnagelskivling C. Cedeskivling 12. Hur många svamparter känner man till i dagsläget? A B C. 1 miljon 13. Vilken grupp räknas svampar till? A. Djur B. Växter C. Ingendera 14. Vad har fnösktickan tidigare använts till? A. Skosulor B. Eldframställning C. Skålar Rätt svar: 1.b, 2.a, 3.b, 4.b, 5.b, 6.c, 7.a, 8.c, 9.b, 10.c, 11.c, 12.a, 13.c, 14.b 18 Fältbiologen 3/2014

19 Slemmögel som livsmedel Hälsosamt, vegetariskt och en proteinrik köttersättningsprodukt. Eller ett industriodlat slemmögel som biologiskt sett är närmare släkt med fotsvamp än med champinjoner Quorn har blivit allt populärare, men vad är det egentligen vi stoppar i oss och är det ett hållbart alternativ? text: Hanna Ekström Jakten på en ny proteinkälla började på allvar år 1960 när FN släppte en rapport som varnade för att jorden snart skulle vara överbefolkad. För att undvika hungersnöd och proteinbrist behövdes en ny proteinkälla. Redan i början av 1900-talet hade den tyske kemisten Max Delbrück börjat använda bryggerijäst som mat för kor och grisar och nu började forskare undersöka över 3000 jordprover från olika delar av världen för att hitta en mikroorganism som skulle kunna omvandla stärkelse, som var restprodukt vid spannmålstillverkning, till protein och duga som mat för människor. Men de hade inte behövt leta så långt bort. I en trädgård ungefär 5 km från laboratoriet hittades ett slemmögel som visade sig vara både gott och proteinrikt. Det skulle dröja några år innan myndigheterna kom att godkänna slemmöglet som livsmedel, men forskarna var förhoppningsfulla och inledde ett samarbete med ingenjörer från ett närliggande kemiföretag för att utveckla teknik för odling i stor skala gav den engelska motsvarigheten till Livsmedelsverket godkänt för försäljning och i Sverige började Quorn säljas Idag är Sverige världens tredje största quornmarknad, efter Storbritannien och USA. Quorn görs av mögelsvampen PTA-2684 med det latinska namnet Fusariumvenenatum. Den tillhör gruppen imperfekta svampar. De kan se väldigt olika ut och är ganska svårstuderade men har gemensamt att vi inte känner till hela deras livscykel. Förutom i quorn finns imperfekta svampar i penicillin och används för att smaksätta mögelostar. Dessutom kan de hittas som parasiter på växter, djur och människor. Världens enda fabrik för odling av PTA finns i Billingham i nordöstra England. I två grå plåtbyggnader ryms de sterila jäsningstankarna där mögelsvamparna växer i syresatt vatten i en jäsningsprocess liknande den för bröd och yoghurt. Genom smala rör matas mögelsvamparna med sockerarten glukos från vetestärkelse och olika vitaminer och mineraler. Då bildas mykoprotein som sedan värmebehandlas, torkas och blandas med äggviteämnet albumin vilket får den tidigare bröddegsliknande massan att skapa fibrer som påminner om kött. Att albumin tillsätts som bindemedel och att flera quornprodukter också innehåller mjölkprotein gör att quorn inte är veganskt. Efter att äggviteämnet tillsätts skickas mykoproteinetvidare till nästa fabrik som tillsätter aromer och formar det till filéer, bitar och färs. I fabriken i Billingham fördubblar svampen sin massa var femte timme vilket ger omkring ton mykoprotein om året. Om kor hade samma förökningstakt skulle en ko föda upp 50 slaktfärdiga djur på ett dygn. Quorn är, till skillnad mot dagens industriella djuruppfödning, helt fri från antibiotika men vid odling av råvarorna används kemiska bekämpningsmedel. På grund av den lilla mängden råvara det krävs för odling av mykoprotein blir andelen bekämpningsmedel per kilo quorn dock liten. När det gäller behovet av mark behövs yta för framställning av råvarorna vete, för stärkelsen, och ägg och själva ytan för fabriken. Även här tar quorn klimat- och miljöpoäng jämfört med kött eftersom ytorna är betydligt mindre än vad som krävs för framställningen av foder vid köttproduktion. Mindre markanvändning är positivt för den biologiska mångfalden eftersom det minskar trycket på ny jordbruksmark och därmed också skogsskövlingen. I Storbritannien används dock en stor del fossil energi både vid odling av råvarorna och för produktionen i fabriken. Med utsläppen för transporter inräknade beräknas quorn, enligt en undersökning sammanfattad på köttguiden.se, släppa ut ungefär 4 kg koldioxidekvivalenter per kilo quorn vilket är något mer än både kyckling och fisk och betydligt mer än baljväxter och vegetabilier. Marlow Foods, som äger tillverkningen av quorn och också har ensamrätt på varumärket, har själva beställt en studie kring quorns miljöpåverkan som visar att quornproduktion släpper ut en tredjedel mindre växthusgaser än biffproduktion, men med produktionsförbättringar skulle det kunna gå att minska ännu mer. Äggen som används för albumintillägget kommer enligt företaget från frigående höns, men vilket foder hönsen ges är oklart och detta spelar också in på slutproduktens klimatpåverkan. Ur hälsosynpunkt ses quorn som fettsnålt och studier har visat att quorn kan hjälpa till att stabilisera blodsockernivån. Men produkten har också stött på kritik. I USA finns en lobbygrupp som menar att risken för överkänslighet i form av illamående och magont borde vara en anledning till att förbjuda försäljningen av quorn. Livsmedelsverket i Sverige skriver att all mat som innehåller protein kan ge allergi och vad gäller quorn är det fler som är allergiska mot äggtillsatsen än mot själva mykoproteinet. I Sverige fortsätter försäljningen att öka. Köttfri måndag och fredagkvällar med tacos gör quornfärsen till en bästsäljare, enligt företaget Quorn själva. I fråga om hållbarhet pratar alltså odlingstakten och det förhållandevis lilla behovet av mark för quorn som ett klimatsmart alternativ. Många källor menar dock att fabriksprocessade produkter som quorn aldrig kan bli lika energisnåla som andra vegetariska proteinalternativ och baljväxter ses i så fall som en bättre bas för en hållbar kost. Sedan notisen i nr 4/2012 har efterforskningarna fortgått och Fältbiologen kan här presentera en redogörelse av Quorn:s uppkomst och tillverkning. Fältbiologen 3/

20 Odla dina egna champinjoner text: Kristin Hyltegren bild: Marika Lindahl Nu när vintern närmar sig är det lätt att tänka att odlingssäsongen är över, men glöm inte att det går att odla annat än växter! Att mörkret tar över mer och mer spelar ingen roll för svampar de behöver inget ljus. Champinjoner är en av de arter som passar utmärkt att odla inomhus. 1. Hitta ett lämpligt substrat och köp mycel Svampar är nedbrytare och vill växa i någon slags kompost där det finns lämpligt material att bryta ner. Champinjoner växer bra i kompost på hästgödsel blandat med halm. Fråga på närmaste hästgård eller ridskola om du kan få lite! Komposten ska vara väl brunnen och temperaturen ska ha gått ner till under 30 grader. Det ska inte heller lukta ammoniak om den. Om du inte kan få tag på kompost med hästgödsel kan en kompost baserad på majs, mossa och sand fungera som ersättning. Se till att den inte innehåller maskar eller andra djur som kan äta upp mycelet. Mycel kan du få tag på genom Internet. Just champinjonmycel kan det bli nödvändigt att beställa från utlandet. Sök till exempel på white cap button mushroom spawn. Eller kolla om du kan köpa av en champinjonodlare i Sverige. 2. Sterilisera substratet och tänk på hygienen Eftersom champinjoner konkurrerar med andra nedbrytare, till exempel olika mikroorganismer, är det viktigt att all utrustning är väl rengjord och att du har tvättat händerna noga eller använder rena handskar när du handskas med mycelet. Det är bäst att sterilisera substratet så att de mikroorganismer som redan finns där inte tar över. Fukta substratet med lite vatten och kör det sedan i mikro- vågsugn i två minuter eller tills vattnet har avdunstat. Nu är substratet klart! 3. Förbered odlingen Lägg ut en bädd av substrat i en behållare som du har rengjort. Ett terrarium med lock är lämpligt men en annan glasbehållare med lock går också bra. Lägg ditt mycel på bädden och täck sedan med ett cirka fem centimeter tjockt lager substrat. Lägg på locket på behållaren. 4. Låt mycelet växa till i värme I början är det viktigt att din odling står varmt så att mycelet kan sprida sig ordentligt. Strax över 20 grader är en bra temperatur. Den temperaturen kan du få genom att ställa behållaren i ett varmt rum eller i solljus. Där ska den sedan stå i ungefär tre veckor så att mycelet hinner utvecklas ordentligt. Om du tittar efter ska du kunna se de spindelvävsaktiga vita trådarna som är mycelet. När du ser att de har utvecklats fint är det dags att flytta svampen. 5. Låt svamparna utvecklas mörkt och svalt Nu ska svampodlingen stå mörkt och svalt ungefär 15 grader är lämpligt. Då passar en källare bra. Om du inte har tillgång till en källare kanske du har ett förråd med lägre temperatur än din bostad. Täck odlingen med ett två centimeter tjockt lager av vanlig planteringsjord. Spreja jorden med vatten så ofta som det behövs för att hålla den fuktig. Om du har odlingen i rumstemperatur bör du spreja varje dag. Ha din svampodling under dessa förhållanden i 3 4 veckor och håll ett öga på den så att inga problem uppstår. Svarta prickar är ett tecken på en oönskad svamp och om champinjonerna blir slemmiga kan det vara bäst att börja om från början. 6. Skörda rätt Så fort svamparnas hattar har öppnats är det dags att skörda. Då är smaken som allra bäst! Dessutom ger du plats för nya fruktkroppar genom att skörda direkt, så då får du en större skörd. Dra inte upp svamparna eftersom du då riskerar att få med andra outvecklade svampar. Antingen tar du ett fast tag och vrider loss dem eller så använder du en kniv och skär av dem precis vid basen. Ät och njut! Du kan få champinjoner från samma odling i upp till ungefär fyra veckor, sedan är näringen slut. Kompostjorden som svamparna har bildat från ditt substrat kan då användas som jordförbättringsmedel i till exempel en rabatt eller ett grönsaksland. Shiitake och ostronskivling är andra svampar som är relativt lättodlade. För mer information, se: Fältbiologen 3/2014