Konsekvensutredning avseende Läkemedelsverkets nya föreskrifter om klinisk läkemedelsprövning

Transkript

1 Datum: Dnr: 581:2011/ Johan Stolpe Rättsenheten Konsekvensutredning avseende Läkemedelsverkets nya föreskrifter om klinisk läkemedelsprövning 1. Beskrivning av problemet och vad som ska uppnås Inledning Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (LVFS 2003:6) om klinisk prövning av läkemedel för humant bruk utgör ett led i det svenska genomförandet av EUdirektiven 2001/20/EG och 2005/28/EG avseende kliniska prövningar av humanläkemedel 1. Som en följd av flera lag- och förordningsändringar, samt nya riktlinjer från EU-kommissionen, är föreskrifterna är numera föråldrade i flera avseenden och bör därför ändras. Föreskrifterna är också svårlästa pga den grafiska utformningen. De föreslagna ändringarna syftar till att skapa ett regelverk som är tydligare, mer lättillämpat och som genom anpassning till EU-kommissionens riktlinjer bidrar till en större enhetlighet och underlättar vid ansökan om och genomförande av kliniska läkemedelsprövningar. Allmänt om ändringarna Läkemedelsverket föreslår relativt omfattande ändringar av de nu gällande föreskrifterna. Ett flertal av de nuvarande bestämmelserna föreslås vara kvar, men disponeras om av tydlighetsskäl. Vidare föreslås nya bestämmelser om bland annat ansökningsförfarandet (inklusive ansökan om ändring av prövningar), samt om distribution och märkning av prövningsläkemedel. Bestämmelser som motsvaras av regler i överordnade författningar tas bort, liksom de allmänna råden. Flera bestämmelser med oklart bemyndigande tas bort. För att informationen om kliniska läkemedelsprövningar ska vara lättare att hitta slås LVFS 2003:6 ihop med Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (LVFS 2005:3) om klinisk prövning av läkemedel på underåriga. Föreskrifterna om klinisk prövning av läkemedel som innehåller genetiskt modifierade organismer (LVFS 2004:10) föreslås dock vara kvar som separat föreskrift pga att dessa mycket speciella regler sällan tillämpas och därför skulle tynga de nya generella föreskrifterna. I det nedanstående beskrivs de materiella föreskriftsändringarna i separata avsnitt. Dubbelregleringar LVFS 2003:6 innehåller flera bestämmelser som numera finns i läkemedelslagen (1992:859) och i läkemedelsförordningen (2006:272). Detta beror på att LVFS 2003:6 1 Parlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel, samt Kommissionens direktiv 2005/28/EG av den 8 april 2005 om fastställande av principer och detaljerade riktlinjer för god klinisk sed i fråga om prövningsläkemedel för humant bruk samt av krav för att få tillstånd till tillverkning eller import av sådana produkter.

2 2(15) antogs innan motsvarande bestämmelser fanns i de nämnda författningarna. De aktuella bestämmelserna rör grundläggande regler och krav avseende kliniska läkemedelsprövningar, såsom bestämmelser om att tillstånd för prövningarna krävs och att samtycke från försökspersonerna måste inhämtas, samt bestämmelser om vem som får utföra prövningarna. I läkemedelsförordningen finns också bestämmelser om handläggningstider. De nu nämnda bestämmelserna bör inte längre finnas i föreskrifterna. I förslaget till nya föreskrifter har dessa bestämmelser ersatts med upplysningsbestämmelser som hänvisar till de överordnade författningarna. Upplysningsbestämmelserna föreslås bli relativt detaljerade för att ge läsaren en mer heltäckande bild av regleringen. Bestämmelser med bristande bemyndigande LVFS 2003:6 innehåller vissa bestämmelser som inte bör finnas i Läkemedelsverkets föreskrifter, därför att de sannolikt går utöver Läkemedelsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter. Det gäller exempelvis regler om Läkemedelsverkets skyldighet att registrera uppgifter om allvarliga oönskade händelser, verkets skyldighet att lämna information till berörda parter med beaktande av sekretessregler samt att medverka med inspektörer i internationella team (9 kap. LVFS 2003:6). Anpassning till EU-kommissionens riktlinjer EU-kommissionen publicerade i mars 2010 detaljerade riktlinjer om kliniska läkemedelsprövningar 2. Riktlinjerna som främst avser ansökan om tillstånd, anmälan av väsentliga ändringar samt rapportering vid prövningens slut syftar till att skapa större enhetlighet mellan medlemsstaterna vid tillämpningen av de EU-gemensamma reglerna. Läkemedelsverkets föreskrifter är i vissa avseenden inte förenliga med riktlinjerna och bör anpassas till dessa för att genomförandet av kliniska läkemedelsprövningar ska underlättas. EU-kommissionens riktlinjer är normalt inte bindande. Artikel 8 i direktiv 2001/20/EG är dock formulerad på ett sätt som bör innebära att riktlinjerna är bindande när det gäller vad ansökan ska innehålla och vilka handlingar som ska bifogas. Föreskriftsförslaget innehåller därför bindande regler i dessa delar. När det gäller ansökningsförfarandet införs genom förslaget tydligare bestämmelser om ansökans innehåll och kraven på den bifogade dokumentationen (5 kap.). I mer detaljerade avseenden hänvisas till EU-kommissionens riktlinjer. I nu gällande föreskrifter finns informationen om ansökans och den bifogade dokumentationens innehåll främst i allmänna råd (4 kap.) och är mer allmänt hållen. Enligt de nu gällande föreskrifterna krävs att ansökan och tillhörande dokumentation samt ett antal kopior av dessa lämnas in skriftligt till Läkemedelsverket. Detta krav slopas i föreskriftsförslaget för att underlätta för samtliga aktörer. Ansökan ska alltså göras elektroniskt (5 kap. 3 ). Mot bakgrund av att EU-kommissionens riktlinjer anger att ansökningshandlingarna ska ges in elektroniskt bedömer Läkemedelsverket att riktlinjernas krav på att vissa handlingar ska vara undertecknade inte innebär att handlingarna måste ges in i original. Vidare föreskrivs att ansökningsblanketten ska 2 Meddelande från kommissionen Detaljerade riktlinjer för ansökan till de behöriga myndigheterna och tillstånd för en klinisk prövning av ett humanläkemedel, anmälan av väsentliga ändringar och besked om att den kliniska prövningen avslutats ( CT-1 ) (2010/C 82/01)

3 3(15) ges in i XML-format, pga att detta format krävs för att Läkemedelsverket ska kunna handlägga ansökan genom att ladda upp den i den EU-gemensamma prövningsdatabasen. För ansökan om ändring av en pågående prövning införs i enlighet med riktlinjerna regler som innebär att ansökan och tillhörande handlingar enbart behöver skickas till den myndighet som ska besluta om ändringen (7 kap.), dvs inte till både Läkemedelverket och den berörda etikprövningsnämnden. Det innebär att ansökan om att få ändra informationen till försökspersonerna samt ändringar avseende prövare och prövningsställen inte längre behöver ges in till Läkemedelsverket. För det fall att tillstånd krävs från båda myndigheterna införs dock en bestämmelse som syftar till att myndigheterna ska ha samma beslutsunderlag (7 kap. 5 ). I enlighet med riktlinjerna införs också regler som preciserar vad som avses med väsentlig ändring (endast sådana föranleder ansökan och godkännande för att få genomföras). Ändringar som det inte krävs tillstånd för behöver inte anmälas till Läkemedelsverket, men ska enligt en ny bestämmelse registreras i prövningsdokumentationen. Bestämmelserna om Läkemedelsverkets handläggning av ändringsansökan ändras för tydlighetens skull så att det anges att det krävs att Läkemedelsverket har gett uttryckligt tillstånd att genomföra en ändring för att den ska få genomföras (7 kap. 1 ). För närvarande gäller en passiv reglering som innebär att ändring får genomföras om inte Läkemedelsverket kommer med motiverade invändningar mot ändringen, förutsatt att etikprövningsnämnden godkänt ändringen (6 kap. 2 ). Den nuvarande regleringen innebär att kan det vara oklart för en sponsor om Läkemedelsverket avser att invända mot föreslagna ändringar. I föreskriftsförslaget införs en ny bestämmelse med innebörden att prövningar där prövningsläkemedlet ges till människor för första gången ska utformas med särskilt stor omsorg, i synnerhet när det gäller att identifiera och minska riskerna för försökspersonerna. Bestämmelsen har sin bakgrund i riktlinjer från EU-kommissionen från 2007, vilka togs fram efter en allvarlig prövningsolycka och vilka beskriver mer i detalj vad som bör beaktas i olika situationer. Mot denna bakgrund föreslås den nya bestämmelsen bli tvingande. Rapportering av biverkningar, avslutande av en prövning samt överträdelser Regleringen i de nu gällande föreskrifterna behöver uppdateras när det gäller sponsorns skyldighet att rapportera misstänkta allvarliga oförutsedda biverkningar till Läkemedelsverket. Sedan början av 2010 sker sådan rapportering i praktiken genom att sponsorn rapporterar direkt till biverkningsdatabasen Eudravigilance. Såväl den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA som EUkommissionen är införstådda med detta. Föreskrifternas krav på att rapporteringen ska ske till myndigheterna på en särskilt blankett ändras därför. Samtidigt införs en möjlighet för sponsorn att komma överens med Läkemedelsverket om annat rapporteringssätt (8 kap. 9 ). Undantaget är främst avsett för icke-kommersiella sponsorer som kan få hjälp av Läkemedelsverket att rapportera till Eudravigilance. Den ändrade regleringen av sättet att rapportera avser dock inte rapporter till etikprövningsnämnder, eftersom dessa inte har tillgång till Eudravigilance. Förslaget innehåller bestämmelser om rapportering i samband med att en prövning avslutas (9 kap.), vilka motsvarar bestämmelserna i 7 kap. i de nu gällande

4 4(15) föreskrifterna och har sin grund i direktivet 2001/20/EG. En skillnad i förslaget är att rapporteringen också ska ske till den berörda etikprövningsnämnden, i enlighet med vad som anges i direktivet. I de nuvarande reglerna finns inte detta krav, sannolikt på grund av förbiseende. (Bristen uppmärksammades inte heller i prop. 2003/04:32 som behandlar genomförandet av EG-direktivet, i vilken det med hänvisning till bestämmelserna i 7 kap. i de nu gällande föreskrifterna anges att det inte behövs någon lagändring med anledning av direktivets rapporteringskrav, se s. 61 ff.) I de nya föreskrifterna föreslås en skyldighet för sponsorn att rapportera inträffade överträdelser från regelverket och avvikelser från prövningsprotokollet som väsentligen kan påverka försökspersonernas integritet eller säkerhet eller prövningens vetenskapliga värde (8 kap. 11 ). Bestämmelsen är ett förtydligande av en mer allmänt hållen bestämmelse i de nuvarande föreskrifterna (6 kap. 5 ), och förtydligandet bedöms viktigt för Läkemedelsverkets tillsyn. Motsvarande krav finns i vissa andra europeiska länders lagstiftningar. Allmänna råd tas bort LVFS 2003:6 innehåller utförliga allmänna råd. Läkemedelsverket strävar numera efter att upphäva allmänna råd och vid behov ersätta dessa med andra, mer flexibla vägledningsdokument. De allmänna råden i LVFS 2003:6 är dessutom i vissa avseenden olämpligt utformade (uttryckta som bindande regler) samt föråldrade (innehåller exempelvis hänvisningar som numera är felaktiga). De allmänna råden bör därför tas bort. Läkemedelsverket avser dock att så snart som möjligt ta fram ett vägledningsdokument som komplement till föreskrifterna. Vissa av de nuvarande allmänna råden bör göras om till bindande regler. Det gäller bland annat bestämmelserna om märkning av prövningsläkemedel, som bygger på tvingande EU-gemensamma regler. Dessa är i nu gällande föreskrifter uppdelade på en bindande bestämmelse (4 kap. 5 ) och allmänna råd till denna bestämmelse. I förslaget anges i stället att prövningsläkemedel ska märkas enligt en bilaga till föreskrifterna, vilken i sin tur innehåller de fullständiga kraven och överensstämmer med de EU-gemensamma reglerna. I nuvarande föreskrifter finns allmänna råd till 3 kap. 4, i vilka det anges vad som ska framgå av patientjournalen när det gäller läkemedelsprövningar (att försökspersonen deltar i en prövning, vad prövningen innebär i form av behandling, dosering och behandlingstider, samt vilket kodnummer försökspersonen har och hur koden kan brytas vid akutsituationer). Motsvarande bestämmelser finns inte i de allmänna bestämmelserna om journalföring. I förslaget till nya föreskrifter har det nämnda tagits in i en bindande regel (10 kap. 2 ). Läkemedelsverket bedömer att kraven har sådan koppling till prövningsverksamheten att bestämmelsen omfattas av verkets bemyndigande. I allmänna råd till 3 kap. 1 i de nu gällande föreskrifterna preciseras kraven på prövarna på ett sätt som går utöver nu gällande bindande författningsregler (det anges att prövarna ska ha kunskaper om samt erfarenhet av medverkan i prövningar). Kraven bedöms nödvändiga och har därför tagits in i en bindande bestämmelse i det nya förslaget (3 kap. 5 ).

5 5(15) I allmänna råd till nu gällande föreskrifter finns information om att ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska innehålla begäran om undantag från skyldigheten att tillhandahålla prövningsläkemedel utan kostnad, för det fall att sponsorn vill ha ett sådant undantag. I förslaget till nya föreskrifter har kravet för tydlighetens skull gjorts om till en bindande bestämmelse (5 kap. 2 ). Även de allmänna råden om hur prövningsläkemedel ska hanteras är uttryckta som bindande regler (allmänna råd till 3 kap. 11 ). Den ändring som föreslås beskrivs utförligare längre ner. Arkivering vid konkurs eller likvidation För att säkerställa att Läkemedelsverket har kännedom om var prövningsdokumentation finns om sponsorn försätts i konkurs eller går i likvidation införs en skyldighet att anmäla var handlingarna finns (10 kap. 7 ). Distribution av prövningsläkemedel EU-direktiven om kliniska läkemedelsprövningar reglerar inte distributionen av prövningsläkemedel. Någon tydlig nationell reglering av detta finns inte heller. I LVFS 2003:6 finns en formulering i de allmänna råden som har blivit styrande, men som inte är helt förenlig med förhållandena efter apoteksmarknadsomregleringen, vilken har förändrat förutsättningarna för hanteringen av prövningsläkemedel. Läkemedelsverket har uppfattat ett stort behov av tydliga regler och tydlig information om distribution av prövningsläkemedel. Enligt Läkemedelsverkets tolkning av rättsläget ska distribution till kliniska läkemedelsprövningar inom sjukhus ske genom sjukhusapotek, och till öppenvårdsprövningar genom öppenvårdsapotek eller den som har partihandelstillstånd. Förslaget till nya föreskrifter är utformat med den utgångspunkten. Bakgrunden till förslaget förklaras i det nedanstående. I föregångaren till de nu gällande föreskrifterna (dvs. i Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (LVFS 1996:17) om klinisk läkemedelsprövning) anges i en bindande bestämmelse att all läkemedelshantering ska ske genom apotek om inte Läkemedelverket i enskilda fall medger undantag (13 kap. 5 ). I allmänna råd till bestämmelsen anges att prövaren i normalfallet förutsätts rekvirera prövningsläkemedlen från ett apotek som i samråd med prövaren ansvarar för förvaringen och distributionen. När LVFS 1996:17 upphävdes vad gäller prövningar på människor genom de nu gällande föreskrifterna fördes inte kravet på att hanteringen av prövningsläkemedel ska ske genom apotek in i någon bindande bestämmelse. Kravet nämns i stället i de allmänna råden till 3 kap. 11, tillsammans med möjligheten för Läkemedelsverket att besluta om särskilda undantag från apotekskravet. Det saknas således för närvarande bindande regler om hanteringen via apotek. I praktiken har dock hanteringen av prövningsläkemedel i normalfallet fortsatt att gå via apotek och det har förutsatts att apoteken hanterar prövningsläkemedlen med tillräcklig säkerhet. Det bör i detta sammanhang noteras att Läkemedelsverket föreskrifter (LVFS 2009:13) om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit (s.k. receptföreskrifter) inte är avsedda att omfatta prövningsläkemedel. Det saknas därmed även bindanden reglering om t.ex. apotekens kontroll inför utlämnande av prövningsläkemedel. I lagen (2009:366) om handel med läkemedel finns bestämmelser som enligt Läkemedelsverkets uppfattning omfattar prövningsläkemedel och som är tillämpliga på distributionen av prövningsläkemedel. Prövningsläkemedel nämns visserligen inte

6 6(15) uttryckligen i lagen, men av förarbetena framgår att det bakomliggande utredningsuppdraget uttryckligen omfattade prövningsläkemedel (prop. 2008/09:145 samt SOU 2007:53). Vare sig i lagen om handel med läkemedel eller i förarbetena finns formuleringar som anger att lagstiftaren har avsett att lagen inte ska omfatta prövningsläkemedel. Bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel innebär att olika bestämmelser gäller för distribution av prövningsläkemedel till prövningsställen inom sjukhus respektive till öppenvårdsprövningar. Genom bestämmelserna i 5 kapitlet nämnda lag har vårdgivaren fått stor frihet att bestämma hur läkemedelsförsörjningen till sjukhus ska organiseras. I lagen anges att det för ändamålet ska finnas sjukhusapotek, vilket definieras som den funktion eller de aktiviteter som tillgodoser läkemedelsförsörjningen till eller inom sjukhus. Distributionen av prövningsläkemedel till sjukhuskliniker som deltar i kliniska prövningar kan således ske genom de kanaler som vårdgivaren har bestämt ska användas för läkemedelsförsörjningen. Det kan inte i föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar anges att distributionen av prövningsläkemedel till sjukhus ska ske på ett sätt som är oförenligt med vad som anges i lagen. Reglerna i lagen om handel med läkemedel avseende sjukhusens läkemedelsförsörjning innebär vidare att det inte finns möjlighet för Läkemedelsverket att ge dispens från kravet att prövningsläkemedel ska gå via sjukhusapotek. Den dispensmöjlighet som anges i de allmänna råden till de nu gällande föreskrifterna har därför inte förts in i förslaget. När det gäller distribution av prövningsläkemedel till öppenvårdsprövningar, dvs. till prövningsställen som inte tillhör sjukhus, är situationen annorlunda, eftersom bestämmelserna om sjukhusens läkemedelsförsörjning inte är tillämpliga. Distribution genom sjukhusapotek (i lagens mening) är därmed inte aktuell. Däremot bör bestämmelserna om partihandel i lagen om handel med läkemedel vara tillämpliga på distribution av prövningsläkemedel. Partihandel definieras bland annat som innehav och leverans av läkemedel (1 kap. 4 ). I lagen anges att det krävs tillstånd från Läkemedelsverket för att bedriva partihandel (3 kap. 1 ). Det saknas skäl att anta att lagstiftaren har avsett att dessa bestämmelser inte ska omfatta prövningsläkemedel. Läkemedelsverket anser också att verkets föreskrifter (LVFS 2009:11) om partihandel med läkemedel, vilka utfärdats med stöd av bemyndigande härlett från lagen om handel med läkemedel, är tillämpliga på prövningsläkemedel. Föreskrifterna innehåller ett flertal krav på bland annat distribution av läkemedel, även om de inte innehåller specifika regler om prövningsläkemedel. Det finns således bestämmelser om distribution av prövningsläkemedel, som innebär att dessa får distribueras av partihandlare. Av Läkemedelsverkets föreskrifter om partihandel med läkemedel framgår vidare att den som har tillstånd att tillverka läkemedel också har rätt att bedriva partihandel med läkemedel som omfattas av tillståndet (2 kap. 1 andra st). Som nämnts saknas det sedan flera år bindande regler om att prövningsläkemedel ska hanteras av apotek. I lagen om handel med läkemedel finns inte några bestämmelser som är direkt tillämpliga på öppenvårdsapotekens hantering av prövningsläkemedel och förarbetena innehåller inte några uttalanden i frågan. Läkemedelsverket anser dock att avsaknaden av uttrycklig reglering och tydliga förarbetsuttalanden rimligen inte kan innebära att lagstiftaren har avsett att apotek inte ska kunna hantera prövningsläkemedel till öppenvårdsprövningar på samma sätt som tidigare. Läkemedelsverkets

7 7(15) föreskrifter har därför utformats med utgångspunkten att öppenvårdsapotek ska kunna fortsätta att hantera prövningsläkemedel. Enligt Läkemedelsverkets får alltså prövningsläkemedel till sjukhuskliniker distribueras av de funktioner eller aktiviteter som utgör sjukhusapotek, och till öppenvårdsprövningar av öppenvårdsapotek eller den som har tillstånd att bedriva partihandel. Verkets uppfattning om regleringen av distribution av prövningsläkemedel bygger som sagt på en tolkning av befintliga regler och förarbeten. Det skulle troligen vara värdefullt med en tydlig och samlad reglering av vem som får distribuera prövningsläkemedel. Läkemedelsverket anser dock att det är tveksamt om verket på föreskriftsnivå får införa bestämmelser om vem som får distribuera prövningsläkemedel. I förslaget har det därför endast tagits in bestämmelser som indirekt visar vilka aktörer som kan vara aktuella vid distributionen av prövningsläkemedel (se 6 kap; en upplysningsparagraf och en bestämmelse om de särskilda krav som gäller vid distributionen av prövningsläkemedel). De nya materiella bestämmelserna i föreskriftsförslaget som avser hantering av prövningsläkemedel gäller de särskilda krav som bör ställas vid distributionen av prövningsläkemedel, oavsett vem som distribuerar dem (6 kap. 6 a-d). Det rör t.ex. vilka uppgifter som ska finnas med vid leverans av prövningsläkemedel för att säkerställa spårbarhet (6 kap. 6 a). För att uppnå tillräcklig säkerhet införs genom förslaget också en bestämmelse om att en kontroll av prövningsläkemedlet ska göras vid leveransen till prövningsstället (6 kap. 6 d). Det saknas det i stor uträckning författningar som reglerar öppenvårdsapotekens hantering av prövningsläkemedel, frånsett t.ex. kravet i 19 läkemedelslagen att den som yrkesmässigt hanterar läkemedel ska förhindra skador på omgivningen samt att läkemedlets kvalitet försämras. Mot bakgrund av att apoteken sedan många år hanterar prövningsläkemedel, utan att det uppmärksammats generella brister, samt att apotekens verksamhet i övrigt är utförligt reglerad, bedömer Läkemedelsverket att öppenvårdsapotekens hantering av prövningsläkemedel för närvarande inte behöver detaljregleras mer än vad som nämnts i föregående stycke. Föreskriftsförslaget innehåller dock också en bestämmelse som innebär att receptföreskrifterna ska tillämpas vid utlämnade av prövningsläkemedel vid sådana prövningar där försökspersonerna själva ska hämta prövningsläkemedlet på ett apotek. Enligt Läkemedelsverkets tolkning av rättsläget är det alltså möjligt för partihandlare att leverera prövningsläkemedel direkt till öppenvårdsprövningar (dvs. utan att leveransen går via apotek). Utförliga bestämmelser om hantering av läkemedel finns i Läkemedelsverkets föreskrifter om partihandel med läkemedel. Dessa är med ett fåtal undantag tillämpliga på och relevanta för prövningsläkemedel. Förutom dessa bestämmelser föreslås de ovan nämnda särkraven om hantering av prövningsläkemedel gälla. Läkemedelsverket utarbetar för närvarande föreskrifter om vilka krav som ska ställas på sjukhusens läkemedelsförsörjning, dvs för sjukhusapotekens verksamhet. Avsikten är att föreskrifterna även ska omfatta prövningsläkemedel och att de i stor utsträckning ska motsvara bestämmelserna i föreskrifterna om partihandel. I föreskrifterna kommer det att anges att bestämmelserna i föreskrifterna om kliniska läkemedelprövningar ska

8 tillämpas vid sjukhusens försörjning av prövningsläkemedel (i praktiken bestämmelserna om hantering och märkning). 8(15) 2. Alternativa lösningar I förslaget innehåller många bestämmelser från de nuvarande föreskrifterna. Bestämmelserna är i stor utsträckning en del av det svenska genomförandet av direktiven och det är därför naturligt att bestämmelserna fortfarande är bindande. I förslaget har dock flera bestämmelser omformulerats och förtydligats. Dispositionen har dessutom ändrats för att uppnå bättre systematik och större tydlighet. Exempelvis har en bestämmelse som i direktiv 2005/28/EG framstår som en grundläggande förutsättning för att en prövning ska få genomföras flyttats från kapitlet för ansökningsproceduren till det kapitel som innehåller grundläggande bestämmelser (se 3 kap. 2 ). När det gäller de bestämmelser som nämns under avsnittet Dubbelregleringar ser Läkemedelsverket, av de skäl som nämns i avsnittet, inte någon annan rimlig lösning än att ta bort dem. För att underlätta för läsarna att få en helhetsbild över regleringen föreslås i stället relativt utförliga upplysningsbestämmelser avseende innehållet i de överordnade författningarna (se 2 kap). Med tanke på att många bestämmelser av det nämnda slaget har tagits bort bör utförliga upplysningsbestämmelser vara att föredra framför mindre utförliga sådana (ett tänkbart alternativ) och de medför i sig inte några betungande konsekvenser för berörda parter. Läkemedelsverket ser inte heller något annat alternativ än att slopa sådana bestämmelser som nämns under avsnittet Bestämmelser med bristande bemyndigande och som anger skyldigheter för Läkemedelsverket. Flera av bestämmelserna motsvaras dessutom av regler i andra författningar. När det gäller bestämmelser som föreslås för att anpassa föreskrifterna till EUkommissionens riklinjer finns i vissa avseenden alternativa lösningar. Läkemedelsverkets utgångspunkt för föreskriftsarbetet har varit att inte införa mer bindande regler än som bedöms nödvändigt, för att inte skapa nationella särkrav. (Direktiv 2001/20/EG medger i och för sig mer omfattande nationella regler till skydd för försökspersonerna, under förutsättning att reglerna överensstämmer med förfaranden och tidsfrister som anges i direktivet.) EU-kommissionens riktlinjer är normalt inte bindande. Som nämnts tidigare är dock art. 8 i direktiv 2001/20/EG formulerad på ett sätt som bör innebära att riktlinjerna är bindande när det gäller vad en tillståndsansökan ska innehålla och vilka handlingar som ska bifogas. Föreskriftsförslaget innehåller därför bindande regler i dessa delar. Något alternativ finns inte. De bindande reglerna gäller dock enbart huvuddragen. Läkemedelsverket har bedömt att det varken är nödvändigt eller lämpligt att införa föreskrifter med samma detaljnivå som riktlinjerna, eftersom dessa delvis beskriver alternativa lösningar vars tillämplighet är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Bindande regler med sådan detaljnivå skulle tynga föreskrifterna avsevärt.

9 9(15) När det gäller de delar av riktlinjerna som är inte är bindande finns olika alternativ. Med tanke på riktlinjernas syfte är det dock knappast ett rimligt alternativ att behålla bestämmelser som är oförenliga med riktlinjerna, t.ex. när det gäller hur ansökan ska sändas till Läkemedelsverket. Detsamma gäller de bestämmelser i riktlinjerna som avser ansökan om ändring av klinisk prövning. Att inte införa några regler i dessa avseenden bedöms skapa onödig oklarhet. Syftet med ändringarna är att underlätta för berörda parter. Den föreslagna bestämmelsen angående särskild försiktighet vid utformning av prövningar där prövningsläkemedlet ges till människor för första gången bygger på andra riktlinjer från EU-kommissionen. Här finns alternativet att inte införa bindande regler, och att förlita sig på att riktlinjerna ändå tillämpas. Med hänsyn riktlinjernas bakgrund har Läkemedelsverket bedömt att det åtminstone bör införas en allmänt hållen tvingande bestämmelse som bygger på riktlinjerna. Riktlinjerna är så detaljerade att det är olämpligt att införa motsvarande tvingande regler i föreskrifterna. Läkemedelsverket avser att i vägledande dokument beskriva riktlinjernas innehåll utförligare. Av avsnitt 1 framgår att bestämmelserna om hur biverkningsrapporteringen i praktiken ska gå till ändras. Genom ändringen anpassas regelverket till det rapporteringssätt som redan tillämpas i praktiken och som godtagits av EUkommissionen och den europeiska läkemedelsmyndigheten (rapportering direkt till biverkningsdatabas). Att behålla den nuvarande, föråldrade bestämmelsen är därmed inte något bra alternativ. Med tanke på att de skulle uppstå oklarhet om rapporteringssättet om den nya regeln inte infördes är detta inte heller något lämpligt alternativ. De ändrade bestämmelserna om rapportering till etikprövningsnämnd i samband med att en prövning avslutas utgör genomförande av tvingande direktivsregler, som sannolikt av misstag inte har införts tidigare. Motsvarande regler finns inte i någon annan svensk författning. Bestämmelserna bör införas som bindande regler i föreskrifterna. Ett alternativ till den förslagna skyldigheten för sponsorn att rapportera inträffade överträdelser av regelverket och avvikelser från prövningsprotokollet är att behålla den nuvarande, mer allmänt hållna bestämmelsen (6 kap. 5 ). Den bestämmelsen är dock otydligare. Den information som avses i det nya förslaget har sådan betydelse för Läkemedelsverkets tillsyn att verket bedömer att de i viss mån ökade kraven är motiverade, främst på grund av att de har betydelse för försökspersonernas säkerhet. Skälen för att ta bort de allmänna råden framgår av avsnitt 1. Det är i de flesta fall inte något lämpligt alternativ att göra om råden till bindande regler. De allmänna råden som avser märkning av prövningsläkemedel bygger dock på bindande direktivsregler och bör därför göras om till bindande bestämmelser. Läkemedelsverket har övervägt alternativet att ange kraven i mer allmänt hållna bestämmelser och när det gäller detaljer hänvisa till annex 13 i EU-kommissionens riktlinjer för god tillverkningssed, i vilka de konkreta kraven nämns. Verket har dock bedömt att föreskrifterna blir lättare att tillämpa om kraven i sin helhet tas in i en bilaga till föreskrifterna. Därmed uttrycks de också på svenska.

10 10(15) Även när det gäller de allmänna råden avseende prövarnas kompetens samt innehållet i patientjournalen anser Läkemedelverket att bestämmelserna har sådan betydelse att det inte finns något alternativ till bindande regler. Bakgrunden till förslaget om bestämmelser om distribution av prövningsläkemedel beskrivs utförligt i avsnitt 1. Utformningen av bestämmelserna bygger på en tolkning av redan befintliga regler i bland annat lagen om handel med läkemedel. Enligt Läkemedelsverkets tolkning av rättsläget är det tveksamt om verket har möjlighet att utfärda föreskrifter om vilka aktörer som får vara delaktiga i distributionen av prövningsläkemedel. Läkemedelsverket ser därför inte att det är ett alternativ att i någon form behålla apotekskravet i de allmänna råden till nuvarande föreskrifter. De nya föreskrifterna omfattar när det gäller distribution av prövningsläkemedel de särskilda krav som ska ställas vid hanteringen av prövningsläkemedel och som inte redan framgår av andra föreskrifter. Läkemedelsverket har övervägt att föra in dessa krav i de föreskrifter som gäller för de olika aktörernas verksamhet (dvs i föreskrifter om öppenvårdsapotek, föreskrifter om partihandel med läkemedel samt i de kommande föreskrifterna om sjukhusens läkemedelsförsörjning). Verket har dock bedömt att tilläggskraven är så begränsade att det är lämpligt att de enbart anges föreskrifterna om kliniska läkemedelsprövningar. I övriga föreskrifter avser läkemedelsverket dock att hänvisa till dessa bestämmelser i föreskrifterna om kliniska läkemedelsprövningar. Det innebär exempelvis att en partihandlare som distribuerar prövningsläkemedel kommer att tillämpa både partihandelsföreskrifterna och föreskrifterna om kliniska prövningar. Läkemedelsverket har också övervägt att föreslå detaljerade bestämmelser för öppenvårdsapotekens hantering av prövningsläkemedel, bestämmelser motsvarande dem i föreskrifterna om partihandel med läkemedel och i det kommande föreskrifterna om sjukhusens läkemedelsförsörjning. Mot bakgrund av apotekens kunskap om och erfarenhet av läkemedelshantering samt att apotekens verksamhet är reglerad i flera avseenden på ett sätt som liknar de nämnda föreskrifterna, bedömer Läkemedelsverket att detaljreglering inte är nödvändig. De ovan nämnda tilläggskraven för hantering av prövningsläkemedel föreslås dock gälla även för öppenvårdsapoteken. Förslaget innehåller nya bestämmelser om att Läkemedelsverket ska underrättas om var prövningsdokumentation arkiveras om sponsorn går i konkurs eller likvidation. Den situation som beskrivs är ovanlig och det skulle kunna ifrågasättas om bestämmelserna behövs. Läkemedelsverket anser dock att det är en fördel att situationen regleras. Bestämmelsen kan inte anses få några nämnvärda betungande konsekvenser för de inblandade parterna. 3. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Regleringen berör främst läkemedelsföretag, sjukhus och andra vårdinrättningar samt fristående forskningsorganisationer. Förra året ansökte ungefär 80 läkemedelsföretag, över 30 sjukhus och vårdinrättningar samt 5-10 fristående forskningsorganisationer om tillstånd att genomföra klinisk läkemedelsprövning. Under 2010 uppgick antalet planerade prövningsställen i Sverige till drygt 900.

11 11(15) Regleringen berör också de öppenvårdsapotek som är inblandade i hanteringen av prövningsläkemedel, samt partihandlare som är eller kan komma att bli delaktiga i distributionen av prövningsläkemedel. Enligt uppgift från branschföreträdare är ett 50- tal apotek inblandade i hanteringen av prövningsläkemedel, varav ett 30-tal distribuerar prövningsläkemedel till öppenvårdsprövningar. De flesta apoteken är tidigare sjukhusapotek som numera har tillstånd som öppenvårdsapotek. Såvitt Läkemedelsverket känner till är ett fåtal partihandlare för närvarande inblandade i distribution av prövningsläkemedel. Beträffande prövningar som genomförs på sjukhus berörs de funktioner eller aktiviteter som utgör sjukhusapoteket på det aktuella sjukhuset. Indirekt berörs även försökspersonerna av regleringen. Regleringen berör även etikprövningsnämnderna och Läkemedelsverket. 4. Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför Som framgår av det ovanstående kommer många av bestämmelserna i de nuvarande föreskrifterna att finnas kvar i de nya, om än i vissa fall något omformulerade och omdisponerade. Sådana ändringar bedöms inte få kostnadsmässiga eller andra konsekvenser. Detsamma gäller sådana ändringar som innebär att det tas bort sådana bestämmelser som numera motsvaras av regler på högre författningsnivå, exempelvis läkemedelslagen. Flera av de förändringar som föreslås innebär lättnader för inblandade parter. Det gäller exempelvis bestämmelserna om att ansökan och tillhörande handlingar ska ges in elektroniskt, i stället för som nu i pappersform i ett antal exemplar. Ett annat exempel är att ansökan om ändringar av en klinisk läkemedelsprövning enbart ska skickas till den myndighet som ska besluta om ändringen (dvs. till Läkemedelsverket eller etikprövningsnämnd) och inte som nu till båda myndigheterna. Kravet på att Läkemedelsverket ska underrättas om etikprövningsnämndens beslut avseende väsenlig ändring av en prövning tas också bort. Vidare slopas kravet på att sponsorn ska informera Läkemedelsverket för det fall att en prövning inte påbörjats. De nya, tydligare reglerna om ansökans innehåll och ansökningsproceduren bör inte heller få några negativa konsekvenser för de inblandade parterna. Bestämmelserna bygger på EU-kommissionens riktlinjer från mars 2010 vilka syftar till att harmonisera förfarandet i medlemsstaterna för att underlätta för aktörerna. De föreslagna bestämmelserna skapar därför snarast ökad tydlighet. I de allmänna råden till de nu gällande föreskrifterna hänvisas dessutom till EU-kommissionens riktlinjer. Reglerna bör därmed vara väl kända. Detsamma gäller riktlinjerna avseende prövningar där prövningsläkemedlet ges till människor för första gången. Den föreslagna nya bestämmelsen avseende detta, vilken dessutom är mycket allmänt hållen, bör därför inte medföra några betungande konsekvenser.

12 12(15) De ändrade reglerna om biverkningsrapportering är som ovan nämnts en anpassning till det rapporteringssätt som sedan några år används i praktiken, dvs. rapportering till databasen Eudravigilance, och som godtagits av EU-kommissionen och den europeiska läkemedelsmyndigheten. Med tanke på att det också föreslås en möjlighet att komma överens med Läkemedelsverket om annat rapporteringssätt (i praktiken att Läkemedelsverket för icke kommersiella sponsorer sköter rapporteringen till databasen) bedöms bestämmelserna i sig inte medföra några ökade kostnader. De nya reglerna om att rapportering även ska ske till etikprövningsnämnd i samband med att prövningen avslutas innebär formellt att det införs ett nytt administrativt krav i föreskrifterna. Reglerna bygger dock på tvingande direktivsbestämmelser och måste därför införas. Enligt information från etikprövningsnämnderna efterlever sponsorerna redan rapporteringskravet, sannolikt pga att de tillämpar direktivsreglerna direkt. Att bestämmelsen införs i föreskrifterna bör därför i praktiken inte medföra någon ytterligare börda för sponsorerna. Läkemedelsverkets bedömer dessutom att det extra administrativa arbetet för sponsorns rapportering till etikprövningsnämnd i normalfallet är mycket begränsat, uppskattningsvis någon arbetstimme. Det kan dock tilläggas att de olika etikprövningsnämnderna för närvarande inte har enhetliga rutiner för inlämnande och omhändertagande av rapporterna och att det inte finns klara regler för hur sponsorerna ska sköta rapporteringen. Det är tänkbart att rapporteringen till etikprövningsnämnderna skulle underlättas om sponsorerna rekommenderades att använda samma blankett som används för rapportering till Läkemedelsverket och att den kunde sändas in elektroniskt till den berörda etikprövningsnämnden. Dessa frågor bör dock inte lösas genom Läkemedelsverkets föreskrifter. De nya bestämmelserna om rapportering av överträdelser och avvikelser skulle kunna medföra en något ökad administrativ börda för sponsorerna. Sådana rapporter ska dock inte behövas om prövningen genomförs korrekt och det är för närvarande ovanligt att Läkemedelsverket får sådana rapporter (någon eller några per år). Läkemedelsverket bedömer att bestämmelsen kan komma att medföra ett högst begränsat administrativt arbete för sponsorerna, uppskattningsvis någon arbetstimme i de fall det finns skäl för sådan rapportering. Vad som anges i allmänna råd till de nu gällande föreskrifterna föreslås i några fall göras om till bindande regler. Det gäller råden om journalföring av prövningsspecifika uppgifter, om prövarnas kompetens, om märkning och om ansökan om undantag från skyldigheten att tillhandahålla prövningsläkemedel gratis. I och med att råden har funnits under flera år och efterlevts i praktiken bedömer Läkemedelsverket att de föreslagna bestämmelserna, som i sak har samma innehåll som råden, inte kommer att medföra några nya administrativa krav eller kostnader för de berörda. Det ska också påpekas att bestämmelserna om märkning utgör genomförande av bindande direktivsregler. Läkemedelsverket bedömer vidare att den föreslagna regleringen blir tydligare och därmed lättare att tillämpa. Som framgår av det ovanstående anser Läkemedelsverket att det som sägs i de allmänna råden om att hanteringen av prövningsläkemedel ska ske genom apotek inte är förenligt med bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel. Apotekskravet i de allmänna råden är därför överspelat och bör tas bort. Bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel öppnar för andra aktörer än apotek att hantera prövnings-

13 13(15) läkemedel, exempelvis att distribuera läkemedlen till prövningsställena. Detta är alltså inte en följd av föreskriftsförslaget och Läkemedelsverket saknar därför anledning att närmare gå in på kostnader och andra konsekvenser av de överordnande bestämmelserna. Det kan dock nämnas att bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel bör innebära att konkurrenssituationen förändras, i och med att hanteringen, beroende på var prövningen genomförs, får ske genom öppenvårdsapotek, partihandlare eller det som i rättslig mening avses med sjukhusapotek. Detta kan på sikt leda till sänkta slutliga kostnader för sponsorerna. I de nya föreskrifterna föreslås vissa krav på själva hanteringen av prövningsläkemedel, exempelvis att leveranser ska åtföljas av vissa uppgifter om läkemedlet, samt att det i samband med den slutliga leveransen till prövningsstället ska kontrolleras att kvalitén är bibehållen, att det är rätt läkemedel som levereras och att det är korrekt märkt. De öppenvårdsapotek som för närvarande hanterar prövningsläkemedel kan redan nu bedömas uppfylla de ovan nämnda kraven, pga att det följer av befintliga rutiner och av avtal med sponsorerna. Den praktiska hanteringen bör därför inte påverkas i någon större utsträckning av de föreslagna bestämmelserna. Det bör innebära att de förslagna bestämmelserna i sig inte för med sig nämnvärt ökade administrativa krav eller kostnader för apoteken, och därmed inte heller för sponsorerna, vilka i normalfallet slutligen står för kostnaderna. De nämnda, nya kraven på hanteringen av prövningsläkemedel skiljer sig i praktiken inte mycket från vad som redan gäller enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om partihandel med läkemedel. I de delarna bör de föreslagna reglerna inte få några nämnvärda konsekvenser för de partihandlare som för närvarande är inblandade i något led av distributionen av prövningsläkemedel. För partihandlare som vill utnyttja möjligheten att distribuera prövningsläkemedel direkt till prövningsställen tillkommer det ovan nämnda kravet på leveranskontroll i enlighet med rutiner fastställda av farmaceut. Åtminstone två större partihandelsföretag som idag distribuerar prövningsläkemedel har idag farmaceut anställd. De har också rutiner som innebär att de nya kraven inte medför nämnvärt merarbete. Det är svårt att uppskatta hur kravet skulle påverka andra partihandlare som skulle vilja åta sig distributionsuppdrag och eventuella kostnader för att uppfylla kraven, eftersom kostnaderna beror på hur de företag som väljer att utnyttja möjligheten kommer att organisera sin verksamhet (anställa farmaceut, köpa farmaceuttjänster från annan etc). Det kan dock antas att de slutliga kostnaderna för sponsorerna totalt sett inte blir högre än om öppenvårdsapotek anlitas för motsvarande hantering. De ovan nämnda kraven är tillämpliga även vid distribution av prövningsläkemedel till sjukhus genom sjukhusapotek. Med sjukhusapotek avses som ovan sagts den funktion eller de aktiviteter som tillgodoser läkemedelsförsörjningen till eller inom sjukhus. Det är för närvarande inte möjligt att på ett meningsfullt sätt uppskatta konsekvenser av de särskilda kraven på hanteringen av prövningsläkemedel, eftersom det inte går att förutse hur sjukhusen kommer att välja att ordna försörjningen av prövningsläkemedel vid olika prövningar. Sjukhusen får dock förväntas organisera läkemedelsförsörjningen genom de aktörer som totalt sett är billigast. I den mån sjukhusen fortsätter att anlita öppenvårdsapotek för försörjningen av prövningsläkemedel kan föreskriftsförslagen inte förväntas medföra nämnvärt ökade kostnader för sjukhusen (jmf vad som anges

14 14(15) ovan om konsekvenserna för öppenvårdsapoteken). I den mån billigare alternativ för distribution av prövningsläkemedel kommer fram (partihandlare eller egen regi), får sjukhusen förväntas organisera läkemedelsförsörjningen genom dessa. Därmed kan de föreslagna kraven vad gäller hanteringen av prövningsläkemedel via sjukhusapotek inte förväntas medföra ökade kostnader för sjukhusen, och därmed i förlängningen inte heller för sponsorerna. 5. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Som ovan nämnts togs de nu gällande föreskrifterna fram som ett led i genomförandet av EU-direktiven om kliniska läkemedelsprövningar på människor. I förslaget till nya föreskrifter behålls de bestämmelser som inte numera motsvaras av regler i läkemedelslagen med flera överordnade författningar. Som också nämnts föreslås vissa nya regler för att åtgärda brister i genomförandet av direktiven. Vissa bestämmelser går något längre än direktivens bindande regler. Som nämnts medger direktiven dock mer omfattande nationella regler, så länge dessa överensstämmer med de förfaranden och tidsfrister som anges i direktiven. De aktuella förslagen grundas dessutom på EU-kommissionens riktlinjer om kliniska läkemedelsprövningar, vars syfte är att harmonisera förfarandet i medlemsstaterna. Förslagen får därför bedömas vara förenliga med EU-rätten. Det finns inte några harmoniserade EU-regler om distribution av prövningsläkemedel. I föreskriftsförslaget har kravet i de nu gällande allmänna råden att hanteringen av prövningsläkemedel ska ske genom apotek inte tagits med, eftersom kravet inte bedöms vara förenligt med de senare beslutade reglerna i lagen om handel med läkemedel. Föreskriftsförslaget innehåller därmed inte bestämmelser som direkt reglerar vem som får distribuera prövningsläkemedel. De krav som föreslås gäller vad som ska iakttas vid distributionen av prövningsläkemedel. (Av den föreslagna bestämmelsen framgår dock indirekt vilka aktörer som enligt Läkemedelsverkets uppfattning kan vara aktuella, dvs. öppenvårdsapotek, den som har tillstånd för partihandel samt sjukhusapotek.) Kraven på distributionen är i sig inte diskriminerande. De är vidare motiverade utifrån de säkerhetskrav som bedöms nödvändiga för hanteringen av prövningsläkemedel samt proportionerliga. De kan därmed inte anses strida mot EU-rätten. Motsvarande resonemang gäller för den föreslagna skyldigheten för sponsorn att rapportera överträdelser av gällande regler och avvikelser från prövningsprotokollet. 6. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Läkemedelsverket är angeläget om att föreskrifterna kan träda i kraft så snart som möjligt. Det har länge funnits ett behov av uppdaterade föreskrifter. Bland annat är det angeläget att de svenska regler så snart som möjligt överensstämmer med EU-

15 15(15) kommissionens detaljerade riktlinjer om ansökan om tillstånd för klinisk prövning m.m. vilka publicerades i mars Föreslaget datum för ikraftträdandet är den 1 januari Läkemedelsverket bedömer att det inte behövs särskilda övergångsregler. Detta på grund av att många av de föreslagna bestämmelserna innebär lättnader jämfört med nu gällande regler. I de fall förslaget innebär att det införs högre krav nationellt jämfört med vad som gäller enligt direktiven, har Läkemedelsverket möjlighet att ge dispens, om kraven skulle drabba en sponsor som ansökt om eller beviljats tillstånd enligt nu gällande regler. Som nämnts avser Läkemedelsverket att så snart som möjligt ta fram ett utförligt vägledningsdokument till föreskrifterna. Detta är särskilt viktigt på grund av att vissa bestämmelser är nya och på grund av att de nu gällande allmänna råden tas bort. Läkemedelsverket avser också att uppdatera informationen på hemsidan. 7. Kontaktpersoner I första hand Johan Stolpe, verksjurist på Läkemedelsverket, telefon , e-post: registrator@mpa.se. I andra hand Sara Benson, verksjurist på Läkemedelsverket, telefon , e-post: registrator@mpa.se.

16 Parallelluppställning Bilaga till remiss avseende Läkemedelsverkets föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor, diarienummer 581:2011/ LVFS 2003:6 LVFS 2011:xxx LmL LmF Övriga författn. EG-direktivet 1 kap. 1 tillämpningsområdet 2 uttryck i LmL har samma betydelse i FS 3 definitioner 2 kap. 1 allmänna krav på standard, etik m.m. 2 GCP och Helsingforsdekl ska tillämpas 3 tillstånd och godkännande krävs 4 Prövningslm som används ska vara tillverkade och tillhandahållna enligt GMP 3 kap 1 ansvarige och övriga medverkande ska ha kompetens och lämplighet, utbildning och erfarenhet 1 artikel och 3 1 tredje stycket LmL (prövningsläkemedel) 13 LmL (klinisk prövning - delvis) 13 g (sponsor) Borttagen, motsvaras delvis av 3 kap anger att regler finns i etikprövningslagen 3 kap anger att regler finns i etikprövningslagen Ersatt med upplysnings- (2 kap. 1 ) 14 krav på tillstånd eller att tillstånd anses bev. 3 kap sakkunnig ska se till att kraven (bl a GMP) uppfylls 16 och 17 : tillstånd krävs för tillverkning och import 13 3 kap. 5 Endast utföras av leg. läk eller tandläk. + tillräcklig kompetens på området. 6 kap. 1 (sponsor) Etikprövningslagen (etikprövningsnämnd) - 1, 7-10 etikprövningslagen - 1, 7-10 etikprövningslagen 6 kap. 1 : tillstånd för prövningar enligt LmL 6 etikprövningslagen: godkännande krävs - LVFS 2004:6 och 7 anger att GMP ska uppfyllas - 11 etikprövningsl: godkännas bara om forskaren har vetenskaplig kompetens som krävs artikel 2 artikel 1 delvis artikel preamblen (direktivets regler grundar sig bl.a. på Helsingforsdeklarationen) artikel 9 artikel 13: Artikel 2.2 KOM:s direktiv: (medverkande ska ha utbildning och erfarenhet) ansvarige ska ha Borttaget - - -

17 LVFS 2003:6 LVFS 2011:xxx LmL LmF Övriga författn. EG-direktivet tillgång till tillräckliga resurser 2 Högre krav om prövaren avser att ta med personer som inte kan ge samtycke 3 första meningen: Prövare se till att personerna får skydd för rättigheter, integritet, välbefinnande + får info. Borttaget 4 kap 3 första och andra strecksatsen 13 e 1-3 och 5 samt 13 f 1 och 2 Regler för när sådana prövningar får göras 13 a : rätt att få info + avbryta 11 a EPL Art 4 e och f, samt 5.5 EPL, OSL, PuL artikel 3.2 b- d, f 3 andra meningen: Personerna lämna informerat samtycke 3 tredje meningen: Skäl till att ta med personer som inte kan lämna uttryckligt samtycke ska anges + procedur som ska tillämpas ska beskrivas tydligt. 4 Prövare se till att patienter och f- personer har tillgång till vård, gäller även efter prövningen 5 Prövare ska genomföra och rapportera på föreskrivet sätt. Delegation ska göras skriftligt. 6 : Prövare skyldig att på begäran lämna all kompl. info 2 kap. 1 (upplysnings- ) Borttaget, men kravet finns kvar i och med 5 kap. 4, som innebär att detta ska framgå av prövningsprotokollet. 4 kap 3 tredje och fjärde strecksatsen 4 kap 3 samt 4 kap 4 Lagt till att ansvaret för medicinska beslut, medicinsk vård samt inhämtande av samtycke alltid vilar på leg läkare eller tandl. Borttaget jmf upplysnings- i 4 kap b artikel 3.2 d artikel Artikel 2.f (def. av prövare m beskrivning av skyldighet) LmL 23 och 24 (LV har rätt att få all info som behövs) - - Mallversion (12)