Svansång, trandans, orrspel och Rapphönor i Västgötabygd

Transkript

1 Svansång, trandans, orrspel och Rapphönor i Västgötabygd 5-7 april 2013 Året har kommit en bit på väg, vi skriver den femte april. Det borde ha varit vår. Så här års brukar tranorna vara samlade i tals vid Trandansen. Det brukar vara bra fart på fågellivet i buskar och snår, fiskgjusar och bruna kärrhökar brukar ha intagit sina boplatser vid sjön men den här våren är ingenting som det brukar vara. Hornborgasjön och de flesta andra vatten i trakten ligger fortfarande istäckta. Nätterna är kalla och termometern kryper i bästa fall upp precis över nollan när solen stiger upp och värmer mark och människor. Den gamla miljön vid Herrtorp Qvarn andas vacker natur och kulturhistoria. Det lilla vattenfallet porlar rogivande, ån Flian flyter fram så stilla och stannar man till en stund dyker snart den vackra forsärlan upp och vickar välkomnande på sin långa eleganta stjärt. Solljuset letar sig ner mellan al och björk. Det är en vacker kväll. Sakteligen börjar kvinnorna samlas vid vandrarhemmet. En del kommer ensamma, andra i fullsatt bil. Några har färdats länge medan andra kommer med bil eller tåg en kortare sträcka. Det är återigen dags för nationell Rapphöneträff och den här gången installerar sig flocken på vandrarhemmet vid den gamla kvarnen i Herrtorp. Det är Lotta Berg, Josefin Brantvik och Anette Strand som tagit initiativ och planerat träffen. Tyvärr tvingas både Josefin och Anette att stanna hemma pga sjukdom och Lotta får ensam axla ansvaret för helgens aktiviteter. Men det gör hon med den äran. Dottern Hanna gör henne sällskap och Hanna som är på hemmaplan och är väl bekant med både lokaler och program får självklart rollen som lillvärdinna. En kvällsfika sitter fint efter avslutat jobb och resan hit. Samtalen fyller lokalen där Kent-Ove Hvass under eftermiddagen har hängt en fotoutställning signerad medlemmar i Skövde fågelfotoklubb. Inramningen är med andra ord den allra bästa när Lotta hälsar oss alla, 38 tjejer/kvinnor, välkomna och går igenom helgens program. Efter det får vi följa med Kent-Ove, som med bild och underhållande berättande tar oss med genom årstidernas skiftningar och djurens skilda aktiviteter på Ett år runt Hornborgasjön. När applåderna lagt sig drar de flesta sig tillbaka till rummen och en väntande nattsömn.

2 Klockan 06:45 i morgon väntar bussen för att ta oss med till Trandansen. Undrar hur många tranor som lyckats hitta dit? Efter intagen frukost, väl påpälsade och med fika i ryggan, ger vi oss ut i den kalla morgonen och åker den korta biten ner till Trandansen. Här blir vi kvar under större delen av förmiddagen. Visst finns det tranor att se; drygt 1700 har letat sig hit. Det känns nästan som om sångsvanarna är fler än tranorna, där de slagit sig ner på den kornbeströdda marken. Att finna mindre sångsvan är ganska enkelt eftersom de är väl representerade och mycket pedagogiskt ligger tillsammans med sångsvanarna. I övrigt skådar vi grågäss, bläsgäss och som mest fyra spetsbergsgäss. Yes! Vi har gott om tid att i lugn och ro njuta av tranor i många olika poser. Fascinerade hör vi ropen från luften, ser hur tranorna kommer dinglande ner, fäller ut benen, kupar vingarna och går in för landning. De dansar när andan faller på, och vi får se flera graciösa solister och danspar på scenen. Danslusten "smittar" gärna, börjar en trana dansa följer oftast flera efter. Vi letar änder och rovfåglar och värmer oss med kaffe medan vi njuter av skådespelet. Vad kan så smaka bättre för frusna och hungriga fågelskådare än en god och värmande sopplunch serverad med härligt, välsmakande, nybakat bröd. Lunchen intages på Löfwings Ateljé. Här får vi också får möjlighet att ta en tur i galleriet och njuta av alla tavlorna, många med inspiration från naturen, människorna och omgivningarna vid Hornborgasjön.

3 Eftermiddagen vigs åt Naturrummet på sjöns östra sida. Nordanvinden är kall och det är tur att solen skiner över Hornborga. Här träffar vi Albin och Johan som är några av de entusiaster som ringmärker här. Fångsten är inte särdeles artrik men vi får istället chans att titta lite närmare på alla blåmesar. Vad skiljer hanar och honor åt? Vi jämför blåhetsgrad och fjäderdräkt och vi försöker att åldersbestämma mesarna. Plötsligt avbryts intresset för ringmärkningen. Det blir dramatik över strandängarna när duvhöken slår en kaja, som han sen mödosamt transporterar iväg bortåt träddungen där han sakta tar för sig av bytet. Även havsörnen förser sig med mat, men den föredrar sothöna. Eftersom Utloppet är den enda lokalen med öppet vatten och mycket fågel ändrar vi i programmet och åker en sväng dit ner. Vi bättrar på artlistan med salskrake och gråhakedopping. Linné ansåg att salskraken är vårt lands vackraste fågel. Vi tar sen en sväng bort till Herrtorp för att äta pyttipanna. Det märks att vi varit i fält hela dagen. Vi slåss nästan om maten som är kvinnligt tilltagen. Med andra ord lite i underkant för vår goda aptit. Åter vid Trandansen har vi förmånen att träffa Alf Karlsson och Clas Hermansson som räknat tranor sedan 60-talet. Vi får höra historien bakom räkningen och får också veta hur det går till att räkna tranor. Tranräkningen sker i skymningen när alla tranor lämnar utfodringsplatsen och flyger ut i sjöområdet för att sova. På en kulle med bra utsikt över sjön står tranräknarna och noterar hur tranorna, under en dryg timmes tid, ger sig av i småflockar till sitt nattviste. Vid vårt besök kommer antalet tranor endast upp i blygsamma 1780 stycken. Hur många tranor finns det här? Hur länge stannar de? Hur vet ni det? är några av de vanligaste frågorna som ställs. Lång utsträckt hals och långa ben, så ser jizzet av en flygande trana ut. Skulle vi få syn på en flygande trana utan ben så vet vi nu följande: när tranan fryser kan den flyga med benen uppdragna i bukfjädrarna. En märklig syn!

4 Lång dag går mot sitt slut och trötta och nöjda efter en härlig dag avslutar vi med artgenomgång och säger så god natt. Men, i ett eller annat rum tror jag faktiskt att det slinker ner en krysswhisky innan det blir sova av. Ännu en kylig morgon. I arla morgonstund startar en del med frukost. Andra väljer istället att ta den med sig. Klockan är 6 och vi är på väg till Skövde skjutfält och ett eventuellt orrspelet. Kent-Ove lotsar oss in till rätt plats. Förväntningarna är stora när vi kliver ur bussen. 4-5 orrtuppar uppvisar en antydan till spel, men spelet avstannar när en buss oförsiktigt stoppar alldeles för nära tupparnas spelplats. Vi följer orrarnas fortsatta morgonaktivitet och efter en timmes tid ger vi oss av. Vi hinner med ett busstopp för att lyssna efter trädlärka, tyvärr utan resultat, och vi stannar också till en stund vid Paradissjön. Sjön Östen är känd för sina stora samlingar av gäss. Men också denna sjö är frusen. I stället söker vi upp gässen på fälten runt sjön och har turen att hitta en stor flock sädgäss med inslag av bläsgäss och vitkindad gås. Vid den lilla kulturbyn Odensåker, med sina vackra gärdsgårdar, enebackar och stora stenar på fälten, gör vi fikastopp. En och annan Rapphöna passar på att köpa smycken hos den duktiga silversmeden som har sin verksamhet på gården. På vackra, västgötska småvägar åker vi mot en historisk plats, Varnhems kyrka och klosterruin. Inte för att vara kulturella utan för att få dagens sopplunch serverad och av den blir vi blev både mätta och trötta. Sista anhalten blir Utloppet. Väl värt ett nytt försök. Idag har temperaturen stigit och solen värmer gott. Kanske har vi turen att få se ytterligare några arter. På bara ett par dagar har den öppna vattenytan växt och det finns riktigt mycket fågel här. Svanar, gäss, änder, skrakar.och så plötsligt ligger den där i solljuset, den svarthalsade doppingen. Vi är många tjejer som står med tubar och handkikare och tittar på doppingen. Självklart delar vi med oss av obsen. Två skådande män får med vår hjälp syn på fågeln och deras kommentar när de senare står och pratar med varandra är: - Tänk så duktigt av de där kvinnorna att de kunde hitta svarthalsen!!!

5 Ja, tänk så mycket vi faktiskt hittade. Trots den synnerligen sena våren lyckades vi tillsammans finna 70 arter. Inte illa. Mycket fågel i all ära, men en stor del av resan är också att umgås, skåda och utbyta upplevelser och erfarenheter av att vara fågelskådare och Rapphöna. Text: Carina Palm Foto: Anette Barr, Lotta Berg, Carina Palm