Max Ockborn. Med förhoppning om stöd från rummen vi använder.

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Max Ockborn. Med förhoppning om stöd från rummen vi använder."

Transkript

1 Max Ockborn Med förhoppning om stöd från rummen vi använder.

2

3 Med förhoppning om stöd från rummen vi använder.

4 Funderingarna i sammanhanget som presenteras rör sig runt dessa områden; rumsbilder och vad de kan innehålla, hur man kan behandla svårigheter man upplever och hur det senare kan bli bättre, hur vårt medvetande kan fungera i olika sammanhang, hur man på olika sätt kan betrakta företeelser och föremål, skulptur och installation i förhållande till utställningar, betraktarens roll, samt tankar kring tidsuppfattning. Genom dessa områden går sammanhanget in i andra områden såsom; oron för personers bortgång och upplevelsen av någons bortgång, saknaden efter våra döda, letandet efter döden för att försöka förstå den bättre, olika förslag på hur man skulle kunna nå något gemensamt, inre syn och minnesbilder, tankar runt hur man kan bedöma det utställdas värde genom kommunikationen om det utställda, olika sätt som rumsbilder kan fungera på och hur de kan upplevas, metoder för undersökning av rumsbilder, samt beskrivandet av konstens verksamhetsfält. Tryckt av Olssons Grafiska AB Grafisk form Marianne Heed Miskar Stockholm 2012 Upplaga 100 ex 5

5 Innehåll: Om det nakna ljuset och hus menade för sjukdomar Hur det kan bli bättre sen Angående bortgång, inre synbilder, det möjligt gemensamma och saknad Hur oron för någons bortgång kan te sig och upplevelsen av någon nära ståendes död; letandet efter döden för att försöka förstå den bättre Angående när någon går in i det okända och vad det för med sig i form av saknad för andra; ett minnestal att hålla för någon nära stående Om drömmar och minnesbilder samt det potentiellt gemensamma de kan föra med sig Om rumsbilder och vad de kan innehålla Om det vi saknar Angående bedömandet av det utställdas värde genom undersökandet av vad det utställda kan kommunicera Förslag på vad en linjär ritual skulle kunna vara och dess potentiella förmåga till användning som metod i undersökandet av rumsbilder Bildkomplement från utställningen Investigating spatial features through a linear ritual Lissabon: Lumiar Cité, Appendix Appendixnoter Bibliografi... 78

6 Om det nakna ljuset och hus menade för sjukdomar. Ibland får man ta del av upplevelsen av att vara ett skämt på ens egen bekostnad, jag hörde att innan du fick ett eget rum på en låst avdelning, så stod du och lyssnade till en högtalare och höll om den när ni var på bio och såg en film om det där bandet. Hur kommer det sig att ritualer 1 blir så mycket tydligare när det rationella sinnet lämnar oss, kontakten med oss själva som vi förstår den och lever efter blir vagare och det behövs ett sökande efter något annat på ett helt annat sätt än vanligtvis. Att acceptera att det är ett sökande efter sig själv i ritualerna, i det tillståndet, kanske inte är möjligt. Det liknar nog mer ett omedvetet sökande efter sig själv i väntan på att självet ska återfinnas på platsen där det senast lämnades. Under tiden så kommer du inte att känna igen dig själv helt. Som när man under en observation får en läkare att gråta enbart genom ögonkontakt, vad såg han egentligen med sina ögon? Eller att ställa sig bredvid en väggklocka och lyssna på sekunderna och försöka förstå vad det kan ha med ens egen puls att göra, borde de inte slå samtidigt. Det är ingen urholkning av självet i efterhand i skillnaden mellan att läsa mellan raderna när det på löpsedlarna skrivs för dig, och enbart för dig, samt senare när det finns det som kan räknas som relevanta sammankopplingar genom att då också läsa mellan raderna. Så varför ska man då behöva skämmas för det? Jag känner inte igen dig, men jag känner dig, kom tillbaka. 1 Ordet ritual används kanske i första hand inom religion, med betydelsen av att vara en stadgad eller hävdvunnen ordning för förrättning i religiös eller kyrklig ceremoni som utförs enligt sådan ordning. En allmännare betydelse skulle kunna mena att en ritual är en fast ordning, en bestämd form, som hålls i sinnet vid vissa återkommande tillfällen eller situationer, som av vana. 9

7 Ifall uttrycket om blickar kunde döda stämde precist för vad det säger, så skulle det behöva ändras tillbaka till sin andemening när det är så här. När blickar inte längre kan döda, där de borde kunna det, kan det vara därför att måltavlan, personen, inte längre finns till på samma sätt i den stunden. På sätt och vis är splittringen av själen, som sker inuti samma person, då ett försvar mot denna dödens blick. Du kan döda personen, men inte den delen du kommer ihåg och relaterar till av personen. Det nakna livet gör sig påmint då själen är delvis undangömd, det är något annat som kommer att dö. Minnet av personen blir än mer mytiskt och kommer att behöva bearbetas på ett annat sätt av anhöriga. Alltså spelar det ingen roll om det skulle vara möjligt överhuvudtaget, blickarna kan inte döda på det sättet de är menade att göra. Det skulle inte ändra något vid den punkten, det skulle krävas rehabilitering av personen för att kunna utföra det. Även om det skulle vara möjligt så skulle personen du tror dig känna inte påverkas av det, inte vid det tillfället och antagligen inte heller senare. När detta tillstånd infinner sig, vilket ändå händer ibland, så kan man lika gärna ge bort returbiljetten, den gäller ändå inte längre. Det har blivit hög tid att hitta en ny adress. Det är som uttrycket inget nytt under solen, eftersom den roterar runt sig själv är allting förutom den under den. På så sätt blir inget nytt till allting nytt och det kanske går att anta att det betyder samma sak. Att det då inte finns någon återvändo, om döden ändå skulle ske, blir sekundärt då man upplever det som att beslutet om döden ändå inte fattades av en själv. Avsaknaden av det man hade trott sig veta blir då övermäktig, då allting är nytt åter igen. Trots det ligger hoppet fast vid att det finns en skärva av det man identifierar sig själv med kvar, fastlåst långt inne i ett hjärnans fängelse. Med en utdragen, lång och märklig stig framför sig, innan man återigen hittar nyckeln till sig själv. Det brukar kallas ljuset som aldrig släcks, eller livsgnistan. Den delen av sig själv som man skrapat ihop under tiden man än så länge haft, som man då får lita blint på att den tar en tillbaka. Om den källan släcks medan man fortsatt är i livet går man in i det nakna livet, det halva livet. På det viset upplevs det som ett fängelse att vara instängd i sin hjärna tills den vill ändra sig, vilket den kanske inte ens alltid vill. Hur lång tid det kommer att ta tills den kan ändra sig vet man då inte. Vardagen man har är när man sitter bredvid tanterna som kommit tillbaka från elbehandlingen på morgonen och inte är lika pratsamma som på kvällen. Korttidsminnet drabbas av behandlingen men lindringen väger upp det. Man sitter i alla fall och röker och pratar alltid om något mest hela dagarna med de andra, sen tittar man på tv tills det är dags för lunch eller middag. På lunchen pratar ingen om hennes nya bandage och hur hon kunde få tag i något vasst objekt. Hennes man är snäll, han köper billiga limpor med cigaretter till en, billigare än vad det kostar att köpa dem på sjukhusets affär. Väntan på besök på en sådan här plats liknar väldigt lite väntan utanför den, kanske får man besök idag? När man spelar kort med sin tant så vill hon helst inte att de svarta korten ska vara med. Ska de vara med så förlorar de vilken valör de än har. Hon har glömt reglerna för spelet hon brukade spela ändå. Man får hitta på hur det går till och samtidigt öva på att smussla fram de korten som hon bestämt är bäst, ibland till sig själv och ibland till henne. För det mesta är hon väldigt arg på sin tandläkare, med följden av att det inte sitter så många tänder kvar i munnen. Men hon är en bra kompis just då, hon påminner om något som förut har varit bra. Om man rymmer med henne till hennes lägenhet, där hon inte haft manligt besök på fem år sedan hennes man som var militär dog, för att dricka te, blir nog ingen särskilt sur när man väl kommer tillbaka. När man har tagit sina sömnpiller och lugnande för att kunna sova ringer man sin flickvän innan det är 10 11

8 dags att somna. I efterhand kan det kännas som att man inte vet överhuvudtaget vad hon gjorde den tiden man var borta, hon hälsade aldrig på. Dagen efter återkomsten till vardagen utanför sjukhuset, på väg med buss till henne. Dagen efter det berättade hon att relationen var över. Det var antagligen långt ifrån punkten där det fanns anledningar till det vilka man kunde förstå, men det kan vara svårt att få ett grepp om det då. Det behövs kanske ingen rimlig förklaring för en splittrad tillvaro, det blir bättre sen får bli till ljusskenet som inte dör ut. Det som naturligt följer på detta är tiden efter övergången av vågspelet. Det mörker som kommer som ett brev levererat från hand till hand (vem litar väl på posten som leverantör), är på inget sätt ett mörker som man kan se i termer av svart eller vitt. Det är värre ändå på sätt och vis. Med ett svart mörker kan man föreställa sig att det finns en kärna av säkerhet som grundar sig i att man kämpar mot någonting som bara kan bli bättre. Men man kan tappa hoppet helt i det som kallas det nakna livet. Om man inte gör det finns det ändå en trygghet i att det finns en tydlig fasad att bryta ner om det upplevs svart istället för mer grått. Sådana tankar är i led med att gräset är grönare på den delen av sjukhuset där man lagar ben som har gått sönder, en då förhållandevis simpel sorts smärta. Mörkret i det här fallet är mer som en ändlös zon av halva färger, ett halvt liv. En skuggtillvaro där inte bara du själv är en vålnad bland andra, utan dem du känner också är skuggor för dig på det sättet att du ser dig själv igenom dem. Du vet hur det har varit förut men det är långt ifrån hur det är nu. Om det bara gick att ringa med telefonen till ens vän, det var två månader sen sist, men det är inte möjligt just nu. När det är så innehåller tillvaron enbart saknaden av allt, men ingen vidare lindring. Det bor olika uppfattningar om tiden inom oss. När hjärtat är tyngre än vad som bör medges för någon, sitter det en knytnäve där det borde sitta. Man kan alltid fortsätta att fundera på hur det ska bli bättre, hur det ska bli lättare att göra något. Det är då man får fly in i saker som inte räknas som vad man egentligen vill göra. Egentligen, därför att det är saker som är helt inom räckhåll, om det inte var för att vardagen som man känner igen den för tillfället var fastlåst inuti hjärnan utan nyckel. Hjärtat är då en knytnäve formad som en vacker sång, den framkallar så mycket melankoli att det inte går att hantera. Eller så är det som ett slagsmål där båda parter är fastbundna och ingen har övertaget. Man tänker: vad kul det ska bli när det blir bättre, när allt det här åter igen är förpassat långt bak i samma huvud som inte alltid vill vara med just nu. Senare kommer det inte ens att vilja göra sig påmint om det som sker nu, därför att instinkten då kommer att vara att ta vara på momenten som inte liknar det som upplevs nu. Det är en av anledningarna till att man kan tycka om att dricka en kopp kaffe, med allt vad det kan innebära för en, tillsammans med någon man tycker om. Kaffet får stå som en symbol och trygghet för mycket av det som sker och det kan dessutom vara väldigt gott ibland. Kaffestunden som ritual bekräftar att det finns ett fortsatt strävande efter något, detta gäller inte alla stunder med kaffe däremot. Om det finns ett ljus som aldrig släcks, så är en möjlig motsats till det ett ljus som släckts där veken har dragits ut. Det nakna ljuset går det att elda upp, det brinner, men det kan inte hålla sig levande av sig självt. Det är dömt att brinna ner efter någon annans vilja, eller att leva i en stel tillvaro. Man har berövats de fundamentala funktionerna, kvar är ett liv utan funktion. Det här gäller däremot inte på samma sätt på sjukhuset; om någon provar att dricka tjugo koppar kaffe på samma dag så är det sen gjort, ännu en vetskap har kommit till

9 För det finns olika saker att göra för att fördriva tiden. Att se det som att man fördriver tiden innebär precis som i sången Spending my time 2 att man har en uppfattning om tiden som liknar den för valuta. Man spenderar den, investerar den i något och förväntar sig något annat tillbaka. Det borde också innebära att man accepterar att det finns en särskild portion tid som man blir tilldelad, att man inte har någon tro på ett för evigt cirkulerande omlopp. Ett sådant omlopp skulle i sådana fall innebära att begreppet att spendera tid skulle bli lösare i kanten. I ett omlopp med återfödelse får tiden en annan mening, allting sker på sätt och vis samtidigt i en oändlig spegling av sig självt. Vad man återföds som baseras då på ett system med ytterligheterna av en total avsaknad av val, som då får räknas som slumpen (vilket blir ett system i sig från vilket man inte kan välja själv). Eller ifrån ett val vilket kommer från någonstans ovanför ungefär, men inte heller från en själv. Alltså är den suveräna beslutsfattaren antingen en överenskommelse som någon gång skett, oklart mellan vilka parter, eller någon slags gudomlig instans som utarbetat ett system för det hela. Tryggheten ligger i att man är medveten om att man aldrig raderas ut fullständigt, man är en del av alltet. Om man kan övertyga sig själv om detta, eller få en uppenbarelse, behöver man inte oroa sig för att dö på samma sätt, men döden kan också betyda att det inte finns någonting efter den. I båda fallen utplånas jaget som man känner det, men tiden skall likväl fördrivas. vera som svar på fisksoppan vi serverade på den förra bjudningen. Det är dock väldigt viktigt att säga precis det och inget annat: ni har ett utmärkt lantgods. På så sätt kan det inte bli missförstånd efter det att dem sedan förklarat för oss att det var en utmärkt fisksoppa. Ingen vill ju slänga en fin skinkmacka i onödan. Särskilt inte om man har förtjänat den genom att ingå en pakt där det finns en rimlig ömsesidig respekt för en gemensam nämnare som man har kommit överens om. Men det kan ju hända att det blir för sent för att kunna säga det. När man oroar sig för att förlora fotfästet så är man kanske mer förberedd på det när det händer. Men om man oroar sig konstant för det som inte får hända, underlättar man nog desto mer för att det kommer att inträffa. Då är nog en vänlig fras på sin plats ändå, menad till fullo, personer emellan. Hon fångade honom när han halkade och han svarade på samma sätt, det finns olika halkunderlag att använda. Hur det kan bli bättre sen. Därför kan det kännas som att till dem som har ett utmärkt lantgods, ska vi säga till dem att de har just det. Annars kanske vi inte får ta någon del av skinkmackorna som de hade tänkt ser- 2 Per Gessle, Spending my time, Album: Joyride (Stockholm: EMI, 1991), Cd

10 Angående bortgång, inre synbilder, det möjligt gemensamma och saknad. Hur oron för någons bortgång kan te sig och upplevelsen av någon nära ståendes död; letandet efter döden för att försöka förstå den bättre. I den parken han fann honom fanns det en berså, en lövsal, formad som en oktogon i sin grund dit de gick. Den väntan som var förorsakad av mötet möttes av en dämpad glädje för avsaknaden av orsaken till väntan. Vilken hade varit gnagande, halvt bortglömd, men inte alls överstånden. Väntan ville själv göra sig en plats i hjärnan likt en sovande björn. Den åt upp sig ordentligt innan den gick i ide, sov bort den snabbt vunna extra vikten under en lång sömn och hade nu vaknat till. Under sömnen hade dock det mesta rivits ner av orsaken i sig och vad som fanns kvar var ett annat samtal än det som magen smält, om än baserat delvis på det som smälts, i den oktogonformade bersån. Den dimman som redan från början hade fostrat natten vid området där lövsalen befann sig var torr. Den sänkte ner rumsbilderna vid den nära belägna bensinmacken och landsvägen från att tidigare ha varit mer rektangulära, till att nu framstå mer som ovala portaler i ljus strävande uppåt mot källan för ljuset. Detta kan upplevas som ett skifte samtidigt som ett avbrott då det sällan händer, dimman var nästan så kompakt som röken från ett hus satt i brand. I samtalet som följde, när det äntligen så skedde, så fanns det efter att det skett ett par rätter på matsedeln som inte provades, och som heller inte kommer att kunna prövas, då serveringen som hade dem nu har stängt igen. Om det varit ett tåg vilket varit på väg att åka om en liten stund, så hade det känts som om alla medier som innehöll bokningsnumret och biljetten för avresan varit raderade. Det var samtidigt en halshuggning och en början; vad som blev sagt var definitivt, det som förblev osagt får stå som en början för båda på enskilda håll. Det som fanns kvar var natten, deras vän sedan länge, och den skulle komma att stjäla ens vän in i sin slöja. Trots att natten fanns kvar för dem så skulle platsen dit ens vän for in i denna slöja inte vara önskvärd genom byte, och detta byte är inte heller möjligt längre. För i nattens vita vågor minner man sig bort, tillbaka dit man inte vill, till det man trodde sig ha lämnat. En vit våg som är mer tjock och stram än vatten, tvinnad runt sig själv med en större del i mitten än i de vaga ändarna. När man vaknar håller hoptrycktheten sig fast ännu ett tag i kroppen för att sedan gå över till att ta sinnet i besittning med samma kraft, bara utan möjligheten att kunna se eller att ta på upplevelsen av instängdhet. I bersån under samtalet, och säkerligen på andra platser hade det varit dem, var taket än en gång inte ens vän, inte ikväll. Det fanns inga skuggspel av symmetriska former kvar, som förut kommit från lamporna utanför. För ett mörker som inte kan göras stillastående och inte undvikas, som är där utan att man har egna medel att mota det med, så är nog sömnen en slags ledighet från det. En slags semester från sig självt. I sömnen träder vi in i ett annat plan av medvetande där det som pockar på medvetandet i vaken form får vila, samtidigt som det bearbetas, och det är inte alls otroligt att väldigt stora älgar håller en uppvisning på gatan utanför. Man kan precis skönja topparna på älgarnas horn liggandes i sängen på andra våningen, lyssnandes till sånger därifrån 3. När det blir svårt med den naturliga sållningen av intryck under 3 Roy Andersson, Sånger från andra våningen (Stockholm: Roy Andersson Filmproduktion, 2000), Dvd

11 det vakna tillståndet kan sömnen upplevas som en befrielse. Även om det sen när dagen går mot sitt slut blir svårare igen när man varit vaken som längst, och åter igen efter sömnen. Den här flykten som sömnen får representera kan också uppnås i vaket tillstånd genom att man tar sin flykt in i en text, en film eller annat; in i någon annans gestaltning av deras upplevelser och betraktelser. Det är en flykt i alla fall tillsvidare, så länge som det förmår att hålla en i sin besittning, så länge som det kan föra bort tankarna på annat för stunden. När man glider ur dess fattning kommer upplevelsen tillbaka av att inte ha någon kraft i armarna, kraften måste ha förflyttats någon annanstans, annorstädes. Den finns inte i det man kan ha nytta av just då i alla fall. När man vrider på nacken så är det då inte längre den steglösa känsla vilken man är van vid som är där, utan mer av något som är som om det är olika delar som hakar i varandra och uppger ljud liknande dem under ett illamående; ett yrselliknande klagande som har sin början i magtrakten, men som sen fortplantar sig vidare uppåt till huvudet och tillslut fäster sig som en slags bruten ring runt den bakre delen av hjärnan. I sådana fall får en annan kommunikation än den som sker i de flesta andra situationer föras. och du är nu död. Det finns ingenting inom mig som vill tro på det. Men jag har sett dig, pratat med dig och klappat på dig, i ett rum för avsked på sjukhuset. Du var så vacker och gullig men nu kall i blodet. Händerna stilla som om du sov och var på väg mot drömmarna, du hade dragit upp täcket för att du frös lite. En ros från din egen rosbuske i ena handen som en följeslagare på vägen, ögonen kisande på oss. Munnen bara lite öppen, vilket från vissa håll såg ut som ett nästan lite muntert leende. Det såg ut som om att du ville säga oss att du var nöjd med ditt liv, men att det nu var färdigt. Att du ville säga: sörj mig för vad ni tycker vi hade när jag var här, men ert liv går vidare, ni är inte klara än. Vad vi i familjen, släkten, vänner, arbetskamrater och andra har förlorat, vad vi sörjer, är en person vars gåva var att kunna göra andra glada på ett sådant sätt som är så sällsynt och behövs så mycket här. En gåva vilken var som att kunna ge någon annan känslan av att återuppleva ett kärt minnes fulla bredd och trygghet, fast här och nu, genom en liten person som står framför en. Alltid så omtänksam om sina medmänniskor utan uppdelning, alla är fina för vad de är, och tyckte du inte det så blev du lite skamsen för att du tänkt den onda tanken. För du gav så mycket. Angående när någon går in i det okända och vad det för med sig i form av saknad för andra; ett minnestal att hålla för någon nära stående. Den trötta kroppen vilar under ett sammetstäcke av drömmar 4 Det är en alldeles speciell tidsrymd vilken man måste gå igenom, som följer med i själva sången som utgörs av att älska en person; i saknaden när någon går bort och träder in på vägen efter livet. Jag älskade, och älskar dig, utav hela mitt hjärta, du var min förebild 4 Lillemor Miskar (Stockholm: 2011) Att du älskade din nästa som om du vore en ängel ibland oss var ett kännetecken för dig. Chocken av att du inte lever bredvid mig, bland oss längre, kommer antagligen inte lämna mig. Efter det att du smög bort från oss på natten har det varit som ett töcken, där saker flyter ihop i sorgearbetet. Kanske när tiden är rätt övergår det i en slags acceptans. Du sitter inte där på din stol i köket, vi kan inte äta middag och dricka kaffe tillsammans längre, inte förrän jag också lämnar det här livet, och då förutsatt att även jag får 18 19

12 komma till himlen. För är det någon jag känner som jag tror säkert får komma till himlen så är det du. Så, starka armar bär min vän dit. Vi som lever kvar här älskar dig vidare och du lever nu istället i våra hjärtan. Kanske har det som du en gång sa till mig aldrig stämt bättre än nu; hemmet är där man lägger sig ner för att sova. Med så många som älskat dig, tyckt om dig, alltid leende för de flesta, aldrig klagande för de flesta. Nu är du för alltid hemma hos oss här istället för i din egen kropp. Efter en lång väg från där du föddes, där det började, till ändhållplatsen där det tog slut bredvid din älskade. Du betydde väldigt mycket för mig och dagen när du skulle dö har länge varit vad jag fruktat mest i livet. Den dagen kom då, och den visade sig innehålla saker som jag inte hade kunnat förstå, eller se, i förväg. I min syn var den alltid ett gapande hål rakt ner i hjärtat, en svart och oändligt ledsam dag. Dagen var just det, men den innehöll nu konturer; ett dödsbud från en syster vid mitt köksbord; Du måste sätta dig ner. Upplevelsen av att åka dit för att se det själv, inget tåg kunde ha gått tillräckligt fort, ingen bil, fastän tiden var slut. För kanske det inte stämmer. Mobiltelefonen som just den kvällen blev kvar på arbetsplatsen, på mitt skrivbord. Var jag förskonad i flera timmar på morgonen från budet av en anledning? Troligtvis inte. Det spelar nog inte större roll när man får ett sådant bud, man vill inte ha det. Inte när känslan är att vi inte var helt klara med varandra, men det var vi. För jag har suttit vid din sängkant, och du var inte där. Jag har suttit vid ditt skrivbord, och det såg ut att vara färdiganvänt. Du var inte i det andra arbetsrummet, förutom i målningar och i fotografier. Inte i gästrummet med strykjärnet, där man alltid var välkommen att sova över. Inte i köket, där vi nu sitter och turas om att vara du på din stol. Du var inte på toaletten tillsammans med brädspelen. Du satt heller inte i stolen vid tv:n och stereon med klassisk musik, där i stolen satt nu istället jag och tittade på bilder av dig. Du var inte i källaren med träbåten jag gav dig där du står som kapten i fören, för vilket som känns som för längesedan. Du var inte på baksidan, ner mot kanalen. Eller på bryggan som guppar, med grinden vars nyckelring har en korkbit fäst på sig. Inte heller var du på framsidan i det gröna rummet mot bygatan, där din rosbuske som du skötte så noggrant finns, den som slog ut mitt i vintern för din skull när du lämnade oss. Inte heller var du i garderoben för att välja kläder, kläder vilka fortfarande luktar som du. Din kropp är inte längre där, men din själ vilar för alltid över huset där ni bott. Det är inte alls ett tungt arv att förvalta efter dig, utan ett som är ljust och vackert samt ett sådant som visade på en syn på livet som för mig är sällsynt fin. Det sista vi sa till varandra blev att jag sa till dig: Vi ses när jag kommer upp. Med ditt svar; Åh vad trevligt, tar du med dig din gulliga tjej också? Ja det gör jag, kram. Kram. Istället för att vi sågs så får jag säga till dig nu: Du är för evigt älskad. Om drömmar och minnesbilder samt det potentiellt gemensamma de kan föra med sig. Viljan att lämna den här saknaden och sorgen hän är kraftfull, det är lätt att gå mot och in i drömmen, vilket för med sig fördelen att man lämnar en rent fysisk rastlöshet och oro bakom sig när man befinner sig i det landskap av inre synbilder som istället finns 20 21

13 när man inte längre är vaken. I drömmen träder man nog in i ett mer omedvetet sökande och utvecklande av självet, samt ett bearbetande av tankar som kanske annars inte är lika lättåtkomliga. Ett sökande där medvetandet har ett mer fritt svängrum att öva sig på vad det nu finner nödvändigt. Detta i avvaktan på att medvetenheten om jaget fysiskt ska återfinnas där det senast lämnades (i sängen eller på andra ställen där man kan sova eller slumra till). Under tiden man drömmer behöver man inte alls känna igen sig som man känner sig själv när man är vaken. Om man går in i drömmen, eller i minnesbilden av den, så kan man hamna i ett stort omformligt hus, ett hus som på något vis expanderar när drömmen går vidare och vidare. Ingången till huset kan vara bekant men kanske inte nödvändigtvis är det så att rumsbilderna inuti i det hänger samman med vad ingången lovar som minne. Tillträdet kan vara dels en port från vägen bestående av två större stenpelare, de har en fasning på toppen och är täckta av intensivt grön mossa. Fasningen gör att den delen av pelarna ser ut som pyramider. Men från bottenplattan på pyramiderna till spetsen är det inte långt, det är väldigt låga och breda pyramider. Pelarna kan vara byggda av betong som åldrats värdigt, som samlat på sig växtlighet vilket gör att ytan blivit slätare, de skiftar nog färg när de blir blöta. Själva porten är relativt bred och tillverkad i bastant trä med järnbeslag som målats svarta. Blickar man förbi porten ser man en dörr rakt fram en bit bort, men det är inte där man går in. Ingången ligger runt knuten, upp för en liten stentrappa. Följer man staketet runt tomten istället för att gå in direkt verkar det man ser på andra sidan märkligt bekant, men samtidigt som om man ser det för första gången. När man har passerat dessa två ingångar, porten och dörren, äntrar man huset. I de flesta fall innehåller det ändlösa festligheter som alltid möter en tillsammans med känslan av att var instängd i dessa, av att det inte går att komma därifrån. Karaktärerna i dessa drömmar varierar nog men oftast är situationerna som spelas upp mer bekanta, samt återkommande i olika tappningar. Dessa typer av drömmar verkar väldigt upptagna av minnen från sämre upplevelser framför mer positiva, oavsett vad man kan tänkas ha för relation till personerna i dem, samt relationen till omgivningarna som känns igen i drömmen. Tar man sig vidare ifrån någon del av huset till en annan del, en annan situation, kommer där samma fasthållna förnimmelse snabbt tillbaka, men antagligen uppbyggd utifrån något annat minne. Varje situation som spelas upp kommer bara att innehålla en rumsbild vilken man vistas i, bryts bilden så befinner man sig någon annanstans men fortsatt på något vis i huset. Huset kommer inte att lämnas i drömmen, det verkar betyda för mycket. Vanligtvis finns det ett genomgående motiv i dessa drömmar, såsom jagandet eller letandet efter någonting. Men det behöver inte göra det. Drömmarna slutar inte väl och när man vaknar är känslan från drömmen ofta ihållande, man blir osäker på om det som där skedde verkligen har skett eller inte. Dessa drömmar är ofta liknande myten om svanesången; en sista desperat handling utförd innan slutet. Om än utan skönsången som ansågs ske bara en gång under svanens liv, precis innan den dog. Ofta är det i drömmen slutet för något man inte vill förlora som närmar sig; man är på god väg att mista det man håller kärt. En framkallande faktor för att komma åt avlägsna minnen i vaket tillstånd, som för Proust med madeleinekakan och lindblomsteet 5, verkar däremot förutsätta att de är just bortglömda som upplevelser (det rationella tänkandet har sin 5 Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt Swanns Värld (Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1993), sid

14 högborg i vakenheten). Annars skulle nog inte scenerna, dofterna, personerna och rumsbilderna kunna kapslas in i den lilla kakan tillsammans med koppen med kokat vatten och teblad, eller annan utlösande faktor för återerövringen av minnena. Men vad som sker efter det, när man har blivit medveten om vad som framkallade de specifika minnena, blir kanhända en slags urvattning av samma effekt då man lättare kan få tillgång till den igen. Upplevelsen är intakt i sin helhet men den har tappat ett par steg i styrka, om man kan räkna så, i åter-återupplevelsen när den så dyker upp igen. Man kan närmast framkalla minnet med hjälp av vad det nu är som behövs som kommer att utlösa detta igen, vilket man då är medveten om. Det finns kanske ingen större anledning att tro att rastlöshet, sorg, ångest, glädje och andra känslor upplevs på samma sätt i drömmen som när man är vaken däremot; i drömmen är möjligheterna för vad som kan ske uppbyggda på ett annat sätt. Det man kanske kan räkna med är väl då ombytligheten; det säkra är att det inte är säkert vad som kommer att ske. Om man kan lämna sorgen och rastlösheten till fördel för drömmen, vad kommer man då att kunna finna i den? En förhoppning är att man kan närma sig något gemensamt rotat genom drömmarna. Något som kan öka kommunikationen och samförståndet mellan oss; förhoppningen av att drömmen är så pass allmän att den kan föra oss närmare varandra, att vi delar den var vi än är. Under förutsättningen att objektivitet kan verka på det sättet att man kan lämna sig själv utanför subjektivt i en betraktelse av händelserna under drömmen, och senare efter den i kommunikationen om den, så kan det öppna en möjlighet för ett gemensamt tankemönster. Om det subjektiva lämnas hän totalt är samtliga beståndsdelar som kan innefattas i en sådan upplevelse i kommunikationen blottlagda i sin helhet för alla parter, pålarna för de inre synbilderna slås ner samfälligt. I en sådan utsikt skulle vi inte själva vara oskyldiga när vi drömmer längre, utan istället som släkte vara det. Vilket ett flertal genforskare antagligen skulle ge sitt bifall för, men kanske inte lika många historiker. Författaren Lasse Berg för fram synpunkten att människans skiljemärke inte är det obotligt onda mörkret inom oss, en åsikt som länge varit rådande och svår att bota i sig, utan att vårt kännetecken som art är just samarbete och empati; viljan att hjälpa varandra 6. Våra så kallade egna upplevelser i drömmen kanske inte är så egna, utan istället tillräckligt lika i sin form för att kunna nå något gemensamt när de blandas med drömmen som verktyg; vi kanske kan nå varandra genom det okontrollerbara i drömmen. Men hur ska detta i sådana fall kunna kommuniceras? Med en objektivitet som är helt kommunicerbar till andra skulle en gemensam grund för tankar eventuellt vara möjlig; startpunkten är då densamma för alla genom lämnandet av subjektiviteten till förmån för objektiviteten. Platsen där man är sin egen har då till viss del förflyttats. Var man kommer ifrån lyser istället fram som en del av samtalet där terrängen för dialogen blivit mer samfälld. I den stunden finns det ett slags gemensamt 6 Väskan, ett skinn eller nät av växtfibrer att transportera stora mängder föda i, är grunden för den nomadiserande samlargruppens välstånd. Den är därmed det redskap som mer än något annat gett oss vår mänsklighet. Delandet ger en enastående säkerhet. Alltid är det några utsända som hittar mat så det räcker till alla. / De som lyckades samarbeta hade en avsevärt större överlevnadschans än egoisterna. Genetiska anlag för givmildhet vidarebefordrades lättare genom generationerna än ett själviskt arv. & Världens äldsta arkeologiska spår av krig, organiserat våld mellan grupper eller samhällen, är inte alls gamla sett i ett evolutionärt tidsperspektiv. / Det finns helt enkelt ingenstans fynd som med någon säkerhet tyder på krig som ligger längre tillbaka i vår historia än år. Ingen stor samling av människor som dödats samtidigt. / Inga befästningsvallar, inga inhägnade byar, inga lägerplatser där man lagt upp taggiga spår eller andra bröstvärn mot fienden. Den som vill hävda att kriget alltid funnits har en svår bevisbörda utan några handfasta fynd att hänvisa till. Lasse Berg, Skymningssång i Kalahari (Stockholm: Ordfront, 2011), sid 26 &

15 uppnått underlag för det som sker i drömmarna. Denna möjlighet skulle stå i opposition till om verksamheten, eller konsekvensen, kan ses som samstämmig men att sätten att komma dit är olika; med start från skilda punkter är det ändå möjligt att nå samma mål. Kan vi då komplettera varandra istället för att uppleva ensamheten av att inte kunna förmedla våra tankar på en tillräcklig nivå? Kommunikationen får stå som nyckel, men utan tillgång till låset. Om man alltid ser efter larver i hallonen innan man ska till att äta dem så är man ständigt påmind om hur larverna ser ut, hur de rör sig, vad de väcker för känslor, samtidigt som man äter dem. Tanken att inte tänka på larverna kommer antagligen bara att göra att man tänker på dem desto mer, när man plockar bären från buskar bakom huset. Suggestionens förslag har nog mycket stor kraft över våra sinnen, en kraft som vi inte alltid skulle vilja ge den. Man kan ha drömmar där ens lemmar är löstagbara, även ens könsdelar. Det kan i drömmen vara en stor oordning i upplevelsen av vad som sker, utspätt med skamkänslor och känslan av att vilja gömma sig för någon, oklart vem. Man försöker desperat att hitta en person som kan fästa tillbaks kroppsdelarna, då det upplevs som att det är totalt ogenomförbart att kunna göra det själv. Försöker man sätta dit dem själv faller de bara av igen, paniken kryper stadigt fram, bekant och väldig. Den liknar en sådan förknippad med barndomens vilja att förstå hur saker kan vara när man blir äldre, hur man senare kan göra saker som då ter sig näst intill omöjliga. Kanske det i drömmen händer att man tror att försöket att fästa tillbaks lemmarna har lyckats, men att man när man blickar ner mot det nytillförda fästet istället ser en hög med jord. Krafsar man bort jorden finner man inte sin kroppsdel, utan istället långa vita maskar som nu sitter fast vid kroppen. De slingrar sig obönhörligt runt där något annat borde sitta. Bilderna i drömmarna är föreställningar, på sätt och vis inbillade upplevelser satta i andra situationer än då de upplevdes i vaket tillstånd. Som en slags bearbetning av det som upplevs då man är vaken, hur perifert eller obemärkt det än kan ha gått förbi; det som i drömmen bearbetas borde på något vis ha upplevts av personen som har drömmen. Då det är möjligt att se drömmarna i huvudet, de kan ibland vara väldigt detaljrika och ibland mindre, så kan man när man vaknar upp, eller är halvt vaken, ha uppfattningen av att det inte kommer att vara svårt alls att även senare komma ihåg dem i hela sin detaljriklighet. Man står då med ena foten fortsatt inuti dem och med den andra i det vakna tillståndet. Senare på dagen när man försöker komma ihåg dem igen blir det istället ett försök att återskapa någonting, bilderna är diffusare och det som var en tydlig, om än skugglik uppenbarelse, är nu borta för vad den var då. Däremot så infinner sig en känsla av att man visste hur händelserna gick till i drömmen, hur det såg ut och kändes då. Detaljerna var så tydliga och fanns där inom nära räckhåll. Den känslan dröjer sig lätt kvar, åtföljd av uppfattningen av att det någon gång kommer att vara möjligt att komma ihåg det tydligare igen. Till skillnad från minnen som återkallas från då man varit vaken, där man fysiskt byter miljö oftare än då man sover, så borde det vara mer komplicerat att veta vad som skulle kunna utlösa minnet av det upplevda i drömmen igen. Då man i drömmen befinner sig antingen i det undermedvetna i sömntillståndet, eller i tankarna i de intryck som utspelar sig runt en i det rummet vilket man sover i. Kanske är det också en slags undermedvetenhet, men en som möjligen blir lättare att komma ihåg då man kan vakna till helt kort nästan utan att komma ihåg det. Hur skulle det vara möjligt att göra en bild av vad som är en sann bild i drömmen, den drömda verkligheten; en bild som är sann mot föreställningen av vad som upplevs där? Det som av vissa upplevs som obevekligt för

16 skräckligt i en bild kan vid samma tillfälle av andra sägas vara det diametralt motsatta; det som i en bild av en dröm för någon kan ses som stöd till behandling av svårigheter, kan av andra ses som enbart en häst som rider på en äng. Var i kommunikationen om en bild kan vi mötas? Det som ges en benämning i ett samtal löper alltid risken att mista just det vilket berörs genom nämnandet av det; ibland kan det kanske underlätta att prata i cirklar kring själva syftet för att kunna närma sig det. Inre synbilder kan anses vara döda i sin helhet för samtliga utom en själv, men vi söker ändå dela dem mellan oss; önskan till kommunikation om dem är stor. Synbilderna är döda på det sättet att vi som personer inte på ett felfritt sätt kan överföra exakt det vi genomgått till andra såsom vi uppfattat det själva. En uppvisad bild av en dröm får stå som en form av en önskan till kommunikation. Åtskillnad får göras mellan vad vi vill säga med bilden och hur den tolkas av mottagaren. Upplevelsen av att prata om samma sak, en enighet, är nog lika sällsynt som en genuin konstupplevelse. Dessa upplevelser liknar en förälskelse, det blir svårt att tänka på annat än samtalet, eller konstverket, framför en. När vi samtalar om våra bilder från drömmarna blir det vi säger en i högre grad, eller lägre, tillgänglig vidarebefordran av det vi uppfattat i drömmarna. Vi har en upplevelse och förmedlar den senare vidare till någon annan vilken inte var med om den antaget egna upplevelsen. Om denna förmedling ska vara delbar, i riktning mot det komplett gemensamma, bygger det på förutsättningen av att det är en översättning som liknar den vid kopieringen av en bild. Med skillnaden att man inte har originalet som bas, utan istället två av kopiorna från en följd av många som jämförs, och då också förutsatt att bläcket eller andra omständigheter inte ändrar utseendet mellan dem. Kopiorna som grund för dialogen om drömmens bilder är lika. Originalet får istället stå som det gemensamma; en översättning som verkar utan brister. Om vi inte kan dela exakt vad det från början upplevda var för någon annan, kan man också se kommunikationen som en verklighet i sig; kommunikationen mellan oss är i alla olika fall en typ av gemensamhet. Det skulle då finnas både en enskild verklighet samtidigt som en i dialogen med andra. Kanske är det inte möjligt med en precis förståelse mellan oss, det vi då har är förbindelsen genom samtal. Att bevisa att vi finns som personer är nog ungefär lika möjligt som att samtala med gudomar, men det är ett trevligt antagande att vi är de vi tror vi är. Vi vill gärna föra ett samtal om det vi subjektivt sett i de inre synbilderna, men det kommer inte att ses som något nytt på samma sätt av andra, som det är nytt för en själv. Betraktelsen av det innehåller en annan subjektivitet. Det som då händer i nuet vilket är nytt kan vara lika undflyende som nuet självt; hur kan man väga något som finns lika mycket som det inte gör det? Som Walter Benjamin uttrycker det: Den sanna bilden av det förgångna flimrar bara förbi. Bara som en bild, som för ett ögonblick glimtar till och blottar sin innebörd för att aldrig mer visa sig, kan det förgångna uppfångas. Sanningen skall inte undkomma oss detta ord som härrör från Gottfrid Keller markerar exakt det ställe i historismens bild av världsförloppet där den historiska materialismen slår hål på den. Ty det är en bild av det förgångna som aldrig mer kan rekonstrueras, som hotar att försvinna med varje samtid som inte känner igen sig själv i den. (Det glada budskap som historikern med andan i halsen vill överbringa 28 29

17 till det förflutna kanske förklingar i tomma intet i samma ögonblick som det uttalas.) 7 Uttrycket i stundens hetta behandlar den hettan som finns under den tiden då det upplevs som att man går in i och är inuti ett annat stadium av medvetande. Ett annat medvetande än det man bar med sig in i den tidsrymden där hettan slår på, eller an. I det stadiet ser man nästan sig själv från utsidan, handlingar utförs som av ren instinkt. I stundens hetta såg jag inte vem det var som jag slog omkull när jag sprang, jag var bara tvungen att ta mig därifrån. Det upplevs som en tidsrymd med en annorlunda typ av beslutsfattning än vanligen; t.ex. att man fruktar så pass mycket för sitt liv så att även om man inte är säker på vem man skjuter, så skjuter man personen ändå. Det blir en slags irrationell version av självbevarelsedrift, en som dessutom antagligen är frampressad av andra. Eller som när man har bråttom att fatta ett beslut, tiden är på väg att rinna ut, men man har i stressen blivit blind för vad de olika valen för med sig. I stundens hetta låser sig tankarna, men man väljer likväl det ena eller det andra alternativet, till synes utan rationellt begrundande. Till skillnad från denna hetta i tiden får kylan stå för det mer genomtänkta och rationella beslutsfattandet, som i uttrycket: han hade ett kyligt sinnelag. Kylan används beskrivande om tiden liknande hettan, men med en annan innebörd. Som i uttrycket tiden hade frusit till is, vilket betyder att tiden stannat till vid någon tidpunkt och att platsen där det skett inte längre upplevs vara i nuet på samma sätt som tidigare. Vilka gemensamma drag i minnet bevaras och används senare i uttrycket att tiden frusit till? Det går på något vis att hålla med varandra om att tiden ibland frusit till på vissa platser, det fungerar som något kommunicerbart. Då bilden i drömmen får sin struktur ifrån upplevelserna som personen som drömmer har, med potentialen av att vara byggd utifrån allt som har inträffat, var som helst, fram till tillfället då bilden visas upp för någon annan, så kan det bli besvärligt att urskilja den subjektiva erfarenheten då den var utblandad redan från början. Kanske är det ansett subjektiva vid vilken som helst existerande punkt i tiden inte mer än en illusion, beroende på hur delad information och erfarenhet betraktas. Vi har ett pågående sökande efter varierande, skilda, händelser. Ett sökande som vi dagligen utför, vissa gånger medvetet och andra inte alls. Det eftersökta är ständigt närvarande, inom armens längd, berett att möta oss; det flimrar ständigt förbi. Följer man en järnväg på sommaren mot det som på sikt ser ut att bölja i värmen, så kommer det inte att göra det när man når platsen vilken man har betraktat i fjärran. Det böljande kommer att ha förflyttat sig längre fram. Men minnesbilden av hur det böljade i värmen över rälsen kan etsa sig fast i medvetandet. Även om man kan uppfatta härstamningen för en bild från drömmarna så kommer den ändå att delvis vara skild från bilderna vilka utgör nuet. Det som alstras i nuet är vid varje tillfälle nytt rent subjektivt, men av andra kommer det antagligen inte att upplevas på samma sätt. Finns det en skillnad i kommunikationen om bilder där ursprunget för dem antingen kan vara från det vakna tillståndet eller det sovande? Det upplevt arkaiska i seende skulle kunna vara en nyckel till ökad förståelse för något mer gemensamt i upplevelser och i kommunikation. Via uttryck som många har gemensamt att tycka om, något som närmast verkar rotat i våra gener. Det visar sig som väldigt ursprungliga bilder, nedärvda över lång tid, en slags betraktelser som sker närmast automatiskt. Ögonen söker sig till dem och stannar där. För att anses vara arkaiskt bör nog känslan 7 Walter Benjamin, översättning: Carl-Henning Wijkmark, Benjamin, Bild och dialektik (Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag, Symposium AB, 1991), sid

18 bilderna framkallar vara igenkännbar för alla oavsett var. Att stirra in i en eld är en sådan upplevelse, många uppfattar det närmast förföriskt. Ögonen säkrar blicken i lågorna, det är oerhört tilldragande att se in i elden. Bilden ekar till oss genom tusentals år och man har svårt att slita blicken från den. Om rumsbilder och vad de kan innehålla. Man kommer vid någon tidpunkt vid flykten in i drömmen att vilja lämna den. Det motsatta till de inre synbilderna kan man kanske finna i det väldigt handfasta, det palperbara. I känseln som sinne. Det kan vara automatiskt igenkännbart för många, för handen, men också svårt att förklara varför det skulle vara så. Intrycket i betraktelser ändras nog om det man ser är väldigt palperbart, att det inbjuder till att ta på, eller har arbetats mycket med innan det visas upp. Ibland upplever man skillnaden utan att ögat fysiskt kan registrera det, men igenkännbarheten i minnet från händerna gör att man kan se det likväl. I min utställning Investigating spatial features through a linear ritual 8 utgjorde en del av installationen ett noggrant tvättande av alla väggar och golv i galleriet. Eftersom galleriets inredning aldrig har färdigställts fanns det på väggarna flertalet skisser och annat kladd kvar från byggnationen. Det är kanske inte särskilt inbjudande att städa lokalen då väggarna är byggda av större tegelstenar med murbruket rinnande ut emellan dem och golvet i oputsad betong, båda med väldigt skrovliga ytor som lätt förstör städutrustningen, särskilt tvättsvampar och trasor. Det visade sig att även de som varit i galleriet många gånger tidigare inte riktigt märkte ingreppet med städningen, men att de när det påpekades sa att de tyckte att atmosfären hade känts väldigt annorlunda i galleriet utan att de hade vetat vad det berodde på. Om man tar isär saker för att försöka upptäcka något och få en klarare vy, så kan det när det är isärtaget och delarna är lagda bredvid varandra på något vis vara lättare att greppa systemet som de kombineras ihop till. Metoden kan också förse en med nya tankar om konstruktion av andra saker, man ges en inblick i hur saker kan fungera tillsammans, en logik som innan var gömd för handen. Man kan också få ökad förståelse för föremål genom att se hur de tillverkas, som i massproduceringen av souvenirer i Mombasa, i utkanten av staden. Där görs traditionella, symboliskt laddade artefakter, vilka simplifierats och berövats sitt ursprungliga ändamål. De tillverkas i nummerlösa kopior som utan själ och utan maskinell hjälp, av hantverkare sittande i hyddor i stora områden liknande ett förfallet bostadsområde, bara utan sovplatser och lite mer städade. Området innehåller material, verktyg och arbetsytor optimerade för att tillverka så många föremål som möjligt per dag. En reproduktion associerad med det tekniska men här utgjord av handkraft. Det är en större behållning att gå runt och se spåren av tillverkningen; träflis, sågkobbar, vässade verktyg, halvfärdiga föremål staplade i högar likt frukt eller grönsaker, än att se det färdiga resultatet. En möjlig aura 9 för objekten sitter i sådana fall i allting runt dem i tillverkningsprocessen; produktionen i sin helhet sedd som en enhet, men definitivt inte i dem. Möjligtvis i resan eller minnet de kommer att representera senare, men inte i dem själva som föremål direkt efter tillverkningen. I föreställningen av hur det känns eller upplevs när man håller två eller fler batterier i handen 8 Investigating spatial features through a linear ritual (Lissabon: Lumiar Cité, 2011). Se bilder sid den unika uppenbarelsen av en avlägsenhet, den må vara hur nära inpå oss som helst. Walter Benjamin, översättning: Carl-Henning Wijkmark, Benjamin, Bild och dialektik (Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag, Symposium AB, 1991), sid

19 och låter dem slå mot varandra, ett väldigt dovt dämpat ljud upplevs, så sitter den möjliga auran i känslan av att ta på dem. Känslan av distans, hur nära inpå en som helst, finns i minnet detta framkallar uppfattat genom händerna. Känslan går antagligen inte att placera i minnet men handen känner till den. Det är väldigt tillfredsställande på något vis, liknade hur det känns den sekunden när man äntligen kan lägga sig ner för att sova och sträcker ut sig avslappnat efter en alldeles för lång dag. Det är väldigt värdefulla och få sekunder då det sker, det går snabbt över. Sen är det bara att vänta tills det sker igen nästa dag eller ännu senare, för det sker nog inte varje dag på samma sätt och det inträffar nog framförallt när man har ett eget boende där man kan känna sig trygg. Även om en mörkare version av en aura i ett rum inte upplevs gastkramande, nästan så att man måste lämna rummet direkt och känner sig illamående, så kan mörkret upplevas som ett sällsamt minne vilket sipprar långsamt ner längs ryggraden och gör sig påmint som något man hade hoppats slippa uppleva igen. Det behöver inte betyda att det är ett minne som är uppenbart hur det återberättas i bilder, ljud och dofter. Utan mer likt något halvt glömt men aldrig försvunnet, nästan på gränsen till otydligt om det kommer från en dröm eller om det har upplevts i vaket tillstånd. I vilket fall som helst finns minnet nu där i dig, och du vill inte uppleva den sakta krypande känslan av att någonting inte står rätt till när du vistas i rummet. Rummen får antagligen en sådan aura delvis från de handlingar som personerna som vistas, eller har vistats i det, utför (men även från omständigheterna runt när det byggdes eller skapades). Dess invånare eller annars kvardröjande gestalter kan likt kuggar inuti en klocka befinna sig i en aktiv cykel, en rundgång, eller så kan de vara totalt stillastående. De kan vara aktiva i sin egen funktion eller som en del i ett sammanhang, ibland är det ett stillastående stampande och ibland en frenetisk aktivitet. Detta oavsett vilket av dem som är produktivt för sammanhanget eller för personen i fråga, som nu också vistas i rummet, det sker samtidigt i rummet. Tillfälligheten och olika viljor arbetar nog tillsammans i skapandet av en aura i ett rum. Men likt ett av de engelska orden för vistande människor eller boende, dweller, som kommer från det äldre dwellan, viket ursprungligen betydde att leda någon vilse eller att gå vilse, så kan ett rum antagligen ha den förmågan också i ett samarbete med dem som vistas där. Det finns sorgligt nog fall där man kan fastna i en del av en tanke eller sinnestämning som man sedan inte kan ta sig ur. Ett komplett fängelse för medvetandet. Detta fängelse kan nog tyvärr rummen hjälpa till att upprätta. Likt ett svärd har sin egg, men också en plattare sida vilken man kan använda för att slå mot någon utan att skära dem, så har på samma sätt en pistol funktionen att skjuta kulor men också möjligheten att helt enkelt slås mot något. I en situation där någon ska avrättas med en pistol och är bunden, så skulle man kunna fördröja avrättningen en stund om man först slår den dömde med pistolen så att det fastnar skinn, blod, muskulatur, hår och annat i vapnets mekanismer. Om detta sedan torkar in tillräckligt mycket så att den inte kan avfyras längre, förutsatt att personen inte dör redan av slagen, så måste den först rengöras innan själva avrättningen kan ske. Att samma sak skulle kunna ske i en liknande situation där ett svärd istället skulle användas av bödeln verkar mer osannolikt, även om det kanske är möjligt. Det skulle behöva fastna såpass mycket torkade delar från den dömde på den slöare sidan av svärdet att det kanske inte skulle vara särskilt mycket kvar av personen för att svärdet skulle bli slött. Om man bankar råa köttbitar mot en vägg (det måste vara mot ett väggmaterial som suger åt sig fukt, som betong) tills delarna är 34 35

20 såpass små att det inte längre med händerna går att slå dem mot väggen längre. Då får man smeta in de sista köttresterna lite som när man tvättar ett bord med en disktrasa, bara det att effekten blir omvänd. Detta skulle göra att aktionen finns sparad i väggen när köttet torkar in, den fastnar då istället i rummet för på ett objekt. Men i både fallet med avrättningen som i fallet med köttbankandet så påverkar det nog rummets aura; både stämningar, händelser, och fysisk interaktion med rummet kan lämna avtryck i dess skimmer. I rummet med det intorkade köttet i väggarna fanns ett burspråk liknande ett man kan ha suttit i som liten, när man väntade på att få säga sitt avsked på morgonen till dem som lämnade av en på daghemmet. Avskedet som skedde där använde man som skydd mot eventuella problem som kunde uppstå under resten av dagen, eller tills det att man var bortkollrad av uppgifter från personalen. Om man senare, efter det att den som lämnat en hade försvunnit, följde en stig som då ledde så långt bort som man var tillåten att maximalt gå under dagen, kom man till en sportplan. Det här var när man var så liten att det fortfarande var oklart vilken sport man utövade, men planen hade en korg högt upp på en pelare. Ingen träffade dock någonsin korgen med bollen då den satt för högt upp. Bredvid planen fanns det en stenkulle, upplevd som ett berg då, med en gles dunge där man kunde äta myror av två olika sorter. De röd-svarta myrorna hade en mer syrlig smak än de mer salta svarta. Rummet med burspråket som liknade det från rummet med intorkat kött i väggarna var där man hade vila efter maten, men det var också där var man fick höra att när frågorna är till ända så är huvudet fullt. Men eftersom ens daghemsfröken log lite grand när hon påstod detta så verkade det inte stämma; hon förklarade i alla fall inte när det åter igen var tomt. Att sitta i burspråket i rummet med det intorkade köttet nu är som att slå sig själv av misstag alldeles för hårt med en hammare, syftet är inte att skapa brännande smärta utan snarare att försöka åstadkomma något konstruktivt. Anledningen till att man är där, med en vän, är för att leta efter ett eget boende. Bara det att skillnaden mellan att ordna ett boende för sig själv och att slå sig själv på fingrarna kanske inte borde kännas likadant. Därför verkar det nödvändigt att ha varit i en lägenhet och bildat sig en uppfattning om auran i den, innan man gör sig beredd att vistas där som om det är ens egna rumsbilder vilka man befinner sig i. Nu satt man där i burspråket och kände sig dämpad och håglös på det sättet som när det känns som om små knivar dansar runt under huden och vill pressa en till att gå därifrån. En otålig känsla, en sinnesförnimmelse delad i jämn proportion mellan en väldig trötthet och långsamhet, tillsammans med en slags omedveten vilja av att inte kunna bestämma sig för vad man ska göra. De två stämningarna inombords skar sig, med håglösheten som utslag. För att bygga rummet med det intorkade köttet har man tagit delar av skogen för träet, och delar av grottor för stenarna i grunden för det. Som det mystiska som uppehåller sig i skogen, likt under agent Coopers jakt efter den svarta grindstugans invånare i serien Twin Peaks 10, hade kanske nu detta gåtfulla något flyttats in i rummet då träden huggits ner och byggts upp som stomme för huset. För det var inte där man bodde, i skogen, det var i ett hus av trä byggt av skogen. Med en grund av sten hämtat från grottorna och senare täckt med färg. I serien är karaktärerna väldigt fängslande och fungerar i en fin symmetri som symbios med den mörka stämningen, vilken hela tiden namnlös, eller delvis namn- 10 David Lynch, Mark Frost, Twin Peaks TV series, Definitive Gold box edition, (Los Angeles: Twin Peaks Productions, 2007), Dvd

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

SOPHIE ZETTERMARK OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU?

SOPHIE ZETTERMARK OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU? SOPHIE ZETTERMARK OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU? OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU? GULLFLICKAN POPPY HEARTLIFE TOMBOY SILVERTJEJEN G, P, H, T och S sitter på varsin stol i en halvcirkel. En strålkastare upplyser

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 002 Din levnadsdag är slut, Din jordevandring ändad Du här har kämpat ut Och dina kära lämnat Nu vilar Du i ro och frid Hos Jesu Krist till

Läs mer

Kapitlet OM DÖDEN BOKEN OM DEN LEVANDE GUDEN. Bô Yin Râ

Kapitlet OM DÖDEN BOKEN OM DEN LEVANDE GUDEN. Bô Yin Râ Kapitlet OM DÖDEN i BOKEN OM DEN LEVANDE GUDEN av Bô Yin Râ Mer information om boken finns på: http://www.boyinra-stiftelsen.se Om döden Vi står här framför den dunkla port som människorna måste passera

Läs mer

Joh.16:16-22, 4:e sönd. i påsktiden

Joh.16:16-22, 4:e sönd. i påsktiden Joh.16:16-22, 4:e sönd. i påsktiden 090503 Det är en ganska märklig text vi snart ska läsa. Den är lite märklig och svår både i sitt innehåll, men också kanske för att den återger ett så speciellt tillfälle.

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Lever du ditt liv fullt ut eller väntar du på att livet ska börja?

Lever du ditt liv fullt ut eller väntar du på att livet ska börja? Lever du ditt liv fullt ut eller väntar du på att livet ska börja? Vi lever i en värld där mycket handlar om ägande och prestationer. Definitionen på att ha lyckats i sitt liv är att haft och gjort mycket,

Läs mer

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn Sångtexter till låtarna När ormen ömsar skinn 1. Du trodde, du var säker Du trodde, du var trygg Nu ligger du och sprattlar som en skalbagge på rygg Livets autostrada där du drog fram i all din glans har

Läs mer

SOPHIE ZETTERMARK INLAGD

SOPHIE ZETTERMARK INLAGD SOPHIE ZETTERMARK INLAGD INLAGD AKT ETT: RÖSTERNA Patienten Doktorn Sjukdomen Platsen Heartlife Patienten: Jag går sönder, och sedan går jag sönder igen. Så brukar jag beskriva det när jag blir inlagd.

Läs mer

Femtonde efter trefaldighet, endast ett är nödvändigt, Matteus kapitel 11:28-30

Femtonde efter trefaldighet, endast ett är nödvändigt, Matteus kapitel 11:28-30 Femtonde efter trefaldighet, endast ett är nödvändigt, Matteus kapitel 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Se mig Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål och förmågor från Lgr 11. Eleverna tränar på följande förmågor. Författare: Bente Bratlund

Se mig Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål och förmågor från Lgr 11. Eleverna tränar på följande förmågor. Författare: Bente Bratlund sidan 1 Författare: Bente Bratlund Vad handlar boken om? Jonna och Sanna var bästa kompisar och gjorde allt tillsammans. De pratade om killar, viskade och skrattade tillsammans, och hade ett hemligt språk

Läs mer

Gud är en eld inuti huvudet.

Gud är en eld inuti huvudet. Gud är en eld inuti huvudet. Siri Frances Stockholm 2013 Gerlesborgsskolan Du skulle gått till skolan och på ett möte och på lokal med en vän idag. Det skulle varit en dag av saker att uträtta, en dag

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Människans möte med den mänskliga kroppen. Ett pedagogiskt studiematerial

Människans möte med den mänskliga kroppen. Ett pedagogiskt studiematerial Människans möte med den mänskliga kroppen Ett pedagogiskt studiematerial Inledning I dag så påverkas vi medvetet och omedvetet av yttre ideal. Ofta så glömmer vi bort att ställa frågan till oss själva

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET: ANGELINA SJÖBERG Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Du drömmer du lever. Ett kortfilmsmanus av Fanny Collandbeck

Du drömmer du lever. Ett kortfilmsmanus av Fanny Collandbeck Du drömmer du lever Ett kortfilmsmanus av Fanny Collandbeck FADE IN 1: INT: En etta i Stockholm: MORGON., 21, ligger med öppna ögon, i kalsonger utsträckt i sin bäddsoffa, utan täcke och kuddarna ligger

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Det finns en röd tråd. Kanske så tunn att den knappt syns. Den tunna tråden syns bara med ord. Den tunna tråden är alla tankar som följt med hela

Det finns en röd tråd. Kanske så tunn att den knappt syns. Den tunna tråden syns bara med ord. Den tunna tråden är alla tankar som följt med hela Den hårda attityden slog mot huden. Stenhård. Den kvävde lungorna som desperat försökte undvika den smutsiga luften. Cykelturen hade varit ansträngande och den varma kroppen började kylas ned. Fanns det

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till

Läs mer

De vinnande bidragen i Visa oss din poesi 2009

De vinnande bidragen i Visa oss din poesi 2009 De vinnande bidragen i Visa oss din poesi 2009 ritade en karta. vann människorna på min sida. pekade ut mål. tuggade efterbörden. spottade ut den. jag; en börda. hopplösa är fingrarna. vill rinna över

Läs mer

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur Själviskt att dö Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur vedertagen eller skonad från livets smädelser och kärlekar. Men

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Facit Spra kva gen B tester

Facit Spra kva gen B tester Facit Spra kva gen B tester En stressig dag B 1 Pappan (mannen) låser dörren. 2 Han handlar mat efter jobbet. 3 Barnen gråter i affären. 4 Han diskar och tvättar efter maten. 5 Han somnar i soffan. C 1

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Skriv ner din upplevelse under visualiseringen: bilder, känslor eller ord som kommer från din inrementor.

Skriv ner din upplevelse under visualiseringen: bilder, känslor eller ord som kommer från din inrementor. Din inrementor Den inrementorn är en 20 år äldre, visare version av dig. Allteftersom du får en levande känsla för denna äldre, visare och mer autentisk version av dig själv, kommer du märka att hon existerar

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Jag trodde ni var skådisar

Jag trodde ni var skådisar Jag trodde ni var skådisar Jniklas och sanna Llisa Ggustaf J:Workshop måndag 26 mars: intervju efter. Det här samtalet spelade jag in, så detta är transkriberat från den inspelningen. Jag har inte transkriberat

Läs mer

LÄRARHANDLEDNING EN NATT I FEBRUARI. Mittiprickteatern Box 6071, 102 31 Stockholm 08-15 33 12 info@mittiprickteatern.se www.mittiprickteatern.

LÄRARHANDLEDNING EN NATT I FEBRUARI. Mittiprickteatern Box 6071, 102 31 Stockholm 08-15 33 12 info@mittiprickteatern.se www.mittiprickteatern. LÄRARHANDLEDNING EN NATT I FEBRUARI Mittiprickteatern Box 6071, 102 31 Stockholm 08-15 33 12 info@mittiprickteatern.se www.mittiprickteatern. En natt i februari av Staffan Göthe Lärarhandledning Syftet

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

DÖDLIG törst Lärarmaterial

DÖDLIG törst Lärarmaterial sidan 1 Författare: Peter Gotthardt Vad handlar boken om? I staden där Anna, Siri och Lina bor finns ett gammalt hus som alla kallar Slottet. Det är ett mystiskt hus där helt otroliga saker kan hända.

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto SJÖHÄSTARNAS Ö Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån Alzheimer Centralförbundet 2014 www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto Penningautomatföreningen har understött uppgörandet

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 3 Det vardagliga vansinnet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april

Läs mer

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1 Elevuppgifter till Spöket i trädgården Frågor Kap. 1 1. Varför vaknade Maja mitt i natten? 2. Berätta om när du vaknade mitt i natten. Varför vaknade du? Vad tänkte du? Vad gjorde du? Kap 2 1. Varför valde

Läs mer

Inplaceringstest A1/A2

Inplaceringstest A1/A2 SVENSKA Inplaceringstest A1/A2 Välj ett ord som passar i meningen. Skriv inte det! Ring in bokstaven med det passande ordet! Exempel: Smöret står i kylskåpet. a) om b) på c) i d) från Svar c) ska ringas

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Joel är död Lärarmaterial

Joel är död Lärarmaterial sidan 1 Författare: Hans Peterson Vad handlar boken om? Den 9 maj förändras Linus liv. Linus är i skogen med mamma, pappa och storebror Joel. Linus ser upp till Joel och en dag vill han också vara stor

Läs mer

Inledning. ömsesidig respekt Inledning

Inledning. ömsesidig respekt Inledning Inledning läkaren och min man springer ut ur förlossningsrummet med vår son. Jag ligger kvar omtumlad efter vad jag upplevde som en tuff förlossning. Barnmorskan och ett par sköterskor tar hand om mig.

Läs mer

När ni är klara så får ni öppna ögonen. Har ni frågor eller kommentarer till detta?.

När ni är klara så får ni öppna ögonen. Har ni frågor eller kommentarer till detta?. Övning för att koncentrera sig på andningen Att koncentrera sig på andningen erbjuder ett sätt att stänga av tillståndet för automatstyrningen och att återgå och leva i nuet. Eftersom övningen är kort

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Träningsprogram för att bli av med tvångssyndrom

Träningsprogram för att bli av med tvångssyndrom Träningsprogram för att bli av med tvångssyndrom Programmet bygger på Kognitiv biobeteendeterapeutisk självhjälpsmanual för tvångssyndrom av Jeffrey Schwartz. Texten har översatts av Susanne Bejerot. Texten

Läs mer

Livmodersvälsignelse med Miranda Gray

Livmodersvälsignelse med Miranda Gray Jag är mycket förtjust över att du vill vara delaktig i Livmodersvälsignelsen. Välsignelsen är till för att hela och förena dig med din egna livmoder och din kvinnlighet. Den är också skapad för att förankra

Läs mer

SVENSKA Inplaceringstest B

SVENSKA Inplaceringstest B SVENSKA Inplaceringstest B Vilket av de fyra alternativen är rätt? Exempel: Svar: Har du tidningen idag? A läsa B läst C läser D läste B är rätt 1. Stina tycker att hus är vackert. A sitt B hennes C sin

Läs mer

Fördelarna med Meditation och hur du använder den i ditt liv

Fördelarna med Meditation och hur du använder den i ditt liv 1 www.ashtarcommandcrew.net www.benarion.com www.benarion.com/sverige copyright Ben-Arion (se sista sidan) Fördelarna med Meditation och hur du använder den i ditt liv Av Ben-Arion Jag får många frågor

Läs mer

21 december 2015. Vittnesbörd efter undervisning och praktik i Inre bönen :

21 december 2015. Vittnesbörd efter undervisning och praktik i Inre bönen : Vittnesbörd från elever på upprättelseprogrammet bibelskolan Jesus Helar och Upprättar läsåret 2015 2016 i Church of the Glory of God i Minsk Vitryssland. Vittnesbörd efter undervisning och praktik i Inre

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Värderingsövning -Var går gränsen?

Värderingsövning -Var går gränsen? OBS! jag har lånat grundidén till dessa övningar från flera ställen och sedan anpassat så att man kan använda dem på högstadieelever. Värderingsövning -Var går gränsen? Detta är en övning i att ta ställning

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Livet är enkelt att leva

Livet är enkelt att leva Livet är enkelt att leva 2 Livet är enkelt att leva Teresa M Rask 3 Livet är enkelt att leva 2013, Teresa M Rask Ansvarig utgivare Novaera. ISBN 978-91-637-1031-5 Illustrationer Eva Rask. Omslagsfotografi

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Avtryck Avbild. 1:a Mosebok 1. Liksom varje snöflinga, varje blad, är unikt. Är ditt fingeravtryck bara ditt. Skapades du till människa

Avtryck Avbild. 1:a Mosebok 1. Liksom varje snöflinga, varje blad, är unikt. Är ditt fingeravtryck bara ditt. Skapades du till människa Avtryck Avbild Här är du Du är den du är Du är unik 1:a Mosebok 1 Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss Liksom varje snöflinga, varje blad, är unikt Är ditt fingeravtryck bara ditt

Läs mer

Jag hoppas du vill resa med mig och Björn på vägen fram genom Fragment och att du får uppleva, känna in och få tröst och inspiration om du behöver!

Jag hoppas du vill resa med mig och Björn på vägen fram genom Fragment och att du får uppleva, känna in och få tröst och inspiration om du behöver! Inledning I oktober 2013 blev jag inbjuden att delta i en sinnesrogudstjänst i Stora Kopparbergs kyrka i Falun. Jag gjorde en så kallad delning och den har efterfrågats av många människor och jag har därför

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

VARFÖR ÄR DU SOM DU ÄR?

VARFÖR ÄR DU SOM DU ÄR? Karl-Magnus Spiik Ky Självtroendet / sidan 1 VARFÖR ÄR DU SOM DU ÄR? Självförtroendet är människans inre bild av sig själv. Man är sådan som man tror sig vara. Självförtroendet är alltså ingen fysisk storhet

Läs mer

Till dig som har varit med om en svår upplevelse

Till dig som har varit med om en svår upplevelse Till dig som har varit med om en svår upplevelse Vi vill ge dig information och praktiska råd kring vanliga reaktioner vid svåra händelser. Vilka reaktioner är vanliga? Det är normalt att reagera på svåra

Läs mer

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren Kapitel 1 Hej jag heter Matteo Lindgren. Jag går på elevskolan. Jag är 10 år. Min bästa kompis heter Emil Hanson. Vaktmästaren är läskig. Han är alltid arg skriker så högt så att man blir rädd. Första

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Jag njuter så länge jag varar ERIK STÅHL

Jag njuter så länge jag varar ERIK STÅHL Jag njuter så länge jag varar ERIK STÅHL Copyright 2012, Erik Ståhl Ansvarig utgivare: Erik Ståhl Redaktör: Sofia Ejheden Omslagsfoto: Per Jahnke ISBN: 978-91-637-0892-3 Inledning Ettusenett, ettusentvå,

Läs mer

K Hur ser de t ut för dig?

K Hur ser de t ut för dig? Behandlingsguide K Hur ser de t ut för dig? arbetsbl ad (Kryssa för det som stämmer för dig) 1. Är du stressad eller orolig? Jag kan inte tänka klart ( Jag glömmer saker ( Jag har svårt att fokusera (

Läs mer

OM PLATSEN DÄR JAG BOR ÄR VÄRLDEN VEM ÄR DÅ JAG

OM PLATSEN DÄR JAG BOR ÄR VÄRLDEN VEM ÄR DÅ JAG OM PLATSEN DÄR JAG BOR ÄR VÄRLDEN VEM ÄR DÅ JAG Jag behöver vara ensam med mina tankar lämna mig inte ensam Det talas om språket där jag vandrar jag vet inte vad jag ska säga Om jag behärskar språket vad

Läs mer

Guds Ande påverkar allt!

Guds Ande påverkar allt! Guds Ande påverkar allt! Av: Johannes Djerf I fredags kväll så var jag inbjuden till Rydaholm och tonårsgruppen i kyrkan där för att tala om relationer och sex. Och jag förstår om ni undrar om det var

Läs mer

Tunadalskyrkan Att leva i Guds Nu

Tunadalskyrkan Att leva i Guds Nu 1 Mark 1:14 När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. Tunadalskyrkan 131208 Att leva

Läs mer

Nu är pappa hemma Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11 och förmågor som tränas. Eleverna tränar på följande förmågor

Nu är pappa hemma Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11 och förmågor som tränas. Eleverna tränar på följande förmågor sidan 1 Författare: Christina Wahldén Vad handlar boken om? Boken handlar om en tjej som alltid är rädd när pappa kommer hem. Hon lyssnar alltid om pappa är arg, skriker eller är glad. Om han är glad kan

Läs mer

Jag ritar upp en modell på whiteboard-tavlan i terapirummet.

Jag ritar upp en modell på whiteboard-tavlan i terapirummet. VAD ÄR PROBLEMET? Anna, 18 år, sitter i fåtöljen i mitt mottagningsrum. Hon har sparkat av sig skorna och dragit upp benen under sig. Okej, Anna jag har fått en remiss från doktor Johansson. När jag får

Läs mer

KULEVA -hjälp Till hälsa och lärande

KULEVA -hjälp Till hälsa och lärande KULEVA -hjälp Till hälsa och lärande Högstadiet - sömn h8-1 BILD 1 -Joel sover gott Är det någon som känner sig trött idag? Hur många har sovit dåligt i natt? Vet ni hur många timmars sömn ni behöver i

Läs mer

SORG Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11: Eleverna tränar på följande förmågor: Författare: Catrin Ankh

SORG Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11: Eleverna tränar på följande förmågor: Författare: Catrin Ankh Lärarmaterial SIDAN 1 Författare: Catrin Ankh Vad handlar boken om? Sara, Anna, Kevin och Leo är bästa vänner. De sitter på sitt favoritcafé och pluggar inför matteprovet i morgon. Sara tröttnar och vill

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

Hjälps åt att skriva några rader om senaste scoutmötet i avdelningens loggbok.

Hjälps åt att skriva några rader om senaste scoutmötet i avdelningens loggbok. SCOUTMÖTET JAG SJÄLV, INUTI OCH UTANPÅ Det är bra om du som ledare läser igenom detta innan mötet äger rum. Under dagens möte får scouterna fundera kring sådant som finns inuti oss och påverkar vårt beteende,

Läs mer

Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året. Januari

Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året. Januari 15 Januari Vid årsskiftet 1 januari Vår Herre och vår Gud, vi gläder oss i Dig. Vi behöver Din hjälp för att orädda möta året som ligger framför. Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året.

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Magiska dörren. Gjord av Emma K

Magiska dörren. Gjord av Emma K Magiska dörren Gjord av Emma K Hej jag heter Violetta och är 11år och jag bor i en stad som heter Bounes Aires. Jag bor i ett radhus det finns 100 st radhus på min gata. Gatan heter Ladsa gatan 332. Jag

Läs mer

och upptäcka att vi alla har svaren på de stora frågorna inom oss.

och upptäcka att vi alla har svaren på de stora frågorna inom oss. FredsProjektet är en ideell organisation vars mål är att belysa den kunskap som både göms och glömts av konventionella medier samt att inspirera varje unik människa att se till sitt eget unika vetande

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer