Var finns rum för våra barn?

Transkript

1 Boverket Var finns rum för våra barn? - en rapport om trångboddhet i Sverige

2

3 Var finns rum för våra barn? en rapport om trångboddheten i Sverige Boverket september 2006

4 Titel: Var finns rum för våra barn? en rapport om trångboddheten i Sverige Utgivare: Boverket september 2006 Upplaga: 1 Antal ex: 400 Tryck: Boverkets kopiering, Karlskrona 2006 ISBN: Sökord: trångboddhet, orsaker, konsekvenser, bostadspolitik, statistik, barnfamiljer, ungdomar, ensamboende, samboende, hyresrätt, bostadsrätt, småhus, svensk bakgrund, utländsk bakgrund, disponibel inkomst, Sverige Diarienummer: /2003 Omslagsbild: Helena Närä/IMS Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, Karlskrona Telefon: Fax: E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: Boverket

5 3 Förord Syftet med denna rapport är att uppmärksamma hur trångboddheten utvecklats framförallt de senaste tjugofem åren, samt att analysera orsakerna och konsekvenserna av trångboddhet för olika grupper i samhället. I rapporten redovisas offentlig statistik om trångboddhet i Sverige. Idag är trångboddheten inte lika omfattande som under första halvan av 1900-talet, men det är fortfarande stora skillnader i utrymmesstandard mellan olika typer av hushåll, inkomstgrupper, upplåtelseformer och mellan människor med svensk och utländsk bakgrund. Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät råder det bostadsbrist i drygt 100 av landets 290 kommuner och ekonomiskt svaga grupper har svårt att konkurrera på bostadsmarknaden. Trångboddhet är inte enbart en boendefråga utan berör även integrations- och välfärdsfrågor. Boverket vill härmed ge en bild av den trångboddhet som finns i Sverige idag. Rapporten är skriven av Annette Rydqvist, Björn Olsson, Anna Andersson och Åsa Karlsson vid Boverkets analysenhet. Ansvarig enhetschef är Martin Hedenmo. Karlskrona, september 2006 Ines Uusmann generaldirektör

6 4 Var finns rum för våra barn?

7 5 Innehåll Sammanfattning... 7 Inledning... 9 Disposition Trångboddheten som problem Vad menar vi med trångboddhet? Orsaker och konsekvenser Orsaker till trångboddhet Konsekvenser av trångboddhet Bakgrund: Politik och normer Fram till år 1950: En social bostadspolitik växer fram Åren : Politiska målsättningar och bostadsbyggande Vilken betydelse har målen i praktiken? Trångboddhet i statistiken Trångboddheten inom EU Trångboddhet i Sverige: Officiell statistik och andra källor Trångboddhet och jämställdhet Trångboddhet och hushållstyp Högre trångboddhet bland personer med utländsk bakgrund Tre av tio hushåll med låg inkomst är trångbodda Ungdomar är trångbodda i högre grad än andra åldersgrupper Trångboddheten är mest utbredd i storstadsregionerna Barnfamiljer Boendetäthet i Stockholms stad Ger statistiken en rättvisande bild av trångboddheten? Sammanfattning av trångboddheten i statistiken Avslutande diskussion Bilaga 1 Tabeller Bilaga 2 Fakta om Hushållens Ekonomi (HEK) Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) Referenser... 77

8 6 Var finns rum för våra barn?

9 7 Sammanfattning Denna rapport ger en bild av trångboddheten i dagens Sverige samt utvecklingen de senaste decennierna. Politiska normer och målsättningar på området diskuteras och detaljerad statistik över trångboddhet bland olika hushållsgrupper redovisas. Konsekvenser av trångboddhet bland barn och vuxna, samt vilka faktorer som kan antas ligga bakom trångboddheten diskuteras. Under 1900-talet som helhet har utrymmesstandarden förbättrats kraftigt, men under de senaste tjugo åren har trångboddheten legat relativt konstant kring 15 procent av befolkningen i åldern år, eller drygt en miljon vuxna personer. Men det är stora skillnader i utrymmesstandard mellan olika grupper av människor och i vissa grupper verkar trångboddheten ha ökat. Bland ensamföräldrar med barn har trångboddheten ökat med cirka tio procentenheter det senaste decenniet. Under 1990-talet fick de yngre åldersgrupperna en något högre andel trångbodda. I gruppen utrikes födda verkar trångboddheten ha förvärrats sedan mitten av 1980-talet. Ekonomiskt svaga hushåll, familjer med många barn, ensamföräldrar och familjer med utländsk bakgrund är trångbodda i högre utsträckning än genomsnittet. Gruppen av trångbodda är emellertid heterogen med många hushåll även från andra grupper. Räknat i antal hushåll är närmare hushåll trångbodda, varav är barnfamiljer. 1 Knappt hälften av de trångbodda barnfamiljerna har tre eller fler barn, vilket betyder att det även är många familjer med få barn som är trångbodda. Gällande utrymmesnorm definierar även ensamhushåll i enrummare som trångbodda men det är framförallt bland barnfamiljerna som trångboddheten är ett reellt problem. Målsättningen är att varje barn skall ha tillgång till ett eget rum. Cirka en halv miljon barn bor i familjer som saknar möjligheter att ge varje barn eget rum. Mer än barn i åldrarna år saknar eget rum och i hela gruppen skolbarn är antalet ännu större. Genom att inte kunna få ro och avskildhet i ett eget rum berövas alltså många barn ordentliga möjligheter till läxläsning och skolarbete. Forskning har visat att barn från trångbodda hem presterar sämre i skolan. Förutom många praktiska problem innebär trångboddheten en långvarig stressfaktor som är påfrestande för både barn och vuxna och kan leda till såväl fysiska som psykiska besvär. Ofta är den ekonomiska situationen dessutom pressande för trångbodda hushåll vilket innebär ytterligare stress och påfrestningar. Genom att problemen drabbar de boendes koncentrationsförmåga och förmåga till såväl arbete som planering påverkas också möjligheterna att hitta vägar att bryta trångboddheten, vilket leder till inlåsningseffekter. Trångboddhet drabbar framförallt hushåll i de lägre inkomstgrupperna. Av den fjärdedel av befolkningen med lägst inkomst är tre av tio hushåll trångbodda. Detta betyder att bostadsbidrag är ett viktigt tillskott för många trångbodda. Studier har visat att andelen trångbodda har ökat bland barnfamiljer med bostadsbidrag. Bostadsbidrag har framförallt kommit att bli ett stöd till ensamföräldrar i hyresrätt. Familjer med flera barn, 1 SCB, HEK

10 8 Var finns rum för våra barn? sammanboende föräldrar, stora boendeutgifter och låga inkomster hänvisas idag till försörjningsstöd. De flesta större bostäder finns i egnahem. Familjer med många barn är därför hänvisade till egnahem för att ge varje barn ett eget rum. Eftersom det är ytterst få hushåll i egnahem som får bostadsbidrag är det svårt för familjer med många barn och stor försörjningsbörda att minska trångboddheten med hjälp av bostadsbidragen. Kommunerna har ansvar för att planera bostadsförsörjningen så att alla i kommunen kan leva i goda bostäder. Planeringen för detta måste ske genom kunskap om tillgång på bostäder och de behov av bostäder som finns i kommunen. För att bostadsförsörjningen ska fungera behövs det också tillräckligt med bostäder. Investeringsstöden, både nybyggnad och ombyggnad, är idag fokuserade mot mindre bostäder. Det är också viktigt att förmedlingen av bostäder sker på ett rättvist sätt och efter hushållens behov. Samverkan såväl mellan förvaltningarna inom en kommun som mellan kommun och fastighetsägare har visat sig öka möjligheterna att lösa boendesituationen för grupper med en svag ställning på bostadsmarknaden. Sammanfattningsvis finns fortfarande en diskrepans mellan de målsättningar om utrymmesstandard som satts upp och mängden trångbodda hushåll. Framförallt drabbas många barn av att inte ha ett eget rum.

11 9 Inledning Syftet med den här rapporten är att i enlighet med Boverkets uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 2006: redovisa hur trångboddheten utvecklats över tiden redovisa hur trångboddheten varierar mellan olika grupper redovisa följderna av trångboddhet, särskilt ur barn- och jämställdhetsperspektivet, samt analysera orsakerna bakom trångboddheten. Begreppet trångbodd har enligt Nationalencyklopedin funnits sedan 1734 och trångboddhet räknas som en av de centrala välfärdsindikatorerna inom boendesektorn 2. Boendet och boendesituationen är en grundläggande del av välfärden och har stor betydelse för känslan av trygghet och förankring i tillvaron. Boendesituationen påverkar vår förmåga att fokusera på och utföra ett arbete, få möjlighet till vila och rekreation, samt våra möjligheter till socialt umgänge och kontakter. Frågor rörande bostadsutrymme har dock varit relativt lågprioriterade inom svensk välfärdsforskning under senare tid. Boendeförhållanden diskuteras oftare i termer av segregering, skatter och subventioner. Även inom folkhälsoforskning har man ofta fokuserat på människors val av livsstil som alkoholvanor och rökning snarare än strukturella faktorer som t.ex. boendemiljö. Senast ämnet utrymmesstandard genomgick en mer fördjupad diskussion var för tjugo år sedan då Bostadskommittén behandlade den så kallade norm 3 för trångboddhet och de definitioner och målsättningar som fortfarande gäller. 3 Sedan dess har andelen trångbodda enligt norm 3 legat relativt oförändrat runt 15 procent av befolkningen. Befolkningsökningen under perioden har emellertid gjort att antalet trångbodda människor i Sverige har ökat. SCB uppskattar att det idag finns närmare trångbodda hushåll med tillsammans mer än en miljon trångbodda vuxna och cirka en halv miljon trångbodda barn, varav drygt i åldern 6 till 17 år. Därutöver finns många inneboende och andra barn och vuxna som inte kommer med i statistiken av olika skäl. Många internationella studier har visat vilka negativa påfrestningar trångboddhet innebär för de boende. I dagens läge när bostadsfrågan återigen diskuteras är det viktigt att uppmärksamma de trångbodda hushållen i Sverige och de styrmedel som finns för att förbättra deras situation. Disposition Kapitel 1 innehåller en analys av trångboddheten som problem. Vi diskuterar anledningen till att den norm som definierar trångboddhet inte stadfästs utan istället omvandlats till en målsättning inom bostadspolitiken. Kapitlet tar också upp väsentliga dimensioner av trångboddhet som är viktiga att kommas ihåg. 2 Vogel et al SOU 1986:5

12 10 Var finns rum för våra barn? I kapitel 2 tar vi upp de orsaker och konsekvenser som trångboddhet medför. Trångboddhet har mycket att göra med hushållets ekonomiska möjligheter att skaffa en större bostad. Därför är en viktig faktor bostadsbidragens utformning, vilket också visat sig i studier som gjorts. En annan viktig faktor är givetvis utbudet av större lägenheter till rimliga hyror. Kapitlet redovisar de konsekvenser av trångboddhet som forskare har funnit i de många studier som gjorts. De samband forskningen funnit bekräftas också i de intervjuer Boverket gjort på egen hand i Tensta i Stockholm. Kapitel 3 presenterar en bakgrund och översikt hur trångboddheten har utvecklats över tiden sedan den först började uppmärksammas i bostadspolitiska sammanhang. Kapitlet blir samtidigt en presentation av hur bostadspolitiken är utformad idag och innehåller även frågan om vilken betydelse målsättningar och normer kring trångboddhet har i praktiken. Kapitel 4 beskriver statistiken över de trångbodda hushållen mer i detalj. Vi redovisar också statistik över trångboddheten i andra EU-länder. Vi använder och bearbetar statistik från SCB och redovisar även resultat från undersökningar inom närliggande områden. Tyngdpunkten i redovisningen ligger på situationen för barnfamiljerna. Kapitel 5 innehåller en avslutande diskussion där vi samlar upp våra slutsatser om trångboddheten.

13 11 1 Trångboddheten som problem Vad menar vi med trångboddhet? Begreppet trångboddhet ligger nära begreppet boendetäthet, som båda är mått på relationen mellan antalet boende och antalet rumsenheter i en bostad, dvs. antalet personer per rum (P/R). 4 Som rumsenhet räknas såväl bostadsrum som kök. Medan boendetäthet är ett värdeneutralt begrepp, innebär trångboddhet en bedömning som görs utifrån en fastslagen norm och alltså pekar på förhållanden som inte uppfyller vissa uppställda kriterier gällande utrymmesstandard. I de normer som gäller för trångboddhet exkluderas kök och ett (vardags-)rum i beräkningen. För en översikt över normerna se tabell 1 i bilagan. Objektiv och subjektiv trångboddhet Studier som gjorts av trångboddhet delar upp begreppet i objektiv respektive subjektiv trångboddhet. Med objektiv trångboddhet avses därmed boendeförhållanden som inte når upp till en viss utrymmesstandard. Med subjektiv trångboddhet avses den upplevda trångboddheten, dvs. känslan av trängsel i hemmet. Den subjektiva trångboddheten består i sin tur av två ömsesidigt beroende faktorer; dels brist på avskildhet för personlig utveckling, och dels överskott på stimulans och interaktion. Man skulle kunna tänka sig att antalet personer per bostad eller per ytenhet skulle vara rimliga mått på trångboddhet, men de problem som har identifierats i samband med trångboddhet är förknippade med möjligheterna att kunna avskilja delar av bostaden och antalet personer per rum blir därför det relevanta måttet. Studier har gjorts kring hur väl olika objektiva mått på trångboddhet motsvaras av subjektiv trångboddhet och resultaten har pekat på att personer per rum är det bästa måttet i allmänhet. 5 Detta är det vedertagna måttet på trångboddhet och används även i internationella jämförelser. 4 Boendetäthet uttrycks ibland som rumstillgång, dvs. det inverterade måttet R/P. 5 Gove 1979

14 12 Var finns rum för våra barn? Bedömningen av vilken grad av trångboddhet som kan anses som rimlig eller normal har utvecklats allteftersom boendet och bostadspolitiken har utvecklats. Vad som idag anses innebära trångboddhet fördes på tal redan i mitten 1970-talet av en utredningen Solidarisk Bostadspolitik, 6 men formulerades som utrymmesnorm först cirka tio år senare av Bostadskommittén: Norm 3 innebär således att hushåll skall anses vara trångbodda i de fall då inte varje barn och ensamstående vuxen kan disponera ett eget rum, kök och ett rum oräknade. (SOU 1984:36, s 277) Sedan dess har de exakta formuleringarna skiftat i olika sammanhang, men innebörden har varit densamma; alla hushållsmedlemmar inklusive barn har rätt till eget rum och ensamstående i enrumslägenheter definieras som trångbodda. Om det finns samboende i hushållet reduceras rumskravet med ett rum, dvs. samboende förväntas dela rum. Andel barn med eget sovrum används också som en internationell indikator på trångboddhet, framförallt vid undersökningar om barns hälsa och sociala förhållanden. 7 Mot bakgrund av norm 3 är detta ett viktigt mått och det görs två oberoende undersökningar i Sverige för att ta fram detta mått. Dels görs undersökningar i samarbete mellan SCB och Institutet för social forskning (SOFI), dels tar Folkhälsoinstitutet fram måttet inom ramen för sina undersökningar av barns hälsa. Normen som blev en målsättning Bostadskommittén formulerar således norm 3, men förordar inte att den ska ersätta den gamla norm 2. Istället bör normen uppfattas som riktmärke och målsättning för bostadspolitiken. En anledning till varför norm 3 aldrig fastställts formellt är de konsekvenser som blir av en strikt tolkning av normen. Definitionen av norm 3 innebär att den minsta lägenhet som kan godtas för permanent boende är en tvårumslägenhet. 8 Om målet är att minska trångboddheten blir konsekvensen att alla enrummare på sikt ska byggas om till större lägenheter. Detta kommer givetvis i konflikt med det faktum att det finns efterfrågan på även de allra minsta bostäderna. Även om efterfrågan troligen sammanhänger mera med låga priser än med små lägenhetsstorlekar, torde enrumslägenheterna inom överskådlig tid komma att utgöra en viktig resurs i bostadsförsörjningen. Eftersom dessa lägenheter företrädesvis finns i storstadsregionerna och ofta är relativt centralt belägna betyder lägesfaktorn sannolikt lika mycket som lägenhetsstorleken. (SOU 1984:36, s 277) Bostadskommittén menar att för t.ex. ungdomar torde enrummare utgöra ett gott alternativ till att bo kvar i föräldrahemmet. Det som enligt kommittén talar emot enrumslägenheterna är det faktum att de inte främst bebos tillfälligt av ungdomar, utan att de bebos av äldre eller medelålders personer under relativt lång tid. Därför måste en stor del av boendet i enrumslägenheter anses innebära en reell trångboddhet. 9 Det nya med 6 SOU 1974:17 7 WHO SOU 1986:5, s 45 9 SOU 1984:36, s 278

15 1 Trångboddheten som problem 13 norm 3 var att den definierade enpersonshushåll i enrummare som trångbodda, vilka tidigare aldrig ansetts kunna vara trångbodda. Idag är situationen annorlunda och omsättningen på de minsta lägenheterna är relativt hög. Dessutom efterfrågas många av dessa centralt belägna lägenheter av unga barnlösa hushåll vilka sannolikt ger större betydelse åt det geografiska läget hos lägenheten mer än dess storlek. Mot bakgrund av vår diskussion om objektiv respektive subjektiv trångboddhet anser vi att enboende i enrummare inte kan anses vara ett allvarligt trångboddhetsproblem. Det innebär visserligen per definition en objektiv trångboddhet, men det är den subjektiva trångboddheten som utgör ett reellt problem och den drabbar inte enpersonshushålll. De problem som har identifierats i samband med trångboddhet drabbar framförallt barn och barnfamiljer. [Bostadskommitténs] bedömning är att trångboddhet framför allt är ett problem för en betydande del av barnhushållen [Bostadkommittén] anser att på sikt skall inga barnhushåll av ekonomiska skäl tvingas acceptera en så liten bostad att inte varje barn har möjlighet att disponera ett eget sovrum. (SOU 1986:5, s 47-48) Denna målsättning identifierar med andra ord en grupp hushåll där trångboddhet kan förväntas. Enpersonshushåll utgör emellertid en stor grupp bland de hushåll som definieras som trångbodda och därför kommer de grupper som målsättningen identifierar i skymundan. Definitionen av trångboddhet enligt norm 3 döljer alltså en del av problemet genom att den marginaliserar de grupper där trångboddheten utgör ett reellt problem. Detta innebär en svaghet hos norm 3. Att använda den gamla normen är emellertid inget lämpligt alternativ. Vad som återstår är därför att använda norm 3 som en definition av trångboddhet men upplysa om dess svaghet. Normens funktion Trots att utrymmesnormen har vissa svagheter, och trots att den inte är kodifierad, har den ett berättigande om den uppfattas som en rekommendation till de statliga och kommunala organ som ansvarar för bostadsförsörjning och bostadsförmedling. Normen har därigenom två principiellt skilda funktioner: För det första fungerar normen som ett enkelt men entydigt riktmärke för vad som är en eftersträvansvärd lägsta godtagbar utrymmesstandard, dvs. en precisering av det bostadspolitiska målet. För det andra fungerar normen som ett kriterium för att avgöra vad som är ett rimligt utrymmesbehov i samband med t.ex. bostadsförmedling eller vid utformning av regler för bostadsbidrag, dvs. som ett informativt styrmedel. 10 Genom att studera fördelningen av de trångbodda hushållen kan vi därmed också studera hur effektiv normen är som ett informativt styrmedel med syfte att nå det bostadspolitiska målet. För att vara effektivt som styrmedel gäller att de styrande aktörerna på bostadsmarknaden tar till sig normen och målsättningen. 10 SOU 1986:5, s 44-45

16 14 Var finns rum för våra barn? Det faktum att graden av trångboddhet bland befolkningen legat relativt konstant de senaste tjugo åren skulle kunna bero på att aktörerna inte tagit till sig normen och målsättningen i önskad utsträckning. Frivillig och ofrivillig trångboddhet Något som gör att trångboddhet troligen aldrig kan elimineras fullständigt är att en stor bostad ofta medför stora kostnader och att hushåll därför frivilligt väljer att bo i en liten bostad. Hushållets efterfrågan på bostad beror på dess egna preferenser i förhållande till dess budgetbegränsning och valet av bostad blir en avvägning mellan vad hushållet har råd med och bostadens läge, storlek och andra egenskaper. Medan vissa hushåll prioriterar en låg kostnad, kan andra hushåll sätta större värde på bostadens läge, vilket i sin tur kan innebära kortare restider, minskade reskostnader, större närhet till serviceställen eller liknande. Trångboddheten kan alltså vara resultatet av ett frivilligt val. Den frivilliga trångboddheten kan dock övergå i en ofrivillig trångboddhet, t.ex. när familjen utökas och man behöver en större bostad, men tvingas bo kvar på grund av bristen på tillräckligt stora och tillräckligt billiga bostadsformer. Även stora barnfamiljer kan frivilligt välja att bo trångt för att få tillgång till vissa nyttigheter. Ett exempel skulle kunna vara en familj med utländsk bakgrund från Boverkets egna undersökningar i Tensta som väljer att bo kvar trots att de skulle kunna få en större bostad på en annan ort. De väljer att stanna på grund av att där finns ett utbud av varor och tjänster som på en annan ort kan vara svåra att få tag på. Genom att det finns många med utländsk bakgrund i storstäderna finns också ofta en större öppenhet för etnisk och religiös mångfald det kan finnas t.ex. moskéer och ett mer varierat utbud av matbutiker. Med andra ord kan hushåll som karaktäriseras av subjektiv trångboddhet trots allt välja att bo kvar i en trång bostad. Detta betyder att efterfrågan på större lägenheter bland trångbodda hushåll kan överskattas om man enbart ser till antalet hushåll av en viss storlek. Dessa olika dimensioner av trångboddhet är viktiga att komma ihåg när vi presenterar statistik över trångboddhet.

17 15 2 Orsaker och konsekvenser Orsaker till trångboddhet Medan det har bedrivits en hel del forskning kring trångboddheten och dess konsekvenser, finns det inte lika mycket systematisk kunskap om vilka faktorer som ligger bakom trångboddheten. Orsakerna till varför människor bor som de gör är till viss del slumpmässiga eftersom man inte helt kan välja sin bostad. För att bättre utröna orsakerna till trångboddhet skulle djupundersökningar behöva göras där de boende blev intervjuade. Några faktorer kan dock framhållas. Dessa faktorer finns dels på efterfrågesidan, dels på utbudssidan av bostadsmarknaden. På efterfrågesidan handlar det om vad hushållen efterfrågar i förhållande till deras ekonomiska möjligheter. På utbudssidan handlar det om hur utbudet av bostäder i olika pris- och storleksklasser ser ut och vad som styr byggandet av olika typer av bostäder. Ser vi till efterfrågesidan är det viktigt att komma ihåg vår diskussion om att trångboddhet kan vara i viss utsträckning frivillig. Ett större hushåll kan behöva en större bostad för att inte vara trångbodd, men samtidigt kan hushållets sammansättning och budgetbelastning göra att hushållet inte har råd att efterfråga en större bostad. Tittar vi på den trångboddhet som drabbar barnfamiljer och som inte är frivilligt vald, är den viktigaste faktorn hushållskassan. För ekonomiskt starka hushåll finns det ofta möjlighet att köpa en bostad, dvs. bostadsrätt eller småhus. Många gånger drabbas barn av trångboddhet på grund av ekonomisk utsatthet bland olika grupper av hushåll, till stor del ensamstående föräldrar. I en studie på uppdrag av Rädda Barnen har man undersökt den ekonomiska utsattheten bland barn till ensamstående föräldrar. Antalet barn till ensamstående har ökat med drygt 38 procent. I en jämförelse mellan åren 1991 och 2003 finner man att andelen barn till ensamstående föräldrar ökat från 16 till 22 procent av samtliga barn. Vidare var 2003 andelen ekonomiskt utsatta barn bland samboende föräldrar 8,6 procent, medan samma andel bland ensamstående föräldrar var 27,6 procent, dvs. mer än 3 gånger större Salonen 2006

18 16 Var finns rum för våra barn? Men även om hushållet får ökade ekonomiska resurser betyder inte det automatiskt att utrymmesstandarden prioriteras. För att minska trångboddheten bland ekonomiskt svaga hushåll behöver det skapas incitament för hushållen att lägga mer resurser på utrymmesstandard i förhållande till andra utgiftsposter. Denna typ av incitamentsskapande finns till viss del i dagens bostadsbidragssystem. Bostadsbidragen I en studie gjord av Cecilia Enström Öst (2006) har man även undersökt bostadsbidragssystemets effekter på trångboddheten i Sverige. Det visar sig bland annat att de reformer som gjordes år 1997 har påverkat andelen trångbodda hushåll negativt. Hushåll flyttar in i trångboddhet som en effekt av de förändringar som gjordes i bostadsbidragssystemet. Hushåll som bodde trångbott redan innan reformen flyttar vidare till trångboddhet istället för att öka sin bostadsyta. Det är främst de nya reglerna om ytbegränsning som har medfört att andelen hushåll som flyttar in i trångboddhet har ökat. Ökningen är 45 procent högre än för de hushåll som inte påverkades av regelförändringarna. De hushåll som påverkades av skilda inkomstgränser är betydligt fattigare än de hushåll som påverkades av ytbegränsningen och var redan trångbodda innan reformen. En möjlig effekt av inkomstbegränsningen för makar är därför att hushåll som redan var trångbodda tenderar att bo in sig i trångboddhet på grund av att de inte har råd att öka sin bostadsyta. 12 Dålig förankring på arbetsmarknaden och bristande integration Dålig förankring på arbetsmarknaden minskar hushållskassan och möjligheterna till större bostad. Riskaversionen bland hyresvärdar kan göra att hushåll utan fast arbete inte tillgodoses i full utsträckning. T.ex. kan ungdomar tvingas bo kvar hemma längre på grund av att de inte hittar en egen bostad. Även bankernas riskaversion kan hindra hushållen från att få tillgång till kreditmarknaden. Som Boverket visat i sin lägesrapport Välkommen till bostadsmarknaden (2005) om integration på bostadsmarknaden, har många grupper av människor med utländsk bakgrund sämre möjlighet att komma in på bostadsmarknaden och få inflytande över sin boendesituation. En förklaring till dessa skillnader kan vara att människor födda utomlands haft kortare tid att etablera sig i samhället och inte hunnit ifatt när det gäller att lära sig språket, hitta ett arbete, få värdefulla kontakter, och tillgodogöra sig sina utländska utbildningar i Sverige. Denna bristande integration är ofta självförstärkande och människor som står utanför sociala nätverk riskerar att stigmatiseras och få ännu svårare att komma in på arbets- och bostadsmarknaden. Detta försvårar möjligheterna att undkomma trångboddhet. Ofta är familjer med utländsk bakgrund är också större än familjer med svensk bakgrund och efterfrågar därmed större lägenheter. Dessa grupper missgynnas därför också genom att det i bostadsfinansieringssystemet finns inslag av strukturell diskriminering, främst då bostadsbidragen och 12 Enström Öst, kommande 2006

19 2 Orsaker och konsekvenser 17 investeringsstöden inte ger stöd till större hushåll med behov av större bostäder. Investeringsstöden riktade mot små bostäder Investeringsstöden är kanske den främsta faktorn på utbudssidan som påverkar vilka typer av bostäder som byggs. Demografiska faktorer har också betydelse för vilken storlek på lägenheter man vill bygga. Byggkostnader påverkar det allmänna utbudet av bostäder, men är inte specifikt relaterade till trångboddhet. Flexibla bostäder som kan anpassas för olika hushåll kan ha betydelse för trångboddhet, t.ex. genom möjligheten att förändra antalet rum i en bostad. Denna typ av bostäder är generellt sett dyr att bygga. Konsekvenser av trångboddhet Trångboddhet ger konsekvenser för såväl hushållet och dess individer som för samhället i stort. Medan konsekvenserna för hushållet är direkta och omedelbara, kan trångboddheten ge såväl direkta som indirekta konsekvenser för individen. För samhället i stort kan konsekvenserna vara mer långsiktiga och svårare att se. Genom att studera de direkta och indirekta konsekvenserna som trångboddheten har på individen kan vi lättare se de effekter trångboddheten har för samhället på lång sikt. Praktiska konsekvenser Boendet innefattar allt från utrustning, hushållsapparater och annan teknologi i hushållet till utrymmen och inomhusmiljön. Ser vi på gruppen trångbodda hushåll är en stor del av dessa enboende hushåll. Konsekvenserna av trångboddheten för ensamstående hushåll är framförallt praktiska, dvs. man får inte plats med den hushållsutrustning man skulle önska. I små enrummare blir rummet ett allrum, dvs. man tvingas sova och äta i vardagsrummet. Detta kan innebära att man avstår från att bjuda hem gäster eftersom man kanske inte har tillräckligt med möbler. Fördelen för ett ensamstående hushåll är att det inte finns något behov av att kompromissa med andra hushållsmedlemmar om hur saker och ting ska vara beskaffade i hushållet. För ett större hushåll innebär trångboddheten också större praktiska bekymmer. Större mängd sängplatser, möbler, hushållsartiklar, och kläder kräver större förvaringsutrymmen. Dessutom kan större hushåll kräva kompromisser eller överenskommelser mellan hushållsmedlemmar, vilka i sin tur kan bli suboptimala och ineffektiva och därmed innebära ökade praktiska bekymmer istället för minskade. Utrymmesbristen kan innebära att hushållsmedlemmar tvingas sova på madrasser på golvet, vilka kräver förvaringsutrymme dagtid. Förvaring av kläder kräver också utrymme, liksom leksaker, mat, dokument, pärmar, böcker, mm. Små köksutrymmen kan innebära att förtäring av måltider får ske i omgångar, på grund av att alla inte får plats runt bordet. Alternativet är kanske att man får sitta i sängen, i soffan eller på golvet och äta sin mat. Utrymmesbrist och trängsel betyder också svårigheter med att upprätthålla

20 18 Var finns rum för våra barn? bostadens hygien på grund av att det är belamrat med saker överallt. 13 Dålig inomhusmiljö kan i sin tur leda till luftvägsproblem och liknande. Trångboddheten kan också innebära problem för barnen att hitta en plats för skolarbete och läxläsning. I brist på bord kan läxläsning tvingas ske i sängen och med dålig belysning. 14 I Sverige hänger ofta skolprestationerna intimt samman med möjligheterna till läxläsning utanför skoltid, oftast i hemmet. Möjligheter till läxläsning finns i viss utsträckning på kommunala bibliotek, men det är inte alltid öppettiderna svarar mot barnens och ungdomarnas behov och trängseln kan flytta in även där. Statistik visar också att barn som inte har tillgång till eget rum ägnar mindre tid åt läxor än barn med rum. Brist på möjligheter till läxläsning i hemmet kan givetvis få långtgående konsekvenser för såväl individen som för samhället. Trängsel i hemmet kan göra att barn mer eller mindre uttalat tvingas spendera mycket av sin fritid utanför hemmet. Ofta är det äldre pojkar som väljer att tillbringa sin fritid i de centrala delarna av staden. Detta minskar den sociala kontrollen från föräldrar, släktingar och vänner. 15 Många av dessa praktiska bekymmer bekräftas av de hushåll som Boverket besökt i Tensta. Materiell förslitning Fastigheter och lägenheter är anpassade för ett visst antal personer och ett stort hushåll medför större slitage på lägenheten. Kök och våtutrymmen utsätts för hög belastning och dessutom kan för mycket väta leda till fukt, mögel och svampangrepp. En stor familj kan behöva installera egen tvättmaskin och torktumlare i lägenheten vilket medför ytterligare belastning och minskat utrymme. Inredning, som tapeter, dörrar, golv, lister och trösklar slits också, särskilt om möbler behöver flyttas för att ge utrymme för sovplatser. Denna förslitning innebär höga kostnader i samband med renovering och underhåll. Dessa underhållskostnader kan givetvis vara till nackdel för stora barnfamiljer på bostadsmarknaden, och bidra till svårigheter att hitta en bostad. 16 Förslitningen och dess kostnader kan även skapa konflikter med grannar eller fastighetsägare, vilket i sin tur medför ökad risk för vräkning eller svårigheter att hitta ny bostad. Ett stort hushåll kan därför drabbas av diskriminering på grund av den förslitning och dess medföljande kostnader som hushållet orsakar. Psykiska och fysiska hälsoproblem Till stor del hänger problemen med trångboddhet ihop med den personliga integriteten hos de boende. Trångboddhet innebär en stressfaktor för individen i situationer där kontakt mellan hushållsmedlemmar är oundviklig och där personer inte kan kontrollera närvaron av andra. Psykologiska mekanismer gör att det uppstår sociala krav på kontakt och interaktion, situationen kräver det. Omvänt innebär det att personer känner ökade krav på att svara mot andras beteende. Trångboddhet kan också leda till brist på intim integritet, dvs. man känner sig exponerad. 13 Boverkets egna intervjuer av boende i Tensta 14 Boverkets egna intervjuer av boende i Tensta 15 Popoola Berglund och Company 2002